Senaste kommentarerna i forumet

Och har funderat på det. Vill du verkligen sluta?
Du gick till läkaren igår och det gick inte bra, Theralen dropparna/tabletter hjälper inte.
Det är en medicin man ger alkoholister mot oro/ångest men man måste ju ge det tid att verka och ska inte tas med alkohol.
Ingen annan än du kan "fixa" detta åt dig, det kräver att vi får stå emot suget i början men det blir rätt fort lättare. Ta hjälp av AA, skriv här men ta inte till flaskan.
Ta bort all alkohol från hemmet, annars är det svårt att stå emot och det är det vi måste göra i början.
Mina barn bor ffa hemma men de hade tappat all respekt för mig, de verkligen avskydde mitt drickande och den jag blev då.
Idag är det inte så längre, det går att ändra på det men det kräver att vi VILL göra det arbetet som krävs dvs idag tar vi inte första glaset vad som än händer.
Kram!

Vilken djävulsk sjukdom detta är, du sitter i soffan med familjen runt dig och de tycket det är jättemysigt med godis och tv ( och att du är med nykter). Medans du längtar bort och vill vara för dig själv och bara dricka vin ensam med tända ljus.

Vad gör sjukdomen med oss? varför vill vi inte mysa med våra barn och man/ fru och samtala med dem?
Den bild du målar upp med fredagsmys ensam, lagandes mat, tända ljus och vin, den är alkoholdjävulens bild, där finns inga barn eller man/fru med för de (framför allt barnen) vill inte vara med oss då.
Är det så mysigt att man/fru/barn inte vill vara med oss? Är inte det fruktansvärt hemskt!

Det här är svårt, det är en hemsk sjukdom men det går att få mysiga fredagar utan vin. Laga mat, tänd ljus och drick något gott (alkoholfritt), numera kommer mina tjejer in i köket när jag lagar mat ( gjorde de aldrig när jag drack) och det är så mysigt att få tiden att småprata om allt möjligt.
Ge det lite tid, det blir lättare. Kram!

Åh vilken dålig dag idag. Har gått omkring med en känsla av att jag skiter i allt. Tycker att alla är idioter och att jag bara vill fly bort härifrån denna tråkiga, enformiga, banala vardag. Alla begär så mycket från alla håll och kanter. Chefen kräver och kräver och kräver, ensamma gamla (halvalkade) pappa ringer och kräver. Barn ska bli skjutsade hit och dit. Vill bara bort från allt. Kom hem från jobbet till mannen som lagar nån tafatt och inte så god middag. Försöker glädja mig åt en A-fri öl, smakar gott, men var är känslan?? Vill att allt ska vara som förut när jag kom hem på fredagen och satt i köket med tända ljus och ett glas vin. Drack sedan ganska många glas vin medan jag lagade maten. Men jag stod där och fixade och hade det väldigt mysigt med tända ljus överallt. Fick komma ifrån allt detta tråkiga, banala och trista radhusliv. Vill här ifrån, vill ta en paus från allt detta. Vill till huset vid havet med en resväska full med rödvin och bara dricka, se på havet och sova. Istället sitter jag här i soffan och försöker att inte gråta medan resten av familjen tycker att det är mysigt med godis och Fångarna på fortet. Var det så här mitt liv skulle bli? Är detta höjdpunkten och belöningen efter en veckas slit på jobbet? Godis och dålig TV? Tror att det är lika bra att börja dricka igen om jag ska stå ut med detta. Känner en sorg större än någonsin, är den tiden förbi när jag kunde ta mig härifrån - i alla fall för en stund?

Nej, jag menade inte och dra ner stämningen här med mitt depressing-talk. Det är bara så skönt o få häva ur sig ibland. Kanske kan jag hjälpa någon av er där ute i cyberspace o se och minnas eländet. Ni som kommit längre. Ge en återblick av hur skit livet faktiskt blir när spriten tagit överhanden.

