Senaste kommentarerna i forumet

Hej MarianneM
Jo det går fint för mig med. Har liksom bestämt mig och det finns inga val längre. Jag närmar mig tre månader utan alkohol och det är först nu som jag börjar känna mig lite piggare. Jag var otroligt trött ganska länge och frustrerad över det jag med. Men kanske våren och min ålder spelar roll och jag har även ett otroligt krävande kontaktyrke( har förstått att det kallas så när man jobbar med människor) och det suger musten ur mig. Men jag är mycket piggare än i höstas då jag trodde att jag höll på att köra rätt in i väggen. Höll nästan inte ihop. Mycket ångest, minnesluckor och vimsighet vilket gjorde vardagen så jäkla jobbig. Nu är allt lättare. Men jag tänker på A ibland, oftare en dag och mer sällan en annan. Är inne på forumet nästan dagligen. Jag tycker det är viktigare för mig att skriva och läsa här än på Facebook!!!!!!
Visst är det skönt att inte dricka oavsett vilken anledning man än har haft. Jag drack mycket för att koppla av och för att fly tror jag. Även lite uppskattning.
" idag har du gjort det och det bra nu kan du unna dig ett glas vin och koppla av".... så sa jag ofta till mig själv.
hoppas det går bra för dig och alla som kämpar mot alkoholen :)

Jag har börjat kännt mer trötthet efter jag tex åkt till han, numera händer det allt mer sällan, men det känns som jag är tom när jag kommer hem, behöver sova, ta igen mig....
undrar om medberoendet tar fysiskt på en
just det att jag inte släppt 100 procent kan nog vara att det tär på hela min energi. Kan ni känna eller känt sån enormt behov av återhämtning. Känns nästan som man själv varg o drukit o måste ta en baksmälla....

vet inte om jag märker det mera nu efterso det är mera distans nu än tidigare då jag va mera inne i det varje dag...
kanske känner av skillnaden nu när jag mera har mig själv under en tid o sen åker påt de där med att oroa sig eller bråk med han

Förstår dig, har själv försökt sluta många gånger, men den här gången är det på riktigt. Tror man måste gå "all in". AA, berätta för familj o vänner och kanske antabus. Jag har bara kommit till Antabus än så länge, skäms för mkt för det andra. Men jag kommer att berätta denna vecka, och besöka AA. Annars kommer jag falla dit igen, som så många andra gånger.

Tänk på att STOPPA dig själv när du är på väg till Systemet! Ingen alkohol hemma=inget drickande.

Om det var lätt att sluta skulle väl ingen ha bekymmer med alkoholen. Jag gjorde flera försök till egna uppehåll i höstas med varierande resultat. Till sist kände jag att jag behöver söka hjälp på en beroendemottagning. Väntar också på terapi, tar tid att få, men har god hjälp av läkemedlet naltrexon.
Kämpa vidare , du är värd att må bra, det är vi alla.
M

gammal är äldst skulle det såklart vara ;)

Gamma är äldst heter det visst, tack för dina kloka ord...har vimsat runt på forumet denna natt då jag inte kunde sova så ..återigen tack

Läser och läser här på forumet, även på anhörigsidan...skrämmande läsning. Har från början varit där själv, medberoende, och nu, antar jag, alkoholberoende. Hur gick detta till, och hur ska jag ta mig ur det. Jaja..ny dag i morgon med nya möjligheter...så återigen...i morgon tar jag inte första glaset

Ett citat jag hörde på teven under veckan..
"Enda anledningen till att han överhuvudtaget kastade benen över sängkanten var....att han inte hade dött under natten i sömnen..."
Allt livs meningslöshet sammanfattat i en enda mening...
När livet inte ger en mening med livet längre, när det känns bortkastat på något sätt..

Där har jag varit många gånger, och passerat med råge till och med, när vägen tillbaka till livet känns oändligt....lång.
Tiden med deppigheten var ingenting att leka med, svårhanterlig och svårbegriplig, själen var sjuk, glädjen hade brutit ett ben och konvalescensen var lång.
Livets skola innebar för mig att backa tillbaka bandet och inse' vad jag hade begått för sorts misstag, en syntetisk glädjehöjare blev min mentala krycka.
Men....den hette inte alkoholen, tvärsom så var det den som hade satt krokben för mig under lång tid och bara trasslat till det, men i tron om att det var det naturligs att falla och bara borsta av sig om knäna och fortsätta, tills den dagen då den hade slagit av mig båda benen så hårt att jag inte kunde resa mig igen, jag var nedbruten helt och hållet.
Och man fattade inte vad det var som var felet, det var "någons" fel, men absolut inte mitt, jag hade ju gjort allt enligt mönstret, trodde jag...
Men glömde en sak, vi är alla lika, men ändå så helt olika, vissa klarar av trycket och kan kompensera detta med att lugna sig med alkoholen, inte jag...

