Senaste kommentarerna i forumet

Ja det var ju en djävla resa med killarna :(. Har tokbrådis nu på morgonkvisten. Men vill verkligen önska dig Välkommen i gänget och Välkommen på tåget! Du tycks ha hamnat helt rätt. Hoppas du får sova ut lite nu...i sängen! /R

Att tanken är fri...

Läser din tråd och tänk, vilken skillnad mot tjejen som satt och darrade på tåget! Kram

I dag tänker jag vinna mot fredags-myset. Tänker inte sitta och gråta i självömkan i soffan ikväll.

Slutar tidigt och tänker åka hem och kolla film eller läsa i soffan. Tänker inte laga någon fancy middag utan värma gamla rester. Kanske jag tar datorn med mig i sängen och dricker te och kollar film tills jag somnar. Mannen och yngsta sonen kommer inte vara hemma så jag har hur mycket egen tid som helst då äldste sonen inte hänger så mycket med mamma.

Känns bra att ha en plan och att sticka hål på den där "det ska vara si och så och så himla mysigt och bra på fredagkvällen"-bubblan.

Undrar hur många i detta land som sliter och stressar i veckorna för att sedan dricka för mycket på fredagen?

Hade en helt underbar kväll i går i keramikverkstaden, helt uppslukad av skapandet!
Tänk att jag inte gjort detta tidigare! Är så glad för att jag hittat dit.

I tankarna har jag redan flyttat in i Huset vid havet och byggt mig en egen liten keramikverkstad. Längtar fysiskt tillbaks till Huset vid havet och hade tänkt åka dit på höstlovet, men det var redan uthyrt.
Tur att jag kan åka dit när jag vill i tanken.

Sitter på jobbet,glad riktigt glad och STOLT!
Sovit gott, riktigt gott och längtar hem då man får sova skönt.

det drömde jag att jag gjorde inatt och det var väldigt skönt att vakna! Det var lika obehagligt som om det vore verkligt. Jag har inte kört bil i fyllan men säkert haft promille kvar nån morron, det måste det ju bli om man dricker 1,5 flaska vin per kväll eller hur? Så i mitt förra liv kunde det ha hänt. Det var nog en påminnelse från mitt undermedvetna om hur bra jag har det nu.

är det medvetet det han gör. Han utnyttjar dig till max. Han är precis som tuggummipapperet som "vill.sluta" skrev, en väldigt bra liknelse !!

Hans stora kärlek är alkoholen, du duger som sovplats.

oberoende vilket så är hans beteende skamlöst! Om han inte förstår det behöver han lära sig det.
Önskar dig inre kraft att lämna den mannen. Ta hand om dig, gör goda saker som du mår bra av, gå gärna till Al-anon. Läs och skriv här!

Det finns män som respekterar sin kvinna och visar sin kärlek och uppskattning i handling, jo de finns! Öppna dina ögon och spana ... men kom ihåg att viktigast i ditt liv är DU!

Styrkekram! / mt

hej tack för ditt svar Vill sluta

ja både ser o inte att han utnyttjar... vill inte det ska vara så för insikten gör för ont... men det är exakt så här det vart o är =(

o hela tiden ursäkter till hans beteende....
det har vart några få gånger han suttit sig o talat med mig(på fyllan) o vart allvarlig... sagt att han tänkt o talat om vilken skithög han är.... att han är rädd för att binda sig...
sagt att han inte vill förlora mig... det är just när han säger sånt här jag faller tillbaka... o speciellt nu när våra vänner ser att han pussar offentligt!!!!

det är hjärtan o ord som jag älskar dig... men det som fattas är umgänge... DET FIIIIIINNS INTE!!!!!
hyra film nej, gå ut o äta middag nej, vara med mig en dag kväll natt nej, ringa säga kan jag komma jag vill umgås med dig nej,åka iväg nån dag med mig nej, gå på stan o handla o gå hand i hand nej, bio nej, har ja frågat o försökt det här med han JAAAAAAAAAAA!!!!!!
Gör han sånt här med andra (inte gå hand i hand med nån annan) JAAAAAAAAAAAAA

Om det är att han utnyttjar mig omedvetet för att det är bekvämt är det fel, o ännu värre om det är medvetet.....

Hoppsan, här händer det grejer i tråden när man är borta i ett par dagar. Kul, kul!

kaeru, höst trollet: Visst kan man vara en jobbig jävel, med eller utan alkohol :)

Liten snabb uppdatering innan läggdags. Jag tänker som så att det är lite styltigt med allt till en början, oavsett vad det är (att inte dricka, att hålla på med en ny arbetsuppgift). Så det måste även gälla när relationen/vanorna man haft tillsammans förändras. Därmed har jag bestämt mig för att övning ger färdighet och har planerat in lite spontanitet i våra liv, hur skumt det än känns att göra spontana saker planerat.

