Senaste kommentarerna i forumet

Hallo Stingo

Det var inte min tanke att döma ut ett intresse. Jag har själv varit där och har under hela mitt vuxna liv haft ett intresse för främst vin, men även olika sorter av andra drycker - och mat för den delen. Helst i kombination med dryck.Idag finns inget kvar av mina samlingar. Vare sig i baren eller i vinkällaren Det jag syftade på var att för den som har begynnande alkoholproblem ligger det naturligtvis nära till hands att legitimera sig, och gömma sig bakom ett genuint intresse.

Sedan kan jag naturligtvis konstatera att de flesta på den här resan var där - enbart - på grund av alkoholen. Men det är ju ingen hemlighet att det är så. Ett par av oss alkisar ombord hade ännu inte kommit till punkten när man har en önskan att förändra sitt drickande, om man säger så. Talade med ett par som den mesta tiden stod ute och rökte och drack taxfreesuperstarköl. De berättade att ibland åks det tre fyra dygn på raken. Det var SÅÅ fruktansvärt prisvärt. Dom berättade spom om dom verkligen var på en minisemester från vardagens slit. Fast det är klart man måste ju äta något med så lite pengar går det ju åt. Det är ju många av oss som vet att det funkar med en ostskiva om dagen här vi hårdkrökar. Jag frågade om det var nödvändigt att checka ut, och det var det. Då gick man av båten för på mycket vingliga ben ställa sig i kö för att gå på igen.

På frågan om jag ville ha en bira ur kartongen svarade jag helt enkelt som det var: Jag har druckit klart. Varårå? "Jo du förstår att jag har problem med drickat som så många andra, och varken vill eller kan dricka mer".

Svaret på det blev ett: åhjävlar då fattar jag. Sen var det inte mer med det.

Vi kan bara ta våra egna beslut. Jag mina egna, och det slita paret från Eskilstuna sina. Kanske åker dom ett tag till fram och tillbaka? Kanske känner dom att det är nog läge att försöka förändra? Eller kanske blir det till och med likgiltigt att organisera ett "billigt" supande på det sättet, och det blir parkbänken framöver? Jag hoppas naturligtvis för alla att det blir än förändring, vi vet ju att det faktiskt är möjligt. För egen del känner jag mig på inget sätt bättre än paret. Jag vet att vi är så lika inför alkoholen. Det blev så tydligt när jag i vintras besökte mitt första/enda AA möte. Ingen är sämre eller bättre än den andre.
Genom att vi delar våra erfarenheter kan vi vara både positiva/negativa bilder av vad alkoholen gör med oss när vi har tillåtet oss att dricka oss till ett beroende. Om vi gör det med sprit för 1000 kronor flaskan eller med något billigare gör ingen skillnad.

//PP

Finns ju hur mycket som helst skrivet om det, men de bitar som jag tagit till mig är dels att försöka vara här och nu: just NU dricker jag inte, hur det blir sedan vet jag inte. Och, det där att inte försöka tränga bort tankar för då kommer de tillbaka med förnyad styrka. Liknar ganska mycket sugsurfning faktiskt (googla på det!). Om det kommer en ovälkommen tanke skall man observera den, se den, analysera den lite ("jaha, nu blev jag sugen på att dricka och hur kom det sig då?, hur känns det i kroppen?") och sedan låta den passera. Om man istället spänner sig och "NEJ, jag FÅR INTE tänka på alkohol t.ex" så kommer tanken tillbaka som ett klubbslag i huvudet och blir väldigt mycket svårare att värja sig emot.

... druckit innan en fest för att våga "vara mig själv". Jag har alltid haft ett sådant krav på mig själv att vara så trevlig och lättsam och tilltalande och sympatisk och älskvärd som bara möjligt är. När jag då druckit har jag kunnat klämma in mig i den kostymen utan större mankemang. Men sanningen är att jag är en rädd liten hare, jag tycker inte att jag duger, nej, jag är övertygad om att jag inte duger, att jag inte platsar, att jag omöjligt kan höra till. Att känna sig värdelös men låtsas vara på topp; man hör ju själv hur det låter.

