Senaste kommentarerna i forumet

där vi har lite intresse. Pubafton. Jag körde, ska jobba i morgon. Det gick fantastiskt bra, sambon klämde förvissom fem öl, och kommer må efter det i morgon, men jag ville inte ens lukta på hans öl. Hade roligt, dansade och skrålade nästan lika duktigt som de andra. Det GÅR alltså att ha roligt utan sprit, vilket härmed torde vara bevisat, hi-hi, jag brukar inte ens dansa när jag är full. ;-)

...tagit bort dublett....

Lördagskvällen över även den utan alkohol! Skönt!

det på en lagom nivå.'
Jag hoppas och tror att jag skall försöka mig på detdu gör..........
Ikväll i vart fall. Har 6 st goda olika ölsorter av IPA, STAUTAR, samt riktigt mörka lager i kylen.
1-2 st ikväll...... Ett test. Viljan finns.
Jag säger som Björnen Balooo
-jag vill ju va som duuuu............
//A

tack för din hälsning! Du måste ha känt att jag tänkt extra mycket på dig idag - vi har kört norrut hela dagen och befinner oss i Luleå. Imorgon Piteå där vi ska lyssna till den nya orgeln, Gunnar Idenstam och BAO. Vi har störtnjutit hela dagen av den fantastiska naturen. Kram till dig från oss båda / gm mtA

Och skulle du kört på ett gupp på vägen så är din bäste kompis tiden redo att ställa sig vid din sida!
Blir deppig av att läsa att du fakjtiskt klarart +60 dagar.
Jag är dessvärre tillbaka på ruta ett, imorgon!
Fast hittils så har jag bara druckit nollor dvs alkoholfritt.
Men har dessvärre en god, riktigt god Ale i kylen som skall avnjutas när jag hämtat frun från sjukhuset där hon varit i jobbet.
Bara en! Skall upp skjutsa imorgon bitti.
Barnen sover borta....... eller så skiter vi i det oxå? Ge mig styrka..................
//A

- jag mår utmärkt, pigg, utvilad, känner mej som en människa för första gången på flera år! Så det var så här bra det kunde vara innan alkoholen tog över? Jobbar förvisso hela helgen, och då har jag inget sug, men att ha fått vila på riktigt de två lediga dagarna innan - julafton för kropp och själ. Hinner inte läsa och skriva så mycket när jag jobbar, så det är tur att suget uteblir. Kramar till alla, vi kommer klara detta!

Ough.

Varför var det jag inte ville dricka nu igen? Giv mig styrka.. Idag kom suget som ett brev på posten. Eller som ett gensvar på att jag ska träffa några av mina allra roligaste och mest dryckesglada partyvänner. Det här kommer kanske inte att gå så lätt, det känner jag redan nu. Visst har jag sagt till dem att jag inte dricker, och specifikt att jag inte ska dricka ikväll. Men åh vad jag kommer att vilja. Jag vill redan.

Jag ger mig själv lite "första hjälpen" genom att skriva ner mina tankar här, och även läsa lite i era trådar innan jag ger mig iväg. Inte ens det ville jag egentligen göra. Bara tanken på att gå in på forumet gjorde mig lite irriterad. Som om jag hade någon slags handikapp och måste jobba förebyggande...

...men vänta nu, det har jag ju.

Eller har jag det? Jag kan inte riktigt minnas idag och det kommer att bli mitt stora problem ikväll, känner jag. Måste ha en lista i huvudet: bakfylla, vara full inför barn, bli helt oberäknelig, kanske bråka med sambon, vilja dricka mer och mer och mer. Det är det jag INTE vill, så var det ja.

HÖRNI BARN, MAN KAN FAKTISKT HA ROLIGT UTAN ALKOHOL! Nej, jag är int' bitter ;)

Styrkekramar till alla er andra som tar er igenom denna lördag tillsammans med mig.

