Senaste kommentarerna i forumet

Jag förknippar oxå en massa saker med alkohol...Musik, vissa TV-program, fotbollsmatcher mm mm. Det tar nog tid att få bort det tankemönstret (tankemonstret...). Min hjärna är fortfarande inställd på, och planerar, att åka på systemet efter jobbet. Rätt skönt att komma på att det räcker att åka på ICA :) Men även jag känner en sorg över att inte kunna dricka normalt! Vi får hoppas att det släpper med tiden!
Jag smyger med en vecka efter dig (9:e dagen nu). Vi krigar på!

Styrkekramar till dig . Skulle önska mig att kunna hjälpa dig ....... .Jag hör mycket melankoli i dina meningar . Ge inte upp !
Du klarar det AnnaPanna !!!!
Jag tror på dig !

Japp. Inne på dag 16 som nykter och det känns okej. Fick en dålig vibb av mig själv igår och inser hur mycket i livet som jag kopplar ihop med alkohol. Framförallt musik. Musik är en stor del av mitt liv. Därmed också alkohol. Jag älskar musik och har alltid älskat musik. Tittade på en musikdokumentär igår om SHM och kände hur alkoholdjävulen började spela spratt i mig. Jag kände på riktigt hur jag verkligen blev ledsen. Tårarna va så extremt nära. Ledsen och arg. Jag fick ett sånt starkt sug efter alkohol, eller kanske framförallt flykten som alkoholen hjälper mig med. Hög pulserande musik, in i en dimma av att inget kan komma åt mig, skiter i allt och alla. Jag blev så jävla ledsen över att den tiden är förbi. Känner mig så jävlaynklig, för innerst inne vet jag ju att det GÅR ÅT HELVETTE. Att det där jag suktar efter bara är en illusion, men ändå blir jag så jävla ledsen. Det är en sån tomhet. Jag vet att jag borde tänka att jag ska kunna uppleva energi och glädje och eufori utan a, men jag kan inte hejda känslan. En jävla sorg är vad det är... Fan! Varför vill man inte vara utan? Varför kan inte jag också få känna känslan av att bara socialdricka? Varför ska jag tycka att det här är en så jävla viktig del i livet? Blir arg och ledsen på mig själv. Fan..

Hur djävla fast i träsket får man vara???

Efter ett trevligt julbord tillsammans med hans familj och en timme för mig själv i söndags tänkte jag att det är kanske inte så illa ändå. Vi kan nog lösa det. Jaha?? Men hur var det nu då med otrohetsanklagelserna? Elakheterna? Att jag fortfarande gör allt?? I natt kunde jag inte sov utan låg och funderade mycket. En sak jag kom fram till var att om vi ska byta hus växelvis så att inte pojkarna ska behöva flytta omkring, så kommer det att vara jag som städar båda husen. Det vill jag inte. Jag vill kunna ha mitt och trivas i mitt. Dessutom är det ju bara en kortsiktig lösning om jag skulle flytta ut till stugan.

Har det gått så långt att minsta lilla omtanke får mig att omvärdera allt? Eller är jag feg? Lat?? Känner för att lägga mig och sova i en månad. Men så får jag så dåligt samvete mot killarna. De behöver mig och jag har ingen ork kvar.

Hej Tjalle!

Precis när jag vaknade nu på morgonen gick jag in på forumet och hamnade på din tråd. Läst den från start till slut och vill bara säga att jag tycker du är SÅ stark som fortsätter kämpa.

Den där svaga självkänslan känner jag igen. Jag har insett att även den är en färskvara. Något som måste jobbas med dagligen för att hålla "konditionen" i själen uppe.

Blev kanske inget matnyttigt inlägg det här, men ville bara skriva några ord och säga att jag hoppas du orkar fortsätta kämpa över jul. Vi klarar det!

