Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Känner igen mej i stora delar i Nisses beskrivning, smygsupandet,börja innan festen så att man hinner bli tillräckligt full, det är bara ruset jag är ute efter. Skillnaden är väl den att jag har "hållit mej" på benen och fortfarande sludder- fri även efter en liter vin eller en kvarter, baksmällan begränsar sej till trötthet och ovilja att göra något, så det har tagit många år att inse att jag faktiskt är - alkoholist.

Jag är "helg- alkis", med det tillägget att jag jobbar skift och är ledig - har helg - mellan en och fyra dagar per vecka. Dessa lediga dagar har varit dimmiga de senaste två åren. Jobbar som jag ska, sällan sjukskriven, och har tyckt att jag är oerhört duktig som kan dricka så mycket och dölja det för familjen. Hela semestern var dimmig. Så fort jag inte ska jobba dagen efter finns det en lucka att fylla med alkohol.
Men... när 16- åriga dottern började ifrågasätta varifrån alla tomma burkar och flaskor kom från, så fick jag något att fundera över. Tömde i den vevan mina "hemliga" tomflaskeförråd, och fick ihop en hel sopsäck. Då började jag grubbla. Det är några veckor sedan, och resultatet av detta grubbleri ser ni här. Detta är den första nyktra kvällen före ledighet på mycket länge.

återfall eller också får man acceptera att man är som man är. Huvudsaken måste väl ändå vara att man försöker hålla koll på hur man dricker och inte hemfaller åt hejdlöst supande som leder till katastrof för både en själv och omgivningen.

VV

Ibland går det så snabbt när man skriver och läser att man ser helt fel! Ni menar bara väl båda två ju, puss på er!

Jag testade förresten magiska piller när jag skulle sluta röka. Zyban hette de. Det var verkligen ren och skär magi, att gå från "men herregud vad ska jag göra MED mitt liv om jag inte får röka??" till "och varför skulle jag vilja stoppa den där äckliga pinnen i munnen, menar du?" är ju fantastiskt! Tyvärr funkade inte de två medicinerna mot alkoholsug som jag testat, lika bra...

saknat dig här!!!
skriv igen
dina rader ger mig alltid hopp
livet är sådär just nu
mår inte så bra psykiskt
har haft ett par återfall nyligen
men kämpar på
ut i naturen
kraft
mediterar
försöker finna inre ro
men mina mörka sidor
kommer o går
jag gör så gott jag kan
mer går ju inte
kram till alla här
carpe diem måne

livet är svårt
är även jag i en svacka
det mesta känns mörkt
har haft ett par återfall nyligen
tyvärr
det gör ju inte saken bättre
men jag försöker acceptera mig själv som jag är
att jag har mina mörka perioder
när man nätt o jämt håller sig över ytan
men det är ju sååå farligt att dricka då
oändligt mörkerfyllermin själ
men tack o lov går det ju bättre om jag är nykter
o även om återfallen kommer emellanåt så är de färre
alltid något
o man jobbar ständigt på sin nykterhet
men ibland orkar man inte
man faller
men jag försöker
promenerar
mediterar
tänka positivt så gott det går
krama min familj
o mår bra av att de mår bra om jag är nykter
skönt att kika in här en stund
kram till er alla
carpe diem måne

Jag blev väl också onödigt upprörd, mest för att jag uppriktigt menade att berömma dej och blev missförstådd. Det är inte så lätt på ett forum. Jag tyckte det där om insulin och diabetes var så bra.
Peace & love :) Vi kämpar på tillsammans mot fienden!

Och trollis, få kan peppa som du! Du är en väldigt fin människa.

jag förstod vad du menar, så försöker jag också tänka i detta virrvarv av tankar och känslor men jag känner ändå att det ökar för varje dag jag inte har kontakt med honom, styrkan och orken alltså.

Blir glad av att se dig här! Tycker mig ana en starkare och mer bestämd nickan titta ut bland höstlöven...

Lägg upp en plan för hur du ska kunna stå emot, gå igenom olika scenarion i huvudet där du handlar klokt, efter din inre visshet för den finns där.

