Senaste kommentarerna i forumet

Tack för läsning och det verkar som ni ordnat för en fantastisk fest för er och vännerna!
(Klarade ni åskvädret?)

Tack för att du frågar. Känner mig ganska upprörd fortfarande. Drack inget. Hade med mig A-fritt bubbel och rött. Mest för de andras skull.
Först, blir erbjuden ett glas kallt som aperitif och tackar nej. Blixtsnabbt från värdinnan; Du har slutat? Det är därför... (Tror hon syftar till min viktnedgång och utstrålning som hon senare kommenterade.) Jag har inga problem alls att berätta, tar fram mitt bubbel och under tiden kommer haranger om hur värdinnan minskat, vill minska, varit vit i veckan och det tar aldrig slut. Fick höra att det var pga av oss (mig) de köpt hem. (Sorry men ni dricker rätt hårt ändå...) sedan positiva kommentarer om vad bra, då kan vi göra massa saker när vi träffas. Ja, det vore roligt, försöker jag säga för döva öron. Hon lyssnar inte, pratar bara själv.

Vid middagen ser man förändringen, sluddret, monotona tjatet, aldrig en fråga, bara malande om sitt om och om igen. Precis efter den goda middagen har den mörka blicken och tårfyllda ögonen kommit fram och massor av otrevligheter och anklagelser mot sin man erbjuds mig, högt så han ska höra. (Inte första gången). Så obehagligt och tråkigt. De har haft problem i äktenskapet länge och alkoholen gör att vi aldrig kan prata med dem och antagligen är deras problem så mycket värre pga av A. Han bad henne att sluta. Hon menade att det var en del i hans beteende, att tysta henne, inte vilja sluta dricka och anklagar henne hela nätterna och dagen efter för att bete sig illa och hon måste be om ursäkt för att hon inte minns och även när hon varit nykter minsann. Jag hamnade mitt i skottlossningen mellan dem. Tvingades ta ställning och svarade ärligt att jag förstod vad han menade att det inte är så roligt att prata illa om honom inför oss och barnen. Jäklar, det small till och blev så arg på mig. Jag frågade senare och då kom det; hon trodde hon var bland vänner osv. Ja, sa att du är bland vänner. Är du en bra vän nu? Blev djävligt jobbigt och jag ville bara därifrån. Vad säger man till någon som man verkligen tyckt om så mycket men som varit totalt ego senaste åren och mer och mer personlighetsförändrad, labil, skör, aggressiv och faktiskt sjuk! Jag var lugn (går inte att prata med en människa som är så borta i sin fantasi-värld med nerverna spelande på huden) och sa att vi kunde prata när hon är nykter.
Det hela lugnade sig, hon gick på promenad, jag bad mannen (frågat väninnan om hon ville att jag skulle prata med mannen, eftersom det var det jag uppfattade att hon bad om och ja, gör gärna det, sa hon innan hon gick) att sluta för hennes skull och ge henne stöd i det. Han har ju inga problem, han tål enorm konsumtion under många år...? Han är så trött på att hon alltid skyller allt på andra och att det tjatas och ältas även i nyktert tillstånd (enstaka vita dagar..troligen) Man går på minor och trampar i vänners privata samtidigt har vi känt varandra väldigt länge och är redan indragna.... Jag säger lugnt; Jag uppfattar att din fru ropat på hjälp och velat att du ska sluta så hon kan sluta i flera år. Kan du det? visst, men lite svävande och motargument. (Han är mer fast i det sedan länge men har någon slags mental kontroll) Era problem blir ju inte bättre med A och det höll han med om. Jag bad om det för hennes skull och deras barns skull. Sedan vet jag att han borde lägga av också.

Incognito, med risk för utelämnande av mina allra bästa vänner, detta var verkligen jobbigt. Det utlöstes nog av mitt beslut och deras dekadens. Jag tycker så mycket om dessa personer och deras barn är som mina syskonbarn eller egna. De är smarta, roliga, generösa, framgångsrika, välbeställda människor som nu faktiskt sedan flera år håller på att duka under för A. Min vännina är inte samma person, helt förändrad och ganska galen och otäck med alkohol och den enda gången det går att prata om något som har med livet och känslor att göra är när hon druckit, men bara under ca fem minuter innan hjärnan titlar och en svartsjuk, missunnsam, oberäknelig, elak, desperat, manisk, ältande människa tar över som tycker så synd om sig själv. Funderade mycket på vad jag kan göra. De är så djävla stolta också och vet alltid bättre än alla andra. Min vän är borta sedan länge. Det bryter ner henne mentalt och fysiskt. Jag talade med syrran om det för några år sedan. Jag har berättat för väninnan om hur orolig jag är. Det värsta är att allt är en tävling för henne så hon jämför sig med andra och ska vara bättre. I bästa fall kommer hon nu sluta dricka för att inte vara sämre än jag, (Gud förbjude.)

