Senaste kommentarerna i forumet

Hej A! Har inget vettigt att tillföra. Vill vara titta in och säga Hej! Sitter och läser "ikapp" (finns det ordet?) efter en en nästan två veckor lång tjänsteresa utan upptäckning. Blir glad när jag läser din tråd...att du och mg har det bra. Det var väl allt ;-) Kram/R

Och till sist, men inte minst: sommar12: jag har druckit bort min sambo och mina barn, pga detta fredagsmys, som blev mer än fredag i slutänden. Så snälla: var inte arg för det beslut du gjorde. Se det som en seger istället. Vill så gärna rädda dom som räddas kan och du är en av dom som inte gått så långt som mig, så, läs, tänk efter är du snäll.

Och förresten: det där med fredagsmys och alkohol tror jag beror på att i nästan varje recept på mat man läser finns ett vin rekommenderat. Varje fredag kör både tv 4 och tv 1 matförslag med vinrekommendationer. Andra kanaler gör reklam för whisky, öl, likör, ja, kort sagt: man blir matad av alkoholreklam.

För min del har jag nog trott att det var så man skulle leva. Äta gott och dricka fint vin till, för det är helt ok. Fast för min del blev det där fina vinet en ingång till att dricka mer och mer. Det räckte inte med fint vin till den fina maten. Förresten gjorde jag som dom på tv: drack medan jag gjorde maten, för det är ju såå mysigt. Tråkigt nog, när maten va klar va jag så lullig i skallen att jag inte kunde uppskatta den goda maten. Min hjärna var bara inställd på mera vin. Åt helsike med maten, liksom. Vill inte skrämmas, eller vara negativ, men jag vill samtidigt säga detta på skarpen: det som jag gjorde är nästa steg efter det "gulliga fredagsmyset", som förvandlas till ett helvete. Tyvärr om du har alkoholmissbrukgenen i dig.

Hoppas du får en härlig fredag ändå? Kram/sims

Oj, duu, vännen sommar12. Det är inte du som pratar nu, det är alkoholdjävulen. Det märks lång väg. Du är besviken på att du inte får ta ditt stora Fina rödvinsglas, till brädden fyllt med vin. Det som lovar dig avslappning och lugn och lite festlighet i vardagen? Visst är det fint och mysigt? MEN, så tar glaset slut; nej men ojdå, så fort det gick! Ja,ja, jag fyller på. Åh, va mysigt vi har det. Nej,men är glaset slut igen..? Fasen, ja, jag fyller väl på igen då. Ojj! Men, shit! Vinglar jag nu? Va pratade jag o sambon om nu igen? Måste ju komma ihåg det nu när jag går från köket och till vardagsrummet. Inte vingla..skärp dig nu. Oj, ett barn är vaket, oj, hjälp! Hur ska jag nu kunna vara normal och få lillan i säng utan att sluddra...?

Känns det igen? Snälla vännen, det feta glaset med vin är lika med soptippen- skit och förbannad lögn för dig och mig som har denna problematik- alkoholproblem!!!

Kram sims som inte alls klarar det heller på något vis. Vi behöver varandra?

Äntligen fredag och en riktigt tuff jobb-vecka är slut. Hemma med man och barn - mannen reser till Frankrike med jobbet i morgon och vi ska ha det så där fredagsmysigt. Men jag är bara arg, arg, arg och så väldigt, väldigt ledsen. Arg för att jag inte sitter här i myset med ett stort glas rött vin. Sörjer den tiden då jag satt här i soffan med våra fina stora glas med vin och tända ljus. Sörjer hela livet "före". Ångrar att jag gav mig in på det här, ångrar att jag "erkände" både för mig och mannen att jag inte kan hantera alkoholen. Önskar att jag hade fortsatt smussla så att jag kunde sitta här i dag med ett glas vin och njuta av att vara ledig. Ska livet fortsätta så här? Så tråkigt, oromantiskt och vardagligt. Vill ta tillbaks allt. Vill ha mitt liv tillbaks som det var förut. Orkar inte fortsätta vara den konstiga som inte kan dricka eller den duktiga som kämpar på. I kväll finns inget att göra då vi inte har något hemma, men med mannen borta till tisdag finns hur många tillfällen som helst. F-n jag har glömt bort varför jag ville sluta dricka. Drack ju aldrig på vardagar så varför kan man inte få unna sig det på helgerna? Hela livet blir ju bara en enda präktig och tråkig resa. Så här såg jag inte min framtid när jag var ung. Först var jag så arg, men nu bara gråter jag. Hjälp, vad händer?

