Senaste kommentarerna i forumet

Så uppmärksam du är. Du beskriver en situation som många kan känna igen sig i, dvs att du började dricka av skäl som då kändes rimliga i en tid då du hade det jobbigt. Alkohol är en förrädisk substans som påverkar oss på många plan som du nu märkt. Någonting har förändrats i din relation till alkohol. Du gör rätt i att söka hjälp. Om du vill kan du titta under rubriken "annan hjälp" på vår startsida, där finns lite info om vart man kan söka sig. https://alkoholhjalpen.se/karta Fortsätt gärna att skriva här om det är till stöd för dig. Det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart. Ibland hjälper det att vara aktiv i andras trådar. Välkommen hit!
Li-Lo

Välkommen till forumet. Du har det riktigt tufft nu och är osäker på vilken väg du behöver ta för att bli nykter. Bra att du hittat hit. Forumet är för många ett hjälpsamt komplement då de vill förändra sitt sätt att dricka eller som du skriver påbörja ett nyktert liv. Fint att du har en person som älskar dig. Fortsätt gärna att skriva här, berätta om hur det går för dig.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Känner igen helt och hållet. Hade en mycket likartad upplevelse i lördags, dock är jag man så jag slapp frågan om jag är gravid :-)

Ett par hackade upprepade gånger på min självvalda nykterhet. ”Men i sommar när ni kommer på besök – då är du väl inte tråkmåns utan då dricker du väl?”, ”det är ju skittråkigt att vara den enda nyktra om alla andra är packade” osv

Kändes ganska tungt när orden landade. Men dagen efter låg jag i badkaret och filosoferade.

Självkänslan växte enormt när jag kom till insikt att jag väljer själv om och i så fall när jag dricker. Just nu väljer jag att inte dricka. De väljer inte själva utan styrs av människorna omkring sig. Kände mig mycket väl till mods när den insikten hade landat. Idag är jag en starkare människa i min nykterhet än vad jag var för 1 vecka sedan.

Ta hand om er / 86 dagars Arne

Så träffande du beskriver hur det kan vara! Jag känner också det där, att jag på något sätt blir roligare när jag druckit och att det bara blir tråkigt nu. Jag tycker att du med ditt inlägg lyckas ringa in precis den där känslan som nog många av oss har. Varför är alkohol så "kul"? Väger man för och nackdelar så är det ju inte roligt alls, men ändå finns den där känslan.

Sedan tror jag inte att man behöver bli mossig tant för att man inte dricker. Nu kan du ju göra andra vågade saker som du inte kunde göra när du drack. Köra folkrace, hoppa fallskärm, anmäla dig till en amatörteatergrupp och stå på scen. . .

Jag har inte vart nykter så länge som du, men jag längtar efter den dagen då jag är där du är.

Sist av allt - en STOR eloge till dig som trots allt inte drack!! Om de som kommenterade det bara visste vilken kämpe du är!

..man undrar ibland vad saker och ting får kosta...

Vad får en nykterhet kosta?
Gliringar ifrån jobbarkompisar som jag nyligen läste i en annan tråd, tufft att höra att man har blivit en tråkkärring i sin nynykterhet...
Smällar man får ta, ja det kan låta hårt, men livet är inte alltid rättvist...
Men när man har varit nykter en längre tid så rinner det av en som vatten på en fet gås, man vet att det bara försöker rättfärdiga deras eget drickande.
Ungefär drick med mig så märks mitt egna drickande inte lika mycket, det sticker inte ut på samma sätt som när man gör en sak kollektivt.
Drick så glömmer vi det här, eller kanske kan skratta åt det i efterhand, eller som i mitt fall gråta över det som har hänt.
Inget svider lika hårt som en bakfylla, inget undergräver mitt självförtroende lika mycket som bakfyllan, trots att den gör det motsatta när man går in i den.
Därför tycker jag att alkoholen är falsk...

