Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att du mår så bra och att du börjat få tid och energi till hobbygrejer. Det är så kul att följa dina inlägg har. Kram!

Tack platina och vändningen! Det är så skönt att känna att man inte är ensam i detta, att man kan få respons på det man skriver. Jag har funderat på hur jag känner och vad det står för. Jag drack inte så ofta men när jag gjorde det spårade det allt oftare ur och detta mer och mer. Innan den här resan kunde jag känna en eufori över beslutet men på resan har jag ofta haft en klump i magen. Jag har beskrivit att jag känt mig utanför och en önskan om att kunna njuta fullt ut. Jag tror det ligger väldigt mycket bakom den här känslan, ångest för allt jag ställt till med genom min "relation" med a. Alla jag sårat, allt jag utsatt mig själv och min familj för. Det är som att skrapa lite på ytan av denna ångestböld som jag försökt kapsla in. Jag har behövt göra det för att lyfta upp mig själv så mycket att jag skulle känna att det fanns något värt att rädda. Längre fram måste jag göra små hål i den där bölden men det är för tidigt än så länge, jag måste hitta fotfäste först. Min känsla av utanförskap har dock varit just det - en känsla. Jag har inte varit utanför, ingen har ifrågasatt att jag valt a-fritt, ingen har trugat, jag har pratat minst lika mycket som alla andra (jag måste inte dricka för att vara social), varit med i gemenskapen. Därför är det ännu mer frustrerande att den hör känslan finns här... Men, som sagt, jag tror den bottnar i så mycket mer, att det tangerar kärnan av mitt missbruk. Många tankar som far runt.
Jag har använt a som en förstärkare av bra känslor, som en krycka att kunna vara närvarande u nuet. Tyvärr vill jag ju bara vara ännu mer "närvarande" och då spårar det ur. Jag är inte den som suttit hemma och tagit till flaskan när jag varit ensam och ångestfylld. Istället har jag först stoppat undan allt som varit jobbigt, mått lite bra och då velat förstärka det... Och sen blev allt fel. Mycket av ångesten är nog kopplat till a, även om jag har massor som hänt och som är jobbigt. Innan behövde jag a för att fly allt hemskt som hände (och som jag höll inom mig). Nu har jag bearbetat mycket av det som hänt tidigare u livet, även om det är en process som aldrig kommer att vara färdig. Nu lever jag ett bra liv, jag har egentligen allt jag någonsin velat ha, då stjälper bara det son tidigare varit min "räddning"... Jag måste hitta andra sätt att vara närvarande i nuet. Samtidigt är det en lömsk fiende som hela tiden vill nästla in sig i livet igen... Helt galet.

Är på resa med måttligt med A - ingen Sir Väs - och omåttligt med sol och bad ! Grattis Soff, att du halkade lite gör inte ett dugg! Vi lyckas att hålla Sir Väs ifrån oss, så länge vi håller ihop på forumet har han inte en chans !

Tack för länken där Adde, den sprider jag vidare. Fick mig två reflektioner direkt från den som träffade mig rätt hårt själv.

Mår toppen, det här borde vara mitt konatanta element. Ska vara!

Det är de bästa stunderna av nykterhet tycker jag: När jag kryper ned i sängen på kvällen utan vin i kroppen och när jag vaknar utan bakfylla.

Igår höll jag på med ett diy-projekt nästan hela dagen. Sånt gjorde jag jämt förut men det slog mej att jag låtit det falla bort på senaste tiden.

Funderar en hel del på när jag började dricka så mycket på helgerna som det blev på slutet? Kan inte hitta en punkt. Det har smygit sej på, ett glas i taget tror jag. För ett år sedan räckte en box nog längre?

Det är otäckt att tänka på att jag helt omärkligt lät saker som är jag falla bort, gav alkoholen så mycket mer plats. På sista tiden var veckorna inget mer än transportsträckor då jag gjorde det viktigaste och desperat räknade ned till fredagen. Vilket hemskt liv!!

Är så tacksam för att en klicka ringde nu, att jag vaknade upp. Att jag är här och kämpar med er <3

Ja det är norm att dricka i vissa sammanhang verkar det som. Liksom att äta viss mat. Som vegetarian möter jag detta ofta. Folk byter blickar när jag tackar nej till den grillade biffen...och nej, inte ens kyckling "duger" tydligen, men det är väl inte kött??!
Jag önskar så att det fanns mer ödmjukhet i denna värld. Att alla får vara dem de är utan att behöva ursäkta sig. Att man ser människan, inte ytan.