Igår var jag på botten och det kändes att snart drunknar jag av mina egna tårar . Idag är det lite bättre och har vaknat lite gladare.....
Jag tror att allt det hur jag mår ligger bara hos mig och att jag ältar för mycket . Tankarna snurrar mest runt mitt eget liv just nu men arg och besviken är jag på honom.
Men ärligt sagt så kanske tänker jag fel . Det är faktisk fel att vara arg på en människa som är sjuk och förstår inte och kan inte hitta sin egen vilja att må bra. Den har inte den kraften än. Men ad vet jag ? Han kanske kämpar ........Helst ska man tycka synd om honom ....men gör jag det ? Nix ... inte nu

Det är inte lätt att börja tänka på sig själv när man är fast vid en annan människa ......
Känner att mitt huvud är bredvid min kropp och att jag måste jobba på att vara igen den jag var .
Hur kunde det hända ....?
Hur kunde jag tillåta honom att göra av mig den jag är idag ?
Kram

Vi funderar nog alla över vad vi lämnar ut och bra så. Många ändrar till exempel i detaljer, så att det skall vara svårare att gissa vem man är. Anonymiteten är aldrig 100% säker. Dessutom är vi ju alla väldigt levande personer, här på forumet, och hurudan man ser ut som här har också stor betydelse, åtminstone har det för mig. Och så kan man lätt bli sårad om någon skulle komma med fula kommentarer, då man lämnat ut sitt innersta. Det händer till all lycka väldigt sällan här och admin och andra medlemmar brukar vara snabba att komma till hjälp, då det behövs.

Så du är inte ensam där heller.

Hej mia, ja helgen gick faktiskt bättre än jag väntat:) Försöker slå om kosten men unnade mig en pizza o film fredagen efter en sväng på gymmet, lördagen ställde jag upp som chaufför till trevliga vänner som for till krogen, jag följde inte in, inte för de hade ställt till de men ville stiga
upp tidigt. Och det gjorde jag, var hela dagen ut i skogen
söndagen med mina hundar, jätte skönt:)
Ja jag hoppas verkligen att jag snart kan stänga av de dåliga minnen eller tillslut bara vaga främmande tider:)
Läste att vissa drömt att ni druckit. Vaknade i morse med ångest o känslan av bakis, fast det var bara en dröm och jag söp som fan i drömmen. Konstigt?! Fast nu var det iallafall inte på riktigt som förra veckan. Tacksam o glad idag

Hade skrivit ett jättelångt inlägg och om olika saker. Svarat cleaver. Berättat mer om min bakgrund. Men jag klarade inte av att färdigställa inlägget. Det visaŕ nog hur lite jag litar på människor. Jag är ju anonym här. Men ändå klarar jag inte av att skriva inlägget... det var för jobbigt.

... så har det gått att låtsas som ingenting i olika situationer, och kanske tom lura dig själv att det är okej och att du kanske överdriver osv, men när du börjar prata så inser du nog att det är på riktigt, och när man hör andras kommentarer så förstår man att det inte är normalt eller okej.
Fortsätt prata och skriva, ta över ditt liv, ta tillbaka det som är ditt!

Så är det såklart :)

Ledsen med dig med.
Men tänk själv !!!! Du kunde vara nykter !
Känn dig stolt och gör om det igen . Jag förstår att det är svårt ibland men gör det igen. Va nykter igen för för varje gång du gör det , ska du känna en stolthet och lyckan . Ge inte upp .

Sänder dig mina varmaste tankar.......
En vän har sagt till mig.......... för en timme sedan - " Du har allt rätt att vara förtvivlad just nu . Du har allt rätt till att gråta floder av tårar , men du måste förstå att han är inte värd dina tårar . Det kommer en dag när du sträcker på dig igen och din glädje kommer tillbaka. Du kan inte rädda varken honom eller andra här i världen ".

Det känns som att jag går i ett vacum, vill bara att dagen ska ta slut så att jag får gå och lägga mig. Trodde i min enfald att jag skulle kunna gå till jobbet idag och sätta på "masken" och vara som vanligt. Det gick inte alls. Är väldigt glad, pigg och energisk normalt sett så alla förstod att det var något och många frågade....det enda jag kunde/vågade säga var att jag mår inte så bra men vill inte prata om det. Och jag känner att jag dragit ner hela stämningen på kontoret idag, för att jag inte var som vanligt...

