Senaste kommentarerna i forumet

...att bara gilla läget liksom. Ja, nu är det så här jag ser ut. Undrar hur jag skulle känna mig om jag såg ut sådär som jag känner mig som. Jisses vilket existentiellt spår, finns säkert en och annan filosof som har snurrat in på den vägen :-) när jag var liten vet jag att jag försökte få mamma att svara på frågan vad som hade hänt om inte just jag hade funnits och hur kommer det sig att just jag finns? såg mig själv som ett litet "jag" som kikade ut ur mina ögon... oj vad knasigt det lät nu när jag skrev. Häromdagen läste jag om en psykisk åkomma där man hade tappat det här jaget, är man liksom inte "fanns" längre. Hmm...

Jag känner mig som en smal blondin med långt hår, inte som en korthårig, halvknubbig mellantant :-)

Tilde skriver bra tycker jag. Ser framför mig hur vi hänger på kanten av (ja så jäkla typiskt att bilden av ett vinglas framträdde hrä) en chokladkopp, sparkar jag lite med fötterna bakåt så studsar de på marshmallowsen som flyter omkring där.

Livet är toppar och dalar och ibland är det förbannat tråkigt. Det gäller att hitta de små glädjeämnena i livet, alla de där som vi missade när vi drack.

En sak som har hjälpt mig mycket i vardagen när det kommer jobbiga känslor som jag bara vill knyta nävarna inför och stålsätta mig att inte dricka på dem, det är i alla fall att tänka tanken ut, att fördjupa mig i den. Om jag känner mig omotiverat sur på maken försöker jag tänka efter varför? Finns det någon anledning? Finns det någonting jag kan göra någonting åt? Är det hans blotta existens just nu? Vad kan jag göra åt det? Är det hos mig irritationen ligger, vart sitter den, hur känns det?

Att analysera mig själv på det här sättet hjälper mig att sätta fingret på vad det egenligen handlar om (jag vill ha ett glas vin!! nu!!). OK, om jag går och dricker nu, hur kommer det kännas då? Piper makens näsa mindre, kommer jag bli gladare då, mindre irriterad? Att ta kommandot över och styra sina egna känslor åt ett mindre destruktivt håll.

Jag tycker också att den s.k. sinnesrobönen är bra i detta sammanhang. Man kan tycka vad man vill om böner, hoppa över gud om du vill, men läs och ta till dig orden: "Gud, hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden". Detta sätt att tänka hjälper f.ö. också när man ligger och vrider och vänder på sig i sängen utan att kunna sova, att då tänka OK kan jag göra något åt det här just nu eller kan jag vänta till senare? Det handlar i mångt och mycket om att släppa taget om sådant som inte bidrar till mitt välbefinnande.

Ibland får man ta så lite som en minut i taget. Det är OK. Jag tycker att tanken "aldrig mer!" känns övermäktig, därför väljer jag att ta en dag i taget. Idag dricker jag inte. Jag kanske väljer att dricka nästa helg, eller imorgon, men just idag dricker jag inte.

Vilken klok väninna du har - finns liksom inget för mig att tillägga där, bara att tugga i sig...!
Vill också tipsa om en bok: Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne.

Jo, bara en sak om det där med att din man kan få lov att låta dig gå. Det där är så himla svårt, å ena sidan vill man inte tvingas till den insikten, å andra sidan vill man inte ha det som man har. Det är viktigt att oavsett vad man väljer, man gör ett aktivt val som man kan stå för inför sig själv: detta väljer jag, jag väljer den här mannen, jag älskar honom fast han lullar omkring och kanske gör bort sig hos grannarna, jag väljer att bo här med de här lulliga grannarna som blir jätteglada när min packade karl kommer dit och visar att de minsann inte är värst. Det är HÄR jag vill vara, tillsammans med alla de här människorna. Om jag inte kan tänka så, då måste jag säga åt mig själv att gå.

