Senaste kommentarerna i forumet

Fyrverkerier och applåder!!

Bra att du klarade det! Tack för hälsningen i min tråd också :-)

Jag tänkte från början att beslutet absolut inte var livslångt. Istället tänkte jag att jag inte dricker på ett tag. Men det höll inte. Började snart förhandla med mig själv om att det nog gått ett tag nu. Fick rådet här att köra tills vidare. Det funkar bättre. Är man expert på att lura sig själv får man väl utnjyttja det till något bra också... ;-) Jag med flera har svårt med det där livslånga beslut. Men om man sätter en fix tid bör det kanske inte betyda att det är ok att dricka då igen. Då springer man ju till krogen och tar igen det man missat! En tidsgräns kanske är bättre om man tänker ta det som en revidering av sitt beslut. Har det under den här nyktra tiden hänt något som gör att jag plötsligt kan hantera drickandet igen?! Sannolikt inte! Tillbaka i gamla hjulspår igen...

Förlåt. Ville ju gratta dig till att du var så duktig idag. Inte negga om framtiden. Tror bara att det inte är bra att gå och hålla ut för att få dricka snart igen...

Inte behöver du be om ursäkt inte! Men tack för svaret! (Jag är inte heller riktigt vän med det nya forumet :-( )
Ja, då var ju dina barn lite äldre... Jag ska kolla på dina tips. Men jag vet inte riktigt vad jag vill att barnen ska få hjälp med - exet dricker ju inte längre men har varit och är emellanåt aggressiv...

Tack för dina ord om Gullbranna, men jag tror inte jag fixar det - jag känner mig lite felplacerad?! En del i min sorg är ju att jag har svårt att komma över alla elakheter och inte minst hans ilska - och ja, dessutom känns det som att "jag borde skärpa mig nu, jag har ju lämnat exet och lever ett annorlunda liv nu"... Känner mig nästan lite galen - att jag ine bara kan släppa allt och gå vidare...

Tack för kramen - tar alla kramar jag kan få ;-)

uppriktigt om ursäkt för att jag inte svarat dig tidigare :-(

Jag blir inte vän med det "nya forumet" och tröttnade på att surra omkring helt planlöst i forumet.

Min dotter var 17 år när hon gjorde sin ungdomsvecka, jag tror att den lägre gränsen är 13 år på Nämndemansgårdens veckor. MEN....det finns andra som ger hjälp till mindre barn exvis http://www.eleonoragruppen.se/default.asp och jag vet att det finns liknande på andra platser i landet. Jag har sett/upplevt skillnaden i familjer där alla fått behandling och det är en fröjd att se framförallt barnen som helt plötsligt kan prata öppet om hur det är och inte behöver skämmas eller skydda.

Kolla lite med dessa : http://www.tryggabarnen.org/ och http://www.maskrosbarn.org/

Och som jag skrev till Sorgsen nu.....varför inte ta 3 helt egna dagar på Gullbranna ? Där finns så mycket koncentrerad kunskap !

Kram du ledsna lilla vän ♥

en månad är Gullbrannakonventet som du förra året var på väg till men backade i sista stund för att....ja..varför ? För att du tyckte att du inte behövde ? 3 dagar som är bara dina i en krets av folk som upplevt det mesta och som bara blir glada om de kan tipsa om hur de gått sin egen väg bort..bort....för att bygga ett nytt liv.

Den klassiska situationen är att kvinnan drar tillbaka sin anmälan för att hon efter några dagar tycker "att det var nog inte så farligt...han menade inget illa...väl ?" Nästa gång är det inte bordet som går sönder, det kan vara du.

Ta dig ur din destruktiva relation innan det blir för sent. Det var länge sedan jag läste här och jag ser helt klart att ditt förhållande har rasat till nivån ännu lägre än det var sist jag läste.

Du måste tänka på ditt eget välbefinnade och ditt eget mående. Inget annat betyder mer än det.

Kram du fina ♥

Hej Linnsan!!!

Jag vet faktiskt inte om den går att låna, men det var ingen dyr bok om jag inte minns fel. Kolla bokus.com ell adlibris.... Super bra bok och den är lätt att förstå.

För mig blev den en à-ha upplevelse. En träningsnarkoman är precis likadan som en alkoholist men utåt sett är han " finare" utåt sett då han inte dricker alkohol. Men träningsnsrkomanen är fortfarande missbrukare. Det står mycket om beteenden och tillfrisknande.

