Senaste kommentarerna i forumet

Glad idag (igår 9mån) utan giftet.
Bäst av allt för tillfället är den totala avsaknaden av saknad!
Det väder som råder är världens trigger till alla möjliga alkoholdrycker som rinner ner i strupen!
Men....nu är det nya mål som gäller, året är inom räckhåll.

Ångrar aldrig en nykter morgon!
Ångrar aldrig en hel natts sömn!

Ha det - kämpa på!

Det börjar stå helt klart för mig att vad jag försökt sudda ut med mitt eviga öldrickande på kvällarna, är tankarna. Själva suget efter en öl svischar mest förbi, jag har ju bestämt mig!, men då står jag ju där naken inför mig själv och tankarna.... Allt jag inte gjort, allt dumt jag HAR gjort, alla mina ambitioner som bara förvandlats till dåligt samvete och självförakt... Under en lång kvällspromenad igårkväll insåg jag att jag en match att gå med att förändra min självbild, annars blir jag en bitter gammal bitch. Jag vill börja tycka om mig själv, genuint! Inte bara konstatera att jag är duktig och kan fixa saker, för det kan jag. Nej, jag vill kunna känna att "Yes, det här är jag, med fel och brister, men på det hela taget en rätt härlig kvinna!" Att grundtonen i min självsyn är snäll, inte fördömande. Dit vill jag, och det blir nog en match, för jag har varit duktig flicka och högpresterande och hållit masken så länge, så länge... Och aldrig riktigt tyckt om mig själv innerst inne. Orkar inte leva så längre. Nu ska jag börja ta tag i saker! Ska börja med att ringa upp ett par bortglömda gamla vänner idag, dom blir nog förvånade. Kanske lite glada också...? Suck, det är ju det, vågar ju knappt tro på det. Och så har det hållit på genom livet - bättre dra sig undan än att bli avvisad....och fly från dessa tankar i ett lagom litet rus varje kväll. Men slut på det nu!

Underbart, levalivet! Bästa beslutet. Jag har bara varit medlem i några dagar, men jag har varit inne då och då de senaste åren. Finns så mycket klokskap att hämta här! Välkommen, kram!

Du skrev såhär, Vickan: "Jag tror gammal sorg och ensamhet är min största fiende. Har varit mer aktiv sista tiden men också hunnit fundera mer" - och precis så är det! Även för mig. Idag börjar min dag tre utan alkohol och det har, vad suget beträffar, gått märkligt lätt. Däremot sorgen, känslan av jag bara låtit tiden, åren gå och försummat vänner... Känns som en stor sorggråt är på väg. Det är dags att möta den nu. Tog en lång kvällspromenad igår medan ungarna såg på film, brukar oftast jogga. Men igår fick det bli en rask promenad och det var underbart! Joggingen kan för mig bli en prestationsgrej, en del av den allmänna "bli-bättre"-hysterin jag så lätt kan känna (bättre mamma, bättre tider på halvmilen, bättre på ditten och datten, duktig flicka-syndrom i kubik.....) och att promenera var, ja, underbart. Lättare att möta dom tankar som jag äntligen vågar börja ta till mig nu, sen tre dar. Å andra sidan borde jag nog jogga lite också, så jag inte skämmer ut mig på Tjejmilen i september, anmälde mig i ett anfall av entusiasm för flera månader sen.... Eller så bryr jag mig inte, promenerar igenom milen i lugn och ro? Får se. Kramar Vickan, snart tre veckor, eller hur? Härligt, ser fram emot att kunna säga det jag också!

Berra, vill bara säga att dina krönikor gör skillnad. Dina rapporter, välskrivna, roliga och galghumoristiska från livet efter alkoholen betyder SÅ mycket för oss som är nya här! Ja, dvs jag är ny som medlem, men har varit inne och gluttat dåd och då de senaste par åren och läst forumtrådar. Så många kloka, raka, ärliga, modiga hjärtan man möter..... Och du, Berra, har det största av hjärtan och klokaste av sinnen! Dessutom tycker du ju om själva skrivandet, det märks, och då blir det ännu roligare att läsa. Din resa (jo, jag har läst dina allra första "krönikor" också) är värd en egen bok. På annat förlag än Alkoholhjälpen. Tänkt på det? Kramar, hoppas din/er semester får lite lugn och ro i sig också, några ensamma dagar då och då!