Tror för min del att det jag fallit på har varit rädslan för att vara ensam. Bjud över en vän/bekant/farmor på fika. Även när jag träffar människor jag inte känner så väl, man behöver ju inte alltid prata om sina jobbigaste problem, så känner jag mig stärkt i att inte vara just ensam. Tror just nu att det är viktigt att ha så många sociala kontakter som möjligt så man inte faller dit igen. Bara en sådan sak som att i flera år fram tills nyligen så hade jag ju någon att sova bredvid, att hålla om. Därför kan jag uppleva saknaden väldigt fysiskt, som att det är min kropp som saknar och då menar jag inte sexuellt. Då hjälper det verkligen med en kram.

Kram!

Du är inte helt ovanlig nisse ;-) Även om vi försökt bortförklara det, så är det nog någon form av "yrsel" vi alla varit ute efter!

Keep up the god work!
och lycka till/ trollis

heheh ja det är bra att du/ni tycker det är intressant att följa... är som en utvecklingsfas i hjärnan.. tvättad ska bli ren typ...

o fan verkade ja så där osäker o hunsad mm oj nej nej det vill jag inte tas som.... inte konstigt jag mår dåligt för det stämmer inte med mig alls...

tack för dina fantastiska ord och till er andra här med..
jag fortsätter mina steg o uppdateringar

kram nana

Jag blev onödigt brysk!
Vi har olika bilder och gör olika jämförelser. Thats it!
Det är väl egentligen inte vad som är "rätt" eller fel som är det viktiga, utan att vi kämpar och lyfter varandra?
Vår gemensamma fiende är ju alkoholen?!

" viftar med vita flaggan" /trollis

Tack för att du delar med dig av detta Tilde!
Du andas harmoni i dina inlägg och jag kan bara önska dig en helt underbar framtid!

Kram / trollis

Wow, vilken filosof du blivit!
Det är så himla fantastiskt att få följa din resa här!
Från en osäker,hunsad, nedtryckt figur, som knappt vågade andas rätten till ett eget liv!
Till en stolt klok och underbar person, som börjat tycka om sig själv och som börjat hitta sitt EGET rätta värde!

Fortsätt så Nana! Ha ett underbart liv, för DET är du värd!
Bamsekram /trollis

Vilket jobb, du gör, med dig själv!
Jag ÄR helt imponerad.. Och jätteglad.
Ju fler gånger du står emot, desto större inre styrka skaffar du dig!
Snacka om mental styrketräning ;-D

Fortsätt så! och fortsätt höra av dig på forum!
Bamsekram/ trollis

du gör så rätt!! och du tänker så rätt!!
sen har du den bästa tröst man kan ha, en härlig hund som bara gör att man måste upp ur sängen och ut i den härliga naturen oavsett väder, visst känns allt lite lättare efter en promenix?
Bara att sitta och klappa på vovvsingen höjer allt serotonin i kroppen...

Jag försöker tänka så här just nu, att lugnet jag känner utan honom gör att jag hämtar styrka så jag kan hantera ångestdipparna när saknaden blir för stark, alltså jag hämtar styrka av att stå emot honom genom att jag är utan honom och inte blir svag/orolig av det...hmmm inte så tydligt men jag tror ni fattar vad jag menar
styrkekram från nickan som kämpar för att stå emot att blir lurad ännu en gång

Nu i oktober förvånas jag av hur jag beskrev mitt liv för lite mer än tre månader sedan som skamligt och fult, fullt av svaghet och skam.
Jag ser annorlunda på det nu, skulle inte beskriva det som svagt och skamfyllt, blev ju enbart ett sätt att lägga ytterligare börda på mitt självförakt.

Nu vill jag hellre beskriva mitt handlande som destruktivt. Då jag inte orkade handlade jag i destruktivitet.
Min skam är borta.
Även skuld o skam för mitt stora bottenplask är nästan borta. Jag kom ut på andra sidan som den jag känner igen från förr o vill vara... eller jag är på god väg... så är det. Jag känner medvind nu och den kommer inifrån.

Jag tackade nej till negativ påverkan, ville ha goda människor omkring mig när det var som värst för mig i våras o somras. Fick en insikt om att jag måste välja med omsorg var jag tog min energi. Vilka människor som jag orkade släppa in i mitt liv. För det mesta lyckades det.

