Senaste kommentarerna i forumet

Låter lite... äckligt? Möss är ju rätt söta, men en stor fet mus blir lite som en råtta! DE är inte söta, jag som bor i storstan ser dem rätt ofta när jag är på väg hem sent, då vågar de sig fram från under trappor och i tunnelbanan där det kryllar av dem. Usch. Vad gör paddorna i källaren din? Vill de ha den som vinterboning? Ska inte paddor gräva ned sig i gyttjan och sova, vad är det för ena som vill flytta in i hus?!

Man kan köra kattricket! När jag var liten och mamma var nyskild gick hon en dag omkring med vår lilla grå siameskatt på axeln och såhär i efterhand nu när jag skriver det så hur i helskotta kunde karln tro att det var en liten panter...? Nåja, de började prata i alla fall ;-)

Jag har tappat bort forumet lite, tittar in emellanåt och skriver hos några av er. Men, jag tror jag ska försöka göra det till en mer regelbunden vana, håller på att halka in i höstledsenstadiet igen och då finns det nog risk för att jag får för mig att dricka kanske. Fast jag känner inget sug alls. Ibland är det svårt att hålla den där känslan av meningslöshet stången...

Har funderat på din fråga här i tråden om att älta. Jag tror på mindfulness. Tror det hjälper... har just börjat själv men tror stenhårt att det hjälper såna ältare som oss.

Att gå en kurs i sånt som ligger en nära, är ju bra i sig självt. Så mitt tips, testa en kurs i mindfulness, Miss H.
Eller sömnkursen för den tar också tag i problemet "tankar". Den finns att köpa på nätet genom apoteket och man får hem den direkt.
Det här blev ett reklaminslag ser jag ;)
Lycka till med detta, vet ju själv hur jobbigt det är...

Ja visst kan de vara envetna de små liven ;-D
katt-a-strofen, sköter sig själv, när han ska ut, men han är mycket noga med att man verkligen lägger märke till att han 1. Vill ha mat! 2. Vill ha påfyllning.. 3 vill gå ut.. (fast där har vi kattens ständiga dilemma vid en stängd dörr.. (såvida utgiftssidan inte är fööör påträngande..) Han vill befinna sig på b å d a sidor samtidigt...

Efter att ha sett Tintin (filmen) funderar jag på att döpa om honom till Rackham..( Rackham den röde...)
Fast då lägger han huvudet på sned och skickar ut masssssssor av små hjätsn genom ögonspringorna, samtidigt som han spinner frenetiskt..

Håll ut markatta!
kramar/ trollis

Usch, det där Färjan har jag råkat halka in på, vad är poängen med det. Om jag förstod det rätt handlar det mycket om passagerarna också, otroligt beklämmande tycker jag. Lite som Ullared, hur intressant är det på en skala liksom??! "Lantis-TV" kallar jag de där programmen, förlåt alla lantisar, inget fel med att vara det, men den där synen på att det är kul TV när det handlar om "knasiga" människor som det egentligen är lite synd om, vi kan skratta åt hon som åker färjan regelbundet som lever sitt liv där t.ex.

Om du klarar av ett glas domP utan att balla ur så kör på! Vore ju toppen om du kan få det bästa av två världar (smutta goda glaset OCH slippa fylleångest). Jag skickar en hög med kramar som du kan tanka styrka ur när du tänker på bröllopsdag... såklart jättejobbigt nu!! Jag undrar om inte sorgen efter en skilsmässa följer samma steg som efter ett dödsfall... När någon dör brukar man säga att man skall ta sig igenom "den första" av allting under ett år, sedan blir det bättre!! (den första julen, födelsedagen, semestern, bröllopsdagen o.s.v.).

av det fina inlägget från Höst troll, det ger även mig styrka.

Jag är också med dig syster Sommar. Nu kör vi på den här linjen som bara kan göra oss starkare och lyckligare.
Kram Tilde

När vi går där i alkoholdimmorna (skit samma av vilken sort) Inbillar vi oss att "alla andra" har det SÅÅÅÅ bra..
Det är bara "stackars jag" som har problem (och givetvis därför måste ta ett glas..)

