Senaste kommentarerna i forumet

Ta kontakt med vc inan alkoholen förstlr allt för dig vännen.

Det kommer ta tid för dig att lita på honom. Du är inne i ett medberoende.

Min läkare sa att det var ett beteende som inte var bra. Min medicinerings psykiatri läkare erbjöd mig antabuse. Men vill ju helst inte sluta dricka helt. Min terapeut säger inte mycket, men jag döljer inte hur mycket ja dricker för honom. Han sa nångång att det var det "fördömda" med min sjukdom. Vet inte om ångesten ökar dagen efter. Ända bakfylle grejen jag får är att jag inte sover särskillt bra och vaknar tidigt. Då jag är väldigt sömnberoende orsakar detta att sjukdomen kommer fram mer dagen efter.

Funderar över att prova campral, men läste någonstans att den skadar levern me. Vilket ju skulle göra det meningslöst o ta den. Dessutom verkar det jobbigt o behöva ta den 3 ggr om dagen som ja läst att man behöver.

Vad säger din läkare och terapeut? Har du öppet talat om dina alkoholproblem med dem? Jag tror att du i första hand behöver tala med dem och ta emot den hjälp de erbjuder. Vet inte hur Campral fungerar i ditt fall, men det är en bra medicin, som hjälpt många. Tacka inte nej till den hjälp som erbjuds av läkare, utan att åtminstone pröva. Alkohol är den allra sämsta medicinen, eftersom den, helt som Magnus säger, ökar ångesten (även om den dämpar för stunden).

Jag skulle också ge rådet att glömma det där med att dricka på fredagar, åtminstone så länge din psykiska situation är ur balans. Du har själv märkt att alkoholen ger dig ångest följande dag. Sluta helt, så blir du i alla fall av med det problemet. För de flesta blir ångesten över lag mycket lättare om man lyckas sluta dricka.

Ett gäng fnösken :)))!! Nu blev jag genast på böttre humör. Tack för det :D

I morgon är det en vecka sedan festen och det känns ganska stabilt med nykterheten. Ungefär som innan semestern.
Genom att avslöja mig för mannen har jag dessutom satt upp ytterligare ett hinder för mig. Det känns skönt att han nu vet allt och också mer definitivt.
Han hade inte anat mitt smygdrickande, men någon gång reagerat på att jag druckit mer och snabbare än han. Men det är det många som gör, så inte heller det har han tolkat som att jag skulle ha problem.

För nu beställde jag den här boken som jag hittade i forumet; http://www.amazon.com/The-Miracle-Method-Radically-Approach/dp/03933153…

Ja han e fortfarande nykter, tar antabus...., dock ingen annan behandling.
Ibland undrar jag om det kanske e jag som skapar hjärnspöke o problem...

Är han fortfarande nykter? Han måste börja äta dessa piller känns det som om han ska ha en sportslig.

Goa ni!
Ja, men jag har typ hittat tillbaka till hur det kändes innan. Nästan. Jag lärde mej dock på riktigt hur alkoholen påverkar mej långt efter den där bakfylledagen. Jag blir mer rastlös, mer orolig i flera dagar. Innan återfallet hade jag precis hittat ett lugn som inte riktigt är tillbaka ännu. Men nu vet jag exakt vad jag har att förlora så nu känns det lättare att låta bli.

Usch, det är läskigt att tänka på hur många år jag säkert gått omkring och mått mycket sämre än jag behövt. Fast en å andra sidan: Det är bara framtiden jag kan göra något åt och det ska jag! :)

När alkoholen går ur kroppen får man ångest. Känner att du behöver riktig behandling på behandlingshem.

Ok - värre ska vara värst - men jag har inte ens några fester att tacka nej till längre! T*O*R*R*A*S*T*!!!! ;-)

På riktigt, Vilja? Svamp? Har du hört den kommentaren?

Vi kan väl iallafall konstatera att VI ÄR ALLA FANTASTISKA OCH SUPERDUPERNORMALA!

Heja dig, Soff! Så roligt att du inte bara kämpar med att avstå utan faktiskt hittar tillbaka till det som var "innan". Och allra viktigast, att du faktiskt märker att du gör annat och att du njuter och ser alla de fördelar som finns för oss! DIY = Love it! Det är som att meditera för mig, vare sig det är att måla huset eller sticka en halsduk. Kram!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Vad starkt av dig att berätta om ditt återfall! Jag är övertygad om att vi alla här har stoppat undan ångesten tidigare (över att vi blivit fulla), när de första 1-2 dagarna gått kunde man "glömma" och nästa gång var det likadant. Nu mötet du den här och genom att göra det tror jag även att den blir mindre. Här finns vi som stöttar dig! Tänker på dig!

