Senaste kommentarerna i forumet

Bara HEJA!
Maskrosen tränger upp ur asfalten.

Jag känner så väl ingen mig i dina tankar och känslor. När jag mådde som sämst fick jag tipset här att ta en dag i taget och framförallt att ge mig själv tid. Ett annat tips var att bara umgås med människor som ger dig energi. Ta bort energitjuvarna och fokusera på dig. Får du hjälp av dina samtalskontakter, har de riktig egen erfarenhet av medberoende? Kan du söka vidare? Jag pratade med en nykter alkoholist för att förstå hur en alkoholist tänker, en viktig lärdom är att den livssituation man befinner sig ii inte är logisk. Man vill tänka att problemet går att lösa med logik, men det går inte för alkoholisten tänker inte logiskt och svarar ofta med "goddag yxskaft" utifrån sin egen skeva uppfattning av verkligheten. Till slut vet man inte vad man ska tro eller uppfatta tillvaron. Mitt i all bearbetning, försök hitta lugn i tillvaron, ta en dag i taget, ibland en timme i taget. Googla på Youtube och prova mindfullnessövningar för att hitta ro. Som någon skrev till mig här "Försök ta till dig det du har omkring dig som är vackert att se på, eller känslan av golvet mot dina fotsulor, eller lägg märke till hur maten smakar i munnen. De andra känslorna försvinner ju inte i ett trollslag av detta. Men man kan vila lite i det när tillvaron känns kaotisk." Nu har jag gett dig tips att läsa om alkoholism för att försöka förstå mer och även att försöka hitta lugn. Det tar tid att bearbeta och jag hoppas det inte blev för mycket på en gång. Ta en sak i taget. Små steg i rätt riktning.

sig till bokningsdags :-))

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2015kalender/gullbranna2015.pdf

Och tack för påhälsning, självklart. Blir glad över välkomnandet. Pusspuss på er!

Det som händer med mig nu är att jag är mitt i nån slags andlig utveckling. Det jag beskrev långt tidigare, med lilla tjejen som stod invid min sängkant, slungade in mig i "något annat".

Pappa dog när jag var femton. Jag var redan i funderingar om livet. Helt plötsligt fick jag en direktsmak om vad det innebar att förlora en familjemedlem. Mitt liv var ett oerhört kaos innan och kaoset spred sig efter min fars död. Det var omvälvande.

Och det var då något väcktes inom mig. Världen var kanske djur, natur, människor och människors skapelser. Samtidigt finns annat. Där är jag nu. I det här "samtidigt".

Det finns egentligen inte så mycket att säga om såna här saker. Det är subtilt. Det är att lämna huvudet och gå elsewhere. Där är jag.

Och, kära ni, jag dricker fortfarande. Och drickandet är idag en problematik på så sätt att jag vet att om jag dricker fler än en dag på raken så blir det problem. Det undviker jag nu. Samtidigt har något annat dykt upp. Man kanske inte kan säga såna här saker här, men jag gör det ändå.

Vi har ett högre syfte. Vi gör som vi vill.

Jag vill inte förminska och inte förstora. Det bara är som det är.

Puss!

/LenaNyman

Precis så tycker nog min man också, fast jag säger att jag inte mår bra i vårt förhållande. Han tycker att vi kvinnor överdriver med allt det där med känslor. Min man tycker nog också allt är ok, bara att jag finns där och fixar mat och annat.
Kram

Så rätt att bara ge upp och inse att du är chanslös mot a-djävulen. För det kan man väl kalla a. En sådan listig kraft som snirklar sig in i ens liv och bara förstör. Ge nu inte upp utan fortsätt kämpa. ta en dag i taget och tänk hela tiden på vad du får i glädje stolthet och trygghet i dig själv när du är nykter. Gå inte tillbaka till gamla vanor. Någon skrev att det tar ca 6 månader för kroppen att mår bra igen. Jag har varit nykter 22 dagar och det känns jättebra. Man kan ha ett gott liv utan a oxå :)
Ang. ditt imunförsvar så prova ingefära. Googla så ser du vad det är bra för. Jag dricker det rivet med apelsinjuice. Och jag unnar mig cola zero och sprite light nästan varje dag. Något gott får man la dricka MEN utan a.
Nu tar vi en nykter dag i taget och mår så bra som vi förtjänar:)
Bra att du gjort en fin karriär det är kul men kanske det inte hade funkat i längden. Tur du slutat :)

