Senaste kommentarerna i forumet

Det är precis som jag haft det också. Plus att jag även druckit bort vardagskvällar. Helt otroligt nu när man ser tillbaka. Och du sundown, om du bara haft en helg nu så kan jag berätta att det blir bara bättre och bättre när man lyckas lägga fler nykta helger till listan. Man har så mycket fler valmöjligheter och upplever allting med öppna sinnen. Hur många filmer har jag inte försökt se förut och somnat mitt i? Du låter så positiv, härligt!

... med mer detaljer om mitt drickande, har efter att ha läst, läst och läst kommit på att det verkar som om svårigheterna kommer längre fram när man har glömt/ förträngt VARFÖR man ville sluta dricka, och det är då den lille Dj- en på axeln börjar viska i örat på en att ETT glas kan väl inte vara så farligt?...

Så - fram tills i söndags drack jag alldeles för mycket, ledig lördag- söndag, och konsumtionen - inte helt ovanlig för en tvådagars ledighet: fredag kväll: en flaska vitt (köpt själv, gömde tomflaskan i min jobbryggsäck, dottern hittade flaskan under lördagen...) plus 2 öl från det gemensamma som sambon köpt. Lördag: började redan vid 14- tiden med tre snabba öl för att komma iform inför kvällens släktkalas. Alla skulle ta med egen stark- dricka, tog med en BIB. Drack nästan halva själv, plus ett par snapsar. Stöp isäng när vi kom hem. Söndag: Det fanns tre öl kvar av det gemensamma, så dem drack jag upp. Sambon drack upp resten av BIB:en...

En ganska normal "helg" för mej, men oftast är BIB:en utbytt mot en 50cl spritflaska, mer lättdrucket och lättgömt.

Skriver det här för att jag själv ska veta vad det är som drivit mej att sluta, det rosenröda skimmer som omger alkoholen för de flesta ickealkoholister finns inte för mej NU, men det kanske kommer om en vecka, en månad, ett år, och då är det bra att kunna gå tillbaka och konstatera varför jag bestämde mej för att sluta.

Tack, Höst Trollet!

Ja, jag ska fortsätta att läsa, det ÄR faktiskt som en annan skrev som att vaccinera sig, motivationen stiger när man märker att man inte är ensam. Och, ja, det har tagit rätt lång tid innan jag faktiskt förstod att jag är alkoholist. De som hänger utanför Tant Grön (Systemet) en halvtimma innan det öppnar är inte sådana som jag vill bli ihopblandad med, och då är det nog svårare att inse hur illa ställt det är...

"Så när helgen led mot sitt slut började ångesten inför den kommande veckan. Ångest över att inte ha passat på och gjort något jag verkligen vill, ångest över att måndagen knackade på dörren, ångest över att inte komma loss och utvecklas. Start - stopp - start - stopp, vecka ut och vecka in. "

"Nu tittade jag inte på fotboll...men helgerna bara gick. Utan att jag hade "hunnit" göra ngt av det man ville. När måndagen kom så var jag så tom; "Är det inte mer än så här?"."

personligapersson och dompa, fy vad bra skrivet! _exakt_ så har jag gått runt och känt i ett par år! Förra helgen var min första frivilliga nyktra helg på säkert 12 år. Och det var första gången på många år som jag kände att helgen gav mig någonting! Det var en otrolig känsla. Borta var meningslöshetskänslorna efter helgen, känslan av att stå still och stampa medan tiden går. Ser fram emot den här kommande helgen då jag återigen ska vara spiknykter! Och för första gången någonsin har jag tänkt att köpa alkoholfri öl till mig själv när gästerna kommer på lördagen. Min fru kommer att tappa hakan ...

Tack till er =)

är vad det handlar om för mig också, att få harmonin i mig att få fäste. Jag har kännt det där lyckoruset som du beskrev tidigare. För mig var det längesen sist, men när det väl infann sig nu i veckan så var det som en varm våg som tog över min kropp... och jag fick kraft.

I våras beskrev du så bra hur vi är våra egna värsta domare och varför vi använder en annan regelbok för oss själva än för människor i vår omgivning. Det har jag sugit på en stund nu och tycker det är något jag ska ta med mig. Jag tror jag haft det med mig hela livet, att vara min egen strängaste pekfinger-översyster. Det är slut med det nu, under sensommaren övergav jag henne med pekfingret succesivt... In med nytt och att vara god mot sig själv, stärker.

