Senaste kommentarerna i forumet

till dig kära forumbrorsan :) / mt - forumaktiv :)))

nu när jag har semester och varit lite mer forumaktiv. När jag följt er, Stingo, Mange, PP och nu Vändningen så blir jag alldeles glad och varm i hjärtat. Ni betyder enormt mycket, både som förebilder för dem som vacklar i nynykterhet - eller fortfarande lever i missbrukets våld - men också för anhöriga/närstående/medberoende som tvivlar på att förändring är möjlig. När jag hittade hit för snart fem år sen blev Adde och Berra mina representanter för ett hopp om förändring, även för missbrukaren. (Det är ju vad vi medberoende önskar i första hand innan vi kommer till insikt om att det är oss själva vi kan förändra, våra tankemönster och beteende.) Deras inlägg visade att det är möjligt att bli och hålla sig nykter på olika sätt. Det betydde oerhört mycket för mig och jag tog mig friheten att utnämna dem till mina forumbrorsor. När jag nu, om än sporadiskt, följer er tänker jag på er som kronprinsar (förlåt, förlåt, förlåt men det är 100% välment:D ). Jag tror att det är av särskild betydelse att 'stora starka karlar' visar att det går att välja nykterhet - åtminstone för en period - och delar med sig av både svåra stunder och framgång. Tack för att ni finns här och delar med er och ursäkta om jag missat/glömt nån som passar in i samma sällskap.
Med förhoppning att ni förstår mig 'rätt' och önskan om skön fortsättning på sommaren - nån gång ska den väl komma :) / mt

Tänk att vi hängt här så länge....
Önskar dig skön fortsättning på sommaren! / mt

..kunde ha börjat bättre...

Det hägrar baksmälla i luften, ifrån naturen??
Jorå det var rock n roll på himlavalvet igår natt, ett fruktansvärt oväder drog fram och det var rena strobolightshowen under flera timmar med pulserande apregn.
Idag kyligt och mulet, grått och kargt t.om grönskan hänger efter nattens misshandel...
Vaknade kl 10 efter att vi alla pipit iväg tidigare från jobbet i en kollektiv massflykt då alla skulle gå på semester.
Frugan låg klarvaken i sängen igår när jag kom hem, som vanligt när det åskar, hon hade lånat in dottern i sängen för att hålla henne sällskap, åskrädd som hon är...

Idag ska jag byta låset på ytterdörren till något superfancy, elektronisk mojäng som styrs med koder och smartphones, vi har tröttnat på att jaga runt med grabben som ALDRIG tar med sig nycklarna när han går hemifrån, han lägger dem hellre i garaget som har kodlås, men den rackarn ballar ur när solen ligger på så då får han sitta i trädgården tills när näste man kommer hem, han är rädd för att tappa dem säger han, och JA...Han är en fullblodsslarver, veti17 vart ifrån han har fått det ifrån. .

Men just nu sitter jag i köket med paddan och kan inte få röven av köksstolen alls.
En stark och het kopp kaffe står bredvid mig och ryker stillsamt i svepande rörelser, ett tomt fat med en uppäten egengjord smulpaj med brontosaurius-rabarber och glass blev min frulle, ja jag vet inte så väldans nyttigt, men ser fördelen med kylskåpsrens större än näringsinnehållet, men är det semester så är det...

Hittade en sådan fantastiskt suverän låt på Spotify, som har gått på repeat nu i minst 20 gånger så fönstrena skallrar...
Lyssna själva så får ni känna på sköna dansmoves, jo jag som aldrig dansar nykter börjar det rycka lite i benen, men så är jag ju ensam också, och har SEMESTER!!!

Allt är tillåtet så länge det inte innehåller alkohol....

https://youtu.be/Sb3XfrCtjVU

God sommar!

Berra

Hej...
Jaa tänk om vi hade facit.
Fått en garanti...
Jäkligt mycket enklare.
Men där är väl kruxet....inget är enkelt å varje person, individ måsen som testa hur mycket klarar man egentligen.
Några få ord men....

Jag är i samma fast tvärt om. Vill höra från er sida för försöka förstå hur era tankar funkar. Fast alla är olika så servrar tråden.
Samma gäller för oss medberoende....samma eländiga tråd följer vi oxå.
Hur jag som hatar beteendet helt plötsligt är mitt i det. Hur jag bortförklara å helt plötsligt mot omgivningen Inte tycker det är så farligt.
Att jag helt plötsligt Inte tycker det är så farligt för mig själv heller tills.....
Man vaknar upp å ser...Vad faan har jag tillåtit å förlåtit i alla år.

Hör mig själv tänka hur normalt det är med folköl vardagar....hur bokmal det är för folköl är ju BARA JÄVLA FOLKÖL.....å det är ju inge alkohol i dom....

