Senaste kommentarerna i forumet

Glädjs åt att det går så bra för dig Calle! Från klarhet till klarhet! Det inspirerar! :-)

Jag som hade i mina tankar ställt in mig på att mjukstarta min arbetsvecka, för att inte bli stressad och grinig.
Och så blev det precis tvärtom, rakt in i väggen bara, i tvåhundrasjuttio...
Trodde att många fortfarande skulle vara på semester och att jag skulle kunna försiktigt kunna sätta mig in hur läget var,
Ta igen alla missade mejl, reka av vad som hade hänt under de veckor jag var borta.
De hade bara tuggat på som vanligt, kört slut på allt material och hade brist på det mesta, saker och ting hade rasat bara för att ingen hade sett till dem på en lång tid.
I stort sett ett enda kaos och min grupp bestod av ...enbart mig, suget var enormt på mina tjänster...
Telefonen ringde i ett, folk stod i köer på kontoret för att prata med mig om det absolut viktigaste, deras problem.
Jag var tvungen att hålla mig i konstant rörelse för om jag stannade till så...jo du Berra, hörrödudu jag behöver din hjälp.
Jag flackade med blicken för att till slut undvika ögonkontakter med alla, lunchen blev en stressad flopp, sista tuggan åkte upp som en sur uppstötning med kaffet.
Dessutom fick jag ta hand om en oplanerad utländsk besökare som skulle ha kommit för sex veckor sedan och lalla runt med under tre dagar, ingenting funkade.
Övertid alla kvällar, hade hur mycket saker som helst som skulle göras hemma med kommande födelsedagar, ingenting funkade.
Satte som en urvriden trasa på den varmfuktiga kvällen i soffan helt urblåst ur hjärnan, och undrade...vad hände?
Allting låste sig för mig och istället för att blir produktiv så blev jag helt lealös och kunde ändå inte somna i tid, tankarna var korrupta.

Stresstålig?, nähä...
Vill kunna planera åtminstone nästkommande dag i mitt sinne, en halv då?, några timmar, en timme?
Det slår över och på andra kvällen satt jag irriterad och grinig framför teven, såg munnen röra sig på bildrutan, men lyssnade inte.

Väcktes i morse av att VD' n ringde på min privata mobil, ja du hör vem det är va?, när jag ringer så brukar det inte vara trevligheter...
Låt mig gissa svarade jag, nattens oväder med blixtrar och dunder har skapat en "glitch" på elnätet, och nu finns det inte en enda dator som funkar?
Rätt gissat svarade han, när kan du komma hit, och ska jag ringa in någon extra snubbe från semestern...
Nä h..te heller sa jag, då kommer de att bli sura på att det blev mitt fel att de var tvungna och komma in, jag fixar....är där om en halvtimme.
Turboröj hela förmiddagen, VD' n hängde mig i hasorna och försökte hänga med på vad jag gjorde, telefonen ringde och folk jagade mig.
På så sätt rätt kul att han fick se hur det går till när JAG jobbar, det har han väl aldrig uppmärksammat.
Han gav upp när det blev alltför tekniskt.
Efter lunchen tackade han för min hektiska insats, jag kunde inte låta bli....var bara tvungen att kontra med...
Vadå hektiskt?, bara en vanlig arbetsdag på firman...
Haha, det var veckans höjdpunkt.
Ikväll var det första gången jag kände att jag hade hunnit ikapp med alla akutingrepp, och skulle kunna beta av det som låg på släp efter semestern...

Så imorgon ska jag för första gången inte åka dit med hjärtat i halsgropen, den här veckan, om inte moder natur har bestämt sig för ett nytt oväder under natten,
Då är jag tillbaka på ruta ett igen...

Min besökare sade en ganska så intressant sak, vet du om att på större företag skulle din grupp bestå av 12 personer, ni är idag tre och en halv.
Jotack sa jag, men det kan ju också vara anledningen till att vi faktiskt har överlevt under de tuffa åren.
Man bränner lätt ut sig om man låter stressen penetrera skyddsvallen man byggt upp runtomkring sig.
Men så ser arbetsmarknaden ut på väldigt många ställen idag, vi jobbar allt hårdare.

