Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte känt mig helt och hållet på topp de senaste dagarna med detta innebär att jag inte orkar med att trippa på tår och jag talar hellre klarspråk. I helgen ska vi iväg på en traditionsenlig sommarweekend jag och ett par kompisar. Det brukar bli mysigt men också innehålla en hel del vin. Jag har inte varit så där sugen på att åka eftersom jag inte vill dricka eller gå ut utan känner mer för att sitta och snacka skit med mina vänner och ta det lugnt. Men jag vet att de andra säkerligen kommer att vara mer taggade så idag sa jag till en av kompisen att jag inte vill dricka, inte gå ut och framför allt inte hör något tjat om något av det punkt. Kändes så skönt. Men jag ska inte ropa hej ännu, det finns några föräldrar som jag måste parera också. Jag lär väl återkomma med rapport.

Kram / FM

Frågan är om det är tvång och i sådana fall varför? Eller om det är val, men känns som tvång. När man ser något som ett val brukar det kännas mer positivt, när man ser något som ett tvång så är det negativt laddat (och inte sällan tappar man lusten till det mesta som är klassat som tvång).

Är det inte ett val du har gjort som väljer att tapetsera själv? Skitstrongt gjort ju och du blir en erfarenhet rikare! Alkoholen är väl också ett val du har gjort? Ett positivt sådant!

Det kan låta så enkelt men det är det inte, men när jag känner att jag "måste tvätta" och tycker det är kräkbläääää (tvätta är för övrigt det tråkigaste som finns i hushållet anser jag), så försöker jag ändå se framför mig att varför jag tvättar är ändå för att känna doften av nytvättade kläder dagen efter. Sådär riktigt goa efter att ha hängt ute. Då försvinner faktiskt känslan av att det är ett tvång. Jag kan ju faktiskt strunta i att tvätta också, men jag vill ju ha den där goa doften.

Kanske, kanske när A släpper klorna helt, så får du känna en mer frihetskänsla. Hoppas det iaf! All styrka o värme till dig.

Vilja, du skriver om en mental plats som man slutligen kommer till och det ligger mycket i det! För mig har det varit och är en lång process från den där första gången när jag kände att jag orkar inte mer, så här vill jag inte leva. Innan dess hade jag visst stönat fram ett oräkneligt antal "aldrig mer" dagen efter ett fylleslag men det var inte på samma sätt då när jag "bara" drack ibland, tillsammans med andra mer eller mindre normaldrickare. Där emellan levde jag också nykter men vid dom där gemensamma festerna kunde man se att jag var den som alltid drack mest och alltid var kvar till sist. Jag vet inte om jag hade fått problem till slut i alla fall om min sambo hade levt.

Under de senaste tre åren har jag gjort otaliga försök att sluta men det har alltid misslyckats av alla möjliga olika anledningar men jag tror att en av de största orsakerna till mina misslyckanden är eller har varit att jag inte har kunnat förlika mig med tanken på total nykterhet, ett liv utan alkohol. Det finns tusen och åter tusen tillfällen när man bara måste dricka vin, allt ifrån utlandsresor och svenska sommarkvällar och när något har gått bra och när något har gått dåligt och egentligen när som helst, så fort suget kommer.

När jag startade tråden för en vecka sedan var det som om jag plötsligt hade accepterat och förlikat mig med tanken och det kändes....helt ok! Fortfarande idag är känslan densamma och jag tänker att jag kanske till slut har kommit fram till det där mentala rummet där det känns ok att tänka sig ett liv utan alkohol?

Jag vet av tidigare erfarenhet att tankens kraft kan vara oerhört stark och jag har verkligen försökt att använda mig av den när jag har kämpat mot alkoholen. Jag har provat det mesta från självhjälpsböckernas råd och något som jag gjorde under en längre tid var visualisering där jag skapade bilder av mig själv som nykter, pigg, stark, glad och energisk. Jag till och med ritade mig själv i olika situationer som nykter och hur jag ville att framtiden skulle se ut. Detta slutade jag med för drygt ett halvår sedan för jag såg inga resultat men kanske har det ändå skapat några nya spår i hjärnan.

Under hela min tonårstid och mitt vuxna liv har jag sovit dåligt, oroligt och drömt mycket mardrömmar. Återkommande har varit sk sömnparalys där jag drömmer att jag är jagad eller att något fruktansvärt är på väg att hända men jag kan inte röra på mig eller skrika, jag ligger där förlamad och kan inte påverka drömmen genom att röra på mig. Periodvis har det varit så otäckt att jag knappt har kunnat sova av den andledningen, jag har helt enkelt inte vågat somna av rädsla för drömmarna och skräcken jag kände när jag inte kunde röra mig. Av en slump pratade jag med en bekant om det och det var hon som sa att det har ett namn, att det heter sömnparalys och att man faktiskt är förlamad på riktigt i ett tillstånd mitt i mellan sömn och vakenhet! Jag googlade på det och läste allt jag kunde hitta och där hittade jag bla en gammal, tecknad bild på en kvinna som "rids av maran" och maran är en ful, liten vidrig elaking som sitter på hennes bröst och hånflinar. Den där bilden följde mig under en lång tid och jag såg den där fulingen i mina drömmar titt som tätt.

