Senaste kommentarerna i forumet

Vilken glad överraskning! Och jag kan intyga det samma som du skriver: Det går att ta makten i sitt liv, det går att bli fri från medberoendet, ångesten, oron. Jag är också ett levande bevis och du Lelas har varit en av mina viktiga vägvisare och en mentor.
Kram, kram / mt

Jag funderar ofta på det här med AA. Som jag skrivit tidigare så har jag redan i perioder tänkt tanken om att gå dit. Jag tror att det handlar om att jag inte landat i hur jag ser på mina alkoholproblem. Är jag alkoholist, eller inte? Kanske. Det jag vet är att jag har ett stort alkoholproblem som jag inte kan hantera, som försatt mig i farliga situationer och som skulle bli min undergång om det fick fortlöpa på samma sätt

Jag tror att jag skulle trivas på AA. Jag vet inte. Men jag tror. Däremot är vägen dit lång. Det är fortfarande så mycket som jag undrar över. Typ om man går dit, ska man gå och sätta sig någonstans direkt eller "minglar man" först? Sitter man runt ett bord eller i en cirkel, eller är det biosittning där man går upp och pratar vid ett podium (Hollywood style). Börjar man med "Hej jag heter SL och jag är alkoholist?" En gång skrev du, Ebba, att man aldrig ger bidrag första gången man är på besök? Varför inte? Och hur mycket brukar man ge? Jag är rädd för att glömma kontanter. Tänk om man stöter på någon man känner? Om man inte vill prata (dela?), kommer det anses vara otrevligt?

Hej LillPer! Först av allt vill jag tacka dig för att du bryr dig. Jo, med mig är det fint. Nästan ett års nykterhet. Nästan ett år utan skam. Men jag känner hur jag veknar. Hur de tokiga tankarna tar över ( Dompa?) och jag känner för att svepa ett glas med vad som helst i. Vilket jag inte ska. Har begärt skilsmässa från min älskade man, min vackra man som inte kan ta ett nyktert beslut så mycket är det nu i Fialand.

Men jag skriver mest för att jag känner igen mig så mycket. Min mamma var också skogstokig, annorlunda, prillig? Trots att hon var nykter.

Kan det vara så att dessa knäppa "förebilder" får oss att ta till fel medel för att lindra? Jag vet inte. Jag vill heller inte skylla på tredje person, men tanken finns där. Varför får galna människor avla av sig? Jovisst, självklart ska de få det för allt annat vore feltänk. Men tänker "förstå-sig-påarna" någonsin på barnen?

For allways Fia

pratade nyss en kortis i telefon pga praktiska saker.Jag kände mig helt neutral och inte fladdrig och längtande.Det är första gången på 5 månader som denna ickekänsla infinner sig.Förhoppningsvis kommer det fler gånger.

Allt har sin tid...

Det kommer vara en omtumlande tid. Känner så väl igen orden "Det känns inte som att det här är på riktigt, det här händer inte mig" - för det känns ju precis så... Om någon hade sagt att ditt liv skulle vara så som det är, inte hade du trott hen då!

Kommer man någonsin att kunna bli en hel människa? JaNejJaNejJa måste jag skriva - jag tror att man blir det, jag tror att jag kommer att bli det - men jag har kämpat i över ett och ett halvt år och jag är ingen hel människa idag, men jag är en människa som på såååå många sätt mår så mycket bättre idag! Ibland känns det som att "nej, jag blir inte hel igen" och allt oftare känsn det som att "Ja, jag kommer bli hel!"

Kram!!!

Då kanske det blir lättare att förstå vad du känner och går igenom.Du kan när som helst bli beskjuten, sänkt, förrådd eller you name it..
Du försöker hålla nån sorts rak tråd i detta kaos för din egen och barnens skull.Du ska vara navet som åtminstone håller ihop det.Vad skulle hända om du släppte taget och såg på detta utifrån?Vad skulle du råda dig till i dagsläget.Kanske låta bli alla dessa drastiska beslut som man ju ändå inte har styrkan att stå fast vid.Utan återigen de små stegen,små besluten som gagnar dig och barnen och fungerar oavsett vad han tar sig till.Inte;om han har druckit så åker jag till morsan.Inte om han är nykter så kan jag slappna av ikväll.Utan:idag ska jag göra såhär därför att..Då får man ett annat tänk som blir bortkopplat från vad den som dricker gör.Det blir enklare på det viset och inte så mycket skuld och straff inblandat varken mot honom eller mot dig själv.Du tar kontrollen över det lilla du har möjlighet att ta kontroll över,dvs dig själv och ditt eget handlande.

Jag känner igen mig i dina känslor. Att bli besviken hela tiden. Å ju mer man har hoppats ju hårdare och djupare faller man. Skickar dig styrka i massor !