Det här är så djupt rotat inombords. Att måsta supa sig till självacceptans inför fester är ju bara ett symptom av många. Det är frustrerande, olyckligt och snärjigt, sorgligt och skitjobbigt att leva så här. I helgen fick jag syn på en person som varit en del i mitt liv fast för länge sedan. Jag tycker om den här personen men innan något annat hänt så kom tanken: "Gå inte fram och hälsa. Du är inte tillräckligt bra." Tanken hann jag aldrig uppfatta, den är så automatisk, men känslan som efterföljer tanken är jag långt bekant med.

Blä.

Starkt gjort! Skickar styrkekramar till dig. Många känslor kommer att dyka upp hos dig vilket bara är naturligt och som det skall vara. Tveka aldrig på ditt beslut! Kramar <3

Allt rinner bara av, fastnar inte. Det händer att jag fyndar en bok som jag tycker verkar intressant bara för att upptäcka att jag redan har den hemma och redan läst den.

Åh, parfymer..! Skitdyra. Och doftar alldeles, alldeles ... underbart! Smart att smäcka upp både parfymer och böcker på en lista så där. Har inte tänkt på det. Bra tips, SL! :)

att hålla honom från din personliga krets så är det ju alldeles utmärkt.Det ger dig lite andrum och möjlighet till eftertanke.Du kanske fortfarande har en lång bit kvar till att ta dig samman och gå.Du kanske också slipper göra det om han tar sig samman och söker hjälp.Sluta lyssna på hans trams,vilket du just nu klarar som det verkar.Lyssna på din inre röst och din magkänsla.Vilka alternativ har du i dagsläget att lindra din egen plåga och dina egna snurrande tankar.Kan du skapa ett livsrum dit bara du och barnen kan gå.Kan det finnas något alternativ utanför hemmet som du och barnen kan ha en fristad,något roligt?

Att börja med att sätta sig ned och tänka och grunna och om han gör si och om han gör så.Det har vi alla medberoende gjort så många gånger.Och det bollar ju över ansvaret på den person som i dagsläget inte klarar att ta emot den bollen.De har fullt upp med sig själv och sitt eget drickande.Tids nog genom ditt agerande så kanske han klarar att rikta fokus på vad han måste göra för att förändra sitt liv.Att du just nu ska förmå honom till detta är inte alls säkert att du lyckas med.Men det är ju det man vill,om jag gör såhär.Om jag säger såhär osv,då ska det minsann bli tydligt var jag står.Ofta hjälper det inte ett skvatt.Spiralen nedåt fortsätter i alla fall.I värsta fall i allt snabbare takt.
Det råd som fick mig att sätta igång min resa mot tillfrisknande var:Vad kan du göra idag för dig själv för att må lite bättre.Endast denna enkla mening.
Nog så svår i det kaos du befinner dig just nu.Kanske köpa en veckotidning och grotta ned dig.Ringa en väninna,hyra en film whatever.Ett helt egoistiskt beslut som bara gagnar dig i dagsläget och inte stressar fram något du inte klarar.Tids nog kommer besluten att komma till dig.

Hur ska jag någonsin kunna släppa taget om min fd sambo. Han finns ständigt i mina tankar- vad han gör, var han är, vad han ska göra osv. Det kommer även stunder då jag undrar om han pratar med "den andra" och det stör mig!!
Blir jag någonsin fri? Blir det bättre bara vi har delat på oss även praktiskt- att han har sitt och jag har mitt? Vissa stunder är allt så klart och tydligt andra stunder är allt en enda skugga/dimma som är svår att se igenom.