Bra, så bra Personlige Persson att du har dina tågresor av egentid och så kan du ju skriva lite här då också :)
Det ger mig styrka ska du veta att läsa dina inlägg.

Ha det fortsatt gott!
Tilde

... som poppar upp i huvudet hela tiden när jag läst den här tråden är Linnea Henricssons låt "lyckligare nu"
"Jag har vakat många nätter, förhandlat med mej själv,
jag har sagt du borde lämna denna mannen nu ikväll.
Det tog allt för många år för mej att äntligen bli fri,
Det har slitit mej itu
Det fanns ingen, bara du
Men jag är lyckligare nu"

Stå på dej, Nana!

Konflikt - pseudokonflikt...?!
Jag minns också tillfällen, när jag i mitt tidigare förhållande tvekade, gick som katten runt het gröt, för att jag inte kunde bestämma mig..
Ofta fanns en lämplig pseudokonflikt att lägga energin på.. hmm..

Istället för uppbrott eller ej, kunde det gälla nya tapeter, eller tumlaren krånglar, eller ska vi ha en ny TV?

DÅ, tog jag nog varje chans att liksom gömma mig bakom de "oviktiga" besluten, för att slippa titta på mina inre, viktiga beslut..
Och hade jag tagit ett av de "oviktiga" besluten och investerat i något nytt till hemmet, så var det ju inte läge att bryta upp..

Jag väntade alltid på "rätt tillfälle" (som givetvis aldrig uppenbarade sig)
Och som egentligen bestod i att jag ville slippa välja själv.. Bara "någon annan" tog beslutet, trodde jag att det skulle vara lättare..
Det blev det inte..
Kanske inte gjort det lättare för dig att välja, Stigsdotter, men jag tänker på dig! Du är inte ensam om att vela...

Ha en smaklig måltid och en nykter dag! Kram /trollis
ps Det ÄR överskattat att räkna sandkorn ;-D

Jag ska gå på det där konventet i Stockholm den 27/10, det ska bli spännande och lite läskigt, tänk om jag ser någon jag känner??? Fast då får jag nog också träffa min sponsormadam som jag bara träffat via e-post och skype!

Och ett P.S. till:
Jag har faktiskt inte det allra minstaste sug efter alkohol! Just nu i alla fall. Det kommer lite då och då, men det är hanterbart. Jag är mycket förvånad själv faktiskt!

Puss & kram till alla kämpar, det är så otroligt fräscht att inte ha alkoholgiftet i sitt system!!!

Ja ibland är det lite gnäll-gnöligt här i mina tankar. Jag har fått lära mig av min sponsormadam att självömkan och harm är något som vi med den här allergin inte har råd att kosta på oss - då riskerar vi att hitta tillbaka till den bedrägliga alkoholen.

Resan var alls inte bortkastad! När jag har gnölat lite om det där sandkornsräknandet här på jobbet har jag fått till svar att "ja men du behövde förmodligen det också!". (Sen förstår jag ju att det inte är särskilt lämpligt att gnälla om sin solsemester när det finns de som inte kommer utanför hembyn utan tragglar på i slask och mörker...)

Att räkna sandkorn är underskattat, och jag kom till en, otroligt korkad, törs knapps skriva den, men ändå - insikt. Nämligen att "om jag tittar ordentligt på sandkornen här så kan jag se vilka färger jag kan förvänta mig att hitta bland stenarna därborta..." Jag såg gröna sandkorn och hittade sedan mycket riktigt gröna stenar. Det var den bästa presenten jag hade med mig hem till barnen - en varsin påse med fina stenar. Ibland är de så rara de små!

En annan insikt var också att åka bort med mig själv, det ska jag göra fler gånger. Egentligen skulle jag vilja åka bort längre, men då skulle jag sakna mina små för mycket... Kände mig som en dålig mamma när en kollega sa att "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär..."

Motion och ljus är bra. Jag vet ju det!! Fast nu blir det inte mycket motion alls för det har hänt något med min fot, den gör jätteont, så ont att jag inte ens iddes klättra upp på Vulcano när jag var där! Men jag ska ta mig en promenad i alla fall. Och ägna mig åt en annan av mina laster, nämligen shopping! Nej, så farligt är det inte, bara så pass att jag ibland kan känna mig uppiggad av att låta mig köpa en viss sak. Nu ska jag gå och se om jag kan hitta ett blått nagellack som jag spanat på. Då får jag ljus och lite motion!