Nu är det höst
och jag njuter...
Jag längtade så efter att tiden skulle vara nu. Jag har klarat det! Är lycklig för det.

skriver av mig

oj de kom en dimp =( jo lite så där saknar känslor... ja saknar de där goda stunderna, för de finns ju även fast det inte vart en normal/sund relation...
kanske man ska tillåta sig själv att sakna dem, för gör man inte det så är det som att skälla på känslorna??? det är ok att sakna dem...att säga du får inte sakna, du får inte känna, känns fel och grymt...

du får sakna men du kommer må bättre om en liten stund...

ja detta är min inre dialog/mitt jobb mitt mål framåt UR DETTA!!!!

det känns ovanligt att efter 1 år och några månader bete sig så här, strypa det som vart... det har ju pågått ett tag, och sett ut på ett visst sätt som både han o jag vant sig vid...

helt plötsligt förändras jag inför han o andra... men jag vet att jag är så här innerst inne.. när det blir allvar...Min kropp har tagit stryk av det här...

det vilar en del ? tecken kring relationen och får väl ta o göra det då....

men också en glimt av ljus och hopp!

.. Fast om vi inte kan älska oss själv, kan vi heller inte älska någon annan..
Och jag tror att just DET, är det svåraste för många av oss..

Ibland måste vi våga vara svaga också och lita på att kärleken trots allt finns.

Ibland får vi böja oss för det obegripliga, släppa taget och inse, att vi inte kan se hela meningen med vad som sker omkring oss.

Tänker på historien(från länge sedan) om den gamle mannen, vars ende son en dag kom hem med en hjord vildhästar han fångat.
Grannarna kom och gratulerade. Vilken LYCKA sa de..

Jag är inte säker på det, sa mannen, vi får väl se..

När sonen skulle rida in den vakraste av hästarna, bar det sig inte bättre än att han föll av och bröt benet.

Återigen kom grannarna och beklagade den gamle hans olycka..

Jag vet inte det, sa den gamle, vi får se vad meningen är..

tre veckor senare kom kejsarens soldater och tog ut alla unga män till soldater..
Den gamle mannens son lämnades kvar, eftersom han brutit benet..

Så när vi inte har hela bilden klar, vet vi egentligen inte vad som är lycka eller olycka..

Önskar dig allt gott mulletant!Hoppas att det ordnar sig i din närhet/ kram trollis

Kommer att tänka på dig sommar!
Ser du en figur med en massa torra löv i håret som rusar fram och smäller dig på fingrarna om du sätter handen till BiBen, så är det jag! (kommer att sätta snarskank med svansen också om så krävs..)

Men tänk om det blir så, att ingen lägger märke till att du inte dricker just alkohol?

Tänk om ingen frågar, vad du har i glaset? (Scweppes, alkoholfritt, 0-öl, läsk..)

Tänk om alla är så upptagna med sig själv, sitt eget ätande, drickande och festande att de faktiskt inte ens märker att sommar är spik nykter?
För jag tror att hon kan vara "festlig" och kul i alla fall (kanske t.o.m. roligare, än när hon blir berusad..)
Definitivt, tror jag, att om du iaktar de andra, så kommer du att ha roligare efteråt!

Stort Lycka Till! / trollis

istället för att förbanna mörkret, vätan och kylan som kommer smygande.
Det känns som det är dax att dra ner lite på takten...

Sommarens ljus, som gav energi, börjar tona bort.

Det är som om vi inte upptäckt det, utan går på i ullstrumporna..

På sätt och vis var det enklare förr, när vi kurade skymning, tillät oss att sätta oss ner en stund mellan solens nedgång och mörkrets omfamning..

En stund, då vi kunde sammanfatta vår dag, en stund av kontemplation och eftertanke..
Att varva ner, istället för upp, som de flesta av oss gör, för att hinna med alla "måsten" vi staplat på hög..

Önskar er alla en fridfull dag och att jag kunde skicka en solståle att bära i fickan, för att tas fram och kikas på när det känns gråtrist..

