Senaste kommentarerna i forumet

Så glad jag blir! Det är inte jag som tipsat, jag visste inte att boken finns men jag känner väl till Majken J. Läste lite på nätet och hon har gått igenom en stor tragedi - det kände jag inte till. Ska läsa den och så ska jag beställa Olle Carlssons ny bok 12 steg för hopplösa. Jag blir alltmer övertygad att 12-stegs-hållningen, eller 12-stegs-vägen/stegen (nu är jag lite ord-skapare) har mycket att ge de flesta av oss. Kram och ha det bäst! / A

Jag beundrar dig. Söker din rygg. Är så oerhört vilsen i nykterhet. Tar en bersa nu. Tog Antabus innan.Ok inte falligt tillbaks, men är rädd.

den bästa ensamresan...
kommer att ge dig mycket att få vara med ditt nya själv...

Tilde

Du får tycka vad du vill om AA men en del i deras program är att hjälpa andra alkoholister. Det är nämligen ett bra hjälpmedel för att hålla sig själv nykter, genom att föra kunskapen vidare så att säga. Därför är det lätt att hitta någon att tala med. En annan viktig del inom AA är ju anonymiteten man talar aldrig med utomstående om vem man träffar på.

Ett förslag är att du kikar på något som heter AA-mejl (se länk nedan). Det är som vanliga möten fast on-line. Jag har själv via detta fått kontakt med en bra människa som hjälper mig att vrida och vända på tankarna. Och du, det där med tron kan vara precis vad som helst. Du vill ju ha hjälp av andra så du har redan kommit till insikt om att du inte "bara kan bli nykter med eget arbete och insikt". Detta räcker gott, du kan tro på den högre kraften i detta forum ihop med kunskapen hos den människa du träffar som vill vara ditt extra stöd. Det räcker så. Det där med gud och högre (guds)makt är helt frivilligt och något som många väljer endast för att det är enkelt att göra det. AA som rörelse är inte bundet till något religiöst samfund.

http://www.aa-mail.se/aamail.html

....lätt för mig att göra som ska ut på alldeles egen resa snart! Men, håller med, vardagen är trist ibland. Men jag säger ju till ungarna att det kan inte vara roligt jämt, hitta på något ute istället för att sitta här och gnälla över vad tråkigt ni har det! Att ha tråkigt är bra för kreativiteten.

En vän beskrev idag hur hon saknade känslan vid skidåkning: när man åker i lagom takt på längden, det är tyst i skogen, man hör sina egna ljud, man behöver inte tänka på att röra kroppen det sköter den automatiskt och hjärnan bara töms och man kan släppa in nya tankar... lite som meditation. Det lät så skönt på något sätt!

Jag använder själv min egen tråd som en dagbok, ett ställe att fästa mina tankar lika mycket för min egen skull, eller egentligen kanske mest för min egen skull faktiskt. För ER skull skriver jag i era trådar. Så, där, i min tråd, får det vara lite upprepning och blåkopior.

Sen måste jag faktiskt få slänga en dänga till VV: du tror inte det är din alldeles egna lilla alkoholdjävul som skriver dina inlägg ibland? Jag menar, att tänka att det ligger i ens personlighet att ibland supa sig drängfull och få minnesluckor? På riktigt?

Sen kan det ju i och för sig vara så, och detta kan jag verkligen förstå, har själv känt så!, att det kan upplevas som lite provocerande med alla inlägg i enlighet med det mönster du beskriver. Särskilt om man själv inte känner sig så duktig utan mest är less på hela alltet...

Kram i alla fall :-)

...säger den ammande vännen som bjudit på middag. Jag hör mig själv säga "det gör inget för jag har slutat dricka alkohol". Visst är det knepigt ändå att man måste ursäkta sig lite, istället för att bara ställa fram det man vill bjuda på till maten - utan vidare kommentarer? Jag hade ju inte förväntat mig någon alkohol hemma hos en nybliven mamma. Lite senare tog hon upp ämnet igen och frågade och jag, ja jag tycker det är konstigt att säga att jag är alkoholist när jag inte är bland andra alkoholister. Det känns som om det är ett sådant laddat ord på något vis.

