Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner precis så som du skriver om livet just nu, det är verkligt och jag upplever det. Jag är närvarande. Inte inne i mig själv bakfull och trött.
Det bästa med att vara nykter är kontakten med barnen och barnbarnet. Jag är med och delaktig. Jag orkar, är nyfiken och har tid att finnas där :)
Jag gillar också att man känner sig i bättre form även fysisk!!!!
mod60

Välkommen hit. Oavsett hur mitt liv hade sett ut tror jag att jag hade hamnat i alkoholberoende. Nu finns det i och för sig ingen kontrollgrupp, men jag tror faktiskt att även om jag hade allt jag kunnat önska och vilja ha, så hade jag ändå druckit för mycket alkohol. Från första klunken var det liksom kört. Vet inte varför jag attraheras av beroende, det ligger i min personlighet. Hur formas ens personlighet? Det spelar inte så stor roll, jag är här nu och det är dax för mig att sluta dricka alkohol. Olyckliga livsval har orsakat min depression. Vinet har varit en tröst. Om jag aldrig hade insjuknat hade tyvärr vinglaset troligtvis fyllts till bredden likväl, dess funktion hade bara varit en annan.

Hoppas du kan hitta din väg till ett nyktrare liv.

Jag är uppe en stund till om du vill "prata"!

kryper i hela kroppen

Jag vet så lite om dig så.säkert dumma frågor, men var är barnen? Är de med dig? Hur mår de? Vet inte hur gamla de är?
Valeria, hur hände allt det här? Berätta!

Jag tittar in och skickar styrkekramar.
Du måste hålla ut nu när det är riktigt tufft och tänka på att det går över. Jag vaknar ibland med ångest, skitjobbigt men jag låter den vara där och efter ett tag går den över. Varit nykter i 7 månader nu.
Fortsätt vara stark och ta EN Dag i taget som du skrev innan. Tänk på hur bra du mår i din nykterhet- Kanske måste du acceptera att det är så här men att det kommer att ge med sig och att du kommer att må bra snart igen.
hälsningar mod60

vilket är det sämsta tänkbara, ångesten kommer krypande

Fattar inte vad du menar, men förstår att du är full. Men du kommer igen. Nya tag i morgon!

Jag vet inte alls hur du hamnat där du är eller om det är planerat. Jag vill bara att du ska veta att det finns en bas, för du kan landa tillbaka. Här hos oss. I forumet. Vi finns här...

Tur man läser vad man själv skrivit...lite lättare känns allt då

Otroligt tacksam för era inlägg, myrkotten, vändningen + alla. Har varit lite upptagen så jag har inte hunnit läsa så mkt i forumet. Idag var jag xtremt nära att börja dricka igen, började med att jag var uppe i varv, kände mig manisk.jag kunde inte sova, utan låg vaken hela natten. Tankarna snurrade hela tiden runt alkohol. Började planera hur jag skulle göra. Gå på krogen? Hade en lång bilresa idag. Köper en folköl & tar i bilen på väg hem? Bolaget, ngra drinkar när jag kommer hem? Ngra kalla öl. Kanske kan ta en krogrunda & sen börja behandling igen? Sen tänkte jag då & då på era ord som var riktade direkt till mig. Nu har jag ju dragit igång en flytt &så, kanske inte så jävla bra att supa till igen nu. Sen att komma ihåg vad gjort, varför jag sökte hjälp tillslut. Jag blev iallafall helt fixerad vid alkohol,försökte avleda mig själv, men det gick inte. Kände att det ni skrivit vägde tungt i hur mina tankebanor gick, det här med att lämna kvar barskåpet, bokstavligt. När jag var på väg hem dividerade jag fortfarande med mig själv. Söka hjälp (igen) eller gå på krogen? Ringde beroende centrum tillslut & frågade efter antabus. De hade ingen tid förrän måndag. Ringde till vc & bad om en akuttid.
Slutade efter mkt diskussion med läkaren med att jag fick antabus+ lugnande. Jag kom på att det var antingen antabus eller alkohol. Tog 3 lugnande & har sovit hela kvällen. Kan konstatera att förståelsen för läget, hur det känns, (hur desperat man kan känna sig) är mkt
Låg inom vården. Ska tillbaka imorgon för ytterligare antabus. Sen har jag en lång resa igen. Utan alkohol hittills.

Tack för dina ord Felix. Ja visst är det en härlig frihet att inte vara beroende av A. Tänkte idag på så mycket mer tid jag fått sedan jag slutade dricka. Jag är ju vaken betydligt fler timmar på dygnet.