Det egentliga problemet, är att ALLA, periodvis har ett liv de tycker suger..

Jag tror att vi har fallit offer för alla fictions, dokusåpor etc som vi tittar på..
Inte ens "reality-serierna" är på "riktigt", utan hopklippta, för att vara lagom kittlande för en stor publik..

ALKOHOLLINJEN! bra att du tar upp den! En räddningsplanka, när man bara MÅSTE få H ÖR A vissa saker.. inte bara läsa på forumet.. ;-D

Vet du föresten varför jag tycker att forumet är så bra?
Jo, för at vi alla, är EXPERTER!

Vi må kunna ljuga, slira på sanningen, slå blå dunster i ögonen på både "myndigheter" och nära & kära..
MEN, vi kan ALDRIG ljuga för en annan alkoholist! ( du vet, Been there, done that & bought the T-shirt...)

Håll dig flytande vännen! / kram trollis

Ni är grymma(som i bra alltså!) med era kommentarer.

Ledig idag, skönt det efter ångestnatt utan mycket sömn alls. Vaknade och tänkte att nej jag vill inte vara mig idag, inte svara i telefonen, inte lämna lägenheten, bara ligga här och låtsas att jag inte finns. Men då kom min fyrfota vän, buffade sig in under täcket med nosen, hoppade ner och lyckades få täcket med sig och gick och ställde sig vid ytterdörren. Svinkallt blev det, så var ju bara att gå upp, ta på sig varma kläder och ge sig ut.

Lång promenad i skogen blev det, så jävla skönt. Djur och natur, bästa antidepp ever!

Ja, det är en skön känsla. jag har upptäckt att jag har mycket lättare att le numera, på ett ärligt sätt. istället för att tvinga upp mungiporna när man träffar folk så går det nästan av sig självt. jag har även igår och idag sökt mig till folk istället för att undvika socialt umgänge. mycket bra!

de få gånger jag har lyckats forcera mig igenom en nykter helg så har det varit ganska tungt. jag har varit irriterad över att inte ha fått mina öl. sen när måndagen kommer så har jag nästan förväntat mig underverk. "nu när jag har kämpat mig igenom en helg så MÅSTE jag vara dunderpigg". När jag trots allt är trött på måndagsmorgonen så har jag därför alltid tänkt "ja, men jag är ju trött ändå! Kan ju lika gärna dricka." och nästa helg så är det igång igen. Jag försöker förklara för min hjärna att "visst är man trött ändå, alla är ju trötta. det är ju mänskligt. men du mår ju trots allt MYCKET bättre!".

Återfall ja, ge inte upp. en dag klarar du det. :) huvudsaken är ju att man inte ger upp. sen om man faller en eller tusen gånger på vägen spelar ju egentligen i slutändan ingen roll ...

har du testat att ringa alkohollinjen? jag ringde dit förra veckan och hade ett väldigt bra samtal. kollade på klockan och såg att det hade gått 70 minuter när vi la på. det kändes som fem minuter.

Ja, det kostar på att vara närvarande!
Som alkoholist, slipper man ju det, fast ändå inte... Ingenting försvinner, utan allt finns kvar.
Det enda vi har att välja på, är, ska vi ta itu med det, eller ska vi ta till flaskan och blunda?

Vi VET konsekvenserna och det är nog därför vi skäms, när vi är nyktra..
Innerst inne VET vi att vi inte kan skylla på någon annan..

Minns en gammal serie, där en av huvudpersonernas favoritreplik var : The devil made me do it!

Och så är det för oss också.. Vi ger bort vårt liv, vår beslutsrätt, vårt oberoende, till någon difus "devil" utanför oss och förväntar oss att vår omgivning ska köpa det, precis som när barn gjort något fuffens och skyller på en "låtsaskompis"..

Tiden, kära sommar, blir precis vad du gör den till!
Blir den spännande, full av nya kluriga utmaningar att övervinna?
eller blir den svår, tung, grå och trist...?(bara för att du inte tillåter dig att ta till flaskan..)