Felet jag gjorde var att jag inte lyssnade på min kropp och alla dess varningssignaler, stress är dåligt under lång tid och på en alldeles för hög nivå.
Så länge jag fixar det att relaxa med alkoholen så är det ju lugnt, ...eller hur?
Slätar över problemen och låter de växa sig starkare i bakgrunden, tills en dag då allt kollapsar och kroppen går ner i en kaotiskt överlevnadsinstinkt.
Kroppen säger att du lyssnade inte, nu har jag gått ner i ett nödläge där du behöver hjälp utifrån för att klara av resten av resan, om du nu tänker fortsätta resan.
Och det blev en skärseld, vad är värt att leva för?, utan alkoholen finns inget som är roligt längre, eller har jag missuppfattat det?
Det hade jag, å det grövsta, livet hade tagit ett stickspår som inte ledde någonstans, jag var felinlärd...
Alkoholen är inte allt här i livet, men om den tar för stor plats, så blir den det.

Och då tänkte jag på det gamla indianordspråket som går på ett ungefär så här...
Det finns två vargar inom dig, en som skänker dig glädje, kärlek och harmoni, och en annan som skapar osämja, misstänksamhet och bara vill slita dig i stycken.
Och vilken är det som vinner?
Den som du ger näring.

Så att genom att ignorera den som skapar mörker och elände så svälter man ut den, den får inte ta plats, inte skänkas en tanke längre.
Det är lite samma sak med alkoholen, den skapar också ett sorts elände, göd inte dess biverkningar genom att inte skapa den.

Sen finns det fortfarande kvar annat elände i mitt liv, men det gäller att känna igen signalerna när kroppen tycker att det känns obehagligt, och att lyssna på dem.
Du mår piss och börjar bli grinig, du kan göra två saker, fortsätta som om ingenting har hänt, eller skapa en förändring.
Om det beror på stress så heter medicinen att skapa utrymme för att kunna stressa av, på vilket sätt är olika för olika personer, alla måste vi finna vårat eget sätt.
Mitt sätt är alla sätt förutom de med alkohol förknippat.

Just nu är jag mest fysiskt slutkörd efter dryga två veckors byggande med köket, 12-15 timmars pass på lediga dagar och 4-6 timmar på vardagskvällar, det tär på krafterna.
Så just ikväll blev det bara två timmars hårt arbete, och sedan en soft kväll i soffan, men vad hände?, hela familjen somnade utmattade efter en liten stund bara.
Vi tog en liten timeout nu när 90% är klart, två hårda veckor och börja sakta ner på mållinjen?
Ja, ibland är det värt det, och istället för att slita ut sig så gäller det att veta när det är dags att skruva ner tempot och ta en kväll fri.
Slarvfelen minskar, irritationen likaså, och det gäller att se dessa indikationer i tid.

Vi är bara människor, och vi får lära oss att leva med våra brister och svagheter.
Vissa av dem kan vi styra, och inte mata den vargen inom oss som vill slita oss i stycken.
Det är skillnaden mellan att vilja orka leva och att inte orka dö.
Det är en sak som glädjer mig varje morgon när jag kastar benen över sängkanten, jag dog inte av bakfylleångesten i alla fall.

Berra

Sitter här i min ensamhet och läser runt i trådarna på forumet. Är så imponerad och måste jag erkänna en smula avundsjuk på er som lyckas avstå från alkohol.Själv klarar jag av några dagar, kvällar, och så sitter jag återigen med mitt vinglas på kvällen. Men väntar på att få terapi (låååång väntetid) och hoppas att jag då ska få hjälp till självhjälp. Så under tiden läser jag runt här på forumet och gör mina patetiska försök på egen hand att avstå från att självmedicinera med vin.

Tack Mod! Det går bra, på riktigt. Så bra att jag inte behövt hänga här så mycket :) Funkar allt för dig?
Tycker ändå det är konstigt att jag är så trött. Det är underbart att vakna "obakis" på helgen. Men var är all den där energin jag hoppades på....
Nåt märkligt är att jag kan känna en lättnad över att jag inte "behöver" dricka när jobbet varit extra påfrestande. Det är som att det var nån sorts tvång tidigare, att unna sig ett glas vin eller två efter jobbet, bara för att visa sig själv uppskattning. Eller vad det nu handlar om.

