Senaste kommentarerna i forumet

Du får tänka så här när det känns jobbigt; du har trots allt de två högsta drömmarna som Vändningen har och skulle jag bara få en av de drömmarna uppfylld så skulle jag slänga mig på golvet i en enda hög, gråtandes av glädje ;)

Angående 12 stegs programmet är det i mitten på d 12 stegen. Ryker ni ihop för du pratar? Frågar om något?

Du skrev han prata om att börja gå på AA och bemött honom i det. Men sen ska du kunna berätta din upplevelse för honom om hur han varit utan att kritisera. Lägga fram det i oro att detta kan sättas ihop med medicinen han ätit, (lyckopillret) att han är labil, det är inget fel i det. Han behöver bara stöd nu, för att inte falla isär värkar det som. Går det fråga honom om något eller blir han kränkt om du frågar hur han mår? Egentligen mår? Med tanke på att han ej medicineras längre och även detta drastiska beteende han ej haft tidigare.. Som känns olustigt för dig. Glöm inte berätta det även med kärlek och styrka, att vissa du finns där och vill vara till hjälp, inte bråka eller anklaga någon.. <3

Vet det är skit svårt.

Vi har precis suttit och gjort ett schema hur dagarna ska se ut här. Fullspäckat och rutin. Jag är glad, hoppas bara min herre verkligen går in 100% som han sa idag på vårt möte på rådgivningen med hans drogterapeut o behandlare. Jag känner mig splittrad, det är bådas ansvar att ta tag i detta för vår relations skull, jag som medberoende och sjukdomar och han med sin beroende missbruk + adhd. Som ej medicineras! Men jag känner ändå hopp... Men vet vad du menar med kränkt... För det har vi upplevt åt båda hållen här hemma, jag som legat sjuk o han vart aktiv i sitt missbruk. Viktigt för dig är att du tar tag i det, dalta inte med honom... Men säg att du gärna lyssnar om han vill berätta /kan förklara sitt beteende... Snällhet förstår han nog själv att servera alkohol som alkoholist låter sjukt konstigt. ;) hoppas du får en fin kväll.. Och al-anon ör bra om du vill lyssna/dela din upplevelse! Kram

Det är med andan i halsen jag följt mig själv de senaste dagarna...:-) Jo, jag skall ta tag i det hela! Skall stå betydligt starkare och rakare i ryggen när jag går till jobbet om en månad! (Note to myself - and others....)

Vi har rykt ihop tre dagar i rad nu. Det är nog rätt att han är instabil och skör. Men frågan är hur man ska bemöta nån som känner sig så galet kränkt av minsta kommentar. Känner att jag själv får psykbryt när han "går till försvar". Ska kolla upp al-anon i närheten. Jag tror att just det här med stoltheten/självkänslan är viktigt att han får kontroll på innan semestern är slut. Han kan ju inte börja gasta på jobbet. Måste kolla i vilket steg man tar upp det.

Det är lite med andan i halsen jag följer dig. Ta tag i det hela så du står lite stadigare när jobbet börjar igen!!

Jo, jag får ta itu med elefanten senare.....-min "fint" gick hem - och dagen utan giltig frånvaro ströks när de läste mitt läkarintyg. Det ligger ju sanning i intyget - även om det känns som att jag kör med viss lögn. Sov 12 timmar i natt - vilket var väl på sin plats. Min "räddning" den här gången kanske var att jag varit rätt ärlig om att jag har haft det tufft privat under våren....... Jag balanserade på en skör tråd ett tag kände jag, vad gäller jobb-biten, men jag fick en försäkran om att den ogiltiga frånvaron stryks - följt av en hälsning om att inte tänka mer på det, utan se till att jag får en bra semester. Puh och stön, så skönt.

