Senaste kommentarerna i forumet

Allt du skriver....det är i ord som om jag skrivit!!
Skrämmande!
Men på nått sätt skönt, förstår du....Man ser sån stor likhet och man ser och hör att detta inte är normalt, hur man har levt.
Min stora rädsla inför en utlandssemester....ska jag säga nått El Inte.
Behöver jag säga hur den blev men alinclusive????? (Gissar inte då jag skriver på denna sida)

Boken ja....ååå för den boken!!!!!

Nää nu är det slut på oro å ångest över nån annan....
Som armagnus skrev på min sida då jag sa att vi får snart se om man är singel med 2 barn Fick jag till svar..."är du inte som singel, du tar väl hand om det mesta å är själv"....
Så sant så sant.
Min sambo har inte druckit vad jag vet den senaste tiden, inte de typ 4 dagar jag varit hemma av typ 1.5 vecka....
Skickar en bild på mat med saftglas (har ALDRIG hänt).....fattar han eller inte????

Har ställt mitt ultimatum. Å jag menar det!!!
Men det hjälper inte att "bara" sluta.....han behöver hjälp!

Hoppas verkligen din semester sommar blir bra å slipper vara orolig å att oron ska bli san!

Skickar en stor kram till dig å dina barn. Ni är värd en orosfri sommar å semester!!!
Kram

Fast nää det gör jag nog inte.
Men när du säger det så, du har helt rätt!!
"Huvet på spiken" skulle man lugnt kunna säga.

Å åter tillbaka till att nånstans är det väl oxå ens eget fel oxå....

Kokkonster skall det väl vara. Annars finns risken att nån läser halva ordet på engelska ;)

Och att du tänker ta dig upp på den nyktra banan igen!
Välkommen tillbaka!

Blir så berörd av din historia. Men det känns som att du tagit ett viktigt steg genom att starta din tråd.
Hur har du det i kväll?

Jag tycker det är fint med etiketter! Det säger något om vem man är, vad man har valt att vara och står för. Jag gillar människor som är tydliga mot sig själva och omgivningen, som är genuint grundade i en övertygelse och trovärdiga i sitt sätt att vara. Själv kan jag känna mig lite utsuddad och otydlig, t ex har jag aldrig haft någon riktig linje vad gäller mat utan växlat mellan det ena och det andra.
Det har nog med dålig självkänsla att göra. Det är inte bara kring mitt drickande jag känt mig som en bluff, utan det finns med mig hela tiden, en rädsla att bli avslöjad som den inkompetenta person jag innerst inne känner mig som trots yttre sk framgång.

... men nu jäsiken äre äntligen semester!

Så gott att kunna gå in på ett sådant här forum och både le och skratta åt inlägg, när mångt och mycket många här ändå lever med lite skuggor över sig. Det visar liksom att hur mörkt det än kan kännas ibland och hur stora mörka moln som skuggar en, så finns det alltid ljusglimtar att glädjas åt. Tack hörrni för den goa positiva energin :)

Jag tycker också det känns himla skönt att du fått hem gubben - hans kockkonster till trots. "Kockkonster"? Herregud, finns det ordet ens i SAOL? Kram på dig.

Dina ord känns som att helt stilla lägga sig ner på solvarm, mjuk mossa. Tack, fina, för att du gav mig den feelingen. ♥

Att leva med en missbrukare/beroendeperson är ju som att vara singel. Du lär väl få fixa allt eller det mesta? Hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga

Bra gjort styrkekramar

Å du känns som en tvillingsjäl.
Känner igen mej själv så väl i det du skriver.
Jag har inte behövt uppleva den
stora sorg du gjort men förstår och har erfarenhet av vad en depression kan ställa till med.
Instämmer också med din upplevelse av aa som nåt slags väckelsemöte.
Jag kände mej förminskad som människa på nåt sätt. Svårt attförklara men jäkligt obehagligt.

Lyssnar på "Little by Little" med Ulf Nilsson.
Världens bästa och skönaste pepplåt i läget som råder.
Rekommenderad varmt?