Men jag berättar ändå för henne hur jag har mått, varför jag väljer att inte dricka osv. Det blir ett bra samtal. Och det slår mig att här är en tydlig vinst , något jag fått nu när jag inte dricker längre: det finns runtomkring mig några riktigt bra människor som jag tidigare inte riktigt brytt mig om, på något sätt har de varit för "tråkiga" eller för "töntiga" osv. (de har helt enkelt inte varit lika intresserade av att dricka som jag). Trots att jag egentligen inte förtjänat det finns dessa människor kvar i min närhet och jag kan nu välja att ta in dem i mitt liv. Jag har nu denna förmån. Det känns som en stor vinst faktiskt!

Detta är jag tacksam för!

Jag håller med ovanstående, kanske är det vanskligt att riskera? Annars vet du att du kan gå hem om det blir jobbigt, du ska sätta dig själv främst i det här läget (och du, jag har märkt att festen automatiskt inte dör för att jag lämnar den, folk har en tendens att förlåta, ja ibland inte ens märka att man går hem tidigt). Har du någon som ska med på festen som du kan prata med, som kan ha koll istället för din man? Det blir ju jobbigare att vekna om du har någon som vet om ditt beslut?

Ös på med plockgodiset, det där med vikten löser du sen. När alkohjärnan börjar rabbla alla fördelar med alkohol måste du kontra med motargument, det finns ju en anledning till att du valt att sluta dricka! Unna dig annat, godis, goda drycker utan A, bra filmer, god mat. Kan du inte bjuda hem vänner de kvällar du ska vara ensam? Inte bara för att hålla dig ifrån alkohol utan för att det är trist ibland att vara själv en helg.

Det är så himla lätt att ge andra tips och råd, men jag vill bara att du ska se att det kan bli jättebra utan alkohol. Du måste tro på det, att det är värt det.

Jag ska hålla tummarna för dig!

Det låter ju som ett jättebra tips, att få lite distans så att man hinner samla tankarna. Tror det är så man måste göra, hitta in till beslutet igen om alkodjävulen försöker förvirra en :-)

Ok. När du gick ifrån jobbet. Jag är sahällsvetare själv som går till ingenting. Borde få en vetenskaplig undersökning som bygger en komparativ studie. En från där de går och en från dit de kommer,

Astalavista

Hör av dig till alkoholhjälpen, så kan de för medla adressen: Kanske

Förlåt! Han bor i Småland. Blandar ihop Skåne och Småland av nån anledning. Har suttit här och försökt sända positiva tankar, men känslomänniska som jag är rinner dom förbannade tårarna hela tiden, så jag tappar fokus..

Idag är ingen rolig dag,idag när man tappat bort en vän :(

Läste just ut en bok som jag tänkte kanske skulle passa dig, eller rättare sagt, jag vill tipsa någon om den och du var den jag kom att tänka på som kanske skulle uppskatta den. Vet inte varifrån jag fått tips om den, men det var i samband med böcker som på något sätt berör alkohol (hoppas nu inte det är DU som tipsat om den i något sammanhang ;-)

Nå, boken heter Bottenglädjen - En bok om Majken Johansson. Majken var en poet som levde 1930-1993, hon var frälsningssoldat och alkoholist. Boken är skriven av hennes vän Karin Hartman.

Lånade den samtidigt som Markus Birros Flyktsoda och Benny Haags bok. Är så glad att jag kommit igång med läsandet igen!!!!!!

Får givetvis hänga på.. Känns som att ju fler positiva tankar desto bättre! (inget knäböjande behövs!)
kram trollis

Ja, vi gör det tillsammans för TP! kram!

