Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag läst den där boken Hjärnkoll på vikten. En sak som jag tog till mig är att allting vi använder som belöning kan bli ett beroende. Hjärnan är så pigg på att belöningscentrat ska bli aktiverat att den liksom säger till i förväg. Nu skulle det väl vara gott med ett glas vin? Snart får du ta den där enda chokladbiten som du unnar dig efter middagen...

Det är ju både goda och dåliga nyheter. Goda såtillvida att vi kan lära hjärnan att bli beroende av bra saker också, förutsatt att de är förknippade med positiva känslor. Det får bli yoga då (och en sak till som jag av anständighetsskäl inte tänker skriva om här). Men ingen tokyoga. Tack ändå Stigsdotter! Och tack Santorini för din uppmuntran! Och Dompa, ditt köttätande beror kanske på att du slutat döva din kropp och istället lyssnar på den? Du kanske behöver bygga upp kroppen lite?

Allt tal om beroendepersonlighet och missbrukspersonlighet blir lätt väldigt negativt. Ungefär som att en del av oss är dömda att för evigt ägna oss åt ohälsosamma aktiviteter av ett eller annat slag. Jag tror istället att en del av oss har ett känsligare beköningssystem än andra (ni hör, det låter genast bättre!) och att vi kan lära oss att bli belönade av saker som är bra för oss.

Kram från Nynykter

Tjena Dompa!
Länge sen nu hoppas allt är bra med dig!
Jag har inte haft tiden eller det har inte varit högsta prio, att vara inne på Forumet.
Det har varit en period som jag inte kan kalla för gräddvitt som vi kallar det här på Forumet.
Skulle hällre kalla det för simmigt Äppelmos, om man ska hitta någon jämförelse.
Det är ingen fara på något vis, men det tar på krafterna att vara beroende och hålla i representationer och stå i centrum när det gäller bjudningar resor mm.
Funderar skarpt på att göra som du och byta jobb. Men det är lättare sagt en gjort.
Jag trivs med jobbet, dom flesta av mina kollegor är bra kompisar och jag ser fram mot varje arbetsdag.
Jobbar hårt på att hitta en lösning som passar. Som sagt Gräddvitt funkar inte i längden för mig, det är nog antingen eller som gäller.

//Paron//

det är sant ....

ja o han har vart i samma umgänge länge..

däremot tycker ja han själv har mycket bortförklaringar...

han vill va ifred säger han...våra vänner tycker att det är jobbigt att hamna emellan....

men en del menar på att det är han som är dum

Du får nog ta och dejta den här mannen, för att se om det finns några nya sidor hos honom, som du inte upptäckt förut (om du vill ha honom kvar?)
När vi slutar att dricka, blir det ett tomrum.. Vi tittar tillbaks, och minns en viss gemenskap (en del av oss åtminstonde)
Nu måste vi fylla detta "nya" tomrum med något annat än A.
Det känns konstigt för mig med, speciellt nu, när gubben dragit ner.. Han dricker ur sina öl (ibland ganska snabbt) sedan får han långtråkigt.. Och oftast slutar det med att han går och lägger sig..
Inte så kul, när klockan bara är halv 8 på kvällen, hmm.
Förut, kunde vi sitta och prata långt in på småtimmarna, när vi drack vin.
När jag nu tittar i backspegeln, blev det nog mest upprepningar (ju fullare vi blev) Själva tyckte vi ju att vi var såååå spirituella (och duktiga, som "pratade" med varandra)
Faktum var, att vi nog pratade "bredvid" varandra, och när vinet var slut, var det dax att gå och lägga sig..
Jag tror att det uppstår någon sorts rastlöshet, som man förut dövade med alkohol. Man hamnar ju i den berömda bubblan, där man inte bryr sig..
Nu måste man lära sig att både roa sig själv, och att uppskatta den andre, eller åtminstonde hitta något som man uppskattar, om man ska fortsätta förhållandet..

