Senaste kommentarerna i forumet

Gjorde just som Maria sade och läste tillbaka.
Den här kille HAR visst problem med spriten. Datumena kommer en efter vartannat då jag trillar dit, kör mitt eget race. Om vart annat.
Skärpning nu. Tagga ner och samlas vid pumpen så kör vi!
Detta stärkte mig nåt oerhört!
Tack Maria......
//A

jag vet att jag är bra på att peppa och trigga folk att vara i sina val.
Jag hoppas och tror att jag kommer vara så stark i min övertygelse att jag inte behöver starta från dag 1
NÅGOT MER ALLS!
JAG SKALL GÖRA SOM DU SÄGER, LÄSA TILLBAKA OCH LÄSA LÄSA LÄSA.

Det blir bättre utan skiten, igår drack jag tonik utan nåt i. som en alkoholfri drink.
Men när det var dags att gå och lägga sig så tog jag den goda väntande ölen........
Den var god. Riktigt god, det är det som är det besvärliga.
Men det gäller att ta sig i kragen.
Antingen är man med, eller så står man utanför. Och då är man inte med. Men jag vill vara med!
Karraktär handlar det om, enbart.

För min egen skull främst, men även för alla andra i min omgivning. DET VET JAG!
Ni är så kloka och bra här inne så jag hänger med av bara farten och blir stärkt av att läsa och peppa.
//A

Vad har fått dig att tappa fokus?, ser att du flyttar fram dag 1 hela tiden.
Läste just din tråd från början igen, gör det du också så att du kommer tillbaka till varför du ville/behövde sluta. Det fanns ju en anledning som du verkar ha tappat bort nu.
Hoppas du hittar tillbaka igen, Styrkekram!

jag vill och samtidigt vill inte........
jag vet och förstår varför jag inte ska! Men jag känner även att vad gör det.
Planerar dagen så att jag inte ska. Men suget........

Jaja, det var okej för en vecka sedan men nu ..........
Men vafaaaan, är det inte ensam man är stark? Vill inte bli som starke man........ Kul kille hursom.

Imorgon kör vi på allvar...dag 1
//A

Fortsätt så det ger bara mer känsla och du fixar alles!
Kul att läsa, kul att veta!
Youre the one!
/A

Av att läsa ditt inlägg. Skönt att du inte har sug. det har jag, riktigt tufft och besvärligt.
Ser fördelarna med att INTE dricka....... men resten då?
//A

men desto större anledning för mig att fundera VARFÖR?
Så viktigt är det inte, det är gott och så. Men stimulansen i hjärnan är väl oxå ok. Men du kan inte göra ngt.......... köra bil, vbara med barnen eller arbeta ordentligt. tränar du på gym är det faktiskt farligt för pumpen oxå.
Är det värt det? den sunda delen skriker '
-NEJ för faaaaan skärp dig.

Men reptilen i mig väser fram......jaaaaa jooo vem märker. Bara du och ingen annan.

Tufft..............................
//A

,

I skåpet skall spriten stå.......
En skön känsla infinner sig när man lyckats. Håll fasst vid den!

Dagarna rullar på, är inne och läser varje dag men har inte haft något jag behövt få ur mig direkt.

-2 kg på vågen känns bra, håller fortfarande fast vid LCHF. Rätt skönt att slippa sockret om jag ska vara ärlig, för precis som med vinet är det där också en kamp, jag ska ha hela kakan eller inget, kan inte nöja mig med två, tre bitar. Hellre skiter jag i det. Men att tänka sig ett liv helt utan, det kan jag inte. Jag förstår logiken i det hela och ser ju att jag troligtvis missbrukar socker på samma sätt som alkohol, men det går bara inte att se ett liv utan socker. Men det kommer kanske?