En bra vän säger sanningen och då får jag vara beredd på en väldigt negativ reaktion och antagligen kommer vi inte träffas igen eller på många år... Kanske hennes man lyssnade och de tar beslutet att komma på banan igen. Så sorgligt att se vad alkoholen gör i längden och sakta förlora sina underbara vänner till A. Barnen trivs tillsammans och leker bra men det har varit svårare och svårare att umgås de senaste Åren då detta scenario och liknande fyllesvamnel alltid uppstår. Vi försöker ses på dagtid men då är hon supertrist, sur, och tyst. Han med. Bakis, bara glada med alkoholen. Blir rätt svårt att upprätthålla en relation då.

Ledsen nu. Har mist min vän för länge sedan och hon är nu mer trasig och galen än någonsin men vägrar att prata nykter och det går inte när hon dricker, så vad faan gör man!?? Skriver ett långt brev? Ser tiden an och bara finns där som förebild? Ber henne gå till läkare? Ber mannen att sluta eftersom hans fru kommer att kollapsa snart?

Idag 6 veckor och det är jag väldigt glad över. Ångrar inte en enda nykter dag!

/Vickan

Vill ge dig en stor varm kram!!
Jag hoppas och tror att det ordnar sig för dig!
Du är stark!!

God morgon! Jag har sovit gott men drömt att jag fick återfall. Att jag totalt glömde bort att jag inte vill dricka längre. Drack som en galning och kände redan i drömmen att ångesten kom.
Har läst i andra trådar något liknande.
Det är väl kanske inte så konstigt att man drömmer om något på natten som man hela dagen oroar sig för. Hjärnan har inte hunnit ställa om än heller. Aha, hon vill inte dricka nu. Oj, det var konstigt för det var ju det ända hon ville nyss. Kortslutning.
Skönt att det bara var en dröm iallafall.
Känner mig alltid lite bakis även dessa nyktra mornar när jag vaknar. Minus ångesten förstås.
Att man är lite bakis efter en knapp veckas uppehåll är kanske inte konstigt det heller. Hela jag är ju totalt marinerad i vin efter månader och år av ständigt drickande. Hörde av någon här att det börjar släppa efter någon vecka. Hoppas det. Är ju förstås individuellt men det vore skönt att få vakna lite mer pigg.

Vilka intressanta iakttagelser du har gjort. Tack för att du delar med dig. Visst är det intressant och lärorikt att beskåda det hela med nyktra ögon? Det du skriver får mig att tänka på mig själv och mitt beteende. Jag har så oerhört hårt dolt mitt alkoholberoende och var långt ifrån den som betedde mig sämst och fullsatt på fester och dylikt. Det hände kanske en gång på trettio att jag spårade ur framför ögonen på folk. Däremot drack jag innan festen för att väl där spela teater och framställa mig som en som har kontroll för att väl hemma dricka hejdlöst eller dagen efter festen dricka som bara den för att jag stod emot på festen... Tack för att du delar dina tankar, tack alla som bidrar till att jag inser sanningen och kan bli fri från alkohol med hjälp av insikt och vilja!

Underbart att höra att du mår så bra och att du inte rids av några abstinensbekymmer.

Räkna ut hur mycket pengar som skulle gått till alkohol de senaste dagarna och använd dem under shoppingturen.. :-)

Ha en skön dag!

/ I

Dag 28, fyra veckor idag.

Inga större problem ännu. Satt hos grannen igår, som verkligen vill bjuda på öl och whiskey, men jag har sagt nej till dom så många gånger förut att det krävdes nog bara tio nej innan hann gav upp. :)

Jag såg en bra bild på facebook här om dagen, en trött människa, med texten "Alkohol är bara lycka lånad från morgondagen". Vilket jag tänkte är väldigt sant. Och med hög ockerränta dessutom.

Hos dina vänner?

/ I

...det var inte bara kollegor dom var apfulla.
Jag noterade också många kollegor som var väldigt måttfulla. Drack ett par glas och verkade nöjda med det. Och i min sjuka hjärna tänker jag att : -vad är det för mening att dricka så lite?

Ja, det är den förmågan jag saknar.

/ I

Ja, jag är stolt och glad. Och du skall veta att det är bland annat dina inlägg och din historia som ger mig kraft och motivation.

Ha en underbar dag!

Tack så mycket!
Tråkigt att med din fru. Ja, det är klart att det är annorlunda och förknippat med mer känslor än mina kollegor som jag kan skita i.
Hon vill inte hänga på din nykterhet?

Lycka till med löpningen idag!

