Senaste kommentarerna i forumet

Tre månader.... Hinner inte skriva mer nu, men det ante mig att du passerar den gränsen nu. Det är en klassisk grinig-gubbe-fas.

Kram!
/H.

Ta det somen extra vaccineringsdos, Maria. Du har ju trots allt erkänt att du inte klarar alkohol, så det kom inte som en överraskning för din man. (kanske han rentav tömmer barskåpet, för att du ska slippa alla frestelser..?)

Min gubbe reagerade tyvärr på fel sätt, när jag kom på att han druckit ur en flaska wisky, som jag fått i present (för några år sedan)
Hans skam och rädsla gjorde att han "attakerade" istället.. inte fysiskt, men verbalt..
Vadå, var det meningen att han skulle "be om lov", varje gång han ville ta en liten rackare..? Dessutom så hade vi haft gäster, och han hade bjudit dem på en liten "pinne". Missunnade jag detta osv. osv.

Jag släppte det hela, men köpte INTE hem någon ny flaska, för då går han och skåpsuper.. Inte mycket, men det blir en á två små "klunkar" i stort sett varje dag..( mer om han druckit annat innan)

Det tråkiga är, att han skäms så mycket att han inte vill erkänna, att han är alkis (annars skulle han ju inte ha behovet att "fylla på" med A i systemet, varje dag)

Föresten, missförstånd uppstår, men man kan ju inte vara arg på Forum-syskon! Ibland går det snabbt, och jag är en rakt-på-person.. Det gör att jag ibland trampar i klaveret.
Däremot hoppas jag att jag aldrig är sämre, än jag kan räcka ut handen och be om ursäkt!

kram /trollis

Ja, du ska ju till finland ;-D
Ta och lyss på kloka Lelas, för jag anar att hon kan ha rätt.. Ett återfall kommer aldrig oväntat, utan det är något, vi medvetet eller lite omdevetet planerar in.. Det sa iaf min gode vän, som själv varit missbrukare..
De är ett gäng föredettingar, som brukar träffas och peppa varandra. Och de ser och hör direkt, när någon av dem är "på glid". Då är det lite "vebal uppsmiskning" som gäller ..

Jag tror, att när man är superstressad (och "duktig") så ser man inte hela bilden själv.. Som Lennart Lundstöm sa en gång: Alla människor är svårersättliga någon gång, men vi får inte tro att någon är o-ersättlig, inte ens vi själva..

Ha en fortsatt nykter och trevlig dag / trollis

ps, inte bara AA skapar beroende.. Tror jag just blivit Forum-beroende...

Efter att ha resonerat lite med en vän och tänkt halva natten så tror jag att jag väljer bort AA ändå. Har märkt att även AA kan skapa ett beroende och dessutom göra en lite självgod i vissa fall. Jag vill inte bli den mannen heller...som propagerar för AA och ett tablettfritt samhälle. Morgontanke...som kanske grusar lite. Bra dag och inget sponken önskar jag er alla! /R

PS: Jag menar INTE att AA är skit. De gör ett bra jobb, men det passar inte just mig. DS

En stor poäng i det du skriver PP! Tyvärr, anses ju alkoholintag, med medförljande berusning, som någon sorts förmildrande omständighet..
H*n var ju så full..!? Personligen skulle jag anse det som en försvårande omständighet, vid t.ex.begågna brott..

Många, som blir aggressiva, när de dricker, VET OM det, ändå fortsätter de att hälla i sig.. Nu riskerar jag att bli lika lika mycket surkart som Dompa, men jag kan inte (och har aldrig kunnat) se den förmildrande omständigheten i att vara knöfull och betee sig illa!

Att inte samhället ingriper, tror jag kan stavas pengar! Det kostar för mycket, att behandla männsikor, både vad gäller missbruk och psykiska sjukdomar..

Många med alkoholproblematik, dricker ju, för att de har någon form av antingen sjukdom eller "inre konflikt" som skulle behöva hjälp av psykiatrin.. Och DET kostar pengar.. Alltså blundar man..

Och nu en stor kopp java.. ;-D
kram / trollis

skriver av mig

just nu är jag mycket arg, jag kan bli arg för inget när det gäller den där mannen... nu har ja haft kontakt med en annan jag troligtvis kommer träffa snart =) det håller mig uppe... att jag kan börja gå till andra o få intresse

Det är så mycket ja vill ta tillbaka... tid tex.. det går inte..
jag är bara så arg och sviken just nu... ja låg o tänkte på en massa fördelar igår som jag kommer få nu... det är många de... men ändå är jag arg

Det du funderar över, "prettostämpeln" som man kanske kan kalla den, den känner även jag av, kanske lite för mycket för mitt eget bästa. Jag har väl alltid velat vara "käringen mot strömmen", det där med att vara en svensson ligger inte som ett förstahandsval. Men nu börjar jag mer och mer likna en svensson, vill inte dricka, vill inte röka, och fuskar inom LCHF. Fattas bara ett årskort på gymmet, men där går gränsen! ;-D

116 kg på vågen borde kanske räcka som motivation för att ge sej på även den sista punkten, men det är nog bäst att ta det viktigaste först, alkoholen... Svenssonlivet - here I come!!