Men å andra sidan, vad kostar det när man gör ingenting och har ett alkoholberoende....
Det kostar mera, kanske inte i penningar men i personlighetskris, när allt händer som inte får hända, men händer ändå trots att vi är medvetna om insatserna.
Det får kosta vad det kosta vill, brukar en del hävda...
Hur mycket är för mycket, vart går smärtgränsen för var och en av oss.
Knappast lika för oss alla, vi är alla individer med olika behov och egna satta gränser.
Men alkoholen får oss att tänja på gränserna för varje gång, ska inte dricka lika mycket den här gången, haha vem är det vi försöker lura egentligen?

Vi sätter oss alla högt på piedestalen och tror gott om oss, men vad händer när vi kliver ner ifrån rampljuset och begrundar oss själva snett ifrån nedsidan.
Skulle vi tro att vi jämt gjorde så smarta drag vartenda gång?
Vi är ju så jäviga med oss själva att vi har svårt att vara självkritiska.
Om jag vore en kollega till mig själv, vad skulle jag då säga för sorts skvaller till andra kollegor, han där verkar inte kunna kontrollera sitt drickande, det såg man ju bara på de senaste fimrafesterna och after works'en, snacka om att skämma ut sig och inte fatta vart gränsen går...???

Allt har ett pris, men har vi råd att betala för det?
Om man nu är den största grisen på fimrafesterna, kan jag fortsätta att stå för det även på måndagsförmiddagsfikat?
Ska jag vara stolt över det jag jämt gör men egentligen kanske inte vill?
Jamen jag var ju full... Är det en tillräcklig ursäkt eller visar den bara på dåligt omdöme?

Livet är fullt av risktagande och man för göra misstag, gång efter annan, men får man ständigt upprepa samma?
Risken för mig att betydligt större om jag chansar och testar att dricka vid ett enda tillfälle, blir det lyckat kommer jag att fortsätta testa tills det fallerar.
När jag fallerar alltså inte OM utan när, kommer jag ångra att jag överhuvudtaget testade första gången.
Priset för att vara nykter är att jag troligen kommer lämna en fest i förtid, men mest troligt för att den egentligen är tråkig och inte för att jag är för full.
Det priset kan jag betala, och veta att jag kommer få en morgondag värd att leva för, och inte hoppas på att dö av en hjärtinfarkt under sömnen för att slippa vakna upp till all den ångest som gårdagens fylla skapade mig.

Så när folk som fortfarande dricker alkoholen är dryga och hånar mig, så brukar jag bara tänka att det slår tillbaka mot dem själva, de har bara inte fattat det ännu.
Genom att vara stark i min övertygelse så sätter jag övertaget redan från början, försök inte klanka ner på mig när det är du som gör fel brukar jag tänka.

För övrigt i Berras dagbok så kan jag nämna att mitt senaste projekt har landat till full belåtenhet, köket är klart med det sista (nja nästsista) under morgondagen.
Dryga två veckor tog det trots en kraftig förkylning däremellan, från gammalt kök till stora hål i väggen till ett fantastisk mordent kök efter frugans önskemål.
Stolt som en tupp vandrar jag runt i köket och känner på rena glansiga ytor, trycker på alla nya knappar på vitvarorna, det tjuter och piper överallt, samma ljud på alla maskiner så jag vet inte vad det är som är felet, antingen så ligger det en disktrasa på induktionsspisen eller så är diskmaskinen färdigt eller mikron, eller torktumlaren, eller ugnen, eller telefonen som behöver laddas, eller väderstationen som varnar för storm, eller ett varnande överströmskydd i säkringsskåpet, eller slut på papper i skrivaren, sladden har åkt ur UPS'en...
Man blir alldeles virrig över alla pryttlar som tutar och piper här hemma, det påkallar en sorts stress de också, undrar vad det är för ett nöt som har införskaffat alla dess prylar?
Javisstja, det är ju jag, jaja som man bäddar får man ligga, men vid vår ålder får man vara tacksam om man får ligga överhuvudtaget, som en polare sa nyligen.
Nä usch ja vad jag håller på, försöker fördriva tiden och hålla mig vaken för dottern ska hämtas halv två nu på natten, och bara för att jag måste hålla mig vaken, så känner jag mig jättetrött...
Har inte lyckats med att hålla mina barn nyktra, men de har å andra sidan inte just nu ett riskbeteende heller, men det påverkar min nattsömn i vilket fall.