Jag har oxå använt antabus, det är bra och funkade tills jag struntade i att ta dem. Det var för 5 år sedan och efter det drack jag bara mer och mer. Tror att det kunde slutat riktigt illa. Nu går det bra utan men jag har kvar några antabus om jag behöver. men det tror jag inte, jag är glad och mår kanon och känner att min vilja är starkare denna gången.
Visst är det härligt att vara nykter med vännerna nuförtiden. De fester och kalas jag varit på nykter har jag tyckt varit roligast. :) Jag vet att jag vaknar och mår bra utan ångest över att jag pratat för mycket eller så.

Fina Santorini alltid kloka ord från dig. Ja lite frälst känner jag mig allt det stämmer. Jag gillar dessutom att sjung gospel så det passar ju bra:)
Halleluja tack för min nykterhet :) :)

Jag har stupat i hennes gästsäng och är sketfull, det är inte så j-A lätt

Konstigt beteende att han köper en massa alkohol åt dig. Är du verkligen säker på att han inte börjat smygdricka?

Han har varit nykter ända sen jag tog upp allt.
Men han verkar inte förstå att det inte räcker för mig, att det inte kommer räcka för honom heller.

Nu när jag börjat gå in mer å mer i mig själv, alltså Inte lägga nån större vikt i det han säger.
Hans spydiga kommentarer, ironiska sätt mot mig, försöker se att det tydligen hör hit??

Att jag alltid trott på hans ord Att jag inte tål skämt....Men de är ju faktiskt inte skämt....?!

Att han trotts denna situation, vi pratat inte nått nästan. ....Men sex vill han ha. ???
Ger mig mer å mer gödsel åt mina tankar....
Att även sex, porr ger han den kick av välbefinnande (joo sex gör väl det Men inte i dessa situationer va?!)
Som hans alkohol gör.

Men....kan inte ändå begrunda över hans icke drickande (vad jag vet å sett) på ca 2 veckor.
Är det åter den gungande vaggan som visar att nu är det bra, "jag gör allt för dig" sen poff så händer nått.

Alkoholteraputen bad mig fråga han vad han egentligen menade med att han "inte behöver dricka" å där med inte gör det.

Jag gissar han inte fattar att det jag menar är SLUTA..... behöver finna lugnet å kunna prata igen. Svårt på sommaren å barnen Alltid är runt en.

Har klarat mig ända till idag utan att reagera på hans ord....Men idag blev jag sur...irriterad.
Nää får backa å se att jag själv mår bättre att vända på hans ord fast jag märker hans ökade osäkerhet, hans konstanta frågor vem jag pratar med, var jag nu ska, vem vad hur......hela tiden.
Men....det är han...INTE jag!!

Tack för ni finns.

Känner lite igen mig i dig. Olycklig kärlek födde min kärlek till spriten tror jag, jag försökte allt i en period på kanske 10 års tid, inget gick och nu är det ända jag har kvar sen den tiden drickandet.

Det är helt sant, Vändningen, o hade jag inte dem så vet jag inte nåt alls. Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer till dig också!!!!
Jag har en nära vän, o de kämpade i många år att få barn. Tiden gick o hon blev för gammal att adoptera ( hennes man är några år yngre). De hade givit upp hoppet men anmälde sig som fosterföräldrar, där ålderskraven inte är lika hårda. Med kort varsel fick de ta emot en liten kille på en månad. Idag är han över två år. Jag är, trots mitt jobb där det är vetenskap o beprövad erfarenhet som gäller, rent privat helt öppen för andra förklaringsmodeller. Jag tror på mirakel. Jag tror på det goda. Jag tror på att saker sker av en anledning. Din tid kommer Vändningen! På ett eller annat sätt o kanske inte i den form du förväntar dig. Men gott kommer till de goda, det är min övertygelse!

Tung tid är kommen =/
Allt mer känslor börjar komma fram, verkligheten har kommit ikapp mig så j*vla tungt nu få jag verkligen käka upp dom känslor jag inte haft under mitt missbruk.
6månader har jag vart nykter nu ha aldrig hänt på 15år, hur glad som helst är jag över det :D
Klumpen i magen bara växer och växer ångesten på morgonen är värst, känner mig så vilsen i mina tankar, allt som hänt.har nyss gjort 5 steget så det ä nog inte så konstigt att jag må som jag gör. All utnyttjande å all svek mobbning under skoltiden hur mina föräldrar gjort under min uppväxt.
Sen alla tankar som hänt under missbruk, hur jag betett mig, vad jag har ställt till med mot mina vänner som verkligen försökte bry sig om mig STOR SKAM.