Kram

är man med jämna mellanrum när man ser klart och är i fas med sig själv.Men sen rullar stora känslovågen in.Då allt kanske bara var en dröm och inte så farligt och det där kan jag väl leva med osv.Sen att man låter sig påverkas av deras illamående och känner någon sorts ansvar eller skuld att det är på det här viset.
Så nej,klar blir du nog inte på ett tag än.Man inbillar sig att nuså,nu händer det grejjer nu fattar han.Men ack nej.Jag känner till tre förhållanden nära mig inklusive jag själv.Där mannen i fråga inte en enda gång vänt sig bakåt och tittat.Antingen är de för sjuka eller så har faktiskt polletten trillat ned.Ska jag vara med den där människan(vi) så måste jag låta bli.Det har jag minsann inte tänkt.
Det finns andra tjejer/alkoholen är viktigare.Det är ju det som är så surt att ta.Hur dum kan de bli innan hjärnan ramlar ur skallen på dom?Han är förmodligen på en 18-årings nivå trots att han snart närmar sig 40.Jag har hört att de som är beroende fastnar i den mentala ålder de var i när de klev in i beroendet,sant eller inte det får andra svara på.

Försök att behålla fokus på det du just radat upp här.Han är alkoholist,han verkar inte vilja ge upp alkoholen,han behandlar dig illa.Det är ju inte alls omöjligt att han snart veknar och börjar köra känslopjunk då hoten inte funkade.Var beredd på det och stålsätt dig för det,det är naturligtvis ännu tuffare att stå emot.

Önskar så att jag kunde hålla om dig och låta dig gråta och försöka lugna dig med att det blir bättre; det blir bättre! Det känns inte så nu, men det blir det!!

Jag förstår att sommaren varit katastrof, låt anmälan gå igenom - då får polisen utreda och du behöver inte känna att du ska avgöra om han eller du gjort fel, eller vem som är orsaken. Och även om det inte hjälper dig med bodelning etc så är det kanske ett sätt att få upprättelse, att känna att du står upp för dig... Att det inte synts, eller att du inte visat eller sagt något - det är ju det som är det typiska - vi visar inte förrän det gått alldeles för långt och då står vi där med skammen - som vi inte behöver känna eftersom det inte är vi som gjort fel!!! Du har inte gjort fel! Du har kämpat (möjligen alldeles för länge?!) men det är bra att vara envis, men nu har du gjort tillräckligt.

Vad gör dig förvirrad? Skriv, skriv och återigen skriv - det är en hjälp för dig!!! En dag i taget, en liten stund i taget!
Du är så bra, bästa du - önskar jag kunde göra något för dig.
Du är bra, du har gjort rätt!!!
Fortsätt skriv!
Stor kram!

Hmm. Ta mig för den jag är. Min process har egentligen just börjat. Jag hoppas så innerligt att den här platsen har högt i tak för alla. Jag önskar att jag kunde ha en bra relation med A men jag gissar att det är svårt. Har bunkrat med tranbärssaft och Carlsberg NonAlcoholic

Full av beundran för dig. Vilken styrka.
Konstnären

Om du nu har så tråkigt hitta på något då. Vilken fråga hur har man ett spännande liv nykter. Tänk till.
Jag kör med raka rör.
Konstnären

Spännande och tryggt går inte riktigt hand i hand tyvärr. Men fråga ditt barn om det vill ha en trygg eller full mamma. Hitta någon hobby som ger kickar? Typ knyppling eller mönsterbrodering brukar fruntimmer vara tosiga i ;-)

Sur. HUR HAR MAN ETT SPÄNNANDE LIV NYKTER? berätta gärna du som vet. Känner så aptrist.

#sursomentonåring

...så förvirrad jag är...

..ett avtryck.
Läst endel av allt hos dig.
Glöm aldrig: du är bra just för att du är du! Just den du är känner barnen och kärleken mellan er är tydlig och kompromisslös och kravlös. Den bara är!
Lita på det!

Tack för du finns!

Idag är stora gråtardagen för mig...men det blir bättre, måste bli bättre och vändpunkten är nu.
Du är värdefull för många och mig.
Kram

Tack snälla ni för de styrkande kommentarerna!
Har fiskat som en galning sen kl. 05.00, blivit 2 till. 4,5 + 3,9kg. Totalt 10 öringar.
Nu ösregnar det och spriten flödar. Håller mig till att röka fisk å dricka redbull...

Hej! Nu är jag tillbaka.
Insåg att jag slutade skriva tvärt och det är därför jag skriver nu. Typ 1 år senare.

Bättre sent än aldrig!

