Senaste kommentarerna i forumet

Igår fick ja iaf veta att han var på behandlingshemmet, men han har dock inte hört av sig något. Vet inte om de var en inbjudan av dom till eftervård eller om det var han själv som valde att fara dit. Ja hörde dock av mig till dom kring jul och sa att han börjat dricka. Antar att det är skammen som gör att han nu inte hör av sig men det kanske kommer.

som kämpar med att dricka mindre eller ingenting alls. Jag är oxå ny här och har läst olika inlägg sedan jag bestämde mig för att nu får jag ta tag i detta supande ordentligt. Har precis som du funnit tröst och en jäkla styrka i att se att jag inte är ensam. Nu har jag inte druckit på 26 dagar. Bara skönt förutom igår då jag var fruktansvärt irriterad på min omgivning. Men jag dövade inte mig med A utan gick på gymmet istället. Har oxå druckit för mycket för länge borde tagit tag i detta för länge sedan men " bättre sent än aldrig" eller hur. Jag tänker hela tiden en nykter dag i taget. Sedan får vi se hur det blir längre fram. Nu känns det sååå skönt att vakna på morgonen utan den j... a ångesten. Kämpa på du oxå du kommer att må sååå mycket bättre:) // mod

Jag önskar dig all lycka!

Tack för det du delat med dig! Jag är ny här, nykter i dryga 2 veckor, känner mig stark och bra just nu, håller träningen och försöker inte ersätta A med mat... För ett antal år lyckades jag sluta röka bara för att jag bestämt mig, och det känns lite lika nu som då. Att jag kan klara av det själv. Om än med lite stöd...
Blev därför jätte intresserad av dina erfarenheter med Naltrexone... Vem skrev ut det till dig, jag menar: en vanlig VC läkare eller någon specialist på alkohol missbruk?
Fortsätter du att ta det? Biverkningar nu? Är det sant att det kan göra att man kan "återgå till" eller "få" en mer normal drickande?
Några andra därute som har erfarenhet???

TACK
Sara

Tror inte psykologen som jag går hos har någon direkt erfarenhet av alkoholmissbruk, men jag tycker ändå att det känns bra med henne. Trodde kanske att hon skulle kunna få mig att handla mer, men jag är nog en svår patient för henne kanske. Det känns nästan pinsamt tycker jag, att komma dit varje gång och ingenting har hänt hemma. Jag känner mig så stark då jag kommer därifrån och vet att jag vill lämna. Sedan kommer jag hem och då får jag hemsk ångest över hur synd det är om min man och så blir jag lika handlingsförlamad och rädd igen tyvärr.
Sedan har jag en samtalskontakt till som arbetar med anhöriga till missbrukare, men jag tror inte att hon har egen erfarenhet av missbruk.
Jag håller på att läsa Botten upp som du tipsade mig om Anonymt.
Jag är trött på att ägna så mycket tid på att tänka på alkohol och min mans missbruk, vilket har upptagit mina tankar i många år. VILL BLI FRI FRÅN DESSA TANKAR!
Tänk vad mycket annat jag kunde haft i tankarna istället för detta.
Tack Anonymt för att du svarat mig.

Hej! Ny här är jag. Vill börja mitt nya liv utan alkohol! Och hoppas jag kan få råd och stöd här.

Jag vägrade också all form av terapi, till och med så långt att vårt förhållande kraschade och vi levde en höst isär, för drygt 5 år sedan. Faan så dumt av mig. Det kan ibland bli väldigt besvärligt att vara karl, som klarar allt själv (ja, inte är det väl särskilt lätt för er kvinnor, som skall bo med oss heller :). Sedan var vi i terapi en tid, då för fem år sedan och nu igen. Jag är fortfarande inte en stor vän av terapi (kanske jag bara inte ännu stött på den rätta terapeuten), men visst kan det vara nyttigt. I alla fall är det betydligt bättre än en fru, som inte alls talar med en (ja, annat än om vad det skall vara till middag och så...).

Vi skrev förresten vårt kontrakt då vi gifte oss. Vi hör inte till kyrkan så det fick bli en del av vår ceremoni, att läsa upp det för gästerna.

Det blev mest om mig, sorry... Blev bara inspirerad av det du skrev.

Ja du, det är lite same same. Ingen förändring på alkoholfronten. Har äntligen nått den punkten då de flesta av vännerna förutsätter att det är a-fritt som gäller utan kruseduller och fixar alternativ per automatik när det vankas middag.Gällande godiset så är det absolut mer kontrollerat de senaste två veckorna även om jag släppt loss lite på helgen. Något som jag dock är stolt över är att jag flera ggr ätit middag hemma OCH varje dag ätit frukost hemma. Inser att jag sparar pengar genom att inte äta på språng. Dessutom blir det nyttigare. I all hast har jag kapat kaffet och är inne på tredje dagen snusfri. Hahahah ja du hör, som upplagt för en smärre katastrof.