Min hjärna är som en stor tjock seg degklump just nu.
Går på AA/NA möten sitter i behandling men det känns inte som det blir bättre.
Ni som tagit er längre i tid ha ni nå tips å ge?

Kram på er =)

... som du, Anders. Kört dom där fyllerejsen, tagit det lite lugnare ett tag - och så på det igen. Det är precis som att jag måstat marinera mig länge och väl, under så lång tid att kropp och psyke till slut verkligen fått nog, liksom totally soaked. Flera dagars supande på raken, dygnet runt. Abstinensen sen är fruktansvärd. Hjärnan svampig, kroppen skakar, hela ens sinne är bortom. Jag har legat utslagen på soffan två dygn i rad och varit i så dåligt skick att jag knappt fått i mig vatten, rädd på riktigt att nu jävlar slår det faktiskt om.

Det var ett oskönt liv.

Jag firade just fyra månader i alkoholfrihet. I dag har jag varit på ett sånt djefla strålande humör
att det nästan skulle ha beskattats. Har fått enormt mycket gjort. Mått helt super. Det är dags för allt det här nu, i mitt liv. Kanske är det dags för dig med? Det som är så fantastiskt i allt detta är att plötsligt, faktiskt, så händer det. Plötsligt är man där. Och man märker att det oföränderliga faktiskt kan förändras.

Blev nå fel på mina andra inlägg försökte skriva från telefon men de tydligen misslyckades =(
Här ä de verkligen up and down just, min polare ha åkt hem till sin hemstad hon som verkligen fick mig att vilja gå till grupp å hålla mig kvar...känns skit jobbigt tårarna bara faller å faller, mycket känslor just nu vill bara ut men va fan hjälper det? Precis ingenting mer än att fly från verkligeheten ;)
det är verkligen en timma i taget bara att hålla sig fast och hålla morgon besluten tappar jag dom tappar jag allt.
Hur funkar det för dig just nu =)
är du med i nån app chat eller så tänkte det kanske skulle va lättare å hålla lite kontakt så om du skulle vilja?
Stötta varandra genom dessa tider =D
Kram

Kom faktiskt iväg ut i spåret idag.. Orkade dock inte springa så långt. Blev mer en snabb promenad och lite joggning mellan åt. Måste ta tag i träningen på allvar och sluta äta.. Känns som jag äter och dricker hela tiden.. Alltså dricker vatten, kaffe och thé..

Idag har det känns lite som att det vore gott med ett glas vin men slagit bort tanken direkt med att hur dåligt jag egentligen mår av att dricka.. Tror inte att det skulle stanna vid ett glas...
Idag har jag inte haft någon huvudvärk, så skönt för har faktiskt då orkat fixa här hemma.

Loggade precis in, men mitt inlägg får vänta, Frank är på SVT 1, gillar verkligen idén, men någon bondmora blir jag nog aldrig i detta liv. Mitt barns far är lite som Frank, anledningen till att jag föll för honom. Nä nu måste jag titta på vad dansken hittar på.

Tror inte de. Hade en vän ett tag när jag var yngre, fast drack hans alkohol på en fest o han började bråka med mig. Vilket var löjligt då jag festen innan tog med en 3 liter vin box o gav han, som jag visserligen hade stulit från ett företag. Han var för övrigt inte en särskillt bra vän heller. Men nej större delen av mina vänner förlorade jag med min psykiska sjukdom, hade aldrig så många heller. Och detta är en stad man flyttar från när man kommer upp i 20 års-åldern. Har många vänner utomlands dock, då jag bodde där och jobbade där i över 1 år. Så har många facebook och mejlkompisar och annat, men dom träffar man ju tyvärr sällan. Min bästa kompis har jag i utlandet.

... men det där att du inte har några vänner i stan längre, har det någon koppling till alkoholen?

Att kontakta terapeuten låter ju superbra. Helt perfekt att det är en som är specialiserad på alkoholberoende. Genom de fall jag hanterat genom mitt jobb har jag haft kontakt med en alkoholterapeut som var mycket erfaren och klok. Han hade dessutom själv varit missbrukare så han visste väldigt väl vad det handlade om. Det har gått bra för många som han jobbat med. Hoppas du också får träffa en sådan terapeut!