Senaste kommentarerna i forumet

är bra för mig,...
Har inte varit i närheten av gröna skylten sen häromdagen, varken fysiskt eller i tanken.
Må levern få vila vidare.
Kramar!

Huga, jag fick sådana rysningar efter ditt inlägg där Stina. Det påminde mig om min mamma och när jag som barn, typ 7-8 år, väntade tills mamma gick ut och handlade mat. Då gick jag på skattjakt i huset. Dock inte efter vilka skatter som helst. Jag visste att min mamma gömde alkohol någonstans och jag visste att hon blev ett monster när hon drack. Ett monster vill inga barn ha i sitt hem. Monstret måste bort och i det här fallet källan till monstret.

Eftersom det inte gick att konfrontera min mor vad gällde alkoholen utan att det blev ett familjegräl helt resultatlöst som bara fortsatte i att hon drack ändå, så blev det till att jävlas med henne istället. Som ölburken som jag hittade öppnad men inte helt uppdrucken, nerkörd i skaftet på en gummistövel. Det var med horn i pannan jag fiskade upp ölburken, vände den uppochner och stoppade tillbaka den i stöveln. Jag visste att min mor inte skulle säga ett pip om det, men jag visste också hur irriterad hon skulle bli när hon blev sugen på att fortsätta dricka på den där ölen.

Då var jag sju år tror jag just med den gummistövelskatten där som jag minns nu än idag. En helt normal uppfostran för ett barn, jooooooorosåååatttehhhh

det där mötet - verkligen MÖTET - med vännen!
Lycka till med risotton! Skulle jag också vilja äta nu....mmmmm

Jag har tagit upp mina planer på flyktväg. Står redan i bostadskö men den är ganska lång . Funderar mycket på vad det är som gör att jag är kvar i detta. Räddsla för att bli ensam? Att sanningen ska komma fram? Egentligen är jag redan "ensam" eftersom det inte går att planera ett liv med en aktiv alkoholist. Sanningen vill jag bara skrika ut för jag känner mig som en stor bluff och jag skäms över det. Kanske är jag kvar för att jag inte vill ge upp hoppet om att mannen jag blev så kär i ska komma tillbaka. Jag saknar honom otroligt mycket. Jag inser att jag i stort sätt har stängt av känslorna för honom nu. Jag orkar inte oroa mig mer för att han dör i detta. Medberoendets bitterhet tar över och jag är både medveten om det och samtidigt inser jag att det får mig att inte tänka helt klart. Jag måste bli redo för nästa steg snart, vad det nu blir. Känns att jag står i ett vägskäl nu och behöver välja. Hur som helst blir det bättre än detta.

... vad fri från alkoholproblem jag känner mig, bara jag låter drickandet vara. Ja. Jag skulle bara säga det. Helt apropå. I förbifarten. Innan risotton.

Jag har hittat ett objekt! SL behöver riva ut nåt gammalt golv och kakel innan Vändningen kommer dit och handymannar. Ska vi? Och så kan vi ju pröjsa SL för en schysst terapisession sen.

/Törfnösket Lena

... en massa sabla negg jag behöver ge en riktigt duktig fajt. Som du säger, allt är så djupt rotat att man inte ens reflekterar över allt självsänkande man tänker hela tiden. Hm, kanske jag också skulle testa den här Andy? ;)

Vad fint det var att läsa om din käresta och barnen, Helena. Det kändes gott i magen.

... så himla varmt välkommen hit, goodall. Precis som dom andra här blir jag berörd av din historia. Jag hoppas att din tillvaro snart ska hålla mer samman, att du hittar fotfäste och att du skönjer en väg att gå. Och vet du, det är du värd. Massor.

jag uppskattar verkligen Headspace! Bästa mindfunessprogrammet jag testat.
Och så blir man ju lätt lite kär i Andy ;)

Tack för tipset!

Klart du är trött och virrig! Bara flyttkaos tar ju på. Att dessutom hantera en separation/ osäker relationen + försöka sluta dricka alkohol ovanpå det. Jag blir snurrig bara av att tänka på det :)
Men jag tror också som Lena att det blir jättebra när du landat i det nya!

... och geografiskt. Skulle det stå förstås. :)

Men du, du har ju förflyttat dig både in your mind och själsligt - klart du är omtumlad. Det var så fint tycker jag att läsa det du skrev om barnen, S. Jag tror det här kommer att bli jättebra. Och efter ett par rundor ute på samhället kommer det inte att kännas så avigt längre. Flyttkram!

Okej. Mår inte bra. Hur tänkte jag med "jobb hela helgen" Att bara köra på & ignorera konsekvenserna är jag tydligen bra på. Känns jobbigt just nu.

... alldeles, alldeles underbart, mt. Efteråt kändes det så mycket lättare att andas på alla plan. Som du säger, Madeleine, dom växer inte på träd. Jag kan tänka ibland att har man bara en vän man kan lita på fullt ut så är man lyckligt lottad. Har man en handfull så har man allt man behöver.

Blir så glad när jag läser dina rader, PP, och din rad, Stingo. Tack för det. :)

Senare i em ska jag laga risotto. Den ska ju också gå till nån slags klarhet. Har ätit det på restaurang flera gånger och tyckt det smakat så gott men aldrig testat att göra det själv. Vinet som ska vara i fick Lucas köpa. Visste ni att dom säljer såna här löjligt små tetror på 25 cl? Helt perfekt ju!

Skön lördag på er. Det regnar och blåser här, men det gör ingenting. Jag ska tända värmeljus och njuta av ruggvädret inomhus - och så hoppas jag att kantarellrisotton blir top notch.

