Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen
Lita på din magkänsla som sagt ......Jag hade samma problem !
Tråden återkommer igen och mönstret också .

Visst att det är lite jobbigt att vara ensam.....men det går att överleva det också :).
En tips -dillstuvade potatis och kallrökt lax !!!!
Ha en fin söndag .Kram till dig

Lustigt vad många upplever samma saker, som drömmar om alkohol. Inte så konstigt kanske. Det man har i huvudet på dagen kan man lätt drömma om...
Dottern sov hos en kompis igår så jag var ensam hemma från typ 14. Blev lite jobbigt första lördagen på länge som man skulle vara nykter. Hade en riktig svacka på eftermiddagen men isterband och stuvad potatis dämpade suget bra. Ett av många bra råd jag fått på forumet "var inte hungrig".

Imorgon är det en vecka...En bit på väg. Jag är inte så orolig för julhelgen mer än att man är ledig. Julafton innebär inga spritfester i min släkt. Värre med nyår då man kanske hamnar i annat sällskap. Har inga planer än...Ha en bra tredje advent allihop!

Till dig Berra! Allt det bästa/ mt

lugnt och stilla. Har än en gång här mött den första, försiktigt ställda, frågan: "överreagerar jag?" Hur många gånger har jag mött den frågan i lite olika formuleringar här? Många, många. Alltför många. I början när jag var ny här undrade jag över andras tvärsäkerhet: "Ja, det är missbruk... och förnekanden hör till bilden." Nu undrar jag inte längre, jag känner igen mönstret som insidan i min egen ficka.
Det har varit en lång väg att gå och jag lär mig fortfarande, om mönster i relationen, om medberoendets och missbrukets kraft och mönster, om livet. Jag är så oerhört tacksam att detta forum fanns för mig när jag behövde det som mest. Och att det har funnits kvar. Oändligt tacksam är jag.... och tänker på de vänner jag mött här. Vänner som finns på geografiska avstånd men nära i mitt hjärta. Vänner som vet mer om mig än de jag möter i fikarummet och andra närbelägna sammanhang.
Idag går vi tillsammans, mannen min och jag, och vi lär oss fortfarande, om oss själva och varandra, vad som händer emellan oss. En spännande och oftast trygg resa.
Allt gott till dig som läser. Det går att ta, och återta, makten över sitt liv! Adventsglädje! / mt

så bra att du hittat hit! På den här sidan återkommer "din" berättelse gång på gång.... Även om de yttre omständigheterna varierar är mönstret detsamma. Det verkar utan tvekan vara så att din sambo dricker och har gjort det redan då ni var särbos. Att ljuga och förneka alkoholproblem hör till sjukdomen alkoholism. Viktigt att du inser att missbruket är hans problem som han själv måste ta tag i. Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen mönstret. Fortsätt skriva här, det hjälper mycket att formulera sina funderingar och erfarenheter. / mt

Ja det gör träningen verkligen, hjärnspökena avtar när man ska sova. Har själv svårt att somna, mycket pga saker som alkoholen har ställt till i mitt liv, ångesten tär och gnagandet är så jävla frustrerande. Kan inte göra nått åt det som varit. Letar nu efter bra kbt behandling, någon som har något bra att rekommendera?, finns så mycket. Kanske en dag kan jag få ro i mig med det jag inte kan påverka.
Man vet aldrig när det är dax att lämna jordelivet, och jag vill kunna känna mig på nått sätt tacksam o glad. Inte som nu, ohel och miserabel över den tid jag supit bort. Finns ingen kärlek i det.
Mina tankar idag har kretsat kring hur jag känner mig annorlunda på något sätt! Mer lugn den här gången. Har ju inte varit så länge nykter men känns mer fridfullt på ett bra sätt. Blev skit lätt irriterad och sur över små saker. Jaha dax att äta:) så gick det över. Säkert för att man tidigare drack öl om det var jobbigt och antar att suget ligger lite undermedvetet även om man inte tänker på öl. Försöker slå om kosten men just nu äter jag om jag måste. Bättre de än öl

Förstår verkligen att du är i en jobbig tid just nu, sjuk o ev biverkningar. Har inte själv någon erfarenhet av antabus men förstår din frustration. Jag blir också väldigt lätt irriterad frustrerad och bitter. Var så lätt att ta några öl om man haft en jobbig dag. Men var Aldrig någonsin värt det! Snart är du kry och kan träna igen. Weather the storm...
Du borde nog höra med din doktor om biverkningarna är normala

Du överreagerar inte, något är uppenbarligen fel!

