Senaste kommentarerna i forumet

Ja du, oro som kommer och går, så är det för mig också... Det spelas upp som en film i mitt huvud det som hände i helgen och jag kan knappt läsa en tidning för jag har som en känsla att det ska vara en bild på mig och en notis om "kvinnan som betedde sig patetiskt". Trots att det jag gjorde inte är så farligt förutom för mig själv. Vanligtvis har jag kunnat dölja mitt drickande men i helgen kom det fram i ljuset. Det är inte klokt hur mycket alkohol jag har druckit. Sorgligt och läskigt hur det kan bli. Jag är glad över allas berättelser här för jag har innan känt mig som den enda. Hoppas din dag ger dig fina stunder med paus från det tunga, det är du så värd. Jag vill att du ska få må bra.

Tack Ebba för peppning angående kräftskiva. Inte vill jag bli så där stupfull som jag vanligtvis blir! Därför ingenting! Lite skakig idag men på bättringsvägen. Och oro som kommer och går. Men det blir som sagt bättre. Dag 2 då för mig då. Och Lolo, känner med dig, är också lite orolig för att sluta utan medicinering. Har också varit på avgiftning. Låg inne en vecka. Men det var för 1,5 år sedan ungefär. Men jag försöker äta. Och dricka mycket vatten. Och äta vitaminer i mängd. Hoppas denna dag blir ljusare för dig Lolo! Kram på er!

Hej! Om du fortfarande behöver råd så har jag två tips:

1. Det finns avgiftningsavdelningar på sjukhus där folk kan få vara.

2. Gör en icke anonym orosanmälan till missbruksenheten på socialförvaltningen- då måste de kontakta personen det handlar om om prata och erbjuda hjälp.

Det är vad jag själv har gjort för en anhörig för ett halvår sedan och den personen befinner sig nu på behandling. Kram.

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Du klarar det om du har viljan. Att prata med en familjemedlem kan vara vanskligt eftersom de ofta ska ge råd, döma mm. Du vet ju själv vad du behöver. Jag tror att man måste prata med någon utomstående. Synd på AA den gruppen jag går i är kul och bra. Har du verkligen kapitulerat för alkoholen? Jag trodde att jag någon gång skulle kunna dricka normalt men det går inte. Det svåraste är att bekänna för sig själv att man inte kan dricka alkohol. Styrkekramar.

Hoppas att någon läser detta.

Några snabba noteringar så här på förmiddagen min andra nyktra dag. I går dök bekanta tankar och ett lätt sug upp vid några tillfällen. Jag jobbade hemma och gick på eftermiddagen ut för att hämta posten. Härlig sommardag och, automatiskt på någon millisekund, tankar på vad gott det skulle vara med en öl, eller, förstås, flera, på uteplatsen. Senare på kvällen lagade jag middag och kände då kombinerat hunger och alkosug, som jag brukade döva med vin och eller öl under matlagning. Det brukade vara så trevligt att laga mat att jag valde krångliga och tidskrävande rätter. Igår var jag ensam vuxen som skulle äta så det var lätt att föra bort alkoholen från agendan den här gången. På kvällen när lugnet lagt sig så kom det sug igen som stillades med kolsyrat vatten. Nöjd till sängs för en hel natts sömn, trodde jag.

Vaknade 3 och var klarvaken. Fortsatt läsa "Snälla mamma sluta dricka" av Britta Berggren Ericson som jag började på igår. Jag litar inte riktigt på mig själv och behöver övertyga mig med argument. Och det fungerar att läsa den boken. Mer övertygad idag än i går. Det som framförallt slog mig i morse var hur Britta betonar förnekelsen som en riktigt stor bov för att odla sin sjukdom. Det och insikten att barn som har alkoholiserade föräldrar tror att det är normalt att dricka, att alla mammor och pappor dricker när de kommer hem från jobbet, gjorde intryck på mig. Så ska inte mitt yngsta barn ha det (6 år). Jag ska inte bli en sådan pappa.

Reflekterade över hur jag själv ska klara av att inte dricka och kom fram till att det finns två personer som jag behöver prata mycket med detta om; min fru och min mamma. Båda är förtjusta i öl och vin och jag tror att ingen av dem tycker att jag (eller de själva) har alkoholproblem. Jag behöver prata med för att få dem att förstå att jag tycker att jag har problem på riktigt. Det blir så lätt som i något avsnitt av Solsidan som gick i repris nyligen: att man gör en överenskommelse om att minska på drickandet men det tas på något sätt inte på allvar och det enda som händer är att man håller upp några dagar och sedan hittar ett lämpligt argument och/eller tillfälle för att börja igen. De som säger sig vilja minska eller sluta tas inte på allvar. "Ja, du ta ett par vita dagar så kan vi ta en rejäl runda på lördag. Det mår du bra av" (menar man rundan eller de vita dagarna) "Sluta kan du göra sedan, nu är det ju lördag". Hur som helst så kan boken rekommenderas.

