Senaste kommentarerna i forumet

"varför har vi inte gjort detta tidigare?".

Vi träffade en bra terapeut. Ja, vi, för han dök upp utan att jag hade påmint.

Jag tror att den största behållningen av samtalet var att få makens fulla uppmärksamhet. Jag tror att han för en gångs skull hörde vad jag sade! Jag sa ingenting nytt men han lät förvånad: "SÅ illa är det väl inte". Det var också bra att höra någon annan (terapeuten) säga sådant som jag själv sagt och få bekräftat att jag tänker rätt. Vi får se vad som händer. Vi går fler gånger i alla fall, förhoppningsvis lär vi oss att kommunicera på den där vuxen-till-vuxen nivån som vi så uppenbarligen INTE befinner oss på nu! Och, oavsett utgången, så måste vi ju kunna prata med varandra eftersom vi har barn ihop.

Konstigt nog kom inte mitt drickande upp i samtalet men det kommer säkert...
Jag är i alla fall inte sugen på att dricka, det är så skönt!

Nu var det fredag eftermiddag igen och det är snart dags att ta helg. Det har varit en hektisk men framgångsrik vecka på jobbet så det känns bra att få lite ledigt!

Har även hunnit med mitt första besök hos psykologen samt varit på återbesök hos beroendecentrum den här veckan så jag håller mig till planen.

Nu ser jag fram emot en lugn helg med familjen och på söndag kan jag fira 3 nyktra veckor. Ikväll ska jag blanda mig en Virgin Mary, laga middag och umgås med min fru. Imorgon blir det gymmet alternativt löpspåret på förmiddagen!

Önskar er alla en nykter och trevlig helg!

/H

jag tror att det kan vara precis så..
När man trots att en liten bit fortfarande svider, känner att man ändå inte vill gå tillbaks.

Ett lugn och en liten glädje mitt i det sorgliga..

Skickar dig en STOOOOR KRAM! Sköt om dig! /trollis

Jag höll honom hårt till mitt hjärta, så knogarna vitnade och handleden brast...

Tror att jag gråter så mycket nu för att det är först nu som det har gått upp för mig att jag faktiskt menar allvar med att inte träffa honom mer, om han inte söker hjälp för sin alkoholproblematik. Och det är först nu som jag inser att det faktiskt kanske aldrig kommer att hända.

Tidigare har jag "levt på hoppet", vilket bara gjort processen så mycket mer utdragen. Ingen film jag sett har visat en sådan lång "göra-slut-scen", den har ju pågått i flera år. Eftersom jag alltid hoppats och hoppats att han ska vilja göra något åt sitt drickande, sin våldsproblematik, vår relation, så har jag inte tidigare i hjärtat fullt accepterat att relationen är över.

Jag tror att jag har accepterat det nu och jag sörjer. Men jag tänker att det är ok, känns nästan skönare att vara i det här än i ilskan, ångesten, tassa på tå ständigt och jämt. För har man väl tillåtit sig att inleda sorgeprocessen så måste det ju också betyda att det finns ett slut, eller hur?

Kom på mig själv i morse med att jag brutit med vissa kontrollerande beteenden jag haft. Ett exempel är att jag tidigare har kollat min brevlåda flera gånger om dagen, för att se om han försökt att kontakta mig genom att skriva (hörde att han "supit bort" sin mobil igen). I morse när jag vaknade så kom jag att tänka på att jag inte kollat brevlådan en enda gång igår och att det inte spelade någon roll för även om han skulle söka hjälp och bli nykter så har jag gett upp tanken på ett "vi" igen. Det är för infekterat för det.

Jag hoppas såklart för hans skull att han en dag kommer att bli nykter och må bra men det skulle ju ta jättelång tid och när jag är ärlig med mig själv så ser jag mig någon helt annanstans i livet då. Jag varken vill eller kan vänta på honom som en älskarinna som går och väntar på att den man hon älskar ska lämna den kvinna han älskar. Förut såg jag det som att han var otrogen och hade en älskarinna i alkoholen, men det var jag som var älskarinnan hela tiden. Den som gick och trånade och hoppades att han skulle komma till mig, hoppades att han skulle lämna sin älskade för mig och till slut, när jag insåg att han aldrig skulle lämna "henne", ändå nöjde mig med att han kom till mig när "hon" inte fanns till hands, bara för att känna mig lika övergiven varje gång han snörde på sig skorna för att gå hem till "henne" igen.

