Senaste kommentarerna i forumet

Tung tid är kommen =/
Allt mer känslor börjar komma fram, verkligheten har kommit ikapp mig så j*vla tungt nu få jag verkligen käka upp dom känslor jag inte haft under mitt missbruk.
6månader har jag vart nykter nu ha aldrig hänt på 15år, hur glad som helst är jag över det :D
Klumpen i magen bara växer och växer ångesten på morgonen är värst, känner mig så vilsen i mina tankar, allt som hänt.har nyss gjort 5 steget så det ä nog inte så konstigt att jag må som jag gör. All utnyttjande å all svek mobbning under skoltiden hur mina föräldrar gjort under min uppväxt.
Sen alla tankar som hänt under missbruk, hur jag betett mig, vad jag har ställt till med mot mina vänner som verkligen försökte bry sig om mig STOR SKAM.

Min hjärna är som en stor tjock seg degklump just nu.
Går på AA/NA möten sitter i behandling men det känns inte som det blir bättre.
Ni som tagit er längre i tid ha ni nå tips å ge?

Kram på er =)

... som du, Anders. Kört dom där fyllerejsen, tagit det lite lugnare ett tag - och så på det igen. Det är precis som att jag måstat marinera mig länge och väl, under så lång tid att kropp och psyke till slut verkligen fått nog, liksom totally soaked. Flera dagars supande på raken, dygnet runt. Abstinensen sen är fruktansvärd. Hjärnan svampig, kroppen skakar, hela ens sinne är bortom. Jag har legat utslagen på soffan två dygn i rad och varit i så dåligt skick att jag knappt fått i mig vatten, rädd på riktigt att nu jävlar slår det faktiskt om.

Det var ett oskönt liv.

Jag firade just fyra månader i alkoholfrihet. I dag har jag varit på ett sånt djefla strålande humör
att det nästan skulle ha beskattats. Har fått enormt mycket gjort. Mått helt super. Det är dags för allt det här nu, i mitt liv. Kanske är det dags för dig med? Det som är så fantastiskt i allt detta är att plötsligt, faktiskt, så händer det. Plötsligt är man där. Och man märker att det oföränderliga faktiskt kan förändras.

Blev nå fel på mina andra inlägg försökte skriva från telefon men de tydligen misslyckades =(
Här ä de verkligen up and down just, min polare ha åkt hem till sin hemstad hon som verkligen fick mig att vilja gå till grupp å hålla mig kvar...känns skit jobbigt tårarna bara faller å faller, mycket känslor just nu vill bara ut men va fan hjälper det? Precis ingenting mer än att fly från verkligeheten ;)
det är verkligen en timma i taget bara att hålla sig fast och hålla morgon besluten tappar jag dom tappar jag allt.
Hur funkar det för dig just nu =)
är du med i nån app chat eller så tänkte det kanske skulle va lättare å hålla lite kontakt så om du skulle vilja?
Stötta varandra genom dessa tider =D
Kram

Kom faktiskt iväg ut i spåret idag.. Orkade dock inte springa så långt. Blev mer en snabb promenad och lite joggning mellan åt. Måste ta tag i träningen på allvar och sluta äta.. Känns som jag äter och dricker hela tiden.. Alltså dricker vatten, kaffe och thé..

Idag har det känns lite som att det vore gott med ett glas vin men slagit bort tanken direkt med att hur dåligt jag egentligen mår av att dricka.. Tror inte att det skulle stanna vid ett glas...
Idag har jag inte haft någon huvudvärk, så skönt för har faktiskt då orkat fixa här hemma.

Loggade precis in, men mitt inlägg får vänta, Frank är på SVT 1, gillar verkligen idén, men någon bondmora blir jag nog aldrig i detta liv. Mitt barns far är lite som Frank, anledningen till att jag föll för honom. Nä nu måste jag titta på vad dansken hittar på.

Tror inte de. Hade en vän ett tag när jag var yngre, fast drack hans alkohol på en fest o han började bråka med mig. Vilket var löjligt då jag festen innan tog med en 3 liter vin box o gav han, som jag visserligen hade stulit från ett företag. Han var för övrigt inte en särskillt bra vän heller. Men nej större delen av mina vänner förlorade jag med min psykiska sjukdom, hade aldrig så många heller. Och detta är en stad man flyttar från när man kommer upp i 20 års-åldern. Har många vänner utomlands dock, då jag bodde där och jobbade där i över 1 år. Så har många facebook och mejlkompisar och annat, men dom träffar man ju tyvärr sällan. Min bästa kompis har jag i utlandet.

