Senaste kommentarerna i forumet

Att jag måste falla dit en sista gång, känna hur det kändes och varför jag ville sluta. På ett sätt är jag glad att jag gjorde det för nu känns allt så mycket tydligare.
Jag får känskan av att du inte tycker nykterheten är din men den är det, den måste få vara det. Känner man att man bara hänger upp sej på att andra blir ledsna så kan det lätt bli så att man börjar utveckla bitterhet mot dem tror jag. Jag tycker du är grym! Du har kämpat på så himla bra, bara halkat lite på vägen vilket är fullt mänskligt. Gör framtiden till DIN nu! :)
Kram

Ja jag känner mig både stolt och glad! Nu vill jag ha mer i den vägen!
Och det kommer med råge... ! På söndag bär det iväg på resan jag tjajat om sedan nykterhetsbeslutet.
Just nu könns det som att det kommer att vara lätt som en plätt, men vet ju att det kan svänga snabbt....

Jag har också varit ensam med barnen under större delen av deras uppväxt. För mig har föräldraskapet varit mycket enklare och mer harmoniskt när jag varit ensamstående än när jag haft en man i huset. Det sämsta jag prövat på är att snabbt i förälskelse flytta ihop med ny man och försöka få en styvfamilj att fungera. Det har inte varit bra, vare sig för mig eller barnen. Det senaste i den vägen var faktiskt rena katastrofen. Är det något jag ångrar i mitt liv så är de besluten. Men gjort är gjort och det leder ingen vart att hålla på och döma sig själv för att man inte hade vett och förstånd att förutse det som skulle komma. Det handlar precis om det du skriver Sattva, att förlåta och acceptera sina ofullkomligheter. Och försöka lära och utvecklas av dem. Fast lätt är det verkligen inte. Livet är inte lätt, men stundtals väldigt spännande!

En farmor, som är rund och trygg och bjuder på glass är bara sååå mycket bättre, än en som är smal och dagenefterilsken.

Jag har inte heller något problem med att tacka nej. Tvärtom, jag känner mig stolt när jag gör det!
VIll också tillhöra de nyktras skara som en självklarhet. Därför tar det lite emot att köpa alkoholfritt vin,det ser ju ut som att jag dricker som vanligt då. För mig fick det gärna stå ALKOHOLFRITT med stora bokstäver på glaset, så att jag fick sitta där och känna mig mallig :)
Du verkar ha kommit mycket längre på den vägen än jag Vilja, men det är helt klart dit jag också vill.
Fast beroendemonstret i mig strävar stundtals kraftigt emot, den j-keln!

En del forum ger möjlighet till att redigera det man skrivit för en viss tid (15 min... 1 timme), sedan låses det man skrivit fast. Det kunde kanske vara värt att pröva här, om det är tekniskt möjligt med programmet, som används?

Helt rätt Inställning!!! Den ska jag ta med mig!!!

Barnen tar fram det ursprungliga obemannade på något sätt. Med dem kan man verkligen inte vara någon annan eller någon annanstans än i verkligheten. Jag fick möta mig själv igår kväll o jag gillade inte den jag blev när sambon inte fanns som en kolugn energi i huset.
Förstår verkligen att du har haft det tufft med barnen! Jag tycker DU är fantastisk!!!

Jag har börjat försöka se detta med alkoholen som den sjukdom det är. Vi borde inte skämmas så otroligt. Hade vi haft ledgångsreumatism eller atros eller någon annan sjukdom som liksom inte bara går över utan är något man måste leva med o hantera i skov oftast livet ut....Och vi ändå hade varit aktiva, hälsomedvetna o valt att sprida glädjen genom att vara instruktörer, så hade människor nog inte låtit fördomar styra tankarna om en! Det är ju för att vår sjukdom är så skuldbelagd. Vi har ju inte aktivt "valt" denna sjukdom. Däremot har vi ju på nåt sätt bidragit till att den blommat upp genom att dricka alkohol. Kanske inte ens mer än friska, men på fel sätt o av fel anledning (iaf jag). Kanske fetma är lika stigmatiserande iof. Men deras sjukdom är svår att dölja. Men troligtvis lika skuldbelagd.
Antar jag försöker hitta förlåtelsens väg samtidigt med acceptans.

