Senaste kommentarerna i forumet

Hörde ett intressant inslag på P4 idag, en pågående forskning om en fetmamedicin som även kan hjälpa alkoholister. Medicinen innehåller ett hormon som visat sig på råttor och gör att ämnet dopamin inte frisätts, de upplever alltså ingen belöning av alkoholen :-)

Jag är ny på forumet. (Men gammal i "gamet" så att säga. Jag är 60+)
Jag har läst din tråd och är djupt gripen av din berättelse. Jag har inga goda råd att ge angånde a men jag tycker att du ska ta en paus från dina släktingar och alla andra jobbiga situationer. Skyll på vad som helst. Du har ju en fin familj. Ni är en enhet och det räcker med det, tycker jag. Försök hela dig och gör dig stark igen innan du utsätter dig för en ny middag/fest/ eller vad det kan vara.

Nar jag en gang forut pa resa beslutade mig for att resa nykter provide jag att blanda ett whiskyglas med kolsyrat vatten och tabasco - fungerade utmarkt forutom att jag nastan brande sonder halsen!

Grymt bra jobbat, dom dar loungerna ar inte helt enkla att klara sig igenom utan att dricka...

Tack!

ja för kännslorna sätter igång så fort ja ser det ringer, fick hjärtklappningar, nervösa tankar, ville allt skulle plana ut o det han det göra efter ca 30 minuter

Tack Rallan, Answe77 och Aeromagnus.
Men jag skriver som en kratta, man kunde i mitt tidigare inlägg tolka att jag dömde "den törstige", det gjorde jag inte.
Bara häpen att folk dricker så lite. Får mig än en gång att inse att mina 4-500 fl vin och ett par hundra öl om året är helt skruvat.
Men jag ska inte dömma mig själv. Nu är jag på väg mot att bli frisk.
Just nu på SAS loungen för sista gången denna gång, två hotellnätter till, sedan över en månad hemma. Gissa om jag längtar!
Vad jag har i glaset här i loungen?
Ginger Ale, ny favorit. Skål (smile)

Att du klarade det.Jag vet hur svårt det är.Bra strategi att skjuta upp beslutet att kontakta,det finns ju alltid kvar.Och för varje framskjutning man gör så blir det lite lättare att göra det nästa gång också..bra jobbat

Tack Lena, ja det är ju så jag behöver göra. Fokus på mig o mitt. Mina behov o önskningar... Så svårt, jag är ju en anpassling ut i fingerspetsarna. Skickade ett sms till särbon i morse med mina tankar o känslor men inte fått svar. Var nog kanske dumt gjort. Men jag har tagit intryck av andra här på forumet som vågat stå för sitt innersta och ville jag också.

Tack för erat stöd!

Har börjat morgonen med ngra öl för att jag är ledig. Såklart jag skulle börja dricka när jag slutade med antabus. Men jag orkade inte åka 2 ggr i veckan till vc utan ngn som helst feedback. Inga samtal, ingen återkoppling, inga provtagningar sen mitten av juli på b.akuten.

Antabusen gick ju sådär dessutom. Att välja både antabus & alkohol är ingen optimal behandling, det är bättre att välja antingen eller isåfall.

Nu var det ett tag sen jag gick till läkaren, men om jag ska förklara så berättade jag för ssk att det gick dåligt med antabusen. Hon såg att det inte fanns ngn tid inbokad för återkoppling & bokade då en.

Sen träffar jag läkaren. Han frågar vem som avslutade behandlingen på b.centrum. Jag sade att det var ömsesidigt. Sen frågar jag om det inte är läge för provtagning. (Efter nyckelpigan råd till Mattias)
Läkaren:dina värden var ju bra på st Göran, så det lär ju inte vara ngn skillnad nu. Men visst, jag bokar en tid för provtagning. Ngt mer?

Jag har historiskt svårt att söka hjälp, även för rent somatiska åkommor. Så jag tackade för mig så att säga.

Om ngn har ngt råd så är jag tacksam. Jag märker att det går fortare att öka alkohol konsumtionen nu. Har bestämt mig för att inte dricka, men gör det mer & mer.