där kom den, fredagsrastlösheten. Det överväldigande tråkiga i att inte få till nån riktigt bra känsla utan bara harva omkring i samma gamla vanliga. Storslagna planer och förväntningar på extrem-mys som bara nöts ner en efter en ju tröttare och gnälligare alla blir.
Usch, jag VET att jag går omkring och "osar" dåligt humör nu och att det påverkar alla omkring mig men jag har svårt att starta om. Bortflugna är alla storslagna visioner om att vara närvarande - det enda jag vill just nu är BORT.
Är det detta ni refererar till som alkoholspöket? Det känns som att jag blivit förgiftad av surhet och otrevlighet. Nä nu jävlar. Nu bjuder jag motstånd!

Visst är missbruket konstant. Ngt ska man ha. Som småbarnsföräldrer (fast nu är de mina kanske inte är små längre) så har jag och min ex alltid givit ongarna kött...trots att jag vägrade äta det (pga. djurtransporterna) men sen ett par månader så vill jag bara ha kött. Antar att det är sundare än socker/cigg men det äcklar mig. Skiten luktar uppriktigt sagt skit/illa. Ja ja. Men jag iaf. nykter...man får väl ta det. Nasty habit. Men jag tror att allt är bättre än A. /R

Jag förtsår tänket; Att sluta skriva...vad tjänar det till? Kanske nada för dig...men det hjälpte mig...att veta att du fanns fär ute. Min bror....en man i typ mina år...ngn slags vän (som så många påpekar), men vill du inte så ska du inte. Kram brorsan/+++ R

Ja, Askan, någonstans där inne fanns jag kvar med skrattet i behåll - och det gör du också, det är jag säker på! =)

Tack höst trollet, och detsamma!

Måste bara gnälla lite i min tråd så att jag får det ur mig. Jag blir så irriterad på min sambo och särskilt de helger då vi har möjlighet att hitta på något för oss själva för att barnen är hos kompisar. Förr gick vi alltid ut och åt middag, drack oss berusade och gjorde spontana saker som att ta in på hotell fast det var nära hem. Jag saknar det så förbaskat mycket! Och jag saknar att prata på det där sättet man gör när man är fulla tillsammans, när man pratar om saker man inte tar upp annars (saknar inte fylletjafset dock!). Saknar att känna mig busig tillsammans med honom, att träffa på mer eller mindre udda typer ute och ljuga ihop historier tillsammans. Känna mig sådär snygg och sexig som man bara gör efter tre glas vin. Jag saknar att se honom full och inte så kontrollerad som annars.

Han har inte druckit någonting sedan jag slutade. Inte för att jag bett honom sluta, utan för att han själv får väldig ångest av att dricka och tycker att det är skönt att slippa helt enkelt.

Då när jag drack tyckte jag att han var oerhört tråkig de gånger han inte ville "bli full", bara drack tre öl på en kväll om vi gjorde något tillsammans. Men jag har upptäckt att jag känner precis likadant nu när jag INTE dricker. Jag önskar att han skulle dricka! Jag saknar personen som glimtar fram hos honom då. Usch, jag tycker att han är en riktig tråkmåns alltså.

I helgen var jag bortrest och mådde SÅ bra. Kunde verkligen släppa loss och ha kul utan att dricka. Jag vet att jag kommer att hitta tillbaka till den där äventyrliga och spontana personen som jag faktiskt är även utan alkohol. Men han kommer att vara samma tråkiga typ. Jag kunde stå ut med det på vardagarna förr (med hjälp av en hel del vin), för på helgerna kröp ändå hans vilda sida fram med hjälp av A. Men jag vet inte om jag kan stå ut med det här konstant, han är ju totalt ospännande nu :(

Vinter-i-min-trädgård, 16 år?