Det är skönt att du försöker förklara hur en beroende-hjärnan funkar (och jag förstår att det är individuellt, men i stora drag)..
Jag skäller inte på min gubbe, för någonstans så vet jag att det inte lönar sig.. Tar aldrig upp hans supande (vin & öl-pimplande för hans del) när han är påverkad..
Jo jag gjorde misstaget en gång för länge sedan och herredjävlar vilken skopa ovett jag fick.. Allt jag sa och hade sagt, vändes mot mig.. Det var mitt fel allting för att jag "skämdes" över att han "festade till" och då var han ju bara tvungen att dricka för att visa vem som bestämde..
Då bestämde jag mig för att aldrig mer visa någonting utåt.. skämmas tyckte jag att han kunde göra själv..
När jag tagit upp det här med honom, när han är nykter, så blir han mycket irriterad.. Han är medveten om att han dricker "i mesta laget" som han uttrycker det.. Men tycker att jag måste ha mera tålamod, medan han försöker "dra ner" (att tvärsluta är det icke tal om!)
Jag tycker att det är oerhört stort, när en alkoholist vågar erkänna sitt beroende. Först och främst för sig själv.. Men jag kan också förstå alla medberoendes frustration och ilska över alla projektioner och orättvisa anklagelser som kommer däremellan..
Det jag har kommit fram till i vårt förhållande (alla förhållanden ser ju lite olika ut!) Är att så länge han ljuger för sig själv, och vägrar att se att det är hans eget förhållande till alkoholen som förorsakar de flesta av problemen, så kommer han att fortsätta att anklaga omgivningen som varande orsaken till att han dricker..

vid 5 min: "...hur skall jag inte kunna dricka alkohol, alltså det är ju omöjligt!..." Det tog skruv.

Hade varit intressant att höra hur hon sedan slutade.

Otroligt smidigt att ha så nära för barnens skull! Det är faktiskt få förunnat. Slippa all logistik och det ger ju också dem en helt annan frihet. Förstår det där med blygheten och liksom "vad ska alla säga nu" osv, men i mindre samhällen så brukar det märkligt nog komma ut snabbt ändå om det kommer någon hemvändare. Som du säger, är nog bara o räta på ryggen och bemöta det på bästa sätt. Förstår om det varit kaos nu med flytt o så, men nu är det nya tag och en start på en ny version av framtiden! Håll ut med suget kära du!

Res dig och kom hit igen. Du kan.

Stor kram på dig

Första natten i nya bostaden. Helt utan möbler, för det kommer komma lite pö om pö den närmsta månaden. Verkligen start från scratch. Träffade barnen en sväng igår kväll, och denna frihet att de kan gå mellan oss på fem minuter är obeskrivlig. Samtidigt vågar jag mig knappt ut i samhället här. Känner mig lite blyg över mitt återvändande. Har ju inte bott här på några år, vid skilsmässan flyttade jag tre km bort o exet bodde kvar. Så jag har liksom inte rört mig i kvarteren på några år. Men det är väl bara att sträcka på ryggen, och le o hälsa hjärtligt när jag träffar på fd bekanta osv.
Suget är tufft...Men jag vill ju klara detta!

Jag skulle nog själv om min fru drack vara förbannad och bitter förståeligt.

Alkoholism är en sjukdom, precis som anorexi fast på ett lite annorlunda plan. Allt handlar om förnekelse och förnedring. Ska förklara lite hur jag tänkte. Jag var periodare. Kunde hålla upp i flera månader för att sedan ta 4 dagar tungt supande. Varför? Kan inte svara vad som utlöste. Troligtvis flykt och att inte behöva bry sig. Flykt från verkligheten.

Innerst inne vet din man att det han gör inte är ok. Han vet att det han håller på med inte är så bra. Då kommer ångest, när man nyktrar till. sanningen kommer ifatt en, kanske har en fru som är vansinnig (mycket förståeligt). Vad gör man då? Jo då korkar man upp igen, för att fly från sanningen som är på väg i kapp en. Alkopholen är bra, den dövar ångest för stunden men inte i längden. Vad gör man då när man nyktrar till. Jo för att ge hjärnan ett mer eller mindre OK att dricka så skyller man på något. Då är det ju mindre inte-ok att dricka. Sedan är man fast i ekorrhjulet.
Min ytterst amatörmässiga psykoanalys av min egen erfarenhet som drickare. Mitt råd är att han måste nyktra upp i flera dagar. Sedan kan man ta ett samtal. Inte dra upp det som hänt, utan prata om framtiden. Detta kan vara mycket svårt för en medberoende/anhörig för man är sårad, ledsen, förbannad och jävligt lack på det han gjort. Kan man ändra det genom att skälla? Nej. Här kommer hämnden från den anhörige in i bilden. Om man låter bli den för den kan leda till att man korkar upp igen för nu har hon minsann varit elak så nu dricker jag för att jag är ledsen och förbannad.

Det som hänt kan man när mannen senare börjat behandla sin sjukdom att prata om. Usch låter som jag spyr galla över de anhöriga. Jag tror du förstår vad jag menar.