... men det där att du inte har några vänner i stan längre, har det någon koppling till alkoholen?

Att kontakta terapeuten låter ju superbra. Helt perfekt att det är en som är specialiserad på alkoholberoende. Genom de fall jag hanterat genom mitt jobb har jag haft kontakt med en alkoholterapeut som var mycket erfaren och klok. Han hade dessutom själv varit missbrukare så han visste väldigt väl vad det handlade om. Det har gått bra för många som han jobbat med. Hoppas du också får träffa en sådan terapeut!

Du får tänka så här när det känns jobbigt; du har trots allt de två högsta drömmarna som Vändningen har och skulle jag bara få en av de drömmarna uppfylld så skulle jag slänga mig på golvet i en enda hög, gråtandes av glädje ;)

Angående 12 stegs programmet är det i mitten på d 12 stegen. Ryker ni ihop för du pratar? Frågar om något?

Du skrev han prata om att börja gå på AA och bemött honom i det. Men sen ska du kunna berätta din upplevelse för honom om hur han varit utan att kritisera. Lägga fram det i oro att detta kan sättas ihop med medicinen han ätit, (lyckopillret) att han är labil, det är inget fel i det. Han behöver bara stöd nu, för att inte falla isär värkar det som. Går det fråga honom om något eller blir han kränkt om du frågar hur han mår? Egentligen mår? Med tanke på att han ej medicineras längre och även detta drastiska beteende han ej haft tidigare.. Som känns olustigt för dig. Glöm inte berätta det även med kärlek och styrka, att vissa du finns där och vill vara till hjälp, inte bråka eller anklaga någon.. <3

Vet det är skit svårt.

Vi har precis suttit och gjort ett schema hur dagarna ska se ut här. Fullspäckat och rutin. Jag är glad, hoppas bara min herre verkligen går in 100% som han sa idag på vårt möte på rådgivningen med hans drogterapeut o behandlare. Jag känner mig splittrad, det är bådas ansvar att ta tag i detta för vår relations skull, jag som medberoende och sjukdomar och han med sin beroende missbruk + adhd. Som ej medicineras! Men jag känner ändå hopp... Men vet vad du menar med kränkt... För det har vi upplevt åt båda hållen här hemma, jag som legat sjuk o han vart aktiv i sitt missbruk. Viktigt för dig är att du tar tag i det, dalta inte med honom... Men säg att du gärna lyssnar om han vill berätta /kan förklara sitt beteende... Snällhet förstår han nog själv att servera alkohol som alkoholist låter sjukt konstigt. ;) hoppas du får en fin kväll.. Och al-anon ör bra om du vill lyssna/dela din upplevelse! Kram

Det är med andan i halsen jag följt mig själv de senaste dagarna...:-) Jo, jag skall ta tag i det hela! Skall stå betydligt starkare och rakare i ryggen när jag går till jobbet om en månad! (Note to myself - and others....)

Vi har rykt ihop tre dagar i rad nu. Det är nog rätt att han är instabil och skör. Men frågan är hur man ska bemöta nån som känner sig så galet kränkt av minsta kommentar. Känner att jag själv får psykbryt när han "går till försvar". Ska kolla upp al-anon i närheten. Jag tror att just det här med stoltheten/självkänslan är viktigt att han får kontroll på innan semestern är slut. Han kan ju inte börja gasta på jobbet. Måste kolla i vilket steg man tar upp det.

Det är lite med andan i halsen jag följer dig. Ta tag i det hela så du står lite stadigare när jobbet börjar igen!!

Jo, jag får ta itu med elefanten senare.....-min "fint" gick hem - och dagen utan giltig frånvaro ströks när de läste mitt läkarintyg. Det ligger ju sanning i intyget - även om det känns som att jag kör med viss lögn. Sov 12 timmar i natt - vilket var väl på sin plats. Min "räddning" den här gången kanske var att jag varit rätt ärlig om att jag har haft det tufft privat under våren....... Jag balanserade på en skör tråd ett tag kände jag, vad gäller jobb-biten, men jag fick en försäkran om att den ogiltiga frånvaron stryks - följt av en hälsning om att inte tänka mer på det, utan se till att jag får en bra semester. Puh och stön, så skönt.