Och vad hade det här med alkoholen att göra då?
Vet precis hur det hade sett ut om jag inte blivit nykterist, hade tagit en intern "reset" i stort sett varje kväll med att släta ut alla känslosvallningar...

..med hjälp av alkoholen, jag hade för en stund kunnat frigjort mig från mina tankar och svävat iväg för en stund.
..men med en skuldränta att betala av under efterföljande dagar i form av ångesten.

Det hade absolut INTE underlättat veckan för mig...

En kollega sa till mig igår, fy fan det var den jävligaste vecka jag har varit med om någonsin...
Vet du vad jag ska göra?
Nä svarade jag...
Du...jag ska åka på fredag förbi bolaget innan jag drar själv ut till stugan, och köpa den dyraste jävla whiskyn de har,
Supa mig full och försöka glömma den här veckan...
Jaha du, lycka till svarade jag ( han vet att jag inte dricker längre), och så avslutade vi det samtalet...

..och så funderade jag...
Varför köpa den dyraste whiskyn, är det DET som är "straffet" för att han har plågats under veckan, bränna pengar?
Om han nu ska supa sig full, är det då inte bättre att köpa den billigaste, han kommer väl ändå inte att minnas smaken?
Okey, han kommer att fly verkligheten för en stund, men kommer att må piss i dagar efteråt ( vem minns inte whisky-smällan).
Jag tror ändå inte att han kommer att kunna glömma den här veckan, så ruset kommer inte att göra honom något gott, alls.
Kanske kommer han att ramla och göra sig illa vid stugan och få ett minnesmärke i form av ett ärr, ja då har han ju tatuerat in den veckan han försökte glömma.

Det finns inga fördelar med att berusa sig längre, den är överskattad och överromantiserad.
Folk skrattar åt andras fylldåd när den egentligen bara nedvärderar ens ego, att man inte kan se sina egna begränsningar.
De som dricker försiktigt har aldrig roligt, de som dricker för mycket har absolut inte haft det roligt, men de tror det,
För vem kommer ihåg exakt vad man gjorde på fyllan, kanske så var det det, eller inte...?
När vi tvekar väljer vi instinktivt det vi hoppas på, att det var roligt, ...eller?

Fråga den som var nykter, han eller hon hade kunnat säga sanningen, men vem vill lyssna på en tråkmåns?
Så frågan man skulle kunna tänka sig att ställa, var verkligheten det sämre alternativet?
Eller hade vi hellre valt att lyssna på fantasin, inte sann men roligare...

Vad är det vi flyr ifrån?, våra egna liv, orkar vi inte vara kvar i vardagen, lever vi bara för helgerna?

Min vecka var skit, det vet jag, och jag vet varför, men jag valde att stanna kvar i den...
Om man inte får uppleva det som är dåligt, när ska man då få uppleva det som är bra?
Om livet hela tiden bara är ett enda hallaballo, måste vi då öka på farten för att uppleva att det blir bättre.

Näpp, i med nödbromsen och sakta ner farten, jag höll på att bli fartblind.
Nykterheten är precis som med bilkörning, den håller mig kvar på vägen.

Berra

Fin dag på jobbet som avslutades med kantarellplockning på vägen hem, fans massor!
När jag kom hem så hade vi ordnat barnpassning och åt ute med ett annat par. Jag var chauför! Går rätt bra faktiskt men orkar inte förklara för alla och märkligt nog är det ingen som reagerat inu! Efter maten gick vi ner till havet och fiska och tjejerna drack vin.
Väl hemma så fortsatte vindrickandet, dock på lagom nivå för dom. Käns märklig nog inte jättejobbigt för mig inu, är nog jävligt övertygad inom mig att jag ska fixa detta!
Start som fan inu, måtte känslan hålla i sig!

