skrev mod60 i Mitt måttliga liv
skrev mod60 i Mitt måttliga liv
Jag tror på att du kan, det har du visat tidigare. Ta en minut i taget och låt suget klinga av. Tänk på barnen och roliga saker du tycker om att göra med dem när du är nykter.
skickar styrkekramar
mod
skrev mod60 i Rastlöshet och svartvitt tänkande
skrev mod60 i Rastlöshet och svartvitt tänkande
Ville bara säga hej och tack för orden du skrev i min tråd. Jag blir glad att läsa att det går fortsatt bra för dig med nykterheten. Läste lite om din mans förhållande till alkohol och det på inner en del om min man. MEN denna semester har han tagit det väldigt lugnt och det har varit jätteskönt.
Man vill ju gärna tro att det smittar av sig och det tror jag att Santorini skrev tidigare om att det faktiskt gör.
kram och ha en skön helg :)
mod
skrev mod60 i If you re waiting for a sign, this is it.
skrev mod60 i If you re waiting for a sign, this is it.
Jättekul att det går så bra och att du mår bra i din nykterhet. Den är värd allt guld som finns eller hur!!!! Vi är på gång mot nya bättre tider i våra liv. Vi är rädda om oss själva, äntligen!!!!!
kram mod
skrev mod60 i ett nyktert liv
skrev mod60 i ett nyktert liv
Hej LN
Oh jag har haft en fantastisk semester utomlands och det var inte svårt att vara modig i det vattnet. Ca 34 grader i luften och kanske 22 i vattnet. Härligt.....
kram på dig LN :)
skrev mod60 i ett nyktert liv
skrev mod60 i ett nyktert liv
Kul att möta er igen mina fina forumvänner, jag blir glad i sinnet och tänker återigen på vad alla som skriver här betyder för varandra och för mig.
Tänkte på det jag skrev tidigare om att jag har valt nykterheten och det är ju sant på ett sätt. Jag har valt att vara nykter i snart 7 månader :) Jag kunde fortsatt dricka och gå den vägen men något fick mig att bestämma mig för att vara nykter. Tog en dag i taget. Samtidigt är det ju inget riktigt val, eller är jag ute och snurrar nu, jag menar att OM jag väljer spriten så blir mitt liv kaos igen. Vågar inte tänka tanken på hur djupt ner i alkoholens kvicksand jag skulle kunna sjunka.
Så egentligen har jag ju inget riktigt val känns det som. Hänger ni med? Äsch skit samma jag:) är nykter och VILL vara det. Livet är, som jag skrivit tidigare, upp och ner men det är f...n så mycket lättare att hantera alla berg-och dalbanor när huvudet är ok och inte uppfyllt av ångest och minnesluckor.
Semestern blev lyckad som jag skrev tidigare för att jag oxå var lugnare. Man blir det när man inte är full eller bakis hela tiden!!! Jag har ibland blivit lite hetsig och påstridig av A vilket har gjort att jag lätt brusat upp. Nu var jag mer lugn och harmonisk och kunde tackla olika situationer som krävde lite tålamod. Två veckor med man och tonåring t.ex. Ja mitt mål var att vara närvarande och det känner jag att jag var och är. En annan fördel med att inte dricka är att minnet blivit bättre, jag är heller inte lika vimsig och ofokuserad. Jag har läst flera böcker och det var länge sedan och underbart....
Nu ska resten av sommaren oxå vara nykter!!!
kram mod
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
...smakar på ordet, innehåller mer känslor än verbal information, ledighet är ett annat ord för samma sak, men inte med samma innehåll, sommarlov likaså...
Saker händer, vissa vill man ska hända, andra inte.
Man vill kunna visa upp för andra att man är utomlands på Fejjan med sol och varma stränder, inte en nedspydd tältduk på skara sommarland.
Man visar gärna upp bilder på ett vinglas i en rödglödgande solnedgång, knappast på en trädgård nedsölad med en massa gamla ölburkar och vinflaskor.
Man vill visa upp att man är lyckad, inte förolyckad i ett alkoholberoende.
Ser bilder på förväntningar, många är som en falsk reklamannons, utan någon verklighetsanknytning.