Jaa...se där vad man kan inbilla sig själv.
Jag som han som dricker.
Samma gällande porren. Jag har gråtit å inte ryckt om det måååånga gånger genom åren. Tills jag såg att "jaa, han behöver väl det då inte jag kan ge han..."
Å att han kommer ju vilket som aldrig sluta så....jaa lika bra att tillåta....
Fast jag inte gillar det.
Man slutar tro på sina värderingar.
Innerst inne är man inte lycklig fast man tror det.
Alltid en ständig inre oro fast man tror sig vara lycklig.
Kämpa å sträva efter den äkta kärleken....
Nog finns den men...långt inne.
För i ärlighetens namn....den men alkoholberoende spärrar ju oxå sin känslor, vågar inte öppna sig hel å vara ärlig...
Å i ärlighetens namn det gör ju inte vi heller. Där inne finns den å gnager ....för varje gång fyllan dyker på.

Jaa....jag börjar mer å mer förstå mig själv....
Försöker sortera vilka känslor som är äkta å inte.....

Å tycker Emil du gör helt rätt.
Läs mycket även på denna sida, läs å sortera vad som kan stämma in hos er....
Respektera dig själv å tro på din sambo/frus tankar.

Hej Andreas,
Det låter som om din terapeut och läkare inte riktigt tar tag i det du berättar för dom om ditt alkoholintag.
Magnus föreslår att behandlingshem, hur ser du på det?

Är du i kontakt med andra med samma psykiska diagnos som du? Kanske kan du där få kontakt med andra som har eller har haft samma erfarenhet och få tips, råd och stöd av dom?

Jag hoppas att du finner det stöd och den hjälp behöver för just din situation.

åt jag middag med en kompis som var bakfull efter en aw som vi var på i förrgår, jag fullkomligt vältrade mig i hennes våndor. Antagligen för att jag själv var så lättad över att jag inte var det. Bakfylla måste nog ändå vara ett av de värsta tillstånden man kan befinna sig i.

Därför frågar jag er mamis där ute: vad är värst:
- att ha er värsta baksmälla någonsin
Eller
- att föda barn

Ge oss sanningen nu!!!

Ibland när jag är på fest nykter kan jag redan i börja av kvällen längta efter att gå och lägga mig för att jag vet att min morgon kommer vara så go, i alla fall i jämförelse med de övriga deltagarnas. Det bästa är precis i det ögonblicket när jag kastar in handduken och beger mig hemåt. Att gå och lägga sig nykter efter fest är höjden av lyx! Tänk att det skulle ta så lång tid att fatta.

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag dagen efter känner mig som en bättre människa än mina vänner, och det tillåter jag mig ( för jag vet att jag inte är det egentligen) så är jag härligt mallig för mig själv när jag förhör mig om eventuellt skvaller som kan ha hänt eller hur bakfulla de är.

Santorini att du delar med dig efter tre år! Just nu känns det för det mesta precis så, att jag inte vill. Men det är ännu lite svängigt. Just idag tror jag att jag också skulle kunna vara där om tre år:-) I helgen träffar vi par nummer två som vi alltid druckit mycket ihop med, ska bli spännande tycker jag. För två veckor sedan träffade vi par nummer ett, som vi också druckit med i mer än 30 år, och det gick utmärkt för min del. Mannen blev då där löjligt fyllesvamlig på slutet av kvällen, och jag var så nöjd med att vara nykter då och inte minst morgonen efter. Inte så kul att se att han längtade efter första ölen som han svepte i sig före lunch. Kram till dig som är en förebild fortfarande!

Att vara besluten att lämna och skriva om det är en sak.. Känslorna är svåra att beskriva för någon annan (dels är de personliga dels måste de upplevas..)
En del tror att det är enkelt, bara för att man bestämt sig.. Det är det INTE.. Du lämnar inte bara en människa i sina egna våndor.. Du lämnar en del av ditt liv och dina förhoppningar.
Jag tycker att det är så befriande, när du skriver att det fortsatta livet inte är gnisselfritt.. (vi medberoende blir nog gärna lite "antingen eller" och vill ha det helt friktionsfritt..) men att det finns en ömsesidig respekt!
På något sätt tappar vi ju respekten tillsammans med förtroendet för våra alkoholister.. Och det vore skönt att få ge tillbaks en del av det som tillhör ett människovärde..
I vårt fall, har vi ju i grunden ett lugnt och behagligt liv om man bortser från A..
En stor kram från mig för att du ändå tar dig tiden att titta in här med jämna mellanrum och komma med dina kloka ord!

Vad härligt att läsa! Jag har inte den turen, han vill inte låta bli sitt vin för min skull. Men han är beroende, det här jag insett, så jag väljer att se det med kärlek istället, han låter inte bli för att han inte vill stötta utan för att han inte kan, inte förmår.