Precis som när yngsta barnet, en gång satte sin hand, först till munnen och sedan stoppade ner den i min ficka!
Vad gör du frågade jag?
Jag stoppade ner en "fickpuss", så kan du ta fram den när du behöver en, blev svaret..
Efter det, tog vi för vana att dela ut massor av "fickpussar"(bara tanken får mig att le fortfarande)

Ja, det där höstdeppet, kan komma av väldigt många saker.. Kanske är vi alkoholister extra känsliga?
Förut "stängde vi av" eller bäddade in oss med hjälp av alkohol.
Precis som Dompa, tycker jag att det inte är några fel att ta hjälp av piller, istället för att ge efter och inhandla en flaska..

När man är en "beroendeperson", så ter sig vardagen ibland extra grå, när man "jämför".. Och tyvärr, har vi nog en benägenhet att jämföra, både oss själv med andra och tillvaron.. Dvs, vi vill ha den där "kicken".. ( vi blir vad en klok kursledare sa för många år sedan "kick-narkomaner"..)
På den tiden, pratade man inte så mycket om "adicts"/beroende överhuvudtaget.. Då ansågs t.ex. spelberoende och "shop-o-holism" bero på dålig karaktär..

Hon pekade på att det fanns folk som t.o.m. var "kurs"beroende.. Det gav deras självförtroende en sådan boost, att de fortsatte att gå kurs efter kurs efter kurs..( innehållet spelade inte så stor roll, det var själva gemenskapen och att bli sedd, som var det viktiga)
Kanske är det lite likadant med oss?
Om vi inte känner den där "kicken" så blir vi besvikna.. Och när vi sedan jämför med vardagen, som känns ännu gråare, pga vår besvikelse, så blir vi ju knappast gladare..

Nej, nog med svammel.. Ha en bra dag! kram /trollis

Tack för det ordet/uttrycket. Har blivit en favorit...då det exakt beskriver vad det är man/jag gör. Har nu suttit och ätit hotellfrukost (Den enda fördelen med tjänsteresors hotellboende) i två timmar och läst och läst. Ätit och ätit...stoppar i mig allt som jag aldrig skulle få för mig hemma ;-)

Ville bara checka in och kolla att allt är väl? /R

Visst är det så...vid uppbrott som vid dödsfall. Men nu har du klarat den "första" sommaren och den "första" bröllopsdagen. Och du har fixat det över förväntan. Jag tycker att du är en underbart rolig (och stark) kvinna och om du någonsin tittar på en man igen...så är han en lycklig fan. Annars har du/vi ju alltid kollektivet att dra oss tillbaka till. Kram/R

Tack så mycket....

=)

Vännen min! Tyvärr tror jag att en solresa faktiskt kan ha motsatt effekt. Det blir ännu mörkare och kallare att gå upp när man har kommit tillbaka.

Ledsen om din resa inte motsvarade dina förväntningar ( och för att jag är en av dem som verkligen har "tjatat" på dig att ta den), men kanske var det inte helt bortkastat. Att räkna sandkorn kan faktiskt vara riktigt rogivande. De där konstruktiva tankarna kommer nog mer i en stuga mitt i skogen i höstmörkret.

Vad jag absolut tycker du ska göra är att gå på det där kvinnokonventet som du tipsat andra om. Kanske kan du träffa ngn annan forummedlem "live" där. Tänkte mest på (kloka) Maria...ni kan ju ha en varsin blomma i handen...eller ngt annat för att känna igen varandra. Jag läste igenom och tyckte det verkade spännande. Kommer ju att befinna mig i Finland veckan innan...så ser du en nästan två meter lång skelande dam, kan du ju säga hej ;-)

Mulletants ljusterapi tips tycker jag låter ganska vettig. Fast det är ju jag det...mår ju sjukt ledsamt själv under den mörka årstiden. Försök ta en promenad på lunchen och ät vid skrivbordet under arbetstid istället. När det gälller tabletterna så tycker jag att det är bättre att ta hjälp av dem...än att riskera att ta hjälp av flaskan istället...för den vet vi ju är ett vanligt botemedel mot depp. Vadda in liksom.

Nej...vardagen kan vara allt annat än rolig! Önskar jag kunde tipsa om ngt vettigt som gör det lättare...men tyvärr...därför kan jag bara repetera vad du och mt redan skrivit. Andlighet och mera Forum. Prioritera det...strunta i TV!

Morgonkram och så från fästmannen som aldrig slutar hoppas! /R