Ingen som helst tvekan om att han smygsuper! Han har druckit upp spriten du hade med dig! Han kan inte få det beteendet av att vara trött. Han har allvarliga problem och du inbillar dig ingenting...Jag vet det för jag har varit honom. Min dåvarande konfronterade mig och hade rätt i allt vad hon "anklagade" mig för. Jag blånekade och hon lämnade mig till slut. Men hon sådde ett frö och nu gör jag ett allvarligt försök.
Mitt råd är att du ska vara besvärlig som fan eller lämna honom. Tala om att du märker att han smygsuper. Det finns ingen som smygsuper som inte har problem, och innerst inne vet om det. Finns större experter på din sida av saken än jag på denna sidan som jag hoppas kan ge bra råd!

Tack Ebba för dina kloka kommentarer, förstår verkligen att AA är hur bra som helst för att bli påmind om allt dravel alkoholen har skapat. Jag ville bara inte att mitt liv skulle sluta där.... Men det kanske eg är så att mitt liv påriktigt skulle börja där.

Vill bara säga att jag har en riktig jäkla skitdag och det är inte för att jag inte får gå ut och festa. Kanske är det för att jag känner att jag måste bli nykterist, någon typ av sorg även fast jag vet att det är rätt. Blir även lite deppad av att folk runtom mig tror att jag är deppad men att jag själv inte känner så. Samtidigt tror jag att jag stänger in mkt känslor och det är nog därför det varit så skönt att bara festa och ha roligt och inte tänka på morgondagen. Moget beteende när man är över 30 år va? :( Hur fasen ska man lyfta sig ur den här askan och verkligen visa vem man verkligen är?

Ska försöka lyfta hakan och göra detta till en okej kväll så får jag hoppas det finns mer positiv energi imorgon.

Ha en bra lördagskväll alla ni därute! Kram

Ja där ser du vad träningen hjälpt tidigare! Alla får svackor o mindre motivation, och det är som du säger...man kan lätt glida i från. Jag gled i från lite under sommaren för att jag hela tiden fick småskador och inflammationer. Och drack mer och mer alkohol bara för att jag blev nere." Äh, det är ändå ingen ide att träna" Till slut kändes det helt omöjligt att ta en första löprunda! Tränar allt i kondition. Löpning, cykling, skidor, spinning. jag började träna ordentligt igen för 1 månad sen. Ska fan inte bli en tjockis! Och hur bra är alkoholen om man vill vara pigg, fräsch och vältränad? ;) träningen hjälper mig också att hålla ångesttankar borta. Är helt enkelt för trött efter träningen för att grubbla på kvällarna. Det är bara i början av nykterheten som jag hade sömnproblem, säkert pga av abstinensen. Det blir bättre, men det är DU som måste orka ta det första steget mot nykterhet. Ingen annan kan göra det åt dig.

Akvariet med allvaret i.
Längesedan jag var här.. Igen
Det du skrev är så behjärtansvärt, tänktvärt och memänskligt. Tyvärr är jag återigen ett offer för A. Allt går bra, familjen har hyffsad harmoni, företaget bättre än någonsin. Men..... Jag vet hur lömsk den jäveln är innerst inne. Det kommer få en "sketen ände" en vacker dag. Det vet jag, och måste tänka om i de banor du skriver och beskriver. Jag är inte gjord för familjeliv, måste deala med det på ett sätt som jag inte gjort tidigare innan min kropp ger upp. Snittar 3-4 timmars sömn och använder A som en "uppåt drog". Är expert på att dölja! Tyvärr. Ge mig en räjäl käftsmäll som i somras när jag vaknade! Är inne i björnidet rejält och måste få en ny vår. Lovar att återkomma då!