Vi har varit ute och ätit en långdragen middag nyktra, och faktum är att vi hittade saker att prata om och hade riktigt kul ihop (!).

Ett par kvällar har jag föreslagit att vi ska ligga i sängen och titta i taket och lyssna på musik, oavsett om vi har något att prata om eller ej (sådant som de senaste åren bara känts naturligt om vi har druckit mängder av vin). Det experimentet ledde till att vi båda drabbades av lite rastlöshetskänslor, liksom "jaha, här ligger vi.. vad gör vi nu då? Borde vi ha sex nu? Vi kan ju inte bara ligga här".

Men jag tror att sådant här kommer att kännas mer och mer naturligt även i nyktert tillstånd om vi, som sagt, övar. Eller så kommer vi på efter ett tag att det är skittråkigt att göra vin-grejer nykter, men det är ett senare problem.

Askan: Funderade över det du skrev, om att även han kanske längtar efter att få leva ut saker (nykter). Och det är nog så att medan jag druckit så är det jag som har styrt och ställt, eller snarare: mitt drickande har styrt och ställt. Mitt drickande har bestämt vad som är kul eller lämpligt för dagen, alla har fått anpassa sig till det - även han. Så mycket för den spontaniteten! Han är nog inte helt van vid att kunna ta plats utefter sin dagsform, sina infall eller behov. Inte så konstigt att han inte tar initiativ, gud vet när initiativ från honom senast välkomnades på allvar från min sida. Och nu är jag plötsligt missnöjd med arrangemanget som jag själv har tvingat in honom i. Stackars man :)

God natt alla!

Klart du ska med, det blir bara bättre! Vi hjälps åt att peppa varandra och det är verkligen, som du redan förstått, ett stort stöd både att skriva och läsa här.

Dompa, visst är det redan på lördag jag åker hem. Tiden går otroligt fort. Men det kanske är lika bra annars kommer jag inte på planet för, oj, vad mycket god mat det finns! Imorgon ska jag till Palermo och gå lös på katakomberna i Cappuccini, marknader och väskaffärer i nämnd ordning.

Kram på're

Saknar dig här, har blivit van att regelbundet få läsa en Kalla uppdatering. Blir lite orolig när det är tyst från dig. Kram!

BRA tycker jag att det börjar skrivas mer och mer. I tidningen Amelia nr. 17 fanns en artikel "På väg att dricka sig till döds" där två personer som skrivit varsin bok om sitt alkoholmissbruk kommer till tals. Det är journalisten Staffan J Thorsell och Camilla Kuylenstierna. Camillas bok har jag visst lånat med mig här på datorn och började läsa den för ett par dagar sedan. STOR igenkänning måste jag få säga, verkar bra.

Hej och tack för fina kommentarer! Har så mycket att göra just nu (bara roliga grejer) så jag har faktiskt inte haft tid att skriva, men jag läser i trådarna varje dag. Uppriktigt intresserad av hur det går för alla som slåss mot vårt spöke, och lite rädd att glömma vem jag är.

Livet rullar på, jag sover dåligt men det är okej, verkar vara ett allmänt problem? Kanske blir så när vi går in i en ny årstid, jag vet inte så noga eftersom det är första gången på hundra år som jag KÄNNER EFTER. Det är första gången som jag är uppriktigt intresserad av hur jag fungerar och mår, inte bara av att kämpa emot och pressa in mig i en mall som inte passar. Nu vet jag att jag blir deppig när jag PMS:ar, och då är det ju inget farligt längre. Jag vet att det går över. Jag vet att jag blir en bitch när jag och pojkvännen ses, trots att jag inte vill, eftersom jag är ledsen över att vi inte kan ses så ofta som jag vill. Och det är okej, jag kan försöka mildra det och säga förlåt, förklara varför jag blir dum-i-huvet-tjafsig när jag egentligen bara vill kramas. Det är så skönt att kartlägga mig själv, sticka hål på alla rädslor. För jag är rädd för att blir deprimerad på riktigt igen, men på det här sättet kan jag se att det är inte farligt att vara lite nere, det är så livet är.

Jag förlåter mig inte för allt och jag accepterar verkligen inte mig själv fullt ut, men jag har kommit en bra bit på väg! Idag blev jag förvånad över hur jag stod upp för mig själv när jag blev kritiserad på ett möte, något som troligtvis gjort mig darrig i knäna tidigare. Det bara kom av sig själv. Jag kan faktiskt säga att jag älskar mitt liv, det är så härligt att kunna säga så. Såklart finns saker jag skulle vilja förändra, men det är inte så bråttom, och det är inte så farligt. Jag vet att det rör på sig. Tänk den dagen jag ärligt kan säga att jag älskar mig själv! Det kommer, det är jag säker på.