Har haft tankar på att jag kommer kunna ta ett glas vin i framtiden, men dessa skjuter jag undan med de vanliga argumenten. Jag vill definitivt inte dricka så jag vet inte vart dom kommer ifrån. Det är som om det är skönt att ha det som tröst, och så lägger jag det på framtiden, långt bort, så att jag ändå inte behöver ta i det på nåt sätt. Ibland får jag tankar om att vilja vara lite dekadent, bara släppa lös mig själv, gå ut och dricka öl och röka. Har ju slutat med både alkohol, socker och nikotin under det senaste halvåret så det är väl inte så konstigt, känner mig lite väl präktig ibland. Men så tänker jag att nä, alkohol blir jag bara knäpp av. Och röka, nä fy, det är jag glad att jag slipper, för det är faktiskt äckligt. Har en massa energi som vill ut och tänkte att jag för en gångs skull ska använda den till något bra, relationer, träning, skriva kanske? Resa, starta något nytt projekt, lära mig något, utvecklas. Inte fastna i en massa planer över en flarra vin, planer som rinner ut i sanden i takt med att man nyktrar till.

En annan positiv aspekt av hela det här straight edge-projektet jag har är att jag för första gången på flera år har pengar kvar på kontot nu, fyra dagar innan lön. Visst sparar man in på att varken köpa vin eller cigg, men jag har aldrig haft svårt att bränna pengar direkt. Finns så himla mycket jag vill köpa. Men av någon anledning har jag inte känt något behov av att handla, inte känt av den där stressen i magen, stressen över allt jag saknar. Vet inte om det beror på min nya livsstil eller om det är tillfällig sinnesförvirring ;-) För min del får det gärna hålla i sig.

Nä, nu ska jag nog ta en lite middagslur. Skiter i att analysera varför jag är trött, låter kroppen bestämma nu. Det är rätt skönt att bara åka med...

reagerar rätt mycket på diverse, på jobbet eller annars. Tror inte det hat direkt med nykterheten att göra men förstås så ser man ju mer när man alltid är klar i huvet och inte är funderar på när och om och hur mycket man ska dricka. Jag är nog ofta en bitch! Tror inte det finns piller mot det, i så fall blir man avtrubbad. Men man måste träna på att göra som tilde säger, reagera men sen släppa och gå vidare. Sånt man inte kan göra nåt åt.

Hade även jag reagerat på, det tror jag är sunt men som Tilde skriver det ska ju inte sitta kvar som en surtagg hos oss.

När du beskriver mer så tycker även jag att det låter som att du håller på att bli "vidbränd".
Tror inte alls att detta hänger ihop med din nykterhet, utan det har varit för mkt för dig ett längre tag och nu när du har börjat landa i allt, ni har fått lite lugn i er nya familj i Italien så kommer reaktionen.
Den kommer ju sällan när man är mitt uppe i allt för då måste ju allt bara funka.
Bra att du ska till läkaren, ge honom/henne en bild av hela ditt år så kommer du nog få rätt hjälp.

Har även en annan fråga, hur var du innan du började dricka för mycket? Blev du då sur på kollegor som inte var lika snabba som du?
Blev du irriterad när barn/fru inte gjorde saker på "ditt" sätt?

Själv jobbar jag snabbt och effektivt och får nästan allergiska utslag när jag jobbar ihop med någon som inte jobbar likadant.
Det fick jag inte under min dricka-period i samma grad, jag var mer avtrubbad då. Men så var jag före och det har kommit tillbaka nu.
Det är inte lika starkt som när jag var yngre, jag har väl blivit mognare och börjat inse alla är inte lika men det kan vara bra ändå.
Men helt klart finns det draget hos mig och har alltid funnits, jag har dåligt tålamod.
Kram och ha en bra söndag!!

lite till...
Att man reagerar på mammor i affären och allt annat du tog upp, egentligen är det ju naturligt tänker jag.
Att reagera är ok men att bli sur o arg efteråt missgynnar en själv enbart, man samlar på sig surhet o det mår inte kroppen bra av.

Men att reagera, det är väl sunt?

Reagera, känna efter och sedan släppa, gå vidare utan surtyngd i bröstet...