Hej Cissi1,

Skönt att höra att han försöker, han är nog inte villig att förlora dig, klokt av honom. Min personliga åsikt är att det nog är enklare att komma till insikt vad alkoholen ställer till med och varför om man tar hjälp, däremot finns det ju vissa människor som kan fixa det på egen hand om de inser själva och verkligen blir motiverade att ta tag i sina liv ändå. Genom att du nu har flyttat ut så lär det iaf ha börjat snurra rejält i hans huvud, kanske är det väckarklockan han behöver? Jag tror dock att det kommer bli tungt för honom att bära detta själv, det är så himla bra att träffa människor med liknande problem. Man pratar liksom samma språk.

Angående behandlingshem/alanon/AA så tycker jag givetvis att ni måste överväga de alternativ ni har och välja den väg som skadar er minst / hjälper er mest. En behandling är antagligen små pengar om det är vad som krävs för hans nykterhet.. Och vinsterna är enorma. Sedan finns det ju inga garantier att man håller sig nykter pga en behandling, men man har nog fått verktygen och mer klart för sig varför man bör hålla sig nykter.

Lycka till!

Fin kommentar :) TACK! Är dag 15 som nykter idag :)

Nej, jag tar inga mediciner och har heller inte varit inlagd (men jag hade säkert behövt det egentligen).
Faktiskt så var det tack vare mitt immunförsvar som jag blev nykter. Eller snarare avsaknad av immunförsvar. Jag fick lunginflammation och influensa precis före jul (hade druckit bort immunförsvaret). Låg hemma och var helt utslagen i nästan 4 dygn och var sjuk från jobbet... Det blev min "första behandling". Tack vare influensan så var jag för fysiskt sjuk för att kunna dricka.
När febern började lägga sig så höll jag mig nykter 5 dagar ytterligare (så var nykter totalt 9 dagar), sen körde jag en till 4 dagarsfylla och den fyllan hoppas och tror jag blev mitt livs sista. Det var nog min vidrigaste fylla jag har haft (och jag har haft många). Jag bröt faktiskt nästan ryggen och jag förlorade nästan allt jag håller kärt i detta liv :(
Mina abstinenser var helt vidriga efter den här sista fyllan. Skakade, hallucinerade, drömde mardrömmar, spydde och grät om vart annat i 3-4 dygn... Hade ingen vidare tidsuppfattning (nu pratar jag alltså om abstinenserna som kom efter den absolut sista fyllan). Roterade runt som ett kebabspett i sängen och bara kved mig och hade ont i varenda kroppsdel.

Tror att det som räddade mig var att jag bara gav upp. Jag insåg att jag inte har en chans mot alkoholen. Alkoholen hade TOTALT övertag. Jag öppnade mig 100 procent för min sambo, min familj, mina närmaste vänner och AA.
Jag sa till de alla att "nu är botten nådd, det är kört, får jag inte hjälp nu så dör jag".
Jag släpade mig iväg till AA när de värsta abstinenserna lagt sig och sedan dess har jag gått på möten non stop...

Sakta men säkert så kommer jag tillbaka :) En stor bidragande orsak är alla ni som skriver i det här forumet <3 Att läsa era inlägg och trådar är guld värt!