Jag ringde AA idag, och det var ett fantastiskt skönt samtal att få ha. Och för första gången på alla år berättade jag för en av mina närmaste kompisar om hur jag/vi har det. Det var en enorm lättnad, samtidigt som jag känner att jag hänger ut min sambo. Tänk så lätt det är att mörka ett alkoholproblem...hon sa att hon aldrig anat nån'ting.

Nu är jag bara extremt ledsen. Känner en sån besvikelse och ilska över allt min sambo smugit bakom min rygg med och ljugit för mig om. Hur i hela friden ska jag finna tillit igen? Det gör så fruktansvärt ont.... Och vad är det jag/vi har framför oss egentligen? Ja, jag har ingen aning.

Det känns som att nu när jag har lyft på locket och pratat om det med andra och med er så gör det mer ont än innan. Kommer det att vara värt det....

Ledsen att höra att du har det svårt. Tror du att du kan klara av att ge dig själv erkänsla för all den tid du hållit dig nykter, i stället för att bara känna skuld över bakslagen? Om du dessutom hoppar tillbaka på vagnen, så är riktningen den rätta.

Fan så lätt det är att fylla nappflaskan med sprit, fast man vet att det är en superdålig Idé .

tack för din kommentar nya_mia. Visst är det så att min främsta tröste-napp är och har varit alkoholen. Dålig självkänsla i botten och är väldigt dålig på att attackera vardagsproblem och framför allt konflikter. Ju obehagligare de är, desto lättare har jag att skjuta upp beslut och handling. Det känns bara så hemskt att man inte lärt sig mer än man har under så många levnadsår. Det som tar veckor och månader, i vissa fall år att bygga upp ser jag till att rasera på några ynka dagar.
Sköt om dig
tjalle

Har läst från din tråd om din resa och långa nykterhet. Känner igen vad du skriver om att "något händer" och bums så går man på systemet. Jag är likadan. Jag tror både du och jag är dåliga på att hantera känslor och situationer! Jag är nykter sen fåtal veckor bara. Började på KBT behandling i samma veva. Varit där idag också. Idag sa terapeuten lite feedback-grejer. Att har jag bekymmer, oroar mig eller har ångest så tänker jag INTE rationellt. Att jag istället för att försöka lösa problem, har hittat andra tillfälliga "tröste-nappar" som alkohol som SKJUTER UPP problemen tillfälligt och bara "ger upp". Det är för att jag än inte fungerar logiskt och att jag inte hittat rätt sätt att hantera problem. Det var jobbigt för mig att höra detta och det ÄR ju för att jag inte kan hantera problem :P

Du märker om du dricker, Cleaver. Och du är den allra viktigaste i det här sammanhanget.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Livet är skit, frun har åkt ifrån mig (för gott??). Sista tiden har varit piss. Det började med att jag var på en läkarundersökning som gjorde mig lite darrig. De hittade ett par grejor som inte ska vara där. Inget alkoholrelaterat men för så många av oss män blev jag orolig. För en dryg vecka sedan dog helt oväntat en närmare bekant till mig och han var alldeles, alldeles för ung.

I samband med denna händelse var jag ensam i familjen den veckan. Naturligtvis kom jag på den briljanta idén att besöka bolaget för att inhandla lite "tröstedricka" och ingredienser till hemmagjord glögg. Fyra dagar senare är det mesta slut och jag mår som i helvetet. Jag har inte druckit något idag men jag antar ändå att ni kan ana hur jag mår. Jag har tillbringat dagen med att skriva ett mycket långt och uppriktigt brev till min fru. Vet inte om det kommer att bli oläst. I första hand beror det givetvis på om hon kommer hem eller inte.