Jag gick ju till vårdcentralen igår för och be om hjälp och med mina stoora problem räcker det nog inte med en gång, eller hur? Jag har ju faktiskt supit bort det mesta i mitt liv och då kan jag inte förvänta mig att läkaren ska komma med ett trollspö och säga: du är botad, min dotter!

Nej, jag vet inte vad jag ville säga, egentligen; kanske be om stöd, kanske vilja ge stöd..Vet inte just nu.

Framtidstro har jag i alla fall, ännu (hur overkligt det nu än låter!)

Kram!

Hej!

Jag var till vårdcentralen igår och talade om hur det ligger till. Ok, det kändes ganska bra och befriande att få häva ur sig sina problem. Det är en stor sak för mig, i alla fall, och erkänna och be om hjälp. Jag ska ju annars klara allt själv. Så jag gick därifrån med en massa B-vitamin och nåt som man kunde ta för att bli lugnare; theralen, heter det visst.

Jaa, det kändes väl ok då, men inte nu längre. Nu sitter jag här igen och gömmer mig bakom en flaska. Jag orkade inte stå emot. Theralen-medicinen hjälpte inte nåt vidare. Mina problem kvarstår. Jag ska dit om en vecka igen och får väl hoppas att det går bättre då. Jag frågade läkaren om jag kunde få något emot ångesten, men han ville inte ge mig nåt nytt beroende i form av lugnande och det höll jag med om. Nej, så klart, men vem är det som får lugnande då? Är det sista steget när man blivit skogstokig och gått bärsärkagång på vikingavis? Då kanske man får. Det är så jobbigt när man bara vill krypa ur sitt eget skinn, liksom..

Hur gick det för dig, Satass? Du var ju också till öppna vården? Gick det bra?

From sims, den förskräcklige

.... om det dessutom hade varit en vanlig baksmälla med i bilden! Nu kan kroppen ägna sig åt att fixa förkylningen utan att behöva ägna sig åt brandkårsutryckningar till lever, hjärna och andra stället som påverkas av det gift vi häller i oss!

Hoppas ni får en skön helg!

hoppas du får en skön helg!

Ja, du det är många gånger, man skulle vilja ha ett facit att tjyvkika i.. Men då skulle vi förmodligen gå miste om en massa lärdomar.. ;-P
Det sägs att det bara är "gamla själar" som klarar av tjorviga liv (om vi nu är här för att utvecklas)
De som är födda med silversked i mun, klarar inte av mycket annat än bli uppassade de första liven..
Och visst, försöker vi ta genvägar (alkohol hmmmm)Och vi kan sitta kvar där vi började.
Men det verkar som om väldigt många av oss, är uppe på banan igen.. ( SÅ tror jag i alla fall, resten, kan ju ta det som en "rolig historia". Det bjuder jag på!)
Ha det gott, så hörs vi nästa vecka.. Med gubben i samma rum som datorn, är det lite svårt att skriva det man verkligen vill!
kramar trollis

Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du! Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du!

Mulletant är en annan klok gumma så den bloggen ska jag också kika på :-) Tyst aggressivitet känner jag är säkert någonting som jag kommer att känna igen mig i. Jag har lite problem med min "osande" man nämligen. Jag kallar det att "osa" i brist på bättre ord, det är när jag känner att "det är något" men ingenting egentligen sägs. Jag VET att detta påverkar mig, men kanske ännu mer än jag tror.

Ibland har jag tänkt tanken att det vore en trygghet att veta att man har ett liv till, ett liv efter detta. Då skulle jag kunna göra om, göra rätt, göra alla de där valen i nästa liv och så skulle jag kunna låta detta pågående liv lalla på bäst det vill. Men, innerst inne vet jag ju att det är här och nu som jag har fått mig tilldelat. Det är det här livet som jag skall göra det bästa av. Men det känns jobbigt att göra det. Jag är rädd för att göra de där valen, att göra fel. Nu när jag skriver detta så inser jag (självklart!!!) att det ju är en stor anledning till att jag druckit - då glömmer jag bort att tänka på allt det där jobbiga, det där ansvaret som bara är mitt. Ansvaret för hur mitt liv skall vara.

