Senaste kommentarerna i forumet

jag ville så gärna nå samförstånd, men det var ju kört, och är fortfarande...

Dagens sanning dock - största barnet sa till mig att hen pratat med pappa om att jag är arg, pappa hade då sagt att barnet skulle prata med mig om det - och när vi gjorde det så frågade jag om hen vet varför jag är så arg - Näe då... Så jag fick återigen skämmas för att jag blir arg och ändå förklara för barnet att det är för att du sparkar och slår mig och lillebror så mycket...

Så nu vet jag - spiken i kistan - soc kommer ju höra barnens version och då kommer jag väl i bästa fall få 50/50 boende... Ja, jag är ju arg, men det är ju för att när vi har pratat och jag har förklarat att man inte får slå/sparka och när hen ändå gör det så blir jag arg, ibland riktigt arg... Och nu får jag ta konsekvenserna... Blä-ont.
Orkar inte, jag har nog fel - det är ju tydligen jag som är hemsk numera; förut blev pappa galenarg i tid och otid, och nu blir jag arg.
:'-(

Lång tid utan uppdatering, tråden har hamnat på sidan 3. Har oro i själen nu, och är inne och läser ofta, men orkar inte skriva själv. Tänker att jag ska kommentera i andra trådar men hittar inga ord att förmedla... Den själsliga oron har nog flera bottnar. Stress på jobbet (mycket, mycket, mycket) relationen med mannen varit i gungning och andra trassliga familjerelationer som slukar energi. Nästa vecka har jag inte druckit något på ett år (!) och det väcker nog tankar också. Suget har varit i stort sett obefintligt under sommar och sensommar, men nu har det känts igen - lite som de första månaderna - hur länge ska jag orka jobba med det här? Sen försvinner tankarna igen, och egentligen vet jag inte vad jag är sugen på. Smaken av vin? Ja, kanske. Känslan av att vara som alla andra? Vadå alla andra - har nog förlikat mig med att jag vet inte hur alla andra dricker, vad de andra tycker är ok. Känslan av att unna mig, att slappna av och in i bubblan. Ja, det är nog det. För tillfället gör jag som Muränan, ägnar mig åt godis. Eller kex. Snabba kolhydrater på eftermiddagen, före middagen, orkar inte äta ordentligt med middag eftersom jag proppat i mig annat. Ångest över det.... Det enda som är positivt med det är att alla eventuella tankar på att klara att dricka det där enda glaset vin försvinner. Så länge jag dövar stress och dåliga relationer med något att äta har jag fortfarande saker att jobba med. Och det är väl ett livslångt projekt? Förhoppningsvis med lite olika arbetsinsats...
Just nu önskar jag att tiden ska gå, en lugnare jobbperiod väntar runt hörnet hoppas jag. Relationen med mannen är på uppåtgående igen, tror jag. Beror egentligen inte på honom, utan på andra omständigheter som påverkar. Längtar bara efter lugn i själen igen, inte vakna med ett band runt huvudet och en klump i magen.

Ja, inget inlägg som det sprudlar om.... men ingen alkohol i alla fall, och det i sig ger ett lugn. Kan bara föreställa mig känslan av om jag spätt på oron och stressen med ett återfall. Nej, det kommer inte att hända.

/m

Jag kan ju bara hålla med om de fledta punkter på din lista. En annan har bluvit lobad två ggr av polusen också innan jag vaknade upp ur alkoholkoman. Det är bea att du vill förändra ditt liv. Jag tycker du gjort en bra och ärlig lista. Det jobbiga är att göra avkall på något och ser det som en bestraffning. Jag tycker du ska ge dig en klapp på axeln och att du gjort ett bra jobb än så länge. Ha a är en jävla skitdrog.

Tack Muränan, Den eviga stöttepelaren!
Har fått en sån där ajfån 6 idag och detta e det första jag skriver med den. Den e lixom bara lite större än min förra, men oj vad jag är ovan! :-)
Allt käns faktiskt helt OK nu med livet. Som vanligt lite halvkaos på jobb, men det är väl det naturliga tillståndet.
Säger som en vän till mig:
- idioter uppskattar ordning, genier kan behärska kaos.
Inte helt sant förvisso, men man kan ju trösta sig.
Påtal om ordning, köpte denna telen i en applebutik, det var det spejsigaste jag sett! Kändes som man klev in i en science fiction film.. Rätt häftigt faktiskt, men ovant.
Imorgon e det jakt! Ingen A i dag heller. Sköönt!
Ha en fin kväll!
// Carlos

Det vore något det,men där är jag jag inte nu. Ni är min medicin. Tack för det!