Stor kram till er alla som kämpar och tack igen fina Mod för din kommentar :)

Ps. Det som är konstigast av allt är att jag trots mitt sjuka extrema supande faktiskt har klarat göra karriär vid sidan.. En bra karriär dessutom. Förstår inte ens att det är möjligt... Alkoholister är ett märkligt släkte ;)

Jag blir helt tagen av det du delger oss. Att du har rest dig ur detta elände är beundransvärt, starkt och otroligt bra. Jag blir verkligen imponerad :) Fick du hjälp med mediciner eller var du inlagd?? Hur klarade du din abstinens???
Tänker att du antagligen inte hade något val eller hur. Hade du fortsatt så hade det säkert gått riktigt illa. Hur länge har du varit nykter nu???

Ja alkohol är inget alternativ för dig mer eller hur. Inte för mig heller. Visst är det underbart att känna sig stolt och må bra när man vaknar på morgnarna. Fixa livets med och motgångar nykter :)
kram du starka javisst :)

Fantiserar fortfarande om att dricka.
Men mötet var fantastiskt, vill bara försöka flyta med. Lära mig mer, lära känna fler.
Känns bra.

att åtminstone printa ned sanningen här.Man puttar sig själv liten bit i taget åt nått håll i alla fall.Även om det kanske inte alltid är åt rätt håll.

Han dricker igen och jag undrar om det inte är det mitt undermedvetna förstått hela den här veckan.Redan i söndags misstänkte jag ju detta men nädå,nu var det ju dax för nykterhet.Då kan det u inte vara sant det jag hör med egna öron.Att man aldrig aldrig lär sig.

Jag tog kontakt med sambos släkt, de kom hit och vi ställde honom mot väggen tillsammans. Det kändes så klart jobbigt men jag såg barnens frihet som det enda rätta. Jag var inställd på att han skulle vlja lämna mig efter detta men tvärt om visade han ånger och dagen efter drack han inget och lovade mig att bli bättre och söka hjälp. Tre dagar höll han sig från alkoholen och nu är det som vanligt igen. Vad ska jag göra nu.....jag mår dåligt och vet varken ut eller in. Barnen påverkas och kanske är det nu dags att ge upp och lämna detta. Känns som om jag sviker honom om jag lämnar.....är det kanske medberoendet som stoppar mig?

Stingo, absolut! Öststatsländerna etc är extrema. Men tänkte mest på Norden vs. länder i världen som påminner mer om oss då det kommer till utbildning, politiskt styre, teknologi, välfärd osv osv osv.
Håller dock med dig i det mesta. :) Hoppas att dagens unga får bättre vanor än oss :)

Summa kardemumma: Alkohol är skit och då 85åringar kör med så hög promille så är det bara att beklaga. Så tragiskt!

Ps. För speciellt intresserade - kolla den här länken, bara 2 år sedan öl blev en alkoholhaltig dryck i Ryssland.. Före dess var det en "läsk".. Sjukt..
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/russia/9772801/Beer-to…

...utan kan fortsätta ännu högre upp i åldrarna. Läste just en notis i tidningen om en rattfull, som kört på en barnvagn (inget allvarligt hände, till all lycka). Fyllot blåste 1,78 promille, men det intressanta är att han är 85 år gammal.

Visst finns det mycket sjukt i vårt alkoholdrickande här i norden (jag är förresten från Finland), men inte är vi så ensamma om det. Se bara på Ryssland, och Östeuropa. Och visst har tex Fransoserna och Tyskarna sina egna problem de med.

Jag tror de flesta 50-60-åringarnas problem har börjat långt tidigare, sedan kommer åldern och med den sjunker toleransen och så börjar problemen komma i dagen. Sedan följer pesionen och massor med ledig tid... Jag är normalt inte för förbud, men en produkt skulle jag gärna förbjuda och det är vinboxarna. De lockar till stora engångsköp och sedan är det sgs omöjligt att följa med konsumtionen ur en sådan. Som jag ser det är skadorna den gör betydligt större än fördelarna.

Ljusningen och hoppet ligger, som alltid, hos ungdomarna. Åtminstone här säger statistiken att de håller på att skaffa sig hälsosammare alkoholvanor än vi hade.