Jag läser och känner med er.
Med hopp om en ljusare framtid.
KRAM

Fick en liten käftsmäll av min manliga kollega så här på måndagsmorgonen. Vi kommer vanligtvis ganska bra överens så han trodde sig vara lite rolig genom att förolämpa mitt arbete som det absolut sämsta han sett (han var nog inte nöjd med det, och det är jag fine med). Då sa jag till honom att han har ett väldigt otrevligt sätt att förmedla sina åsikter. Då fick han ångest tror jag och började fråga om jag gjort något roligt i helgen. Jag berättade att jag varit på bio, när han skulle låtsas intresserad av vad det var för film så berättade jag att jag såg Turist "Mycket bra film som skildrar rollen som mansgris på ett utmärkt sätt". Han fattade piken.

Sen gick jag på möte. Och sen blev jag ledsen. Jag kände att det näääästan kom tårar i ögonen. Och vet ni vad, i misären så blir jag glad. Sen jag började med mina antidepp piller så har jag knappt gråtit. Så jag är glad att jag fortfarande har starka känsloyttringar inom mig. Någonstans så är jag också glad att jag numer säger ifrån. Tidigare har jag tagit det mesta för jag har känt mig så värdelös så att det kan väl inte varit annat än rätt. Men nu får det fan vara nog. Han har manliga (och kvinnliga) kollegor på samma position som jag och under mig som han aldrig skulle prata så till, vem fan tror han att han är som tar sig såna friheter? Pucko.

Pinterest har inte slagt så stort i Sverige (ännu säger vissa, jag tvivlar). Det är i alla fall ett socialt nätverk där du har dina egna anslagstavlor som du fäster bilder på som du gillar. Hahahaha ja så simpelt är det. Man är inne på Pinterest och söker på något som man vill bli inspirerad inom och så "pinnar" man dem eller fäster dem på sin anslagstavla så att man kan gå tillbaka och titta på dem senare hahahaha. Det kan vara inom allt och inget, inredning, hårfrisyrer, matinspo, stick- och virkmönster, you name it. En liten verklighetsflykt som allt annat.

Från klarhet till klarhet Stingo! :-) Kram

Jag vill inte höra hans förklaringar längre. "De där har samlats på under lång tid, jag har inte druckit mer än kanske en per dag." "Glaset var igår, jag smakade lite men tyckte inte ens att det var gott." Sure, det var därför det var plast över (så att man kan använda fler gånger) och glaset luktade vodka, inte den gin han sa att han tagit från spritskåpet. (Finns en flaska med en liten mängd kvar, annars ingen sprit i huset.)

Jag är så less. Bad honom att inte komma hem, men han kan inte förstå det alls. Han fattar inte att jag behöver få vara ifred och få utrymme för att kunna andas. Nä, i stället vill han att vi ska prata. Om vadå? Mer lögner? Jag kan ju omöjligen veta vad som är vad eller lita på honom. Jag vill bara inte träffa honom just nu. Vill bara ha barnen för mig själv ett tag.

Hur går det för dig Calle?

Kram

God morgon min goa vän,

Vad härligt att ni varit i stugan tillsammans under helgen. Det där med tallarnas sus och dess inverkan på själen är så sant. Jag blir liksom uppfylld och känner att man skulle kunna sväva fram över mossarna...

Varför är det lite oroligt tror du? Det verkar som om herr A försöker knackar lite på axeln, eller förstår jag dig fel? Hänger det ihop med att du nu ska försöka ha ett liv med mannen utan alkohol? Allt ni tidigare har gjort - men nu - nyktra istället? Du har gjort en sådan enorm resa under det här året. Du har funnit dig själv och funnit dig till rätta i din tillvaro som nykter. Men nu ska DU bli två nyktra som ska finna sin gemensamma tillvaro. Det blir som att lära känna varandra på nytt. Jag tror att vi alltid kommer att svaja till lite när det händer omvälvande händelser. Man ska liksom pröva alla situationer i livet som nykter och känna på det. Känna att det funkar och att beslutet fortfarande håller.