Läst hela tråden ikväll. Konstaterar alldeles för många likheter med Ts och mig. De ger mig styrka att läsa din resa. Min är inte lika långt gÅngen men förhoppnIngen är såklart att klara mig lika bra. Förhandlingarna med alkoholspöket pågår ständigt inom mig, att inte erkänna för alla att det kanske får bli såhär för alltid inte bara en period etc känns igen. Jag kommer fortsätta läsa och följa dig. Inspiration för att klara mig vidare, tack för det. Jag har varit alkoholfri två helger i rad nu. Tog beslutet för en förändring liksom du i Ångest efter en för blöt fest..

Tur ni redde upp det tjejer!
Maken fick en whisky häromdagen och kollade ikväll i barskåpet ( jo, vi har ett rätt välfyllt sådant). Jag var en vintant så det vi har där känns inte lockande alls , det lockade enbart på slutet när jag var aktiv, då drack jag av det när maken lagt sig.
Hursomhelst så gjorde han en liten inventering av vad vi hade, han rör det nästan aldrig så han har noll koll. Men det visade sig att väldigt många flaskor var tomma eller nästan tomma. Bl.a. Whiskysorter som han var väldigt rädd om och ville spara.

-Har jag druckit allt detta!! jag som tyckte jag bara smög och drack där ibland!!
Men tydligen var det oftare än vad jag haft koll på.
Det blev en tänkvärd och lite skämmig kväll, -tur att du har slutat, fatta vilka problem du hade. Var makens slutsats av detta.
Ja, jag är glad över det. Den här skamkänslan som varit borta så länge var inte trevlig att möta igen.

Rätt Kalla! Detta forum är fantastiskt! Ni har sannerligen gett mig mkt att tänka på. Så mkt att jag inte har hunnit sura idag ;-). Jag fattar ju att jag har fastnat i ett feltänk och kanske har jag medvetet lobbat för den rediga Whisky VV nämner? Så Lelas; Du har inte trampat på några tår. Återfall kommer faktiskt efter ett långt resonerande med sig själv. Jag har inte ens tänkt tanken på återfall men både Lelas och VV fick mig att se att det var kanske dit jag var på väg :(.

För visst vore det lätt. När jag reser (Finland...mitt i vodkabältet på tisdagkväll) så kan jag ju supa till utan att ongar ser. Men den vägen varken vill eller vågar jag ta. För har jag en gång lyft på locket/skruvat av korken så finns det inget som säger att jag inte gör om det. Om och om igen.

AA? Ja, det var ett tag sedan. Kanske ska jag kolla nu i veckan i Finland. Snacka om att vara anonym...där känner jag ingen. Annars har det nog varit mest tiden...faktiskt inte så mkt min avsky/rädsla för GUD. Jobbar ju långa dagar och kvällar och helger vill jag vara hemma. Har börjat en spanskakurs två kvällar i veckan. Jo, det var ju bortkastade pengar...jag hinner ju inte dit och de gånger jag hinner är jag för trött. Ska skärpa mig även där. För som ni skriver; Det är viktigt att ha ngt eget...så imorgon ska jag gå. Efter läkaren.

Yep, jag ska kasta ur mig allt hos doktorn. Dra hela året och sen kanske hon har några vettiga inputs. Visst är jag också delvis emot piller. Inte att andra tar dem...men av ngn idiot anledning tycker jag att jag borde "stå över"det. Men vem fan är jag? Har ju inte skadat Maria (big fan av dig) Så det kan nog bli piler...även om jag förstår Lelas tänk om kroppen och kemin. Men jag har ju ongarna. Eller rättare skrivet; Just nu har ongarna bara mig. Så jag kan inte unna mig vare sig psykbryt eller flaska.

Ngt helt annat: Strawberry. Efter lunchen idag så föreslog hon att jag skulle med och simma eftersom hon tyckte att jag "aldrig hade roligt". Så stolt över min dottras empati hänger jag med...två timmar senare kommer det fram att hon har inga kläder!!! Men stackars barn. Nu har hon pengar och kan tokshoppa imorgon. Det bästa; Jag blev inte ens sur...fast jag blev blåst! Kanske ert sundhetstecken eller så är jag bara en softie när det gäller ongar (och djur...Jo Tilde, jag med).