För tre år sedan bestämde jag mig från den ena dagen till den andra att sluta med sömntabletter, som jag hade fortsatt att ta pga av att jag mer eller mindre led av sömnskräck!! Jag hade inga sömntabletter kvar och det var helg och jag var bara så klar över att nu var det slut på rädslan, nu skulle jag ta den lille fan, kom igen bara tänkte jag, om jag så ska ligga vaken natt efter natt så ska du inte vinna över mig! Och gissa vad, jag har aldrig haft en sån dröm sedan dess och det är nu mer än tre år sedan!

På samma sätt har jag tänkt att man skulle kunna göra med alkoholen, att göra den till ett slag någon, en figur, ett väsen, en bild.
Så jag har försökt att göra en bild av alkoholen och det har blivit en bild av ett väsen, ett väsen med makt att förföra och förleda. Jag tänker mig inte alkoholen som en liten, ful elaking som "maran" utan tvärtom, en slag vacker sagofigur, en näcken som i stället för att spela vackert så har han(ja, det är en han!) alkoholen som han lockar med. OK, kan jag säga, när jag känner hur han glider upp vid sidan om mig och påminner mig om att han finns där, ja, ja säger jag, jag vet att du finns där men du förstår, det är slut nu, och så kan jag till och med le lite vemodigt när han försvinner, för jag vet ju att han kommer att försöka igen, trots att han vet att han har förlorat sin makt över mig!
Vad tror ni, låter det helt förryckt eller...?

Till helgen blir det hundutställning och en massa bilkörning så även om "Han" försöker igen så har han inget att hämta!

Har jag förstått rätt att ni levt ihop 5 år och han vart nykter 22 år?

Du beskriver han slutat med sina antidepressiva och dem kan vara orsaken, behöver nödvändigtvis inte vara hans alkoholism, däremot vill dem gärna vara offer för det dem själva orsakat dvs blivit sjuka av.

Men detta med att vara kränkt kan vara väldigt individuellt. Han kan vara. Labil, känslig, reagera på att han inte kan hantera dem känslorna han har nu utan medicin... Han kanske behöver dem iaf? Om detta kommit nu plötsligt..

Förstår inte alls varför han köper hem alkohol om han inte dricker själv? Vill du dricka kan du ordna det på egen hand, har du beskrivit ditt obehag inför detta med honom? Varför han gör det? Orsaken känns väldigt viktig för att förstå om han haft återfall? Smyger? Känner sug? Känns konstigt han uppmuntrar dig till något som gjort honom sådan skada o något du inte direkt ber om.

Om inte annat, så dricker man måttligt en kväll, så får man ju med sig ett till positivt minne för A och när tillräckligt många sådana positiva finns, så tror jag också det är risk för ett "återfall" i den bemärkelsen att man dricker på ett ohälsosamt sätt (som vi gjorde sist både du och jag soff).

Lite som "det här var gott och gick bra", katchiiiiiiiiiing. Sedan är det individuellt för hur många sådana som behövs innan ett återfall kanske kommer. Eller så blir det att man börjar få flera katching oftare, och byter istället typ av missbruk utan att tänka på det kanske. Man blir nöjd och glad över att man inte blir stupfull längre, utan nu hanterar alkohol "på ett måttligt sätt", men istället dricker på tok för ofta istället.

är ett bra alternativ till promenad. Resultat ser man ju direkt. Jag är imponerad att du ger dig på det fast du säger att du inte kan. Tror du kommer att känna en viss glädje ändå efteråt nör det är klart. Och det är dom små glimtarna av glädje eller tillfredsställelse som man får spara på så här i början. Dom är sekundssnabba men dom finns där. Och dom blir fler. Hoppas att du känner att vi är med dig hela hantverkargänget ( Riv & slit AB eller vad vi nu hette). Det blir bättre. Jättekram <3 /FM

Jag tror att man ibland vill intala sig att varje dryckestillfälle är ett isolerat tillfälle. Jag är, utan helt vetenskaplig grund, helt övertygad om att varje dryckestillfälle har ett samband med nästa. Det är smådelar i beroendekedjan som hakar fast i varandra för varje gång vi dricker oavsett hur mycket eller ofta. Observera dock att det inte behöver innebära att det går illa bara därför.

Slutligen får vi inte glömma att alkohol är Sir Väs livselixir och varje dryckestillfälle ger honom kraft och ork att resa sig upp och åter göra sig påmind.

Låter som en trolig teori!

Låter så skönt o härligt!!

i kören: Välkommen tillbaka. Skönt att höra att du är i form :). Kram

Ber om ursäkt!!!! Verkligen...jag läste för fort....
Förlåt, 100% förlåt.
Jag läste inte som det va skrivet och förhastade mig.
Att jag e förbannad på mitt ursäktar inte som jag skrev, skulle läst bättre

känner igen mig. Har "skött mig" bra hela sommaren och varit måttlig, men nu kommer suget när jag är ensam, har tråkigt och känner 0 motivation. Suck. Tack för ditt pep på min tråd!