Ja det gäller att så fort som möjligt komma igång med träningen när man tillfrisknar, en kort sväng bara räcker. Jag väntade för länge och gled ifrån. Jag brukar gå på gymmet och träna eller jogga. Är nu ett tag sen jag joggat men försökt denna vecka ta upp gymmet igen, lite tungt när jag kände hyfsat i form tidigare men tänker ta korta svängar till en början o komma igång.

Det låter som en jätte bra utmaning du lagt upp för dig. tufft men låter som du kommit igång bra med den:)
Jag sprang mycket på våren och mådde jätte bra, jag satte upp ett mål att klara av en tid under blodomloppet och jag klarade den på håret. Det var en härlig känsla:) så bara jag nu kommer igång så ska även jag lägga nya mål.
Det är nog bra att lägga upp mål att ha något att peppa till, stort som smått. Låter som du har mycket kul att kämpa och se framemot:) Det är inte alla dagar det är kul att träna men endorfiner är så bra att träna för, det utlöser så mycket i huvudet som kroppen. Vad tränar du för något? Har funderat på andra tränings former men inte hittat ännu nått annat.

mina ovanstående rader så ser jag eländet i skrift.
Ojdå då,han håller på att vakna till.
Såhär kan han inte fortsätta,bäst att se till att hålla någon vettig i handen.
Eller ge den sk vettiga lite näring så hon inte drar vidare mot nya (bättre?) mål.
Få se vad kontentan blir av denna kväll.Blir svårt att inte öppna munnen och tycka en massa.

Har läst om ditt kämpande i tråden. Jag har varit nykter några få veckor och använder också träning för att hålla mig borta från alkoholen. Vad är det för träning du kör? Jag tror verkligen träningen och alla endorfiner hjälper mot oro och ångesttankar. Låt dig inte sänkas av att du blivit sjuk! Träna någon annan typ av träning istället..Sätt upp mål, både kortsiktiga små mål och något längre fram. Mitt kortsiktiga mål är att gå ner 10 kg på 2 månader, har klarat hälften och en månad kvar. Siktar även på triathlon, löptävlingar och cykelwasan nästa sommar! :)

Är fortfarande sjuk, men ska inte ta några avgörande beslut ÄN ang antabusen utan vänta några dagar. Idag ska jag bara lyssna på julsånger, slå in julklappar och spana efter några nya, spännande recept att tillaga till julafton som vi ska fira med väldigt många släktingar. Beställa lite julklappar på nätet och bara ha en lugn skön dag....:)

Hade också en massa obehagliga alkoholrelaterade drömmar innan jag blev nykter för några veckor sen. Kunde vara en mardröm att man vinglar i ett läskigt mörker och man ser suddigt. Eller drömma att man jagas och inte kan springa, utan ramlar hela tiden.Alla såna drömmar är redan puts väck som tur är! :) vill inte ha dom tillbaka heller.

Tourettes har jag faktiskt funderat på tidigare, men glömt bort här emellan. Jag saknar andra kompulsiva beteenden (tics), som hör ihop med Tourettes, men det jag beskrev låter nog väldigt mycket som ett försteg till koprolali (vilket i sin tur är det mest kända symptomet för Tourettes). Till all lycka har det aldrig varit så illa, att jag verkligen skulle ha sagt något olämpligt, allt händer inne i min skalle och hålls där.