//Vinter

Hej min fina Mulletant/A. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig ofta. Varma tankar. Kram så länge/Victoria

Du är fantastisk och har gjort helt rätt!
Vad roligt att du och gubben finne r varandra, vårda alla BRA! relationer.
Lycka till,, starten brukar vara tyngst
Nu är den avklarad, fortsätt glidflyg nu.
/A

jag har också förstått att många som blir nyktra alkoholister, och hänger kvar här, har en lite surmulen attityd. Kanske är det något man får förlika sig med den dagen man bestämmer sig för att bli nykter. Jag har, som jag tidigare berättat, bestämt mig för att inte sluta dricka alkohol för tillfället.

Jag vill absolut inte uppmuntra andra till detta, men för mig går det ganska bra just nu. Jag har inga direkta problem med att avvara alkohol men har som så många andra svårt att vara måttlig och när jag väl tar några glas, så blir det gärna några till. Jag dricker inget under veckorna, och just nu så tar jag mig ett rus var fjortonde dag eller var tredje vecka ungefär och det har fungerat förvånansvärt bra och jag har ju ingen familj eller så runt omkring att ta hänsyn till, så jag kör väl med detta så länge det funkar.

Det är dock fortfarande kul att läsa här och man lär sig ett och annat hela tiden.

VV

Kanske kan vara det? Även om det är 20+ just nu så har hösten även nått hit. Småregnar och nätterna är kalla... Kanske är det inte värre än det?

Men jag står fast vid vad jag tidigare skrev; Jag VÄGRAR bli/förbli en surkart! Just say No ;-) /R

Tack vännen! Nu har jag läst ;-). Have fun tonight! Riktigt djävla fun!!! /R

Tack för välkomnandet!
Jag blir innerligt glad för din skull Sundown, det låter underbart och fortsätt på din inslagna väg :)

Jag lyckades också hålla mej borta från A igår kväll men det gick inte så lätt. För mej gick jag nämligen in i mitt tredje dygn utan på hur länge kommer jag knappt ihåg. Svettningarna och huvudvärken har funnits där sen i onsdags så för mig var det verkligen dags att fylla på igår!(fy vad hemskt det ser ut när jag läser det) Kvällen gick hyfsat bra, dock fanns en känsla av rastlöshet och en känsla av att det var tråkigt utan. Har haft en natt med ångest, magont,illamående och huvudvärk... Jag var inte sugen på att gå upp och dricka men det var inget vidare...
När jag väl somnade och sedan vaknade kände jag mig lite överkörd men ändå så stolt och glad över min nyktra fredag. Nu är det snart kväll igen så det blir att bita ihop igen. Jag har läst mycket innan, och fastnat för ord som, "en dag i taget" och "ta aldrig det första glaset"

Hoppas ni får en fin lördags kväll! :)

Framtidsdrömmar!
Jag kan inte ge några råd nu på grund av min egen situation men jag förstår vad du menar.
Just nu håller jag på att fixa vårt hus som skulle bli vår dröm! Nu gör jag det för att fortsätta ensam.
Ville så gärna detta med min sambo och nu känner jag mig ensam.
Tack för att du skrev det om att det känns som ett misslyckande. För det är precis så det känns.

Ser inte ljuset i slutet av tunneln än men jag hoppas för min, din och alla andra människor att det ljusnar snart.
Tänker på dig och det känns skönt att veta att man inte är ensam och det känns hemskt då jag önskar att ingen ska behöva ha det så här!

Kramar till alla!!

Läser du på Fb??

Det finns så många fördelar med nykterheten så att jag nästan skäms att ta upp detta. Men sen jag slutade dricka har jag mer och mer utvecklats till en surgubbe! Är detta min sanna karaktär? I så fall gillar jag det inte. Jag reagerar på saker som jag förr bara skakade bort. Visst, ibland blev jag tokförbannad (men aldrig aggresiv) men oftast skakade jag bara av mig.

Nu tjurar jag för nästan allt...och har åsikter om nästan allt. Jag är inte nöjd med den utvecklingen. Jag är ju inte heller helt dum...ser att många som är nyktra alkisar utvecklar det här beteendet efter ett tag. Kanske de förnöjda slutar höras/skriva/märkas? Går vidare?

