Senaste kommentarerna i forumet

Du kunde sålt dem och tjänat en slant! :)

Själv gick jag och köpte nya konjakskupor under min första nyktra vecka. Skrattade faktiskt lite åt mig själv då. Men jag gillar fina glas, dricker alltid min morgonjuice ur ett champagneglas.

Härligt att höra att du har en massa "vanliga" tankar som gör dig lycklig, Sommar. Det förtjänar du!

Såååå. En månad imorgon!! (eller i övermorgon, det beror väl lite på hur man räknar)

Jag funderade över en sak igår. De senaste dagarna har känts mer som en kamp och det beror nog (i a f delvis) på att jag slutade tänka "en dag i taget". Istället har jag tänkt "om sex dagar är det en månad". Kan det vara så, tror ni?

Igår och idag har känts bättre. Jag är lugnare inombords, men känner mig fortfarande omotiverat sur mot min sambo och vill absolut inte ha någon närhet. Det blir väldigt jobbigt för oss båda, han känner sig oönskad här hemma och jag önskar att han bara skulle resa bort. Länge. Jag stänger in mig i mig själv. Flyr jag? Bara att jag gör det utan A? Jag vet inte. Det här känns inte alls konstruktivt och jag förstår inte mitt eget beteende.

I helgen ska jag till en väninnas landställe, utan sambo och barn. Det kommer att serveras en massa A. Bäst att börja stålsätta sig redan nu, jag litar INTE på mig själv. Vill inte dricka men vet att det är en viss tid i månaden i antågande, och då brukar jag vara betydligt mer känslosam och oberäknelig än annars.

När slutar man egentligen tänka på A?

Hej igen.
Det är jag som är kloker men jag har på någotvis lyckats med att slarva bort mitt lösenord.
Är det någon som vet hur man gör då?
Jag kommer inte heller ihåg säkerhetsfrågan.
Ni som har skrivit på min kloker sida förut och kommenterat mina inlägg, vill ni vara snälla och skriva till lila istället.
Sen jag gick med så har mitt liv förändrats, lite som en ketchupflaska.
Först inget sen allt.
Igår så berättade jag på vinst och förlust för min sambo om det smygande med alkoholen som jag skrev om i maj.
För mig handlar det om att vinna eller försvinna, jag tänker inte hålla på och ha ångest på grund av allt smusslande och ljugande, jag gick "all in"
Jag vet inte ännu vad det kommer att innebära för min del men nu är iallafall jag fri och har inte ont i magen mer.
Jag kommer att fortsätta med att vara med här och kan förhoppningsvis hjälpa någon annan.

Vill stanna här i köket med kaffekopp och tända ljus. Igår kväll tog jag i stort sett hela vitrinskåpet och kastade i soporna! Varför alla dessa glas? Jag har otroliga mängder glas för alla sorters A. Men inte mer! Så skönt att rensa ut det gamla! Kvar fick lite arvegods, vinglas och champagneglas stå men alla dessa konstiga likör, grogg, irishcoffe, konjak, drymartini-glas är nu borta! På sista tiden behövdes ju ändå bara ett stort vinglas för mig..... Ska försöka ta mig samman och gå till jobbet. Ta hand om er!

Kris! Firade 6 månaders nykterhet med att dricka mig full. Det var vidrigt. Jag gjorde människor SÅ illa och jag är förtvivlad.

Håll i Nynykter och alla andra! Det är fruktansvärt på andra sidan, gör det aldrig.

En slokande Lilja

Fast DET var ju en onödig fråga. Jag märker ju på tonen att du mår bättre. Det är bra! Själv mår jag så där, förkyld IGEN! Sen jag spolade sponken tycks jag vara snorig mest hela tiden. Har det alltid varit så här? Och jag har glömt det?

Skönt att du iaf. börjar återhämta dig brorsan. Skickar dig en varm kram från ett skitigt (!) Kina där jag antagligen åt upp grannens katt till middag. Ärligt talat...i detta landet (förlåt kineser) VILL man inte vara nykter....men jag kämpar på.

Lättare steg av flera anledningar, grattis! Det där tror jag är superviktigt, att inte glömma. Precis som jag nämnde på min tråd, det alkoholistiska tänkandet som gör att man riskerar lura sig själv "det var inte så farligt det här, jag kan nog ta ett glas...".

Att det tagit tid är nog bra, så har det varit för mig med. Processen fortsätter dessutom, är nog inte ända framme än.

Godnattkram!

Fast, nja, nä. Eller? Ordet "alkoholist" är så laddat på något vis. Från NE: person som lider av alkoholism {→drinkare, fyllerist, suput}

Jag tycker det är lite jobbigt att säga att jag är alkoholist, men jag har inget problem med att säga att jag har sjukdomen alkoholism. Eller att jag är en suput (lite med glimten i ögat sådär). Jag har så många idéer om vad en alkoholist är för ett slags figur och sådan är inte du och jag.

