Senaste kommentarerna i forumet

Så ohyggligt svårt att lämna sitt hem och alla drömmar och minnen som man har byggt upp under åren! Det handlar ju inte bara om att klippa relationen till sin man utan också till trädgård, grannar, katter och en trygghet man har vant sig vid. Men om man bär på en ständig ilska tycker man varken om sig själv eller andra. Man undviker kontakter och blir irriterad på andra till synes präktiga och lyckliga par. Det värker i magen av undertryckt vrede och besvikelsen sätter sig i mungiporna. Det går inte att leva med en lynnig och oberäknelig alkoholist som inte visar några tecken att på allvar vilja skärpa sig. Du, Slutkörd har nått den punkten och jag förstår att det känns hisnande och hemskt men ändå nödvändigt.
Jag är inte riktigt där, det finns en gnista hopp att mannen ska komma till insikt. I dag sa han själv att han måste ha hjälp och att han inte kan fortsätta så här. Jag är skeptisk. Men han är en tjurskallig typ som sällan erkänner några fel så kanske kanske.
Mest är jag trött och känner mig tömd på energi och lust. Men sova kan jag inte så jag fortsätter att skriva ner mina förvirrade funderingar. Jag skulle hellre sätta in bilder i ett album och skriva berättelsen till mina barnbarn om en lycklig och lite tokig familj men jag orkar bara inte.
Sov gott mina trådvänner!

den devisen behöver inte du, grattis! Själv har jag en del att kämpa med... Men att läsa det du och andra skriver ger mig styrka, kram !

Godkväll.
Vin kan ju vara tröst, avkoppling, firande, lugnande, tröstande.
Men det vänder ju och har motsatt effekt när man känner att det har tagit taget om en.
Var hittar man tröst? Det låter som en myt men det är sant att naturen ger bästa trösten, jag vet det när jag hade svår ångest för många år sedan, så tog jag alltid långa promenader i skog och parker i timmar. Då släppte trycket över bröstet, sorgen och rädslan. Det var min snuttefilt. Ligger här och läser om andra isom är i liknande situationer som jag just nu, det tröstar och stärker.
Är livrädd för att livet ska bli supertråkigt nu. Att rastlösheten på kvällarna ska äta upp mig.
Men jag är som du just nu i nyhetens behag och har en härlig självrespekt för att jag inte gav efter ikväll när jag var sååååååå sugen på vin.
Den där snuttefilten vet vi både är unken och får en att tappa kontroll. Släng! Haha

Jag behöver bli uppmuntrad till att släppa.
Jag ringde fastern och tydligen har hon ringt hans föräldrar så hans mamma hade åkt dit (!) betänkt att han är 50 år. Nu är typ hela släkten indragen och de tycker och ska försöka få till ett vårdintyg. Vad det nu kommer att betyda ? Han har insett att han förlorat mig eftersom jag flyttar så nu har han inget leva för. Återigen hotar med att ta sitt liv. Ja tänk om han kommit på det för fem år sedan att jag var hans allt och inte spriten.
Men jag ringer inte mer nu och ska nog åka bort i helgen och göra något kul :)

Vad glad jag blir!

Kommer nog bli en riktigt spännande fest :)

Släpp han kommer orsaka dig stort lidande, vilket han redan har. Du måste tänka på dig vännen. Om inte behandling hjälper ja... då är det kört. Polisanmäl honom om han bråkar eller hotar dig. Han vill inte sluta och det är inget du kan göra för honom då.