& Mattias, det var ett tag sen du frågade, men en öl 0,5 % får man en lindrig reaktion av. Du kommer definitivt att känna av det. Man har ca 10 min på sig. Jag själv drack starköl & inga mängder heller, men fick en våldsam hjärtklappning. Reaktionen kvarstår tills alkoholen försvinner ur blodet.

Hoppas arbetsveckan inte går alltför hårt åt dig. Ditt inlägg vaggar in mig i en vilsam naturupplevelse och man är liksom med dig där du står och barfotapissar ... och så kommer då där den sista meningen.

Kram.

17 dagar utan a och jag är tacksam. Tänker inte på a i vardagen längre och är förvånad över hur fort det har gått att vänja sig av med inbyggda vanor. Kanske då man ska börja bli på sin vakt?! Skulle det varit för 1 månad sedan hade samma antal dagar inneburit (enbart min konsumtion) ca 30 flaskor, närmare 3000:- fattigare, daglig ångest, orolig sömn, vakna mitt i natten, skämstankar inför teens, lite luddiga minnen kvällstid, nedstämdhet och självförakt. Dit vill jag inte tillbaks. Ändå tillhör jag den kategorin som per idag inte kan/vill bestämma mig för att sluta med a för gott. Då hade jag aldrig börjat. 1 månad är mitt mål just idag. Sedan en inplanerad weekendtrip med goda vänner och där kanske jag väljer a. Eller inte.

Att inte vara inkluderad i framtida planer... Aj i själen! Men som du säger, det är inte nåt som hänt än. Kanske ska du fokusera i större utsträckning på dig och ditt? Bygga på din tillvaro, ditt nu, dina behov och önskningar?

Vad gäller alkoholen; vad säger du till dig själv, egentligen, i fråga om den? När du drack i helgen, vad väcktes för känslor? Varför drack du? Var det avsteget som sådant som störde dig?Fundera på vilken nivå du ska lägga ribban; är det viktigt och behövligt att det ska vara helvitt?

Kram på dig, söta Sattva!

Skönt att du är tillbaka och med den inställningen likaså. Kram på dig.

Ännu ett framsteg

jag lät han ringa när han va full, satte tom på stör ej knappen, visst... de va svårt o sova den natten, men utåt så kämpade han med att få tag på mig.
han ringde dagen efter och jag svarade inte då heller...
han ringde senare på kvällen, men även då bestämde jag mig för att inte svara. Jag satte en tid åt att se om jag ville ringa efter 30 min... o va det kliade i mig, men jag väntade 30 min. Sen ringde jag...
han lät lite förvånad, orolig osv... jag lät som vanligt, sa att jag hade sett missat samtal, att jag skulle ringa upp men va trött o somnat..
en lögn från mig men en vit sådan. Det kändes bättre för mig

Du har gjort det enda rätta. Tänka på dig och dina barn, även om de är vuxna. Du har ingen skuld i att han fortsätter dricka, det är ett medvetet (påtvingat pga sjukdomen) val han gör. Du kan aldrig hjälpa din man att sluta dricka. Viljan måste finns hos honom själv. Detta är det svåraste för medberoendepersoner att leva med. Vad kunde jag gjort? Som sagt du kan i nuläget inte göra något. Det du skulle kunna göra är att ringa soc som eftersom han har sådant intag kanske få ett LVM. Jobbar han? Ringa hans arbetsgivare. Men att ta flaskan från munnen det kan bara han göra.

Du ska inte tåla att han ringer dig på fyllan eller skickar sms. Trakasserier och är inte ok. Kontakta polis om du tycker det. Det där med att han ska sluta dricka om du flyttar tillbaka är nog bra om du inte går på. Han kan ju sluta först och påbörja behandling sedan kan man kanske prata om framtiden. Du ska inte ta åt dig av hans hot om att det är ditt fel att han dricker. Det är bara bullshit. Det är han som skaffar spriten, det är han som dricker den och då är det han som får ta konsekvenserna. Ungefäör som jag skulle beskylla dig för att jag röker :) Nu gör jag ju inte det. Så håll fanan högt och INGET ÄR DITT FEL!! Du har gjort ALLT RÄTT!!