Jag hade nämligen också reagerat i affären där med mamman. När det gäller barn och djur där reagerar jag alltid om någon far illa... (fick mig en funderare där)
Jag är nog också en surkart :)

Gör ju inget att känna sig lite småkrasslig när man hittat lugnet, eller hur?
Det utstrålar lugn o harmoni från ditt inlägg ska du veta.

Ha en fortsatt skön o slö dag...
önskar det andra trollet från barnböckerna värld ;)

Jag tror att de där reaktionerna du får när du ser sådant du ogillar är din inre stress som ger sig uttryck på det viset. Och du trivs inte med att vara så irriterad på allt och alla.
Känner igen mig i det där, när jag hade som allra mest inre stress o oro var jag arg o irriterad på allt och avundsjuk :) också. Det kan byggas upp till ett berg inom en som blir väldigt svårhanterligt tänker jag av egen erfarenhet.
Det jag sysslat med senaste halvåret sedan jag fattat min situation (eftersom den slutade med ett "brunnshopp" på väg in i väggen s a s) är att försöka hitta tillbaka till mig själv, eller till mitt nya själv som jag gillar och trivs med att vara.
Kanske behöver du prata kontinuerligt med ett proffs som kan få dig på en annan nivå i tillvaron. Det är ju inte bara den yttre stressen som påverkar till att man till sist inte känner igen sig själv. Man bygger lätt på sin inre oro och bearbetar aldig. Du har ju verkligen varit med om mycket senaste året, du har sprungit fram i ett rasande tempo som jag ser det. Det kommer ifatt en vet du.

Verkar bra råd att gå till läkaren, och framför allt tror jag att du behöver samtal.
Ge dig tid till att läka. Ta dig egentid.

Detta är min tanke runt det du skriver... utifrån mina erfarenheter.
Jag är säker på att du finner en väg som är bra för dig att ta hand om dig...
Var rädd om dig.
Tilde

Har varit trött och lite krasslig i halsen både igår och i dag. Somnade en stund i soffan igår eftermiddag. OCH det gör ingenting, jag behöver inte skämmas, låtsas att jag inte sovit eller bortförklara mig för jag var bara trött och inte bakis!!

Tillbringar dagen i soffan med stickningen och någon dålig film, underbart!

Är det någon annan än jag som förvånas och förfäras lite över den ensidiga vinklingen av dessa historier/fall med berusade som rånas i tunnelbanan? (Retorisk fråga.)
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/tre-personer-gripna-for-ran-av-beru…

Att vara så till den milda grad klapprak att man faller ner från perrongen mot spåret med ansiktet före anses som normalt. Det ska man få syssla med utan att ifrågasättas/erbjudas vård. Jag har själv suttit och sovit på t-banetåg medan det åkt från slutstation till slutstation X antal gånger. Jag hade behövt vakna upp ur mitt fylleliv redan där. Att inte samhället sätter ner foten här, att man inte anses behöva akut vård när man försätter sig i sådan livsfara övergår egentligen mitt förstånd.

Nu morgongröt!

Du har min medkänsla!
Om du orkar, så ska du passa på och smida medan järnet är varmt!
Bra att du inte tog konflikten igår, DET hade varit meningslöst..
Jag hade nog lämnat min gubbe,där han var, om han inte velat följa med hem efter en fest..
Han hade fått krypa hem om så vore..

SKÖNT att se, att du verkar bli ännu mer bestämd i att avstå från alkohol pga incidenten!

Och fortsätt vara förbannad, det har du rätt att vara, men använd ilskan på ett konstruktivt sätt (den ger en faktiskt en del energi, att ta itu med saker..)

Sätt er i nyktert till stånd (även om han är bakis..) och diskutera igenom , om han tycker att hans agerande var så himla "briljant"..?!
Det var EN av de saker jag gjorde, när gubben "trillade igenom" förra gången.. Och jag tror att skammen fick honom att ta sig en (liten men dock) funderare..