Om det är det senare, så går du fortfarande på vita knogar!
Och då kan jag bara önska, att du får en inre frid som säger: (precis som mulletants gubbe)Jag har ju allting kvar! Allt det viktiga i mitt liv utom alkoholen och DEN saknar jag inte...

För visst är det så, att det du ser, en gång var anledningen till att du förökte gömma det i alkoholdimmorna..!

Välj förståndigt sommar! Du är en av alla mina syskon här på forumet jag inte vill förlora!
kram / trollis

Dagens troll-o-sofiska fundering..
Nej, jag käms inte över att kalla mig alkoholist (för det är ju precis det jag är) Numera en nykter sådan!
Det jag reagerar på, är att vårt samhälle, verkar ha SÅÅÅ svårt, för mänskliga svagheter, oavsett om det gäller alkohol eller annat..
Det är som om det krävdes, att vi alla skulle vara perfekta?
Vilket vi naturligtvis inte är...
Vi "blundar" för allt som anses "defekt", oavsett om det sitter i kroppen, psyket eller själen..
Tänker på den "kroppshets/ungdomskult" som råder.. där tom BARN, har klart för sig vad bantning är, att man inte får vara "tjock" etc..
Yttre "skavanker" ska helst "fixas till" med hjälp av plastikoperationer.. Sedan ska man inte "prata" om det..
Undras just hur många plasttuttar, "ankläppar med fillers" och tillstramade nunor och andra kroppsdelar det vandrar där ute i RL?

Måste skicka in en histora här ;-D
Plastikkirurgen till den äldre damen:
Tyvärr, får detta bli er sista ansiktslyftning... Den lilla gropen ni har i hakan, är naveln och nästa gång riskerar ni att få pipskägg....

Nåväl, "tålamodet" för egna och andras "skavanker" verkar ha nått en bottennivå..
Allrahelst, när det gäller "beroende" och psykiska sjukdomar.. Det verkar vara det skämmigaste som finns (såvitt man inte är världsberömd "rockstar"..)

Väldigt många anhöriga, önskar säkert att man brutit benet, drabbats av gallsten eller något annat kroppsligt, istället för just sjukdomar som alkoholism, bipolaritet ngn, "bokstavskombination" etc.
T.o.m. diabetes och glutenintolerans kommer högre upp på listan..
Väldigt många anhöriga, tror jag blir MEDBEROENDE på grund av skammen! De vill inte att andra ska "veta" att deras fru eller man SUPER! Inte ens om de slutat och blivit nyktra alkoholister..
Då kan det bli som så, att de tycker: Men du är ju "frisk" nu.. Kan vi inte lägga det bakom oss och gå vidare? Underförstått, ingen verkar ju ha märkt nåt, så vi är kanske inte "avslöjade"...?
Sedan blir det ju en sorts maktbalans i ett sånt här förhållande också.. En massa "tummar i ögat" och tryckande på känsloknapparna..
Helt plötsligt, kanske den medberoende måste ta ett ansvar för sig själv, istället för alkoholisten? Helt plötsligt, kan man inte längre skylla på det man brukade...
Ja, helt plötsligt, kan man inte längre spela martyrspelet... Och inte längre "styra" alkoholisten, med samma saker man man kunde göra förr genom att trycka till på "dåliga-samvetes-knappen".
Helt plötsligt, är den medberoende "ingenting", eftersom man tidigare varit så inriktad på att vara just "alkoholist-partnern som tar hand allt och ställer tillrätta..
Det är lika tufft, för den medberoende att bli en "egen" person (skaffa sig en ny identitet) som det är för alkisen att bli nykter..
Att bli medveten om och släppa sina gamla roller och mönster tar tid...
Lite virrigt blev det idag ;-D
Lev väl!, ta hand om er själv och varandra!