Ni är så jäkla coola hela bunten, vet ni det?!? Fasen vad jag blir stärkt av att läsa era svar. Om det någonsin blir dags för mig att lägga mig på den där britsen (eller hur sjutton man nu gör) för att krysta eller snittas så hoppas jag att jag har en lite procent av ert mod. Hatten av för mammorna!

Ja nu har jag äntligen min gubbe här.
Så himla skönt men samtidigt känns det falskt och fel att jag.inte vågar berätta om gårdagens fylla.
Vet inte om han förstår, han säger iaf inget.
Och käk ja....haha...karlar - jag har varit vegetarian i evigheters evighet och när han skall fixa käket blir det - rostbiff :(
Men det är tanken som räknas.:)

Ville bara skicka lite extra värme och pepp! Det måste varit fruktansvärt att gå igenom det du gått igenom. Även jag började dricka mer i samband med en stor sorg, då kändes det som enda utvägen för att stå ut.

Nu är jag väldigt nynykter och kan inte komma med några superråd men jag har ändå redan upplevt känslan av att suget släpper och det kommer det att göra för dej med.

För mej hjälper det att tänka på att det faktiskt bara är hjärkemi och hjärnan går att lära om.

Jag har tagit till mej två citat härifrån som hjälper mej mycket. Kanske kan det hjälpa dej också?
Någon skrev:"Om jag hade vetat hur bra det skulle kännas att vara nykter, då skulle jag blivit det för länge sedan"
Någon annan skrev: "För varje gång man klarar att motstå suget så blir det lättare nästa gång"

Du fixar det här! Jag hejar på dej!

Dessa två jävla samarbetar säkert vilket gör att du får större problem

Tack för era kommentarer och Madeleine83 du skriver helt rätt att det ju är sjukdomen alkoholism vi ska hata inte oss själva. Men det är svårt att inte hata sig själv dagen efter när man återigen för, jag vet inte vilken gång i ordningen, har misslyckats med att sluta dricka! Såna här dagar blir jag mer eller mindre uppgiven och det känns meningslöst att ens försöka och tro att det ska gå. Hur många gånger kan man misslyckas och ändå lyckas? Går det? Jag tycker att nu när jag har erkänt mitt problem och jag vill sluta och jag har sagt det till mina anhöriga och närmaste vänner och jag har tagit tag i det genom att skaffa antabus och ändå går det inte. Vad är det som styr suget? Är det mentalt, är det fysiskt eller kemiskt eller alltihop?

Jag är ensam och började dricka på allvar i min ensamhet för flera år sedan när min sambo dog i en olycka. Men jag har haft min alkoholism med mig från den första tonårsfyllan men hållit det schack i alla år medan jag var sambo för han drack nästan inget och visade tydligt vad han tyckte om mig när jag drack. Tomheten, sorgen, saknaden, depressionen som kom efter hans död har självklart påverkat mig så att mitt drickande har blivit ett problem och mycket självdestruktivt.

Det är kanske så att jag behöver professionell hjälp men det skulle vara så skönt att kunna själv, bara sluta så där som så många andra här verkar ha gjort. Jag vet att det är vanligt att man tar antabus på vårdcentralen men jag trodde verkligen att det skulle vara min räddning om jag bara fick hem en burk så skulle det lösa mina problem. Men trots att man måste planera flera dagar framåt innan man kan dricka när man äter antabus så har jag inte kunnat styra om i tankarna under dom tablettfria dagarna utan jag har bara väntat på den dagen då jag kan/törs dricka igen.

Jag tror innerst inne handlar det om att jag inte kan acceptera att jag aldrig kan dricka igen. Att inte kunna ta det där immande glaset kallt vitt vin någonsin igen, inte under några förhållanden, det känns som ett straff! Jag vill kunna dricka normalt men jag vet att jag inte kan, jag vill dricka för att bli full! Varför är det så svårt att acceptera att man inte kan/får dricka alkohol? Hur kan något som får en att må så fruktansvärt dåligt vara något som man inte kan ge upp och inte vill leva utan? Hur kan det bli så här? Kan jag bara acceptera och förlika mig med tanken och tycka att det är ok då tror jag det skulle vara lättare. Att aldrig börja förhandla med sig själv om när och om man ska dricka. Hur ska jag komma till acceptansen och känslan av att jag visst också kan leva och VILL leva ett liv utan alkohol?