Får se hur jag gör med tabletterna, de fanns inte på apoteket igår så de skulle beställa hem dem tills idag. Kanske var det en hint om att jag inte ska äta dem! Man måste ju kunna hantera lite vardagsdepp också, eller hur? Man kan ju inte gå omkring och vara glad jämt!! Men det beror nog på att jag tycker mig stå inför ett livsavgörande beslut som jag måste fatta. Nu börjar sängen hemma att sjunga på sista versen. Jag har tidigare känt att jag får ont i ryggen av den och nu klagar även maken så då kommer ju frågan upp om vi ska köpa ny säng... detta blir en stor sten på mina axlar, har verkligen ingen lust att investera i ny säng om jag sen ska flytta ifrån skrället!? När jag sa att jag hade ont i ryggen av sängen och ville köpa ny madrass åtminstone viftades det bort. När jag kom hem och sa att ryggen mådde bra av Siciliensängen sas det inget. Och bara ett par dagar senare fick han själv ont. DÅ började det diskuteras sänginköp... lite signifikativt för oss känner jag. Och nu har jag visst halkat in i gnällträsket igen - nu ut på lunch!!!

Förresten Dompa, det där med en 2-meters skelande madam förstod jag inte riktigt, tänker du dyka upp under cover??!

Det går bra med sockret. Och med kaffet. Mår bra nu, har gått ner 2 kg också tror jag. Fått igång mina rutiner med te istället för kaffe. Ser lite annorlunda ut, så det tar någon vecka att ställa om.

Att vara nykter, det är helt självklart för mig just nu. Det kan gå veckor utan att jag ens får ett minisug att dricka alkohol. Men jag vet att det när som helst kan blossa upp igen. Måste vara ödmjuk.

Söker harmoni i livet. Svårt som pendlande småbarnsförälder. Men nu finns det åtminstone en teoretisk möjlighet. Det fanns det inte då man hela tiden slog sönder självkänslan med öl och vin.

Tiden på tåget. En dryg timme i var riktning, är min oas av egentid. Här odlar jag min harmoni.

torsdag, arbetsveckan börjar närma sig sitt slut. och det har varit en riktigt bra vecka! Tänkte summera lite här för min egen skull. Skulle man en dag bli sugen på öl igen så kan jag alltid läsa här om hur jag mådde efter en tids nykterhet (12 dagar idag!).

på något sätt har jag lyckats fokusera på alla det positiva effekterna istället för att tänka på att jag trots allt är mänsklig och att humöret och energin går upp och ner, även om man är nykter.

jag har varit betydligt mer öppen gentemot mina kollegor och medmänniskor. mer stresstålig, lättare att ta tag i mindre roligare saker, lättare till skratt, mer inkluderande, hakat på, tagit mer plats. inte lika rädd för att synas och höras. ingen grå, tung sinnesstämning som sätter stopp. och belöningen har kommit ganska fort! folk är gengäld mer öppna och inkluderande mot mig.

det verkar som om att min "sociala fobi" måste ha varit alkoholinducerad. Har även under flera år trott att jag har lidit av dystymi, men även dessa känslor är nu mer eller mindre borta. jag känner mig lugn och nöjd! Veckodagarna känns inte längre som en tom, grå, meningslös transportsträcka till fredags- och lördagskvällen.

jag börjar nu sakta men säkert att inse att jag har helt enkelt inte haft energi för andra eller mig själv på grund av alkoholen. och nu börjar det sakta men säkert att släppa ... jag var t.o.m på en föreläsning häromkvällen vilket jag aldrig hade orkat vanligtvis!

Min fru har varit på väldigt bra humör dessutom. Det märks säkert mer än vad man tror. Min energi förra helgen märktes av ganska tydligt då min fru flera gånger sa saker som "Oj, hur orkar du? Vad pigg du verkar vara!". I söndags kommenterade hon lite i förbifarten "Du drack ingen öl i helgen??". Men jag tror inte hon gjorde kopplingen riktigt och jag lät det vara. Den här helgen kommer hon definitivt börja undra när jag återigen hoppar över ölen.

snart helg och det känns lovande. kommer dock att ringa alkohollinjen imorgon för en återkoppling och lite extra motivationsboost inför helgen.