Innan jag slutade dricka så trodde jag att allt ordnade sig bara jag slutade dricka.
Som att alla problem liksom bara skulle försvinna.
Nu när jag inte druckit på länge inser jag att allt finns kvar.
Vardagstristessen, motgångar på jobbet och alla andra problem som hör livet till.
Förstår hur skönt det var att släppa allt detta på helgen och försvinna in i vin-bubblan.

Drömmer så mycket på nätterna just nu att jag är helt slut när jag vaknar.
Många A-drömmar, tex att jag har druckit mig till minneslucka (vilket jag oftast gjorde mot slutet) och alla pratar om något som jag inte minns.

Den här nya förtjusningen över att vara nykter har liksom lagt sig och jag anar att det är nu den svåra tiden kommer.

Precis som du har valt att göra är även min! Väg zatt gå.
Men jag är nu inne på dag två efter min fadäs i söndags.
Keep the good work up baby!
Lyckokramar
/A

Skriver av mig

han skadar mig inte på fb än så länge....

jösses är inne på 3dje veckan... känns konstigt..
börjar bli förbannad på allt runt om det som vart...
vadå jag älskar dig????

ehh jaha men då gör man inte som han gör... då tar man tag i det.. är det konstigt jag inte litar på han ehh nej... o jag tänkte på en sak då han blir förbannad på att ja inte gör det, men det är ju hans problem, det är ju han som skapat det här...

han är ju helt slut i skallen den där

De flesta, verkar ha större förståelse, för fd rökare... De verkar begripa, att trots att man tagit beslutet att inte röka, så kan man bli "sugen", men motstå själva suget (för det går säkert över..)

Och visst, det finns många fördomar om alkoholister.. Jag själv har fått titta på en hel hoper ;-D

Och visst är vi OLIKA! Det finns inget av "one-size-fits-all" vad gäller hur man behandlar sjukdomen alkoholism.
Tyvärr, har vanligt folk svårt att fatta.. Brukar jämföra med en svårartad diabetes eller allergi! Du kan medicinera och hålla symptomen i shack, men du kommer inte åt själva "grundsjukdomen".
Dvs insulinsprutor håller din blodsockernivå, på en jämn nivå, men den "botar" inte din diabetes!

Föresten, så är forumet MIN privata sfär, ungefär, som ett snigelpost-brev från "bästa vänninnan". Det skulle ingen annan få läsa heller.. Inte heller lyssna på mina "privata" telefonsamtal.
Det handlar om INTEGRITET!
Jag snokar inte bland hans grejer och jag kräver samma respekt för min egen person!

kram till er båda, Maria & Santorini! / trollis

Håller med mulletant och Lelas!
Du gör helt rätt i att lämna den mannen åt sitt öde.. Jag vet inte vad han försökte "bevisa" för dig, men han framstår som en riktigt larvig ynkrygg.
Var du glad, att du slipper bli sammankopplad med honom!
Även om du inte gjort någon anmälan om festen/fester som pågår i hans lägenhet, så är jag säker på att det finns andra som reagerar! Så vad du gör, håll dig borta!

Acceptera, att det finns en sorg i att livet hittills blivit som det blev. Lyft huvudet och gå vidare!

I värsta fall, tänk på Annika Östberg, som satt över 25 år i fängelse, för ett brott HON inte begått, pga att hon trodde sig "älska" fel man!
Nej, hon är ingen "oskyldig" dununge i sammanhanget... Men det hade aldrig behövt gå så långt (och hon är ett extremfall)

Tänk på, att ju mer du har att göra med denne man, desto mer kommer samhället att förknippa DIG, med honom..!

Rädda dig själv kära markatta! Skule bli hemskt ledsen att förlora dig.
kram /trollis

Förstår vad du menar..
Problemet med byhåla, är att det inte finns någon bank som hanterar kontanter.. Och "hålet i väggen" ofta har slut på varan..
Visserligen brukar vi se till att ha lite cash hemma,(här i byhåla är det byteshandel som gäller..) men man kan ju inte ha hur mycket som helst, med tanke på ev. rånrisk.

Appropå reklam, så sitter det en skylt på brevlådan: "Ingen reklam tack" och skulle det mot förmodan slinka ner något "direktadresserat", så är soptunnan bara 5 meter bort, (innan man kliver in genom dörren igen..)