Är det det här som menas med att "släppa taget"?

Lustig känsla i alla fall, att liksom vara glad över att vara ledsen.

Kram på er!

Snattar Dompas tråd och skickar en hälsning..
Du har rätt i att galghumor räddar många stunder i livet ;-D

Ha det gott/ trollis

Såja Cecilia.. Din man trodde nog bara att han kommit på ett smart sätt att både äta kakan och ha den kvar..
Just nu, är ni ju inriktade på dina problem..
Jag förstår din besvikelse.. Men ska ni komma tillrätta med detta, så måste ni p r a t a med varandra samt vara specifika om vilka regler som gäller!

Om han gått med på 0-tollerans, så ska han givetvis inte "smyga"..
Men om du bara sagt att du inte vill att han dricker i din åsyn, så går det ju såklart att "tänja på"..
Han tycker säkert inte att han gjort fel.. Han dricker inte i din åsyn sas, men kan ha sina öl kvar ändå.. Väldigt vanligt..

Lycka till ändå, jag tror att du klarar det! kram /trollis

Fortsätter lite på temat par-relationer..
Det sägs att kvinnor och män har olika förväntningar på sin partner och äktenskapet..

Kvinnor hoppas på att deras partner ska förändras.. Det gör han inte..
Män hoppas att deras partner INTE ska förändras.. Det gör hon..

Inte undra på att vi växer ifrån varandra så många gånger..

Kanske ligger det också något i det som sagts, att "Kvinnor vill bli sedda" och
"män vill ha bekräftelse"..?(eller om det var tvärtom ;-) )

Som "konsult/frilansare" inom mitt gebit, har jag delvis haft ett zigenarliv som inneburit en del bortavaro från hemmet.
Nu är jag inte någon festprisse, men det händer ändå att man är ute och äter sent.("fasta" arbetstider existerar inte..) Stora mängder alkohol har varit uteslutet när man jobbar med tanke på både säkerhet och arbetsresultat.

Det som slagit mig, och jag faktiskt skrattat åt (sorry guy´s..) är att den gamla klyschan "min fru förstår mig inte".. verkar ha en viss existens..?!
Jag har mött många sk raggningsförsök (trots att det måste varit uppenbart att jag bara varit ute för att få en bit mat) som gått ut på just det här..
De flesta, har inte varit otrevliga (snarare lite patetiska..) De har frågat om de får sitta vid mitt bord (vilket kan vara okej om de vill äta och det ser fullt ut i lokalen) Sedan har det vid samtalet o f t a krupit fram att de har ett förhållande (gifta, förlovade..) men att deras "fru" inte förstår dem...
Jag brukade fråga, om de pratade med varandra eller förbi varandra.. Ibland, blir det ju gärna "monologer" från bägge, istället för dialog..

Särskilt tydligt var det när jag och mitt ex skilde oss.. Båda konstaterade att den andre sa något, men efter första meningen slutade vi lyssna..
Vi tog så för givet att vi "visste" vad den andre skulle säga..(vi sas "la orden i mun" på varann)
Och vi var nog ganska bra på våra olika monologer också... Inget jag är stolt över idag och även om vi pratat, så handlade det om andra saker också, så vi hade förmodligen varit skilda ändå..
För ofta är det så, att vi konstaterar att vår partner säger något, men vi lyssnar inte aktivt på VAD som sägs. Är vi arga, sura irriterade, så viftar vi ofta bort det med ett:
Ja, ja jag v e t...! eller, ...Börja inte nu igen.. Det där tar du a l l t i d upp..
Därefter är det inte ovanligt, att man hör en smäll i en dörr.. (såvida man inte har småbarn som sover.. som iofs ändå vaknar under grälet..)