Helgen är snart slut. Han vilar mycket på dagarna, vi äter middag tillsammans och sover var för sig. Jag undviker att ta upp alkoholfrågan, väntar på att han själv ska säga någonting. Men det lär inte hända. Vi har inte haft familjemiddag på några veckor, barnen vill inte träffa honom då han smyger runt med sin öl och är sur. Inte heller det kommenterar han. Det är svårt att vara passiv. Men jag tror att för honom är det ett helt ok äktenskap. Mat på bordet, hyfsad städning, juste ekonomi, vård i hemmet vid behov. Känslor och sån skit är inte så noga. Finns nog en hel som har det så.
Jag kommer att bli en alltmer snipmunnad fru som fäller sarkastiska kommentarer som han inte lyssnar på.

hej jag har nu varit nykter i 21 dagar ;) och det känns kanon. Du vet ju....
Jag blir väldigt glad och inspirerad av att läsa din tråd Berra. Ja av allas kommentarer egentligen.
Du är stark, insiktsfull och har gjort det bästa valet man kan göra. Dina rader träffar mig rakt i hjärtat. Vi som börjat vår väg mot nykterheten behöver läsa om er som kommit längre i er kamp mot A. För mig är det en stor inspiration i att fortsätta vara nykter. Framförallt hur livet med familj och vänner förändras gör mig oerhört tacksam. //mod

Vad tufft du har det. Jag upplever att du utsätts för något som kallas känslomässig manipulation. Ett typiskt beteende i samband med alkoholmissbruk och det medberoende som hör därtill. Det är svårt att ta sig vidare av egen kraft efter flera år i en relation där olika typer av mönster och beteenden byggts upp, Du är tuff som kommit så här långt och du har kommit mycket längre än du själv förmodligen upplever, det tar enorm tid och kraft att bearbeta det som varit, särskilt när man av omgivningen samtidigt förväntas lägga locket på och bara gå vidare. Jag rekommenderar att du tar hjälp av någon som kan beroendeproblematik och i det här fallet medberoende för att komma vidare. Jag hade stor hjälp av en s k anhörigstödjare i min bearbetning som slutligen ledde fram till skilsmässa eftersom min ex-make aldrig kom till insikt utan levde i total förnekelse. Tipsar också om att du läser om känslomässig manipulation för att öka förståelsen för hur det kan påverka i olika grad. Vill även skicka med dig att omgivningens oförståelse är mycket vanlig och något som även jag upplevde som något av det allra jobbigaste. Ibland spelar det ingen roll om man berättat tidigt eller sent om vad som försiggår är min uppfattning, omgivningen vill ofta inte inse verkligheten. Den är för svårt att ta till sig för många. Ofta för att det innebär att de behöver se över sina egna vanor eller därmed kanske ta hänsyn till alkohol inte finns tillgänglig. Det sociala umgänget påverkas. Förlåt dig själv att du inte alltid varit öppen med hur ni har det. Det är en oerhört svår fråga eftersom omgivningen samtidigt inte är mottaglig och man skäms och känner skuld över situationen. Fortsätt på din väg. Du har kommit mycket längre än du själv ser just nu. För att förstå hur en alkoholist tänker och agerar kan du läsa Botten upp av Lena Holfve. Det finns ett långt utdrag på nätet via Kulturpool. Googla på Botten upp och Lena Holfve. Jag vill varna för att det är mycket tuff läsning. Det är lätt att känna att man överger en person som är sjuk. Den diskussionen hade jag här på forumet tidigare i min tråd. Samtidigt måste man ställa det i relation till att man själv går under och jag har landat i ställningstagandet att om det inte finns fullständig vilja från alkoholisten att bli nykter alkoholist och i det ingår vanligen inte att bara låta bli att dricka (läs även om begreppet vita knogar, vilket även finns i Holfves bok) utan vilja att kapitulera totalt, erkänna öppet att man har problem och aktivt söka hjälp parallellt så går ingen relation i världen att rädda med slutresultat att man lever i en sund relation. Något som är viktigt att förstå är, precis som du beskriver, att det inte bara är alkoholisten som behöver behandling och stöd för att komma vidare, även som anhörig kan man faktiskt säga att man blir sjuk av den situation missbruket skapar och behöver hjälp att ta sig ur. Försök ta hjälp för att få perspektiv på hela situationen du befinner dig i och fortsätt skriva här. Lycka till!