En alkoholist dricker för att 1 man har ett sug/kemiskt beroende/abstinens 2 för att dämpa ångest. Det är de vanligaste orsakerna till att dricka om man läser lite om alkoholism, eller rättare sagt dessa två orsaker triggar drickandet. En alkoholist mår dåligt när man inte ger kroppen det den vill ha. Testa att gå på typ lchf då kroppen kommer skrika efter socker (kolhydrater). Ja man får abstinens, huvudvärk och mår dåligt de första dagarna precis som när man slutar dricka. Du har man två val, stå ut eller börja ge kroppen vad den vill ha, eller rättare sagt vad hjärnan vill att kroppen skall ha. Ofta mår alkoholisten så dåligt innan att man tar den lätta vägen, tar en återställare, eller flera. Man vet att det är fel, man vet att man sårar, ljuger mm. Detta ger ångest, den ångesten dövar man kortsiktigt med alkohol.
Jag som själv som haft missbruk hittade på en massa argument för att få ett ok från hjärnan att dricka. Min pappa dog, taskigt på jobbet, kris i förhållandet mm. Egentligen svepskäl för att dricka. Precis detta vill jag mena är att ha genuin vilja att sluta eller inte. Vill man verkligen sluta så måste man gå all-in. Ta bort alkoholen hemma. Erkänna för sig själv att man verkligen har problem och VILJAN att förändra sitt leverne. Därför ger jag folk rådet att sluta helt och för en bra tid framöver för vi alkoholister kommer med största sannolikhet INTE att kunna dricka normalt mer igen.
Att han blir sur på dig ger ju honom ett skäl att dricka. Du är dum, lägger dig i mm ja då måste vi alkoholister ta ett glas. Vi mår ju dåligt (personpåhopp). DU KAN ALDRIG FÅ NÅGON ATT SLUTA MED ALKOHOL OM PERSONEN SJÄLV INTE VILL. Så du bör INGEN INGEN skuld i att han dricker. Det är inte du som köper hem, tar fram glaset, häller upp och häller det i strupen på honom eller?? :)

Min semester är snart slut och jag måste ta nya tag. Antabus på måndag, till att börja med. Sedan vete f-n, surfar runt på forumet efter att ha varit lite passiv under någon vecka.

Exakt så är jag också: Allt, mycket, omedelbums. Det kanske är därför vi fastnade i a? Jakten på omedelbar tillfredsställelse? Tänker ibland att jag måste öva på att ha tråkigt..haha

fick mig ett gott skratt ! Har nu en tuff tid framför mig efter en semester som varit ok beträffande A, men jag har en hel del framför mig. Suck

Vilket talar för att du har bestämt dig för att göra något åt din situation. Vi finns här !

åhh vad härligt det låter! Det där med socialt umgänge har jag grunnat en hel del över. På någon tråd har jag skrivit om "fyllepolare" som man både kan ha och mista. Samtidigt tycker jag att det är svårt och kanske orättvist att avfärda dem på detta sätt, det kanske är jag som är fyllepolaren som folk drar sig för att höra av sig till ?

var ett tips Madeleine skrev på en tråd. Ska själv testa det! Kram, håll ut!

är svårt, har också problem med det. Utan A fredag och lördag kväll blir alla dagar lika, känner jag. Är inne på Madeleines förslag om att fastna i en serie och se alla avsnitt på en kväll. Det är nämligen så jag fungerar, allt genast !! Förslag mottages tacksamt på min tråd, som ironiskt nog heter "mitt måttliga liv". När jag ser det i text inser jag att det är så långt ifrån min personlighet som man kan komma.

Har inte varit så aktiv på forumet senaste veckan men har läst bl a din tråd. Vi får kämpa på !

Tack aeromagnus, för ditt svar. Så mycket som är obegripligt för mig som aldrig varit i missbruk. Jag borde väl bara lämna, dvs känslorna för denna man. Han VILL inte ha med mig att göra. Jag tolkar det som att han ser mig som ett hot mot hans missbruk, då jag ställt krav på nykterhet och visade tydligt att jag blev hemskt besviken att han förvaltade sin nykterhet från behandlingshemmet så vårdslöst. Kanske var dumt rent taktiskt av mig, men jag blev så j-a besviken. Ett betalt behandlinghem och så börjar man om, för mig är det obegripligt. Jag borde inte ta åt mig personligt, men gör det ändå eftersom det drabbar mig. Jag får ingen kontakt längre och enda sättet är att åka dit och knacka på vilket känns riskabelt då han bett mig låta bli så tydligt. Samtidigt så är jag ju känslomässigt bunden till honom, men antar att han är vuxen och kan be om hjälp själv särskilt då han har så mycket hjälp som han har. Så slutsatsen. Jag måste hjälpa mig själv. Han uppskattar inte mig och mina omsorger. Önskar jag inte investerat så mycket. Det är svårt att bryta - ge upp hoppet.