Att sluta dricka handlar om en jädra massa saker, en del gemenesamt och annat individuellt. För mig handlar det om respekt, att jag äntligen tar mig själv på allvar. Att jag är värd att inte dricka. Att jag inte ska behöva bedöva eller förstärka något, utan att jag duger precis som jag är. Och att jag inte ignorerar den där rösten längre, den som sa att något var fel. Det är såklart inte så enkelt, men så känns det. Jag kan bli så ledsen, för min egen skull och för andras, när jag tänker på att den känslan försvann någon gång, hur gick det egentligen till?

Nej nu har jag jobbat alldeles för länge, dags att bege sig hemåt och dega ner sig i soffan. Har märkt att jag verkligen överdoserar kolhydrater för tillfället, gärna socker. Har sett många beskriva liknande i trådar och även läst en del om sockerberoende (Tack Adde) och antar att det blir en kamp att ta framöver. Men inte nu. Idag är det läge att pyssla om och vara snäll, man får välja sina strider. Pizza känns som bra torsdagsmat va?

Kram på er!

Ja, jag tänker också en del på att det är två år sedan det var som värst, för både er och oss.

Ja, herregud. Vilken resa.

Kram, vännen!
/H, som med lite tur kommer att få krama på lillablå i helgen. :-)

Har konkret inlett processen mot deltidsarbete, ska förhoppningsvis jobba med mindre ansvarsfulla (på ett sätt:) uppgifter och ca 60% av 1/1-tid nästa år den här tiden. Lång vår-vinter-semester och ledig sommar ingår också i planerna. Inte helt okomplicerat att lämna det jag håller på med... mycket är stimulerande och kul. Också. Har behövt den här långa inställelsetiden och den nedtrappningstid på kanske ett halvår som är kvar.

Hemma är livet lugnt och bra, vi är båda i våra känslor på ett annat, nytt, sätt. Vissa dagar är nån av oss lite låg, eller rastlös, och då får det vara så. Livet är i förändring på fler sätt, vi har barn och barnbarn omkring oss i mindre utsträckning än nånsin... är utlämnade till varandra och har hög grad av frihet - något vi längtat efter... och som förutsätter att man trivs tillsammans - annars skulle det vara trist. Mycket trist. Outhärdligt kanske.

Nu är det gott... och lite förvirrande.

För två år sen var det som värst... upptrappningen mot uppbrottet pågick inom mig. En annan tid, ett annat liv. Det var då jag hittade hit och här fanns Lelas, Adde, Berra, Lilla Blå, victoria, vana, mie, märta, ledsen, Lisamari, Curry och barbalala ... många fler har har kommit och gått under den här tiden. Stigsdotter, Kalla, Maria och santorini... Nynykter och Dompa! Filosofiska rummet med havet och kastanjen utanför och sofforna med de mjuka ljusa filtarna... Vilket mellanområde och vilket övergångsobjekt - som med tiden kanske blir obehövligt. Men aldrig glömt.
Tack alla! / mt

Hej flickan, har suttit och läst denna tråd nu och jag förstår inte problemet?
Lämna idioten för han utnyttjar dig till max, du är värd så mycket mer.
Det kan vara svårt för dig just nu i stunden, men varken du eller han mår något bra i eran relation.
Han utnyttjar dig till max, som trollet sade.
-Äta kakan och fortfarande ha den kvar,.'

det ringer varningsklockor högt och tydligt, det är bara DU som mår illa i eran relation.
Han bryr sig inte, och efter vad jag har läst hur han behandlar dig så kan du ge honom en riktigt fet smäll på näsan så den börjar blöda. Sparka honom sedan i skrevet så nötterna blir obrukbara.
Vad jag menar är att om ni har den minsta relation så skall ha sätta dig i centrum ALLTID!
Du är hans ALLT, han skall avguda marken du går på och göra minsta vink åt dig.
Du skall vara hans prinsessa, som det är nu av intrycket jag fått efter allt du skrivit så behandlar han dig som ett tugummipapper. Bra att ha men inget man sparar på.
Du är så mycket bättre än allt han står för, du skall ha det bästa! Eller hur?
-Han är INTE det bästa, tyvärr. Mer som skit, vad gör man med skit?
-Spolar bort och tittar inte efter det mer.

Lycka till!
Hälsa från mig innan du ger honom en feting i trynet! (jag kan nog till och med göra det åt dig!)

.

Och jag kan bara säga en sak till er alla!
-Faaan vad ni är duktiga och bra, ni bryr er och kommer med vettiga ideér och förslag.
Ni kommenterar saker och ting från vardagen ochj får livet att bli lite enklare. Lite gladare.
Jag har bestämmt mig nu, idag. Nu skiter vi i det här och ägnar allt vi kan/orkar och klarar av åt familjen!!!!!!
Lever nu rätt bra men det är dessa allergiska reaktioner jag får av alkoholen som gör att jag har konstaterat att jag är allergisk mot skiten.
Måste varit det hela livet.........