Allt rullar på framåt. Ingen alkohol, mindre sug och funderande på det. Så gott och sova bra igen och slippa luddfiltret i hjärnan!,!
Har fyllt i en övning på e-Change om mina risksituationer.
Alkohol är ett belöningsmedel och jag applicerar det ofta på känslor. Glad, lessen, deppig, jag är värd det, självömkan. osv.
Jag har även svårt att stå emot om nån skulle ge mig ett glas vin och jag inte har en flyktväg som att jag, kör bil, äter penecelinkur etc. Folk som tjatar och trugar är skitjobbiga och speciellt när argumenten blir varför man inte vill ha, vad är det för fel på dig m m.
Ja ytterligare grejer och fundera på som medför även andra tankar och uppvaknanden.

Min fortsatta åldersstege i alkoholkarriären!

40-50 år då är det middagar, "hemmamys", drinkar med vänner och ens nära och kära. En eller flera vindunkar är givetvis standard i det nordiska folkhemmet numera! Man börjar köpa dyrare viner och andra alkoholhaltiga drycker. Man är lite rebell på helgerna och tar sig ett glas runt lunch "njuter" av att kunna "dricka mitt på dagen - det kan vi minsann inte göra måndag- fredag!".
I vissa perioder är det annat som är jobbigt - barnen blir tonåringar och hemska, mannen/frun jobbar för mycket, man är trött på slentrian och att det aldrig händer något kul - man börjar ta ett extra vinglas för att man är uttråkad helt enkelt!

Åldern 50-60 kan jag inte föreställa mig då jag inte har vänner eller bekanta med alkoholproblem i den åldersgruppen. Men jag kan tänka mig att det är en tid då barnen flyttar hemifrån och man ska "börja prioritera sig själv och ha egentid" och att det här med att prioritera sig själv ofta innebär alkohol.. Men det här vet jag ingenting om som sagt. Fill me in!

Oavsett vad - det jag försöker illustrera är att vi nordbor har ett relativt skevt drickabeteende från tidiga tonår! Vi är vikingar och vi är tuffa och kända världen över för att vara vackra, starka och riktiga partydjur! Det som många glömmer dock är att vi bor i en del av världen där vardagsdrickande inte har varit naturlig förrän för ett par 10 år sedan... Förut så drack vi på helgerna och det var det. Men i takt med att vi har anammat mer kontinentala drickavanor så tror jag att nordiska folkets alkoholproblem verkligen har blommat ut på allvar!

Tycker det är skrämmande!

Ps. "Fun fact": Då AA hade varit igång ett par år i starten (grundades 1935, statistiken är från 1939) så kollade man upp tillfriskningsantalet bland AA medlemmar - siffran visade 50%! Med andra ord - varannan person som sökte hjälp hos AA blev nykter. Idag är talet 5%... Man kan ju fråga sig varför...

till rökfriheten!! Det var ju vad som fattades dig när det gäller tvångsberoenden. Så härligt att läsa vad du skriver, precis som jag känner själv just nu. Senaste veckan har jag känt just att jag inte vill dricka, det är helt värdelöst vid minsta granskning. Alla alternativ är bättre, även dagar som inte är toppen. Välja rätt efter mina förutsättningar är framtiden, och mina förutsättningar är precis som du beskriver ovan. Dricker jag blir det omedelbart djäkligt mkt sämre i alla avseenden. Jag väljer nu att se sanningen i vitögat, jag kan inte dricka kontrollerat och då finns bara alternativet att låta bli om mitt liv ska vara bra.