Finns det någon sorts tankeöverföring...? Ungefär dom orden sa min vänninna också ;-P
Och jag är lika ambivalent som du då.. för jag tillåter mig att tycka om människan, men gillar inte beteendet..
Kanske får jag en dag styrkan att kliva ut genom dörren och gå, men då vill jag känna att jag gör det för min egen skull, inte i någon sorts trots, ilska, eller "maktdemonstration", utan för att då är det oåterkalleligen så att han inte "vill" förändras, att han inte ens tagit ett steg mot att inse, att han är beroende.
Under tiden, får jag faktiskt se till att sluta underlätta de delar av hans liv som hänger ihop med mitt "medberoende" ( jag kommer nog att bli en smula dj*lig ett tag...)
Kikade in på en blogg, som mulletant tipsat om i medberoende delen av forumet..
Jag sätter in länk till Carina Bångs blogg - den sidan om maktlöshet/maktfull http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html och startsidan http://medberoendeinfo.blogspot.com/ ("lånad av mulletant" för den är så bra!)
Blev sittande, läste och fick några små aha-upplevelser.. Det där med "tyst aggressivitet" t.ex. När den andre "drar ner järnridån" och bara känns "kyligt artig" och man känner sig påpassad... hmm. Ska nog kika mer i den!
För det är ett beteende, som jag tror påverkar mig MER, än jag velat erkänna för mig själv..
Och ja, idag väljer jag att inte göra just det valet @^@
Ha en bra dag Stigsdotter!

Trots tröttheten tog jag mig iväg till en keramikverkstad med en jobbarkompis. Det var så himla bra för mig! En liten, liten stuga och lera att leka med. Det var några till där, som jag kunde småprata med men inte behövde bry mig så mycket om. Lite samma sak som med slipandet och stickandet. När mina händer får jobba med enkla saker kopplar hjärnan av. Men jag har tänkt på det där med vila oxå och det är nog mest den febrila tankeverksamheten och sökandet som gör mig lite stressad. Så nu försöker jag låta dessa tankar bara sväva som de vill utan att försöka få dem att "bli något". Det är även tufft på jobbet nu, mycket som händer och ett högt tempo med krav från alla håll. Men där har jag aktivt bestämt mig för att "bara göra mitt jobb" just nu. Kan ju inte vara med överallt hela tiden. Just nu är det jag som är viktigast. Oj, den tanken var verkligen ny - är jag viktig?

Så trevligt att du tittar in här - du är också på väg in i "det vidare livet", jag känner så starkt hur du växer in i (tillbaka till) en stark och stolt hållning som nykter. Det gör mig så glad och varm i hjärtat!
Visst är det sorgligt med alla nya men hoppfullt också! Sorgligt med alla som lider i missbruk och medberoende - hoppfullt varje gång någon gör en ansats att göra sig fri. Det är fint att få vara med och hjälpas åt och vara viktiga för varandra - så här anonymt men mycket nära. Varm systerkram, hoppas din resa blir fantastisk! / A

Vinylskivor var inte igår inte. Har länge tänkt att jag ska göra mig av med mina, snart är det väl dags att slänga ut CD-skivorna!!!

Hej markatta!

Du har redan fått så kloka svar här, men jag vill ändå svara.

Så som du beskriver din situation så är du fast i ett destruktivt medberoende, det är destruktivt både för dig, för honom och för er relation. Han kommer inte att bryta mönstret, utan det måste du göra. Även om det är ofattbart svårt, jag vet...

För varje gång som du backar från ditt ultimatum och fortsätter underlätta för honom att fortsätta dricka, så vrider du spiralen ett varv neråt.

Det absolut bästa du kan göra för honom (och dig själv) är att helt kapa kontakten, se till att hunden kommer någon annanstans, och sedan vara stenhård på att han är välkommen att kontakta dig när han har sökt och tagit emot hjälp för sitt missbruk. Först då (sätt mätbara mål, som tex hur länge han skall ha varit nykter och då menar jag typ ett halvår eller så) är han välkommen att diskutera er relation med dig, och först då kan han få träffa sin hund igen.