Jag både kan och inte kan uppfylla din önskan om att säga att det är lätt. Det är inte lätt att gå igenom nya prövningar, ställas inför nya livssituationer och samtidigt vara genomstark hela tiden. Men älskade du. Det är lätt när man tänker på det alternativ som vi har. Eller snarare - det är lätt när vi ställs inför den omöjligheten som det innebär att börja dricka igen. Då är det den lättaste saken i världen att låta bli. Vi har inga alternativ. Vi ska inte tvivla på våra beslut som Santorini skrev. Det är bara den manipulerande herr A som försöker lura oss. Det faller vi inte för. Eller hur?

Jag har också läst den där jävla artikeln. Jag blev faktiskt helt chockad över innehållet. Men så funderar jag på om att det handlar om att få fler att söka hjälp. Om svaret till någon som vill sluta alltid är att denne måste bli nykterist resten av sitt liv - ja - då är det nog många som backar för den hjälpen. Men om man väl börjar få hjälp, så kanske man kommer vidare. MEN det är katastrof för oss, tycker jag, att höra att det nog går bra med ett par glas vin i veckan. Jag tror visserligen fortfarande att jag skulle kunna klara det. (Naivt, jag vet). Men skillnaden är att jag inte tänker pröva. Jag vågar inte. Tänk om det INTE går?? Istället försöker jag låta bli att tänka på att man kanske kan dricka i framtiden. Så länge jag tror det, så är jag fången i a-tankarna. Då kretsar tankarna runt alkoholen i alla fall. Nej, istället tänker jag att det är slut. Punkt. Inget att lipa över. Gå vidare. Om jag inte kan dricka, så hjälper det inte att tänka på det. Då tror jag att jag kan släppa tankarna snart... Jag hoppas det i alla fall...

Fundera över vad det är som faktiskt orsakar dina gäss. Tror det var PP eller Berra som skrev nyligen om att låta nykterheten få ta tid. Den går inte att stressa fram, utan den sätter sig med tiden. Jag har börjat inse vad det innebär och att det faktiskt är så. Tålamod med sig själv...

Ha en jättefin måndag. Gläds tillsammans med mannen och sök styrka i ditt inre. Du klarar allt - lätt. Kram

Jag känner också igen mig. Men jag låste in mig med barnen i sovrummet. Trodde han skulle slå in dörren, vilket han också svor att han skulle göra. Vad hände? Till sist öppnade jag förstås och så fick jag vara den som krälade och bönade och försökte få honom på bättre humör. Trots att det egentligen var en omöjlig uppgift pga alkoholen. När han till sist däckade kunde jag gå och lägga mig och sen var det upp med barnen igen morgonen därpå och låtsas som om ingenting hade hänt.

Ett av barnen sa i morse, som nästan överraskad, att pappa är inte alltid arg längre - han kan vara snäll mot mig också. Jösses...

Det går framåt för Gagarin, tillsammans lite trevande men inte skynda på. En månad för honom och det är bra. Måste berätta att vi varit i stugan i två dygn utan A.
Var inte så svårt som jag trott, men har väl inte varit mogen för det. Ilade till lite i köket på fredagkvällen att det varit gott med lite vin, fick ta en snack med mitt inre så det försvann ganska fort. Jobbar du mycket med båten nu innan vintern.
Förvirrad var kanske att ta i, lite vilsen kanske i det nyktra livet, men inte svårare än att klarar det. Snart ett år för dig pelle och mm som jag oxså tänker mycket på.
Ha det gott
Konstnären

Kan bara hålla med att det tar sin tid att vänja sig vid sitt nya nyktra liv. Ibland finns tankarna där, men för det mesta finns dom inte alls. Varit uppe i stugan över helgen och där hände det att tankarna kom på ett glas rött till middagen, och gärna ett till själva matlagningen. Begrundade en stund och kom fram till, du vet vad du har nu, och du vet oxså vad du får.
Konstnären

... att du blir berörd! Jag tänkte faktiskt på bland annat dig när jag skrev det!