att du fått kläm på det här! Håll bara ut när det kommer sug och sämre dagar så blir det baa bättre och lättare sen. Jag vet inte riktigt när det blev självklart att vara nykter men tre år tar det inte ;) . Det känns så bra att veta att man alltid kan rycka ut. Det är väldigt konstigt att den som har stort kontrollbehov, som jag, t.ex kunde totalt släppa kontrollen genom att bli berusad? Kanske var det sättet att få släppa kontrollen ett tag? Man får hitta på bättre sätt. Ha det så bra nu och grattis så här långt.

som jag skrev hos mod60 klistrar jag nu inte här, så jag har lite koll på tillvaron. Det får räknar som en uppdatering av läget. "Jag är inne i ungefär samma känsla efter sju veckor utan A. Två resor utomlands och två fester med gamla dryckesvänner utan A har gett mig en härlig känsla och gott hopp om att slippa skiten för all evighet. Nu ska jag snart till vårdcentralen och ta ett piller, det är min livförsäkring mot att inte plötslig få ett infall och gå till bolaget. Det känns tryggt, och behöver jag göra det i ett år framöver så får det bli så. Skulle jag nu börja dricka är jag verkligen inte säker på att det skulle sluta med livet i behåll för min del. Mina två besök i veckan för att få min antabus har jag valt helt själv frivilligt, min självkännedom om A för min del är välgrundad. Jag litar inte på den jag är om det finns A med i bilden. Nu gör det inte det, solen skiner ute och jag ska börja göra frukost till min fru. De e gött att leva."
Kram alla på detta forum som är guds gåva till mänskligheten

att läsa om din tillvaro. Jag är inne i ungefär samma känsla efter sju veckor utan A. Två resor utomlands och två fester med gamla dryckesvänner utan A har gett mig en härlig känsla och gott hopp om att slippa skiten för all evighet. Nu ska jag snart till vårdcentralen och ta ett piller, det är min livförsäkring mot att inte plötslig få ett infall och gå till bolaget. Det känns tryggt, och behöver jag göra det i ett år framöver så får det bli så. Skulle jag nu börja dricka är jag verkligen inte säker på att det skulle sluta med livet i behåll för min del. Mina två besök i veckan för att få min antabus har jag valt helt själv frivilligt, min självkännedom om A för min del är välgrundad. Jag litar inte på den jag är om det finns A med i bilden. Nu gör det inte det, solen skiner ute och jag ska börja göra frukost till min fru. De e gött att leva.

en hård skola för många, tufft att ha så mkt bekymmer omkring sig Santorini. Som du säger, så hade allt varit mkt djävligare om du druckit. I dag firar jag sju veckor, och känner mig för det mest nästan lycklig att jag inte dricker. Träffen med par nummer två avlöpte väl, och det blev som med det andra paret att jag fick sitta och lyssna på fyllesvammel och upprepningar i flera timmar innan folk slocknade. Underbart att vara uppe och fixa frukost till alla tidigt nästa morgon och känna tacksamhet mot mitt tillstånd. Just nu finns ingen som helst längtan att dricka. Tänker också på mina barn, de är utflugna och vilken dag som helst kan beskedet komma att ett barnbarn är på väg. Då vill jag vara en morfar som har något att ge. Kram till dig som tar livet på allvar.