Det hemskaste som kan stå i tidningen om trollis, är förmodligen att hon varit på ICA, hos tandläkaren och handlat reservdelar hos mekonomen..(möjligen, ve å fasa, köpt hydralolja till klyven samt en å annan motorsågskedja..)

I och med att det är en liten ort, så blir det heller sällan några problem, när vi glömt plånboken, när datorer, uppkopplingar till banken och strömmen fallerar. Vi "ökända" handlar ändå och "skriver upp". Det är så enkelt som att den som inte betalat i efterskott, får icke handla på krita igen...

Ha det gott i Tyskland, undvik oktoberfester :-) och ta hand om dig Dompa!
/ trollis

Godmorgon Trollis! godmorgon alla andra! Nu kommer jag inte skriva om alkohol. Det finns annat i livet. Som Lammgryta ;-).

Jo när det gäller att handla cash, så köper jag ytterst sällan ngt på mitt kort. Jag tycker om känslan av att veta att jag faktiskt kan betala för det jag vill ha. Inga krediter som kommer surt efter. Ännu mer uppskattar jag att ingen vet vad jag handlar. Gäller inte bara A, utan all direktinriktad reklam man drabbas av när man drar ett kort. Och det som jag skrev om känd, ökänd...tänk om man en dag hamnar i tidningen.
Då kan nästa dags rubrik bli;" Dompa gillar att äta grönsaker och lägger ut en massa pengar på bensin"... Nu var det ett oskyldigt exempel, men ni fattar.

Ha en bra dag därute och drick med förstånd. /R

upp-och-ner... upp-och-ner... och precis som du säger: ett tag framöver. Så klokt av dig att lämna det brinnande huset och att påminna dig konkret och "offentligt". Ta vara på alla glimtar av nya möjigheter och lita på att det är sant - det finns nya och helt andra möjligheter bakom det du nu valt att lämna. Det finns ett vackert liv! / mt

Förut tänkte jag; inte nu. Nu tänker jag; aldrig mer.

Det är en väldigt smärtsam tanke som leder till jobbiga känslor. Var på al-anonmöte tidigare idag(mitt 3:e) och det kändes bra men just nu tror jag inte det räcker att gå dit bara 1ggn/veckan. Jag vet att det är rätt beslut men ändå, just nu känns min värld så overklig och som om jag faller och, jag är ledsen, men just nu kan jag inte känna det där positiva med att kunna gå vidare i livet. Men det kanske är lite upp-mycket ner, mycket upp-lite ner osv. ett tag framöver?

Acceptans markatta! Om du befinner dig i ett brinnande hus men säger till dig själv att det inte brinner, det här händer inte, så kommer du att brinna inne. Acceptera att det brinner och du kan göra något åt det, släcka eller lämna byggnaden om det brinner för häftigt.

Jag påminner mig själv offentligt. Det hjälper mig. Uppskattar verkligen den möjligheten.

Vi pratade lite idag och då framkom det att självklart kan jag inte dricka mer, det är han helt på det klara med. Men hans förvåning var äkta när han förstod att jag ffa ibland tänker på A och längtar efter A.
Jag har ju inte druckit på så länge, hur kunde jag ffa tänka på det?
-Vaddå, skulle du kunna dricka nu? Frågade han.

Hur förklarar man för ngn som uppenbarligen inte förstår hur det är?
Försökte förklara skillnaden mellan en längtan att dricka och att faktiskt bestämma sig för att dricka.
Men märkte att det här är lite skämmigt, han verkade inte riktigt vilja höra på att jag alltid kommer att få ge akt på mig, suget kan komma närsomhelst.
Det är nog lite skämmigt att inse att man har en alkis till fru, dock en nykter sådan.
Vore det omvänt kanske jag också reagerat så, jag vet inte. Vi får prata mer om detta insåg jag.

Tack Lelas för att du finns!