Det är så lätt att vara mitt i det där hemska och sedan förringa det, och ångra sig. Allt det där som man lovar sig själv där och då i det vedervärdiga, det är som bortblåst när man nästa stund hör allt det fina och snälla som partnern säger sedan, och när man ser hur ledsen och liten hen är så vill man bara trösta och finnas där - och i texten ovan blev det så tydligt hur jag direkt vände - all min rädsla, min sorg och ångest bara förpassades långt in i något mörkt hål för att ge plats åt alla tankar kring hur jag skulel kunna få honom att må bra...

Kram till dig, jag håller alla tummar för dig!!!

Denna söndag var riktigt bra, vi har varit uppe i stugan, dragit upp ekan på tomten och lite annat höstpyssel. Tänk det gick riktigt bra att vara där utan alkohol. 2 hela dygn, med bara hav och skog och en sprakande gammal järnspis som ger en underbar värme. Ska erkännas att för oss båda var det en saknad efter ett glas vin, tio menar jag för det är ju så det blir i slutändan. Tagit med massor med kaffe och två tesorter. Bakade en sockerkaka på mix, den gick att äta, men den var inte som hemmabakad. Promenader i skogen, funderingar kring hur bra det blivit. Andra gånger när jag varit där har man stått och svajat på verandan eller bryggan och levt i någon slags låtsasvärld. Skitdåliga när vi kört med och tankat upp med mer A när vi kört hem så att så snabbt som möjligt återställa vätskebalansen. Ryser nu när jag skriver detta.
Läste i gammal tidning som låg uppe i stugan, det var en professor som uttalat sig om att dom flesta kan lära sig dricka normalt. Hör och häpna, det är bara grava alkoholister som inte klarar det. Då är jag väl grav alkoholist då, för jag kan det inte. Det var bara att hålla sig till max 6 glas vin i veckan. Tyckte hela artikeln var ett hån mot oss som vet.
Jag skulle ju börja tänja på gränserna ganska snart. Vilket jobb förresten att hålla reda på att man inte går över gränsen, för min del och jag t.ex. skulle ta 2 glas vin, så skulle det garanterat bli mer, ah va faan ett glas till. Ilsken blev jag.
Kram
Konstnären

Ja, jag alltså. Vadå inget sug efter alkoholen i sig... Tänkte nog på att jag aldrig mått fysiskt dåligt i min längtan efter att få dricka a...
Ja, ja, man kan alltid bättra sig...
Hålller på att läsa en bok " Introvert, den tysta revolutionen". Har alltid känt mig så utanför, annorlunda, och socialt obegåvad. Tyvcker det är jobbigt att umgås ngn längre stund med människor som jag inte känner och tystnar totalt i större grupper. Har alltid varit förundad över att folk kan hitta på så mycket att prata om! Nu har det här blivit bättre med åren i och med att jag lärt mig kliva in i olika roller, lärt mig vad som är vedertaget att prata om, ställer alla rätta frågor, tillräckligt personliga utan att vara för närgången.
Stämmer helt in på en introvert personlighet har jag nu förstått, till skillnad mot en extrovert person som strålar, får sin energi från att umgås med andra människor, gärna är mittpunkten på fester.
Nu finns tydligen en skala man kan befinna sig på mellan dessa två personligheter och ett test finns i slutet av boken. Ska bli spännande och se vad testet säger!