Detta blev längre än menat. Måste återgå till jobbet nu. Ni som läser detta, skriv gärna en rad. Hur ska jag prata med mina nära och kära om detta? Jag vill inte hamna i konflikt och/eller skuldbelägga, men bli tagen på allvar.

Nu ska jag låta som en sur moralgubbe. Ja du har problem med beroende. Du har alkoholgenen i kroppen. Du har sug varje dag. Du vet ju själv att du har ett beroende. Missbruk börjar aöltid med ett kemiskt beroende. Jag skulle råda dig till att sluta dricka. Kan du inte sluta självmant behöver du hjälp. Medicin, prata med någon. Du är en person som ligger i riskzonen. Kämpa på fu klarar detta. Du har ju dina barn.

Känner med dig. Det är smärtsamt men du har bara två val, upp eller ner. Jag såg mig själv som en grävling långt nere i svarta hålet.
Jag skulle bara upp, först till kanten och kika lite. Ta en timme i taget, sen en halv dag o.sv. Jag är en envis jäkel och det har kanske
hjälp. Bara tanken att trilla tillbaka skulle bli min död och jag vill leva. Här och nu.
Tankarna är hos dig
Konstnären

Tre underbara saker har du nu, din fru, du kan äta, sover kanske lite bättre, och du vaknar och inga ursäkter krävs.
Tre stora saker, vilken lycka, håller på dig du är stark.
Visst kommer det att dyka upp saker som blir svåra för oss, och vi kan inte fly undan längre. Det är tufft men det går.
Bättre att vara nykter och veta vad man gjort. Sista åren bestod av planering, inköp, se till att det räckte, nej du det vill
jag faan inte ha tillbaka.
Idag inget första glas för Konstnären,
Ha en fin dag
Konstnären

Imponerad att du stod över. Bra. Ja, du när man börjar den där förhandlingen med jävulen som jag kallar den. Det är hemskt.
På söndag har jag varit nykter 11 månader, och det har och är den tuffaste resan jag gjort. Det har ju gått ett antal månader, men
igår fick jag ett kort besök av jävulen. Han sa som så att du kan nog hantera ett par glas vin nu efter så lång tid. Hjärtat började slå
och jag fick nästan panik. Det konstiga var att jag hade inget sug efter alkohol, men tanken kan tydligen dyka upp när man minst anar.
Inget särskilt hade hänt. Kopplade hunden och gick ner till sjön. Gick sakta hem och under vägen försvann dom där tankarna.
Låt inte alkojävulen förvirra dig, du bestämmer.
Ha det gott
Konstnären

När djävulen börjar argumentera och övertala, då är det inte lätt.
Jag är så glad för din skull! Starkt gjort av dig!

Jag är lite nyfiken på det där med alkoholfri öl. På vilket sätt hjälper det dig? Triggar det inte igång något begär eller så?

Uppdaterar

Jag har vart med en annan man, jag vet jag inte gjort nåt fel, de va endast sexuellt och roligt, men de va som va jobbigt va att mitt ex o jag hade lovat varandra att tala om om det skulle ske från nåt håll, så efter 2 dagar så gick jag hem till han o berätta, jag är ledsen för jag sårat han, men samtidigt så har jag inte gjort nåt fel. Vi är inte ihop, vi har gjort klart att vi inte ska ha sex med varandra, han VET att ja är en sexuell kvinna med behov, ha o jag hade knappt sex. Men enligt mitt ex har jag gjort fel..... det känns inge vidare att få höra det. Själv anser jag att de är pga honom det är slut. De va jag som lämnade han pga att han e ego o drack ändå fast alla löften

Härlig läsning som gav mig mycket, känner verkligen igen mig och det slår mig efter att ha i forumet idag: "vilka kloka människor som har problem med alkohol trots att de är så kloka" och det hjälper mig att se på mig själv med snällare ögon. Jag kanske inte är helt värdelös trots allt idiotiskt jag gjort pga alkohol. Lycka till i fortsättningen, jag hoppas du slipper dricka mer.

Ytterligare 1 middag med vänner avklarad.
Har faktiskt aldrig haft såhär genuint trevligt med detta paret tidigare! Jag avslöjade dock inte att jag slutat dricka, utan skylde på körning och jobb så min fru fick dricka vin.
Detta paret kan dock hantera vinet med förstånd...
Det som är lite lurigt med detta par är att det är även en affärsrelation oss sinsemellan, så jag har aldrig vetat om de gillat oss eller om dom bara e penga-kåta. Har idag blivit mer övertygad att det faktiskt är genuint. Ungarna är dessutom i samma ålder och har skitskoj!
Hursomhelst, en trevlig kväll med god mat och coca-cola.
Stark som brännvin idag, måtte känslan hålla i sig!

