Senaste kommentarerna i forumet

i morgon ska jag träffa mina riktiga älsklingar, en halvsjuk farbror som låtsas vara mycket sjukare än han är, en riktig dramaqueen, hans fru som är bitschsernas bitsch, något liknande finns inte på hela jordklotet, älskar henne ! , min far och hans "stencila" sambo..... Ja herre j-r......fortsättning följer

i min mammas hus och har lämnat ett glas på diskbänken, jag är inte såååååå j-- a dålig men det är klart jag orkar inte mer.... Ska träffa andra släktingar i morgon, sådana som jag VERKLiGEN gillar

Men åh vad rädd du måste blivit där ett tag. Det sker så jäkla snabbt de där olyckorna...
Möhippan kommer gå bra!!!

Ok de verkar stannat på 3 öl o 2,5 whisky. Lite mindre än vanligt, om ja inte dricker mer då, men de ska ja försöka o inte göra.

..händer det något oväntat så man tappar fotfästet ett tag och inser hur skört livet är. Min stora pojke studsade på studsmattan och studsade över hela säkerhetsnätet, gjorde någon slags volt och hamnade på axeln. Aaaj, han slår sig ofta men jag hörde direkt att detta var något mer än det vanliga. Ont i nacken och ville inte röra huvudet eller armen. Skönt att slippa fundera över om man kan köra bil en fredagskväll, vi åkte in allihop. Herregud vilken proffsig och bra vård vi har i Sverige. Vi var genom hela processen på mindre än en timme. Nacken var ok, men nyckelbenet var av. Det skulle läka av sig själv men han fick en stödgrej för armen som han själv tycker är jättecool. :-)

Skönt att det inte var något värre ...puh. Väl hemma. Vad var jag nu...just det baka fyra kladdkakor och laga en massa mat och skriva mystiska ledtrådar och packa bikini. Haha nu har nervositeten faktiskt släppt, det får bli som det blir huvudsaken är att alla är hela och friska.

skriv ut alldeles för lättvindigt idag. Han har fått det utskrivet av olika läkare i 8 år utan utvärdering. Och sist sa en läkare på vårdcentralen att det bara behövdes två veckors utfasning. Det är rent kriminellt. Återigen utan att ta någon anamnes. (Jag gör här en mental notering att skriva till hans läkare).
Idag var allt frid och fröjd. Jag hoppas så att det bara är en fas han går igenom. Obalans i självförtroendet. Fast han är så bra.
Frågade ibland om det inte är jobbigt att ha sprit/vin hemma. Han svarar som vanlig: om jag tar en endaste droppe kommer jag att dricka till jag dör. Jag är dödligt allergisk mot alkohol!
(Men varför ens ha skiten hemma?)

Behöver komma ut o andas o röra på mig varje dag. Men idag har jag bara varit med ett lass kartong o plast på återvinningen. Monterat en säng åt sonen, en sån där med utdraggbar gästsäng o lådor under. Herregud, tog ju flera timmar!!! Men han blev nöjd o det känns härligt! Imorgon ska dotterns monteras. Men nu vet jag iaf hur jag ska göra. Ska hinna en omgång väggar också. Så det går långsamt men säkert framåt!

Förstår din förtvivlan och oro....men han vet villa ömma punkter han ska trycka på.
Min kille sa likadant, varenda gång han drack när jag börja säga att jag vill inte träffas när du dricker, då börja det med att han skulle hänga sig....hade inget att leva för sa han.
Så har det låtit hela tiden.

Visst fan va jag orolig första gången, andra o tredje oxå....och e fortfarande, för nu har jag lämnat på riktigt.

MEN jag intalar mig att jag kan göra lika lite åt ett val att begå självmord som vad jag kunde påverka hans val av alkohol intag!!!

Så mycke lögner jag hört dom senaste tio månaderna, börjat ifrågasätta hur älskad jag egentligen var...., skulle han välja ta livet av sig är det hans val.
Precis som det är för dig, det är hans val och du kan inget göra.