Det finns ingen annan i din omgivning mer än en annan nykter alkoholist som vet hur du känner dig.INGEN annan vet hur du känner dig.Känn dig stolt Nisse

Visst gör du framsteg!
Jag tror att vi glömmer bort att ge oss själva en liten klapp, för att vi faktiskt är duktiga!
Istället för att stoppa huvudet i sanden, börjar vi våga att titta på sådant som förut var jobbigt.
Delen i sinnesro-bönen, som handlar om att förändra det man kan och släppa taget om det man ändå inte kan förändra är bra :-)(Universum, "Gud" eller vad som nu kan finnas. Kanske t.o.m. mitt högre jag, hoppas jag lär mig inse skillnaden!)
Mycket, kan jag idag, bara släppa rakt av, eftersom jag insett att det egentligen inte var hos mig, ansvaret hörde hemma!
Det ger så mycket mer energi, till att ta itu med det som är MITT ansvar. Det är såklart ingen quick fix, men sådana är det väldigt ont om i RL *skratt*
Ha ett fortsatt underbart rikt liv! / trollis

På nyårsdagen,satt jag som vanligt med en billig baginbox,ett surt helvete som jag har glömt namnet på.Vid det här laget hade jag så gott som dagligen i 5 år druckit någon form av alkohol.För varje glas så flög mina tankar omkring som bomulstussar i huvet,Det här är inte bra,Det här är inte bra,DET HÄR ÄR INTE BRA.Det bara ekade i skallen och ångesten blev bara värre och värre.När jag hade druckit upp hela boxen(4flaskor)så hände ingenting,jag blev inte full.Då blev jag rädd,riktigt rädd,och tänkte,NU DÖR JAG.I det ögonblicket bestämde jag mig för att ,nu JÄVLAR får det vara NOG.Dagen efter kontaktade jag en alkoholsamordnare i kommunen (som själv är nykter alkoholist).Det var skakigt och jobbigt att ringa det där skämmiga samtalet och kaputilera inför faktumet att jag Är FAAN I MIG ALKOHOLIST,något som jag hade förnekat alla dessa år.Efter ett par dagar med samtal kom jag iväg på ett AA-möte.Det är nu snart 9 år sedan och jag har varit nykter sedan den där nyårsdagen.Många gånger har jag frågat,varför det bara gick att sluta sådär tvärt.Svaret jag alltid får är:-Du hade nog supit färdigt.Och det hoppas jag verkligen att så är fallet.Det bästa är att inte ta första glaset.Och till alla er som inte har supit färdigt.Gör det och ta första steget,ERKÄNN ATT DU ÄR ALKOHOLIST OCH SÖK HJÄLP.När du har varit nykter ett tag så kommer du att vara stolt över dig själv att du vågade ta det där första steget och erkänna att du är alkoholist.Och det för all tid och evighet.Därför måste du påminna dig själv hela tiden att du är alkoholist.Ett bra sätt är att umgås med andra nyktra alkoholister genom att gå på olika former av möten.
Ha ett bra nyktert liv Hälsar Kaeru.

Är det vad du innerst inne vill tro?
När man har känslor för någon, så blundar man för väldigt mycket(och sväljer väldigt mycket bortförklaringar och rena lögner..)
En episod, för att belysa saken:
Hade en manlig arbetskamrat (utan grava alkoholproblem dock, hans problem låg mer i att han var notoriskt otrogen)
Han brukade ofta "övernatta" hos tillfälliga dam-bekanta och jag råkade få höra detta av en händelse..
En annan arbetskamrat, som kände till hans ovanor, frågade: men säger inte din fru något, när du inte kommer hem?
- Nä, hon är så dj*la godtrogen så henne kan man dilla i vad som helst... Jag brukar säga att jag missade bussen och kvartade hos nå´n kompis..
Tyvärr, hade han "kompisar" som ibland backade upp hans små historier..
själv tyckte jag att det var synnerligen osmakligt!