Ursäkta att jag är trög men vilken hemsida? Alkoholhjälpens? Var ligger Gården? Jag har iallafall anmält mig till Djävulsdansens möte/kurs i Östersund...

Varmt lycka till! Förstår precis.
Jag har börjat påminna mig själv om hur underbart det är att vakna pigg å utvilad, hur mycket jag uppskattar att ta min hundpromenad tidigt på morgonen utan att skämmas inför typ luften..
Jag tror fast det är enkelt sagt, att det är så små saker som vi måste börja med. Kände mig så stolt när jag varit ute en gång förra veckan å bara druckit fyra öl ( för vissa är det rätt mkt eller lagom, för mig är det rätt lite) å sen gick hem. Att jag mindes allt dagen efter. Det var en fantastisk känsla. Små steg i rätt riktning!

Man identifierar känslorna, känns lite konstigt men är nog bra att man funderar på varför man får de känslor man får. Sedan har jag väl insett att jag är uppfostrad att inte visa så mkt känslor, det känns tex väldigt fel för mig att vara arg. Och det är väl bra att inte vara arg men ibland måste nog vissa saker ventileras ut.. Det blev lite rörigt det här, precis som mina känslor just nu! ;)

Men jag håller med, fan vad bra vi är!! Är så himla glad att jag står där jag står idag och jag hoppas att livet ska ta den väg jag vill och att man en dag ska få känna lycka på riktigt! :)

Kramar till dig med annapanna!

Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar, dagar blir till månader och månader blir till år.. Jag tror att ju längre vi håller oss nyktra desto lättare blir det. Eller ja det vet jag ju men ändå! ;)

Du ska ha ett stort grattis till ditt halvår som nykter, tänk vad långt du kommit och tänk vad många därute som fortfarande lever destruktivt och fortfarande inte förstår att det är alkoholen som ställer till det. Gillar också att du sätter ord på vad du upplever som positivt med din nykterhet, viktigt att uppmärksamma vad som händer så att man orkar fortsätta kämpa på åt rätt håll! :)

Kramar!

Blommor o serpentiner!
Härligt jobbat!
M

Heja Sally! Hoppas det gick bra! För mig är det exakt samma, vid matlagning är jag grymt sugen på vin. Sen avtar det oftast. Ibland undrar jag om det har med snabba kolhydrater att göra på något konstigt sätt? Är oftast väldigt hungrig när jag lagar mat då jag i regel missköter mig på dagen (stressad).. Hm...

Håller tummarna för dig iaf!' (Och er andra såklart!) kram

Idag är jag inte så tuff. Känner som att suget vrider runt hela mig idag. Har tänkt på alkohol, ett glas vin ( som skulle bli fler...) mer eller mindre hela dagen. Nu hemma från jobbet och lagar middag. Den här stunden brukar jag ha sällskap av mitt vin och just nu är det så SVÅRT att inte välja den vägen.

Hoppas ni andra får en nykter dag!

Tack strumpan det är lugnt! Jag låter gärna andra låna tråden litegrann :) Sally, grymt tacksam för din pepp! Jag är så liten så liten när det kommer till detta. Stödet här är så viktigt. Kram!

Har precis samma problem som många andra här beskriver. När det är dags att dricka så dricker jag alltid till den sista droppen. Dricker inte ofta utan har kunnat hålla upp i flera månader mellan tillfällena. Men sen börjar man lura sig själv och man är tillbaks på ruta ett igen. Det som händer på fyllan blir bara värre och värre och jag skjuter ner mig så långt i källaren varje gång att jag i värsta bakfylleångesten faktiskt fått tankarna på att den bästa utvägen är att ta mitt liv. Känns som att man försökt med det mesta men jag faller alltid tillbaka. Vill helt enkelt sluta helt. Vill som alla andra kunna bilda familj någon gång i framtiden men vem vill ha en pappa som alltid skämmer ut sig så fort det blir fest.