Nu har han faktiskt minskat ner, men vägrar fortfarande att se sig själv som "beroende"..
På sätt och vis tycker han att jag är konstig, som deklarerat att jag nog är alkoholist..

Men, säger han, du har ju inte något "sug", dessutom har du ju druckit mindre än mig..?( och sköter jobbet etc..)
Det han har, är naturligtvis den gängse bilden av "parkbänks-alkoholisten" i huvudet.. Men det är ju för att han än så länge inte riktigt vill titta på sina egna alkoholvanor..

Jag hoppas att det kommer..

Tröstkram / trollis

Bibbi: "Shit... vad nyttigt att tänka på, hur skönt det var att känna mig 'stadig'. Nu ska jag snart ta och bege mig ut för att handla lite kläder och skor. Hade inte heller varit möjligt förra helgen! Med mitt drickande följde social fobi. Border line panik ångest."

Det är bra att påminna sig om fördelarna. Vad man faktiskt FÅR av att vara nykter, inte vad man har gått miste om. Där har jag gjort fel förr. Istället för att ha lyckats fokusera på allt det positiva så har jag istället tänkt "alla andra hade 'kul' igår och jag fick minsann inte ha det". Även de små fördelarna är egentligen väldigt stora fördelar när man börjar tänka efter. :)

Grattis till din första nyktra vecka! :)

Du är innerst inne, en helt vanlig människa Dompa.
Men jag tror att du börjar bli "vidbränd".. Dvs, din inre stress får dig att reagera så du blir ett "surkart".
Man märker det inte själv, utan tycker att man är duktig och effektiv.. Det är alla andra, som är ansvarslösa, lata, långsamma etc..
Själv är man ju den som har "kontrollen" och är "oumbärlig"..
Ja, du ska nog tänka ett varv till på VARFÖR det är så viktigt för dig med vissa saker, att du retar upp dig på omgivningen.. (Känns det som om du håller på att tappa kontrollen?)
För det är sällan vi är arga, sura irriterade, på det vi först tror..
Först och främst, fråga dig, om du kan förändra det hela (det du är irriterad på) om inte, släpp det!
Hur viktigt, är det att andra gör på "ditt sätt"? Kom ihåg, att det finns många "rätt sätt"!
Vad påminner situationen du blir irriterad över, dig om...?

Gör ett litet test:
När du blir irriterad, säger du dig själv jag blir irriterad över (nämn det du är irriterad på)" därför att".
Ta sedan detta "därför att" och prova att stoppa in i påståendets (blev irriterad på)...

t.ex. Jag blir irriterad på ungen som skriker i affären.. Därför att Mammans agerande irriterar mig.

Jag blir irriterad på mammans agerande.. Därför att, Hon inte får slut på det..
Jag blir irriterad på att hon inte får slut på oljudet, för att jag är trött och stressad...
(SE DÄR!), Jag är irriterad för att jag är trött och stressad.. därför att...

Det här sättet kräver både uppriktighet (mot sig själv) och en smula tålamod (inte minst mot sig själv..)

Din idé med läkartid, är bra. Du behöver ta hand om DIG, Dompa! Annars orkar du inte finnas där, för din älskade "cirkus"..

Ta-hand-om-dig kram från trollis

Mammy blue: - "jag mår utmärkt, pigg, utvilad, känner mej som en människa för första gången på flera år! Så det var så här bra det kunde vara innan alkoholen tog över?"

Det låter härligt, bra kämpat. :) Själv vaknade jag för 10 minuter sedan. Sitter här nu och jämför idag med med en "vanlig" söndag. Hade suttit här nu med hjärtklappning, ångest, oro, trötthet och som så många gånger tidigare tänkt att "det var ju egentligen såååå onödigt att dricka igår". Inatt har jag sovit nio timmar i ett sträck! Vanligtvis hade jag vaknat runt 04:00 tiden på morgonen med hjärtklappning. Hade då fått gå upp och peta i mig värktabletter och en halvliter vatten för att därefter sova oroligt ett par timmar till.