Det är svårt som sagt. Detta är en insikt jag fått under min process men jag kan väl inte påstå att jag kommit till det där aktiva valet som jag kan stå för än. (snurrade in mig i något resonemang med mig själv om att "att inte välja är också ett val"... :-O

solsken och "krispig" höstluft.. Ger mig ut och plockar svamp. Det är så skönt att gå ut i skogen en stund, för då får tankarna komma och gå som de vill.
Det är ungefär som att sitta och meta.. Skit samma om man får nå´t, det är kaffet och mackan som är det viktigaste :-)
Ha en underbar dag alla vänner!

Ja att möta de där demonerna som egentligen funnits med en hela tiden och som var lättast att tygla med alkoholens ljumma verklighet, de demonerna tror jag som du också skriver kan vi nu tillåta oss möta i lugn och stillhet... Det kan få ta lite tid, inte tvinga fram känslor o tankar tror jag, de kommer plötsligt och det är en succesiv process inbillar jag mig.
Händelser, bekymmer det som blev till demoner till sist, det som förut inte fick tillräckligt stor plats för det dövades med vin då man borde gått till botten. Jag tänker nu att de händelserna var för svåra att handskas med vid den tidpunkten eller också tillät åtminstone inte jag mig att ta mig tid, allt föll slag i slag och vanan av att ständigt lugna oron med vin gjorde att problemen lades på hög... Tills botten är nådd. Då är det att se ovanför kanten och hålla sig kvar som gäller. Och kanten det känner jag att är man inne på forumet så har man hittat en kant att lägga armarna om och så småningom häva sig upp helt och hållet. Inte undra på att man är trött, lessen, utled, irriterad... allt man lagt på hög...
Nu siktar vi framåt :)
Stort grattis till din månad!
Kram Tilde

Känner igen de små ritualerna man hade för att få en anledning att ta ett glas vin och "koppla av"..
För min del, var det mera att laga en god middag (för att "göra vardagen till en fest")
Oj, vad mycket mat jag "lyxat" till det med, för att det näppeligen kunde intas utan ett glas vin...*rodnar*
Och sedan allt detta "grillande", som givetvis krävde både öl och vin...
Mitt problem, är att jag har en gubbe som är minst sagt glad i både det ena och det andra (mat, vin, öl) Och givetvis är han konfunderad över mitt val av måltidsdryck..
Men jag insisterar, JAG dricker kolsyrat bubbelvatten och försöker låta bli att kommentera hans vin..(själv är jag konstigt nog inte sugen)
Min vinst i det hela är, förutom den goda maten, att jag kan ta bilen och åka vart jag vill på eftermiddan/kvällen! Jag slipper alla ursäkter, om någon ringer, om varför jag inte kan komma över på t.ex. en fika.
Inser i efterhand, att jag stannat hemma alltför många gånger, med dåliga ursäkter som "min man har bilen", tyvärr, "jag har just satt igång och bakat", "bilen på service", Har så mycket att göra, etc etc..
En liten, men ändå "seger", är att det verkar som om gubben börjat fundera lite mer på sina egna dryckesvanor. I början, så var han väldigt på sin vakt. Minsta mening som kunde tolkas som någon sorts ifrågasättande av alkoholvanor fick honom att gå i försvarställning..
Numera, dricker han visserligen fortfarande vin/öl till maten, men han har börjat dricka bubbelvatten också,vilket hade varit otänkbart för några månader sedan..
Ha det gott! /trollet

Tilde

Visst är det sorgligt nu i efterhand att det fanns en viss spänning i det hela. Skrev i någon tråd någonstans om en liknande känsla, att leva "on the edge", som en hemlig vinagent ungefär. Samtidigt vara beredd på att stå stark och orubblig om man skulle bli avslöjad, beredd att hålla ett rungande försvarstal, beväpnad till tänderna med ursäkter. Din beskrivning om den speciella rutten med karta och kompass är klockren. En väldigt ensam orienterare har man varit, en självvalt ensam hemlig agent med rätt att dricka!