Glad att du är inne ibland och skriver. Även jag har upptäckt att känslor inte är farliga. Man får helt enkelt känna på dem, smaka på dem och inte bli förskräckt... Låta dem komma... och gå. Även i irritation o ilska är det bra att hantera snabba känslor på det viset, har jag kännt. Det har hjälpt mig att tänka så.

Grattis till alla dina klara dagar, Vinter!
Kram Tilde

Till varenda nykter dag ;-D
Jag har upptäckt, att många innerst inne "vill" dra ner.. Nej, alla är inte beredda att sluta helt, men det är okej för min del.. (så länge de inte lurar sig själva, vilket iofs inte är "mitt" problem heller..)
Jag tror att det kommer fler alternativ, med tiden, på saker man gör, UTAN alkohol.
Och när fler och fler ser att det går att ha kul, utan att dricka, så tror jag att man får inspiration att hitta på ännu fler saker..

Jag tror också, att många dricker av, sas ohejdad vana, för att umgänget (tjejfesten, jobbarkompisarna, "afterworken"(vilket är ett ganska nytt begrepp för mig)) "alltid gjort så"..
Ingen har ifrågasatt eller ens funderat på andra alternativ..

Fortsätt du att "vaccinera" dig här på forumet!
Stor kram/ trollis

välkommen hit och grattis till en första A-fri helg! Visst blir det lite tomt till en början, där känner jag igen mig. Jag är nästan inne på andra månaden nu och tomheten har blivit mindre och mindre påtaglig. Låt det ta den tid det tar! Lite tomhet är inte farligt. Det är nödvändigt. Du håller ju på att bereda plats för någonting nytt. Vad det blir får tiden utvisa.

Oj vad snabbt tiden går, och så länge sedan jag tittade in här. Var tvungen att skriva ett inlägg för att hålla räkning på dagarna. Två månader nästan, men det känns mer som en evighet. Som ett helt annat liv. Det är märkligt, för när jag höll upp i 7 månader (med två dricktillfällen under tiden) förut, så kändes det mest som en lång väntetid genom hela perioden. Jag blev ordentligt deprimerad.

Det fanns inget riktigt beslut bakom. Nu är det i första hand för min egen skull jag gör detta, och depressionen har inte slagit till ännu.

Under första månaden var det många "dippar", dagar då jag var nere. Men de har blivit färre och färre. Det är faktiskt den stora anledningen till att jag inte skrivit här. Jag har inte TÄNKT på alkohol.

För ett par nätter sedan drömde jag att jag stod med ett stort glas whisky med is i handen, alltså inte ett vanligt glas utan ett stort dricksglas med whisky! (Varför inte något godare? Aldrig varit någon favorit) Precis som förra gången jag drömde om alkohol, tänkte jag direkt på forumet i drömmen, och på vad jag skulle skriva när jag druckit ur, hur jag skulle motivera det.

Forumet är en stark kraft! Ja, inte forumet i sig men alla ni människor som finns här, tillsammans. Drömmen påminde mig också om att jag skulle gå in här och skriva ett inlägg för att inte glömma mitt beslut. För om man börjar glömma bort alkohol tror jag att jag även kan glömma mitt beslut.. A är en lurig jäkel!

En väninna som tidigare druckit i klass med mig har minskat ner ordentligt. Inte slutat helt men hon har tagit initiativ till att börja ordna roliga aktiviteter och träffar utan alkohol. Det gör mig så otroligt glad. Jag har även upptäckt att det inte är omöjligt att hantera sina känslor utan alkohol. Känslor är inte farliga.

Dags att läsa ikapp i era trådar...

Dis och regn.. Höstens första snöfall har passerat.. Och katt-a-strofen klagar över att rådjuren invanderat HANS trädgård..
Han hade så bråttom ut, att han rusade över mina fötter (med "dubbdäck", AJ!).. Väl ute, inser han att de k a n s k e var liiiite större, än han räknat med, när han satt på kanten av köksbordet och tittade ut..
Det är ganska skönt, att plocka fram alla små ljuslyktorna igen och sitta där och filosofera med en kopp kaffe.. Titta ut på rådjur, harar, fasaner och diverse småfåglar som kallasar på nedfallna äpplen..

Det finns ett lugn, mitt i tristessen.. För egentligen blir det ju inte tråkigare än man "gör sig".
Var det inte just det här, man längtade efter, mitt under de hektiska småbarnsåren, under den där "jobbhetsen", när man skulle vara överallt, duktigast och visa framfötterna..?