Grattis till dina 9 månader! Det är ju faktiskt så lång tid en graviditet tar, så nu har du förhoppningsvis fötts som en ny människa.:)

Sims

Nej vi har samma umgänge, setts pussandes mm, har sett hans namn på dörren med!

Flera påstår han är rädd för att ta steget, han säger gång på gång han är rädd för det här!

Skäms han för dig? eller varför detta hemlighetsmakeri? Det verkar ju som om du inte får träffa hans kompisar heller???
Och varför inte göra, som du hotat, ett överaskningsbesök? ( då ser du ju om namnet finns kvar på dörren och förmodligen hör du om det finns någon hemma?)

Jag känner igen, det där med att det inte är det "lilla" man är rädd för, utan de gånger man märkt att man INTE KAN sluta dricka!
Visserligen inte haft minnesluckor eller varit så illa därann, att jag somnat någon annan stans än i min egen säng (men den har gungat bra mycket några gånger..)
Det är för att jag inte VILL, nå stadiet, när man somnar vid någon tillställning, eller inte minns hur man kom hem eller i säng (eller vad man sagt och gjort)som jag bestämt mig för att inte dricka alkohol just nu!
För mig känns det lättare att tänka, jag kan dricka ett glas om jag vill, men jag VILL INTE!
Jag tror att jag skulle resonera/agera somen trotsig barnunge, om jag gav mig själv ett totalförbud, för resten av livet..
Nu, känns det lugnare, jag behöver inte trotsa, utan kan använda tiden och energin till andra roligare saker..
kram / trollis

till dina 9 månader :-)

och la dig nykter i gårkväll så vaknade du nykter till din 5-månaders födelsedag idag :-)

Grattis MissH :-))

till dina 9 månader! Värmer att se när människor klarar det!
Det inger ett stort hopp, för oss som börjat resan/ trollis

9 månader nu utan alkohol, det är det bästa beslut jag tagit.
Ibland får man flashbacks av hur man drack tidigare, hur destruktivt jag drack redan i unga år.
En släkting pratar om att åka på språkresa till England, kommer ihåg när jag var där när jag var 16 år.
Det blev mycket festande och för mig slutade det nästan alltid med att jag blev redlöst full.
Tänk så många fester jag missat bara för att jag hällde i mig spriten för snabbt och somnade/spydde. Trodde då att jag tålde mindre än andra men det vara snarare för att jag drack för snabbt.
Men nu får jag förhoppningsvis se fram mot många nyktra år.

Om jag bara kommer ihåg.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

hej trollis

ja känns som han vill men ändå inte...
(har faktiskt sänt ett medelande nu om att han vill ju inge o att ja blir sårad hela tiden... lovar saker o de håller inte :(

han gör så som du beskriver... kommer tillbaka för att få tillbaka mig o håller mig över en vattenyta....

en gång vart ja hembjuden o det va i början....ja kunde inte komma då

annars vet ja vart han bor... han skyller på att han skäms över sitt boende ( tror de är väldigt stökigt o rörigt där) iblend funderar ja på om de finns nån annan där...

ja sa en dag att ja kommer när du minst anar... då sa han fort men men ja kanske inte är hemma då...

ja har inte hört att nån brukar va där hos han...
han är en ensam varg...

han är hemlig av sig

Hej Nana!
Det han håller på med, är att försöka fortsätta med " Äta kakan och ha den kvar"
När du försvinner, får han göra en liten kraftanstängning, för att fortsätta binda dig till sig.
När han tror att du är "fast" igen (dvs, allt är som förut) så fortsätter han att skita i dig!
DET, är precis så alkoholister fungerar!
De tar till ALLA knep, för att få ha alkoholen och staus quo kvar i sina liv!
Du måste helt enkelt bestämma dig, för hur mycket och vad du vill tolerera från den här mannen..
För HAN kommer INTE att ändra sig (inte i första taget)
När han har druckit alkohol, blir han "känslosam" och kan då lova guld och gröna skogar.
När han blir lite fullare, har han glömt allt han lovat.
Och när han håller på och nyktrar till har han ågren, är irriterad och tänker på nästa fylla..
Bara den grejen, att du aldrig blivit hembjuden, får det att kännas som ugglor i mossen..
Kanske HAR han rentav en familj? Har du undersökt saken? Vet du överhuvudtaget VAR han bor?
Eller kanske har han ingen fast bostad överhuvudtaget, utan flyttar runt, hos suparkompisar och dig..
Fundera på det, och ta reda på MER om den här mannen, innan du tar nästa steg
/ trollis