Jag hade också små saker som jag köpte med vinet för den extra "mysfaktorn". Böcker som aldrig blev lästa (eller så kom jag inte ihåg dagen efter vad jag läst), magasin (samma sak där), lotter ibland här med!, Spa-produkter (för jag skulle ta ett bad och lyxa med ett glas vin, hände ofta eller..? näe).

Också glad att jag hittade hit.

Kram till dig och lycka till med sömnen, berätta hur det går!

Tackar ödmjukast för gratulationerna :)

fredde-s, Visst är det så. Jag ryggade tillbaka en aning av ditt inlägg först, och tänkte att det känns helt övermäktigt just nu att behöva "möta alla sina demoner" och samtidigt bygga upp en ny vardag som ska kretsa kring någonting annat än alkohol.

Funderade över det här ett tag, och kom fram till att kanske drar jag för stora växlar. Att möta sina demoner behöver ju inte nödvändigtvis ske på ett sådant dramatiskt vis som det gör när man dricker. För då har jag mest upplevt det som skrämmande och nedbrytande. Det kan lika gärna ske i lugn och stillhet.

Även om det har varit en del dalar i mitt humör under den senaste tiden, känner jag samtidigt en tillfredsställelse i att vara nykter. Allt är inte tillnärmelsevis lika ångestladdat och skrämmande som det var medan jag drack. Även de gånger tanken på att dricka lockar, finns samtidigt tanken att Jag vill vara en människa som inte dricker. Jag vill vara en människa som är nykter, med allt det för med sig.

Just nu är det mycket trötthet och en del irritation som spökar, men det är ändå så mycket bättre än konstant skam och ångest. Jag känner mig lite mer ödmjuk inför tillvaron nu när jag inte måste vara ständigt beredd att försvara, dölja och kompensera.

Igår bortprioriterade jag en jobbgrej som jag förväntades medverka på för att istället vara med på en aktivitet med ena "ongen" (ha ha, det där uttrycktet är för härligt, det fastnar verkligen). INTE på grund av att jag var full eller bakfull, utan bara för att jag tyckte att det var viktigare. Snacka om skön känsla!!

men skönt att ta itu med sömnproblemen, det var ju ofta för att dämpa dem som det satt fint med vin. Lullade in i sömnen på konstgjord väg kan jag tycka nu.
Nu sover jag väldigt lite men försöker få timmarna av sömn koncentrerat och inte utspritt över nattens alla timmar. Mår riktigt bra de tidiga nattimmarna då jag ju inte "får" gå lägga mig efter vad jag lärt mig. Grejar, läser, kollar lite tv, har plötsigt en massa skön tid... och det sista jag vill ha de där vakna nattliga timmarna är konstigt nog vin.

Just nu,,, har jag inte känslan av att vilja dricka vin, när den kommer ska jag försöka minnas denna känsla av att ha byggt upp "många-dagars-utan-vin-känsla" för den är skön, upprensat i huvud o kropp. Den känslan kom utan att jag tvingade mig till den förstår jag nu. Ersatt vin med annat... Just nu passade det med en sömnkurs :)

Känner mig lite gladare också tomheten inte lika akut...

Kom på för några dagar sedan att jag "tagit bort" två små (som jag trodde oviktiga i sammanhanget) "ritualer" som faktiskt per automatik hörde ihop med de där ensamma-mys-vin-kvällarna... Det var tex något jag köpte med mig hem när jag köpte vin... en skraplott, en påse ostbågar, en hyrfilm, en paket cig, ja jag tror det kan vara vad som helst olika för alla... för mig var det alltså en skraplott :) det låter löjligt jag vet men det var ett mönster... en enda skraplott o vin. Det låter sorgligt :( Vin o en skraplott istället för att prata med en kompis (kunde ju inte svara i telefon när jag druckit vin) eller åka till någon, inte träffa särbon dessa kvällar, inte heller ringa honom, inte kunde jag gå o träna morgonen efter, det var mycket som blev omöjligt.