Det är så drygt. Drygt när de smygdricker och tror att det inte märks. Jag blir så enormt besviken. Vet igentligen inte varför , visste ju att de skulle komma någon kväll. Bara för att vi haft flera bra kvällar så hoppas man. Men nej. Suck. Är så tråkigt att jag blir så ledsen och besviken. :-(

Jag vågar inte gå på systemet. Kan ändå inte dricka. Äter antabus. Jävligt bra gjort.

För mig fungerar dom utmärkt och triggar inte heller något sug. De har blivit ett gott substitut. Det som är roande , som jag skrev i min tråd, är att det räcker med en till tre stycken. Vanlig starköl räcker inte fem stycken... :-)

Det är aldrig försent att leva livet. Varje dag ska du vakna upp med en glädje att ha kul. Ta handom dig och dina barn.

Jag tror aldrig att det är för sent! Men du måste få tillfriskna från ditt medberoende nu.. Då kommer du och dina döttrar hitta tillbaka till varandra. Helt orimligt att du ska bära hela ansvaret för barnens uppväxt, det är ju inte du som druckit och härjat hemma hos er! Du ska inte känna skam för vad dina barn har varit med om! Det kan deras pappa om någon göra. Kontaktade du alnon?

Så igen, det är inte för sent, men du måste börja skapa det liv du vill ha och som du mår bra av. Livet är inte slut än. Ni kan ha många härliga år tillsammans du och dina döttrar. Det är värt att kämpa för!

Bra jobbat. Går om man vill.

Jag håller helt med dig konstnären. Jag är villig att pröva allt som står i min makt för att slippa ångesten. Dagen har tillbringats med två timmar gräsklippning och en halvtimmes krattning. Jag är fullständigt slut efter detta. Begriper ingenting. När jag "drogade" mig med alkohol kunde jag lätt arbeta 8-10 timmar i streck utan problem. Jag kände ingen trötthet utan tuggade bara på. Sedan hade jag väl inte 100 koll på vad jag gjorde ibland men mycket uträttat blev det.

Får lite panik när jag känner dessa trötthetskänslor. Har liksom inget att sätta emot. Inget djävlar anamma. Kände på eftermiddagen att jag blev grinig. Noterades också av frun. Vill inte bli stingslig men det liksom bara kommer. Nåväl, jag antar att det är ett stadium man ska igenom och det finns inte så mycket att göra åt detta. Som jag sagt tidigare, jag måste jobba med mitt tålamod. En dag i taget osv.....

Ikväll blir det kräftor med lokavatten. Kan ju vara trevligt för en gångs skull att ägna sig åt kräftorna och inte bara dryckerna. Allt gott till er alla /Tjalle

Vi alkoholister, missbrukare eller beroende är egoister och vi har alltid en orsak till atg dricka. Din man har allvarliga problem men det vet du innan. Du har också vidrört en öm punkt. Att din man har problem med A och då går man i försvar. Jag hade inte heller problem. Däckade full i sängen mm, förstörde semestrar mm. Inget jag är stolt över men man kan förändra sig om man vill. Du har hamnat i ett medberoende vilket är vanligt. Alanon vid AA kan vara ett stöd för dig. Anledningen att han inte vill prata med dig är skuld och skam. Din man har inte insett sina problem och jag tycker det var dtarkt av dig att gå. Du måste tänka på dig själv och ditt barn. Du kan inte förändra din mans beteende. Förstår all oro du har men som sagt du ska inte klä skott för din mans val. Kanske är det bra att andra får reda på hans problem med A och kan via sin arbetsgivare få hjälp med A.

Du och jag har lite samma bekymmer. Drack också tills jag stupade. Försökte prata med familjen, inte bra. Jag tror och jag brukar ge råd att prata med någon som kan detta med alkohol. Funderat på AA? Medicin så du inte kan dricka? Då behöver man inte tänka på detta med att ha ett val att dricka eller inte. Ser min antabus som en tablett mot allergi. En del tar astmaspray, jag tar antabus. Kämpa på.