Så väntar längtar och hoppas en del av mig fortfarande.Trots att varje kontakt med honom tydliggör att han inte har för avsikt att sluta och iom det så blir det inget mer oss.Men det spelar ingen roll,det gör ont man förbannar alkoholen och försöker greppa situationen.Men den är ogreppbar just för att det är en tredje "person" inblandad nämligen alkoholen och det är hen som bestämmer över båda mig och min fd partner.
Kämpa på, nån millimeter per dag växer du på höjden.

Skriver

Jag mår lite bättre, det var ett tag sedan vi sågs o vanan av att sova ihop mm börjar kännas av mindre.... känner att göra det nu nån gång vore jätte dumt....

börjar glömma hur det kändes.....
visst tänker jag på han varje dag o mycket energi slösas på det....

men jag kämpar..

Självklart ska man vara tacksam för att folk vill vara med en, och att man har vänner...
Men...ibland blir det lite för intensivt med umgänge, och det kryper inpå skinnet på mig.
Var tidigare en spellivink när jag drack och drog på så sätt till mig en massa vänner alldeles för tätt inpå mitt egna ego.
Och det kan jag fortfarande göra, om jag vill, jag bjuder på mig själv, men numera bara till en viss gräns.
Med alkoholen fanns inga gränser och jag överdoserade detta vilket ledde till att jag dränerade mig själv alldeles fullständigt.
Det finns inte samma ork till det längre, och jag behöver kunna dra mig tillbaka när det blir för intensivt, folk som umgicks med mig när jag drack har inte lärt sig att jag behöver en större "frizon" som nykter och är alldeles för nära mig alldeles för länge.
Det är en sak som har förändrats med mig med min nykterhet, eller kanske med min ålder, jag är bara galen när jag vill, inte hela tiden.
Folk kräver att jag underhåller dem konstant, och det suger min energi ur mig, vilket jag inte ställer upp på hela tiden.
Min tid som galenpanna och och fylltokig är inte densamma som förr, en ny roll som jag försöker implementera, men som jag har upptäckt inte accepteras på rätt sätt.
Då blir jag lite "folkilsk", och det kan vara svårt för mina vänner att förstå, jag behöver mer luft och utrymme.

En hel del skitsnack blir det ju också här ute, folk är inte vana vid att inte ha vattenklossetter.
Vi har tre olika varianter på att förvandla folkskit till något annat, och att slänga bindor och tamponger i mullmuggen funkar inte, de blir aldrig mull,
Men en väldigt bra trasselhärva i omröraren och gallret vilket leder till ett mindre trevligt arbete för muggmecken i stugan.
Samma sak med de som inte lägger i en påse till "krematoriet", förbränningstoaletten, det blir lätt ett kletigt jobb för mig.
Matrester går till komposten, dock inte metallfolie eller plastförpackningar, låter som en ganska enkel ekvation, men inte självklar för våra gäster.
Man kan inte låta kranen rinna under tiden man borstar tänderna eller duscha som en tonåring, det skulle gå tomt i brunnen ganska så fort, med risk för saltvatteninträngning och sura grannar som följd, man kan heller inte köra järnet på wifi't eftersom det mobila internetet har sina begränsningar.
Sådant får man förklara för sina gäster, det är inte samma förutsättningar som hemma i stan, det har sina begränsningar med att bo närmare naturen.
Man kan heller inte dricka 2 liter oboy själv under en dag utan att det får konsekvenser för resten av gänget, man cyklar inte iväg till affären på ett huj sådär och handlar mer mjölk.

Det kan låta enkelt i sin enkelhet, men inte helt självklart för alla, jobbigt för oss att behöva förklara hur det går till på "landet" för alla gäster, och att man ständigt ska behöva påminna dem.

Ibland så känns det mycket enklare om vi bara fick vara för oss själva, vår semester blir inte alltid en semester om andra ska fira den med oss.
Det är inte alltid så kul att behöva köra soppåsarna hem i bilen för att soptunnan är full, kassar med massor av pant, sängkläder och handdukar/badlakan som ska tvättas.

Sedan när folk klagar på att man inte alltid svarar i mobilen när man är på landet, kanske har sina andra anledningar än att man inte har en bra mottagning eller har glömt att ladda den, man kanske inte vill svara, därför att man inte orkar ha besök varje sommar av alla man känner.
Nähej tänker man när man står vid pantmaskinen och det rinner ut gamla fimpar ifrån ölburkarna, här står jag och städar undan efter andra, jag som inte ens dricker alkoholen längre.