2 veckor nykter nu känns ganska bra. tar väl tid för min förgiftade kropp att ställa om.
Men lugnet har kommit till vår familj ingen är orolig för att jag ska bli full.
Så mycket skit man hittat på under alla år! Går på behandling nu och AA.
Vi kan väl konstatera att jag jag var en djävligt sjuk och egoistisk människa i fyllan.
Svårt att få människor som inte är alkoholist hur det är och hur man tänker i sin fyllehjärna.
Allt var värt att trampa på eller lura för att få flaskan den som var himlen för en stund.
Jag ska kämpa på, vill aldrig tillbaka igen till den tillvaron. Kämpa på ni andra också som vet hur det är.

Pettidream

Jag är 26 och dricker alldeles för ofta och för mycket. Problemet är att alla mina vänner e typ likadana å att det just faller på det sociala. Jag orkar inte vara nykter i sociala sammanhang å fattar inte hur andra bara kan dricka två öl under flera timmar medan jag inte har något problem alls med att dricka två flaskor vin själv. Å jag e väldigt liten i kroppen..
Jag blir irriterad om det inte finns tillräckligt med alkohol på middagar och super gladeligen ned andra..
Nu har jag fått nog faktiskt. Vill inte känna mig värst längre utan må bra och slippa ångesten som har lett till massa problem.
Hoppas jag kan bli peppad här!

Inom nästan ALLA branscher.. Så du kan bli vad du vill.
Skolan är tyvärr ... tja.. som du beskriver den.

Tack för era stöttande inlägg, ni kan tro att det behövs. Jag har själv alltid varit den som pushat och motiverat mina nära och kära att gå och prata med någon när det gäller te.x depression, eftersom jag själv aldrig har upplevt det finns det ingen skam i det i mina ögon. Men när det kommer till drickandet blir det så pinsamt för mig. Varför ska jag behöva söka hjälp när de i min omgivning verkar kunna nöja sig med tre öl? Varför kan jag bara inte sätta en kork i halsen eller dricka vatten resten av kvällen? Jag antar att de flesta som läser är familjära med den ständiga jakten på alkohol som uppstår framåt kvällen där umgänget nätt och jämt blir sekundärt.

Jag tror att ni har rätt gällande studenthälsan och jag börjar samla mod...I mitt huvud fasar jag för en äldre hen som ska rynka på pannan och säga "Jaha, varför dricker du inte mindre då?". Får jobba närmre det målet, konstigt att det ska ta emot så mycket att inse att man behöver prata med någon ibland.

Tack för alla tips om studentföreningar mm! Är på tillfället på uppehåll från sång p.g.a röstproblem, tråkigt nog. Men jag ser fram emot att öka träningen! Det finns säkert massor med skoj man kan göra utan sprit, och tids nog kanske man kan hänga med ut utan att dricka, tack för tipset Steglitsan! Tänk ändå att folk kritiserar de som inte dricker och sen nästa dag inte är sena med att kritisera deras snedsteg.

Kram!

Det har gått ett halvår idag sen jag slutade dricka alkohol. Ett halvt år. 6 månader. 181 dagar. Vilken resa. Nej långt ifrån alla problem löste sig när A försvann ur mitt liv. Några tillkom till och med. Andra beroenden och missbruk seglade upp som goda ersättare men också nya intressen och sätt att umgås med mina fina vänner. Jag har inte en enda minneslucka under dessa 6 månader. Jag kan stå för allt som har skett. Jag har varit mig själv fullt ut.

Sen har jag hittat hit. Vilken ynnest, bara det <3

Ja,blev ändå "tvungen" att åka ned då han inte svarade på sms eller telefon från dotter och mig.Hon har inte haft kontakt med honom på 14 dagar.Han satt där i köket,dimmig i blicken.Sur,så troligen hade de ringt från soc i alla fall.Jag konstaterade bara läget och vände i stort sett på klacken och for hem igen och kunde meddela dottern att läget var under kontroll.Barriärerna på vad som är ok sänks hela tiden.Hon hade även ringt igår och pratat med honom utan skäll.Han var förstås onykter.Hon frågade om det skulle komma ett val till att stå mellan henne och alkohol,ja han skulle ju välja henne,men inte nu.Alltså samma budskap som till mig.Det är ju också ett sätt att hålla människor i ett mentalt järngrepp.Sen,när jag har druckit klart.Och när månde detta bli? Om en vecka en månad ett år?

Jag och dottern var helt överens med det kloka i att åka ned,hämta hem honom till mig och kedja fast honom i källaren.
Fortsättning följer förmodligen på denna tragedi i sju akter.

Dock så hämtar jag mig snabbare efter varje rusch ned i avgrunden i mitt medberoende.Det går inte lika djupt och biter sig inte lika hårt fast.