Känner som du! Är inte heller religiös, men tror ändå att det här med böner /positiva tankar fungerar!
Speciellt, sedan jag läst en bok som heter "Fältet"..
Kalla det "bön", önskan, "distanshealing" eller vad du vill, jag hänger på!
trollet

Så skört livet är. När jag kom tillbaka till den här tråden efter att ha fullkomligt struntat i mina alkoholproblem i två år och sabbat hela min tillvaro fanns Tvåbarnspappan kvar. Jag blev glad/ledsen över att få träffa en vän igen. Han hade kämpat emot sina alkoholproblem och fixat det så bra, men är nu istället sjuk. Han slutar skriva nu för att han inte orkar mer. Det är så synd att han inte vill söka sitt stöd hos oss. Ville ju så gärna vara ett stöd till den fina människan, men jag förstår honom. Vi kämpar ju fortfarande med alkoholen, men nu har han andra problem och behöver kanske söka stöd bland människor i samma situation som han och inte höra detta prat om alkoholen hela tiden. Jag förstår, men jag blir så ledsen när jag tänker på att han sitter där nere i Skåne någonstans alldeles slut över allt elände. Det gör mig så ont!

Tvåbarnspappan: om du läser detta, så vill jag att du ska veta att jag kommer att tänka på dig för alltid och önskar så att du kunde höra av dig hur det går för dig. Ärligt talat är jag inte religiös på det sättet, men jag ska sätta mig och be för dig. Jag ska be att kosmos, eller vad det är hjälper dig!!!

Sänder all styrka till dig./Kram sims

Jag förstår din besvikelse... Men önska för all del inte att du var alkoholist! (alla medaljer har en baksida, och denna är mörkare än du tror)
Gråt ut din besvikelse! Vad gäller din far, så kan du förlåta honom för den person han är innerst inne och för din egen skull, men du behöver inte "förlåta" beteendet!
Din "fd".sambo, har problem, som han försöker lösa på gamla sätt, dvs, han tror att det hjälper med en "läpparnas bekännelse", sedan "hukar man sig" och väntar tills allt blåst över, så att man kan fortsätta som förut..
Stå för all del kvar och stå på dig!
Jag tror att vi är många här, som som stöttar dig i ett för dig, svårt beslut.
Har du någon möjlighet, att låta någon annan ta hand om hunden för en kortare period, till du ordnat annat boende?
Appropå de där ölen.. hmm, min gubbe, tycker inte heller at det är att "supa", när han dricker 2 - 3 öl, eftersom han inte känner sig berusad..
Men om man är storkonsument, så klarar man sig inte utan en viss mängd alkohol i kroppen.. Och har man druckit under en längre period, så måste en del trappa ner, för att inte få alltför stora abstinens-besvär.
Dock måste man i så fall vara inriktad på att sluta!
Hos oss, håller gubben på och förhandlar med sig själv.. Han ser ju att jag inte dricker någonting och är smått konfunderad, eftersom jag varken ställt ultimatum eller tjatat på att han måste sluta.
Tänkte ge det en tid, för att se vartåt det barkar..
Så länge han allvarligt försöker dra ner/sluta och vi kan föra samtal i en normal ton känner jag att jag kan leva med det.
Spårar det ur, så har jag redan börjat förbereda en "plan B", för vart jag ska ta vägen..
Till skillnad mot honom, kan jag nämligen numera ta bilen när jag vill :-P

lessen att det blev mycket sagg om mig..

Många styrkekramar/ trollis

och tillika föräldrar slår ofta på oss för att vi inte brytt oss om barnen. Vår sjukdom gör att vi prioriterar alkoholen före familjen och så fortsätter vi att göra tills vi förändrar vårt liv och väljer att vara nyktra.
Gudrun berättar i programmet om när hon var på sin Familjevecka och där var en kille jämnårig med hennes barn. När hon berättar om den kärlek som ändå finns dold under spritångorna så har iaf jag svårt att hålla tårarna borta. Jag hade förmånen att få samma upplevelse som hon under min Familjevecka och det är en mycket stark upplevelse som etsat sig fast i min hjärna.
Hur man än använder sitt liv så finns det en låga av kärlek dolt inne i bröstet och som gärna blommar ut när spriten försvinner och ger en fin läkande effekt som gör så gott att uppleva.

http://www.svtplay.se/video/314608/del-4

Och försök se på tv i kväll igen :-) Programmet "Jonas Löfte" ger så mycket för att kunna förstå sig själv.