/ I

kära du... Du frågar varför du inte orkar? Hur skulle du orka? Du är också bara människa och du har kämpat, orkat, hållit ihop så länge nu. Ta emot all hjälp du kan få! Tillåt dig att vara liten, åtminstone ibland. Den minsta ryska gumman finns ju där längst inuti. Hos oss alla. Ta hand om dig och låt dig tas hand om. Kram / mt

för kramen i min tråd. Värmer... Jag följer dig även om jag inte skrivit. Du finns i mina tankar och mitt hjärta. Du kommer att ta dig igenom det här med värdigheten i behåll! Kram. kram / mt

Ja, jag förstår att det måste vara frustrerande med mannen. Förstår verkligen att du blir misstänksam för att han inte vill prata om A. Det kan visserligen finnas flera anledningar till det:

1. Han är inte mogen för det än. Kämpar för mycket fortfarande.
2. Han skäms för hur han betedde sig mot dig nu när du blivit nykter och han bara fortsatte.
3. Han bara återhämtar sig och har inte alls tagit något beslut.

Eller inget av ovanstående. Vad det nu än är, så är det nog tyvärr som du själv skriver, det finns inget du kan göra. Det måste komma från honom själv. Men det måste vara så frustrerande och tärande att gå omkring och vänta på att något ska hända. Bra eller dåligt. Det äter upp dig inifrån. Håller dig på on-hold i livet. Men du måste försöka leva ditt liv ändå. Kommer han med dig på vägen är det fantastiskt, om inte, så får han i vart fall inte dra med dig ner i fallet. Men du är stark och klarar det här.

Tänker på dig och hoppas att proppen ska lossna hos mannen snart.

Kram vännen

är det en "vanlig" lördag - och jag njuter i morgonrocken med kaffemuggen och radion. Min sommar har varit intensiv - det skrev jag redan tidigare - och nu har jobbet dragit igång med högt tempo... men det lugnar sig snart när alla bitar faller på plats igen efter sommarstiltjen.

Läste Berras inlägg nyss och blev så klar över hur jag känner inför livet idag: Lev och låt leva - för allt som inte skadar mig. Och jag skulle skadas oerhört om mannen min skulle börja dricka igen, det är jag fullständigt klar över. I några olika sammanhang har jag hamnat att samtala och fundera över det - hur skulle jag reagera? Vad skulle hända? Jag - och vi - har ju egentligen inte blivit prövade i det. Under det dryga år han var "sjävvalt men påtvingat" nykter (för att jag skulle gått annars) tog han några återfall som inte hann bli annat än obetydliga eftersom han avbröt när han blev avslöjad. Och det återfall då han blev berusad blev samtidigt hans egen vändpunkt. Sen dess, maj 2012, har han varit nykter. Självvalt nykter "på riktigt". Och under tiden har jag har långsamt växt ifrån oro och behov av kontroll. Det händer fortfarande att jag drabbas av tanken "Tänk om...." ... "Tänk om jag hittar ett litet lager GT, alkoholöl eller en vinbox" - och för en hundradels sekund kan jag påminnas om känslan... men inte mer. Faktiskt inte mer. Och jag letar inte, jag snusar inte, jag räknar inte dagar - nu måste jag skratta för mig själv åt min räkneramsa. Mitt eget påfund - men så viktig den var för mig. Mitt handtag, min synliga förankring som bekräftade mitt sköra, växande hopp.

Nej, jag ägnar inte alkoholen många tankar när det gäller oss. Däremot går jag numera regelbundet på Alanon och möter andra som är där jag var. Som tänker som jag gjorde, dvs har sitt tankefokus på missbrukaren. Som oroar sig och töjer gränser. Sviker sina egna beslut och sig själva. Det är inte mycket kan jag göra... annat än finnas och dela "mina erfarenheter, min styrka och mitt hopp". Fokusera på mig och mitt tillfrisknande. Lyssna, lyssna. Och det kan vara mycket nog. Precis som Berra är jag ett levande bevis på att man kan förändra sitt liv.

Intressant - tanken slår mig här-och-nu - att lika lite som den medberoende ser (kan se/vill se) att den "egna" missbrukaren har gemensamma drag med de flesta missbrukare, att missbruket förvandlar, förvanskar, mänskor på liknande sätt.... lika lite vill/vågar man tro på att "den egna" missbrukaren kan välja att sluta dricka, att hen kunde/kan välja bort alkoholen som mullegubben, Berra, Adde, Viktoria, Stigsdotter, santorini m.fl har gjort. Det här möter jag i levande livet.