Kanske en dag: "För mej gick jag nämligen in i mitt tredje dygn utan på hur länge kommer jag knappt ihåg. Svettningarna och huvudvärken har funnits där sen i onsdags så för mig var det verkligen dags att fylla på igår!(fy vad hemskt det ser ut när jag läser det) Kvällen gick hyfsat bra, dock fanns en känsla av rastlöshet och en känsla av att det var tråkigt utan. Har haft en natt med ångest, magont,illamående och huvudvärk... Jag var inte sugen på att gå upp och dricka men det var inget vidare..."

Oj vad bra kämpat! Jag är riktigt imponerad!! Hur känns det idag? Idag är det 14:e nyktra dagen för mig! Vet ärligt talat inte när jag hade en sådan lång vit period sist. Den här helgen gick faktiskt lika bra som den förra, är fortfarande lite förbryllad över det. Det har ju varit så svårt tidigare. Vi hade gäster igår och en av dem drack hyffsat mycket alkohol, dock ej så att denne blev full. Under tiden drack jag alkoholfritt öl och ingen märkte någonting. Jag kände inget sug över huvudtaget faktiskt och jag störde mig inte heller på att övriga drack (får nog skatta mig lycklig på den punkten).

Vill sluta: "Ditt köp på gröna skylten är exakt som mitt häromsistens första men inte sista!"

Jag har nu testat ett gäng olika varianter av alkoholfritt öl och har hittat två stycken som jag tycker smakar helt ok faktiskt. Jag älskar ölsmaken (har faktiskt ej druckigt _enbart_ för att bli berusad) så det är en win-win för mig. Jag slipper vara trött dagen efter samtidigt som jag har druckit något gott. Ska nog beta av hela deras alkoholfria sortiment och se om jag hittar något ännu bättre.

Tack för input VV och Maria! Anar att vill slutas inlägg var till VV. Jo, jag ska nog be om ett glädjepiller. Fast det känns fel. För jag är ärligt skrivet faktiskt inte deppig. Inte ledsen. "Bara" grinig men en sjukt massa åsikter om allt och alla. Visst är det en reaktion på allt som hänt, men jag vill INTE reagera så här. Jag vill inte bli en dryg djävel. Dels för att det är osunt att döma som jag gör nu förtiden men mest för att jag är rädd för att bitterheten sipprar ut och smittar ongar.

Så vad är det för bitterhet? Ja, exempelvis när jag läser här på Forum. Denna livlina för mig. Ibland känner jag bara; "Men vad fan, ryck upp dig, lämna flaskan/din galne man...om det får dig att må så dåligt". Samtidigt vet jag att det inte är så lätt. Detta kommer igen även i vardagen...jag ser hur medmänniskor försöker göra tokgrejer till normalt.

Nytt exempel; I går var jag på supermarketen. En kvinna med två barn, den ena kanske tre, den andre tio? Tioåringen får ett tantrum i affären när han inte får rätt sorts puffar (sockerskit som folk äter till frukost, typ corn flakes, men värre). Börjar grina (!), riva ner saker i hyllorna, skriker på sin mamma. Så vad gör mamma? Ja inte går hon sin väg...vilket jag tycker vore en normal reaktion, utan hon håller om grabben och nynnar. Tar det puffpaket han viill ha...och allt är frid och fröjd. Men är det verkligen det? För under tiden har alla glömt tre-åringen...men jag ser. Han är mkt ledsen men inte lika utagerande som sin bror. Så jag blir sur....på mamman. Fast jag inte vet ett skit om denna familj, kanske äldste grabben hade ngn sjukdom?

Det är det här jag menar med gringubbe. Vad har jag med det att göra? Om jag låter det fortgå (surandet) så kanske jag nästa gång går fram till mamman och säger att din treåring behöver dig. Under dricka-perioden hade jag antagligen inte sett det...och om jag hade sett det så hade jag skrattat åt puffungen...inte blivit sur på att jag tyckte att mamman vek sig.