Antagligen hör det här nära ihop med den där inre domaren jag talar om. Det känns liknande inombords. Ångestkanalisering kan nog kanske också träffa rätt?

för andra gången på 7 månader.Han vill komma idag och kanske sova över.Jag frågar om det inte är på kvällen det är tungt för honom att stå emot.
Ja,erkänner han det är det.
Så då står jag där med helt öppna armar och kan inget göra om han väljer att åka ned ikväll och fortsätta fylla sig.
Frustrerande är bara förnamnet.
Men detta är ju då första försöken till någon sorts förändring i alla fall.

som kanaliseras i det här behovet att få säga enstaka ord.Lite touretteliknande.När trycket utifrån eller inifrån ligger på.Jag har haft liknande känslor,bland annat dödsångesten som har drivit på mig att jobba för mycket så jag slipper uppleva den.Presterar jag så är jag.Nu har jag äntligen lyckats stilla min inre motor.Först är det tomt tyst och trist och framför allt fruktansvärt tråkigt.Men om man vågar stanna i vakuumet så kommer till sist friden i mitt fall ska jag tillägga.Håll fast på den inslagna banan att låta bli,det är nu jobbet börjar.

Vill dela med mig av hur det har varit för mig med ordet "alkoholist."
Det ordet var för mig förut något helt främmande och jag såg absolut inte mig själv som alkoholist till en början.
Nu flera år senare skrämmer inte det ordet mig längre, det hjälper mig istället.
Det ordet är liksom förklaringen till varför jag har gjort så mycket galet när jag har druckit. Under så många år bröt jag ner mig själv och min tro på mig själv pga alkohol. Jag blandade ihop det hela och kunde inte se att det var alkohol som var boven i dramat. Det var ju jag som var en idiot i grund och botten började jag känna och tro. Att jag nu ser på mig själv och känner att jag är alkoholist hjälper mig att förstå varför det blev som det blev. Ordet tröstar mig faktiskt och hjälper mig att förstå varför jag inte ska dricka alkohol.
Kram!

Tack Magnus.
Intressant och lärorik läsning för mig.

Dyngmörkt ute, vilket säkert inverkar, men tyvärr är det ett inre mörker jag skriver om här. Jag skrev efter 5 veckors nykterhet (mina #36 och 37#) om hur jag, med nykterheten helt blev av med mina morbida tankar under nattvak och ännu viktigare, med min inre domare, som tidigare brukade hoppa fram ur tomma intet och klubba mig med en mental slägga, byggd av självförakt och hån.

Ungefär fyra månader var allt det där faktiskt helt borta, men nu har tyvärr både nattfantasierna om döden och den inre domaren krupit fram ur hjärnskrubbarna igen. Dessutom en tredje grej, som jag inte ens märkte att var borta, före det kom tillbaka. Vulgära och puerila tankar (ofta enstaka ord), som kan hoppa fram i min hjärna när som helst (t.ex. på möten), de liksom ropar i min hjärna, så att jag får hålla tillbaka för att inte ropa dem högt på riktigt. Kanske undertryckta aggressioner, som tar sig sådan form i min hjärna?

Som jag skrev redan vid 5 veckor, så är jag mera förvånad över att allt det här var borta så länge, än över att det kom tillbaka. Allt det här har rötter i mig, som går tillbaka till tider långt innan alkoholen. Det positiva, är att allt det här åtminstone tillsvidare är väldigt mycket svagare nu, än det var då jag ännu drack. Snarare en viskning, eller varning om vad som finns i mig, än ett verkligt problem här och nu. Men fundersam gör det mig och fördjupar nog mitt vinterdepp.

Det är många här, som skrivit om liknande cykler. Livet är i grunden väldigt positivt i några månader efter a-slut, men sedan vid 6 månader, eller 1 år, eller så, så blir livet svårare igen. Undrar om det finns forskning om det här och hur mycket de som jobbar kliniskt med missbrukarvård ser av det? Vad beror det på och hur kan man motverka det.? Jag har vintermörker, jobbstress, parrelationsstress och fan och hans moster, som jag kan skylla på om jag vill, men inget av det låter helt rätt. Tror mera att det här kommer inifrån mig själv.

Nåväl, ett tunt lager snö täcker marken, denna lördagsmorgon. Om en vecka vänder mörkret. I hopp om litet mera ljus och vila under julen. Glad Lucia till er alla.

Något för dig att minnas och ett jättefint exempel för alla oss andra.