Om man klickar vidare på "suput": person som dricker för mycket sprit {→alkoholist} ⟨vard.⟩ ...och den kan man väl hålla med om - jag är en person som dricker för mycket sprit. "Fast, äsch, jag som bara dricker för mycket vin. Fint vin. Jag är nog ingen fyllerist heller..."

Håller med Adde där om överlämningen. Det var först när jag lämnade över och accepterade, d.v.s. första steget i AA:s program, som det på något sätt släppte för mig. För mig handlar det om, precis som ni är inne på, att en stor del av mitt liv blir en transportsträcka tills nästa gång jag får dricka så mycket jag vill. Jag är inte riktigt närvarande i sociala sammanhang för att jag måste hålla koll på mitt glas, andras glas, flaskan osv. Jag har tappat kontrollen över mitt eget liv såtillvida att det är min "alkoholdjävul" som gör de aktiva valen - inte jag.

Här hittade jag lite funderingar över det där med det "svåra erkännandet". Sen tycker jag det är upp till var och en vad man vill kalla sig, bara man gör det med öppet sinne utan att ljuga för sig själv. "OK, jag kanske inte är alkoholist-alkoholist, men jag har banne mig samma problem/sjukdom som han där på bänken".

http://www.webbs.se/AABogesundsgruppen/site/sidor/Forsta_steget.htm

Kram, Kalla, jobba duktigt i natt. Jag går och knyter mig nu jag :-)

...fast jag inte gillar direkt, bara känner igen mig. Att man låter alla andra "hålla på" bara man själv får vara ifred i köket. Så tråkigt egentligen. "Åhh, vad du har slitit i köket, duktig!"...Jo, jo... bra osocial supit man är!

"om jag nu faktiskt klarar av att stoppa efter ett halvt glas vin utan att gå bärsärkargång efter mera. Då kanske jag inte har något problem i alla fall? Eller? Eller är detta det s.k. alkoholistiska tänkandet?"

Utan att på nåt sätt vara expert så tror jag att just detta är ett "alkoholistiskt tänkande". Det kan säkert gå ett tag, kanske flera år men har man denna beroendepersonlighet så spårar det ur förr eller senare. Annars skulle vi inte vara här. Kämpa på!

När jag loggar in här så tittar jag alltid efter dina kloka och dessutom underhållande kommentarer!

Det tog mej ända till juni innan det blev ordning på allvar med nykterheten men antagligen behövde jag den tiden. Det känns som två skilda liv, då och nu. 12 kilo lättare också så ser jag ut som en ny människa även på utsidan. Jag ser mest framåt och försöker att inte tänka på det som varit och all bortslösad tid. Den fyllde väl ett syfte och ingen större skada skedde som tur är. Jag vill inte ägna tiden åt att gräma mej över att jag blev alkoholist (ordet jag inte gillar:) men jag får heller aldrig glömma att det är just det jag är. Och det är underbart att jag inte alls saknar vinet utan känner mej FRI!

så får vi veta imorron vad du kommit fram till:). Visst tycker jag också att man är alkoholist om man låter alkoholen styra sitt liv och precis som Maria säger så kunde hela dan gå till att fundera på NÄR jag kunde ta det första glaset. Ett annat kännetecken är förstås att man vetat om att man inte kan ta ett glas och dricka "normalt". MEN, jag tycker bara att alkoholist låter så trist! Det får räcka att jag själv vet hur det ligger till, jag är fullkomligt ärlig mot mej själv. Jag kan inte dricka. Jag vill bara inte kalla mej det. Jag är hellre allergisk eller sockerkänslig eller nåt. Huvudsaken är ju att jag inte dricker alkohol.

I definationen av alkoholist. Numera tycker jag också att alkoholist är man om man låter alkoholen påverka sitt liv. Det gjorde det för mig, gjorde nyss testet här på sidan utifrån hur det var innan jag slutade och svaret var "farligt". Det visste jag ju så jag behövde inte göra testet innan jag slutade och jag är glad och stolt att jag har slutat.
Förut tyckte jag att alkoholist var man när man drack från morgon till kväll och inget annat räknades och där var ju inte jag.
Idag inser jag att även om jag inte började morgonen med A så var hela dagen en väntan/längtan tills jag kunde dricka igen, mitt liv påverkades i allra högsta grad av alkoholen och även mina barn och maken påverkades så nog är jag alkoholist alltid men en NYKTER sådan :) Kram!

reflektion !!

Vi som accepterat och "lämnat över" har nog betydligt enklare att definiera alkoholismen. Jag ser också det där så förrädiskt konstiga ordet "men..." ibland och jag suckar och kommer ihåg hur det var en gång för mig med.