Kanske ändå bra att jag fick se det här för nu vet jag med all bestämdhet att jag inte vill ha honom alls i mitt liv. På något sätt. Är det något mer, vi har fortfarande några grejer kvar som är den andres, så får de lämnas/hämtas hos hans föräldrar.

När jag såg det så här utifrån, att det drabbar inte bara mig("för jag klarar det ju, det är ju bara jag...") eller hunden(var helt blind på den fronten när jag bodde i skiten och såg inte att även hunden var stressad,inser jag nu när jag märkt hur lugn den är både inne och på promenader nu jämfört med innan vi separerade, när matte/husse har kontroll så kan den ju slappna av, ooops, dagens längsta parentes) MEN när jag såg de här tonåringarna, speciellt tjejerna, så tänkte jag att de här är ju faktiskt någons barn, bara barn. Och han säger till dem att det är ok att supa i hans lägenhet.

Jag vill inte göra mitt liv så fult.

Åh fy 17! Vilken chock!

Men vet du? Jag tycker att det var bra att du vände och gick. Det är klart att den spontana reaktionen vore att ringa polisen, eller föräldrarna till barnen, eller nåt... Men. Det är inte ditt ansvar. Visst, man kanske kan tycka att det är varje vuxens ansvar, men nej.

Ditt ex är ansvarig för sitt liv, även om det innebär fulla tonåringar i lägenheten.

Om du hade agerat, så hade exet tolkat det som "hon menar inte allvar med att lämna mig, hon kommer ju ändå alltid och räddar mig och städar upp i min oreda. alltså kan jag köra på som jag gör, jag kommer alltid att bli fångad av markatta när jag faller!".

Och det hade inte hjälpt varken dig eller honom. Inte.

Så: bra jobbat, tjejen!

/H.

Skakar. Ilska.

Hade bestämt att skulle komma förbi och lämna en grej hos exet idag. Bara hänga en påse på dörren. När jag kommer in i trappuppgången hör jag musik och ser några i 15årsåldern stå och hångla med varsin öl i handen. Någon som har FF tänker jag men lite konstigt på en måndag.

Går upp till sambons våning, dörren vidöppen, skor i hela hallen. Han aspackad, några av hans polare är där och ett tiotal tonåringar som dricker öl!

Ingen aning om vilka de är, någon polares lillbrorsa eller what ever det skiter jag i. Det är inte ok! Min ex-sambo är i 30årsåldern, bör tilläggas, och har iaf inte tidigare umgåtts med tonåringar. Jag skulle gissa på att de flesta var runt 15år, barn! Jag drack själv i den åldern men jag skulle gärna ha ett snack med dem, som då köpte ut åt mig, idag. I den åldern är man inte mogen att hantera alkoholens konsekvenser.

Jag vände på klacken. Kanske borde jag ställt till en scen. Kanske borde jag tvingat fram nummer till var och ens föräldrar. Kanske borde jag ha ringt till polisen.

Det här var fan droppen. Jag känner bara äckel för honom just nu.

Jag har också provat Mariestads alkoholfria och den är riktigt bra faktiskt! Känns helt ok att sitta och zippa på den och framför allt får iallafall inte jag något sug efter "riktig" öl, vilket jag var lite orolig för att jag skulle få. Men det är helt grönt, inget sug!

Kör på med nollölen och skit i alkoholen. Den lägger bara fälleben för det riktiga livet.

PS. Måste berömma dig för din mycket envisa peppning av alla här inne på Forumet! Bugar djupt! Men, snälla du, tänk på dig själv också, du måste finnas till för dig själv med. Glöm inte det, det är en jävla resa vi är ute på och den måste du ha kraft åka med på!

Bamsekram!/NM

...är det de där tv-programmet om folk som jobbar på en färja? Om, ja...då förstår jag att du är beklämd.
Varför alla dessa program om ointressesanta människors ointressesanta arbetsplatser? Ullared, olika akutmottagningar? Jag har faktiskt jobbat på både Silja Och Viking i min ungdom.
När jag tänker efter...så var det nog där jag började "festa" . Stäng av tv:n. Läs en bok! Puss