Varför ska jag hålla på med det?

Berra

Fyra veckor, bra början! Håller med, sörjer också det där och när man går på restaurang och folk som kan dricka normalt sitter med ett glas vin. Det ser så gott ut... Men egentligen är det gott? Kan man inte programmera in avsky och tycka synd om alla som dricker A över huvud taget!?

Finns de som blir hjälpta an hypnosterapi för fobier och missbruk. Intressant om man kan vända den tanken att det ser mysigt ut och alla andra positiva saker man kopplar ihop med A. Varför är det så, tänker jag. Kan vi inte äta gott, umgås, slappna av och skratta utan? Vad är det för fel i vår kultur, egentligen...

Tränat igen och får bra endorfiner av det. Mycket vatten och äta något ofta. Nyttigt. Sysselsätta mig och .... Faktiskt är det fösta eftermiddagen och kvällen jag inte känner sug på A! Vad skönt att du inte har suget :-)

Ses!

Jag tror du har det modet att möta allt utan rus. Tror att det är en ovana som blivit vana att vara under ruset. Tänker att detta är normalt och jag behöver vara i det normala länge, länge!

Var hittar du dina drinkrecept? Låter gott med mojito utan A.

Vad bra av dig! Snart de första tre dagarna avklarade!

Jag håller med. Tack för att vi får dela din styrka och kamp och dina uppmuntrande ord till många här på forumet!

Seger för er två <3

Här har det inte åskan så mycket. Jag fortsatte vattna i trädgården för att det regnade smådroppat! Kul att det är många på g och att de erfarna är kvar och delar med sig!

Staten tjänar enormt på vår alkoholkonsumtion. Lobbyister och andra har inte bidragit till att vetenskap sprids. Denna sommar har det äntligen spridits nyheter som handlar om alkoholens skadliga effekter även i små mängder och samband med cancer som läkare känt till länge. Kanske det också bidrar till att fler inser att det är ett problem. Förstår inte alls att det är tillåtet med alkoholreklam och håller med läkarkåren där.

Ses och hörs!. Ta hand om dig!

Ja, hur utvilad är man när man druckit större delen av semestern. Bra, tänka bättre rustad inför hösten! Jag åkte skidor i påskas och det var länge sedan förra gången. Gud vad härligt det var och ser fram emot bättre kondis nästa gång. :-)

Tränade varje dag i fyra dagar, bortrest i fem och nu varannan dag. Börjar återta min kropp igen och det känns bra. Sitter nu i träningskläder och ska duscha om en stund.

Full fart framåt och uppåt!

Detsamma, forumvännen!

Ville bara titta in och säga tack för att du finns och att du skriver. Dina ord har hjälpt mig mycket och även jag har blivit starkare.

Eller hur? Vi måste ta en dag i taget och njuta av det vi uppnår just nu-klara av att leva utan giftet A i kropp och själ. Vi blir starkare för varje dag och att vi dessutom klarar det här nu under sommaren med alla frestelser gör att vi är bättre rustade för jobbiga höstar. Tänk hur det skulle vara att starta hösten med att haft full A-konsumtion hela sommaren. Att behöva oroa sig över vad sommaren och A gjort med min kropp. Nu kör vi på Vickan69! Blev faktiskt sugen på snö och skidåkning när jag läste din tråd, och i vinter mår våra kroppar sååå mycket bättre utan A. Sköt om dig!

Bra jobbat simbo! Att läsa här gör mig inspirerad till tusen och gör mig starkare i mitt beslut. Så många kloka trådar att ta till sig av från de mer erfarna. Vi rookies håller ihop och kämpar. Bra gjort av oss att göra det nu på sommaren. Inget blir bra av att skjutas upp, det blir bara fler hjärnceller och leverceller som får åt skogen.