För mig råder ingen tvekan längre : Jag ÄR en alkoholist och eftersom jag är nykter idag så är jag lite stolt över min "titel" :-))

Många av oss har börjat våra inlägg med jag är inte och fortsatt med men. Så i natt när jag jobbar skall jag fundera på det. För mig är en alkoholist en som på något sätt låter alkoholen påverka sitt liv, vi har alla olika anledningar till varför vi hamnade här. Så i natt blir det analys av mig själv och hur jag ser på alkohol i dag.
Har ni några tankar om det så dela gärna med er//Kram från Kalla på väg till jobbet

Hade du inte varit gift, hade jag trott du var ensamma mamman i den tecknade serien. Du beskriver det så på pricken, känslan av att ge mig vad som helst bara jag får lite lugn och ro.

Släng du ciggen, för bryta man det ena följer nog det andra med beroendepersonen är en konstig figur.
Kram Kalla

Kram! / mtA

Av någon idiotisk anledning känner jag helt plötsligt att jag vill röka i tid och otid (slutade med det för 10 år sedan). Det verkar som om man MÅSTE ha någon form av äcklig last, det duger liksom inte bara att må bra utan! I fredags köpte jag ett paket cigg.

Hamnade i en av mina farliga situationer: fredagsgnälliga barn som är sura, trötta, hungriga (precis som mamma är) vilket tar sig uttryck i gnäll och nej, nej, nej, jag vill inte hit och dit. Och krav på fredagsmys varvid den numera ilskna mamman fullkomligt exploderar "det är väl ingen som orkar ha något mys när det är så här himla gnälligt!!!". Mamman slänger sig i bilen och åker till affären, ge mig vad som helst, en folköl, en glass eller vad som helst!!! För inte så länge sedan hade jag tröstat mig med x antal vinglas och så hade allt blivit bra (eller inte). Talar i alla fall mig själv till rätta med ett "jamen köp cigg då om det nu måste missbrukas något!". Sen står jag där i tobakshörnan och säger "ett litet paket Marlboro tack" samtidigt som jag inser att det där med små paket det verkar vara något förlegat. Jaha, men där ser ju ut att vara två olika storlekar.... ja ni fattar. Och sen hann jag inte hejda mitt "53 kronor??" . Hm det var länge sen jag rökte och jag tänker inte börja med det faktiskt nu när jag lyckats sluta. När jag via mitt dåvarande jobb hade möjlighet att köpa en limpa Blend för 49 kronor fanns ingen anledning att sluta tyckte jag, men nu finns det verkligen ingen anledning att börja igen :-)

Jag inser ju att allt det här hänger ihop. I lördags hade vi folk hemma på middag. Smög till mig ett halvt glas vin. Som smakade surt och äckligt, men ändå ville jag ha mer. Men det gick ju inte för nu hade vi ju köpt så lite så det bara skulle räcka till gästerna och inte bli över. Och, så tänker man genast, om jag nu faktiskt klarar av att stoppa efter ett halvt glas vin utan att gå bärsärkargång efter mera. Då kanske jag inte har något problem i alla fall? Eller? Eller är detta det s.k. alkoholistiska tänkandet?

Idag ska jag inte dricka, och inte röka heller. Fast jag sparar paketet till min resa. Eller kanske jag ska slänga det i alla fall, annars kanske jag får för mig att jag nog kan ta en drink också där jag sitter på min sicilianska terrass?!

Kram till alla kämpar som orkar igenom mina bluddriga inlägg!

Har helt tappat bort mig. Kan inte se vad jag skrev o inga svar. MEN är ingen fena pá datorer. ;)

Hej.
Jag känner igen din situation, jag har också hållit mig på mattan bara för att jag inte vill förlora min familj, det som händer när dom inte är hemma är riktigt dåligt.
Jag har ibland också tänkt att "va fan det drabbar bara mig" men det gör ju inte det.
I mitt fall så har det varit så att jag har ringt samtal som jag ångrar, sagt saker som jag ångrar och sedan försökt hitta en bra förklaring som bara är en massa lögner.
Om du verkligen känner att du kan kontrollera detta så föreslår jag att du sätter en slutgiltig gräns för dig själv så som att aldrig mer än,,, och så vad du tycker är ok och som du vet att du kan hantera.
Varje gång du inte kan göra detta måste det ha en konsekvens som att du inte dricker någonting på ett tag framöver.
Min erfarenhet är att det tar ca 6 veckor innan man är helt återställd från alkohol om man tagit sig en rejäl fylla, det är inte bara det att man känner att man inte är bakis längre utan att själen har läkt också.
Man gör ju så mycket annat som skadar sin omgivning förutom att man är berusad.
Ta gärna de 6 veckorna och ge dig själv en chans,, om du har svårt med att klara av det så kanske du ska ta mer hjälp, de 6 veckorna kommer att få dig att se på saker ur ett annat perspektiv.