Jag har ju inga problem med att dricka måttligt med andra (iaf hitills). På lördag ska jag på fest och har planerat att dricka lite vin, smutta. Men så läser jag på forumet: Många som är ensamdrickare som jag har samma inställning: Det går bra att dricka med andra. Samtidigt ser jag ett mönster: Man går på fest, dricker måttligt men trillar sedan dit några dagar senare i sin ensamhet. Exakt det hände ju mej efter förra helgen. Först smutta på fest och några dagar senare: En halv box hemma.
Det måste ju vara så att man triggar ett sug fast det inte känns så?

Så himla härligt att du tänker proaktivt för att slippa att dricka. Förut har man (iaf jag) tänkt proaktivt för att FÅ dricka!
Jag tycker det visar att du är en bra bit på väg. Du inspirerar!

Försök att låta det stanna där, vid halvfull. Suget kommer att gå över och du kommer att vara så nöjd med dej själv imorgon. Låt inte Sir Väs vinna idag, förstår precis hur han lockar och förhandlar, låt honom få kalla handen. Du är värd att må bra!

Ta ett djupt andetag och läs T88as mening igen, så kanske du ser vad T88 egentligen skrev.

Även om du hade läst rätt, så blev det ingen vidare rolig ton i ditt inlägg. Du har all anledning att vara sur på din kille/ditt ex, men dra inte alla över en kam och låt det inte gå ut över andra. Särskilt inte när det finns en hel hög med människor som faktiskt vill och faktiskt kämpar för att bli friska. Då hjälper inte ett sådant inlägg speciellt mycket.

Känns det OK och du får andas nu, så gör det. Få lite distans till det hela.
Det enda jag blir orolig över när jag läser det du skriver, är att du fastnar i den klassiska spiralen där du tjongar dit på etanolen, sedan tar till andra medel för att "bli som folk igen". Innan nästa tjonga kommer. Bara det inte blir ett plåster på ett plåster..

Sov som folk nu och ladda energi. Du kommer behöva den om du menar vad du skriver :)
Får ta och följa dig här och se så det går bra för dig.

Hej etanoldrift.
Du har levt med alkoholen och din man långt längre än jag gjort, jag har aldrig bott under samma tak som den.
Men jag hoppas jag lämnat den idag, var och hämtade alla mina saker hos honom idag, min nyckel oxå.
Sååå sååå synd på ditt boende, men du e på väg iaf!!!!
Du e tjugo år äldre än mig och tänk så många bra år du har kvar ensam el med någon som visar dig respekt som du behöver.
Ensam är inte fel, man är inte svag...man är fan så mycke starkare ensam än när man går på tå, än när man blir kontrollerad men aldrig får ha koll själv....
Jag har levt med det i endast 10 månader men önskar jag slapp upplevt det alls.
Och det varför går du inte....ja...gå i våra skor ett tag så ser man varför vi inte bara går!
Varför vi inte lämnar....allt e en process, snabbare för vissa kortare för andra.
Vissa lämnar aldrig och vissa klarar bryta med alkoholen för alltid och får förhoppningsvis en lycklig respektive som stannar.

Min kille lär nog aldrig bryta med alkoholen, efter fem veckor nykter och att spelat ut mig och hans mamma mot varann så drack han igen, hade varit utan antabus i två dagar o drack på tredje....

Nu får det va bra, han kan dricka men fan utan mig.

Hem och till forumet. Skön läsning om din semester.

Tror att alkoholism på många sätt har olika stadier. En början är säkert att man är beroende av tex vin eller öl. Till slut är man nog där att det duger med vad som helst.... Man hoppas bara att man aldrig kommer dit utan kan sätta stop här och nu. Och även hålla det.
Känns skönt att ha bestämt sig och det här forumet har varit stor hjälp. Att se att det finns andra som har liknande problem och delar med sig av sina erfarenheter. Inte bara pekpinnar utan finns stöttning och förståelse.

Har fortfarande huvudvärk och fortfarande lika besluten på att jag ska sluta. Men funderar på om man skulle gå ut och man tar alkoholfritt vin. Är det dumt eller kan det funka tro?

"Min nykterhet är inte ett måste längre utan ett val jag gör". Vilken känsla det måste vara, att känna det så.

Oj, du är modig du, moding! Morgonbada. Låter brrr och ljuvligt uppfriskande på en och samma gång. Stort grattis till en lyckad och nykter semester. Välkommen hem. Kram på dig!

Halvfull och sugen på att gå ut och köpa ytterligare ett sexpack. A varenda dag under semestern, vilket var helt ok. Inga fyllor eller minnesluckor men nu..... Ska åka till festsrgänget i morgon med barnen, hur f-n ska det här gå....?Suck. Vill klara mig.

I kväll blir det första kvällen i alkoholmiljö sedan festen - den där jag drack. Ska träffa några vänner på en vinbar (av alla ställen) Hoppas de har något alkoholfritt också. Tar bilen för att gardera mig mot ev. spontana dåliga infall...

Så upplyftande och inspirerande att läsa din rader!
Blir alldeles varm i hjärtat och känner att så där ska jag också ha det :)