Jag känner att jag nog glömmer bort att ta hand om mej ibland. Det har varit så otroligt mycket så det är som en såpa i många avsnitt. Eller drama snarare och med en exsvärdotter som är typexemplet på en energitjuv. Jag ska ta hand om mej bättre för annars har jag heller inget att ge, om jag kör slut på mej.
Promenader fungerar som alternativ till alkohol eller träning överhuvudtaget. Hård träning som kettlebells har jag tagit ut mej på. Annars träning med steg till musik, då kopplar jag av. Måste ta tag i det på nytt. Ta hand om mej. Känner samma tendens till missbruk av glass och godis men konsekvenserna är beydligt lindrigare än med alkoholen.

Det är så otroligt svårt att släppa kontrollen. Både på jobbet och nu med familjen. Ska jobba vidare på det. Lycka till med allt, Soff!

Nykter och social på en och samma gång. Och den där känslan av att måttligt sippa på ett vinglas, oj, den är bara för go!

och inspirerad. Vad fint att du kan finnas där för familjen, ge trygghet. Kom bara ihåg att ta hand om dej själv också.

Känner så igen det där med kontrollbehovet, att försöka täcka upp, fixa och ordna, sätta sej själv i sista rummet. För att klara av nykterhet har jag insett att jag måste släppa på det där men det är sjukt svårt. Mitt vin har tidigare varit en paus, en flykt från att vara duktig men det måste ju finnas andra, bättre sätt? :)

Även i detta, det som är. ♥

Yes, yes, yes, YES! :D

/Sister Sledge

... fina grattishälsningar och uppmuntrande tillrop. Dom värmer gott i själen och i den något kylslagna högsommaren.

Helena, dina ord. "Ni är sånt härligt par!" Dom ska jag ta med mig, så skönt skrivet.

SL. Jo, det passade sig så säreget väl att när den fjärde månaden var till ända så hakade den femte direkt i, i går. Haha, jag är i femte månaden, behold magens mjuka rundning!

Modlingen. Ja, precis. Vi är rädda om oss äntligen. Det tänker jag mig att vi har gemensamt, vi alla härinne. Hur det än ser ut i övrigt så har vi en önskan om att upphöra med självdestruktiviteten. Varje gång vi försöker igen är en vacker handling gentemot oss själva, varje nytt beslut som fötts i ångest och vånda kan leda till nåt bärande och bra.

En fin torsdag, en riktig totaltorsdag, ska vi ha i dag. Jättekramar på er alla. ♥

att det går bra för dej och att du haft en härlig semester! Jag blir så glad när jag ser andra som lyckas, som beskriver glädjen lch fördelarna. Visst är det lite religiöst, som att bli frälst föreställer jag mej :)

Jag skulle också vilja kunna redigera. När man skriver på ipad eller telefon så kan det bli vad som helst, de mest konstiga saker ;)

Jag har haft väldigt mycket problem i min närhet det senaste halvåret. Ena sonen har skilt sej och barnbarnens mamma har inte tid och intresse för dem längre. Jag täcker upp så gott jag kan, ger kärlek och trygghet samtidigt som jag måste vara stark för min sons skull. Den andra har drivit ett företag men blev tvungen att begära sej i konkurs, med åtföljande ekonomiska problem. Det är inte bara en gång utan många gånger under denna tid som jag med stor tacksamhet tänker på att jag är nykter! Jag är alltid nykter och redo, pålitlig, klar. Hade jag fortfarande druckit nu så hade jag inte varit nåt stöd alls, tvärtom hade jag säkert supit ner mej helt. Jag är också tacksam för att min nykterhet vilar på stadig grund med tre år nu i ryggen. Det har varit så mycket strul att jag ibland har sagt till min man just att tur att jag inte dricker för då skulle jag supit mej full nu! Den personlighet jag har med stort kontrollbehov och att jag tycker att jag måste styra upp allt, just de dragen gjorde nog att jag fick problem med alkoholen. Jag tycker att jag känner igen det bland många av oss med beroenden. Kontrollbehovet. Eftersom summan av lasterna är konstant sägs det ju och grundmönstret finns där så har jag istället ätit fel lch för mycket glass. Gått upp lite i vikt, tappat greppet om träningen. Men det är ändå bättre så, jag vet att jag kan ta itu med det sen.
Stor tacksamhet som sagt att jag kan vara den starka trygga klippan för mina barn och barnbarn. Det känns som att jag genom det nu kan få lägga de svåra åren av missbruk bakom mej. Jag har sonat mitt "brott" och jag finns här nykter och stark. Alltid.