Men frågan kvarstår; Är jag en surskalle innerst inne, är detta min sanna natur? I så fall vill jag inte vara med. Nej, jag menar inte att jag ska börja supa igen...jag har tre barn. Men kanske finns det ngt piller som gör en lättsammare? Jag vill under inga omständigheter förvandlas till en fördömande gubbe som tror att det är "my way or the highway" som gäller.

Jag vet att många på forum är emot medicin, men för er som inte är det...inputs? Råd? Jag vill inte att mina ongar ska växa upp med psychodad. Nej, jag försöker att inte pracka på dem mina åsikter...men jag är livrädd för att en dag kanske de bara slinker fram. Jag är emot dödligt allvar...samtidigt som jag vet att jag måste ta ansvar. Haschpundaren kontra svenne-banan-business-mannen.

Eller är detta bara ett steg i processen? Nej, jag tror inte det.

Annars är allt ok, ongar ok, katten ok, hunden ok, farmor ok, nya jobbet ok och till och med den lite supasugna au-pairen ok! /R

PS: Har bokat läkartid på måndag, men är jag verkligen tokig? DS

jag föreslog att jag kunde tvätta idag så att vi kan åka med barnen till badhuset imorgon. barnen blev överlyckliga. :) det känns underbart att ha mer energi för min omgivning!

om någon undrar varför jag går upp med barnen, utför en hel del hushållssysslor, etc, så är det för att min fru är kroniskt sjuk. jag har fått göra det under många år nu. skillnaden nu är att det är betydligt trevligare och lättare att göra det utan att vara trött och energilös från kvällen före .. :)

Jag har 'bara' varit nykter sedan i måndags, så det här ska bli min första nyktra helg. Sov gott i natt och klev upp vid 9 - tiden och upptäckte att jag inte hade någon mjölk hemma till morgon kaffet. Tog på mig kläderna och begav mig till ICA. Insåg på min promenad dit, att detta inte hade varit möjligt förra helgen!! För då hade jag varit så 'skakig' på händerna att jag inte skulle ha lyckats peta in pin koden i kortläsaren i affären utan att andra skulle se!!! Vet att jag många gånger valt att ta ut kontanter istället för att använda kortet, bara för att det är lättare att hantera när händerna skakar.

Shit... vad nyttigt att tänka på, hur skönt det var att känna mig 'stadig'. Nu ska jag snart ta och bege mig ut för att handla lite kläder och skor. Hade inte heller varit möjligt förra helgen! Med mitt drickande följde social fobi. Border line panik ångest.

Inatt kände jag riktigt sug för första gången under min nyktra tid sedan Beslutet. Det var som om kroppen skrek efter alkohol, och särskilt vin. "VIN! VIN! VIIIIIIIIIIN!" skrek den. "Bara liiiite, snälla, jag är inte sån som jag var innan, jag är måttlig!..."

Yeah, right... tänkte hjärnan och spolade fram några väl utvalda scener av förfallet i det mentala TV-rummet. Datorn sattes återigen på och surfandet bland trådarna på Forumet tog vid. Pulsen sjönk, axlarna sänktes och blicken blev, trots den sena timmen, klar igen. Till sist somnade jag med en onge på vardera sida om mig och jag tänkte när jag vaknade, med en huvudvärk som, på något konstigt sätt, påminde om en bakfylla:

-Du blev rädd, rädd för det riktiga livet, men du stannade kvar i det. Bra! Gott så! Bara fortsätt nu framåt och håll blicken lyftad!

Ganska naturligt, förstår jag, att suget sätter in efter en tid. Det är, som sagt, inte så svårt att sluta utan kruxet är att inte börja igen...

Well well, den nyktra resan fortsätter och ytterligare en delsegers skalp är tagen att hängas bredvid de andra i bältet.

Ha en fortsatt härlig helg, allihopa, och fortsätt kampen för ett riktigt liv!

Varma krammar från en, för nuvarande, färdigvaccinerad NM.