Kanske beror det på att vi pratar lite på olika sätt?
Män är inriktade på "problemlösningar", medan kvinnor ofta vill få sina känslor "bekräftade".
När kvinnan säger: Jag är lite bekymrad över -------
Så kommer mannen ofta med en "lösning på problemet" och förstår inte alls varför hon blir sur och ledsen.. Han hade ju en lösning..?!
Hon ville kanske bara höra: Ja, jag förstår att du är orolig ( Det visar attt du tar hennes känslor på allvar och stöttar) Vad tror du själv..?
Ofta, hittar hon en egen "lösning", men vill få fundera en stund..
För båda, men kanske i högre grad för män, kan det vara viktigt att "ha rätt".. DET har förpestat många förhållanden, i synnerhet som det sällan är några större saker det är fråga om..
Nästa gång ni tjafsar över bagateller, fråga dig själv, Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig..?

För kvinnor, tror jag att det gäller att bli mer specifika. Män är INTE tankeläsare..
Kvinnor tar ofta för givet, att alla i omgivningen ska förstå vad de menar, även om de inte är detaljerade..
Ett exempel, är kanske när man bett någon "ta hand om disken".. Sedan blir man sur över att det står något kvar i diskhon, brödet på bordet och bänken inte är avtorkad..
Var specifik! Tala om att du förväntar dig att detta ingår, när du talar om "disken".. Jamen invänder en del, det fattar väl alla.. NEJ, alla fattar inte vad du m e n a r, du måste vara specifik!
Däremot, får du inte stå och tala om HUR jobbet ska göras (måste göras på "ditt" sätt!?) Bli inte sur över att man och barn börjar med tallrikar, om din mamma lärt dig att börja med glas och bestick!

Nåja, det var dagens funderingar över manligt och kvinnligt..
Idag har gubben en kort arbetsdag, så vi tar helg tidigt.. Till min stora glädje, har han vant sig vid att jag sitter med annat än alkohol i glaset/koppen, när vi pratar.. Och själv har jag slutat "gå i taket" (för det mesta åtminstonde, hmm)när han sätter sig med sin öl.( som gudskelov är långt ifrån de 5 - 6 han drack förut..)
På något sätt, känns det viktigt att vi fortfarande "ser" varandra.. Vi har en lång bit kvar, men det känns som om viljan finns. Våra "rädslor" ser olika ut, men när man börjat plocka fram små bitar av dem, tror jag att de bleknar så småningom..
Kommer nog att kika in på forumet lite då och då, men oftast blir det inte så långa stunder att jag känner att jag kan sitta i fred och kommentera ;-D
Än så länge, är forumet min fristad..

Håll ställningarna, Håll er NYKTRA och ha en underbar helg!/ trollis

Hej Sommar!
Jag har inget bra svar på den frågan...
Jag tror att det är väldigt individuellt..
Framför allt tror jag att det handlar om ifall båda verkligen VILL fortsätta förhållandet.. (eller om den ena eller båda letar efter anledningar till uppbrott..)

När man inte ens känner sig själv riktigt (efter en lång period av supande) hur ska man då veta vad man riktigt vill?
Jag tror att det är lätt att man låter en del av den här frustrationen gå ut över sina närmaste (gäller även arbetskamrater..)
Man VILL så gärna komma vidare, lämna en del av det gamla bakom sig.. Men ens familj, är fortfarande misstänksam eller försöker "trycka på de gamla knapparna" (som vi förhoppningsvis har satt ur funktion..)

Jag tror att vi en ganska lång period, kan vara ur fas med livet..

Vi måste kanske ta nya beslut? Det skrämmer både oss och vår omgivning.. Tystnad, är aldrig bra.. Kanske får ni också ta hjälp av en terapeut? För ibland blir positionerna så låsta, att det behövs en utomstående, som kan se problemen mer "opartiskt"..

Kram / trollis

Hej Stigdotter! Tittar in med en stor helgkram.
förstår om du har en del att fundera på..
Jag hoppas också att den här kontakten varit bra för er..
trollis

Hur går det för dig..? Det är ju en ny helg i faggorna...
Hoppas att du har planerat in promenader och annat.. ;-D
Hoppas också att du hittar likasinnade att promenera med..Det ÄR bra att ha vänner i RL som vet hur det känns och som man kan ventilera sina problem med..