Balanserar på en skör tråd ändå - och jag tror att den här smällen precis innan semestern gagnar för att jag inte kommer att använda semestern till att krama närmsta Bag-in-box! Jag funderar på om jag skall berätta för min läkare hur det ligger till, eller ta kontakt med en terapeut som jag har fått namnet till, som är specialist på alkoholberoende. Det är möjligt att det blir av den här gången - jag hoppas att jag har den styrka och det mod som krävs - för jag vill för allt i världen inte gå igenom det jag har gjort den senaste veckan. Jag har lekt med elden - igen. Att det gick "bra" den här gången ger mig ingen styrka - och det är bra. Det ger mig bara respit och andrum för att gå igenom vad som hände. Sen får jag höja blicken och försöka ta mod till mig att söka hjälp - det är dags nu.....!

För har kännt suget hela veckan. Planerar o dricka ensam med stereon o datorn. Har inga vänner i den här stan längre och min familj gillar inte mitt drickande. Har 4 öl i kylen, sen blir det säkert en o annan whiskey me. Ska försöka o inte dricka så jag blir bakfull.

Bra att du dragit ner på drickandet. Ett bra första steg!
Varför har du planerat att dricka imorgon och hur mycket har du planerat att dricka? Ensam? Hur har du planerat att må på lördag morgon?

Tror inte det fanns på jetskin faktiskt, men på vattenskotrar har jag sett det. Nu var det några år sedan jag åkte och jetskin var för övrigt riktigt svårt att köra... så fort man fegade på gasen i en sväng så var det dopp i plurret.

Har ingen erfarenhet av jetski, men med motorbåt kan det vara livsfarligt om man trillar i och båten börjar åka runt en. I värsta fall kan man inte ta sig ur cirkeln och får försöka simma där tills bensinen tar slut, många har drunknat där inne eller blivit träffade av båten. Bl.a. därför finns det ett snöre på alla snurror, som man skall fästa i sig själv och som då omedelbart stoppar motorn i fall man faller i. Finns det inte ett likadant på jetskin?

Har nu lyckats dra ner på mitt drickande, förra veckan drack jag Tisdag och Lördag. Denna veckan har jag hållit mig nykter hela veckan. Gått ner lite i vikt t.o.m. Det har varit svårt och jag har ibland suttit o stirrat på flaskan. Imorgon har jag dock planerat att dricka. Läser "the miracle method" rekommenderat från litteratur tråden, har stött på problem dock för boken vill man tänker sig hur det ska se ut när ens problem är slut och man inte längre behöver dricka, kan inte ens tänka mig det.

Visst är det så. Jag har definitivt coolat ner mig på vissa områden med åldern. Samtidigt har insikten om livets förgänglighet gjort mig känsligare i mycket vilket lätt kan slå över i ångest om jag inte passar på vad jag tänker. Och där spädde ju alkoholen på ytterligare. Ett lugn för stunden , men sen....
Jag är nog uppe i fyra månader nu. Tror jag ligger efter LN med en vecka ca. Kommer inte i håg exakt datum. Nån gång i mars. Just nu känns det som att jag inte kommer att dricka a nåt mer men efter allt jag läst här på forumet så törs jag inte lova vare sig mig själv eller nån annan :). Blott en dag..
Kul att du gillar mina tankegångar :).Alltid roligt att få respons och nya vinklingar på det jag tänker. Det behöver jag. Blir lätt "hemmablind" i mina egna tankar annars.
Såg att du haft en jättefin semester, mod. Du ligger ju flera månader före mig i nykterhet. Otroligt bra jobbat :)! Kramar /FM

Lät faktiskt rätt skoj på din beskrivning, men jag hade personligen fått halvpanik om jag åkt i plurret sådär... förstår att du fick adrenalin! Ensam också, det gör sitt till.

Har ramlat av en jetski en gång och simmade som en idiot efter den för att komma ikapp den, medan åskådarna stod och tjöt av skratt på land. Jag insåg nämligen inte att jetskins styre alltid lägger sig åt höger, så den gick ju i cirklar. Hade jag bara varit stilla så hade den ju cirklat och kommit tillbaka till mig :D

Det jag tänkte på idag på stranden var vilket dåligt skick som öldrickarna var i överlag. Det var bra många där som jag tror i nuvarande skick åtminstone omöjligt skulle kunna klättra upp på en bergstopp - eller välta upp en jolle. De verkade helt slut av att i huvud taget gå till baren och hämta en ny pilsner..