Men ändå, som många uttrycker här... man klarade det bra och visste hur det skulle fixas så man sopade igen alla spår, det var där energin gick och man höll skenet uppe. Man upprättade en speciell rutt med karta och kompass så att man skulle klara sig förbi alla hinder med vinet i sikte...
Inte undra på att det blir tomt... spänningsmomenten (låter ju inte så spännande nu i klart ljus)i att leva sitt hemliga liv tog ju all energi och mycket tid till återhämtning.

Vi skapar oss våra liv och vi kan hjälpa varandra på vägen...
Är så glad jag har hittat hit!

Tack Tilde, det var snällt sagt!! Givetvis får du låna och ta vad du vill härifrån!! :) Ta hand om dig!

Glad för din skull Vinter! Glad för att det går bra, och glad för att du har modet att "hänga" här och dela med dig!
kram / trollet

Det är inte alltid kul, att komma ur vinångornas värld, där man befunnit sig och skjutit upp till morgondagen, det man borde gjort idag..
För mig infann sig en sorts småpanik, när jag insåg, vad jag inte hunnit göra i sommar för att jag tagit ett glas vin(nåja, flera..) istället..
Fast jag tycker att vi ska vara stolta över att vi HAR den här insikten, att vi inte kan dricka alkohol!
Jag ser massor av grannar, vänner, arbetskamrater, som troligen befinner sig i en liknande situation, fast de har inte vågat titta på sig själv och sina alkoholvanor än..
Det enda jag hoppas, är att jag aldrig blir en sån där klämkäck "predikant-typ", som börjar tala om för andra HUR de ska sköta sina liv eller vilka val de ska göra..
Ha en underbar dag! / trollet

Alltid kul att läsa när det går åt rätt håll!
STOR grattis-kram / trollet

Hej sommar! Det du upplever, beror på att du senaste veckorna varit koncentrerad! (på att inte dricka, ersätta det med andra saker och att iaktta dig själv)
I vanliga fall, fungerar ju vardagen med "ryggmärgen". Vi behöver inte tänka på det vi gör. Det mesta sker per automatik.
När vi slutar dricka alkohol, så börjar vi "bevaka" oss själva (för vi vågar inte riktigt släppa kollen) Och det innbär att vi använder mer energi (vilket gör oss tröttare)
Sedan är det nog faktiskt en sorts sorgeprocess också... Frågan är väl hur vi förhåller oss till den?
Själv tillåter jag mig faktiskt att att känna mig ledsen över att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol. Inte som jag varit van att göra i alla fall..
Sedan kommer jag underfund med att jag faktiskt inte vill dricka, som jag gjorde!
Tyvärr finns inget mellanting, det är allt eller inget!
Själv har jag bestämt mig för att inte dricka ens ett glas vin, vid min systers kommande födelsedagskalas. Jag kommer att skylla på att jag kör.
Mina fördelar hitills, har varit att jag känner mig mer skärpt (nackdelen, att jag ser vad jag försummat i mitt hem medan jag befann mig i roséångornas värld, hmmm)
Har lättare att koncentrera mig och faktiskt har ett jämnare humör.. En hel del av irritaionen, kom av att jag ständigt "planerade" för det där glaset (jodå, det blev alltid MER än ett) vin framåt eftermiddan/kvällen.
I backspegeln, ser jag det ständiga "grillandet" och "ta-vara-på-solen" eftermiddagarna i trädgården som förevändningar att sitta och sippa på ett glas vin... Regnade det, så fick man ju sitta inne och "trösta sig"...
Varpå man gick till sängs, smålullig med lite ågren över det där som inte blev gjort. Och på morgonen vaknade man tung i huvudet, utan minsta lust att göra något, utom att planera för kvällens vindrickande.
Så släpp på ditt dåliga samvete över att du inte är glad, pigg och full av energi!
Bara vá, utan några krav på att du ska ha ett toppenhumör. Det är faktiskt tillåtet att gå och dra något gammalt över sig ;-)
kram / trollet