♥

Just nu är jag bara alldeles trött. Virrig!!

Efter tips från någon här på Forumet köpte jag mindfulnesspaketet Headspace.
Är just nu inne i en del som handlar om självkänsla. Uppgiften i den här delen är att bli medveten om negativa tankar och känslor som tar fokus från det man vill göra. Man ska inte värdera eller försöka ändra dem, utan bara stillsamt notera. Typ "nu tänker jag att jag är tjock" eller "nu tänker jag att jag är lat" eller "nu tänker jag att jag är dålig på att skriva".
Milde himmerl vad mycket sådana tankar och känslor som passerar min hjärna hela tiden! Jag går banne mig omkring och tänker negativa tankar om mig själv nästan konstant! Det har jag inte insett förut.
Om någon vill testa Headspace finns det en serie med 10 inledande delar som är gratis.

Tack! Det är många berättelser här som berör och rör en till tårar och samtidigt skänker styrka. Alla fina, vänliga ord och medmänniskor som bryr sig om och peppar och håller handen, ett sånt här forum är till stor hjälp för många och jag tror att det kommer att bli det även för mig!

Nej det gör inget att du frågar. Min sambo blev påkörd bakifrån när han var ute och gick på en landsväg och han dog direkt. Föraren hade promille kvar i blodet efter en fest natten innan och han var på väg hem efter att ha varit till lanthandeln och köpt folköl. Det börjar närma sig årsdagen, en vacker julieftermiddag för 5 år sedan och jag har märkt att jag blir extra orolig och spänd vid den här tiden.

De begränsningar och krav vi ställer på oss själva, påverkar också andra. I större eller mindre grad, beroende på hur vi förhåller oss. Klart att vi har rätt att tacka nej till kött eller sprit, men är det rätt av oss att kräva att värden köper en dyr flaska a-fritt vin, bara för att vi skall få ett glas med maten, eller borde vi nöja oss med vatten? Eller att någon utan erfarenhet gör en extra trerätters veganmiddag, eller alternativt att alla äter vegant...? Jag sitter just och skall inleda en bjudning med 10 personer var det finns åtminstone 5 med olika matbegränsningar, som går illa i kors... Om någon sedan säger att "nej men i dag vill jag nog prova på...", så kan det nog hända att jag blir litet småsur och funderar på om det hela kunde ha gjorts litet enklare från början?

Speciellt med sådant som veganism och nykterhet är påverkan dessutom inte enbart praktisk, utan där finns alltid en moralisk utmaning med (vare sig vi vill det eller inte). "Om den där inte dricker/äter kött, så är det då okej för mig att göra det?", "Är hen/tycker hen sig vara bättre än jag?". Och det kan nog vara orsak till en del märkliga reaktioner ibland.

Känner också igen mig i dina inlägg, bla det där om att hålla upp en fasad och att städa och plocka undan hemma innan man dricker..!!

Apropå träning så är stavgång en jättebra motionsform om man inte kan springa/jogga av olika anledningar. Jag har hund och går jättemycket och dom här 10 dagarna då jag tog min antabus och kom igång med ännu fler och längre promenader så kände jag skillnad på bara 10 dagar! Köpte till och med en stegräknare och det blev en kick att gå ännu mera. För varje misslyckande är det otroligt tungt att komma igång igen, som idag när det är dagen dagen efter och allt känns segt och hopplöst att aldrig ens komma över den där magiska 2-veckors gränsen!

Åh, din förtvivlan känns så starkt genom det du skriver. Du litar just nu inte på att dina "tomma" ord kan fyllas med mening, men det kan de! Och genom att uttala dem för dig och för oss här som läser så har du börjat göra det.
Jag är också med och lyssnar.
Kärlek och styrka <3

Tack! Inte hata sig själv, det ska jag försöka låta bli för vem vill att det ska gå bra för någon som man tycker illa om..?

Tror inte jag pallar mer helt ärligt...innan min nuvarande levde jag med en man som även han drack för mycket, öppnades en flaska skulle man se botten innan korken kom på igen.
När det inte passa el man hade en åsikt olik hans så kunde det va slut, då passa man inte ihop....var gång lappa man ihop och gjorde det 'bra' igen...för honom, inte för mig.
Min nuvarande har börjat med samma fasoner, han kan inte ändra sig och om jag inte accepterar det kan det va slut...jag ställer inte upp på detta en gång till...icke så nicke!
Messade han nu på morgonen först en gång o skrev gomorron, andra gången att det vore trevligt om han svara mig....efter 30 min fick jag att han va ju stirrig och behövde varva ner...pik från igår när jag sa lungt att om han tog det lite lugnare så kanske han fick igång tvn....
Jag svara hans sms med att jag hoppades det kändes skönt att skriva som han gjorde....

Jag orkar inte längre, allt skit han sagt, skickat på sms, försökt hjälpt han behålla jobbet...o inte nått får man tillbaka...jo en sur jävel när man inte e lika sugen på sex som han, det får man....

Tack! Inte hata sig själv, det ska jag försöka låta bli för vem vill att det ska gå bra för någon som man tycker illa om..?

Det känns verkligen att du är på rätt väg och gör det som är bra för dig och barnen! Så gör precis det som du tänker sträck på dig, gå ut i samhället och hälsa glatt på dem du möter!
Suget får vi hjälpas åt med här, tänker jag. Har själv flera ensamma dagar/kvällar framför mig då både mannen och barnen är på annat håll. Mina (få) vänner är samlade på ett ställe där jag inte vill/vågar vara just nu. Så jag vill gärna ha sällskap av er här på forumet den här helgen!