Har ännu inte gjort någon förändring vad det gäller mitt drickande, dricker i stort sett varje dag mer eller mindre. Vet inte om tåget gått för mig, om jag kan återgå till ett "normalt drickande", vad det nu är. Vet att jag dricker för mycket och av fel anledning.Hänger här på forumet dagligen även om jag inte alltid loggar in, blev så glad för kommentarerna efter jag startat min första tråd en förtvivlad natt för några dagar sedan....tack Konstnären och Muränan. Kanske morgondagen kan bli min första "i dag tar jag inte första glaset "

Hej på er alla, femte alkoholfria dagen och den värsta ångesten börjar lägga sig en aning. Har idag tillbringat större delen av dagen med min fru och uträttat en massa ärenden, handlat mat mm, mm. Fruktansvärt trött och jag känner hur lättstressad jag blir. Tål inte höga ljud, svårt med barnskrik i närheten, mycket människor etc. Jag försöker verkligen börja varje dag med att intala mig själv att jag ska ta det lite lugnt, inte hetsa upp mig så lätt, ha synpunkter på allt och alla utan vara lite mer "godmodig".

Det är inte lätt att lära om men det är nyttigt att tvingas observera sig själv på alla situationer då man brusar upp eller blir stressad. Vet ju att det är ofta sådana situationer som triggar drickandet. Jag inser att det är en lång och tuff resa jag har framför mig. Att inte få fly in i dimman så fort någonting blir jobbigt. Det är tufft att möta alla typer av situationer och sinnesstämningar nykter och agera "vuxet". Kanske är det så att jag aldrig riktigt velat ta fullt ansvar, inte vilja möta verkligheten som den är.

Hur som helst har jag dragit ner på insomningstabletterna och nu tvingar jag mig själv att klara mig med en halv till varje natt. Jag är fullkomligt inställd på att fortsätta kampen men känner rädsla för att jag inte är stark nog, att jag inte ska hålla emot, att jag blir för håglös, för deprimerad, för trött........

Låter kanske som ett deppigt inlägg men det finns också positiva saker. Min fru är kvar, jag har fått tillbaka aptiten och jag vaknar på morgonen och behöver inte tänka på vilka ursäkter jag ska använda för gårdagens fadäser.

Godnatt på er alla gamla som nya kämpar/Tjalle

precis vad du menar. Inse att livet i fortsättningen blir bara bättre utan alkohol, det blir vändningen!
Fenix

Är på resande fot med familjen till goda vänner.
I bilen på väg dit började jag förhandla med alkoholdjävulen. "- ett par glas kan jag ju ta",
"- två veckor utan alkohol, det lan väl räcka, jag kam ju fortsätta igen efteråt". Ja, så höll jag på tills jag nästan övertygat mig själv om att dricka bara ikväll.

Turligt nog fanns det alkoholfri öl - räddad!

Inget glas ikväll! Styrker mig att vara utan imorgon också.

/Incognito

Så stark du är! 11 månader, mycket bra! Angående myrorna kanske du kan använda dom till något positivt?

Jag kan också tänka på det första ruset som positivt. I en perfekt värld skulle jag ta en eller max två öl till maten på fredagen och kanske dela på en flaska vin med frun på lördagen. Men exakt som du skriver så är det inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att tömma första flaskan och öppna nästa. Och det ska gå fort, precis som en tävling. Fortsätta så till jag somnar i soffan och vaknar upp halv fyra på natten.

Jag har insett att jag inte kan dricka lagom. Har försökt allt. Bara köpa hem litegrann, bara köpa öl och ingen starksprit, bara dricka en dag i veckan. Men ingenting fungerar för mig.

Mitt stora problem var att jag tidigare såg ett liv helt utan alkohol som hopplöst, tråkigt och värdelöst. Den stora skillnaden nu är att jag faktiskt kan se mig själv avstå alkohol länge, länge... Och att det kan ge mig mycket mer - bara jag lyckas motstå begäret. Det kanske är svårt att förklara eller förstå vad jag menar, men det är en jättestor skillnad för mig rent mentalt.

Hoppas ni är glada och nyktra allihop!

Over and out

utan att kontakta eller försöka hitta vägar till att kolla om han for på jobbet,dricker eller inte.Nu får det vara nog.
Så många timmar av min dag går åt till att fundera,klura eller på annat sätt hålla kvar den icke existerande relationen i huvudet.Kunde inte hålla mig utan åkte ned igår.Ställdes inför halvnykter karl som troligen hunnit ta återställare på morgonen.Han är nu helt i alkoholens våld.Han hade inga som helst problem,isåfall var problemet jag.

