Senaste kommentarerna i forumet

Måste vara en grymt skön känsla för dig. Grattis. Är kanske nu det börjar på riktigt. Är riktigt imponerad och uppriktigt glad för din skull.

Bra jobbat. Starkt

Jag är imponerad av din viljestyrka inte de lättaste förutsättningarna för att klara sig alkoholfri. Jag applåderar, så bra gjort!

Bra skrivet. Så sant allt så perfekt. Lycka till med ett friskare liv.

Ja den där frestelsen är lätt att falla för. Heja dig

instämma i MT:s inlägg. Gläds så med dig Fenix!
Du har verkligen förtjänat att nu få bli nykter

//PP

Man måste ju välja det som känns bra. För mig räckte inte nr1 för jag åkte och köpte ny sprit.

Bra beslut och fortsatt lycka till med din påbörjade nykterhet

//PP

Lena, Aeromagnus och Nyckepigan
Lena och Aeromagnus, ni är ju ganska rutinerade ni med, och ni ska veta att det är fint att läsa hur ni med så stor energi stöttar alla nya på Forumet! Det är så viktigt att få respons i den svåra början som det för de flesta innebär att bryta ett missbruk. Nyckelpigan, ett varm välkommen till dig! När det har gått ett tag så kan det faktiskt bli så att alkoholen och det enorma problem problem det innebar, falnar och faktiskt blir till ett av de mindre i livet. Så har det varit för mig - och tiden i nykterhet har tyvärr varit kantad med en massa annan s***t.
Suget försvinner och sen mycket länge vill jag nog påstå att det faktiskt är borta. Däremot dyker tankarna upp ibland, och för min del är det så att det nyktra livet innebär en del situationer som gör att det varit så oändligt mycket bättre om jag inte druckit mig till ett beroende. Det har med min yrkesroll att göra kan man säga. Ungefär som en veterinär som är pälsdjursallergiker, en vegan som måste steka hamburgare på ett hamburgerhak, inköpare på Systembolaget eller kanske en präst som blivit ateist?

När jag kan så avvärjer jag genom att säga nej tack, ska köra etc. Men ganska ofta landar ett glas med alkoholhaltigt innehåll framför näsan utan att jag fått vare sig frågan, eller kan komma ifrån situationen för den delen. Så även härom dagen. Varsågod! och där stod ett glas champagne...

Jag tog mig ur situationen genom att svara på skålen, markera glaset vid munnen och ställa ner det. Personen som ansåg sig vara generös måste ha tänkt att det där var minsann ett riktigt drygt agerade. "Här hämtar jag ett glas kostbar Champagne och idioten låter det bara stå kvar på bordet !"

Ja, så kan det vara - en dag på jobbet. Jag vill ju inte dricka och jag vill inte behöva förklara mig. Tidigare i livet var jag storkonsument av drycken och ansåg att livet var för kort för att avstå från ädla viner. Idag anser jag att livet är för kort för att hamna där jag var för 22 månader sedan. Förövrigt känns smaken faktiskt mest sur. Däremot minns jag med viss sorg hur det var att hitta en fin kombo mellan mat och rödvin.

Om den totala nykterheten är för alltid vet jag inte säkert. Men jag ser ingen naturlig väg till att hitta tillbaka till måttlighet som jag skulle känna mig bekväm med. Alltså är valet lätt, för det är inte avsaknaden av att dricka som är bekymret längre. Det är faktiskt bara enbart den social delen som fortsatt är klurig.

Ha det gott därute och kämpa på ni alla som behöver er förändring!

Hur svart det i början än kan se ut. Det går, jag lovar

//PP

Det gick bra, även på kundeventet. Tog rygg på den nyktra alkisen och på något sätt erkände jag att jag har problem och att a inte är nyttigt för mig. Jag var noga med att inte dömma förutom en person i sällskapet, häpnade jag över hur lite folk drack. Typ två öl eller en halv flaska vin per kväll. Det var ett rent nöjesevent för kunderna, så det fanns inga krav att gå upp tidigt eller vara skärpt.
Men inte en droppe.
Nu har jag varit nykter sedan 5:e augusti förutom mitt åf 14-16:e.
Så här lång nykter period har jag inte haft på över 20 år.
Jag har haft så många trick för mig, vägt för och emot, fokuserat på sömn, glädjs åt att slippa ångest och tänka positivt.
Men suget har legat och malt.
Nu börjar till och med suget avta. Är det nu det börjar på riktigt?

Jag tog pillret i morse. Precis som jag lovat. Utan att värdera sveper jag glaset. Lugnet sprider sig. Skönt att nu bara ha ett val vad gäller A och så oändligt många fler val till det som får mig att må bättre.
Försöker leva här och nu.
Tack för allt stöd.
LP

Välkommen hit! Du är inte ensam och du är heller inte ensam om att vara rädd för att misslyckas. Om du läser olika trådar från start kan du se att vägen inte har varit spikrak från början för många. Tycker Aeromagnus ger bra råd även om jag bara har följt steg 1. För mig fungerar det inte att ha alkohol tillgöngligt. Kanske hade det gått snabbare om jag sökt hjälp och medicin blir ju många hjälpta av. Kanske vore det nyttigt för mig att gå på AA-möten. Just nu känns det här forumet tillräckligt för mig. Det enda råd jag kan ge om det inte går spikrakt framåt för dig är att stanna kvar här och lära av dina misstag.

var riktigt bra Adde, har aldrig sett en sådan bra översättning av vad det hela handlar om! Funkar lika bra med en gud som utan, och gör det hela enkelt, helt enkelt:-) Klipper ut och sparar.