Balanserar på en skör tråd ändå - och jag tror att den här smällen precis innan semestern gagnar för att jag inte kommer att använda semestern till att krama närmsta Bag-in-box! Jag funderar på om jag skall berätta för min läkare hur det ligger till, eller ta kontakt med en terapeut som jag har fått namnet till, som är specialist på alkoholberoende. Det är möjligt att det blir av den här gången - jag hoppas att jag har den styrka och det mod som krävs - för jag vill för allt i världen inte gå igenom det jag har gjort den senaste veckan. Jag har lekt med elden - igen. Att det gick "bra" den här gången ger mig ingen styrka - och det är bra. Det ger mig bara respit och andrum för att gå igenom vad som hände. Sen får jag höja blicken och försöka ta mod till mig att söka hjälp - det är dags nu.....!

För har kännt suget hela veckan. Planerar o dricka ensam med stereon o datorn. Har inga vänner i den här stan längre och min familj gillar inte mitt drickande. Har 4 öl i kylen, sen blir det säkert en o annan whiskey me. Ska försöka o inte dricka så jag blir bakfull.

Bra att du dragit ner på drickandet. Ett bra första steg!
Varför har du planerat att dricka imorgon och hur mycket har du planerat att dricka? Ensam? Hur har du planerat att må på lördag morgon?

Tror inte det fanns på jetskin faktiskt, men på vattenskotrar har jag sett det. Nu var det några år sedan jag åkte och jetskin var för övrigt riktigt svårt att köra... så fort man fegade på gasen i en sväng så var det dopp i plurret.

Har ingen erfarenhet av jetski, men med motorbåt kan det vara livsfarligt om man trillar i och båten börjar åka runt en. I värsta fall kan man inte ta sig ur cirkeln och får försöka simma där tills bensinen tar slut, många har drunknat där inne eller blivit träffade av båten. Bl.a. därför finns det ett snöre på alla snurror, som man skall fästa i sig själv och som då omedelbart stoppar motorn i fall man faller i. Finns det inte ett likadant på jetskin?

Har nu lyckats dra ner på mitt drickande, förra veckan drack jag Tisdag och Lördag. Denna veckan har jag hållit mig nykter hela veckan. Gått ner lite i vikt t.o.m. Det har varit svårt och jag har ibland suttit o stirrat på flaskan. Imorgon har jag dock planerat att dricka. Läser "the miracle method" rekommenderat från litteratur tråden, har stött på problem dock för boken vill man tänker sig hur det ska se ut när ens problem är slut och man inte längre behöver dricka, kan inte ens tänka mig det.

Visst är det så. Jag har definitivt coolat ner mig på vissa områden med åldern. Samtidigt har insikten om livets förgänglighet gjort mig känsligare i mycket vilket lätt kan slå över i ångest om jag inte passar på vad jag tänker. Och där spädde ju alkoholen på ytterligare. Ett lugn för stunden , men sen....
Jag är nog uppe i fyra månader nu. Tror jag ligger efter LN med en vecka ca. Kommer inte i håg exakt datum. Nån gång i mars. Just nu känns det som att jag inte kommer att dricka a nåt mer men efter allt jag läst här på forumet så törs jag inte lova vare sig mig själv eller nån annan :). Blott en dag..
Kul att du gillar mina tankegångar :).Alltid roligt att få respons och nya vinklingar på det jag tänker. Det behöver jag. Blir lätt "hemmablind" i mina egna tankar annars.
Såg att du haft en jättefin semester, mod. Du ligger ju flera månader före mig i nykterhet. Otroligt bra jobbat :)! Kramar /FM

Lät faktiskt rätt skoj på din beskrivning, men jag hade personligen fått halvpanik om jag åkt i plurret sådär... förstår att du fick adrenalin! Ensam också, det gör sitt till.

Har ramlat av en jetski en gång och simmade som en idiot efter den för att komma ikapp den, medan åskådarna stod och tjöt av skratt på land. Jag insåg nämligen inte att jetskins styre alltid lägger sig åt höger, så den gick ju i cirklar. Hade jag bara varit stilla så hade den ju cirklat och kommit tillbaka till mig :D

Det jag tänkte på idag på stranden var vilket dåligt skick som öldrickarna var i överlag. Det var bra många där som jag tror i nuvarande skick åtminstone omöjligt skulle kunna klättra upp på en bergstopp - eller välta upp en jolle. De verkade helt slut av att i huvud taget gå till baren och hämta en ny pilsner..

Lätt att vara efterklok.