Hej Mod,
Så himla bra att du berättade för en vän. Det är så skönt!! Det att du har anförtrott dig till din vän gör ju faktiskt också att det blir lite svårare att "trilla dit" igen... För då måste du hantera din vän också, vännen som du anförtrott dig till för att bara en liten tid senare börja dricka igen. Jag tror att det är väldigt smart att anförtro sig till nära vänner som verkligen förstår.
Jag gjorde misstaget att anförtro mig till fel person och nu håller jag på att bli galen av det! Personen ifråga menar bara väl men är alldeles för intensiv och jobbig och ställer ultimatum om att jag måste läggas in på rehab, sjukskriva mig från jobbet, erkänna för mig själv att jag e alkis (Duuh! Det gjorde jag i samma sekund som jag ringde AAs hjälptelefon och gick på mitt första möte). Så jag rekommenderar ingen att anförtro sig till vem som helst. Jag var naiv, bakis, hade ångest och var svag. BIG MISTAKE att berätta för henne (även om hon bara menar väl - men hon kväver mig).

Ang drickandet i Norden:
Vi dricker inte normalt! Jag har bott utomlands de sista 9 åren (bor inte i Sverige längre med andra ord) och de enda alkoholkulturer jag har stött på som påminner om de nordiska är faktiskt brittiska och australiensiska.
De - liksom oss - super skallen i bitar varje helg från att man är 14-15 år gammal. Åldern 20-30 innebär after work, drinkar till vardags, avkopplingsvin efter jobbet/skolan - för att sedan supa som en idiot (binge drinking) på helgerna! Man super för att man firar tentor/firar nytt jobb/det är en högtid (midsommar, Valborg, Allhelgona, för att inte tala om jul osv osv), det är kärlekssorg som ska dränkas, det är barndop, möhippor, weekendresor med tjejkompisarna (eller grabbresor), det är 5 veckors semster på sommaren som egentligen motsvarar en 5 veckorsfylla... Det är så mycket alkohol hela tiden!

Alkoholen är överallt i samhället och den är så sjukt accepterad! Det är faktiskt sinnessjukt!
Jag tycker det är så ironiskt att varje midsommar så läser man om båtolyckor och drunkningsolyckor. Genomsnittsåldern på eventuellt avlidna är generellt 55 år och det är oftast män. Tror ni att medelålders män helt plötsligt glömt hur man simmar/kör båt? Knappast. Det är alkoholen.
Men ALDRIG står det "Avlidne mannen hade en promille på 3%", eller "Båtföraren och alla passagerare var kraftigt berusade".
Det mörkas alltid ner!
Ser man på till exempel Valborg - helgen då de flesta debuterar med alkohol bland tonåringar - det är högst våldtäktsstatistik den högtiden. Tror ni det är för att alla helt plötsligt blir kåta och aggressiva?! Eller för att A är med i bilden!!?
Ytterligare ett exempel: Jul 2014 var året då krisjourtelefonerna i Sverige blev som mest nedringda någonsin - aldrig har fler utsatta kvinnor och barn (och även män) ringt i panik och bett om hjälp som den här julen. Tror ni det är för att julen 2014 generellt var en dålig jul för Sveriges befolkning? Eller tror ni det var alla vindunkar och snapsar i familjehemmen som låg bakom detta?!

Så tragiskt att alkohol är en av de största inkomstkällorna till staten.. Hade A inte varit det så tror jag tyvärr statistiken hade sett helt annorlunda ut :(

Och ett stort grattis till nikotinfriheten!
M

...eller i himmelriket!

.???

Jo det är faktiskt så att det är jag som väljer själv, himmel eller helvete.
Faller jag till föga för alkoholen så kan det bara gå åt ett håll, hissen går neråt till helvetet och hisslinan har formligen....gått av...
Fallet är hejdlöst, bottenlöst och accelererande...i ett kavt hav av efterföljande ångest
Men....jag kan göra skillnad, i varje stund kan förändra situationen genom att....inte förändra situationen.

