Senaste kommentarerna i forumet

Har följt dig på din väg, men inte lämnat avtryck i din tråd. Jag önskar så att du har orken, modet, viljan och stödet att gå vidare utan honom. Ta hjälp av människor runt omkring dig. Du är värd att må bra!
Stora varma kämparkramar skickar jag här till dig!

Läste precis i Flygcerts tråd- hennes beskrivning av känslan att vara halv. Precis som hon känner jag mig misslyckad, allt känns så trasigt, alla mina drömmar om en kärnfamilj är borta, barnen kommer aldrig att bo tillsammans med sina båda föräldrar. Alla andra verkar ha det så mysigt på sina familjesemestrar och gör saker tillsammans med andra. Jag känner mig så halv jag också, det gör så ont i mitt hjärta och jag har ibland svårt att se något ljus i tunneln vad gäller detta. Kommer jag någonsin bli lycklig igen? Gör jag verkligen rätt? Fy vad detta svider- förstår nu att detta är en sorgeprocess som man måste gå igenom bit för bit.
Har varit ute på lite festligheter de gånga veckorna och det har varit både kul och mindre kul- väldigt roligt att träffa gamla kompisar. Men det som gör on är att komma hem till deras familjeidyller där deras sambo och fina barn finns där dagen efter när gårdagskvällen är förbi- de har någon att krypa ner med i sängen, någon att prata med, någon att dela sina upplevelser med.
Fy vad bittert det låter....... Men idag är ingen bra dag.

Lite skämmigt är jag här igen då..under perioder klarat mig bra, dvs hållet mig under "riskgränsen" men minsta lilla grej gör att jag faller tillbaka och då dricker jag alldeles för mycket. Dels stora mängder vare gång och 6 dagar per vecka. Nu har jag på semestern börjat redan på förmiddagen att hälla upp kaffemuggar med rosevin och häller i mig för att få ruskänslan. Det är ju faktiskt äckligt, inte ett dugg gott! Snabbast varje kväll med att dricka upp vinet före, under och efter maten. Väntar hela tiden på att kunna fylla på glaset, många turer till köket för att ibland ta boxen och dricka direkt ur lilla tappen. Klarar middagarna bra men hör på mig själv när jag sluddrar och skäms lite, tystnar då. Vad är ser här för jävla liv? Inte behöver jag bedöva mig!? Ingen vet om min hemlighet. Sköter jobb, relation, barn, karriär, vänner utan problem, men känner att jag faktiskt förstör för mig själv helt och hållet. Nu är det alkoholfritt för min del! Jag är färdig med ruset, livet är för kort för att jag ska slösa bort det på att vara berusad. Tycker mig fått sämre minne och det skrämmer mig. Fick stor inspiration av en bok som heter "Njutningsparadoxen" av Maggan Hägglund. Rekommenderas. Nu hjälps vi åt alla ni där ute i sommaren, på jobb och på semester, och idag dricker vi ingen alkohol! Vi är starkare nyktra!

skickar en lång, varm tröstekram till dig och en sommarbukett med blå och vita blåklockor, malva, salvia, pion, vildoregano och nån liten kvist lavendel - allt från min vildvuxna trädgård. Kram, kram min fina forumvän och livsvän / mt

Tack för länken Ben, 15-metoden kan vara något, låter smidigt med ett besök på vårdcentral, lättare att våga ta steget och be om hjälp.

Jag är fast besluten om att jag vill ha stöttning utifrån på något sätt i den här processen. Är det någon här som testat 15-metoden? Eller någon som har tips på andra sätt att söka hjälp?

Jag känner igen nästan allt från kommentarerna, jag har gjort en omvänd klassresa till en bottennivå allt pga ekonomin och dricker nu till dödliga nivåer bara för att lindra o har faktiskt överlevt extrema promillenivåer .har man trampat i en hundskit..stå stilla men jag har klampat omkring och dragit in många människor i alla mina problem och tyvärr människor man älskar, skitstövlarna står bara o tittar på...

Hej zelmani

Jag är ny-gammal här. Har varit inne på forumet och läst tidigare men nu har jag också tagit steget att skriva och sända ut ett rop på hjälp.

Jag känner igen mig otroligt mycket i din beskrivning. Jag själv dricker inte ofta, jag kan ta ett glas vin på restaurant eller liknande om jag känner för det, där är det egentligen inga problem. Vad som är läskigt är att jag vid fester har väldigt svårt att inse när jag bör sätta stopp och sluta dricka. Jag har gjort saker som sårat min sambo flera gånger, senast var för några dagar sedan. Nu samlar jag kraft för att träffa honom (han är på resa) och ännu en gång berätta vilken idiot jag är. Vad jag dock äntligen insett är att jag behöver hjälp, jag behöver ta steget och gå och prata med ett proffs på sånt här.

Återigen, tack för din berättelse, den fick mig inse att jag inte är ensam i forumet med samma typ av historia.