Aj lajk it 2. :)

och hyllar verkligen att du blottade dig och verkligen hur din karl agerar. Stor tumme upp där till er båda. Jag blir så ledsen när jag läser i andra trådar om folk som har bestämt sig för att sluta dricka och så sitter partnern och obehindrat dricker i närvaron. Om man nu absolut måste ha sin dricka själv som partner en fredagskväll, men gå hem till någon kompis och drick där istället då, inte framför ögonen på sin partner som verkligen vill sluta och som absolut inte behöver bli påmind om just A mitt framför näsan. Jag förstår att det på en middag eller fest kanske är lättare att se mellan fingrarna, men oj vilket stöd det måste vara att stå där och tacka nej till A och höra att sin partner också gör det. Då blir ju liksom inte du den "ende" som inte dricker eller så, utan det bli ett "vi" som tackar nej.. och som du skriver så kan det smitta, absolut! Mycket respektfullt.

å barnen med nyktra föräldrar osv, jag blir så glad.... värmer i kroppen. En sådan sommar borde fler barn få uppleva.

Jag följer din forskning Vilja!!!
Nog för att jag sett på nåt naturprogram eller så att svampar är "intelligenta" o har samhällen av något slag, men att de är djur? Jag kommer iaf fortsätta följa hjärtat i mina matval. Känns det intuitivt fel, då låter jag bli...

När tänker du släppa taget och börja leva ditt liv? Det liv som är ditt?
Du skrev i början att min berättelse gav hopp. Jag vill gärna representera möjligheten till förändring, att ta makten i sitt eget liv. Det är möjligt - och det "egna" livet kan se väldigt olika ut. Förändring är en smärtsam process som du säkert vet, bland annat flygcert och Izzy beskriver det i sina trådar - tvivlet, smärtan, osäkerheten.
Jag vill ännu påminna om (om du inte läst min tråd) att det första avgörande steget i vår förändringsprocess - det har följts av många flera "steg"- var att jag mitt i natten (dec 2010) packade det mest nödvändiga och lämnade huset. Jag bar ut ett par omgångar kläder, badlakan och necessär, ett par viktiga CD:n och Lisa Larssons Adventsbarn (det var adventstid) till bilen. Det var mycket snö och många minusgrader. Tidigt på morgonen gick jag ut, tog bilen, körde ett par mil, ringde hem och sa att nu har jag gått. Sen åkte jag till en väninna och frågade om jag kan bo där tills jag hittat något eget. Detta efter att hundra eller två- eller trehundra gånger sagt "fattar du att jag står på tröskeln". Den decemberdagen var en av de tyngsta i mitt liv och även hans tror jag. Jag återvände hem med löfte om nykterhet - mer avgörande än hans löfte var antagligen att jag hade fattat ett avgörande inre val att inte längre leva i alkoholens helvete.
Efter detta var han det som kallas "nykter med vita knogar" (det förstod jag inte innebörden i då) över ett år innan han efter ett återfall gjorde sitt eget val. Det var steg 2 och avgörande. Under ca 16 månader mellan steg 1 och 2 läste och skrev jag intensivt här och var också helt beredd att lämna om han hade börjat dricka igen. Sista gången jag var och tittade på en bostad för egen del var på vår bröllopsdag ett halvår efter mitt uppbrott.
Efter hans egna avgörande har klarheterna kommit steg på steg och vi har idag ett mycket gott liv. Inte friktionsfritt men ärligt och respektfullt.
Jag önskar dig kraft och styrka att göra egna val! Ta makten över ditt liv! Kram, kram / mt

Visst e jag det....jag funderar mycke över om och när jag kan lita på honom igen....
Hur många dagar el månader el år jag ska tvivla på att han menar allvar.
Undrar mycke över varför han inte kan säga till sin fylle polare att han vill sluta och tar antabus( dom ses bara när dom har druckit, polaren ringer ibland även då han e nykter)
Jag vet att där inte finns garantier för ngt i livet, e inte såååå naiv...men just nu hade det varit skönt om man haft ett facit att kolla i...

Ha en skön solig dag!