Har ju fixat och donat hemma, slipat, målat och rensat skåp och haft nya glada tankar. Men idag känner jag mig så himla trött på detta. Trött på att hela tiden söka och hitta mig själv, tänka nya tankar och vara energisk. Känner mig alldeles utmattad och skulle vilja sova i flera veckor. Kan man bli så trött av allt detta positiva? Är ju van vid en ganska hög dos ångest, självförakt och baksmälla att uthärda. Nu har jag i flera veckor varit glad, positiv och produktiv och nu känner jag mig alldeles slut. Vad ska jag göra nu? Och hur göra för att inte ta till flaskan för att liksom bara få släppa allt och bara vara?

Det är så otroligt många fördelar med att vara nykter. Bland det bästa är att aldrig mer behöva vakna med ångest och fundera över vad man gjort. Att inte behöva kolla telefonen ifall man ringt eller messat nån eller talat med nån som ringt. Jag kan också ta bilen idag på morronen när det regnar utan att fasa för ifall jag har promille kvar i blodet. Jag behöver heller inte oroa mej för att levern ska ge upp och packa ihop, jag har tagit prov och dom är bra. Min kropp har förlåtit mej. Det finns massor med mindre saker också att glädja sej åt. Jag ska lista allt jag kommer på nån dag. Ifall jag framöver får nåt sug så ska jag ha långa listan med nykterhetens fördelar att läsa igenom.
Ha en bra dag alla!

Kom på att jag har en sundare hållning till mitt eget sovande. Fortfarande kan jag vakna på natten och koka té eller bara sitta och hänga en stund, ibland tills det blir morgon - så har min sömn varit hela livet. Det som hänt nu är att jag är medveten om att jag är trött och har ro att somna tidigt. Flera gånger den senaste tiden har jag somnat vid 21 och sovit till morgonen. Otroligt skönt - sover långsamt bort åratals pålagrad sömnbrist.
Olika insikter ramlar in - en del goda saker har långsamt blivit så naturliga att jag inte märkt hur det händer. Igår e.m, eller eg redan från morgonen, var vi båda sega & lite låga. När jag var hem och vände mellan jobbet och ett möte kunde jag helt ärligt konstatera att det låg en viss charm i det... vi struntade i middag och åt lite vad som fanns. Ganska obegripligt men skönt. Det sköna ligger i öppenheten och att "låta vara". Kanske det här hör till allt det som kunde kallas "tillfrisknande". Oberoende vad det är och vad det heter - det är gott och gör gott.
Längtar till kvällen, det blir en lång dag idag också. Igår var jag och klargjorde gången i min deltidspensionsansökan - inte helt okomplicerat. Ska forska vidare idag. / mt

....fastnade här en stund fast jag borde sova bums. Måste bara få kommentera din undran om cigaretterna. Om du frågar mig så är svaret JA! Det skapar definitivt en falsk glädje att röka. Och en massa andra falska saker, precis som alkoholen gör. Jag känner igen det så väl från när jag rökte. När jag tänkte på att sluta röka så var första tanken: "men vad ska jag göra då??" helt ledsen liksom, precis som om röka var det enda jag gjorde. Precis som med alkoholen så är cigaretter bra till väldigt mycket saker (NOT!) om man är stressad så blir man lugn, är man glad så blir det lite fest, är man ledsen så blir man lite gladare, har man ett problem kan man tänka bättre med en cigg, behöver man en paus, är man arg på ungarna... cigaretter har en väldigt massa bra egenskaper för oss beroendetyper. Precis som alkoholen. Men, problemet är ju bara att det är illusioner allting. Det är inte på riktigt, det är vår hjärna som luras att tro på allt detta. När jag slutade röka kände jag en genuin frihet och samma frihetskänsla får jag av att inte behöva dricka. Men nu känner jag att jag vill röka igen. Men, jag skall akta mig för att hamna i smygrökar-lura sig själv-träsket igen!!