Ser fram emot helg då jag delvis kommer att jobba, delvis spendera några dagar i Danmark. Det känns bra nu och jag vill ta med mig den känslan in i helgen. Jag har dragit igång en process i mig själv när det gäller hur jag hanterar mitt liv, konflikterna, de goda händelserna och människorna i mitt liv... och mycket mycket mer egentligen, allt hänger samman.
Det är skönt att tänka tankar ända ut, inte backa som jag gjort förut när det blivit för mycket. Det blir inte hotfullt mer när jag vågar/orkar ge tanken rum, utrymme... utan vin. Och jag gör det så ofta som jag känner viljan o lusten o det gör jag oftare o oftare... Det känns som jag tar hand om mig själv när jag ägnar tiden till detta.
Känns lättere inombords.
Jag vet att jag inte gått spikrakt mot målet att inte dricka något alls mer, men jag går ganska stadigt mot målet att bli helare i mig själv och det är för mig i denna tid i livet absolut bäst att inte blanda ihop detta med att dricka vin och i första hand inte ensam. Så jag försöker tänka klart och redigt och inte dömma mig för hårt. Jag tror jag haft nånslags översyster i mig själv som kommit med pekfingret och höttat alltför mycket. Översystern har gjort sitt. Det är henne jag har problem med.
Att dricka vin var för mig ju ett sätt att döva oro och att stoppa in mina tankar i malpåse. De luddades ut istället för att tas omhand.
Jag gör framsteg och får väl ge mig en klapp på kinden.

en skön jobbhelg :-)

Idag är det med lättare hjärta jag packat jobbväskan.. Jag har svårt att logga in under helger när jag jobbar..
Har nog ett för kvinnor lite ovanligt yrke, som jag inte tänker skriva om (vore för lätt att bli igenkänd..)
Numera jobbar jag mest på en sorts frilansbasis och mycket i våra grannländer. (jodå, jag tjänar bra!)
När jag jobbar, gäller det att vara skärpt, så alkohol kommer icke på fråga!(har aldrig gjort, när jag jobbat)
Visst finns det de som velat bjuda ut mig, i yngre dagar.. Men gudskelov, är man inte lika attraktiv som förr. Det underlättar, eftersom en viss regelbundenhet ändå är nödvändig. Får jag inte tillräckligt med sömn, blir jag som en zombie..
Just nu känns det som jag tagit tillbaks kontrollen och ansvaret över MITT liv. Hur gubben gör med sitt, får bli hans sak..
Kände mig väldigt stöttad av en sak Adde skrev om att hans liv var hans ansvar (Tack Adde!)
Lite fånigt, men för mig är det lite av en frihetskänsla, att den enda jag behöver bry mig om, är MIG, den här helgen..
Även om gubben (mot förmodan, för han verkar ha börjat tänka till) skulle "supa bort sig själv", så är det inte mitt ansvar. Han är vuxen nog att ta hand om sig själv.
Ha en underbar helg därute vänner (nya som gamla) vi hörs nästa vecka!
Trollis

precis det jag menade. Det där filtret jag satte upp mellan mig och verkligheten förut. Mellan mig och mina barn, mellan mig och andra människor, ständiga denna vilja att fly därifrån.
Det är sorgligt.
Idag ska jag försöka att inte låta tankarna vandra åt det hållet utan istället åt det håll där jag är nu. Det liv som har börjat nu.
Och i det livet ingår att göra de viktiga grejerna FAST de är tråkiga! NU kopplar jag ner internet för idag. Sköt om er!

Vad glad jag blir, när jag läser ditt inlägg!
Och vad skönt, att du är upptagen med ditt liv istället för A *ler*
Ha ett fortsatt bra liv!
trollis

Använd den här ilskan konstruktivt!
Den här killen är definitivt inte värd en tjej som du!
Jag vet att det gör ont, när sanningen går upp för en, men den får en också att bli mer bestämd.
Om han gör detta för att såra dig, så finns det definitivt inte kärlek bakom..
Jag önskar dig allt gott och att du fortsätter vara tuff mot honom.
Vi stöttar dig Nana!
kram trollis

Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus! Det känns som något att ta fasta på..
I ett mörkt rum, räcker det ju med att tända ETT litet ljus, så är det inte mörkt längre..
Du Lelas, mulletant m.fl. är som små ljus för oss, som förut irrat omkring och inte vetat hur och vad vi ska göra..
För mig, har ni visat att det fortfarande finns HOPP, även om vägen är krokig.
Stor bukett rosor!
trollis