Vi hade inte setts på några dagar, när jag kom hem idag. Han satt kvar och läste tidningen och tog en öl sa hej. Vi tittade oss omkring i trädgården där han har många projekt på gång och sen lagade han mat. Jag påpekade att han hade sabbat några av min nysatta buskar, han hade lagt tio säckar jord på dem, inte så växtfrämjande.
Och då det igen, den undertryckta aggresiviteten fich sitt utlopp. Jag ljög, säckarna hade inte lagts där, han kunde inte förstå hur jag kunde anklaga honom för något sådant.efter ett tag sa ja släpp det, ingen av oss ändrar synpunkt, jag bryr mig inte. Men de två närmaste timmarna fortsatte tjatet med högr och högre volym. Jag vill inte bjuds grannarna på detta patetiska drama så jag går in. Han tar fram fler öl och fortsätter med högre röst. Jag ledsnar och går in och gråter i min säng. Han sitter i rummet med ännu en öl "3,5, ingen alkohol"och blir snart sugen på,salt korv. - och en öl till. Men hinner inte stänga kylskåpet innan jeansen har blivit nerkissade. Då bli jag galen och skriker åt honom att jag inte kan leva med en alkoholist! När och hur ska du sluta? Sen. Jamen när? Vet inte.när vet du? I morgon. Fan trot.

Jag förstår, kul men ändå inte :-)
För mig ger det utryck i att ena året är jag slavisk till träning, väger mat på gram, andra året så är jag slavisk till alkohol, och porr.
Det jag sett som nyckeln är att något händer, en trigger, till det ena eller det andra.
En "trigger" för mig kan räcka med en semestervecka där jag kommer in i "klart man får dricka vanor" som sedan är svåra att ta sig ur igen...

Skönt höra dina ord! Det enda som jag tror kan få mig att sluta är att lyssna på er, ni som drabbas!

9 dagar dagar...och ikväll tog jag en folköl. I min kalender har jag en planering för när jag ska sluta helt, för herregud jag kan ju bara inte sluta helt nu!? Den här gången går det inte lika bra för mig. Kan inte njuta av att vakna upp utan baksmälla eller känna mig pigg fräsch och utvilad, för det har jag inte gjort trots nykterhet. Problemet är ju det här behovet av direkt belöning, och jag har ju glömt att fokusera på allt det positiva . Som att jag känner mig så lugn, behöver inte smussla eller smyga. Behöver ju inte dölja något eller vara rädd för att bli avslöjad. Kan vara närvarande när jag inte behöver oroa mig för dessa saker eller planera inköp och längta till jag får dricka. Istället har jag känt mig så misslyckad och otillräcklig. Deppig.

Min motivation har varit tveksam och jag vet inte på vilken fot jag står på just nu. Därför vet jag att jag kommer dricka igen. Återfall är lögn, det är ett beslut som växer fram sakta om jag inte är vaksam.
Men något jag fått ut av att det inte går lika lätt den har gången är att jag aktivt fått ta ett beslut varje dag och härda ut, till skillnad från att dansa fram i nynykterhetsrus.
Det är en bra lärdom, något jag kommer behöva.

O ja vad jag skällt, skrikigt, pratade, det dåliga samvetet. ....Men. ...sen jag själv vaknade upp och verkligen förstod och försöket förstå har jag lämnat det.
Jag tycket det är jätte intressant att få höra från andra sidan. Det är ju där jag vill lära mig om. Vill kunna förstå o stället för ilskan (ooo så jäkla svårt) men vill försöka.

Sen hur mycket mer jag klarar å orkar....de får vi se.
Kan ha skrivit det men mitt ultimatum är ställt!!!
Kan va så att jag blir singel mamma till 2. Tiden får utvisa.

Kul att du skriver här.....El nä jag menar väl inte kul så men du fattar.
Skönt att höra dina ord.
Få en liten förklaring.
Skönt för dig Att du fått insikt....en bit på rätt väg.
Du skriver att du har perioder....förklara gärna hur de ser ut å hur du tänker. Försöker själv förstå!

Låter som att du gjort samma sväng som jag nu. Testat och insett att det där med drickat inte är så himla kul ändå. faktiskt riktigt okul i längden...
Så nu satsar vi på framtiden!

vänta bara!!! :D

Ligger nog något i det, att man inte ser det man inte vill se...
Men jag har också varit ganska bra på att luras. Har ju alltid hållit mig någorlunda i skinnet med honom och ute bland folk. Och de gånger jag känt att jag varit för berusad för att prata i telefon har jag inte svarat och skyllt på att jag haft ljudet avstängt av misstag eller något sådant...
Men just för att han inte själv sett problemet har han inte heller riktigt tagit mig på allvar när jag sagt att jag vill sluta dricka, det har varit mer som när jag sagt att "nu måste jag börja träna på allvar" eller "nu måste jag banta".
Men han säger att han absolut kommer att stötta mig och även om jag inte bett honom om det har han visat det genom att - precis som jag - tacka nej när det bjudits på något. Ingen har på minsta vis ifrågasatt det - tvärtom - det har gjort att de vi varit på besök hos den här veckan inte heller druckit något. De har väl som artiga värdar inte velat sitta och pimpla vin när gästerna tackat nej. Nykterhet kan smitta alltså :)
Och trevligt har vi haft! Det har framförallt känts underbart friskt och ärligt gentemot barnen som varit med!