Herregud, det går inte att lämna det här stället för en sekund. Grejer händer precis hela tiden. Viljas lillskrotis, FM som blitt en lampa, Vändningens getjogging, Stingo med jollen...

Tur jag har semester.

Tack för ett gott skratt! Men faktum är att jag var betydligt rundare då jag drack. Alkohol innehåller mycket kalorier och levern förbränner alkoholen först. Med ständig påfyllnad fick levern aldrig tid att ta itu med fettet. Och träning kom i andra hand. Jag gick ner 20 kg på ett halvt år då jag slutade dricka. Ändrade vanor, åt enligt lchf och började promenera. Så jag har varit normalviktig sen men nu har jag lagt på mej några glasskilon. Inte så farligt, jag ska ta itu med det igen. Inte så kul när kläderna spänner men det är ändå ett lite problem. Inte en gång under denna tid med kriser har jag känt sug efter alkohol. Det är verkligen skönt. Och nu börjar det lugna ner sej runt om.

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Visst kommer det fixa sig!
Sen vad gäller att va bäst....tycker att man är bäst när man håller vad man lovar, för både sig själv och andra.
Och jag hoppas att du håller vad du lovat dig, att inte dricka när dina antabus är slut, för din egen skull.
Tar du dom själv förresten el du har någon som ger dig dom?

Jag roar mig med att googla efter dikter, borde gå till bibblan och få lite lästips då dikter inte är min vanliga prosa, men just nu tilltalar det mig. När jag läste era svar infann sig en känsla och Birger Franzén har skrivit denna dikt:

En droppe medmänsklighet

Ibland kan dagen vara så grå
och själen kännas så tom
som en urdrucken ölburk
i rännstenen-

men så händer något-
någon ler mot en
någon gnolar på en visa
- kanske ett litet ord
från radions morgonandakt
kanske vad som helst
som handlar om liv
och enkel vardagstro
mitt i allt slitet -

Ibland behövs det så ynka lite
en droppe medmänsklighet bara
ett litet stänk av kärlek
för att inte själen
ska torka ut -

Var stark. Kommer fixa sig. Du är ju bara bäst :)

Han tog två tabletter dagligen i tre dagar sen en om dagen hela tiden, 200 mg tabletter.
Tycker han borde kännt något...var för visso utan i två dagar för att dricka på tredje.
Just nu tampas jag med mina föräldrar som är tveksamma att jag inte tar han tillbaka..., oroliga...ja det kan dom väl få va men att höra den 'oroliga' röst som maler o älter på mig får ju knappast mig må bättre.
Min morsa jobbar med missbrukare som kommit en bit på väg, dom kommer djälv och får sin medicin...har viljan att bli bättre.
Till skillnad från han jag levt med, jo jag tror han vill på ett sätt men inte på ett annat...han vill ha både nykterhet och fylle och har vill inte välja.

Min mamma har aldrig behövt se alkoholmissbrukets baksida, aldrig....
Det har jag.
Och jag hoppas slippa uppleva det i resten av mitt liv.

Så att älta vad deras syn på en människa är el att försöka lägga ord i min mun om honom köper jag inte.
Det fanns fina stunder oxå, dom saknas, men dom va för få.

Så jag kommer stå fast vid mitt beslut, hoppas bara slippa behöva älta, jag kan inte göra mer än vad jag gjort.... Jag gick.

Tja vem vet vad särboskapet leder till? Vi var ju det från början. Fast då var vi nyförälskade. Min förhoppning är såklart att han ska sakna mig så mycket att han flyttar hit (själviskt, jag vet). Samtidigt har han varit tydlig med att han vill bo kvar. Och andra saker som signalerar osäkerhet kring hur han tänker sig framtiden. Så jag vill inte ha förväntningar. Och inte heller förringa det som är. Men jösses, nu snurrar jag iväg i tankebanor igen. Här o nu är det enda som finns. Drömmar är viktiga, men det allra viktigaste är att göra det bästa av det man har.