Linker, jag känner helt igen mig i din berättelse om ditt liv. 32år som de senaste 5 år sedan blev det mer o mer alkohol. Först konjak o whiskey vin till maten nu öl och litervinare lätt att gömma. Döttrar som i sin kärlek verkligen gjort allt. Jag som har stannat och bönat bett , skrikit och varit arg, använt sex som "vapen " mot alkoholen. Visst har det funnits ngn vecka ngra dagar som varit nyktra men .....
Jag går omkring i vårat vackra hem och känner att det är orättvist och mycket tråkigt. Jag flyttar den 25:september.
Dörrarna stöttar men gråtet. Jag är i ett tillstånd av skräckblandad förtjusning inför framtiden. Jag vet nu att jag kan inte hjälpa jag kan inte få honom nykter. Jag känner nu att jag förstör mer för mig och för honom om jag stannar. Jag är så ARG hela tiden kan inte vara snäll. Inte ens nyktra perioder. Jag gråter och vet att det är rätt. Men....
Hoppas Linker att du kan hitta ett sätt för dig att få frid.

Jag kommer!!

Börjar summera min semester och kan konstatera att det har gått bra, med undantag för dagarna hos morsan. Har tagit intryck av alla mina kära forumvänner som, med all rätt, har ifrågasatt om jag verkligen klarar av att vara måttlig och lägga ner A helt ett tag. Tankarna har börjat vandra. En som börjar få fäste är om jag ska låta bli att köpa A överhuvudtaget, inte ens öl, ett tag. Skulle vara bra för midjemåttet om inte annat.

Jag behöver ett råd.
Jag har sagt att vi inte behöver skilja oss utan vara särbo. Utvärdera om kanske ett år. Jag vet inte o hag egentligen gör det här för jag har svårt att släppa själv och för att göra det lättare för honom. Nu är han på sommarstället själv ( börjar jobba på måndag) och jag är hemma. Han dricker där han är det vet jag. Idag har han inte gått att nå o jag blir förstås orolig. Det finns en faster i närheten som är insatt i problemet. Frågan är om jag ska ringa henne o be att hon går och kollar. Är jag för mycket medberoende att jag ens ringer ? Borde jag släppa ? Är orolig att han ska dricka och inte komma till jobbet på måndag.
Och det är inte mitt ansvar men ....

Det ar bra, alltid bra nar nagot ar bestamt!

Nu börjar abstinensen äntligen släppa sitt stryptag fast det finns efterdyningar kvar. Har inte sovit många minuter inatt man har i alla fall ingen skallebank idag. Sitter ensam hemma vilket är ganska skönt eftersom jag känner mig inte speciellt road av sällskap än. Vågar nu ta beslutet att helgen kommer att bli alkoholfri då vi kommer att vara barnvakt vilket gör det lättare att se tre dagar framåt. Samtidigt måste jag vara ödmjuk och inte tro att allt bara kommer att flyta på nu. Det är när jag börjar må bra frestelsen växer. Vågar trots allt lyfta blicken lite i taget men måste fortfarande vara väldigt försiktig.

-Hemmaspa, köp lyxiga produkter som chokladbadskum och sådana grejer, peeling, ansiktsmask och nagelfix. + bra musik
-Riktigt bra serie som du tokfastnar för och bara vill se mer och mer av.
-Kolla på film
-Läs en bra bok, kanske någon som du kan få tips om i tråden "tips på litteratur, filmer och grejer"
-Baka en blåbärspaj och ät med vaniljsås
-Spela spel med din sambo (om han är hemma)

Denna helgen fixar du Soff, det är jag säker på och nästa gång du har en lugn hemmahelg så känns det lite lättare. Kram!

känner jag att jag behöver göra. Helgen är snart i annalkande och som en betingad reflex tänker jag att jag ska dricka då. Sen kommer jag på mej själv och inser: Nej, det har jag ju slutat med. Kanske beror det på att det är första lugna hemmahelgen på ett tag och det är liksom vad jag gjort på lugna hemmahelger?

Jag måste komma på andra saker som känns helgspeciella, bra grejer. Tränar gör jag ju redan. Äta gott är ju också bra men samtidigt är fredagsmyset så a-förknippat? Vad gör man? Folk som inte dricker har ju också helgmys så det fungerar uppenbarligen ;)