Senaste kommentarerna i forumet

Långa hundpromenader har hjälpt min ångest / abstinens också många gånger.
Hundar är underbara!

ett glas vin eller två till frukost - skulle det stå.

Tack för välkomnandet! Ja det har verkligen blivit som en ond cirkel för mig. När flera dagar i veckan börjar med att jag tar ett glas vin för att lindra ångesten så är det definitivt inte bra...
Ångest, skuld och skam går i varandra.
Så vet jag ju att alkoholen bara ge ännu mer ångest, men klokhet funkar inte så långt när själen skriker efter lite lugn.

Sakta men säkert börjar man känna mark under fötterna igen. Knyter sig lite i magen då och då av ångest. Hur kunde det hända igen? Jag hade lovat mig själv att ALDRIG mer behöva ta mig till akut för tillnyktring - men jag klarade det inte själv. Den här gången insåg jag det dock själv - förra gången, för 3 år sedan så var det 2 vänner som kom och hämtade mig...... är det ett framsteg?

Det finns både skam och skuld - men det brukar klinga av efter ett tag. Man är rätt stygg mot sig själv de första dagarna efter ett sådan "nederlag". Man skall vara snäll mot sig själv, inte stygg - men det är svårt ibland. Jag vet ju t.o.m. vad som triggade det hela - just därför borde jag ha lärt mig att hålla mig borta från alkoholen i just dessa situationer av stress. Kanske har jag lärt mig den här gången. En nära anhörig har blivit rätt så sjuk, och jag har de senaste veckorna "funnits" där och hjälpt till med en del praktiskt - en del riktigt stressande och känslomässigt tuffa ting. VARFÖR väljer jag då att "lätta på trycket" genom att supa mig dyngfull 4 dygn i sträck? Beats me?!

Men nu skall jag vara snäll mot mig själv - lägga den här episoden bakom mig - och analysera vad jag lärde mig den här gången - om något???

Men så rätt om karaktären du har. Man kan om man bestämmer sig. Ganska enkelt men samtidigt sååååå svårt. Mig har det hjälpt väldigt mycket att tänka en dag i taget. Små delmål på något sätt. Som idrottare gör kanske????

Jag är också stolt över att livet rullar på så bra utan alkohol. Så mycket bättre helt enkelt :)

Vad bra att du skriver här! Det har faktiskt hjälpt mig ganska mycket. Att både läsa andras berättelser, men också skriva sin egen berättelse. Det är en bra början!!! Sen kan man gå tillbaks och läsa sin/sina trådar och kanske har man fått någon bra feedback, eller så bara för att se vad man faktiskt skrev eller hur man kände sig vid ett visst tillfälle. Jag håller på dig!! Men f-n det är svårt med den där alkoholen - den har en makt av stora proportioner......

För hjälpen. Att trappa ner tror jag tyvärr inte går så bra för mig, har försökt innan och drar alltid ut på det, så vipps så är jag på ruta 1 igen. Sjukade mig från jobbet idag, skakar till och från o svettas, men ej lika illa nu när jag tagit sobril.
Tack för "akut stöd" hade inte sett den sidan innan. Nu ska jag ta en lång promenad med hunden, såg att det hade hjälpt många andra här på forumet.

Hej Påväg. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i. Tack för att du delar med dig, det är många som läst ditt inlägg. Ibland tar det lite tid för en ny tråd att "ta fart". Det kan hjälpa om man är aktiv i andras trådar. Du har bestämt dig för att göra annorlunda trots att det finns situationer du kanske kommer sakna i en period för att bli den person du vill vara. Modigt! Fortsätt gärna och berätta hur det går för dig.
Välkommen igen,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Rufus
Vi har lite info om abstinens på startsidan under rubriken "akut stöd". Läs om du vill! Vill passa på att välkomna dig till forumet också, det är tack vare er användare vi är ett forum som för många gör skillnad. Tack.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Bra att du kommit på andra tankar......! 9 liter vin i veckan och ett antal öl kan nog dessvärre ge rejäl abstinens. Tror att det kan vara en god idé att hämta ut de där Sobrilen! Ett rejält "helvete" i några dagar - men det är bara att stå ut. Sobrilen hjälper bra mot den värsta ångesten, och håller väl också pulsen nere en del antar jag?! Vet inte om man skall rekommendera det - men de finns de som klarar att första trappa ner sakta några dagar, innan de stoppar helt - för att minska abstinensen. Vet inte om det är ett alternativ när du nu verkar vara på kurs och har bestämt dig. Hoppas att du härdar ut - du kommer ut på andra sidan, även om det tar några dagar. Styrka till dig!!!!