Natti!

Berra

Hur lyckas man med det?
Champis på fina krogen sju dar i veckan?!
Vaska & traska?

Jag tycker att du är jätebra..... som lever livet utan alkohol och mår bra. Jag tycker att man kan få vara lite "mallig" när man klarar att bryta ett alkoholberoende. Det är ju ett gift och väldigt beroendeframkallande. Jag peppar mig själv ganska mycket, för att inte svikta eller börja dricka igen. Heja oss...

Väldigt intressant att läsa om att du också varit arg mm. på din man. Jag har en känsla av att min man nog egentligen inte gillar mitt nyktra val helt och hållet. Han säger att det är helt ok men jag är inte säker.....Nu blir ljuset starkare på hans drickande och jag har påpekat att jag tycker att han dricker för mycket ibland. Ligger lite i riskzonen men det kanske lugnar ner sig nu när jag är nykter. Det kan ha positiv inverkan på sikt tror jag. När jag blev arg förra fredagen så slog han ifrån sig ordentligt först men han drack ingenting på lördagen, vilket han brukar, så det var ju bra.
Nu ska jag njuta av antikrundan nykter.....

och tycker inte att jag kommer nån riktig vart.Kanske för att jag inte förmår bryta helt med exet.Kanske för att jag ändå hoppas efter förra veckan och nu då inte får fortsatt näring i att vi träffas.Svårt svårt och framför allt,hur ska jag gå vidare.Det känns som att jag sitter fast i någon sorts vaakum och att jag liksom sugproppar mig fast i känslor och tankar som jag trodde jag lämnat bakom mig.

Framför allt så fortsätter jag att förvänta mig det omöjliga.Att han plötsligt ska vara frisk och förståndig och säga allt det där som jag vill att han ska säga.Nu är det vår tur,nu ska vi planera framåt och jag ser dig gärna vid min sida.Så som det var i början då vi (jag) smidde planer och han hakade på.Nu har jag ingen bundsförvant att släpa runt på som de sista åren egentligen varken ville eller orkade.

Sann egoism sägs vara när man tvingar sin partner att leva efter de val man själv gör och dessutom förvänta sig att de ska gilla det.Det kan man ju vända åt båda hållen förstås.En som dricker är ju också egoist då valet förstör på så många sätt.Men de har ju åtminstone en sjukdom att luta sig mot.Det har inte jag,annat än en livslust.Det känns som att hela livet befinner sig i paus och jag förmår inte trycka på play igen.

Hej..
Kliver på det här förhoppningsvis bra tåget.. Behöver motivation för att sluta dricka ,- bara för att det ligger nära till när man är uttråkad,eller är på kalas.
Har skött mitt "missbruk" i 30 år , och vet inte när det egentligen blev ett missbruk, men nu bestämmer inte JAG längre. behöver lite peppning, jag inbillar mig att jag skall bli Vit , och inser både fördelarna men även avsaknaden av "kung alkohol". Jag har fått ett ultimatum, och jag skall klara det. uppskattar lite peppning & tips.
Jobbet fungerar än så länge , men frugan knorrar , vilket jag fullständigt förstår.

kram

Jag har varit i samma situation som dig o förstår hur jobbigt du har det.
Du är inte ensam o det går att få det bättre!
Ville bara säga det<3 styrkekramar!!

Exakt. Alkoholen smyger sig in i alla yrkesklasser..... utan några som helst betänkligheter......... Gör lika illa vart än den far.

Jag är då inte heller pilot men har ändå ett viktigt arbete.