Jagfattar dig,jag är som du snickrar o bygger i 8 dar med öl
men sen vill jag dö,tror sjukvård är bästa grejen

Här sitter jag igen med en önskan att dö,många säger att naturligtvis vill han det,han är en idiot.
Kanske är jag det men skillnaden är att jag har allt fru o barn, stort hus nyrenoverat garage 500000:- verktyg fin bil stort bank konto inga skulder,MEN JAG HATAR LIVET.Jag dricker för mycket.Börjat testat morfin men det hjälper inte.Kanske är jag en som ska hålla käften,en som har ilandsproblem,men jag vill dö,jag vill inte vara ensam ,vad som än blir vill jag inte var ensam

Känslor kan man inte bara springa ifrån de finns där. Det är alltid jobbigt att tycka om en person som man vet blir problem men långt inne tror och finns det en förhoppning om förändring.

Härligt kämpa på. Man måste alltid försöka. Medicin i inledningsskedet kanske?

....däremot träning, bastu och en allmänt Grinig partner...

Känner igen mig så väl i det du skriver Muränan, tack för dina ord. Håller med " same, same but different ". Just det du skriver tänkte jag på idag med att partnern manipulerar och styr mig just för sin egna dåliga självkänslas skull och ett stort bekräftelsebehov. Jag ser framemot mina KBT träffar ( ska dit imorgon ) att jag får möjligheten att se mig själv och plocka fram de verktygen jag behöver för att " hitta hem" ( till mig själv ) därmed få ökad självkänsla, styra och kontrollera mig själv, mina känslor på rätt köl.

Just det där med fokus stämmer ju så bra, fram tills häromdagen har jag fokuserat enbart på mannen, att ha mysigt/fira, svartsjuka, kontroll. Istället för att först fokusera på mig själv, mina barn och att vi mår bra och att allt fungerar och flyter på. Som just nu när jag skriver detta inlägg, fokus på mitt :) Min partner går upp och ner, fram och tillbaka - han ser undrande ut. Jag fokuserar ju inte på honom nu... kan det vara så enkelt ?

Fokus på självkontroll, god självkänsla, må väl - Prio 1. Inget mer vardagsfirande, enbart till helgen i lagom mängd INTE mer . Vill min partner " fira" mer får han göra det själv !

Kramisar

Ta inte bort mig, det var ett lite förhastad beslut. Undrar om man kan byta namn? Mitt är ganska deptimerande.
Tack så mycket!

när man inte ger efter för ångesten utan låter den rida en ett tag och härja runt och sen sakta släppa taget.Jag plockade fram kvinnor som älskar för mycket igen.Fantastisk läsning.Jag känner hur klumpen i magen sakta släpper av alla kloka ord.Jag MÅSTE SLUTA SPRINGA ifrån mig själv mitt liv och min verklighet.Jag måste stanna och ta en bit i taget för att få klart för mig vem jag är och vad jag vill.

Det är kärlek, ville jag skriva, men verkar kanske lite teatraliskt. Det har inte gått så bra, men är på gång igen. Vill bli fri från detta helvete. Trappar ner nu och idag hade jag mindre abstinens än på mycket länge. Hade kunnat låta bli ikväll., för det var hanterbart, men åkommor tvångstankarna in, måste bara unna mig. Jag är så tacksam för din uppmärksamhet, Muränan, någon såg mig. Det betyder mer än du kan tro. Någon såg mig, det ta mig fasen kärlek!

Det är så sorgligt och trist, men vår sanning kommer aldrig att bli deras sanning.

Så skönt att höra att du går på soc igen. Det är det enda raka. Säger jag som inte kommer nån vart alls! Men på nåt sätt hjälper det mig att veta att du är på väg. :-)

Visade sig att det inte fanns så mycket jag kunde göra. Och jag måste funka idag också, det är bara så. Ligger enormt efter med jobbet, så jag vet väl vad jag gör ikväll...