Att låta avhållsamheten från alkoholen påverka mig, att ta ett aktivt avstånd, nähepp!, det där med att dricka är inget för mig.
Jo alltså dricka kan jag ju göra, men inget med alkohol i, och inte heller låta mig luras till att tro att jag kan dricka lite, bara lite?
Nej, jag är inte en sådan typ, min hjärna försöker ideligen övertala mig att just nu, just idag klarar du av att hantera ett par glas...
Men jag är inte en sådan, allt med enbart lite alkohol i är som att dra sprinten ur dammluckorna, som ostbiten på råttefällan, pang det bara smäller till, och det är redan försent.

Så vad gör jag då, accepterar mitt läge, eller går med ständigt vita knogar i byxfickorna, biter ihop och lider?
Till slut orkar man inte så där statiskt hålla händerna spända, utan tappar orken, med händerna kvar i byxfickorna låter jag armbågarna röja vägen för mig, flytta på dig.

Näpp, ge upp har blivit min melodi, ge upp och kapitulera inför alkoholen, den är för mig alldeles för stark, har inte en chans att kunna tygla den, jag är allergisk mot den.
Det finns för mig andra alternativ, det gäller för mig att vilja och orka se dem som just...ett alternativ...
Jag kan dricka vatten istället tänker man som en martyr, eller helt enkelt skita i det, kanske skita i att följa med ut på en barrunda helt och hållet.
Så blev det bättre av det då, man avsocialsierar sig istället, innesluter sig i sin egna lilla bubbla, låt mig va'!

Ju mer man frontar sin rädsla desto mindre blir den, på't igen bara, ge aldrig upp, nästa gång funkar det säkerligen.
Jag är ingen quitter, är det någon jag ska stå upp så är det för mig själv, vem skall annars göra det, mamma?
Den dagen jag tar ansvar för hela mitt jag, alla dagar i veckan, alla klockslag, utan luckor...minnesluckor, då blir jag starkare, för var dag, helg såväl som vardag.

Vi har haft fest eller varit på fest, på pub'ar eller restauranger nästan varje helg nu, och det är inget problem längre...
Jag drar mig inte för att skälla ut bartendern om han inte har någon alkoholfri öl, det SKA man ha som en krog md fullständiga rättigheter, rättigheten att kunna dricka som andra men med den stora skillnaden att man inte ska blir påverkad och full, hallå jag har bilen runt hörnet och jag tänker inte dricka vare sig Ramlösa, Loka eller Cola till maten, hör du det?

Att våga ställa krav på både sig själv och andra är en bra början, att våga börja på något nytt, se skillnaden, märka skillnaden, känna skillnaden.
Jag finns här och nu, inte då, sen eller i framtiden, utan nu, och det är här jag kan göra skillnaden, inget att skylla på utan bara att se verkligheten.

Jag har valt att leva ett liv som jag har råd med, inte ekonomiskt utan emotionellt, ångestfritt.

Idag har jag och min familj haft en fantastisk dag, vi har gjort saker tillsammans som vi aldrig har gjort tidigare, och bara myst.
Ligger i sängen, klockan har passerat två på natten och tänker....jag är lyckligt lottad som har allt det hära och som har kunnat uppleva allt detta under dagen.
Hade jag druckigt igår hade jag knappast fått uppleva detsamma, utan bara fått vänslas med ånger och bakfylla.

Det känns så konstig men jag sitter med makten i handen, makt att I detta nu kan jag bestämma hur jag kommer att må under morgondagen.
Makten att kunna avstå ifrån fyllan, det borde ju vara ganska så enkelt egentligen, så självklart...
Men inte för alla människor, allra helst inte för de som har en beroendepersonlighet.

Men när de inser att de är det, så brukar det gå lättare...
Alkohiolist, javisst, men inte maktlös för det...

Idag är det JAG som bestämmer, hur jag ska må under morgondagen, eller åtminstone bädda för en bra morgondag.
Hur livet kommer att te' sig för mig vet jag egentligen inte så mycket om, men jag gav den det bästa av mina förutsättningar..

Lev! ,och lev väl!

Mors Berra

PS, fortfarande helt rökfri sedan nyår, röksuget faller allt mer i glömska. D.S