För att klara av det här så behöver du också hjälp. Har du någon samtalskontakt som du kan använda? Har du sökt dig till Al-Anon (www.al-anon.se)? Vad finns det för beroendestöd i kommunen där du bor?

Och du... Du håller inte på att bli dum i huvudet. Du reagerar precis som alla vi andra. (I så fall är vi koko hela bunten... ;-) Däremot är du fast i ett medberoende, och det går att göra någonting åt med rätt stöd.

Dessutom är det inte meningen att man skall vara rädd för sin partner i en relation, eller hur? Du behöver inte ha det så.

Var rädd om dig, fortsätt läsa och skriva här!
/H, tillfrisknande medberoende

Apropå vakna upp utan baksmälla. Dean Martin, som var känd för att inte spotta i glaset, sa ungefär så här en gång: "Tänk på alla nykterister, vad jobbigt det måste vara att vakna upp på morgonen och känna att det kommer inte att bli bättre än så här" :-)

VV

Och lämnar en systerkram. Det är så rofyllt på något vis att läsa dina rader. Jag vill göra det oftare men min rutin har varit den att till den här och anhörigtråden kommer jag när de andra trådarna "tagit slut" och de gör de ju inte riktigt längre. Visst är det sorgligt att det kommer så mycket nya människor hit?

Bra såklart med lite nya infallsvinklar och att vi kan hjälpas åt mot tillfrisknandet, men jag blir lite ledsen över att vi är så många och att vi är så lika. Det gäller även de som kommer hit i egenskap av närstående till en drinkare - deras rop på hjälp, deras förtvivlan och tankegångar är så lika. Det känns lite frustrerande. Ungefär som bekanten som åkte för att arbeta som lärare på ett indiskt barnhem men kom hem snabbt igen - det fanns så många barn och så lite hjälp så hon klarade inte av att hjälpa ens dem hon kunde nå, det fanns hela tiden andra barn som inte kunde hjälpas.

...du har hittat den där högre kraften, gud eller vad man nu vill kalla den. Jag tänker att jag ju redan är "medlem i den klubben" eftersom jag är döpt, gift och medlem i svenska kyrkan så jag kan ju lika gärna försöka ta till mig den tron, men det har ju ingen betydelse. Precis som du säger så är det något som kommer inifrån, en glädje och en tacksamhet.

Vad BRA att du som är så skeptisk och kritisk också känner det där, jag (som egentligen också är skeptisk och kritisk ;-) kände mig nästan lite knasig när jag upplevde den där glädjen och tacksamheten. Jag tror det är viktigt för det egna välmåendet att fundera lite över det där med tacksamhet en stund varje dag. Det är så otroligt skönt att vakna nykter!! "Ha, ha vad synd det är om dig, gud vad skönt att slippa det där!" höll jag nästan på gasta med hög röst imorse när min man inte kunde ta bilen till jobbet för att hans alkomätar-app meddelat att han inte var redo för det.

Universum och allt, svaret på den eviga frågan är - 42. Tack för fisken!

Du behöver inte säga att du är ledsen, jag uppskattar att du är rak, speciellt när jag velar så mycket i min egen skalle just nu.

Jag vet ju att det är han som ska skämmas när han beter sig så men det känns också någonstans oerhört pinsamt att släppa ner masken och att folk i min närhet ska se hur jag mår/har det egentligen. Jag har nog ljugit än mer än han själv om hans egentliga alkoholkonsumption och då speciellt hur han kan komma att bete sig mot mig. Då jag aldrig går med honom på krogen eller på fester så är det ju ingen som vet. Många ser nog honom som lite av en kul kille som gillar att festa bara. Men jag antar att det är en process som får ta ett tag, att våga snacka om det menar jag.

Hunden. Fan fan fan vilken ångest. Kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara för de som har barn i en sån här situation. Vet någon hur det funkar? Hunden var ju vår tillsammans men den är reggad på honom. Jag vill ju inte behöva anmäla till polisen.