Jag har inte klarat att hålla mig nykter den här gången heller. Senaste glaset tidigt i gårkväll och nu sitter jag med darrande fingrar och försöker plita ner några rader. Ni är så många som är duktiga där ute men jag börjar tro att det är kört för mig. Varför kan inte jag visa mig själv och mina närmaste lite djävlar anamma och ta tag i mina allvarliga alkoholproblem. Jag skäms så fruktansvärt mycket och ångesten är bottenlös. Vet inte om min fru orkar stanna kvar mycket längre. Jag ska göra ett sista försök att sluta nu men jag klarar det inte själv. Jag behöver er hjälp men i mitt fall är det också så att jag måste tillbaka till AA. Nu måste jag kapitulera på riktigt inför djävulsdrogen A.
Jag orkar inte skriva mer just nu. Sköt om er/Tjalle

...bevisar man psykisk misshandel?
Hur kan någon tro på det när jag jobbat vidare?
Varför skulle det bevisas? För vem? För mig själv? Jag vet ju hur det varit och är utan de bevisen.
Ändrar behandlingen av mig och äktenskapet något för framtiden för reda i delningen?
Svaret är väl nej på allt det där...
Hoppas kvinnojouren hör av sig snart....

Önskar detta är en dröm...

...är en stor katastrof. Jag bör kanske låta anmälan gå igenom ändå???

Var inne i stan med familjen igår och strosade runt bland alla uteserveringar med en glass i handen. Ett enormt sug efter berusning infann sig. Skulle så gärna suttit där med ett gäng öl i kroppen. Tanken på att inte kunna göra det är nästintill outhärdlig och jag förhandlar med mig själv: "- om xx antal dagar. Då! Då kan jag tillåta mig att dricka." Jag har ju inte bestämt mig för ett livslångt uppehåll ännu utan nöjer mig med att nya beslut skall få växa fram under de tre månader som jag satt som målsättning.
Det blev ingen alkohol igår och idag är jag väldigt glad för det. Full av energi och träningslust ska även den här dagen få bli alkoholfri.
Förresten så har jag bara tjugo dagar kvar till mitt gamla rekord från 2010 då jag lyckades att vara vit i en månad -EXAKT! Kommer ihåg att jag nästan sprang till krogen efter jobbet på månadsdagen... Kommer inte ihåg så mycket av resten av kvällen.... Sunt? Näe!

Ha en bra dag vänner!

Boken som du läser Molly, finns den att låna på biblioteket?
Med vänlig hälsning Linnsan

Det finns ju flera kunniga och kloka personer här på forumet, som kan ge dig råd och kloka ord i hur du ska gå vidare med det här, men jag svarar i alla fall. Du har, som jag ser det, en jättejobbig situation. Du skrev att även barnbarnet fick se din pappa onykter. Är det ditt barn? Där skulle jag dra en omedelbar gräns, om det är ditt barn. Om du ska träffa din pappa, gör det bara om han tänker vara nykter. Är det så, att ölen åker fram...åk därifrån. Låter det tufft? Ja, men det är det också. Om din pappa väljer att dricka, då får han dricka ensam utan ditt sällskap. Sätt gränser. En alkoholist som aldrig får känna på att drickandet ger konsekvenser, ja han/hon fortsätter ju att dricka. Jag som medberoende tänker nämligen inte göra det enkelt o smidigt för den som väljer att dricka...och jag tror inte att din pappa kommer att tycka det är så kul att sitta ensam med sina öl, framför att få umgås med sin familj. Bli tuff mot honom. Ställ det ultimatumet: ölen eller mig. Och jag vet att det kan vara fruktansvärt jobbigt att stå emot, men om man ger efter, veknar och accepterar hans drickande, ja då kommer han sannorlikt att fortsätta dricka. Fortsätt att läsa andras inlägg här på forumet och hämta kraft därifrån!
Mvh

... Men det gör ont i mig när jag läser ditt inlägg!

Känner så starkt med dig och önskar att jag kunde göra något för dig!
Det behöver vara ditt egna beslut, men jag måste säga att jag tycker att du ska gå vidare med anmälan - polisen utreder och du behöver inte avgöra vad som är hans fel eller ditt fel, vem som orsakat vad - han har gjort tillräckligt! Även om du gör "fel" saker ibland så har han gjort saker som faktiskt inte är okej, oavsett vad du gjort innan eller efter!!! Och - det viktigaste är att stå upp för dig!! (Jag ångrar mig grymt mycket att jag inte stod upp för mig och lät min anmälan gå vidare när jag satt anonymt hos polisen och inte vågade fullfölja...)

Jag förstår att det känns fruktansvärt nu, men allt löser sig - på något sätt så löser det sig!!! Jag vet att det känns skräp att han kommer tjäna på bodelningen, och jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men du behöver i alla fall inte ta mer av detta!
Ta hand om dig, stora, varma kramar till dig!!!

Hej

Sitter i vår lilla stuga i norr och mår bättre och bättre men sover fortfarande oroligt och är trött. Bröddegen står på jäsning, väntar på att familjen ska vakna. I dag kanske det blir ut och fiska.

Jonte undrar lite hur veckan gick för dig? Skönt m helg och vila.