Tack! Ta hand om dig.

Läste detta i DN för ett tag sedan

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/snabbvard-ska-fa-missbrukare-att-sok…

Vickan, tack för en bra startkommentar. Har läst lite i din tråd och har insett att du också är ny här, välkommen du också.

Jag har tidigare varit inne här och tidigare funderat på att be om "proffesionell" hjälp, så som behandlingscentral eller psykolog. Jag är ingen som vardagsdricker speciellt ofta, utan jag har istället problemet med ordentliga fyllor några gånger om året som slår riktigt snett. Jag gör dumma saker som jag ångrar efteråt, jag blir ibland elak och gör ofta andra i min omgivning ledsna och sårade. Jag vill verkligen inte att alkoholen och mitt korkade beteende när jag är onykter ska förstöra mitt liv, vilket jag är rädd för att det kommer göra snart om jag inte ändrar mig. Därför har jag bestämt mig för att tillsvidare, gärna väldigt länge, inte dricka alkohol alls. Jag har en bakgrund som civilingenjörsstudent i en typisk studentstad, och jag är säker på att det är därifrån problemen börjat. Inställningen till alkohol på universitetet är extremt farlig och många hamnar nog i samma sits som jag.

Det är skönt att ha hittat hit till forumet och läsa om andras historier samt att gå skriva av sig lite. Ångesten pga alkoholen är otroligt stor, men den lindras lite av att öppna upp sig. Just därför vill jag ha hjälp och få ett bättre perspektiv på mitt problem.

Hej- kämpa på! Jag är också ny här och har de senaste dagarna läst massor på detta forum och det känns så bra. Jag börjar också idag. Livet är för kort för att inte må bra.

Ikväll kommer barnen till mig... och det gör så ont, så himla ont - att jag inte får se dem växa upp på heltid, att jag är där halva tiden, att det alltid kommer vara "varannan" av allt: jul, påsk, midsommar, födelsedagar, sommarveckor... att barnens pappa och jag inte lever ihop, att de måste göra allt "varannan" och "halva tiden" - att de inte bara kan få ha oss båda två... Är så ledsen - och känner mig så dum och otillräcklig: barnen är ju hos mig halva tiden och hos "pappa & farmor & farfar" den andra halvan och det känns så pissigt; å ena sidan har de det lugnare idag och på detta sätt finns inte pappas utbrott på samma sätt, men vad händer den dagen då 75-åriga farmor & farfar inte orkar/klarar att köra 30 mil enkel väg för att bo ho pappa då han har barnen? Eller kommer han ändra sig och bli den där "snälla, bra pappan"? Han säger ju till mig att allt är bra nu, men ändå kommer ju då och då små utbrott mot mig, dock mycket milda jämfört med när vi bodde ihop...
Det gör så ont, och jag vet itne ens om barnen vill komma till mig idag - allt är ju fantastiskt hos "pappa & farmor & farfar": barnen berättar om alla saker de får (och är själva förundrade...) och om allt de får göra, och jag är inte med i den stora köpfesten, och det märks att jag är mycket "hårdare" (mer konsekvent?) med vad man får/kan göra och inte... Det gör ont i mig, sååå himla ont...
Och dessutom är jag ledsen över Den Förbjudne Mannen - önskade så att det skulle vara "på riktigt" - det var så många saker som kändes så rätt, och nu känns det mest som att jag blev lurad - var han bara ute efter flirt, brukar han hålla på så här, var alla hans ord om oss bara tomma ord...? Känner mig så ensam - alla vännerna (som dessutom är mycket dåliga på att höra av sig, bjuda in mig osv) lever lyckliga familjelivet - och det känns så omöjligt att jag ska träffa någon som vill vara med mig...
Ja, ledsen-dag...

Det är bara att inse att det kommer att gå upp och ner och när vi är sårbara och alkoholen, som ständigt närvarande i så många sammanhang, känns som lösning/befrielse/belöning/tröst/sömnmedel kommer vi att prövas.... Jag hoppas att vi kan fortsätta stötta varandra!
Stolt och stark känner jag mig nu och det vill jag fortsätta med. Inte förakta mig och ångra. (Ångrat gör aldrig ogjort gjort) inte skada mer hjärnceller och skada organ mer. Inte mata cancern att ta plats i min kropp!!!
Snart är ni där också, Ben och Simbo. :-)
Ha en fin dag (som ni inte ångrar)!

Wow, vilken festmåltid du fixat. Det rättar nog till sig med sömnen, tror du inte? Min man/gubbe tar powernaps på eftermiddagen, mitt på dagen eller efter jobbet. Kanske kan funka för dig?
Det enda goda jag stött på hittills är ett vitt på restaurang som jag inte fick namnet på samt skumpa Billabong, tror jag det heter och olika öl med och utan lime. Tror jag kommer känna mindre behov av dessa också med tiden.
Tycker du är superstark och hoppas du håller ut!
Trevlig kväll!

avundsjuk

Grattis till 2 veckor . Idag min 7:e dag och den första som känns som en vinst att vara utan A. Du och de flesta på tråden
är nog betydligt yngre än jag, och jag är avundsjuk på att ni kan ta tag i problemet i tid, och inte kasta bort en massa år.