Aeromagnus skrev till mig att inte svara i telefon, på sms, fb exc....råder dig det samma.

Han kan inte släppa dig o går du tillbaka så löser det inget.

Kram

skulle jag verkligen vilja säga de rätta orden... men de känns långt borta, svåra hitta. Du vet inom dig att du gjort vad du kunnat och förmått för att hitta en gemensam väg .... Du har verkligen satsat, kämpat, reflekterat, försökt. Du har gjort vad du kan och mer än någon kan begära... Men din vånda ifall han gör sig illa, tar sitt liv kan jag verkligen säga att jag förstår, från insidan. Med vårt förstånd vet vi ändå att ingen kan bära ansvaret för en annan vuxen människas liv. Så är det. Kanske du inte kan hålla den här oron ifrån dig, kanske du måste möta den, titta på den, prata lite med den kanske för att kunna lägga den åt sidan...
Jag vet inte vad som är rätt för dig, kände bara en så stark känsla att jag måste ge dig nån slags svar. Kvällskram till dej från mej / mt

Om man jämför dem med de ursprungliga, så märker man genast att de har skrivits om rejält och har en helt annan angreppspunkt. Ett AA som hade följt de där stegen kunde jag kanske ha gått med i.

Jag började med att komma till öppenvård, första gången jag kom dit va när jag tappade körkortet snuten körde bara upp mig, där satt jag i 2h och bara grät, gick på 3möten å typ de enda jag fick göra var att svara på hur mycket jag druckit och vad alkoholen förstör min kropp sen ville hon alltid att jag skulle fylla i ett papper om hur hon hade skött sitt jobb.

Efter 6månader sökte jag ny kontakt på öppenvård gick på 2möten, andra och sista gången hann jag inte ens in på samtals rummet och sätta mig i stolen förns hon frågade hur jag hade druckit denna vecka fast jag vart nykter ca 2v, så jag vände i dörrn och gick ut.

3dje gången jag sökte hjälp vart jag kvar i 1½år under den tiden skickade hon mig vidare till kbt som inte "orkade" med mig efter 1år som då i sin tur skickade mig vidare till psyk där fick jag träffa en jätte fin tjej men efter 3mötet med henne så berätta hon att hon inte kunde hjälpa mig för att jag hade inte varit nykter på ett halvår så hon kastade typ bara ut mig så då hade jag inget kvar.

otroligt mycket mer som hänt sedan med kommunen innan jag kom fram till behandlings hemmet, kastad fram å tillbaka vet inte hur många läkare jag haft. Som skulle hjälpa mig de jag fick utskrivet sist var antabus och de hade jag inga problem att dricka på, innan de var de lugnande å lite olika saker, allt för jag bara skulle gå hem å typ dö.

Varför jag är så låg just nu är för att min bästa vän här på hemmet beslutade för att åka hem, kommer inte så bra överens med dom andra i gruppen. Men jag ska försöka kämpa mig vidare. För mig handlar detta om att leva eller dö. Går jag ut igen så kan de va sista gången jag lever. Och det måste jag komma ihåg innan jag bestämmer mig för att öppna korken igen.

Ha de gött mina vänner å ta de lugnt i helgen =)

Här i morse utan förvarning som om jag inte sagt något om den nya.Kommer med visioner om en framtid och vill inte ta in vad som faktiskt händer i mitt liv.Jag skriver ett mail,han ringer hit och är i fyllan och är ledsen.Vill tala ut,har en vision osv.Sen kommer då förtäckta hot om att ta bort sig.Jag försöker ta till alla mina knep för att hålla detta ifrån mig,men det är jättesvårt just nu.Tänk om,han tar bort sig.Hur ska jag kunna leva med det?

De där gillar jag! Inspirerar till att formulera mina egna steg också.

äntligen !
Ni som har problem med ordet gud i AA's 12 steg..............här är stegen för ateister :-))
http://rehabreviews.com/rewriting-12-steps-atheists-review/

:)

Kramisar!