Tack för all hjälp, för inputs. För mig är detta forum ovärdeligt. Detta har hjälpt mig att var nykter. (Hittills) Sista glaset tog jag natten mellan 7/7 och 8/7 så nu är jag inne på tre månader.
God natt /R

... på flera ställen, att det svåra är inte att sluta - det svåra är att INTE BÖRJA IGEN! Men det handlar om att vilja själv, inte om att man kanske tycker att man måste, för fruns eller kanariefågelns skull, man måste vilja för sin egen skull. I detta måste man vara egoist. JAG ska sluta för att JAG vill det, och jag sk-ter i vad alla andra säger, JAG vill sluta. Jag vill, jag kan, och jag SKA. Samt en stor dos glädje över att man faktiskt är så duktig så att man kan uppfylla sin egen vilja.

Beroende består ju av två saker dels den medicinska abstinensen, dels den psykologiska. Den medicinska delen klingar ju av så småningom (med cigaretter tar det c:a 2 veckor innan de rent fysiska abstinensbesvären försvinner), men den psykiska biten är svårare. Om man som jag haft för vana att gömma sprit i garaget, så kan det ta åratals innan jag slutar känna sug när jag kommer ut i garaget. Men det är vanorna som triggar i gång suget. Det är nog bra att känna till det, då kanske man kan förstå varför man helt plötsligt blir sugen när man öppnar en garderobsdörr - aha, jag brukade gömma BIB:en där, ja... Men vanor är till för att ändras!

Håll i hatten och på med bältet så åker vi! ;-D

(Lyckades markera min egen samt en annan kommentar som olämplig, skyller på mitt taniga iPhone-tangentbord)

Gjorde samma reflektion PP. Att gärningsmannen är gravt empatistörd är sin sak, men borde inte myndigheter reagera på en familjefar som däckar på tunnelbanespår? Och om jag själv varit offer i detta fall hade jag varit måttligt intresserad av att ställa upp i TV.

Känner att jag måste bättra mig med att skriva här, för man blir svagare ju längre tiden går och så får det inte bli. Tror att jag bytt flaskan mot träning och jobb för att slippa ta tag i mitt liv, skall försöka hitta lagom nu.

Man säger ju att det inte går att lära gamla hundar att sitta, men skall göra ett försök meds den här kärringen iallafall :D

Så för första gången i mitt liv skall det bli en plan för att göra allt lagom, förutom när det gäller alkoholen för den skippar jag helt.

Fortsättning följer, nu blir det soffan och solsidan :-) Kramar till er alla//Kalla

Så kanske även gubben i rocken hade..... :-)
Men det är inne okej nånstans.........
Upp med humöret nu, helgen är slut och ÄNTLIGEN får man ta sig till arbetet och få lite
Struktur i vardagen....(jag är ironisk)
Godkväll alla, kom ihåg full fart spar tid.
Enda gången man spar på att vara"full"
XxA

Tur att det finns så många kloka människor här, som kan hjälpa till att bromsa och få in en på rätt spår//Kramar Kalla

Skönt att kunna hjälpa till, på rätt sätt för en gångs skull..........
//A

Känner mej fortfarande nästan euforisk över gårdagskvällens pubafton, att man kan ha SÅ roligt hade jag ingen a-a-a-aning om! Får väl passa mej så jag inte blir besviken nästa gång, detta var ju faktiskt (tror jag i alla fall) första gången i mitt liv som jag varit nykter frivilligt på en fest, det har ju hänt att vi har betalat massa pengar för taxi för att ingen av oss vill köra...Bor man på landet är avstånden och taxiräkningarna stora.

Ett kanonställe, det här forumet, tack alla okända vänner för att ni finns här och skriver så flitigt! Mycket att läsa och läsa ifatt, men helt otroliga mängder kunskap och livserfarenhet! Kramar!

...Blir VÄLDIGT LÄTT dubletter på det häringa forumet med mobilen... ;-)

du resonerar ganska logiskt i ditt senaste inlägg. Du vet att du tänker fel, men fortsätter på samma vis ändå. Det verkar som du ackumulerar stress utan att tänka på det. Jag gjorde likadant tidigare, samlade små saker som jag upplevde som stressande på hög, och har man samlat på sig riktigt mycket så behöver man en ventil ut till slut och då ligger ju en redig Whisky nära tillhands. Du måste undvika att hamna i den situationen eftersom du bestämt dig för att vara nykter.

Du har fått många kloka råd här redan och jag kan bara tillägga att du om möjligt skall försöka att inte bry dig om saker och ting som du ändå inte kan göra något åt. Det går om man verkligen försöker, eller som gubben sa som fick en potta i julklapp; "de e te å skita i"

VV

Igår kväll var det nån som sa att jag såg ut som Victoria i profil.. när hon var anorektisk.
Hm..
Det var väl..snällt?

När jag kom hem tog jag en bild på mej själv i profil för att kolla om det stämde.
Det gjorde det faktiskt.