Vickan 69! Bra gjort! Jag är inne på dag två och är lite rastlös, men annars går det bra. Vissa funktioner repareras tidigare har jag läst (och suger åt mig som en svamp) När levern får vila, tar den lättare hand om fettet man stoppar i sig, bara efter någon dag. Blodtrycket sjunker utan A. Hyn blir bättre, plufsigheten minskar och blicken blir klarare. Sömnen blir lugnare och av bättre kvalitet. Vet inte om det är vetenskapligt bevisat, men jag har tagit det till mig som uppmuntran. Är livrädd för bröstcancer ( mamma dog av det) så bara det är ju ett argument att säga upp min kärlek till A.
Vad är det vi bedövar skriver du, ja-det där har jag frågat mig. Inte är väl min tillvaro så gräslig att jag måste bedöva mig! Tror att jag är lite feg och inte tror mig om att ta mig igenom en middag med massa gäster utan ett lätt rus. Jag gillar ju att ha folk omkring mig! Tror att jag nu måste vara lite modig och känna och möta känslorna som kommer utan ruset. Jag kommer att överleva och dessutom känna mig väldigt nöjd att jag var närvarande i sinnet, utan ruset. Vara lite tuff och tro på mig själv att jag fixar det.
Ikväll blir det Mojito för maken och jag gör en virgin Mojito till mig. Jag ska inte dricka idag heller. Det är slut med det. Ge kroppen chans att läka och bygga upp sig nu på sommaren. vi ses!

efter mååånga vinglas och många ångestdagar. Försöker igen, kan inte ge upp, det bara ska gå!
Läst aktivt här sedan jag senast skrev något, man vill ogärna skriva och kommentera efter alla misslyckanden.
Nu är korken på för gott, mitt psykiska mående klarar inte mera A.......

Jävlar vad smäller och störtregn. Dragit ur sladden till TV , och i stället suttit och läst olika trådar. Berra är ju en riktig kåsör , som ger en stor insikt om vad livet utan A kan ge. Konstnären är ett härligt stöd, känner igen mig det eskalerade återfallen , som du hade under två år. Måste ta lärdom av det, hållit på och hattat sen maj , men nu jävlar 8dagar. Vi verkar vara många som är på g nu. Lycka till Vickan 69, ben och alla andra.

kommer du precis som i stor sett alla andra här på forumet att vackla ordentligt i detta beslut.Vända och vrida och kanske låta dig bevekas ett par gånger innan du klarar att klippa totalt.Ingen vill ju se en människa man bryr sig om gå under.
Men ju starkare du är,desto tydligare är du mot honom och finns det då ett uns av förnuft så griper han i detta halmstrå som är du och försöker ta sig upp ur dyn.Men ger du efter,veknar accepterar då drar du ut på plågan för er båda.Tyvärr..

Hej Vickan69, här går det också bara fint, på torsdag är det fyra veckor totalt. Känns jättebra och jag mår fint, konstigt nog har jag inte haft minsta sug efter alkohol. Men jag vet ju av erfarenhet, att suget kan komma plötsligt så det är bäst att vara förberedd och kunna hitta på något annat om det blir så. Lite svårt att hitta på något alls i värmen, men man skall väl ändå vara glad åt sommaren.
Det är ibland när man ser några andra sitta på sina altaner och grilla och ha en flaska vin på bordet, så blir jag ledsen att jag aldrig kommer att kunna dricka på ett sånt sätt. Men det finns ju alkoholfritt vin och jag får väl testa det om det kniper.
Hoppas det går fint för dig också?

Vad har jag för alternativ ? Jag måste göra det här nu!
Har hört att det även finns en trea ledig på samma ställe nu och det är ju det jag vill ha.
Jag har bara så svårt att ta luren och ringa det där förbaskade samtalet och fråga om lägenheten är ledig!! Tänker också på min dotter som inte vill bo kvar i den här byn pga massa tråkigheter som hänt henne här.
Ja ja får se hur det blir!

Ganska ny här och följer din kamp och alla fina och kloka ord från andra. Undrar hur det går för dig. Bra hoppas jag!

Du kan och kommer att må bättre. Om det är svårt se till att du inte ens kan dricka de första dagarna så kroppen börjar avgifta sig. Hitta ett sätt som du tror fungerar för dig.

Lycka till! Du kommer att klara det.

Jag har också erfarenhet av studentfestandet. Håller med om att det är alldeles galet hur det normaliseras att supa sönder hjärnan och kroppen. Hade dock klasskamrater som aldrig drack. Styrka och vett, kan jag idag tänka.

A ger ångest och depressioner förutom alla andra skador fysiskt. Tänk en dag i taget. Klara tre dagar en vecka, testa längre? Mår du bättre kanske det går av bara farten?

Sköt om dig! ( du har 20 år att spara jämfört med mig ;-)