Tack för att forum fungerar bra nu MEN gärna vill jag ha tillbaka möjligheten att redigera, rätta till och fylla på mina inlägg! / mt

och ströläser i olika trådar. Konstaterar igen att det är ett livligt flöde mellan människor som vill "Förändra sitt drickande" - förvisso sorgligt att det behövs men mycket mer glädjande att känna intensiteten och önskan om förändring. Minns den starka känslan av samhörighet och engagemang från 2012 (tror jag) när vi var ett gäng med intensivt utbyte. Flera av dem mina fb-vänner idag. Underbart med människor jag fått möta från insidan, det som verkligen betyder.
Har känt en sorgsenhet inom mig över "livet som går", barnen - eller snarare barnbarnen - som växer och försvinner ur mitt liv. Å ena sidan då.... Å andra sidan är jag ju så innerligen glad att de har sina egna liv, både barn och barnbarn, att de har vänner och intressen. Men inom mig finns inslag av frågor och känslostråk av skuld över tid där jag lagt mer energi på att upprätthålla "bilden" - fasaden - än att ärligt engagera mig i familjen ... så tror jag. Inte fasen är det lätt att veta. Dessutom är det (förstås) olika i relation till olika personer i familjekretsen.
Det viktigaste jag ville skriva är att tolvstegsprogrammet inrymmer så mycket möjlighet till hjälp att handskas med livsfrågorna. Insikten att det är bara mig själv jag kan jobba med och förändra. Säkert därför så många hittat vägen till Katarina församling i Stockholm där jag tror att många kan känna sig välkomna som med de sår och trasigheter de flesta av oss ändå har. Kantstötta varelser... är vi allihopa - ha ha... Mer och mindre men dock. Vi såg en film häromkvällen maken och jag, Thanks for Sharing, han hade fått tips om den. Den handlade om sexmissbruk men gav en bra bild av tolvstegsarbete på ett humoristiskt sätt. Tyckte vi :) https://www.youtube.com/watch?v=-XzYV-ekWVA
Och så rekommenderar jag boken Djävulsdansen! Ger många bra funderingar om medberoende - och ställer mig i den svåra klyftan jag inledde med: mitt ansvar över att "hålla ihop" familjen (familjeidyllen ha ha) och det svåraste, att släppa taget... ta min del av ansvaret för det som inte blev (så) bra... erkänna, gottgöra så långt jag kan... ge människor friheten till sina egna val. Livsuppgiften.
Allt det bästa till dig som läser, ta hand om dig och dem du älskar... kärlek och frihet! / mt

är öppet för alla http://www.al-anon.se/wp-content/uploads/2015/06/Malmg%C3%A5rdskonvente…
Vi har varit där de två senaste åren, mycket folk. Håll taget nu, du har kämpat hårt och kommit långt på vägen mot ditt eget liv!
Varmaste kramen! / mt

Jag förstår inte heller riktigt om mannen är 22 år eller varit nykter så länge. Oberoende så är det viktigaste din känsla av obehag och den känns lätt att förstå då han närmast tvingar dig att dricka alkohol och beter sig som "en galen treåring".
Det är säkert bra att han går på AA-möten vilket han tydligen gjort tidigare men det ska ju vara hans eget val och beslut. Stöd det gärna. Har du själv gått på Al-Anonmöten? Det skulle jag rekommendera så får du en egen insikt om 12-stegsprogrammet. Fortsätt läsa och skriva här! / mt