Exempel tre; Jag tvättar åt ongar. Viker och lägger ren tvätt på varje onges bädd. 13-åringen tar sin tvätt och lägger ner den på golvet. Jag vill att han ska lägga den i rätt låda/garderob eftersom allting blir hårigt annars. (hund och katt). Men det är ju hans kläder...vad har jag med det att göra? Är det mitt problem om hans kläder är håriga och dammiga? Nej! Men ändå blir jag grinig.

Exempel fyra; Kollegan på jobbet. Vi samarbetar om ett projekt, men han hinner inte med sin del. Men det gör han ju...vi har ingen tidspress på detta och han och jag arbetar i olika takt. Vad händer? Jo, jag blir sur. Varför?

Vad händer med "Lev och låt leva", vad händer med mig? Jag vill inte förlika mig med en ngt surmulen attityd. Jag vill bara vara. Tycker det är bättre om folk blir sura på mig än att jag går omkring som en slags djävla Messias. Piller får det bli. Alla knep är tillåtna!

Hoppas jag inte har avskräckt ngn som är ny i sin nykterhet nu...men detta är hur jag känner. Dessutom är inte alla lika fördömande som jag.
Som skrivet; Jag har i min nya nykterhet utvecklats till en riktig surgubbe. Fy fan! /R

Det har hänt mycket i ditt liv detta året, stora grejer, skilsmässa, bli nykter, flytta till annat land.
Detta är kriser i livet och det har inte funnits möjlighet för dig att bearbeta allt. Jag skulle tro att det du upplever nu är en reaktion på allt som hänt.
Eftersom du upplever det som ett problem tycker jag att du ska ta hjälp, antidepressiva tbl är en bra hjälp så varför inte prova men jag tror du har en naturlig reaktion på ett jobbigt år. Kram!

Dag 61 har så övergått i Dag 62, och jag har druckit en hel tetra med.. granatäpple-och tranbärsjuice! Samt en 33 cl mineralvatten. Kissnödig ja, men inte full i alla fall :)

Sambon däremot skulle dricka några öl och blev dryg, pinsam och högljudd. Jag ska förstås inte säga något, gud vet hur många gånger han fått skämmas över mig. Han var väldigt ovillig att åka hem, det var nära att han inte kom med alls.. Till råga på allt ligger han nu här hemma och tjatar med sin fylleröst om att han minsann vill gå ut på krogen och att det var JAG som ville att han skulle dricka öl idag (jag sa att det var helt ok om han ville göra det, att han inte behövde avstå för min skull) så nu är jag bara en glädjedödare som är sur och "tvingade" hem honom.

Som sagt, jag har gjort sådär själv så många gånger att jag inte tycker mig ha rätt att vara sur. Men det är jag ändå. För övrigt kallade han mig just för f-ordet, vilket fick mig att allvarligt fundera på att smälla till honom med en stekpanna eller något. Istället gick jag iväg och skriver ett inlägg här och hoppas på att han somnar med kläderna på i det andra rummet och vaknar med riktigt ruskig bakisångest (får man hoppas på det?). Vad sorgligt allting blir med A.

Ikväll har jag nattat barnen utan att lukta alkohol. Jag kommer ihåg allt jag sagt. Jag kommer inte att vakna med kladdig mascara runt ögonen, huggormsandedräkt och dödsångest i morgon. Inte vara trött och grinig på barnen på grund av att jag druckit kvällen innan. Och det är jag förbannat STOLT över. Inte glad, för jag är inte ett dugg glad just nu, snarare förbannad.. men stolt, det är jag faktiskt. För det var riktigt svårt att inte trilla dit ikväll, men på något jäkla vänster så fungerade det ändå.

Usch, nu kom tårarna också. Partymiddag, månadens värsta PMS-dag och full sambo = dags att sova.

Hoppas att du tog dig igenom din kväll utan gupp, vill.sluta! I annat fall: Nya tag i morgon (idag)!