Tack så mycket och jag är stolt över min egen karaktär som jag inte trodde fanns:))Fasen då får jag ha dig som idol så når jag 3 mån snart också:)

TAck så jättemycket för ditt svar. Betyder otroligt mycket att känna att man har stöd, och framförallt från andra som förstår. Tror ni att den fysiska abstinensen blir svår? Är beredd på vad som helst, känns bara bra att veta. Håller på att hälla ut allt här hemma nu, har sedan tidigare Sobril på recept som jag tänkte hämta ut nu för de första dagarna.

Så bra att du vill förändra, du är i gott sällskap här! Ångest är verkligen jobbigt. Själv har jag provat det mesta för att hantera ångest under de senaste åren och det bästa tycker jag är: fysisk beröring (massage eller liknande), varmt bad, lukta på något gott (som att tvåla in sig med en duschkräm) och djupavslappning. Om den inte ger sig kanske du kan få något utskrivet på VC, bara tillfälligt, som hjälper.

All lycka till nu! Vi gör det här tillsammans.

Jag tror att det enda som "funkar" är att bryta kontakten helt. Det är sjukt jobbigt men lidandet blir kortvarigare tror jag...Jag har ju gjort det å det var drygt 2 månader sedan, det går inte en dag när jag inte vill ringa/sms:a/åka dit å träffa honom. Jag mår verkligen pyton men då tänker jag på hur ledsen jag varit i min relation, hur han konstant valt alkoholen framför allt, och att jag inte vill ha det så i mitt liv.

Hej Katlin, vilken jobbig historia du berättar. Bra att du lämnat - men jag tycker att du verkar lika "envis" som honom att inte söka hjälp? Sorry om jag låter tuff, men kanske skulle du själv behöva hjälp. En flaska vin varje dag låter lite mycket....Men vem är jag att tala. Har inte sökt hjälp heller - bara hamnat beroendeakut två ggr för att nyktra till och klara av abstinensen. Mitt drickande ser annorlunda - men jag inser att det ändå är ett beroende. Kan låta bli under lång tid, dricka något glas vin utan problem - sen köra 4-5 dygns fyllor några gånger om året. Har blivit beroende - fast jag ändå inte är det under långa perioder...Kan du inte kontakta någon beroendeklinik? Du kan begära spärrad journal så att det inte syns hos andra vårdgivare. Kan det vara värt ett försök?

Fortsätt att läsa här, och skriv av dig i din tråd. Det kan vara en god hjälp, och en "loggbok" att gå tillbaks till och läsa om hur man kände sig vid vissa tillfällen.

Jag håller på dig! Kämpa på!

Fått kontakt med beroendekliniken igen...vill inte, vill klara mig själv...men det har visst inte lyckats hittills... Ska ha telefonkontakt varje vecka + Selincro och Campral. Hoppas att det ger resultat ihop med måsten och viljan att förändras.

Det låter som du försökt på flera sätt under lång tid hantera en annan persons drickande på olika sätt. Nu har du bestämt att lämna över ansvaret och valet att dricka tillbaka till personen, låter klokt. Du är nyfiken på andras erfarenheter, läs gärna runt och fortsätt skriva här på forumet. Hoppas du hittar något som blir hjälpsamt för dig.
Rosette alkoholhjälpen

Hej och välkommen till forumet! Du har inte kapat en tråd, man får skriva var man vill men om man vill kan man göra en helt egen tråd men även läsa och kommentera i andras.
Du har nyligen kommit ur en relation med en partner som har alkoholproblem och önskar stöd i din situation. Läs gärna runt på forumet och skriv här, hoppas det blir hjälpsamt för dig.
Säg till om du vill vi raderar något.
Rosette alkoholhjälpen

Hej Igen! Jag är helt ny här och fattade inte hur det funkar. Förlåt för att jag kapade tråden, försökte radera mitt inlägg men det gick inte.

Det är otroligt trevligt att dricka vin tror man. Sen efter ett långt uppehåll tycker jag att det var ju inte alls som jag mindes det.
Det blev inte det fantastiska som man lurar sig själv att komma ihåg. Bara ganska som vanligt lite surr i huvudet bara.

Men kärlek tycker jag har samma egenskaper som alkohol bra och dåliga. Nykär störtförälskad är man i paradiset allt känns lätt och roligt. Man är beredd att göra vad som helst för att få kärleken, luras, ljuga, manipulera andra och sig själv för att få känna åtrån samhörigheten och eufori i ruset av den starka kärleken. Man gör dumma saker man blir väldigt egoistisk.
Hur många äktenskap och familjer har inte gått i kras pga ny kärlek. Sen när det första starka kärleksruset har lagt sig kommer ånger och ångest för vad man gjort. Svikit sina barn svikit sin partner. Ändå gör man det fastän man vet att det kommer skada och göra illa dom man lever intill. Kärleksdrogen är lika stark som vilken annan drog som helst.
Finns det terapi för det? Ser andra ner på en för allt man ställt till med? Anses man svag och dålig som människa? Nej!!!
Vi förtjänar att känna oss älskade och älska.