För en missbruksperson handlar det inte om smak eller kyla utan att man får i sig alkoholen helt enkelt. Ja avslagen öl smakar inte så bra och beroende på hur dragen man blir så kan man glömma. En del tror jag låter de stå så ens sambo tror att det där äckliga skiten kan inte han dricka ändå. Jag hällde i en slatt sprit så blev det groggvirke. Det finns nog inga logiska förklaringar som gäller rätt över.

Visst är det en riktig prövning!! Det kan kännas skönt att vara ensam men ibland är det olidligt. Det är en sådan omställning när man har levt ett familjeliv i 25 år. Det är bättre nu än när vi bodde tillsammans för jag kände mig ensam då med o det var nästan värre när man tänker efter. Fast på ett sätt var det bättre för då hade jag min dotter hos mig hela tiden. Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta, de har väl fullt upp med sitt o sina familjer. Sen är jag väl dålig på att höra av mig själv också. Jag har mina barn o min mamma o pappa men vill inte belasta dem för mycket heller. Tråkigt att höra att du också känner dig ensam.. De finns säkert många som vill vara vän med dig men jag förstår dina tankar o det blir jättejobbigt när man känner så. Tack för ditt svar. Kram

Visst är det en riktig prövning!! Det kan kännas skönt att vara ensam men ibland är det olidligt. Det är en sådan omställning när man har levt ett familjeliv i 25 år. Det är bättre nu än när vi bodde tillsammans för jag kände mig ensam då med o det var nästan värre när man tänker efter. Fast på ett sätt var det bättre för då hade jag min dotter hos mig hela tiden. Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta, de har väl fullt upp med sitt o sina familjer. Sen är jag väl dålig på att höra av mig själv också. Jag har mina barn o min mamma o pappa men vill inte belasta dem för mycket heller. Tråkigt att höra att du också känner dig ensam.. De finns säkert många som vill vara vän med dig men jag förstår dina tankar o det blir jättejobbigt när man känner så. Tack för ditt svar. Kram

är bara förnamnet! Jag blev helt utmattad bara av att läsa om dina lördagar utan bakfylla, och även avundsjuk, det ska erkännas. Men det är inte därför jag stilla undrar om du orkar detta i längden. Skulle jag försöka mig på att uträtta allt detta skulle jag nog bli alkis på riktigt för att få en chans att komma undan.... Men duktig är du, och insiktsfull med en god självkännedom. Heja dej !

När jag har tagit en sådan kan jag bara göra fingret åt A och fokusera på annat. Jag slipper fundera och dividera om jag ska dricka eller inte. Underbart !

Att du sökt dig hit är ett bra första steg. Är säker på att du kommer att få mycket hjälp här. Jag rekommenderar antabus och det kan vilken läkare som helst skriva ut. Då slipper du bli frustrerad över att bli hänvisad hit och dit i vårdsvängen.

på din resa! Rädd för misslyckande är en del av den här djäkla sjukdomen, men kan övervinnas!

tack för att du tycker som du gör, att jag förtjänar att få bli nykter efter alla dessa år. Ja, det tycker nog jag också vid närmare eftertanke:-) Hur lever livet med dig, hoppas allt är bra.

ger lugn och, som du säger LillPer, tusen andra möjligheter än A!
Bra val!

1. Spriten har frun hällt ut, så det var redan fixat.
2. Ringde 1177, dom hänvisade till Missbruks enheten. Där svara en dam som sa att dom inte fans kvar. Fick nr an henne till beroende centrum. Där blev jag hänvisad till min Familje läkare. Dom i sin tur hänvisa till kommun. Dom har en beroende mottagning. Vilka jag ska träffa på onsdag.
3. Ja kanske. ( tar emot än så länge).
4. Frun ja hon ska få se. Men rädd att misslyckas det är jag. Fick i allafall komma hem ikväll. Men,