Jag verkar ha ett glapp i sömnen den här tiden på dygnet, säg inte till Nisse att jag läser på Alkoholhjälpen mitt i natten. Han kan allt om sömnproblem sedan han led av det. Ni lär mig så mycket, jag blir lite sugen på att sticka jag med, jag kan inte för jag hatar att sticka och här kommet nästa grej: Pinterest?
Jag är lika Natacha Kampus på så vis att jag lever på jorden i ett samhälle men vissa saker i samhället går mig totalt förbi, vet inte ens vad Pinterest är. Ska nog kolla upp men det är inte säkert att jag förstår trots att jag kollar upp. Har knappt en mail-adress, brukar fylla i Nisses till viktiga grejer. Tack för allt ni lär mig. Hoppas ni sover gott. Du SL &Lena, konstnären, muris och några till är sannerligen mina kvinnliga förebilder.

<3

Jag önskar också att vi kunde träffas på riktigt och prata o stötta varandra.
Ni är så otroligt fina människor som bryr er om andra.
Jag velar o velar fram o tillbaka om jag gör rätt och har nog kommit fram till att det enda rätta är att lämna. Jag har läst tillbaka i min egen tråd o ser ju hur hemskt det har varit o det kommer att fortsätta så om jag inte går.
Fick också en Flashback när jag läste flygcerts tråd alldeles nyss. Alla minnen kommer tillbaka o jag tänker på semestrar, helger o även vardagar som har blir förstörda på grund av hans drickande!! Jag vill inte vara med om det mer!!
I morgon ska jag skriva kontrakt på lägenheten!! Jag känner mig så nervös för det blir så definitivt då. Jag hade tänkt att jag skulle ha talat om för min sambo att jag skulle göra det men jag tror han var påverkad i kväll så jag lät bli. Det skulle bara ha blivit otrevligt o han hade fått mig att bli ledsen. Har inte sagt det till dottern heller men de vet ju båda två att jag tänker ta lägenheten. På tisdag har jag bokat tid på banken, men han kommer inte kunna följa med då, tänker att jag kanske går dit själv o bokar en annan tid för oss båda. Eftersom att jag inte är insatt i ekonomin kan det vara skönt att ha en tid själv först.
Kommer jag att klara av det här nu? Jag hoppas verkligen det!!

Det gör ingenting att du lånar min tråd vilse i pannkakan!! Hoppas att du får kraft att gå o du behöver inte vänta på att han ska dricka o göra nåt dumt. Det räcker gott o väl med det som varit men jag förstår dig för jag har tänkt Loka själv. Kram

..att lägga till handlingarna...
Händelserik?, jotack.
Som de flesta veckorna har varit på sistone, vet inte riktigt om jag hinner med själv i svängarna.
En väldig ruljans och man hinner inte svälja innan nästa tugga matas in...
Reflektion, ja just nu försöker jag smälta in veckan som gick, men jag kommer inte ihåg riktigt vad som ens hände för en vecka sedan, de känns så långt borta.
Ni vet när man skulle vilja hinna med och njuta av tillfället också...