Lätt att vara efterklok.

Herregud, det går inte att lämna det här stället för en sekund. Grejer händer precis hela tiden. Viljas lillskrotis, FM som blitt en lampa, Vändningens getjogging, Stingo med jollen...

Tur jag har semester.

Tack för ett gott skratt! Men faktum är att jag var betydligt rundare då jag drack. Alkohol innehåller mycket kalorier och levern förbränner alkoholen först. Med ständig påfyllnad fick levern aldrig tid att ta itu med fettet. Och träning kom i andra hand. Jag gick ner 20 kg på ett halvt år då jag slutade dricka. Ändrade vanor, åt enligt lchf och började promenera. Så jag har varit normalviktig sen men nu har jag lagt på mej några glasskilon. Inte så farligt, jag ska ta itu med det igen. Inte så kul när kläderna spänner men det är ändå ett lite problem. Inte en gång under denna tid med kriser har jag känt sug efter alkohol. Det är verkligen skönt. Och nu börjar det lugna ner sej runt om.

Tack Vändningen, visst är det mysigt. Din fantastiska berättelse om bergstoppen i gryningen får mig förresten att villa berätta om något jag själv upplevde ett par dagar sedan.

Jag fick äntligen ut segeljollen vi har på stugan, något jag inte gjorde förra sommaren (vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket kanonväder det var för segling då). Ingen riktig tävlingsjolle, utan en stadig stugjolle, men rätt sportig ändå. Då jag kommit ut på fjärden börjar det hastigt blåsa upp och jag njuter för fulla muggar då jag kryssar allt längre bort. Härligt att vara ute för segel igen! det går fort och jag hänger över kanten för att hålla jollen upprätt. Det fortsätter att blåsa upp och snart börjar det skvätta ordentligt med vatten över kanten, så jag bestämmer mig för att vända hemåt igen. Men då jag skall gå över stag händer något som aldrig hänt mig förr. Min stadiga stugjolle välter under mig, "full turtle" och jag ligger plask i skön bredvid! Vattnet är 18 grader, men där fanns det minsann ingen tid att frysa. Litet orolig blev jag, då jag aldrig rätat en jolle i riktiga förhållanden (seglen uppe och hård vind) förut, men det var bara att ge sig på det. Upp på jollbottnet, tag i centerbordet, luta bakåt och plask, där låg jag i skön igen, nu med en upprätt jolle bredvid mig. Till all lycka hölls den på plats och började inte segla iväg för sig själv, så jag flyttade mig akteröver och simmade/drog mig upp i jollen igen.

Sedan var det bara att väldigt försiktigt segla hem igen, med jollen halvfull med vatten. Tur (och en skopa förutseende) att det var medvind. Fortfarande alldeles för mycket adrenalin i kroppen för att frysa det minsta, trots att det blåste ordentligt, temperaturen var kring 20 och jag hade bara dyblöt t-tröja och shorts på mig.

För mig var det härligt att uppleva hur väl kroppen nu fungerade, då det verkligen gällde och jag har funderat en del hur jag hade klarat mig där ute på (i) vattnet för ett år sedan, i den degiga kondition jag var då. Troligen hade adrenalinet räckt till att få mig att klara det fysiska då med, men visst hade riskerna varit betydligt större. Mera sorgligt är ändå att jag aldrig fick upp seglen över huvud taget, trots att segling hör till det bästa jag vet.

Din upplevelse, och min, de är verkliga upplevelser. Upplevelser som man garanterat missar om man lever sitt liv i en ständig alkoholdimma.

(Jovisst: att välta är vardagsmat för "riktiga" jolleseglare, men som gammal kölbåtsseglare i en stugjolle var det här allt en riktig upplevelse för mig)

Visst kommer det fixa sig!
Sen vad gäller att va bäst....tycker att man är bäst när man håller vad man lovar, för både sig själv och andra.
Och jag hoppas att du håller vad du lovat dig, att inte dricka när dina antabus är slut, för din egen skull.
Tar du dom själv förresten el du har någon som ger dig dom?