Jepp. Ofta sill.

Handla en hel middag som täckmantel i matbutiken för att det inte ska se ut som att man bara ska ha ett sexpack öl?

Eller hur Ebba! Dricker också mycket vatten. Med citron och ingefära. Ska rensa ur kroppen bra. Sen också espresso. Men det sistnämnda är mest som ett substitut för den belöning min alkoholhjärna egentligen ropar efter.

Tänk vad skönt och konstigt på en och samma gång att man inte är ensam :)

Och jag dricker mängder av vatten för att rena mig...

Min erfarenhet av alkoholfritt öl är det är gott och inte triggar sug efter mer eller starkare saker. Jag har använt det som ersättning för riktig öl de gånger jag inte velat dricka men tycker att öl passar till maten, t. ex när man grillar eller äter sill. Har också använt det som törstsläckare varma dagar under sommaren.

Jag vill betona att jag är i början på min resa och inte har varit vit en längre period. Det betyder att det hänt att jag gått från alkoholfri öl till starköl vissa dagar, och jag tror det var Santorini som skrev att man kan ha samma beteende med alkoholfria alternativ som med den riktiga varan. Ungefär så. I min kyl finns det några flaskor, men jag vill undvika dem nu.

Tack för stöd och tips.

Har tidigare inte funderat på vare sig AA eller medicin. Har inte erkänt att jag har problem, har kört "visst dricker jag mycket, men jag kan ju sluta när som helst, bara jag vill" - ramsan, men efter att ha lärt mig lite om AA (visste i princip ingenting tidigare) de senaste dagarna, så varför inte...? Medicin känns mer avlägset - " är jag verkligen så dålig - alkoholist på riktigt"?. Men allt som inte stjälper, hjälper.... Är lite velig, får se hur jag gör. Men jag ska leta reda på en lämplig AA grupp och åtminstone gå på ett öppet möte.

Ebba... ler igenkännande... byta systembolag, köpa presentförpackning till bubblet, konstiga ölsorter så det ser ut som ölprovning. Vem lurar vi egentligen? Bara oss själva. Själv lagar jag god och nyttig mat, för att tvätta bort allt från den senaste dumma fyllan.

Ja, så är det, ju bättre man börjar må ju närmare att dricka igen kommer man. SJUKT. " Alkohol är beroendeframkallande", Du vet dessa gulliga små varningar under alkoholreklam i tidningar. Det är dags att ta dessa varningar på allvar. Usch. Byta systembolag, åka till olika eller som jag: köpa konstiga öl sorter, flera olika så att det ska se ut som att jag ska ha en liten ölprovning eller köpa presentförpackning till bubblet. Hoppas inte jag gav nya tips på sätt att smussla nu utan att du ser hur du/jag/många håller på med oss själva. Och ännu mer vill befria dig ifrån det! Riskakorna jag gick runt och åt smakade ingenting, men jag bet och tuggade på dem som om att jag ville tugga sönder ångesten. Idag har jag klippt ner mina naglar och när jag gjorde det tänkte jag att jag : "nu får jag bort alla spår från helgens bravader som kan ha fastnat." Jag noppade även ögonbrynen och borstade håret om och om igen. Typ trimmade skägget alltså. Jag råkade alltså i helgen inte längre kunna dölja mitt drickande för typ halva släkten på en middag och sen drog jag iväg utan att säga något till en hårdrocksklubb. Där hade jag aldrig hamnat nykter. Ja så nu vet ALLA och har konfronterat mig. Det gjorde de när jag fortfarande var onykter så jag hade inte förmågan att neka och nu ler jag åt det plötsligt. Tro mig jag genomgår enorm panik, ångest, skam,rädslor m.m men tänker att det som hände var bra. Annars hade det fortsatt längre och jag tänker på dig, Du kan öppna en öl och fortsätta detta helvete utan ögon på dig? Så ska det inte bli. Gör inte så mot dig själv. Du är inte ensam, Vi är många...