Verkligheten borde vara någon som låg utslagen på soffan med ett utskvimpat rödvinsglas, där början på kvällen startade med en till synes mysig grillkväll.
Så vad är då en semester?
Mästare på att dölja verkligheten för många barnfamiljer! där ena eller båda föräldrarna dricker ohejdat från första till sista semesterdagen.
Idyllen förändrades till något helt annat, kanske ett helvete får några där man räds tiden med hela familjen i en lång ledighet, en enda lång fylla.
Jämför vad min semester betyder för mig, numera...
Jo det är ledighet, med egentid och familjetid, men där jag sitter i positionen att kunna bemästra tiden helt på eget bevåg, jag äger min egna tid, fantastiskt egentligen.
När man ser på den så får den inte förspillas på något helt onödigt, all tid ska vara tid för njutning, i arbete eller slappartid.
Att dricka vore att slösa bort den, på hemska ångestattacker helt i onödan.
Tog med mig min gamla mamma ut till stugan under några dagar, kämpigt när varken ögon, hörsel eller ben riktigt är vad de borde vara, man får ha en stor portion tålamod.
Men när man får höra hennes tacksamhet att få umgås med hennes yngsta sons familj 24-7 så skäms man nästan för sin själviskhet att inte ta sig besväret.
På vägen hem i roddbåten hör man henne säga...."Hejdå landet, hoppas vi får ses igen, kanske detta var sista gången...", och syftar då på hennes vacklande hälsa, hemska tanke.
Man blir ledsen i hjärtat när hon tänker så, och vem vet, kanske det är närmare verkligheten än vad man vill tro, hon har en otrolig mental närvaro min lilla gamla skröplig mamma.
Älskar henne, trots att man kan reta sig på hennes upprepningar som naturligtvis beror på hennes avtagande minne.
Hon är den sista som kan berätta om mina pinsamma barndomsminnen för mina barn, och det får hon gärna göra, de uppskattar att få höra om deras klantiga pappa.
Samma person som säger att det snurrar till i huvudet när hon har fått en enda grogg och sedan säger att det räcker med dricka kaffe för hennes skull, hon är ärlig.
Vädret suger och det är ingenting någon kan rå på, bara att acceptera läget, det gav oss många timmar runt det lilla trånga middagsbordet att umgås vid hela familjen.
Tidiga kvällar när man i ficklampsbelysning fick leda sin mamma i armkrok över blöta stenar och halkiga rötter för att det var dags att gå och lägga en gammal människa.
Hela familjen kom i säng i tid för att sympatisera med en trött pensionär, och det gjorde tidiga mornar också vilket var bra för oss alla.
Var det dåligt?
Ur ett highlife synvinkel så var det ju inget råparty precis, men det gjorde åtminstone mig gott.
En annorlunda start på zämstrn, men det gav mig en härlig känsla av samhörighet som vi inte gör allt för ofta, förändringar är bra.
Jag mår bra, och min tid är dyrbar, slösar bara bort den på något som är värt något, min tid med mina kära.
Det får kosta mycket och gärna, inte tiden med alkoholen, det är att kasta grus i maskineriet...
Lev!, och lev nu, imorgon kan det vara försent....
Berra med hög närvaro
skrev Valeria i Mitt måttliga liv
skrev Valeria i Mitt måttliga liv
Jag klarade att stå emot att fortsätta idag. Nu gäller det att klara to - sö. Jobb och antabus på måndag. Det ska gå!
skrev Sattva i Från ingenting till någonting
skrev Sattva i Från ingenting till någonting
Ja det kan man ju inte. Men jag fattar vad du menar. I mitt jobb möter jag dagligen människor där jag iaf försöker sätta mig in i deras liv och de utmaningar de möter. Det är inte lätt alltid! En del berättar saker jag lätt kan relatera till, andra sådant som är helt främmande. Ödmjukhet behöver inte vara att man inte försöker hjälpa. Jag personligen känner att ödmjukheten ligger i vetskapen att jag likaväl kan vara du. Så lite som oftast gör skillnad. Bli påkörd på övergång stället, så sitter jag i rullstol. Så lite skiljer en uteliggare från den i villa. Och ändå så mycket.