Hej! trollet här.. Ta det i din takt, jag är säker på att du lyckas.
Jag läser rätt mycket när jag reser, I bilen använder jag ljudböcker, men på flyget, tåget, båten föredrar jag riktiga böcker..
ett par "feelgood" böcker jag kan rekommendera, är "Dewey, bibliotekskatten" och
"Ensamma hjärtan & hemlösa hundar"
Ha enfortsatt härlig måndag! / trollis

Hej Berra! En riktig tankeställare vad gäller alkohol och vad den gör med oss..
Kan inte låta bli att tycka lite synd om damen, som har fastnat i spritångornas värld.
Det blir ju lite av en tidsbubbla, där man på något sätt fastnar.. Har märkt av samma grej, när gubben dricker för mycket..
Det är precis som om alkoholen blir till en tidsmaskin, som gör att han slungas 40 år tillbaks i tiden.. Han beter sig som en sen tonåring, skrålar, brölar och leker "HE-man". Börjar gärna "låtsas-fightas" med andra män (jag HATAR, när jag hör hans: "Kom igen då....!" För att han ska visa sig på styva linan)
Och numera, förstår jag principen för när hjärnan loggar ut! (bra beskrivet i länken, i min tråd "Det här händer när vi dricker" i Forumets: "Dricker jag för mycket?")
Jag har också sett de här damerna som leker tonåringar, som presenterar sig som "systrar" till sina döttrar...
Och visst blir vi alla patetiska, men fortfarande tycker jag att kvinnor blir mer patetiska.. Har säkert med uppfostran och mina egna fördommar att göra..
Du behöver inte ta klappen på axeln som något nedvärderande (även om du tycker att "klapparna" inte fattat ett jota)
Passa på istället att vara "åskådare", samla på dig argument för att INTE dricka (inte på detta vis iaf :-) )
Din vän, kan du inte göra något åt, men du kan göra MYCKET med ditt eget liv!
/ trollis

Det är nog lite som Santorini skriver, vi kommer ihåg det roliga(belöningen).
för oss som är beroende, tror jag att det gäller att hitta andra sätt att "belöna sig", något man vekligen tycker är roligt!
Jag vet när jag själv skulle försöka gå ner i vikt, för många år sedan och en bekant lockade in mig på ett gym (hon var helfrälst på alla de olika makapärerna där)
Jag fullkmligt HATADE det! Idag skulle jag aldrig frivilligt sätta min fot på ett gym.. Däremot, simmar jag gärna och tar promenader..
Då trodde jag att det var något fel på mig, eftersom jag inte kunde tycka att det var kul..
Idag, har jag insett att vi är olika!
Istället för att "plåga mig", gör jag det jag tycker är roligare.. Typ plocka svamp på hösten(tyvärr, fick bara gubben det nöjet i helgen..)Man upptäcker att man rört sig i flera timmar, utan att ens ha tänkt på det..
Och som du själv upptäckt, så är vi väldigt bra på att bestaffa oss själv.. Det är som om vi inte tror på vår egen förmåga att uppskatta något bra/ en belöning.
Inte undra på, eftersom belöningen fram tills nu, bestått i något som varit dåligt för oss..
Hjärnan, gör en felkoppling och tror automatiskt att att "alla belöningar" är något dåligt.. Därför vågar vi inte lita på att vi är värda något som är bättre..
nåja, det var MIN fundering på det hela..
Stor kram Sommar, för att du kämpar och inte ger efter! / trollis