Ha en bra helg! /trollis

Ta en sak i taget.. Tycker det är strongt av dig att aktivt välja nykterhet!Ta en dag i taget där..
Det här med nynykterhet, ger ju genklang i ens förhållande.. (ser du nog när du läser i våra övriga trådar..)
Inte alltid så lätt att hitta tillbaks, när man knappt själv vet vem man är ;-)

En familj är ju på sätt och vis "medberoende" och det är inte helt oproblematiskt, att plötsligt få en nykter alkoholist i familjen ..:-)

Jag önskar dig i alla fall ALL lycka! (och en förstående familj)
Kram / trollis

Kul att se att allt löper i rätt riktning för dig.
Jag tror inte att du kommer att få tråkigt.. Åtminstonde inte av den anledning du tror ;-D

Du kommer att sitta och prata, skratta och iaktta..

Sedan när de andra blir rejält på lyran, kommer du att få småtråkigt.. Sitta och lyssna på "fylletjafs" och upprepningar, osammanhängande bludder osv, gör att man tycker att det är skönt att vara nykter..

När du sett och hört detta, samt sett bakfyllan på morgonen så tror jag att du kommer att vara ännu mer övertygad om att du inte vill dricka!
Varför i hela värden skulle du vilja gå igenom "bluddrandet", illamåendet, huvudvärken och ångesten..?

Appropå nyår.. I år kommer jag att ha alkoholfritt i glaset! Jag tillhör den lyckliga skaran, som klarar systemets "alkoholfria" varianter (de som innehåller 0,5%) utan att få sug.. Fast den jag tyckte bäst om var "Ginger beer". "Ingefärsdricka", med riktig stuns (kraftig smak av ingefära) T.o.m gubben tyckte att den var god..

Kram /trollis

...har bara tänkt på nuet och framtiden fram tills nu. Nu börjar tankarna gå bakåt i livet och funderar mer och mer på mitt liv och hur jag haft det.

Växte upp med en alkholist till far som dog när jag var 19år. Enligt obducenten så var alla organ i hans kropp helt slut. Morfar var alkholist och när vi var på besök så gick alltid pappa och morfar ner i källaren för att dricka. Farmor och farfar drack väldigt mycket och gick dessutom på en massa tabletter. Dem var alltid lite "borta" kommer jag ihåg från när jag var liten.

Själv började jag dricka när jag var 14 år. Jag och kompisarna snodde sprit hemifrån. Från 15 års ålder fick jag börja dricka hemma. Fick vin och öl till maten av min mamma och styvfar(föräldrarna skildes när jag var 10 år. När jag var 16 år så började mamma köpa ut vin till mig när jag skulle ut och festa.

Från det att jag flyttade hemifrån så har jag jobbat helger, kvällar och nätter vilket har gjort att jag automatiskt inte druckit så mycket eller särskilt ofta. När jag för 6 år sedan byte till mån-fre jobb, dagtid så ändrades hela mitt sätt att dricka. Nu kunde jag dricka som alla andra. Fredagar och lördagar till maten. Men det ändrades snabbt och ökades på till torsdagar och sen ökades det på till att forstätta efter maten och hela kvällarna. Alltid två bag in box öppnade. En vit och en röd. Snart blev det ok på söndagen också. De senaste åren har jag druckit hela torsdag kväll, fredagkväll, hela lördagen och sändagen (från morgon till kväll). Ständigt i ett rus hela helgerna. Kommer knappt ihåg jular och nyår från de sista åren.

Stackars mina barn!!! Nu hoppas jag bara att det är slut. Kan inte utsätta dem eller mig för detta mer. Både dem och jag är värda så mycket mer.

Försöker nu finna ett nytt sätt att umgås med min man och fundera ut hur vi egentligen haft vårt förhållande de sista åren. Lite svårt ibland då allt gått i ett rus. Kommer inte ihåg allt....
Vad vill jag med oss och vår framtid?