Jag är en av dem som ger såna där råd. För det är ju faktiskt så att de hjälper. Aktivitet är, nästan, alltid bättre än motsatsen. Det blir en positiv spiral. Att det inte känns meningsfullt är tufft. Ibland funkar "fake it until you make it". Ibland hitta motivationen i att resultatet är positivt, som Vändningen beskriver.
Ge inte upp Myrkotten!!!!
skrev steglitsan i If you re waiting for a sign, this is it.
skrev steglitsan i If you re waiting for a sign, this is it.
Min klippa här på forumet. Som alltid kommer med klokaskaper och högsta hejjaropen. Grattis! Jag är sugen på att haka på din månad, När började den?
skrev Vändningen i Mitt måttliga liv
skrev Vändningen i Mitt måttliga liv
Hoppas du kan landa lite. Övertala dig att inte dricka kommer ju inte gå, men tänk bara på att om du nu druckit A varje dag under semestern, så har du ju fått upp en viss tolerans. Så var försiktig bara, håll kvar vid "måttliga Valeria" och jaga inte ruset.
skrev Sattva i Mitt måttliga liv
skrev Sattva i Mitt måttliga liv
Hoppas du hittar en lagom balans o njuter av barn o vänner!!!!
skrev Sattva i Varför är det så svårt??!!
skrev Sattva i Varför är det så svårt??!!
Oj, det här jag också haft i perioder men inte fattat vad det var! Första gången var på en båtluff i Grekland för många år sedan. Vi var unga, jag o kompisen sov för lite och drack för mycket...en natt vaknade jag av att en kraft drog mig mot fönstret, det var iskallt (fast det var det ju inte, somnar i Grekland...). Jag försökte vakna och ropa på min kompis men hon hörde inte (hon sov precis bredvid så jag fick väl inte fram nåt ljud antar jag) o jag kunde inte röra mig eller väcka mig själv. Jätteotäckt!! Jag trodde det var pga sömnbrist o för mkt alkohol...Det har hänt några gånger efter det men nu länge sedan. Så jag förstår!!!!
Låter ändå som om du tänkt länge på detta! Här finns stöd!!!
skrev HelenaN i Mitt måttliga liv
skrev HelenaN i Mitt måttliga liv
Tänkte just idag på att du borde vara hemma nu.
Hoppas att du klarat av att stå emot suget från sex-packen. Och i morgon har du barnen med. Du har ju klarat det vid något tidigare tillfälle att stå emot för barnens skull. Vad är skillnaden nu?
skrev Sattva i Börja sluta?
skrev Sattva i Börja sluta?
Ännu en seger att lägga i bra förvar att kunna plocka fram vid behov!
skrev HelenaN i Varför är det så svårt??!!
skrev HelenaN i Varför är det så svårt??!!
Gillar din bild av alkoholen som den vackra förföriska näcken som försöker locka dig tillbaka i fördärvet.
För många av oss verkar det vara lättare att hantera suget när man liksom gör det till ett levande väsen. Någon annan här liknade honom vid en orm, Sir Väs. Jag har också tänkt på alkoholen som en man jag haft ett stormigt destruktivt förhållande med.
Ja, jag tror på att du nått det där mentala rummet, där du kan le mot näcken, trygg i förvissningen om att han inte kan påverka dig längre! Där tror jag du vill stanna :)
skrev HelenaN i If you re waiting for a sign, this is it.
skrev HelenaN i If you re waiting for a sign, this is it.
...till dig och a-friheten. Ni är ett sånt härligt par!
skrev HelenaN i Börja sluta?
skrev HelenaN i Börja sluta?
...lika nyktr som innan jag for :)
Det var trevligt, men efter ett par timmar kände jag att jag ville hem. Ungefär samtidigt med att de andras kinder blev rödare och rösterna något högre.
Men jag hade som sagt trevligt fram till dess och det var inte alls svårt att sitta och smutta på det alkoholfria vinet. De hade faktiskt några sorter att välja på så det blev två glas.