Idag sade jag till frugan, jag går på en "walkabout", en refräng som jag tagit ifrån Crocodile Dundee-filmerna,
Vilket betydde för honom en liten vandring i vidderna på ett halvår...
För mig betyder det att jag tar en liten skogspromenad på ett par timmar, frugan emotsäger det aldrig,
Hon vet att det betyder att jag vill gå ensam en stund och filosofera i skogen bland granris och tallar.
Ömsesidig respekt, hon förlöjligar det aldrig och har förstått att det är viktigt för mig.
Tog med mig en plastpåse i fickan OM jag skulle stöta på en armada av kantareller, men det var stendött på den fronten.
Så gav den något då, självklart...
Solen strålade in mellan träden, uppe i takkronorna rasslade det ordentligt av den hårda vinden, laven låg fuktig i marken och orsakade en och annan vurpa i bergen.
Kände mig fri och var ett med naturen för en liten stund, tittade på myrstackarna och trasslade in mig i spindelnäten som korsspindlarna spänt upp tvärs stigarna.
Fåglarna var tysta och satt i träden och kurade, de tyckte inte om blåsten, en mellanstor hackspett brydde sig inte om lite blåst utan rasslade runt både uppåt och nedåt efter barken i sökandet efter något ätbart, kände mig priviligerad att få uppleva allt detta.
Med påsen lika tom som när jag började lullade jag hemåt till stugan men vid ett mycket bättre humör, tofflorna fulla med barr och och ett och annat lerigt knä efter en halka på berget.
Gick förbi resterna av vårat bål vi alla hade samlats vid dagen innan, det återstod ett par hinkar av svartgrå aska där vi eldat upp minst en kubikmeter av gamla grejor.
En byrå, ett matbord, ett klaffbord, 200 meter spillvirke och tre träd, otroligt att det kan bli så lite kvar av så mycket.
Vi brukar säga att nu har vi nog eldat upp allt bröte, nu blir det nog inget mer att elda upp.
Men en vinter med att samla på sig en massa nya projekt så blir det snart fyllt på brännhögen redan till våren vid stugan.
Tar det aldrig slut, nej troligen inte, det är en tradition vi har sysslat med de senaste 20 åren, en utveckling vi inte rår på.
Väldigt nöjd med de senaste färdigställda arbetena, trots en hektiskt sommar hemmavid så hanns det med en del på landet också.
Det gav mersmak och jag har redan måttat upp de följdprojekten som kom sig av att de förra blev klara.
Kul...ja, jobbigt...ja, men också otroligt stimulerande, från tanke till färdig på några år...
Tidigare "firade" jag alltid att ett projekt blev färdig med att knäppa en massa öl och sitta och begrunda min skapelse,
Det kan jag ju inte göra längre, eller jo det kan jag med nollöl, men "stimulansen" kommer ju aldrig ifrån berusningen längre...
Hemmavid tog matlagningen en evighet, det blev middag vid klockan halvnio på kvällen och just då...saknade jag rödvinsglaset på sidan av spisen.
Inspirationen var noll, men resultatet blev gott i alla fall, det blev ett mätt och utslaget gäng i soffan till söndagsfilmen.

Helgen känns bra i alla fall, det har blivit så de senaste åren då jag har hållit mig ifrån alkoholen.
Tiden känns mera hel utan luckor i medvetandet, ångestfria och mer ärliga, jag mår som jag förtjänar, dvs bra!
Imorgon en ny vecka med början på en måndag, älskar den inte, men hatar den inte heller, längst tid kvar till nästa helg.
Jag vill att tiden ska rusa i början på veckan så att jag till helgen kan rycka i handbromsen och stanna kvar i det jag trivs bäst med, tiden med familjen och mig själv förståss.

Det tar tid att vänja sig med sitt nyktra jag, men väl värt att vänta på, därför trivs jag med mig själv just nu.

Berra

Jag blir så berörd av det du delat med dig av!!
Så otroligt jobbigt du har haft och så modig du var som vågade lämna honom.
Han har ju verkligen misshandlat dig både fysiskt o psykiskt även om han inte slog dig med knytnävarna. Jag kan känna igen din rädsla när du sitter på det kalla klinkersgolvet.
För många år sedan när mina flickor var små o jag hade jobbat kväll hade de låst in sig på toaletten o storasyster sitter med en rädd lillasyster i knät och försöker trösta o skydda henne mot deras pappa som hade fått ett av sina utbrott. Och en midsommarafton som vi också fick låsa in oss alla tre på toan för han var helt tokig. Vi satt där och väntade på att han skulle lugna ner sig el somna så vi kunde smyga ut o cykla hem till min mamma o pappa. Det gör så ont att tänka på men det hjälper mig lite att förstå att jag gör rätt som tänker lämna honom snart.
Du är verkligen värd att ha ett bra liv nu!!
Kramar<3

Ok. Nu blir jag nyfiken. Kommer att leta kolla på Youtube efter Agnes-Cecilia... :)