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

Även jag känner mig orolig för hunden. Se till att den får komma någon annanstans! Som sagt, lullar han ut utan skor så kan han gå hem utan skor. Du måste tänka på dig själv nu, se till att du blir frisk från ditt medberoende så att du kan finnas där för honom NÄR han bestämmer sig för att ta tag i sitt problem. Du kan INTE göra det åt honom. Jag är ledsen för att behöva säga detta men ditt peppande stjälper snarare än hjälper.

Du finns där för honom fortfarande, alltså är det inte helt fel det han gör. Så fungerar alkoholistens tankar. Jättebra att du har flyttat men du måste stoppa än mer. Säkert märker du redan innan du öppnar dörren om han är berusad eller inte. Är han det så öppnar du inte. Och, handen på hjärtat, skulle han verkligen stå utanför din dörr utan att ha druckit först? Nej, skulle inte tro det. Du öppnar inte dörren, börjar han bråka och det blir ett himla liv, så vad gör det? Det är HAN som då skall skämmas INTE du för att du inte släpper in honom när han är full. DU FÅR GÖRA SÅ!!!

Det är inte svårare än så ;-) ...fast jag fattar att det är svårt, sköt om dig så mycket du kan, och se till att hunden kommer bort från honom!!!

Tack för kommentarerna!

Det är ju så enkelt i teorin, då vet jag precis hur jag ska göra men sen när jag väl står där är det som att jag går in i känsloläge, bara. Jag behöver nog sätta upp någon slags krisplan för mig att kunna gå till om/när det händer igen.

Igår så trängde han sig ju in. Jag varken kan eller vågar mota ut honom fysiskt. Om jag hade ringt polisen så hade det nog blivit ett himla liv. Vet inte om jag är redo att bli ett samtalsämne i kvarteret (liten stad där glogröt är standard till frukost). Men det kanske jag måste om han gör så igen. Nu märker jag att jag resonerar med mig själv. Det är inte lätt. Det är som att jag har blivit dummare med tiden, i alla fall blivit någon jag inte vill vara.

Jag är också rädd att om jag inte träffar honom alls, dvs inte ens när han är nykter, så kommer han inte ha någon som peppar honom att sluta dricka då det verkar helt ok i hans bekantskapskrets att bete sig illa på fyllan.

Du får vila lite nu, du behöver inte vara duktig och hitta dig själv och tänka nya tankar och vara energisk precis HELA tiden. Faktum är att jag blev lite trött bara av att läsa ditt inlägg ;-)

Sen är det en sak till: jag har läst om flera här på forumet som blir så in i bängen trötta när de slutar dricka. Jag kan själv känna det lite. Man får ju se det som en reparationsprocess. Tidigare var det ju så att kroppen hela tiden fick göra brandkårsutryckningar för att skadesanera efter allt gift som vi hällde i oss. Tänk den energi som gått åt att bryta ned all denna alkohol. Det som händer då är att allt annat hamnar lite på "vänt". Det är också därför en del upplever sig få en massa småkrämpor helt plötsligt - inte så konstigt egentligen, tidigare märkte vi i vårt drogade tillstånd inte att det gjorde ont lite här och där men nu, nu kan kroppen ägna sig åt att fixa till allt det andra som behöver skötas om i kroppen. Och DET tar energi och så blir vi trötta.

Obs, min egen tolkning av vad som händer & fötter i kroppen, finns säkert någon medicinskare förklaringsmodell men det hjälper mig att tänka så här i alla fall :-)

chansen att sova i en varm och skön säng så han gå på skiten igen dagen efter. Inackordera hunden hos nån annan så länge så du slipper vara orolig för den om du inte kan ha den hos dig. Han ska ju uppenbarligen INTE ha hand om den. Jag är betydligt mer orolig för hunden för den kan inte välja själv utan är utlämnad till ditt godtycke.

Visst kan man slänga ut nån som valt att lulla runt utan skor !!