Känner att avståndet till detta forum blir allt större även om jag är inne och läser dagligen. Jag är ganska glad för det eftersom jag känner att jag engagerat mig emotionellt i en del och det är så tråkigt när de försvinner plötsligt, utan att veta hur det är. Inte för att det är någons ansvar att hålla mig (oss) uppdaterade. Det ligger hos mig helt och hållet som inte kan låta bli att engagera mig. Hoppas alla mår bra i alla fall <3

Tja...supit i 20 år nu.
Dom senaste 10 dagligen..
Haft 3 vita dagar men grejade tydligen inte 4...
Hittade forumet för några dagar sen och att läsa många människors inlägg och historier har inspirerat mej jättemycket :-)
Ska försöka kämpa vidare...grymt bra att jag hittade hit tror jag- vissa inlägg gjorde att jag kände mej som hemma.
En klyscha kanske men det kändes väldigt bra att kunna ta till sej något som någon annan har skrivit till 100 %
Jag är alltså inte ensam om att låtsas om att jag vet vad personen pratar om fast jag inget minns o.s.v...
Kommer nog att fortsätta hålla koll här :-)

Hej
Klokt skrivet av Flygcert !!!!
Du kan inte göra nåt mer än att lägga ansvaret på din bror . Även om det låter hård så det är bara han som kan ta beslutet om sitt liv . Skyddar du honom och hjälper till så ger du honom bara en möjlighet att dricka igen . Låt honom ta sitt ansvar och tänk på dig också . I sådan situation är det lätt att bli själv sjuk .Alla dina desperata försök att rådda din bror gör dig mer och mer förtvivlad och ledsen .Det är hans ansvar och inte ditt.
Styrkekramar till dig

...gå tillbaka och läsa hur det kändes för dem själv med drickandet...

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

starkt jobbat, kämpa på

Nu har jag anmält mig till Rönneholm för behandling av mitt medberoende. Maken får göra som han vill. Klart att jag hoppas men jag tar iallafall ansvar för mig. Än än gång-tack Adde och Måbättre!

Hej........känner igen mig i det du skriver , tyvärr .
Alla vi skriver nästan samma ord . Du får bestämma dig om du vill stanna . I så fall måste du tänka om du klarar det psykiskt och du måste skaffa dig lite mera information om hur en alkoholist tänker :) .
Men ärligt sagt ........är det det du vill hålla på ?
Risken är stor att du ska må jättedåligt själv för du kan inte hjälpa honom eller påverka honom att sluta dricka..... och jag menar det jag skriver .
Kram

Håller med att lämna honom tyvärr...

... att du bryr dig så om din bror, men det är ju inte mycket du kan göra. Han måste välja själv!

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

"Häng" här, läs och skriv - det kan vara en fantastisk hjälp. Om du känner suget så logga in och läs någon timme om alla fantastiska själar som kämpar. Och lyckas. Ofta. En hel del klavertramp och snedsteg blir det för många av oss på vägen - men man reser sig igen och gör ett nytt försök. Att skriva här hur man känner kan också kännas bra - och ger möjligheten att gå tillbaks och läsa om hur man kände sig vid en viss tidpunkt. Kan vara bra att påminnas ibland. Kämpa på du tappra - för dig själv och hela din familj.

kul mitt namn är vajtas, hoppas det funkar

Ladda ner Wordfeud och gå en match med mig, jag heter trollnäsa

För en omtänksamt inlägg

Har last delar av din tråd inatt, och visst känner jag ingen mycket!

Min man vill inte gå i parterapi. (Jag har t om bokat och gått själv till de tre så kallade bedömningssamtalen utan att han dök upp för en antal år sedan - år 2008 tror jag det var). Han vägrar alltså. Mitt senast förslag var att han skulle följa med mig till en terapi start för MIG och berätta för terapeuten vad som han såg behövs förändras, men jag inser det sjuka i det hela, det är ju att vi båda måste vilja förändra om det skall funka.

Jag skrev nyss i ett annat tråd om att vi hade en gång skrivit ett "kontrakt" om hur vi skulle ta bättre hand om varandra, ge mer kärlek osv (men lite mer konkret), och det är kanske dags att ta fram och damma av papperet eller worddokumentet igen, och ta nya tag under den här för oss första och "NYA" NON-A perioden tillsammans!

Tack för rådet också om periodens längd, jag tror som du att en månad är för kort, det har ju redan gått två veckor...

Sara

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Läser din tråd, och allas fina kommentarer, och känner igen mig en hel del.
T ex att tro sig kunna hantera situationen: Att dricka lagom ofta, bara spåra ur ibland. klara middagar och sånt.

Det verkar nu som du har bestämt dig för en vit januari, precis som jag; fast jag tror det blir längre tid i det vita spåret i mitt fall.
Men det gäller att klara av det lite i taget.
Nu 2 veckor helt nykter...

Stora skillnaden vad jag läser här, är att min man drack också för mycket. Så vi har bestämt för "nykterhet" samtidigt, och därmed är hemmet alkoholfritt... Nu är jag dock ute och arbetar på annan ort, sover i anhörigs bostad där det finns alkohol, OCH det känns helt ok, jag tänker inte dricka något alls. Varit på arbetsmöte på en bar idag och drack en läsk (min favorit visserligen sedan jag var liten är tonic water!).

Nackdelen med att vara borta så pass snabbt efter nykterhets början är att vardagen och tråkigheten många beskriver här hinner inte infinna sig. (Och att jag vet inte om min man håller sitt ord, men han får ta ansvar för sig själv och jag för mig, skulle många svara, eller hur?).

En tips, om du vill ha en: Låt din man veta att han kan visa kärlek och respekt för dig om han hjälper dig i denna process, och beskriv den hjälpen du behöver just nu (efter hans fest), kanske säga att det är bäst om blir ett A-fritt hem en period, om ni tar promenader i st för att sitta framför tv med dricka och snacks, osv. Bestäm ett datum för avstämning och besluta hur du går vidare därefter först då.

(Jag tror jag måste sitta och ha ett sådant samtal med min man igen, vi hade en bra "kontrakt" om hur vi skulle göra mera för varandra, undrar vad det papperet (eller worddokument) tog vägen)

Lycka till!
Sara