Jag är en naturmänniska som har hund och har varit och är fortfarande väldigt aktiv inom min ras och tränar och jobbar mycket med min hund. Till och med det har fått stå tillbaka på senare år pga av mitt drickande och jag har så jäkla dåligt samvete ibland när jag ser hur min hund längtar efter att få göra något kul men jag orkar inte. Även dom nyktra dagarna är jag för trött för att känna samma glädje och energi inför hundträningen som jag hade förut. Nu är min hund gammal och jag planerar att skaffa en valp men jag är rädd för att inte ge valpen allt det jag vill ge den om jag inte kan sluta dricka.

Jag har varit på ett par AA möten på den ort där jag bodde förut men tyckte det var skitjobbigt, kändes som något slags väckelsemöte med saker som skulle sägas och hållas i händerna osv. Men jag kanske ska ge det en chans till här på min nya ort.

Allt under kontroll igen. Hamnade i en knepig situation. Har tagit 1 till oxascand & är inte skakig ens. (Kanske inte stämmer helt) Fantastiskt!
Ska jobba hela helgen nu.

Har jag ingen rätt att säga han borde lugna ner sig?????
Stressig som fan o klara inte få igång tvn ens, sa bara att lugna ner dig lite men pang....fick till svar att passa det inte hur han va så kunde vi skita i det....
Jag svara bara att jag tänkte inte tvinga honom till ngt o ville inte han ta sina antabus så e det upp till honom.
Har jag ingen rätt att säga lugnt att han borde lugna ner sig??????

Och jag som behöber en handyman nu när hallgolv och kökskakel ska bytas. Perfekt! Välkommen V, och nej du har inget att säga till om i frågan.

Välkommen hit! Har också ibland lekt med tanken på att låta mig bli avslöjad på bar gärning - genom att lämna tomflaskor synliga eller svara i telefon när jag är så full att det hörs på mig. Men det känns bättre att ha berättat det med ord i nyktert tillstånd.
Fast det var svårt och jag har dragit på det länge. Jag trodde att han skulle bli så besviken på mig för att jag ljugit för honom. Men han reagerade mer med oro än besvikelse. Fast jag vet inte, kanske har hans tillit till mig blivit naggad i kanten? Det återstår att se. Snart ska vi iväg på en semesterresa och då finns inget annat alternativ för mig än att vara nykter. Jag har fasat för resan som jag sett som ett jättedilemma - dricka eller inte dricka? - men har nu börjat orintera mig i hjärnan efter att det är nykterhet som gäller. Kräver däremot inte av mannen att han också ska hålla sig nykter. Han får göra som han vill. Det känns just nu som att det inte spelar någon roll för mig hur han gör.

Ny inifrån och UT ska det stå, ute blir nå't annat

Din gamla skrud ligger nu på komposten och förmultnar. Av jord är du kommen och av jord skall du åter varda. Må du så frön i din nya jordmån som växer till oanade rikedomar. Kom ihåg att gödsla (använd gammal skit) och vattna (med glädjetårar). Dressbytet är en inspiration för oss nya på forumet. Känns tryggt att veta att det går, vill så gärna följa dina spår. Om det gamla var en tung brynja ser jag det nya som en silkestunn negligé (mannen V. behöver få mumsa också).

Apropå Vändningen, Steglitsan vore väl nå't, lagom ung utan barn med en intellektuell knopp och säkerligen sjysst kropp, och väljer man en yngre förmåga måste ölmagen hållas i trim. Och tänk Steglitsan om du vore ledig så kunde du få en alldeles egen handyman och matcha tapeterna efter årstid, tavlan med "Living the dream får förstås hedersplats. Jag behagar skämta, min dystra stämning till trots, kunde bara inte låta bli att se hjärtan när jag läste Muränans reflektion.