Men det som hände sen..
Tittar på bilden och efter en stund ser jag att kameran fångat nåt mer. Utanför fönstret bakom mej står en gubbe i rock och tittar in.
Det finns en sida på nätet som heter ShitBrix som mina barn garvar åt ibland..
Jag lovar, jag skrattade inte alls, snarare så, ja, översätt engelskan.. ;)

Men festen gick galant!

Dompa-vännen!

Det är inte konstigt att du är grinig. Jag tror att det är helt naturligt efter en tids (hur lång är det nu?) nykterhet. Av många olika skäl reagerar både psyket och kroppen med just grinighet, tror jag.

Men. Jag röstar på att du inte provar lyckopiller. Du är fortfarande nynykter och din kropp och din själ behöver vänja sig vid det utan att du blandar in andra substanser. Eller?

Dessutom - med risk för att trampa dig lite på tårna, men jag tar den risken, du vet ju att jag bryr mig om dig - att känna en humörsvacka är ett varningstecken när det gäller återfall. Det är väldigt lätt att hamna i att "livet blev ju inte rosenrött trots allt" och "alltså kan jag lika gärna dricka" eller "det är ju synd om mig, jag är värd att dricka lite trots allt". Ett återfall kommer aldrig som en blixt från klar himmel, utan är alltid en följd av en längre tids resonerande med sig själv.

Så, mitt förslag är att du istället för lyckopiller går tillbaka till AA (du har inte varit där på ett litet tag, eller hur?). Berätta där hur du känner. Be de andra om råd om hur du skall göra. De vet precis vad du går igenom. Och det där med Gud... det är värt det!

Kram, surgubben! :-)
/H.

Det är lätt att tappa fokus, speciellt när man varit nykter en tid och det gått relativt lätt.
Då vill vi gärna tro att vi nog inte har så stora problem. Det är ju tyvärr inte svårt att sluta, det svåra är att inte börja igen.
Jag tror på dig, här får du en Styrkekram till !!

Att våra inlägg kunde vara till nytta för dig. Ta hand om dig själv Surgubbe! :)))

Ja! Det är precis så jag känner. Ni kvinnor kan verkligen sätt ord på känslor. Jag uppskattar och tar till mig samtliga inputs. Från Trollis övningar till Marias fråga; Var jag sådan före drickat? Svar; Ja tyvärr. Har alltid varit en som snarare gör än planerar att göra och i min enfald fattar jag inte att det finns flera "rätt sätt". Jag blev aldrig arg före dricka-perioden, men visst var jag grinig. Tyvärr mest på min fru...kanske en anledning till att hon började dricka. På jobbet behärskade jag mig...men sen kom jag hem och sårade den som var viktigast. Så fult! Ongar har jag aldrig direkt rättat...eftersom jag själv hade en pappa som skrek och gormade, surade och bestraffade så har jag varit mkt mån om att inte gå den vägen.

Detta trubbades av under dricka-perioden. Jag blev mer easygoing. Kanske ännu en anledning till att jag drack...jag orkade inte med den här "supermannen". Jag orkar inte med honom idag heller...så det får bli doktorn. Santorini skriver att piller trubbar av...det är kanske sant. Men eftersom jag har en familj som snart kan drabbas av mitt depp så känner jag att allt är tillåtet.

I mitt hem/min vardag ska inga surtaggar få gro...inga surtyngder ska släpas omkring. Här ska tankar och åsikter få vandra fritt. Ongar växa och spreta åt vilket håll de vill. Flummigt? Jo, GUD ska veta att som fadersfigur saknar jag mkt.

Tilde beskriver det så bra; Jag har rusat på i ett rasande tempo...nu har det hunnit ifatt mig. Som Maria skrev; Mitt i skeendet måste man vara där. Nu är lugnet här....och då börjar jag hetsa upp mig. Mkt underligt...men jag förstår mer efter era inlägg. Så; TACK!!! Den stora frågan; Ångrar jag att jag sprang så fort? Nej! Det här är bra för mig, bra för ongar (Jag ser hur de mentalt växer, nästan dag för dag). Men att Mr Surkart skulle titta fram...ja, det var en otrevlig överraskning.

Jag tror att en del av min surhet beror på tidspress. Jag är borta långa dagar på jobbet. Ongar får klara sig själva (och det går, jag är inte oumbärlig), men då blir jag tokig när jag tycker at min kollega är en slacker. Han har ju rätt i sitt tänk (?)...när detta projekt är klart så väntar bara nästa. Men jag min sjuke fan...jag gillar det, att prestera.

Nu ska jag sluta gnälla. Känner att det bara är rundgång här. Dessutom måste jag laga lunch...ja vi äter ganska sent nuförtiden.

Ta hand om er! /Surgubben