Jag läser runt här i trådarna och kan känna att många lider dessa våndor som jag inför att lämna. Stigsdotter har planer i sitt huvud och sitt inre, Sjöstjärnan förstår inte varför och hur hon älskar sin sambo.... Jag har också köpt saker för att på något sätt kompensera den jobbiga tillvaron emellanåt (såsom Stigsdotters säng-köp-funderingar). Man tror någonstans att bara vi gör detta så blir det bra...ett tag sen är man i samma rulle igen. Återigen kan inte lycka och kärlek köpas för pengar. Jag känner också igen känslan av att inte förstå varför det är så himla svårt att ta steget och lämna en dålig relation. Jag fick en annan tanke kring detta ned separation när jag var på mitt senaste nöte med min terapeut..Jag har alltid sett en separation som ett misslyckande (att man ger upp) från min sida, att jag inte lyckats hålla ihop familjen och göra alla glada och lyckliga. Kanske är det den känslan som jag sliter med varje dag. Dock fick min terapeut mig att se det hela från ett annat håll; "se det inte som ett misslyckande och som att du ger upp utan se det som ett val att gå vidare i livet och öppna upp verligeheten för nya roliga saker, ni kanske faktiskt kan bli bästa vänner". Jag bearbetar detta i min hjärna nu varje dag, försöker ställa in mitt sinne positivt och bli av med lite av min rädsla för att släppa kontrollen över min framtid. Det är jättesvårt men jag börjar förstå att det är nödvändigt.

Läste också "familyportrait´s" tråd. Jag fastnade i meningen att hennes pappa alltid sagt att han vill ge sina barn allt han själv inte fick. Dessa ord har min sambo också alltid sagt, han har därför överöst barnen med saker av alla de slag men egentligen sällan FUNNITS där för de i vått och torrt. Just nu känns det som att han kanske har börjat fatta att han måste finnas för barnen. Kan det bero på att jag håller på att förändras??

Kram där ute!

§Ditt köp på gröna skylten är exakt som mitt häromsistens första men inte sista!
Ju mer jag läser desto mer övertygad blir jag i min attityd!
men öl är! så gott, även fint vin oxå samt denna underbara whiskyn.
Men att bara små sippa går ju inte för sig.
Allt eller inget, jag väljer IDAG! inget.
Hoppas imorgon oxå, samma. Och dagen efter den ........o.s.v.

Tjohooo, nu kör vi!
//Andréas som skall ut i regn och rusk och höststäda!!!!

Jag VISSTE DET! Att du skulle klara det ;-D *bara leeeer*
Visst är det lite kul, att vara betraktaren..?
Jättekram! / trollis

Lite ågrän över att jag tvunget skulle peta i mig dessa folkisar. Men men.
Pigg och kry nu idag i vart fall!
Skall rodda med föreningens städdag i detta trista väder.
Upp till kamp alla ni säkra. Själv borde jag vara säker......
Men så precist som Dompa skriver.....när det gått en tid, ja då kan man väl unna sig.
hur farligt kan det vara?
Nu gläds jag åt pistolerna jag sparar, minst 150 kr om dagen ju!
Och det gör att man kan unna BARNEN lite roligt!

Drick med förstånd!!!
//A

Va kul med en sådan rörelse här på forumet! Jag klickar på Skriv ny kommentar, skriver och klickar på Spara, hoppas du kommer igång, det ger så mycket att skriva här!

Gårdagskvällen gick mycket bra och jag är så glad över att vara jag!

Jag drack 0-öl och berättade som det var att jag provade att vara utan A under veckan i "huset vid havet" i somras och att det kändes så bra att jag har fortsatt med det.
Inga frågor utan alla var så upptagna med att dricka sitt medhavda vin.
De två väninnorna som jag brukar dricka i kapp med blev ganska onyktra och satt och hojtade om helt oviktiga saker.....
Jag lyssnade och förundrades över vilken skillnad det är på att vara nykter i sällskapet mot att vara onykter.
Var inte det minsta sugen på deras vin, glansiga ögon, sludder och korkade kommentarer.

Vaknade tidigt i morse och mannen och jag smög upp medan barnen sov, tände ljus och satt uppkrupna i varsitt soffhörn med kaffe och macka och PRATADE på riktigt!

DET är en lycklig stund för mig just nu.

Tack för att ni finns här och utan er peppning hade jag inte varit så stark i går!!

Kram