Hur är lägret?

Hej Vickan

Strul m avfärd för familjen, dom kommer hem kl 20,00 i kväll med är jag redo...

Handlade inför middagen igår. Det har gravats lax, gjort tzatziki, spareribbs, flankstek, sötpotatis/palsterncksröra, vispat hovmästarsås, fetaostsallad, alkoholfri merlot (som smakar supertrist) 8 olika alkoholfria öl mm. Förstår inte vad konstnären menar med att man blir manisk när man är nykter.

Tyvärr somnade jag kl 09,00 i morse och sov till 11,30. Hade velat vara fräsch i kväll.

Hej

Konstigt nog känner jag fortfarande inget sug, kanske fyllde kvoten innan jag bestämde mig för att sluta, vi pratar 3-4 vinare sista veckan...

Jonte, Det är en helvetesmatch att gå mot djävulen i tre dygn. Jag låg i sängen och svettades och tittade på Netflix dygnet runt. Men visheten om att TRE dygn ska jag klara är som att tävla, klart man vill VINNA förstapris.

Dag ett: Svettningar motiverad
Dag två: Svettningar, ingen energi. måste äta och försöka komma ut några timmar, väntan på att ännu en dag skall gå.
Dag tre: Upp och ner, mår bra någon timme sedan skit någon, några timmar.
Dag fyra: Rätt bra men sover taskigt kanske snittat på 2-4 timmar per natt. Heja internet.

Någon sa att ångesten avtar efter ca: 10 dagar. Jag tar inte en dag i sänder, jag läser på andras erfarenheter och sätter upp mål för att stå ut. Första målet är djävlarns 10 dagar, sen ska jag må bra när jag börjar jobba igen 2:a veckan i augusti djävlarns.

Jag bunkrade bananer, nyponsoppa körde feta karaffer med kiwi/jordgubbar/citron som stod i kylen.

Min erfarenhet är att kroppen behöver göra sig av m alla gifter så varje gång jag behövde gå på muggen fick jag 200 i puls och svettades som en gris, därav vikten av att trycka i sig mat som funkar för dig ofta så du har någonting som kan tömma gifterna med.

I morgon eller i övermorgon kanske jag åker till ett vandrarhem långt ut i havsbandet utan el och internet några dagar m familjen. Väljer vi ett alternativ då jag har tillgång till internet lovar jag att svara på dina frågor när du går matchen.

Kör hårt nu, gör av m lagom energi, ät så mycket du kan. Alkoholen har blivit din näring, den skall bytas ut....

Nya tag och fortsätt vidare utan nervgiftet, om du vill det! Du kan. Jag kan. Heja!
Kramar från en som klarat 14 dagar så här långt... :-)

De vanligaste användningsområdena för etanol är lösningsmedel och berusningsmedel. Till vänster 94 %-ig denaturerad etanol för hushållsbruk och till höger öl, som vanligtvis har en etanolhalt på 3,5–5,5 %. Ett växande användningsområde är som fordonsbränsle, se E85.

Har förstått att återfaller innebär ännu högre konsumtion. Är det tills bortom är nådd?! som det slutliga beslutet tas. För att vi håller på att dö, tänker jag.

Håller med om att många är avundsjuka. Känn dig stark och stolt! Det är så många i detta land som har problem med alkoholen och alla trevliga/festliga tillfällen verkar vara en ursäkt för att få dricka. Helt sjukt med tanke på att etanol är lösningsmedel och drivmedel och det dricker vi! Det borde vara mer normalt att reagera över folk som dricker alkohol.

2 veckor för mig. Räknar dagar och sätter delmål. Allt gott till dig och familjen.
Vi ses!

Jag kan inte låta bli att reflektera över att många jag känner och i detta forum har en enorm kapacitet. Jag själv kan flytta berg när jag har fokus. Den energin vi har verkar som det är svårt att hantera ibland och få utlopp för. Är det då vi bedövar oss, tänker jag. Många av oss verkar bli lite maniska efter att vi slutat... Jag tror för min del att det är viktigt med att hitta utlopp för frustration och kraften som finns inom mig för att må bättre och vara i balans.
Hur går det för dig, Ben. Vad säger familjen? ;-)
Du verkar bestämd och stark. Du klara det. Du/vi och våra familjer har så mycket att vinna på att sluta med A!
Kram

En bra början på del målet... :-)

Skulle det vara ;-)

Hur går det för er? Jag vill så gärna att vi lyckas och blir av med giftet som styr och förstör våra kroppar och liv! Idag 14 dagar för min del. Det går bättre nu..
Kämpa på och stora kramar till er. Skriv gärna hur det går oavsett. Vi är värda ett bättre liv.