Sitter just nu i decembermörkret och har väldigt, väldigt mörka tankar. Jag har ingen att skylla på, allt är mitt fel. Dessutom har jag varit helt inaktiv på nätet i ca en månad. Ibland kan jag bokstavligen hata julen. så mycket förväntningar, all A-reklam, glöggpartyn, snapsar mm, mm. Allt är centrerat kring mat och dryck och så alla presentinköp förstås.
Idag vet jag varken ut eller in. Vet verkligen inte hur resten av mitt liv kommer att se ut. Vad skönt det hade varit att ha en avstängningsknapp till hjärnan så man fick komma bort ett tag.
Sköt om er och fall inte i samma förbannade fälla som den oförbätterlige Tjalle

Har helgen gått bra? :) du kommer nog känna att varje dag blir liiite lättare med hjärnspökena. Jag vet att jag själv kände mig, när det var som värst, som ett grubblande tokigt troll helt distanserad från verkligheten. Var som helt uppslukad i en depp-bubbla med konstiga tankar. När jag tänker tillbaka nu så känns det helt främmande. Så mycket tid jag slösat på att grubbla och ha ångest. Gamla saker och historier kan man ÄNDÅ inte ändra på!

"Alkoholisten sitter inte i törsten, smaken eller vanan, det sitter i tänket till varför just jag ska tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång."

Slog an en sträng. Så har jag ju tänkt massor av gånger om massor av saker. Anledningen till. Och den flodfåra som uppstått efter dessa massor av samma slags tankar. Till slut törs man nog inte andas ett andetag utan alkohol. Bli beskuren mer och mer, flodfåran gräver sig djupare och översvämmas...

Nej, Stingo, vem säger väl att man måste räkna dagar? Jag ville inte göra det alls förra vevan. Men hur det nu än var så började jag med det. Ju krampaktigare min nykterhet kändes, desto krampaktigare blev räknandet. Naturligtvis hade det ingenting med att räkna dagar att göra, den "sysselsättningen" var mer ett symptom på att nåt inte var som det skulle. Och det som inte var som det skulle var min upptäckt att livet inte blev enkelt och gott i den utsträckning jag hade förväntat mig. Det krävs mer för att tillaga en bouillabaisse, liksom...

SL. Blir alltid på så gott humör när jag hör av dig. Pusspuss!

Pontus & Fenix; ja, vi kör på ickeräknande och så får vi utvärdera vad vi gjort i stället. För min del handlar drickande förstås om att ha kul, träffa folk och festa till. Men drickandet har en annan funktion också och den är att trösta och lindra. Finns mycket att säga om det där, men hinner inte skriva mer just nu.

/L

Vi hjälps åt, absolut! Ha en bra måndag du med :)

Jag har samma situation med släkten. Kan inte prata med dem. De består till stor del av nykterister och de skulle få en chock! De ber mig ju dock inte handla på systemet och det är ju en fördel :) Tur att detta forum finns som sagt! Ha det bra Mia!

Nu när jag varit sjuk har jag kört mer styrketräning, yoga och pilates istället för kondition. Struntar fullkomligt i att min sambo hånar mig för mina nätta rosa 2 kg hantlar.;) kläderna har blivit lite för stora och fått använda bälten till många byxor. Ska vänta med klädinköp tills jag gått ner lite till. Gått ner 5 kg av 10 kg. Hälften kvar. Men känner mig såå mycket gladare och har mer ork!

Fick igår frågan av svärmor om jag kunde gå förbi systemet och handla när jag ändå skulle till stan idag för att handla julklappar. Eeehhm...hhrrrmm...hur ska ja slingra mig?? Tror inte det är så bra ide. Men jag måste handla julklappar! Detta är nackdelen med att jag inte berättat för nån om alkoholproblemen. Jag kan bara inte prata öppet om det med nära o bekanta. Litar nog inte på människor och tror jag skulle mötas med oförstående. Vid dessa situationer känner jag mig helt ensam mot världen. Det är tur att detta forum finns.