Dina trådar och råd har betytt mycket för mig, mulletant!
Att läsa Carina Bångs blogg, var en AHA-upplevelse och jag rekommenderar den varmt!
Jag har precis klivit på och kanske hunnit en hållplats eller två, men en resa börjar ju med första steget :-)
Hoppas att du fortsätter att titta in på fourumet. din klokskap behövs!
kram trollis

Kom på imorse att för precis två år sen var jag sjuskriven några veckor efter en operation. Då beställde jag mina första böcker om medberoende, det måste ha varit efter att ha sett tips om dem här eller i Carina Bångs blogg. Jag beställde några fler - kanske "flodhästen". Det var ett viktigt steg i min förändringsprocess, att aktivt börja läsa och reflektera över mig som medberoende. Jag läste mycket den perioden, två av Lönnebos böcker var livsnödvändiga. En avgörande höst som slutade med ett uppbrott och en återkomst - till ett vägskäl och ett nytt vägval. / mt

Vet inte om jag skrivit här. Men var är ni?

Nana - man får bli arg!

Dessutom är ilska ibland bättre än att vara ledsen. För i ilskan ligger en vilja till förändring. Eller hur?

Var rädd om dig!
/H.

Åh, gulle du, kraftverk! Tack!

Om min berättelse kan ge hopp åt andra, så har det varit värt resan. Faktiskt.

Jag har lärt mig otroligt mycket under de senaste åren, och jag vet hur mycket det kan betyda att liksom "ta rygg" på personer som går före en längs vägen. Jag har också sådana personer att följa, som har gett mig hopp, och de är viktiga för mig. Några av dem finns här på forumet, andra träffade jag i anhöriggruppen som behandlingshemmet ordnade, andra finns i min vardag.

Att få vara en sådan för någon annan är stort för mig. Tack!
/H.

två steg fram och ett steg bak, kanske vi tar men i så fall går det ändå framåt. Du gör framsteg. För mej har det tagit ända tills nu, 3,5 månader, innan sömnen blivit bättre. Beror kanske inte bara på vinet att sömnen varit dålig. Det bästa är ändå att jag aldrig vaknar vid fyratiden på morron med ångest över kvällen innan. Kanske största vinsten. Ta en dag i taget, friskt framåt som du säger. Du kan också!

tack för hälsningen! Jag har också läst runt ikväll och slås än en gång av hur lika vi är och haft det. Skönt att se, det lindrar skammen att inse att det är nåt kemiskt som ligger i botten.
Man kan få försöka flera gånger innan det lyckas men nu tänker jag verkligen inte ge upp mitt nya lyckliga liv. Kämpa på Tilde, det är värt det. Kram!

Jag lyckas inte lika bra som jag vill och jag har inte en strikt linje som jag följer när det gäller a. Jag slarvar med det här. Vill jag inte lyckas? Jo det vill jag.
Inte stora snedsteg men små. Tillräckligt för att jag ska bli missnöjd med mig själv och det stärker inte mig.
Nu ser jag framåt och ser de misslyckanden jag gjort för vad de är. De är steg på vägen mot något bra.
Jag läser i andras trådar om vindlande vägar som i många fall rätas ut. Det stärker mig och gör att jag tänker "friskt framåt". I morgon är en ny dag. En bra dag.

Jag har läst bakåt i min egen tråd och ser att jag skrev hela tiden om mitt destruktiva tänk och förståss min sömn som inte var bra.

Där har jag gjort framsteg. Jag tänker mera positivt, mycket mera positivt. Inte destruktiva tankar, livet känns skönt och jag har släppt många tankar och oro som gjorde ont. Nu handlar det mest om slarv.

Sömnkursen ger resultat. Jag är inte orolig om jag ligger vaken, jag mest konstaterar faktum "jaha här ligger jag" och känner efter hur det känns.

Det ska nog bli bra det här.

ja är vansinnig nu

såg fanskapet la ut en sak på facebook =/ äter middag med sina vänner... åter igen tar han inte tag i nåt... ( han har sagt han ska fixa till en middag åt han o mig men väljer en engång det åt andra...

fy fan va arg ja blir.... det gör mig så där han är inte ens värd min energi, kärlek, att ja ens bryr mig......

han kan fan dra åt helvete.. är så jävla glad att ja hållt mig från han nu...
så många gånge på över ett år o ingen middag... eller jo en gång men han ville iväg efter en timme....

stack från mig, fast det skulle vart en hel kväll med mig....