Go for it!

Hej,
Ny medlem, som sitter på "andra sidan" dvs, försöker komma tillbaka till nykterhet..
Jag är en beroendenänniska som ger olika periodiska utspel och har insett det.
Det betyder att jag kan försöka välja "rätt" saker att bli beroende av, ex träning, hälsa...inte där ännu dock.
På andra sidan har vi alkohol, men även att se på porr.
Jag tror det är en del av beroendebeteendet, och precis som med alkohol så vet vi att vi inte bör och i vissa fall inte ens vill...
I mitt fall har det inget som helst att göra med min flickvän, utan är ett beroende jag inte heller är särskilt stolt över.

Nää inga tomma hot från min sida.
Vet vad jag behöver.....Har inte utrymme för detta. Vill bära mig själv å min problem, han får lov att bära sina å ta ansvar för dom.

Sen får man se vars det leder....mycket svek efter vägen!
Å tack än en gång. Behöver verklige er er respons känner jag. Tack för att ni finns!

att du är ordentligt på väg.Du kommer troligen att behöva vara framme vid samma vägskäl många många gånger innan din knopp och kropp fattar att detta är sanningen,det går inte detta.
Mitt ex fick veta att en ny man håller på att segla in i mitt liv,ringer och är ledsen och säger att-Ja men nu fattar han att han har en kronisk sjukdom och aldrig mer kan dricka(i fyllan) Vad gör han dagen efter,jo dricker...
Men det är som att vi precis som dom måste banka in i skallen att det går inte att tro på en alkis som lovar saker,åsså trillar vi dit.Och så vt vi.men sen igen så måste vi se samma sak,det går inte att...osv.Så ju mer jag insett om mitt eget medberoende ju mer tror jag att det är i princip samma resa vi genomgår som dom.Tro insikt förnekelse osv.
Lycka till och tro på dig själv Trojja

Hej Adde!

Tack för länktipset! Det var bra, tycker jag. Lugnt och avslappnat om ett ämne som man inte pratar särskilt mycket om (förutom här då förstås...).

Kram

Jag hoppade grillfesten med vänner - skyllde på jobb. Först tyckte jag synd om mig, sedan funderade jag på att öppna en flaska vin men jag gick en promenad på två timmar istället. I dag känns det bra - väldigt bra. Sambon mår inte så bra i dag och han borde nog fundera över sina alkoholvanor. Men för tillfället är det hans problem inte mitt. Inga jobbiga fester eller grillkvällar på mig under flera veckor - det känns väldigt bra.

Ventilerar ett framsteg

var ute igår (när jag skriver ute betyder det inte jag dricker )
Men i allafall...... han va ute med. Han vart full, han började vilja prata om oss, ja stoppade det vid flera tillfällen...
nu va det så att en vi känner va väldigt på mig, inte jätte mycket så men tillräckligt för att han vart svartsjuk.
ja lessnade på det o gick. Han ville sen jag skulle gå hem med han, jag sa nej du vet de inte går.....

Jag fick en tanke om att nu kanske han börjar fatta. Att nu är det slut, han sa nåt i den stilen med. Eller han sa nu inser man att det hela är förlorat.

Camilla...........

http://www.svtplay.se/klipp/3107454/farligt-sommardrickande

att jag köpte och drack en flaska vin igår.
Resonemanget var bl a att jag nu varit vit i 3 mån o en flaska var tredje månad är ju ingen hög konsumtion.
Har varit utan naltrexon i 2 veckor, och för att förebygga fler vindrickningsepisoder ska jag ringa om ett nytt telefonrecept.
Det gav inte så mycket, var inte jättegott, viss avslappning o trötthet bara.
Känns ändå som det är bra att berätta, och inte sopa händelsen under mattan. Gjort är gjort, nu vill jag fortsätta en nykter bana.

Jag tror de flesta som lyckas ersätter drickadet helt mot något annat, en hobby eller liknande. Finns forskning som stöder att alkisar ska kunna dricka normalt igen. Tyvärr ägnar vi Sverige oss väldigt lite om alkoholforskning. Vi ligger ca 30 år efter ex amerikanarna kring detta. Jag tror på avhållsamhet. Finns bättre törstsläckare en arm sommardag än lättöl.

http://www.riskbruk.se/Default.aspx?id=27905

Brukar dra denna. Visa den för din man. Tyvärr r det alltid den nyktra fel. Man är tråkig eller dålig. Klart han inte har problem, har ju ingen mssbrukare *ironi*. Stryka gjort men se till att det inte blir tomma hot. Vad jobbar han med din man? Du måste tänka på dig själv.

Vi slipper bära hem Berra då :) Många kloka ord. Skönast av allt är att vakna pigg efternamn midsommar och tänka på dom som är bakis.