Lyssnade på en sommarpratare för flera år sedan, tror faktiskt han också var nykter efter vindrickande, minns inte alls vem det var. Men han sa nån liknelse om just detta, att göra det bästa av den jordlott man faktiskt fått istället för att stå o hänga på staketet mot grannens finare jordlott o vara bitter att man inte fick den istället...

Felläsningar och skrivningar kan vi alla göra. Vad jag ändå vill skicka med är att det är viktigt att man skiljer på alkoholism (sjukdom) och människa (person). Alkoholen påverkar oss alla och alla blir t.ex. inte aggressiva eller idioter på fyllan. En del blir melankoliska, andra bara väldigt glada innan tröttheten slår till. En del kan somna lätt (och var som helst) på fyllan, andra inte. Det är så olika över hur man är när man har druckit och någonstans där bakom allt finns också en människa.

Hur man lever och vem man är som person kan också påverka rehabiliteringen. Först och främst; inser man att man har problem eller förnekar man? Efter insikt; vill man lösa problemet eller skjuta upp det (eller inte lösa det alls). Sedan hur man hanterar själva tillfrisknandet, om det går smärtfritt eller om det blir bakslag är också olika.

Det är dock viktigt att göra skillnad på person och sjukdom. "Alkoholister" är inte bara ett gäng människor som alla är eller agerar på exakt samma sätt, utan det kan skilja sig rejält.

Låter tokmysigt, balsam för kropp och knopp! Ta hand om dig och din familj.

Han känns bitter och ledsen.Du har gjort ditt val säger han.Jag vill inte tvåla in honom och säga,men du då? Du har i 14 månader valt flaskan och inte en enda gång räckt ut handen och sagt Nu ska vi klara det här tillsammans,vill du hjälpa mig?

Han känner sig också bitter på mig för att ryktet nått in till byn att han är alkoholist.Och felet är tydligen mitt.
Jag hade inte riktigt kraft att säga att med ett sånt intag och letande av bortsprungna hundar i fyllan där han bor troligen kan ha hjälpt det ryktet på vägen.
Men det kanske är lättare för honom att reagera på detta sätt istället för med nån sorts lyckönskningar.

Själv mår jag bra i detta nya och i mig själv.Jag lyckas behålla fokus på mig själv och var jag hittills kommit detta år.Jag ska försöka att inte dras med i lyckoframtidsdrömmar med den nya som är full av ideer och framtidstro.Vilken välgörande skillnad och vad det öppnar dörrar istället för stänger som det varit på så många plan de sista åren.
Simma lugnt ska jag fortsätta göra och hoppas att exet reser sig och blir starkare av detta och känner sig fri att knyta nya kontakter som gör honom väl.

Ja just nu känns det så lätt, inte ett dugg sugen och så fast besluten om att inte dricka mer. Känns som jag förstört nästan två år av mitt liv, inte druckit så hårt i två hela år men det är nog för två år sen som det började bli problem sakta men säkert. Senaste året har varit illla och senaste halvåret bedrövligt..
Jag hoppas och tror att jag kan sluta helt.

Försöker läsa ifatt era trådar och är imponerad av er hur ni lyckats. Läst halva vändningens tråd och riktigt bra gjort av dig. Har ju inte löst färdigt men hoppas att det löser sig med frivården och behandlingen på så sätt som passar dig. Håller även tummarna för att du någon gång snart träffar din livskamrat och får efterlängtade barn. :)

Grattis till dina 7 månader mod60 :) jag ska komma dit jag med.
Du har så rätt stingo, bara det är ju nåt, och jag kommer faktiskt upp ur sängen varje dag och har haft en fin vecka med min dotter. Kunnat prata och hjälpt henne med planering och inköp till hennes nya lgh.
Tack aeromagnus. Ska verkligen försöka vara beredd på att stå emot när suget kommer. Tror dig att det säkert kommer.. Har slutat röka och även snusa för många år sen och vet att sug kan även komma flera år senare..

Det intressanta denna vecka har varit att jag ju såklart varit lite mer social på kvällarna och ringt och pratat i telefon med vänner och två har frågat om jag har druckit?? Kan ju inte bero på att jag sluddrar utan just kanske för att jag varit social och tidigare undvikit att prata i telefon på kvällarna om jag nu inte somnat i soffan...