Känner igen mig. Ibland kan man ju fundera över om man har lämnat tonåren överhuvudtaget... En längtan efter att trotsa, ansvarslöshet eller någon annan konstig drivkraft och sen insikten om att valet och ansvaret ligger hos en själv. Man får väl helt enkelt se erfarenheten som ett kliv framåt. Och de bakfyllor som jag haft sen jag "slutade" har inte varit att leka med. Aldrig mer könns det som för mig i alla fall. Bra att du skriver.

Lena, sattva, fruhopp och pigan, Sisyfos och Magnus. Tack! För att ni orkar läsa och kommentera. Ni är så kloka och bra:)

Ja det är inga lätta beslut men som missbrukare förstår man inte hur illa man gör sin sambo. Hoppas det blir bra för dig och att du kan fokusera på ditt liv och mående.

Min morfar var också alkoholist, han satt på Auswitz. Han dog när han drack vid rätt tidigt ålder. Mina föräldrar precis som dina dricker vid sociala tillfällen o nästan aldrig för mycket, brorsan dricker inte heller ofta. Du kan ju alltid kolla levern, det gjorde ja, bara ett enkelt blodtest.

Håll dig till en tråd så är det lärare för oss att hjälpa dig. Man löper cam80% högre risk att hamna i missbruk om nära släktingar haft problem med spriten.

Jag förstår precis hur du menar, kag har gjort precis likadant - projicerat en massa på min man. När kag drack senast var jag själv, behövde det för att verkligen inse att det var mig det handlade om, inte honom. Det som är så klart utifrån är det inte när man är mitt i det. Kram

Det är lätt att tro att man ska vara nykter för att slippa skuldkänslor och skam inför sambon. Att om de känslorna inte fanns hade det varit enklare. Föll för den inbillningen igår då sambon åkte iväg för en vecka, drack en del och mådde minst lika illa inatt och i morse som om han legat bredvid mig. Nyttig vetskap! Nu vet jag det liksom. Det är nån sjuk grej det dör att man tillskriver sina känslor något annat eller någon annan omständighet ön vad det på riktigt är. Att man har problem att hantera a, punkt slut. Försöker att inte skuldbelägga mig för mkt, baksmällan är nog straff.... Och jag lär saker om mig själv hela tiden. Nyttigt! Och jag gör inte om det ikväll i alla fall!:)

Läste lite på dina trådar. Å visst finns det igenkännande. Ska läsa mer ikväll.

Tänker göra en uppdatering i denna sorgliga historia. Jag lyckades förmå mig själv att sluta åka hem till honom då det till sist blev alltför smärtsamt med att bli avvisad och kastad fram och tillbaka känslomässigt. Vi har inte haft mycket kontakt, mer än korta meddelanden under sommaren. Han har varit mycket avvisande och hård, kanske det som krävdes för att jag skulle avhålla mig från att fortsätta engagera mig. Han har hållt fast vid att han inte vill fortsätta och jag har sakta börjat inse att han kanske aldrig älskade mig, iallafall inte i jämförelse med käreken till drogen. I veckan ringde han mig plötsligt för första gången på hela sommaren. Han var nykter och talade öppet och uppriktigt om sitt missbruk och kärleken till drogen och kampen mellan de olika rösterna inom honom. Han berättade om att han anmält sig på massor av kurser och att han är aktiv och arbetar på sitt liv, att han skalar ner för att bottna i de relationer han har. Det känns svårt för mig att lyssna på då jag inser att jag var en person som han "skalat bort" medan andra nya saker tydligen är viktigare att odla. Jag upplevde honom uppvarvad och undrar om det kan bli så när man som alkoholist slutar med sin drog, att man hamnar i eufori eller hypomani? Jag känner igen hans framtoning från perioden då vi träffades för två år sedan och hade väntat mig att han skulle fortsätta kontakta mig, men inte hört något sedan dess. Han sa saker som att jag nog inte var mogen för en relation då vi träffades, och att jag behöver hitta tryggheten i mig själv och att vi inte kan vara tillsammans nu. Naturligtvis hör jag detta NU alldeles för starkt då jag fortfarande älskar honom hjälplöst. Samtidigt inser jag att han genom att säga såhär försöker ge mig en del av den skuld han rimligen själv känner för att han egagerade mig i sitt oseriösa liv. Jag försöker hålla i mig själv och behålla förståndet, men sedan vårt samtal har jag haft mardrömmar och inbillat mig att jag sett hans bil i stan och sprungit och letat och irrat runt som en idiot... Det sätter igång mina känslor och jag funderar på om detta var den egentliga anledningen till hans kontakt. Han hade kanske känt av att jag höll på att ge upp och var tvungen att kolla upp om jag var kvar, vilket jag ju tyvärr är. Vi har bestämt sedan länge att ses nästa helg, det bestämdes då han lämnade mig och jag ville ha någon slags plan för hur vi kan prata om det som hänt. Han bekräftade att vi ska ses och att han "tycker mycket om mig", men jag känner mig rädd. Rädd för att ses och vad det kommer göra och rädd för att inte ses, att igen bli ignorerad och bortprioriterad. Detta jag möter i seperationen från denna man är mycket av mina egna demoner det inser jag, och säkert har jag flytt från mina egna problem genom att vara i en destruktiv relation. Jag försöker vara i detta och inte fly in i något.

innan man ger sig ut på en ny vecka i livet utan a, så kolossalt skönt att inte ha med det i planeringen.

för din positiva peppning!

...det gör man som man känner själv, jag har berättat för några av mina närmaste vänner men inte för hela världen. Jo - ska hitta nya intressen och jaaa... ska ta med kompisarna på fika. Har ju en del gamla kompisar från förr som inte är så törstiga, kanske dags att kontakta någon av dem.
Kramar om