Inser att jag inte kan fortsätta så här, men jag kan inte göra något åt det just nu heller. Det finns ingen ork till nånting.

Jag tycker att du ska ha någon med dig när du berättar det. Så att du inte blir så ensam och utsatt. Då kanske han verkligen fattar läget också. Är det möjligt att ha med någon? Satsa i så fall på det.

trots att det är bortkastat.Trots att han väljer alkohol.Idag var han nykter och även igår och då väcks ju hoppet.Kanske han tänker på oss,kanske han ser oss i framtiden.När jag frågar så säger han inte just nu.Han säger inte nej och det gör det både svårare och lättare:dels kan jag ju inbilla mig att vi har en framtid där framme nånstans och dels får jag ju lite mer tid på mig att bryta isär denna järnrustning som detta medberoende är.Samtidigt är det så djup kärlek från min sida.Medberoende till trots så är det mannen bakom alkoholen innanför dimmorna jag skulle vilja nå igen och som jag troget väntar på.Just nu är jag så svag så jag är beredd till vad som helst,bara han vill ha mig i sitt liv igen.Han får dricka,välja bort mig och vara egoistisk,bara han kommer och är hos mig.Jag kommer att tycka att detta brev är en sorglig läsning om några dagar/veckor.Men just nu ikväll är de verklighet och jag kan inte hur mycket jag än vill skaka av mig denna känsla.

att säga till honom att jag har varit till banken o att vi har tid hos en jurist bästa vecka. Hyr ska jag kunna säga det till hinom utan att han spårar ur. Jag vet inte hur det ska gå till! Det känns sim att han på nåt sätt tror att det är lugnt nu. Han säger inget och jag har inte häller sagt nåt på ett tag. Han gör lite snälla saker för mig, säkert för att jag ska ångra mig o få dåligt samvete. Men han fortsätter också att smygsupa. Han går ut och håller på med någonting och när han kommer in är han full och blir då spydig o dum. Sist var i går o jag blir verkligen så trött på det. Jag fick och lade mig, orkar inte se o höra honom när han är så där. Det känns som att jag inte kommer ifrån honom fast jag redan är på väg men jag tror ändå inte att jag ska fixa det. Åh om allt vore över! Tänk att det ska vara så svårt att leva som medberoende!

Hej Medberoende!

Läste din tråd och har väl egentligen inte så mycket att tillägga. De föregående inläggen är väldigt bra, tycker jag. Vad jag funderar på är just relationen mellan, å ena sidan att vara medberoende till någon som dricker, och å andra sidan att vara svartsjuk. Egentligen är det same same but different. Båda delarna handlar om att lägga ett onormalt stort fokus på vad den andre personen har för sig eller inte har för sig. Istället för att du lever ditt eget liv tillsammans med den här mannen, utplånas du, och allt fokus hamnar på honom istället. Om du kan bryta det ena av medberoendet eller svartsjukan, så kanske det andra också ger med sig? Du skulle må bra av att fokusera på dig själv och ta hand om dig själv. Men det är väl så klart lätt för mig att säga (skriva)...

Tänker på att mannen provocerar dig. Han manipulerar dig till att känna vissa saker. Han styr och kontrollerar därmed dina känslor. Det är elakt och grymt. Sannolikt bottnar det i en egen dålig självkänsla och en osäkerhet. Tänker också på att just den där manipulationen hänger gärna tätt ihop med ett alkoholberoende. Alkoholen plockar inte fram de snyggaste sakerna hos oss...

Jag är jätteglad för att du får KBT. Med en bra terapeut så är det jättebra. Har prövat själv för diverse "åkommor" och man kan verkligen få bra verktyg att hantera situationer och sitt liv. Det är en riktig ögon-öppnare...!

Hoppas att du kommer kunna ägna dig åt dig själv på ett bra sätt och att din relation till mannen blir mer sund. Fortsätt gärna skriv, om du orkar och vill.