Så måste jag säga YEEEEEEEESSSSSSSS! Aj lajk it!

Hur man än vänder o vrider på det så är våra hjärnor så otroligt enkla ibland, så att bara se en enda mening dag ut och dag in kan påverka sinnesnärvaron undermedvetet. Så hur klyschigt det än kan låta, så påverkar faktiskt min text "living the dream" i sovrummet mig undermedvetet. Jag ser ju de tre orden säkert 10 ggr/dag. Det här blev en glad nyhet iaf!

Jag kopplade nu först vad det var för något, hahhah... jag hade HELT andra saker i tankarna, men kunde i min skäl begripa hur LenaNyman hade skickat något till steglitsan, men det såg ut som om det var någon form av present! Men blev så brydd när LenaNyman också testade något, så tänkte kanske att ni hade bytt något med varandra :D .. hahah... å jag tänker INTE säga vad som slog mig, men det var både hårdare och mjukare paket!! hahah

Jag minns inte ens när jag var på en fest senast med alkohol inblandat och fester numera är helnyktra på alla plan. Trivs superbra med att vara en torris ;)

...faller nog hårdare mot kvinnan. Orättvist, javisst! men så tror jag åtminstone att det är i praktiken.

Skulle jag ju också svara i samma inlägg :)

Jag har både viskat, gråtit, surat, kappdruckit och anklagat mig själv att det nog är mitt fel. Efter alla dessa år så vet jag ju att det inte är det. Han har ingen stoppknapp på fest helt enkelt. Att vara nykter finns inte på kartan för då blir han obekväm. Och vi är ju väldigt "förlåtande" mot fyllon på fest. "Hen var ju full- hehe".
Tror dessutom att folk är extra förlåtande mot män. Eller har jag fel? Vem faller domen hårdast över - mannen eller kvinnan? Vem snackas det mest skit om?
Hur som helst så känner jag mig väldigt ensam emellanåt.. Men det förstår ju alla ni här -om någon :). Tack för att ni finns <3

Det är inte mina barn som inte stöder mig, jag har inga. Men min man skrattar mig i ansiktet och hånar mig. Jag förstår honom. Jag klandrar honom inte, men jag ber om hans stöd i det jag beslutat.Jag räknar dock inte med det, eller känner att jag på något sätt kan kräva det av honom. Han är svårt sårad och skadad av saker jag har gjort emot honom.
Mitt beslut att vilja ta tag i mitt drickande handlar mest om att jag inte längre vill skada honom. Att jag vill försöka gottgöra honom. Jag hoppas kunna kanske läka några sår en dag, men det är först jag som måste ta tag i mig och ta mina steg.

Har själv tidigare funderat kring AA men också kännt mig osäker inför att gå. Tack för allas ord ovan om att det är en varm support, som i detta forum. Jag är otroligt tacksam över detta forum!
Idag har jag bokat en tid hos läkaren, för att söka samtalsstöd. Tror att det kan hjälpa mycket, om jag får det.

Kvaddad,
Har inte läst på så mkt om alkohol och SSRI, men känns som jag borde göra det.
Än så länge har jag klarat mig på min minidos..jag hoppas det håller.
Har idag bokat en tid, för att försöka få samtalshjälp igen. Undrar hur det går den här gången..
Senaste erfarenheten på vårdcentralen för några år sedan när jag berättade för min läkare att jag super mig till sömns varje kväll, att jag egentligen inte vill leva, att allt håller på att rasa omkring mig, men att jag väl inte direkt tänker på att begå självmord resulterade i att jag ett halvår senare blev uppringd av en kurator, som när hon hörde min historia förskräckt konstaterade att läkaren hade satt mig som "ej akut"
Då hade jag redan åkt in med ambulans efter att ha svalt tabletter...
Idag är jag faktiskt "rädd" för vården.
Det känns så svårt att sitta där och återigen upprepa samma berättelse som jag gjort så många gånger förr för olika terapeuter, och med känslan av att "dom skickar iväg mig i alla fall, det finns ingen hjälp för mig". Det är hemskt. Men jag måste ialla fall försöka igen!

Styrka till alla!

Nej, det går bara inte. Omöjligt.