Nej kämpa med högt huvud och ta en dag i taget ibland trillar man dit men kanske behövs som påminnelse. Vin har också många egenskaper som jag i alla fall behöver. Allt bleknar lite man får faktiskt lite ro och avstånd från problem och den stenhårda värld vi lever i. Men det är den tar över när vi bara vill leva i den tillvaron som det blir ett issue.
Vetenskapen om alkohol går framåt man behöver inte vara absolutist, funkar inte för alla men för många. Få redskap att kunna begränsa och ta kommandot över sin vilja och drickande.
Försök hitta nya skolor för att få ett perspektiv på hur man kan hantera vin. Oftast är en annan orsak varför man tappar kontrollen, som i mitt fall PTSD. Det kan också vara ohållbart på jobbet en skilsmässa ett trauma. Mitt råd red ut det först nykter sen försöka hitta en bra nivå sitt drickande.

Pettidream

Hej alla kloka! Jag har nyligen lyckats lämna min partner som har ett (enligt mig) svårt alkoholmissbruk. Han har under vår 5 år tillsammans hart en handfull nyktra kvällar men det normala är en vinkonsumtion på 1-2 flaskor/kväll. Han anser inte att han missbrukar då han "sköter" sitt liv. Jag blev oerhört ledsen och trött på att leva med honom då han är så känslomässigt avtrubbad. Han ville inget ihop med mig, prioriterade aldrig vår relation och ville aldrig planera något. Dessutom är hans ekonomi urusel. Jag har försökt lämna honom förut men det har fungerat dåligt. Den här gången såg jag omedvetet till att såra honom så illa att han gjorde slut med mig istället, min enda chans att lyckas få slut på relationen tror jag. Det är drygt 2 månader sedan vi gjorde slut och vi har inte haft någon kontakt alls efteråt. Jag är ledsen och deprimerad nu efter vårt uppbrott och behöver stöd från erfarna människor som kan bekräfta att det här är rätt. Jag har påtalat hans drickande otaliga gånger men han vill inte lyssna. Jag pendlar mellan att ringa honom och försöka göra allt "bra" igen och att känna mig arg på honom. Just nu är jag vilse och känner mig så ensam utan honom. Har ni tips och råd hur man går vidare ur en långvarig relation med alkoholmissbruk? Jag har en medberoende problematik som jag nyligen börjat reda ut och utforska. Tack på förhand!

Jag är själv ny här, så att så mycket goda råd har jag inte samlat på mig, men jag vill skicka pepp och stöd i alla fall. Det viktiga tror jag är att inte känna sig som en sämre människa för att man fått återfall. Det är, som du skriver, en mäktig fiende vi slåss mot. Man får ta en dag i taget, precis som AA säger. Heja dig!

haft det kämpigt ett tag, trodde jag var på god väg. Vill acceptera nu att det är som det är och inte släppa fram djävulen varje dag som tycker att några öl inte kan skada i kväll. Vill acceptera fullt ut att jag har sjukdomen och ta konsekvensen, nämligen att inte dricka mer. Varför så djävla svårt??? Vi hörs Tjalle i vår kamp, den ska ge resultat NU!

med dig plomma! Jag har haft kontakt med flera insatser, och blivit erbjuden en ny igen. Men så tänker jag, faan, min verklighet är att jag är kemiskt beroende och måste sluta om jag ska ha ett bra liv. Att börja en ny kurs är bara ett sätt att skjuta upp det slutliga beslutet har jag insett. Hoppas ta det nu! Hoppa du också tar det NU!

Tack för dina ord o citatet var tänkvärt. Det är svårt att få in i huvudet att allt inte hänger på mig. Det är ju så att jag måste agera för att det ska hända någonting. Jag var hos familjerådgivningen idag o jag skäms när jag är där för att jag inte har tagit tag i allt som vi pratat om tidigare, jag bara drar ut på allting o det gör att jag mår så dåligt o jag ser allt jag måste göra o får panik o blir blockerad. Jag måste lära mig att ta en sak i taget.
Ja jag känner jag kan vara i lugn o ro i mitt nya hem o det känns skönt. Så visst har det blivit bättre ändå o jag har kommit en bit på väg men det är mycket kvar än.
Jag tycker det verkar som du är på rätt väg Ullabulla o du kämpar så. Hoppas du kan hålla taget o inte falla tillbaka. Styrkekramar till dig<3