DOMPA! Du är bäst, vilken resa du gjort. Och endå har du knappt lämnat stationen.
Jag har just börjat kuta på perongen och hoppas kunna hoppa på sista vagnen............

Hej och välkommen!

Var inte orolig, vi kommer att puckla på dig i bästa forum-stil ;-)
Tog en snabbtitt å e tillbaks imorn..
Kunde inte låta bli att önska dig välkommen igen, för jag tror att du har hamnat på precis rätt ställe! / trollis

Du skriver så mycket av det jag inte fått fram. Fick gåshud när jag läste ditt inlägg. Det är precis vad jag behöver nu. Känns som att du tror på mig och finns därute någonstans. Blev glad och ser fram emot att göra något jag vet "är jag" i kväll. Tacksam för att jag sökte mig till forumet.

i det du beskriver Sommar. Det här med att allt du gjorde tidigare är FÖRE och att du försöker bilda ett nytt EFTER. Jag är också där du är nu. Jag börjar se var jag anpassade mig förut, ja jag kan se det under flera år tillbaka o kanske delvis lite grann ända sen jag var lite flicka. Mest de senaste åren och det gjorde till sist att precis som Höst trollet skriver det blev som en ketchupeffekt... Det small ordentligt till i mitt liv. Ett avgörande, en händelse som förde med sig förändring, som fick mig att öppna ögonen. Och nu efteråt känner jag att det är ögonen som öppnats för "mig själv". Jag ser mig själv igen och nu vill jag också ha ett EFTER, skapa mig ett nytt och bra EFTER.
Det handlar för mig mycket om att inte förtrycka mig själv tror jag. Jag vill vara JAG, inte prestera o visa upp utan jag vill hitta tillbaka till vad jag tyckte om , vad jag mådde bra av, hur jag ville ha det i mitt liv. Endel blir helt nytt och endel annat hoppas jag hitta tillbaka till.
Det är som med din keramikverkstad, där har du hittat hem tror jag... hitta fler sådana gömmor där du vill vara.

Jag upplever också, nu med mitt uppvaknande :) att människor ändrar liksom skepnad i min närhet. Jag fattar sakta men säkert att det är jag o mitt sätt att se på dem som förändras. De är nog desamma. Men mina ögon har liksom fått nya glasögon :)

Kanske därför tänker jag att många av oss här ser våra relationer i ett annat ljus o ofta med förvåning när vi vaknar upp. Jag tror det är vi som förändras o utvecklas för vi har tagit tag i våra liv o har så mycket vilja. Haft skygglappar förut.

Jag känner själv att jag behöver en massa egentid och GOD egentid, mycket bra saker, vill lära vem jag är o ta fram det som är bra o fatta det jag gillar o vad jag inte tycker om.
Jag tror det är bra att tänka som du skriver ovan "vill jag ha det så här?"
Och jag förstår ditt tänk "vet inte vad som är jag"

Med dessa mina tankar här menar jag inte alls att vi kan frånsäga oss eget ansvar för hur vi beter oss i en relation, med våra barn osv. Men att börja med sig själv att försöka må bra i sig själv är väl ändå en förutsättning för att kunna ha en bra o varm relation till någon annan.

Fortsätt se efter dig själv, vad som gör dig gott o vad som stärker dig att vara den du tycker om o vill vara... Ge dig tid.

Du är under utveckling... tror jag. Nu när du låter tanken tänkas ända ut utan att döva den när det börjar brännas. Det gör ont men det gör gott...

Ok visst lite självömkan finns där... :)
men du behöver också en klapp på kinden och en varm systerkram...
Tilde

Ja trollis det är skitjobbigt =(

mitt i allt har ja ändå gjort mera bra saker för mig fast jag känner mig ledsen....

tror att ja kanske vet att det är en ledsenhet som kommer avta mer o mer...
inte nån känsla som kommer vara bestående!!!

tycker det är jobbigt att han inte hört av sig, det är som att ja får en bekräftelse på att han inte vill nåt seriöst(men å andra sidan kan en alkoholist vara seriös ???)

älska mig kanske men älska sitt liv med all alkohol det tror ja bestämt han gör mera!!!!

kram

Skrattade, när jag läste om kyparen.. Kunde se framför mig hur du trycker ner cannelonin..
Jag hade nog bett honom böja sig ner också (för å komma åt förståndet)
.. För det fick mig att tänka på en gammal historia, om en man som gick runt på torget, stannade vid ett stånd med grönsaker och frågade hur mycket tomaterna kostade
- 600 kronor kilot, svarade handlare.
- Då kan du ta och stoppa upp dem i arschlet!
- Nej, det går inte, där har jag gurka för 3000 spän....

Trevlig vistelse i alla fall önskar trollet!