Alkoholen tar inte hänsyn till ens yrke. Den tar inte hänsyn till något.

Däremot chef för ett mindre företag.

Pilot? Nej.

Hoppas du inte är pilot......

Gällande arbete så förstår jag också hur du känner. Jag har ett ansvarsfullt och i folks ögon " mycket bra jobb". Sköter det på utsidan (folk brukar alltid berömma mig för hur "stark och fantastiskt duktig" jag alltid är, och hur jag "alltid finns för andra". ) men på insidan när jag går hem gör det så ont och känns så ensamt.
Ehh, jo det gör jag. Men det är aldrig nån som funnits för mig. Vågar inte öppna mig för andra människor och blotta min själ då jag ända sedan tidig barndom haft extremt dåliga upplevelser av det.

Jag har heller egentligen inte pengar till alkohol, jag säljer massa saker på Blocket och Tradera, samt äter inte ordentligt, allt för att ha haft råd med alkohol.
Gud, vad jag vill att det skall vara över med det!! (nej jag är inte troende, men ändå).

Känner igen det där med beroendemänniska. Jag är liksom allt - eller inget.
Kan bli fanatisk gällande det mesta ( i negativ mening). Shoppade som en galning för nåt år sedan ( då var jag helt nykter och höll uppe i 2 år med alkohol).
Det gäller väl att hitta balansen, hur man nu gör det?

Jag tog mig mod igen och började läsa här igen. Jag har dock inte kommit nånvart ännu. Men som Steglitsan skriver så ska man inte överge forumet bara för att antalet gröna dagar inte är tillräckligt många.

Jag vet att jag är en beroendemänniska. Jag kan sköta min kost exemplariskt men vinet verkar inte jag räkna med i min kost fast jag vet att det är vinet som orsakar så mycket skit.

Dricker jag inte vinet så äter jag nästan konstant istället. Då kommer sockerbegäret också. Tack och lov har jag lyckas hålla vikten någorlunda i schack trots antingen vindryckande eller ätande.

Varför kan jag inte bara vara beroende av träning och välmående? Varför måste beroende alltid vara så jävla negativt och jobbigt med så mycket förstörelse för kropp och själ?

Jag ramlade av rejält nu.....8 dagars vindryckande nu........jag håller på att försöka kravla mig upp igen......när jag väl är uppe igen vet jag inte.....pengar för vin finns inte men det hjälper knappt för vin och sprit finns det gott om hemma......sambon skulle anse det dumhet att hälla ut allt....han tycker inte det finns ett problem.....nej jag får klara detta själv trots dricka hemma.

Kram

Japp 21 000 kr kan man göra roligare saker för och må bättre.

Det är skit att a-jävulen skiter fullständigt i kostnaderna precis som vår hälsa.

Det är bara att kämpa på

Kram

F.ö toppenbra skrivet av Steglitsan! Instämmer till 100% !

Klart du passar in här! Vi är alla både starka, svaga, sköra , - mänskliga. Vi har väl alla tänker jag gjort första steget mot att vilja förändra och förbättra våra liv - genom att börja erkänna för oss själva att vi verkligen har problem med alkohol, och vill göra nåt åt det. Sen är vägen dit inte spikrak, men nånstans måste man ju börja. Jag tycker du verkar vara en jättehärlig och äkta människa av bara det lilla
jag läst här! Följer dig gärna här på forumet, och ser fram mot mer inlägg från dig, med tankar och känslor, precis som du gjort hittills :)
Kram!

Tack Blomman!
Jag är så tacksam och glad att jag hittat detta forumet!

Jag räknade ut att jag det senaste halvåret lagt ca 3500 kr/mån på alkohol. Helt galet :-/

Tack för pepp, oerhört viktigt och jag är jättetacksam för ert stöd! Jag kämpar på!!

Bra jobbat Malin, nu får du inte ge dig. Som du säger, de första dagarna kan vara ett helvete - men det finns något på andra sidan. Håll ut. Kämpa kämpa kämpa.....