Ebba, det skulle vara fint. Att få sitta ned med er en stund... :) Finns ju ingen annan som jag pratar med om det här i alla fall.

Klumpen i magen har ökat i styrka hela dagen och nu kan jag nästan inte andas.

Ska iväg ikväll - måste egentligen - men hela kroppen skriker "LÄGG DIG OCH SOV!" Hinner inte, måste jobba, duscha, göra mig i ordning - det går inte!

Så var panikångesten här igen.

Senast när jag var på väg till ett AA-möte så tänkte jag på dig och på hur fint det skulle vara om du råkade gå på ett möte som jag är på. Jag har hittat två grupper nu äntligen som känns bra varav det ena är en ganska liten grupp som är helt underbar. Där skulle du trivas, men jag skulle säkert bara förstå att det var du om du presenterade dig som SL.......
Den gruppen ligger inte så centralt och det är skönt. Ja... det var bara det, att det skulle vara underbart om du eller Lena Nyman kom på möte där jag går på möte så att det blev ett möte (och Moa,Belinda,konstnären, Stingo och Muris såklart!)

Det är nästan som man vore gravid med sin nykterhet. Jag utbrast högt och glatt inför Lucas i fredags (efter klockan 22.49): "Nu är jag i andra veckan!"

Ja, jag dricker ju som sagt vansinniga mängder kaffe och äppelcidervinäger utblandat i vatten för att dämpa hungerkänslorna. En 1,5-liters Loka försvinner på en kväll.

Det var som att alkoholen ändå höll mig på mattan. Jag mådde dåligt men planerade inför drickningen ändå och hade inte energi till så värst mycket mer än det som måste till för att få tillvaron att rulla. Men nu spretar allting, oväntade saker dyker upp på agendan och en massa nykter tid har jag helt plötsligt fått tillgång till som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Träna var det, ja. Jag går mycket (har hund) och skulle kunna tänka mig att ta upp träningen på gymmet igen. Vad kul om vi skulle vara pigga och rosenkindade kalaspinglor inför beach 2015, Moa.
:)

Och du, grattis till fjorton dagar!

Är inne på 14:de dagen och jag dricker cola light hela kvällarna. Och tränar. Något måste man ju göra för att motta tankarna på a. Iallafall så här i början som du skriver.
Jag har tagit det som en chans att gå ner i vikt ett par kilo, nu när alkoholkalorierna ändå är ute ur bilden!

Och du, grattis till tvåsiffrigt! :)

Grattis! Du är verkligen jätte stark och allt kommer bli bra :-)
Förstår att det är blandade känslor. Skickar styrka! Kramar

Grattis! Du är verkligen jätte stark och allt kommer bli bra :-)
Förstår att det är blandade känslor. Skickar styrka! Kramar

Men också glad, ledsen, förvirrad mm . Det känns inte som att det här är på riktigt, det här händer inte mig. Vad jag längtar till jag har flyttat och jag kan försöka börja leva. Jag har tappat bort mig själv , vet inte vad jag vill, vad jag kan , vad jag tycker mm. Kommer man någonsin att kunna bli en hel människa?
Tack Mt !! Ja det här forumet har hjälpt mig o hjälper mig mycket!! Just det att man inte är ensam om sina tankar och funderingar. Att man får så många kloka råd från människor som varit i samma situation. Jag hade nog inte varit där jag är i dag om jag inte hittat hit.
Tack citronfjäril!! Ja jag hoppas att du också får styrkan att gå!! Jag tror att du får det men det tar olika lång tid, och det är bara du själv som känner när det är dags. Jag har varit tillsammans med min sambo i 24 år!! O det är först nu som jag har fått styrkan!!
Kramar<3

Dotts, har läst din tråd. Känner igen mig i mycket. Speciellt det här med att få skit för vad andra sagt och gjort... men även mycket annat. Är imponerad av att din styrka till förändring, stort grattis till flytten! KRAM

Tack alla som tar er tid och skriver. Betyder mycket. Ebba, dina inlägg om familjen var nyttig att läsa. Dock så är det inte så illa för oss ännu, eller för min sambo iaf, han dricker ju inte hela tiden, och han klarar av jobb och annat. Men jag är rädd att det är på väg att eskalera. Och hursom så påverkas ju jag och barnen redan som det är nu. Och det är väl tillräckligt illa...

Man kanske ska räkna dagar ändå, i alla fall så här i början? Det är kanske inte det minsta besatt när jag tänker efter. Hamstra dagar i stället för att hamstra öl och vin...