Känns riktigt bra :)
skrev steglitsan i Rastlöshet och svartvitt tänkande
skrev steglitsan i Rastlöshet och svartvitt tänkande
Jag är just nu i fullfärd med att leta möbler och liknade på auktionssiter och igår stötte jag på en lampa av Hans Agne Jakobsson som heter just Fata Morgana, tänkte på dig då och hoppas att du mår bra!
skrev FataMorgana i Mitt vidare liv - med eller utan?
skrev FataMorgana i Mitt vidare liv - med eller utan?
väl vara nån fördel med att åldras och en stor är att "rusningsåren" är över. Jag håller med om att det är en stor skillnad på att uppleva en sommar helnykter. Visst har det gnisslat lite här och där i relationerna men jag har inte jagat upp mig som jag brukar. Tackar också mindfulnessen för det. Tänker fortsätta på det spåret. Inget grubbel över det som varit. Här och nu i möjligaste mån. Ha en fortsatt härlig sommar. Din är varmare än min ;). / FM
skrev Soff i Living the dream
skrev Soff i Living the dream
Både att du känner så och att du valde att göra klart hur du tänker från början!
Superstarkt!
skrev Doinde i Nykter och botad själ?
skrev Doinde i Nykter och botad själ?
Det är märkligt att han gillar att gå till bolaget. Men bara för min skull. Och jag vill ju inget ha. Tror han gör det för att vara snäll. Han tror väl att alla älskar alkohol.
Har förstått att de flesta alkoholister beter sig narcissistiskt när de blir konfronterade med sitt drickande. Men somliga kanske är narcissister från början och döljer det med alkohol. Det går ju liksom inte att diskutera detta med honom eftersom det ju kan tolkas som kritik.
Jag känner att han börjat bete sig som en typisk alkoholist...fast utan att dricka. Det är så absurt. Jag vet från alla hans bekanta och familj att han aldrig tagit ett återfall. Inte en droppe alkohol. Inte ens systemets alkoholfria eller barnens cider.
Han har talat om att börja gå på AA möten igen. Kanske jag bör aktivt stödja det?
skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande
skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande
borta från forumet och det händer grejer i varenda tråd. Jag hinner inte med att läsa som jag skulle vilja. Får försöka beta av eftersom. Har hållit på ute en hel del ute. Känt mig riktigt harmonisk. Kanske för att jag lyssnat på föredrag på youtube medan jag jobbar. Hjärnan hinner inte hitta på så mycket annat jäkelskap då :). För det tror jag är det största problemet : jag (Vi?) tänker och analyserar för mycket. Som Jack Kornfield sa : "Man kan bli "addicted" till vad som som helst - även tänkande". Han är faktiskt väl värd att lyssna på när han pratar om buddhistisk psykologi. Rekommenderas. Det är så praktiskt , klokt och sakligt och så " oreligiöst" vilket passar mig alldeles utmärkt.
Många av våra tankar orsakar oss en jäkla massa lidande helt i onödan och livet är alldeles för dyrbart för att slösa bort på sånt. Och på alkohol. Jag hakar på dig LN en månad till :), Kraaam på er <3
skrev melina i Antabus....
skrev melina i Antabus....
Så rätt!!
Strongt å starkt gjort.
Klappa på dig själv, du satte dig först.
Bra!
Kraaam!
Barnen flyttade in idag, lite oplanerat en dag i förväg. Men varför blir jag så ur balans? Ja, här är helt ofärdigt. Men det visste de ju, de har ju båda varit här hela veckan. Det är som om jag överrumplas av deras närvaro. De är här, och de ska stanna. De bor här, oavsett hur här ser ut. Och de verkar inte bry sig om nåt annat än min närvaro. Känner nästan lika starkt som när äldsta föddes och jag där på natten insåg att det inte bara var att knoppa in och njuta av en natts sömn efter den fyllda kvällen (dvs förlossning). På riktigt var jag på väg sätta i öronproppar o sova, när jag insåg att jag ju har ett liv att ansvara för... Det var verkligen att hejda tiden.
Inte på långa vägar så starkt ikväll, men detta är första kvällen med barnen på över ett år utan sambon. Känner mig både stark och utsatt samtidigt. Det är ju jag o barnen. Jag överger dem aldrig igen. Men samtidigt behöver jag sambon o saknar honom oändligt... Men, toda pasa, så även denna känsla av ensamhet o utsatthet. Vardagen kommer hit också, med jobb o kvällsklasser i yoga, dvs rutiner. Just nu ÄR jag ganska utlämnad åt mig själv. Och det är säkert bra. Oavsett är det som det är.