Kram

Jag är så oerhört trött.
Jag har faktiskt pratat med soc och jag kommer få berätta mer. Dock är jag såååååååå vansinnigt arg på soc samtidigt - för att stora barnet ska få hjälp säger de att BVC måste utreda - och BVC säger att de kan inte utreda detta utan då behöver det ju vara något fysiskt och de ska anmäla om de anser att ett barn far illa, men soc bara hänvsiar tillbaka till BVC och det enda som kvarstår då är att barnpsykologen skriver en remiss till BUP, men om inte båda vårdnadshavarna går med på det så får han inte komma dit- och exet anser att det är jag som har problem, eftersom barnet blir argt främst hos mig, jaa... vilken j-a soppa.

Så sant, Vilse i pannkakan - ibland måste man dölja sina spår lite. När jag skrev här första gången, hösten 2012, så hade jag tipsat exet om att också kika in här, fast på annan del av forumet - men han hittade min historia och såg en uppmuntrande kommentar jag hade skrivit till någon som försökte sluta dricka och han blev så himla arg. Han mailade till mig, till sina släktingar och påtalade hur hemsk jag var, att jag överdrev och hur sjukt av mig att berätta det så öppet - och ändå var det ju inte så att någon annan än han och jag skulle känna igen det, för ingen av oss hade ju berättat för någon annan...
Han blev arg för att jag stöttat någon annan eftersom jag aldrig stöttade honom... eh... Han var arg för att jag hade tagit upp saker som "inte var sanna" - hur mycket han drack och hur det påverkade mig. Så - jag tog bort min historia, allt för att lugna honom... Men sedan gick det ett kort tag, ett väldigt kort tag, och så började jag skriva här igen. Då valde jag ett helt nytt användarnamn, som kändes väldigt långt ifrån mig, men mig veterligen så har han aldrig mer läst här...

Är så trött, men vet också att jag har mycket styrka inom mig.
Men det är tröttande att vara mitt i en utredning, mitt i osäkerhet, mitt i sorg, mitt i "inte-kunna-samarbeta" och veta att allt det jag tycker, tänker och känner - det spelar ingen roll för pappan och jag kan inte prata om det utan att jag ska tillrättavisas.

Talade du om för Gagarin att han står inför samma beslut som fadern i familjen Trygg?
Att du faktiskt tänkt i samma banor? Du har ju skrivit att det är flaskan eller Konstnären nu,
eftersom du inte orkar fler resor.med supandet.
Kram
/PP

Japp, de flesta alkoholister sitter i sina ombonade hem och kör till jobbet på morgonen. Men alla är vi samma skrot och korn.

Förstår att programmet väcker känslor hos dig. Det är inte så konstigt att mannen går i försvarsställning. Det är ingen snygg bild att ta in för honom. Taggarna ut och anfall är bästa försvar... Lägg inte för mycket i det. Jag hade nog kunnat hugga som en kobra själv också. Antingen det eller psykbryt. ;-)

Däremot går det en kall kåre genom kroppen när han inte vill söka hjälp nu när han är stark. Det var väl så det gick förra gången? Du kan i och för sig inte göra så mycket, men ställa krav kan man nog allt. Han ska söka hjälp, annars ser du inte att han slutat på riktigt. Förklara att han känns som en tickande bomb, som du går omkring och väntar på... Det tar ju sönder dig att behöva fundera på om allt ska rasa igen. Har du berättat hur du känner? Tror att det här påverkar dig jättemycket. Ska du våga lita på tillvaron eller kan det rasa? Förklarar kanske den där tunga känslan du haft ett tag?

För övrigt är det bra att du försöker fokusera på dig själv. Hösten är ju härlig, eller hur?

Bamsekram

Vad bra Calle! Låter hur bra som helst. Det handlar väl om att inte utsätta sig för alltför stora prövningar i början. Och om man faller, att orka resa sig igen och komma tillbaka. Du är stark hörru! :-D

Visst följer suget klockan?! Det är väl den inrotade vanan, antar jag. För mig är det värst på sen eftermiddag, inför middagen. När middagen är över, så är suget bortblåst. Det handlar alltså om att fatta att suget bara håller i sig en stund och inte är för alltid. För varje gång man besegrar suget, så inbillar jag mig att det krymper lite, lite till nästa gång.

Ha en bra dag!

PS. Har tre muggar som behöver skuras BTW, så du är välkommen!

Du är smart du Stingo. Det där har jag inte tänkt på. Smuttare...? Måste fundera lite.

Hej Pion!

Såg dig i en annan tråd! Hur går det för dig?

Kram