Jo man hittar kanske alltid ursäkter o i slutändan e de allt de e; ursäkter.

Det där med skuld är överhuvudtaget overrated. Men du har en situation i nuet och framtiden, som du behöver ta kontroll över. Tyvärr kan jag inte hjälpa med praktiska råd där.

För ett år och fem dagar sen, så skrev jag här. Då var jag där du var i januari. Abstinensrace, avgiftning, å sen bakslag.

För mig har det betytt: seperation, uppsägning å tuffare abstinens.

Jag är idag inne på mitt andra helvetesdygn! Galen abstinens!

Ingen i min omgivning vet nåt, jag har skyllt på utbrändhet. Då hjälper det verkligen att läsa igenom din resa, för den liknar verkligen min!

ni har heeeelt rätt när det gäller min mamma, men jag kan ändå inte skylla mitt drickande på henne. Hon drack inget under min uppväxt. Jag har köpt folköl och vatten.

Vad är KiK för någonting?

Den terapeuten jag har pratat med har också själv missbrukat - och på något sätt så tycker jag bara att det gör hen ännu mer förtroendeingivande. (Jag har alltså pratat med terapeuten - men valde den gången att inte gå vidare......)

Tack för din hälsning! Härligt att läsa att du mår så bra......:-) Jag börjar så sakteliga resa på mig - och ser faktiskt riktigt ok ut när jag tittar mig i spegeln, tro´t eller ej. Den karusell jag varit inne i den senaste veckan lämnar mig inte oberörd. Så mycket som var så nära att gå ännu mer fel. "Saved by the bell" - eller vad är det man säger? Nu väntar en månads semester - en tid som jag tänker använda till att byta riktning och försöka påbörja en läkning av mig själv. Skall iväg på semesterresa med god vän - som vet om allting, och har hjälpt mig till beroendeakuten en gång - så resan är inga problem att låta bli att dricka. Kommer nog inte ens vara sugen om jag skall vara ärlig. Bara varma härliga bad, och goda middagar!

Jag blir alldeles tårögd, en möhippa är ett minne för livet och nu kommer du och din vän kunna minnas tillsammans, dvs du slipper att bli påmind om en fylla som gick snett, utan kan prata om den här dagen fri från skam. Håll fast vid det a-fria alternativet så spelar det ingen roll om de andra planerna går som du har tänkt. Kramisar

Man dricker till slut själv, för att det ska bli lättare att stå ut med tramsighet, gaggande, och fylletjat.. Man bryr sig inte lika mycket om att ens äkta hälft springer runt i kvarteret och tölar så alla begriper att han är på röken..
När man inte bryr sig och försöker hindra alla skämmiga situationer, så blir det också mindre gnissel och tjafs. Det är liksom lättare att dra sig undan med sitt eget vinglas i en vrå och dricka tills man är trött och somnar.. Visserligen vaknar man i regel med baksmälla och ågren men konstaterar att: jag var i alla fall inte ute och yrade runt, och rev ner grejer..
Baksidan med nykterheten är inte att det är svårt för mig, tvärtom.. Däremot ökar konflikterna eftersom jag upplever gubben som allt skämmigare och fullare för varje gång.. Jag ser ju hur grannarna tisslar och tasslar.. Och av erfarenhet vet jag ungefär vad de säger också.. Synd bara att de inte framför budskapet till den det berör.. Men som vanligt här är "svensken" urfeg!
Att jag säger något, räknas liksom inte, Ingen annan har ju sagt nåt, så då är det ju bara jag som är "överkänslig"..

Läste ditt första inlägg och uppfattade som att du mådde riktigt bra då, hade hopp och framtidstro.
Min kille va nykter i fem veckor sen valde han att dricka igen, du har kommit s mycke längre.
Skrev i min egen tråd här att det hjälper för mig att läsa vad jag började skriva....läs det första du skrev...njut av det, då mådde du bättre...läs o tänk tillbaka, du kommer dit igen....