Nattinatt!

inte behöver man förklara!!! Jag har ingen lust att dricka, eller jag är sugen på en cola eller vad som helst. Ett ordentligt nej tack med en rejäl punkt efter borde inte leda till några frågor och gör det det så kan man ifrågasätta frågaren ;-)

Förresten det där med "alla andra". Med tanke på hur många det är som hänger här på forumet inser jag att väldigt många av er "alla andra" faktiskt är som jag är, alltså är jag ju verkligen inte på något sätt i minoritet!

En sak jag tänkt på idag är att när jag funderar på olika kommande tillställningar när jag måste tacka nej och vara "annorlunda" så tänker jag att det vore så "coolt" att bara säga nej tack och liksom lämna det där. Varför ska jag behöva förklara mig. För bara några veckor sedan skämdes jag av bara tanken att inte vara som alla andra. Liksom som att jag ska be om ursäkt och skylla mig själv eller typ ta mig i kragen. Jag skämdes över mig själv och ville aldrig att någon skulle veta. Men idag tänkte jag att tänk om jag blir en sån där person som inte dricker, vad coolt det skulle vara. Va stolt jag skulle va över mig själv. Att tankar kan vrida så.

Ja jo, det låter ju lite roligt kanske...slutade för ett år sen ungefär och sedan dess har jag bara tjuvrökt (varje dag-under ett år)! Bra sätt att kunna röka med gott samvete, man röker ju inte egentligen! Så nu är jag tillbaka där jag var, och trivs med att slippa rökandet så jag glömmer väl vad det "ställer till" i kroppen. Jag undrar om det är samma med nikotin som med alkohol och socker, att det skapar en "falsk glädje"? Någon som vet? I så fall är det ju inte konstigt att man blir deppig innan hjärnan satt igång och fixa det där på naturlig väg igen. Har ingen aning, nu känns det bättre iallafall. Och jag ska försöka att tänka som du, att jag fokuserar på det bra och låter det deppiga vara och blåsa förbi.

Idag hade jag en ny variant på den där diskussionen jag har med mig själv i huvudet då och då; nu säger den att jag kanske måste dricka igen för att se att jag verkligen har problem. "Ja men då får du ju reda på det, svart på vitt liksom." "Jo", svarar jag, "fast då måste jag ju dricka, och det vill jag ju inte. Och när ska jag testa tycker du? Jag är ju aptrött på att göra bort mig. På 30-års festen nästa helg? På invigningen med jobbet imorgon? Och så blir jag ju bakfull och det vill jag absolut inte." Blir inte lika orolig längre, inte när jag kommer fram till samma slutsats varje gång.

Idag var det lite galej med jobbet, det bjöds på snittar och bubbel. Jag tog såklart det utan fräs i. "Oj vad spännande" sa servitören. "Nja, det vette fasen" svarade jag. Så skönt att bara kunna säga, inte förklara, till och med skämta lite om det. Tänkte automatiskt att "nu tror han jag är gravid" men jag skiter faktiskt i vilket. Eller nej, jag vill egentligen få frågan för att kunna säga nej och få folk att fatta att man kan avstå bara helt av sig själv, för att man vill. Skämtade lite om de stora vinboxarna innan jag gick, och det känns skönt att det inte är så laddat nu. Folk som kan dricka får jättegärna göra det, tänker ibland att det måste vara härligt att bara ta ett glas vin, bli lite glad, ta lite till och sedan känna sig nöjd. Har ALDRIG hänt tror jag. Men jag unnar dom det, vi är olika bara.