Jag tor på dig och hoppas du får det liv som du vill ha.:)

Vaknat för tidigt idag, skall jobba natt och då är det inte bra att vara vaken nu. Men får väl sova en stund på dagen istället.
I helgen blev det städning av trädgården och det börjar kännas som riktig höst. Blev en sväng till grannarna som nu har vant sig vid att jag inte dricker, tror att jag funkar lite som en bromskloss när det gäller vindrickandet bland grannarna.
Hoppas ni alla har haft en bra helg//Kram Kalla

Mitt kontrollbehov visar sig även här, alla skall logga in så jag vet alla mår bra. Men nu hoppas jag att du äter salta fiskar och bara inte har tid med oss här//Kram Kalla

Brukar smyga in här utan att ge mig till känna. Men jag måste få dela med mig av min morgon. Tänder därför två ljus i klara lyktor och ställer in en liten vas med sommarens sista ros och två små strån lavendel. Tar en kopp kaffe med mycket mjölk i en mjuk, rund handgjord kopp som är så skön att hålla i min hand. Är tacksam för att jag finns, en känsla som legat långt, långt bort alldeles för länge.

Det är så mycket nya tankar som poppar upp i mitt huvud, ni vet dom där som man liksom pratar med sig själv om. Det är så mycket braiga tankar som kommer så jag blir liksom alldeles sprängfylld av lycka av helt vanliga tankar! Måste bero på att 6 veckor har gått utan att jag sänkt mig själv och mina tankar. Stod ute och slipade på vår gamla trapp som är mitt renoveringsprojekt för hösten. Solen sken, och jag var helt igendammad av slipdamm. Då hände det: Åhh, här är ju skönt att stå slipa i lugn och ro. Inte stå och älta: oj, oj, oj nu blev det för mycket i går, jag står här och uthärdar tills jag får gå och lägga mig i soffan. Sedan... hmm, hur mycket blev det i går? Hmm, nästa helg då ska jag bara dricka si och så mycket... Så skönt att slippa detta eviga ältande, ångesten, planeringen osv osv osv

Nästa tanke som kom har med en stundande semester att göra (ja, ni som varit med ett tag vet hur tufft jag hade det i somras). Tänkte att: åhh vad mysigt det ska bli på kvällarna, det finns ju så mycket roligt på tv "over there" som hela familjen kan sitta och titta på, vilken tur att vi hyrde en lägenhet med soffa i. Sedan tänkte jag... hmm fanns det någon balkong? Kom på att det spelade ju inte så stor roll för vad använder man balkongen till? Jo, sitter ute halva nätterna för det är ju så häääärligt, fast egentligen bara en anledning till att dricka....

Nä, nu ska ongar väckas och det ska faras i väg till jobb. I fredags bestämde jag mig ju för att fika hemma istället för på jobbet och det gjorde jag i dag oxå. Så skönt, ensam i köket, har tänt två ljus och satt den sista rosen från rabatten med två lavendelstrån i en liten vas, så himla vackert tycker jag. Men, men plikten kallar.

Kramar från mig till alla, kämpa på!!

klockslaget nästan på sekundnivå ramlade jag handlöst i en grop. Igen. Det måste vara ca 2 månader sen sist. Det handlade om fiske, grannen och kaffe i en situation som vi båda ... hmmm.... ogillar. Kanske ser lite ner på (usch, inte fint att se ner på). Mannen tackade nej men funderade över att det inte var alldeles enkelt - förstår jag till fullo. Att situationen kanske har sin poäng ändå... Det resulterade i ett helt oförutsett fritt fall för min del och han tappade fattningen. Inom en timme var vi tillbaka i lugnet och närheten - ett fall som förde närmare och framåt. Jag kan se en del förklarande kopplingar som gör att jag förstår min reaktion.

Helgen var fylld av födelsedagskalasande och barnbarn. Trevligt och lite tröttande. När jag lagade middag blev det klart för mig att det numera är så självklart för mig att vara nykter. Att vi är nyktra. Jag inser också att vissa inbjudningar till middagar uteblir - det är inte så naturligt för att alla att umgås när någon är nykter. Men det vet jag ju.

I samband med rödvinet på torsdagkväll åhörde jag igen samtalet om att "ta en torr månad" - som skjuts upp för att det är så mycket evenemang så "just nu passar det inte". Och kommentarerna "med med dig är det ju ingen fara...". Jag säger ingenting, jo jag hänvisade till lite statistik om den ökade och oroande alkoholkonsumtionen. I just de där samtalen var jag en aktiv deltagare för bara något år sen. Jag inser när jag är mitt i konferenssammanhanget vilken otroligt stark utmaning det är att hålla sig nykter i ett sånt sammanhang om det suger... Stolt och glad över dem i min närhet som gör det valet. / mt