Jag har aldrig hinkat i mig så mycket kaffe som jag gör nu för tiden. Funkar den där koppen som ett slags surrogat eller vad är det frågan om? En annan grej, som är måttligt kul, är att jag tillåter mig själv att äta kakor och bullar och glass och chips och ostbågar eftersom "jag är ju trots allt nykter". Gillar inte det. Jag var inte pinnsmal tidigare och vill helst inte lägga på mig ett endaste kilo eftersom det spär på mitt självförakt och mitt ogillande inför min kropp. Jag måste se upp, vara observant, för det värsta skulle väl vara att byta ett slags missbruk mot ett annat (som någon i Filosofiska rummet var inne på). Nej, usch, då är det ju sak samma, i stället för skrumplever och cancer i bukspottkörteln drar man på sig diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar.

Men inte tänka på det nu. Tvåsiffrigt i alkoholfrihet; något att akta, vörda och vårda.

Känner så igen mig i denna villrådighet! Den är såå jobbig och tar så mycket energi. Det är som en jäkla berg- och dalbana! Har inget konkret råd att ge dig, för jag är mitt i berg- och dalbanan själv, men ville bara skriva att jag känner igen mig.... KRAM

... vi båda har. :)

Grattis Izzy! Otroligt starkt jobbat att ta detta steg! Har inte skrivit till dig tidigare, men har hängt med i din tråd ett tag. Önskar dig alla lycka framöver! Önskar jag hade din styrka, men det kommer kanske... KRAM

Jag känner många killar som har komplicerade förhållanden till mat men det är tabu för det anses vara ett tjejproblem. Kleerup kan inte gå med bar överkropp till exempel.

"Varje sekund börjar ett nytt liv för oss. Låt oss möta det med glädje. Vi måste kämpa på vare sig vi vill eller inte och det bästa är att se framåt och inte bakåt." av Jerome K. Jerome.

Ok. Framåt var det Jiihaa!!!

Har också ett komplicerat förhållande till mat. Det har varit mycket värre och mer skruvat än alkoholen. Jag upplever att det är mycket svårare att få ordning på matrelationen, jämfört med alkohol. Alkohol kan man vara utan - man kan leva utan det. Men äta måste man ju liksom göra, helst varje dag. Man måste alltså lära sig att äta rätt, trots att man har ett sjukt missbruk av just mat.

Det är väl typiskt oss högpresterande tjejer, antar jag. Skulle inte tro att mansgrisskiten på ditt jobb funderar på hur han ska äta under dagen...

Jag har ofta använt mat för att dämpa ångest eller skapa kontroll. Som ångestdämpare - ja - då går det hand i hand med alkoholen som fått ha samma funktion. Tyvärr hänger dessa missbruk ihop hos mig i alla fall. Det jag kan säga är att alkohol orsakar ångest, vilket vi kanske inte behöver mer av i våra liv...

Har också käkat antidepressiva. Jag hade aldrig orkat komma tillbaka utan dem. Men jag åt dem alldeles för länge. Till slut visste jag inte om det var min sjukdom och in-i-väggen-symtom jag kände eller biverkningarna. Jag slutade ganska tvärt förra sommaren och det tog ett halvår innan hjärnan började producera serotonin igen. Det var helvetet på jorden och istället för medicinen började jag medicinera med ett glas vin. Mitt drickande eskalerade helt klart när jag slutade med tabletterna. Klarade inte av att hantera alla känslor som under så lång tid legat nedtryckta av medicinens dimmor. Nu vill jag INTE skrämma dig, vilket jag inser att jag gör. Men när du ska sluta med tabletterna ska du vara uppmärksam. Då ska du inte ta till någon annan krycka för att klara vardagen. Sluta gärna i kombination med samtalsterapi, så du inte riskerar att börja dricka igen istället.

Kramar i stora lass

Tack Ullabulla, men det fungerade förstås inte alls...

Han kom hem som vanligt och allt skulle vara som vanligt. Ursäkter förstås "det var dumt, jag ville bara testa" eller "jag borde inte ha ersatt 6-packen, bara tagit en". Jag sa att jag mådde illa och bara ville vara ifred. "Varför mår du illa då?" Jag bara blängde på honom. Hans svar var "Men man mår väl inte fysiskt dåligt av att vara upprörd?!" Snacka om noll insikt. Jag sa åt honom att han fattar ingenting.

Senare på kvällen sa jag åt honom att idag räknas som din första dag som nykter, fattar du det? Han höll förstås inte med, han hade ju inte varit full. Nej, men du har inte varit nykter heller. Försöker att koncentrera mig på jobbet. Det är så mycket annat som bara måste funka. Ett tag tänkte jag att vi kunde hyra en liten lägenhet och så bo varannan vecka, så att barnen alltid är här och vi inte behöver sälja - i alla fall inte med en gång. Men det skulle han förstås inte gå med på.

Varför är det så svårt???