Förjävligt, Ebba. Vi får stötta varandra i det här.. Vi är inte ensamma!

I dag vaknade jag relativt enkelt. Det var liksom inte jobbigt att kliva upp ur sängen. Redan frisk från bakfyllan? Här går det undan, tänkte jag. Men det är nu det börjar bli lite farligt samtidigt. Igår när jag kom hem från jobbet blev det tufft för vad ska man ersätta tomrummet med? Egentligen borde jag bara gått och lagt mig direkt, men jag har alltid någon slags oro i mig, så jag började trimma skägget. Idag har jag inget skägg kvar. Min enda stolthet. (Fast det växer ju ut igen. Nya och nyktra skäggstrån, får vi tänka)

Nä, det luriga börjar nu. Nu känner jag mig ganska pigg, men jag vet att jag inte riktigt är där ännu. Det brukar ta ett par veckor innan kroppen hämtat sig ordentligt. (Och innan levern och inre organ hämtat sig?.. det är en annan fråga. Det är just därför man får hålla sig påmind. Det handlar ju faktiskt om min hälsa. Farsans blodkärl sprack ju. Jag kan hämna där jag med.)

Jag har alltså redan börjat fundera på när jag kan dricka igen.
Det är därför jag skriver ner allting här. Det handlar om så mycket mer än att bara må dåligt och ha bakfylleångest. Det handlar om mitt liv. Mina anhöriga.
Jag måste välja. Jag väljer att idag ska jag vara nykter. Dag 3 alltså.

Många här skriver av sina egna erfarenheter, det är inte säkert att alla tips funkar för dig. Att "spela upp" sin film funkar för mig för jag vill aldrig dit igen. Om det gör dig ledsen så tänk på hur du mår en dag när du inte druckit. Tex. du lägger dig på kvällen stolt, glad, och stark, du klarade det idag, en dag gick, då kommer det att gå igen...

Ja, det här med att ha gjort bort sig. Har så många sådana grejer i bagaget. Hade nog säkert också kunnat hamna i tidningen som "kvinnan som betedde sig papetiskt":-) Undrar när gemene man ska börja få någon tilltro till mig. Därför MÅSTE jag vara nykter. För jobb, för ekonomi, för man, för vänner, för fritid. (Har nog tyvärr råkat spoilera mycket redan, men hoppas rädda det som räddas kan) Har läst en del om att vissa här "spelar upp" sin film när suget kommit – hur de gått när de tagit ett glas – ändå till slutet. Känns så sorgligt på ett sätt dock, att behöva spela upp den där filmen hela tiden. Blir så ledsen av den. Och behöver få vara lite glad och få tillbaka min egen självkänsla. Nå, idag är en ny dag. Och jag mår lite bättre än igår. Vi är i gott sällskap här!

Ja nog blir det värre o värre allt men jag tror aldrig att det blir bättre!!
Som det känns nu så är jag bara så otroligt ledsen för att det har blivit så här.
Det känns som att jag inte orkar längre, är för svag, kan inte hjälpa mina barn för det är för sent. Jag känner mig som en usel människa och mamma sim inte har gett mina barn den trygghet som de behövde och behöver!
Hade ett samtal med min yngsta dotter i går och hon sa många sanningen ord till mig och det är ju sant!!
Hon vill inte flytta med mig utan vill ha en lägenhet där hon går i skolan för hon vill vara själv, tycker inte att.vi går så bra i hop.
Det känns som hela mitt lov rasade ihop när hon berättade för mig hur hon känner!!
Jag vill bara gråta o gråta, hur i helvete ska jag lösa det här? Det går inte för det är försent och jag måste leva med den här skammen och ångesten över vad jag gjort mot mina barn.
Du skrev Mittendaliv liv att du hade vänner som klarat sig bra med en fungerande förälder men tyvärr så har mina barn inte haft någon:(
Och jag vill tro dig Flygcert när du skriver att det blir bättre men jag kan verkligen inte förstå hur det ska kunna bli bättre för min del:(
Kramar till er<3