Han ska och jobba läs idag och var onykter mindre än 24 timmar han skulle gå på ett tungt arbetspass på 25 timmar nästan utan sömn.Han satte dock huvudet på spiken.Nu kommer du att undra om jag dricker mer idag eller om jag kommer att klara mig till jobbet i morgon och försöka kontrollera det.
Jodå var jag ju tvungen att erkänna det var nog alldeles sant.Och frågan är ju förstås,varför det?Varför gör jag så?
Jag kan ju ändå inte stoppa honom från att dricka eller gå in och göra jobbet åt honom om han är hemma och på fyllan.Men om jag får visshet så får jag också någon sorts ro vare sig det är en obehaglig eller behaglig ro.

Sen läste jag i carina bångs förnämliga bok om livsrum,dvs att jag så gärna och utan betänkande gärna kränker hans och i viss mån andras livsrum.Så nu mina damer och herrar har jag alltså varit medberoendenykter en dag.Mitt medberoende har inte fått sin tillfredsställelse idag.Jag har inte en susning om han drack eller inte(troligen!!) klarade sig till jobbet eller inte(troligen inte..)Det gnager förstås men tack vare hans kommentarer som ju förstås träffar mitt i prick och tack vare boken så kände jag på kvällen att nu får det vara nog.Jag fick också svaret på att han fortfarande älskar mig efter 20 år.
Vissa delar av hans uppförande har fått mig att tvivla :)

Det gav mig styrka att ändå säga att: Om jag inte älskade dig så skulle jag bara gå rakt ut genom dörren och inte vända mig om.Men det kan jag inte då jag fortfarande älskar dig.Men jag väntar inte för evigt.En dag kommer jag att ha fått nog av att vänta.
Förmodligen kommer jag att vänta förgäves och måste därför påbörja min avvänjning utan att bli "onykter" igen.Så ska jag tackla det här problemet,lilla guppet på vägen och ha kontroll på mig själv i min alldeles egna lilla värld.

Kämpa så går det. Jag äter antabus nu så jag kan inte dricka. Druckit på antabus en gång och höll på att dö. Smart va? Alkoholen ställer till med mycket skit och vi som har sjukdomen måste försöka att behandla den med allt. Starkt att hå på AA. Jag skämdes när jag kom dit men skrattade när jag gick därifrån. Vilka härliga människor. Samma sak hsr de gjort som jag. Smygdruckit, gömt sprit kan skrtta åt det idag. Du är inte ensam om fetta men jag vet hur du känner dig. Skam och skuld är inte kul.

Vad som är nog är bara du som kan avgöra. Din fru är inte ärlig mot dig och har gjort dig medberoende. Anser din fru att hon dricker för mycket? Vad säger hon om det hela? Är hon genuint ledsen eller är det en nonchalans? Om jag tolkar det du skriver verkar hon inte vara direkt ångerfull. Du måste vara självisk i detta och tänka på dig själv. Du har också ett liv att leva. Du måste kunna känna glädje och livslust. Ställ ett ultimatum tycker jag. Välj mig eller flaskan. Förklara att du inte vill komma tvåa bakom alkoholen. Väljer hon alkoholen så har hon inga känslor för dig. Låter hårt men jag tror du förstår vad jag menar. Du förjänar kärlek, ärlighet och omtanke. Det har du visat henne viljet tyder på stor ömmhet och vilja

Hej och tack! Jag är ganska ung (30) och gick till AA redan när jag var 25 och finner nästan inga ord för hur fint det var och hur mycket det gav mig. Sen flyttade jag och trodde allt var bra men nej. En gång alkoholist... Har nu druckit i tre år och i helgen spårade det ur totalt. Jag är yr. Idag är första dagen jag ser lite hopp och nu ska jag söka upp AA igen. Alkohol ska inte få knäcka mig. I söndags var allt jag tänkte: jag ser ingen annan utväg än döden.

Det första var till Promille och det andra till LoLo. Tror jag gjorde lite fel :)

Ditt temperament kan bero på alkoholen. Den sätter hjärnan ur spel. Ofta dricker vi för vi har problem av något slag. Kan cara beroende, ekonomiska problem, flykt man vill fly från sina problem. Jag har haft väldigt svårt att inse alkoholism som sjukdom men förlikat mig med tanken. Det här med gräns mellan redlös och inte är ju hårfin men jag tror att du liksom jag dricker just för att bli redlös. Har vi kontroll över alkoholen hade det inte hänt. Alkoholen tar kontroll över oss. Du fixar detta men inte själv.