Jag gillar måndagar, speciellt efter jobbhelg. Extra skönt, eftersom jag kom hem till en "städad" gubbe..
Han hade varit ute och plockat svamp och satt och rensade.. ;-)
Nu ska jag bara läsa ikapp i helgens trådar, med en stor kopp kaffe och katten i knäet..(det gör det lite svårare att skriva, men han har förhoppningsvis gosat klart när jag läst färdigt)

9 månader idag, så himla bra gjort!!!
Hoppas du har det bra! Kram

och vädret är grått men själv känner jag mig hyfsat rosa, iaf på insidan :)
Har min stickning och det är terapi för mig! Tänkte sätta på kaffe och sen sätta mig i soffan med stickning och någon film som inte kräver allt för mycket hjärnaktivitet.

Har någon ett bra boktips tar jag tacksamt emot det. Gärna någon "feelgoodbok". Tänker låta det nyktra livet komma tillbaks till mig i långsam takt så att vi kan skapa en stabil relation den här gången.

Kramar
Maria

Tror du är inne på rätt spår Santorini, och de senaste åren har själva kicken faktiskt kommit innan jag ska dricka. På väg hem från jobbet på fredagen kom alltid den där fredags-känslan som gjorde att jag liksom flög fram i bilen med högmusik och tanken på det vita vinet som stod i kylskåpet. Belöningen för den hårt arbetade veckan var ju framför mig.

Vaknade i morse med en liknande känsla som jag haft under vindrickar-helgerna. Lite skam, lite självhat och stor besvikelse. Har verkligen fastnat i glass och godis-träsket. Märkte att jag nu i helgen åt en massa godis trots att jag egentligen inte tyckte att det var så himla gott. Måste varit ute efter socker-kicken på precis samma sätt som med alkoholen. Och när sockerkicken lagt sig så blir man ju så himla trött och somnar i soffan. Det är så likt A att det är skrämmande.

Har tyckt att det varit ok som en övergång, men nu har två månader gått och det här gör att jag inte riktigt känner mig så glad som jag borde få vara. Är ju sträng mot mig själv och sabbar ibland för mig själv för att kunna slå på mig själv. Det har minskat, men undrar om det är det som jag håller på med? Kan jag inte förstöra för mig själv på det ena sättet så får jag väl göra det på något annat sätt?

Men oj, nu kommer jag till insikt så här en regnig måndag morgon. Det är ju för att jag inte tycker att jag är värd att vara lycklig som jag hela tiden hittar sätt att förstöra för mig själv. Tänk om jag från och med nu skulle satsa på att göra en massa saker som jag vet att jag mår bra av. Att tänka: Åh, vad jag är värd den här hälsosamma maten som är lite dyrare. Istället för att tänka: Stackars mig, jag får inte äta något gott, jag som är så tjock. Och när veckan är slut: Nu ska jag unna mig den här svindyra nötmixen med torkade bär istället för stackars mig jag får inte dricka och inte äta så jag dränker mig i det här billiga godiset som egentligen är ganska äckligt.

Det är ju för sjutton jag som bestämmer! Jag har bestämt att vara utan A den här hösten och det har hittills gått bra, nu är det dags för mig att gå vidare, att bestämma mer! Sluta skylla på ditten och datten utan ta hand om MIG. Det blir svårt - jag vet inte riktigt hur man gör när man är snäll mot sig själv. Det är lättare att förbjuda sig saker (som A) men svårare att tillåta sig bra saker. Hur gör jag för att bryta? Var det du Santorini som hade kört LCHF? Jag har 10 kg övervikt som gör att jag har ont i knän och känner mig otymplig. Vi har pratat om att åka till Österrike nästa sommar och vandra (tänkte en semester som inte är så förknippad med "vino" som Spanien) och skulle så gärna vilja känna att jag orkar!

Konstigt att detta kom fram nu, i mörker och regn en vanlig måndag-morgon. Känner att något som liknar hopp börjar gro i mig. Kanske det är så att jag behövde gå igenom det svåra innan det här kunde komma fram. Ja, så måste det vara.