Nu är den här, tiden av kontemplation, av att göra "ingenting", så varför kryper det i kroppen..?
Det är så O-vant, när vi blivit inprogramerade att ta tillvara på varje sekund, genom att "fylla" den med något.. Istället för att bara låta den vara, det den är..
Vi är så uppsnurrade, att vi ständigt kräver något utanför oss, som "roar" oss, som ser till att vi är upptagna.. Annars känns det "trist", tråkigt, "meningslöst"... Känslor vi är en smula rädda för..

Känslor som inte anses fina eller bra och som måste döljas till varje pris eller..?
Vi är ju ständigt på väg.. Så till den milda grad, att våra liv blir en sorts transportsträcka, till "något" (ofta vet inte ens vad detta något består i)
Kanske är det därför, vi bedövat de här bitarna av tid, som vi inte vill kännas vid under "resan" ..?
För att man jämförde sig med "alla andra" och inte ville inse, att det man såg, bara var fasaden, medaljens framsida?
Ja, idag skrattar jag åt alla gamla kulisser, jag spikade upp i livet, för att vara som "alla andra"

Idag, kan jag hålla med i det gamla inianska ordspråket:
Döm ingen, förän du gått tusen miles i hans mokasiner...
För vi varken frågar efter, eller får se "baksidorna" av varandras liv.. Det som ter sig som en "bagatell" för en, kan upplevas som ett oöverstigligt hinder för en annan..
Det kostar så lite att sträcka ut handen, och det ger så mycket tillbaks att kunna hjälpa varandra..

kram/ trollis

Det är väl, som så många skrivit i forumet, att hjärnan blir "kidnappad" av alkohol..?
Tycker faktiskt, att jag fick lite hjälp av att läsa i länken som jag kopierade in till minme..
Efter första glaset, så har vi ingen kontroll!
Och om vi haft det, så verkar det som om kontollen sätts ur spel snabbare, ju äldre vi blir och ju oftare vi dricker..
Det behöver ju inte vara några mängder i början..
Så var det för mig iaf..
Det räckte alldeles förträffligt, med ett á två glas vin (då kände jag mig klart salongsberusad)
Det tog några år, med ett nästan dagligt intag... Och så "vaknar" jag och upptäcker att jag blivit vin-alkoholist..
Klämmer gladeligen i mig en flaska själv (och MER om det finns...)

Numera, kan jag inte ens "tänka mig" ett glas, utan att känna en viss besvikelse, för jag VET ju att det glaset inte räcker, för att tillfredställa alkoholdemonen..
Fast å andra sidan är DET väldigt bra, för det gör att jag inte vill ha någon alkohol alls..

Varför ETT glas, när det är FLASKAN jag vill ha..?
lite virrigt blev det, men jag tror du förstår...

Skönt att ha dig här igen i alla fall!
kram /trollis

Godförmiddag alla

Ja nu var det torsdag och jag mår bra. Har bestämt för att inte
deppa ned mig efter drickandet i helgen. Gjort är gjort. Kan
bara hålla med dig om att efter ett glas kan inte jag i alla fall
styra, utan vill bara ha mer. Nu gäller en dag i sänder. Har även
bestämt inga bjudningar just nu och undvika vännerna som dricker.
Man känner sig lite skör just nu, samtidigt som man mår bättre o
bättre för varje dag. Det kanske är tur att jag får sån ångest och
blir så deppig när jag bryter av. För jag gick nog hela förra
veckan och tänkte om jag skulle dricka eller inte på fredagen.
Beslutade mig för att fredag går bra och inget mer på lördagen, tjii
fick jag. Jag dka inte tänka hela livet utan alkohol utan en dag i
sänder annars blir jag deppig på att tänka aldrig mer.
Tror min man tänker efter innan han oxså lyfter första glaset han har
mått pyton på jobbet.
Kan i alla fall inte låta bli och tänka på varför jag inte kan sluta
när jag väl tar glas ett. Och att jag har så svårt att bryta.
Man är ju ingen ungdom heller 3 utflugna barn plus tre barnbarn.
Måste hålla mig frisk nu, energitjuven har tagit upp hela min tid nästan
Må bra
CARP DIEM