På träningen sedan på kvällen funderade jag över om det hade blivit annorlunda om jag tagit vin, eller mer om jag önskat att jag kunnat göra det. Men nej, då hade jag inte kunnat träna. Hade förmodligen stannat kvar längre än jag velat, haft den där förbannade kampen inuti, vill ha mer vin men vill inte verka full. Skrattar lite när jag tänker på hur jäkla tråkig jag måste ha varit att prata med för dom som inte känner mig (kanske för mina vänner också), helt forcerad och fokuserad på att verka nykter/kunna fylla på glaset utan att det märks. Har ju egentligen bara varit avslappnat och bekvämt med dom jag kunnat bli kanon tillsammans med. Idag kändes det inte som en big deal att strunta i det faktiskt, det som jag var så nervös för i början. "Tänk att behöva säga på jobbet att man inte dricker!" (Hoppas att någon som är där i början av sitt beslut läser detta, där då man är så förbaskat rädd för hur det ska bli. Önskar att jag kunde fått en liten glimt av hur det är nu, inte farligt alls)

Får fortfarande små lyckorus då och då, vissa starkare än andra. Även om jag precis haft en dipp måste jag säga att jag generellt är gladare, jag hittar lättare glädjen i småsaker. Och vilken jäkla energi! Har börjat komma igång med träningen ordentligt och det är så skönt, är noga med att känna efter hur det känns, att känna när alla gladhormoner rusar omkring. MEN...jag märker att jag har hamnat i nån slags identitetskris, jag letar efter mig själv som en förvirrad fjortis. Vad är jag? Vad gillar jag? Antar att man måste bli sig själv på nytt av stora omställningar. Men jag hittar gärna mig själv nu, snart...detta velande är enerverande. Att köpa en kudde till soffan blir ångest, är det här fula blommönstret verkligen jag? Men det är väl som med allt annat, jag får ge det hela tid.

Nu blir det sängen, har börjat slarva med sömnen och det går inte för sig. Den nya jag sover så mycket hon behöver!

En månad, det är jättebra!! Kram

Ja då får jag säga Grattis - eller nåt:)

Det kan nog stämma Maria :)

Har inget att säga idag förutom att nu har jag officiellt klarat min första månad. Yeeey, eller nåt.

HALT!
Sätt dig aldrig i en situation när suget kommer som att H - vara hungrig, A - arg, L - lat, T - trött!!
En annan sak är att du väljer det klassiska att flytta in parkbänken i hemmet och inte umgås med dina "vänner", undrar du inte själv över att du har ganska tråkigt i din ensamhet? Sen att hitta anledningar till att dricka är ingen konst!? Man eller du kan säkert dricka på vad som helst ex. Alla är dumma eller för snälla, jag mår dåligt, bra eller gud vad jag känner att jag är duktig etc. Så min vän anledningar är vi experter på att finna, jag vet efter en lång tids drickande! Sen nämner du ångesten, jag förstår dig så himla bra, asch det där var väl inget - när ångesten har försvunnit - klassiskt! Eller ett glas kan jag ta, men som du vet slutar det nästan alltid i katastrof FÖR DIG.
det stolta du kan göra på nyårsafton är att hålla dig nykter i en lång tid före, motionera så att du går ner i vikt, (känns alltid bekvämare), klä dig snyggt och se välvårdad ut, det imponerar jag lovar. Och du skall veta att de som är nyktra i ditt sällskap kommer att vara imponerad av dig!
När suget kommer, ät något och drick något utan alkohol helst i mängder så att du blir proppfull i magen, då släpper suget! När du är nykter gå ut och gå och gör en illusion typ vingla med ögonen och spela upp för dig själv hur det är att vara full - nykter förståss, jag lovar det hjälper och det fantastiska med det är att du blir spiknykter direkt.
Lycka till med din framtid UTAN alkohol eller andra droger.