Förutom de (få) missbruksdrabbade jag möter på Alanon möter jag (långt fler) i vardagen. De finns överallt, mänskorna som är fångade i alkoholens garn som beroende eller medberoende. Glädjande nog skrivs och talas det alltmer öppet om riskerna med alkohol. Även om de som verkligen borde se väljer att blunda är jag övertygad om att öppenheten betyder mycket. Ett stöd för dem som vågar se och en störning, ett sandkorn i ögat, för dem som vill välja att blunda. Men.... jag tror också att ett fåtal inser, har kunskap om, vad det innebär att leva med ett beroende. Hur det genomsyrar livet och förändrar tanken. Det har varit mig till stor hjälp att få dela missbrukares berättelser här på beroendesidorna och på möten. Att få dela kampen har väckt min sanna respekt. Hur svårt skulle det inte vara för mig att tvingas till beslutet att aldrig mer börja en dag med kaffe-och-mjölk. Aldrig mer... nej, då förstår jag idén med en dag i taget. Eller en timme.

Idag är en vanlig lördag. Jag har skrivit långt och länge. Druckit kaffe med mjölk och låtit tankarna röra sig fritt. Ute faller ett stilla (sen)sommarregn. Som så ofta känner jag stor tacksamhet över livet som det är idag. Känner ett stygn i hjärtat för er som lider och önskar er styrka, mod och sinnesro. Den ovärderliga gåvan sinnesro. Allt det bästa till er alla / mt

Vet du varför, för jag har varit där du är nu och det är vi många som har varit och är.
Jag vet av egen erfarenhet att de som har gett mig bäst råd är de som har befunnit sig i samma situation och tagit sig ur det.
Det går!
Men just nu är du så utmattad av allt som varit och är att ditt huvud liksom är så utmattat skulle jag tro och då blir det ännu svårare att tänka klokt och göra bra val tyvärr.
Att du skriver och läser här är väldigt bra.
Att se vad som pågår svart på vitt.

Jag kämpar själv med min nykterhet nu. Var tidigare nykter i två år men föll tillbaka och har nu börjat om nykterheten igen.

Jag kan ärligt säga att jag har varit en vidrig människa pga alkohol mot fina människor och det inser jag nu.
Jag har intalat mig att det är dem som är problemet och inte jag och jag har tyckt så synd om mig som har ett sådant svårt liv och hela tiden var det jag som skapade det hemska livet. Ingen annan än jag.

Du skriver det som EXAKT händer nu i mitt liv.
ska läsa det här flera gånger om

stor Kram

I hans situation är någon som kommer och finns när det passar honom, helt perfekt för då kan han göra som han vill och ändå ha någon han vet finns där - när det passar honom. Väldigt bekvämt. En medberoende är en alkoholists bästa vän men egentligen den sämsta om han vill bli nykter på allvar och nu menar jag inte att du bär skuld till hans drickande. Det gör du absolut inte, det är ALLTID en människas eget ansvar. Se upp! Alkoholister är ofta experter på att lyckas skuldbelägga alla andra och allt annat. Ju längre ner man kommer i sitt medberoende ju svårare blir det att tänka friska och rätta tankar, det är läskigt hur man blir att bete sig. När du är hård mor honom, säger nej och ställer krav känner du nog dels sorg för egentligen vill du ju vara med den här människan samtidigt som du kanske får för dig att DU har varit onödigt hård, Hur mår han nu? Hur ska han klara sig? Vad gör han? Tänk om han hittar en annan famn?

Att tycka om och bry sig om en människa med alkoholberoende och stänga dörren när för många år, minuter och dagar av oro och sömnlöshet gått - är som att sörja en ännu levande människa.

Det tar tid och man måste acceptera det hela hur svårt det än är om man själv vill ha ett bra liv.
Som det är nu lider två människor.
Du och han fast på helt olika sätt.
Till vilken nytta ska du ligga sömnlös och grubbla när han befinner sig i alkoholrus och ändå inte tar in eller ägnar dig en tanke just då.

Åh! Det bästa du kan göra är att stänga dörren. Gråta och sörja och låta tiden ha sin gång. Läka, bli hel, få tillbaka krafter.
Det är ingen myt att alkoholisten då känner förändringen.
Var tog du vägen vem ska nu trösta mig?
DÅ först kanske han på allvar inser vad han gör med sitt liv, sig själv och andra.
Då kan det vara försent för då har du blivit dig själv igen och har inte tid att svara när han ringer på natten eller dagen för du är upptagen med att leva DITT LIV på ett bra sätt.

Jag förstår att du är helt slut nu och att det här inte är lätt.

Kram Ebba

Grattis till 3 veckor, vad fint. Fantastiskt att du varit på fest och druckigt Loka. Mycket modigt gjort. Klapp dig själv på axeln idag.
Konstnären

Hoppas du och hustrun får en underbart rolig fest. Du peppar mig i min nykterhet.
Kram Konstnären

Ebba jag tror det hjälper mig att skriv/ prata med nån som gått ur en sån här situation!
ja vill inget hellre bara sluta bry mig, stänga av öronen..
just nu kämpar jag med små rörelser, det vaggas fram o tillbaka, det va svårt för mig att säga åt han att ja inte kommer till han idag...