PRECIS det handlar det om, rädslan för ensamheten och ångesten som tar över och säger -här kommer du sitta själv och glo... i veckorna går det ganska bra men nu närmar sig helgen.. det är en pina. Jag försöker uppskatta det lilla och ta en dag i taget, andas djupt, verkligen känna smärtan för att den inte ska ta mig...men...det är så vidrigt!
Jag är egentligen en männsika som trivs väldigt bra ensam och har behov av det, men det är nog när jag vet att jag har någon. Nu skrämmer det mig får anstränga mig för att inte tänka framåt på alla ensamma helger - du sätter ord på allt jag känner markatta!! Just det där med att sakna någon fysiskt (inte bara sexuellt) gör att det blir ännu mer tomt. Men jag ska hämta styrkan i det lugna...en dag i taget...nu har jag hanterat 68 dagar...det ska gå för mig oxå
kramar

var otroligt bra och jag är så glad över att få uppleva detta. Skratten, kramarna och den där pigga blicken hos vänner som mår bra i sin nykterhet är så obetalbar. Att se hur vi kommer från så olika förhållanden och miljöer och ändå är så lika varandra i vår sjukdom och hur vi kan skratta med varandra när historier berättas om hur det en gång var och hur tokigt vi gjorde då och finna att det egentligen bara var en annan variant på hur jag gjorde.

En del nya dök upp och blev helt chockade över stämningen och bestämde på stående fot att detta ska de fortsätta att åka på för de insåg ju direkt att det är en stämningshöjdare som heter duga och att man får många nya och fina puffar in i nykterheten. Att inse att man är i ett gäng som hört, och använt, alla lögner själva gör att man blir riktigt avklädd och inte kan gömma sig. Lära sig att vara sig själv utan mina gamla dimridåer är den största gåvan och tryggheten jag fått i min nykterhet.

Just likheten och identifikationen med andra alkoholister var, och är, en förutsättning för mitt mående. Den dag jag tror att jag kan sköta min sjukdom på ett annat sätt och gå min egen väg som jag gjorde i mitt tidigare liv, då är mitt återfall inte långt borta. För mig var det ju en enorm lättnad att se och höra människor som hade gjort samma tokigheter som jag och inse att jag inte var ensam. De hade provat alla sätt som jag gjort med att hålla upp, dricka annorlunda,bara på helger mm mm men inget hade funkat. För dem heller. Jag insåg att jag inte var så korkad, jag har en sjukdom som gör att jag gjorde på precis samma sätt som alla andra i mitt aktiva liv.

Efter ett par sådana här fullmatade dagar blir det tyvärr som ett vakum när jag kommer hem till vardagen igen, jag saknar verkligen gemenskapen. Men jag vet ju också att skulle detta vara vardag för mig så skulle ju inte känslan bli så övertygande och stark. Så därför har jag bestämt att låta sköna efterdyningar låta mig njuta av mina intryck och att det är helt ok att se fram mot nästa möte med vännerna.

Idag väljer jag att inte dricka och jag ska ta hand om mig för att jag ska kunna skapa ett så bra liv i nykterhet det bara är möjligt.

Det är alkoholens verkan på hjärnan, som gör att vi inte kan styra, efter det första glaset..
Kolla den här länken och läs svaret, så klarnar det lite..

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/skribent/peter-wirbing/

/trollis

Kul att höra att det går bra.. Ja, vi är ju ena frågvisa dj*lar ibland..;-D
Men på något sätt, bryr man sig om sina forum-syskon och har man inte hört något på ett tag så undrar man..
Lev väl NM, Ta hand om dej, utan att stressa för mycket.. Det där med vikten reder sig nog ;-D
kram / trollis

...men jag jobbar just nu väldigt mycket och har dessutom fullt upp på hemmafronten också, så jag har inte riktigt hunnit med att skriva här inne. Men jag klarar av att hantera A-monstret och har inget egentligt sug att dricka överhuvudtaget, är alldeles för upptagen med det riktiga livet för det. Har inte haft tid att träna i den utsträckning som jag skulle vilja, men det kommer igen. Vikten har dalat, ligger väl på -6kg just nu och det känns som om jag för första gången på flera år kan droppa ner under 90-strecket, bara beroende av att jag har slutat med A. Märkligt, men ändå förståeligt.

Jag känner mig oerhört mkt fräschare i huvudet, kroppen behöver nog ännu lite mer tid för att hämta sig ordentligt, men jag är jättesugen på att träna och se vilka resultat man kan uppnå som helt nykter.

Må väl, alla, så hörs vi sen!/NM

Hur är läget?/ trollis