Nu ska jag köra ännu en helg utan alkohol!! Ska vakna upp måndagmorgon pigg och glad och utan ångest.
Styrkekramar till alla där ute!
Nu kör vi, N

Så bra skrivet! Ska skriva ut det du har skrivet A och ha med mig i fickan så att jag snabbt kan läsa när det blir jobbigt. Tänka steget längre - så rätt.
Kramar N

att jag såg så pigg ut när jag vaknade trots inte så många timmars sömn... Resultatet! Min dryck består av många goda teer numera och mycket vatten.
Sover "ren" sömn och känner verkligen mig faktiskt utvilad och ...lycklig mitt i alltihop.

Jag tar nya krafttag för det som jag vill ska bli bra.
Endel saker ÄR redan bra, annat SKA bli bra :)

Styrka till er alla där ute denna kulna fredagmorgon!
Den här dagen gör vi bra.

Läste hela din tråd. Man blir glad och det tänds en gnutta hopp inom mig.

En sak som slår mig när man läser alla trådar är hur bra alla skriver. Välformulerat, bra stavning och grammatik! En fröjd att läsa.

Klankar därmed inte ned på de som inte är lika intresserade av att uttrycka sig väl, för jag förstår ändå. Och det är tjusningen med oss alkisar. Oavsett vem man är, hur gammal man är, vilken del av samhället man kommer ifrån - alkoholen gör samma sak med oss oavsett.

Jag blir nästan rädd när jag läser en del inlägg, för det hade lika gärna kunnat vara jag som har skrivit det... Nickar igenkännande åt nästan allting, även om våra historier skiljer sig åt, men i huvudsak så finns allt där. Skam, ångest, sorg, ilska... och glädje.

Glädjen smittar och när jag tänker efter så är jag också glad. Allra helst efter att läsa om hur bra det går för dig och andra här inne.

Jobba på! :)

har jag oxå här hemma. Han har förstått att jag har problem med alkoholen och har sagt att han ska stötta mig. Bl.a har han lovat mig att inte dricka hemma eller ha a hemma den närmaste tiden så att jag ska slippa frestas i onödan. Men igår fick jag se att han har ett öl förråd i boden, nu förstår jag varför han har stått där ute och "fixat" under kvällarna i veckan. Jag konfroterade han direkt och sa att jag var besviken. Han blev arg och gick och la sig. Ja, så nu är jag arg och besviken...Vad jag ville säga är att jag verkligen förstår hur du känner. Du är stark och modig, jag gillar verkligen det du skriver i din tråd.

Kram/ Cecilia tråd: Ny på forumet

att läsa! / mt

Läs dessa reder ett par ggr och söäg sedan till dig själv, VILL jag dricka???
Det kan bara DU svara på!

Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack.

Hur du blev och vilka känslor det förosakade.
Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången och skrev eller svarade på någon kommentar.

DEN känslan... fånga den och ha den med i din inre film för/i skallen medans du spelar lite längre.....

Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man/hustru, barn...

Kommer partnen vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.

Eller kommer du bli ensam sittandes i en soffa och klunka vin/öl/sprit i självömkan över att ALLT är så orättvist. Känslan av att alla är emot dig!
Vem kan göra ngt åt det problemet? INGEN annan än du!

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen/frun och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........

Att du har problem som i vissa fall inte syns utåt.

Någonting som sker när ingen ser på, eller får reda på det. Det smygs och göms på alla möjliga sätt/ställen, bara för att kunna dricka lite lite.....

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT!

Du dricker inte för att du inte VILL!!!!

V I L L I N T E D R I C K A ! ! ! ! !

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.

Men det är nog bara EN anledning till att du SKA dricka.

För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Det gör dig inte gott, ingen nytta alls. Även om det finns en tro att det är så sociallt att kunna skvimpa runt med ett glas. Och bara vara.
SPELA FILMEN TILL SLUTET.

Brukar det stoppa med att bara dricka ett glas?
Varför skulle man tvunget bara dricka ett glas? Till vilken nytta?

Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du VILL helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.

Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

//A

för era kommentarer!
Stigsdotter, du har hängt i ett bra tag nu. Gratulerar. Ska kolla mer i din tråd i morgon.
Det gäller dig också Tilde, måste uppdatera mig lite nu när jag är back.
Jo, det blev en tur i bilen framåt midnatt, härligt. Och trött som en stork i dag, men glad över mitt beslut. Fysiskt och psykiskt finns mycket att göra nu, men nykterheten får förstås komma i första hand.
Kramar,
Fenix

Aldrig bara ens fel att det blir som det blivit, man är två som bidrar till det i en relation.
Blev det ett bra samtal? Hoppas det för din skull, att han dök upp och att ni kunde båda framföra vad ni tycker.
Om inte, fick du ut något av samtalet ändå?

Skickar styrka till dig, Kram!

Hej kraftverk!
Vad härligt att det går framåt! Du har ju en helt annan kontroll över ditt liv idag än för ett tag sedan! :)

Precis som du skriver så tror jag att din utmaning nu är att låta bli att agera. Släpp taget, låt honom själv vara den som sköter sina vårdkontakter. Han är vuxen nog, och dessutom nykter. ;)

(Jag vet att det är lättare sagt än gjort...)

Kram!
/H.

Och vettig så jag finner inga ord.
Vis var ordet!
T ACK!
/A

Härlig läsning, tjejer - allihop!

Kram!
/H.

...så det är väl dags att signalera närvaro.

Har varit inne och läst varje dag och klottrade ner nåt snabbt inlägg i någon tråd. Blev lite tagen av att min DompaKompis försvann, även om jag förstår honom till fullo och respekterar hans beslut något enormt. Hans "avsked" skickade också signaler igenom min kropp; Att jag är än mer övertygad över att jag vill fokusera på LIVET, MITT LIV och inte ge tankar på A eller det förflutna för mycket utrymme. Det ska marginaliseras så mycket som möjligt! Inte så att jag marginaliserar eller bagatelliserar hur farlig drogen är eller vad den kan göra med mig om jag släpper in den i mitt liv igen, jag vet nu vem jag är och var jag kommer ifrån, så nejnej.
Nä, det är snarare så att jag inte tycker att A har berättigandet att bestämma över vad jag ska lägga min tankeenergi på och att dessa tankar ska äta upp en stor del av min dag. Och det vill jag inte!

Jag tänker för det mesta inte alls särskilt mycket på vätskan, utan har fullt upp med att lira matchen med nya spelregler. Upptäcker både starka kompetenser och pinsamma svagheter som jag besitter, men känner mig faktiskt (och håll i er nu, för här kommer dagens klyscha) som en NY MAN!

Fan, jag har ju en hel del redskap att ta till för att ta itu med livets små förunderligheter och jävligheter! Det är ju faktiskt smått fantastiskt och rätt besynnerligt att man inte har upptäckt det tidigare...

Min terapeut sa till mig, efter att under tystnad betraktat mig en liten stund:
-Märker du själv hur det sprakar och lyser om dig av nyfunnen styrka? Du är inte samma person som kom in och slog dig ner här i min stol vid vår första träff.

Jag såg med fast blick in i hennes kloka ögon och nickade stillsamt.

Hon fortsatte:
Och du har gjort det själv och du har gjort det bra, du har kommit långt och det tror jag beror på att du har bestämmt dig för vad du vill ha... och för vad du inte vill ha, har jag rätt?

En stillsam nick till och sedan svarade jag:
-Det är inte så svårt egentligen, men man måste kapitulera först, innan man kan ta upp kampen på nytt, med helt nya vapen. Jag tror jag börjar lära mig hur man gör, men det kommer nog att ta hela mitt återstående liv för att förstå och det ser jag fram emot!

Jag är fortsatt evinnerligt tacksam över att jag SLIPPER dricka och jag vill skjuta iväg styrkepilar med hjärtformade spetsar tillverkade av hopp & mod till alla Er som modigt utkämpar kampen för att SLIPPA DRICKA! Vi vinner om vi vågar!

KRAM på Er allehopa, Ni är mina människor, glöm aldrig det!/NM