Jag undrar också hur det går?

Skönt att höra att du lyckas så bra med att inte släppa in karln! Som du skrev tidigare, så har du ju ingen aning om vad han gör när ni inte träffas..
Känns som du tar väldigt bra beslut ;-)
Hoppas att du själv kan hitta på något roligt att göra istället.
Jag ska jobba i helgen, men det kommer säkert att finnas andra här på forumet som kan peppa dig.
kram trollis

Oj, vad tufft! Hoppas att du kan lita på dig själv, annars får du kanske hoppa över festen med en vit lögn..
Vore synd om du sabbade allt, för att det är svårt att tacka nej!
Du kanske kan skylla på att du fått medicin utskrivet, som gör att du absolut måste undvika alkohol i någon form?
När jag hade lunginflamation, fick jag en sorts antibiotika som absolut INTE gick ihop med A, så då var det inte ett dugg svårt..
Vi kanske inte kan vara där i RL, för att kolla om du dricker, men vi finns här!(oavsett hur du gör)
styrkekram / trollis

Visst kan livet tyckas extra trist, när man kommit ur vinångornas värld.
Och kanske är det just den här delen av livet vi undvikit?
Kanske måste vi lära oss att "ha tråkigt" också, för att kunna uppskatta de små sakerna i livet?
Jag tror, att om man ständigt kräver en "guldkant" på tillvaron (i form av det där vinglaset, som belöning)så slutar man att uppskatta själva livet..
Kände själv, att det numera är lätt att känna sig uttråkad och rastlös. Förr hade jag bara sett till att ha handlat och uträttat allt som hade med bilkörning att göra, sedan hade jag satt igång med någon "lyxmiddag", för att kunna ta ett glas vin(först till matlagningen och senare till maten)
Aldrig knöfull, utan bara lagom så att rosédimmorna skymde sikten till dammråttorna och gårdagens disk..
Skönt att du inte är lessen längre. Hoppas att du kan känna uppriktig glädje också, även om det kanske blir över de små sakerna här i livet..
trollis

När det känns som att det går bra så dyker det hela tiden upp nya saker att oroa sig för. Och varför är allt i detta land (eller är det bara i min umgängeskrets) uppbyggt kring A. På torsdag är jag bjuden till grannen på födelsedagsfirande med "ost och vin". Mannen ska bort på annat och kan inte "vakta" mig och det är de som jag alltid dricker med och oftast mest. Har vid flera tillfällen inga minnen av att jag kommit hem och vet att jag vid flera av dessa tillfällen har haft barnen med mig.... Vet inte hur jag ska kunna stå emot.

Kommer oxå vara själv flera helger nu i höst och har märkt att min A-hjärna tänker tankar som "åhh, när barnen somnat bara jag och vinflaskan, tystnad och tända ljus". Eller varför ska jag vara här hemma och ha tråkigt när mannen ska till Frankrike och prova vin och till Danmark och öla med kompisarna? Stackars, stackars mig.... Har öst i mig plock-godis och glass i sju veckor nu och känner mig fet och ful och trött på billigt godis, jag vill oxå ha det lite trevligt.... Vet inte hur jag ska få bort detta, för nu spelas det om och om igen. Finns ju dessutom ingen som kan kolla om jag dricker.

Blev så glad när jag läste ditt inlägg. Ser dig nästan stå i regnet nu och bara njuta! Oroa oss för knäppen gör vi alla och jag tror att det är bra att ha en plan i beredskap. När jag var ute och åt och mannen beställde starköl och jag cola så blev jag så sugen, glaset stod ju precis där. Då gick jag ut, tog lite luft och kom in igen utan att se ölen. Kanske ett konstigt tips, men det funkade för mig. Ha de gott!

skriver av mig

har snart gått två veckor från att träffat han...

kommer nog se han i helgen känner ja på mig ( vi är absolut inte osam på nåt sätt) ja försöker bara minimera att lägga mig i hans problem, och att hålla han o mig på distans så han inser att det är allvar... som sagt så måste han ta hjälp om det ska bli nåt mellan oss igen...