skrev Stigsdotter i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

...med den där lagoma nivån är att den känns så himla bra att man antingen vill förstärka den eller behålla den. Oavsett vilket blir resultatet att man dricker mer och det blir till slut "för mycket".

Sen vill jag bara ge dig ett tips och det gäller dina vänner som tjatar om att du skall dricka fortare: var snäll och be dem dra dit pepparn växer! eller be dem göra dig sällskap vid "smuttningen" - de kanske också skulle må bra av att dra ned :-)


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

Härligt att se en lite mer glad TP, hoppas du känner dig så mycket piggare som det verkar! Annars var det nån som sa att hjärnan är ganska korkad - om vi ler så tror hjärnan att vi är glada och då blir vi gladare. Det kan faktiskt funka! Det är lite som om man ler mot någon så ler de tillbaka, även om man inte känner varandra.

Eller så kan man göra som jag gjorde - lukta på en lilja det sista man gör innan man går från jobbet och sätter sig på tunnelbanan. Jag förstod inte varför alla såg så glada ut, det var många som log mot mig och jag log tillbaka! Det var ju fredag tänkte jag. Sen kom jag hem och såg mig i spegeln... min nästipp var alldeles orange-röd av pollenet från den väldoftande liljan, såg ut som en clown!

Om du känner dig sugen i helgen kan du väl gå ut och hugga ved eller nåt?! Kram på dig käre vän


skrev Stigsdotter i Steget

...hade skrivit ett långt inlägg till dig som jag nu tappade bort :-( Nå. får sammanfatta: glad att du mår bra, ledsen att du inte kunde ringa mig den där gången när "alla" festade och du kände dig ensam, gå till AA man kan få nummer där till människor som man kan ringa och peppas av när det behövs, var rädd om dig, se till att ha hemma och snaska på annat än godis (ost?), akta för att hamna i vikt-ångest eftersom det kan leda till alkoholsug, men viktigt unna sig! Trist med väninnan-

Stor kram!


skrev Gäst i Glad men rädd

Är riktigt skör nu, låg och grät igår kväll och kunde inte somna. Allt känns liksom upp och ner, och jag analyserar precis allt, vänder, vrider och värderar. Och jag är såklart värd minst, helt kass. Vet inte varför, har nog varit lite mycket det senaste. Vill bara gå hem från jobbet och lägga mig under täcket.

Hade en diskussion med en kollega idag om sockerberoende, och alla typer av beroenden egentligen och hon förstod inte alls vad jag menade med att man måste sluta med saker, nej det ska man unna sig. Försökte förklara att det där med att sluta dricka inte handlar om att sluta med något, snarare att börja med något annat (leva på riktigt typ). Man ska unna sig att vara destruktiv ibland tyckte hon. Man ska inte förbjuda sig en massa saker, man måste få vara lite dålig. Jag tyckte att det kan ju vara svårt för en alkoholist att unna sig ett glas vin ibland. "Så en sexmissbrukare kan aldrig mer ha sex menar du?" kontrade hon. Blev så trött, inte på henne, absolut inte, hon är en av de trevligaste på mitt jobb. Men trött på att folk håller så förbannat hårt i den där alkoholen, och trött på att jag som sagt är så jäkla skör. Det är ju bara att skita i vad hon tycker? Ibland tänker jag att jag vill flytta ut i skogen, eller på en ö. Orkar inte med alla människor, allt liv. Vill bara ha lugn och ro, fokus på mig själv. Håller jag på att bli tokig? Kände ju nyss att jag hade en massa energi och var jättesugen på att vara social?

Nej den här helgen ska spenderas i soffan med en hel hög med filmer och en påse RAFFINERAT SOCKER.


skrev Tvåbarnspappan i Nu börjar min resa!

Hej på er mina godisknäppisar.
Ni är härliga! Bara så ni vet det :-).

På tal om knäpp....så är jag det. Bara för att det är
fredag så kommer det där suget efter groggen. Hur
kan det komma sig att jag inte känner det en tisdag..eller torsdag....en dum jävla vana
helt enkelt!
I helgen blir det banne mig inget drickande!
Pga min hälsa så funkar det verkligen inte
att förgifta kroppen med sprit. Så där hittade
jag något positivt med sjukdomen iaf :-)!

Ska ge mig själv ett år nu att komma tillbaka, både
fysiskt och psykiskt. Ämnar vara en riktig hunk då...
som ni alla kommer slåss om inom kollektivet ;-)

ps. finns tack o lov inga 7-elevenbutiker här ute i skogen ;-)

Kramar från TP


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Ja det är verkligen känsliga processer. Det är nog olika för olika personer, men jag tror lite mer på NN:s hypotes. Jag tror att det lätt blir en ond cirkel, för lite leder till mindre lust, mindre närhet osv. Mer närhet leder till mer lust tycker jag. Det är precis som om något slags självförsvarsmekanism: nähä, får jag inget? nämen strunt i't, då vill jag inte ha nåt heller...

Men kanske är det manligt kvinnligt också? Tänker på det där med att hämta parters från andra länder, nog är det vanligare bland män? En gissning som jag har när det gäller detta är att det också handlar om krav. Lite grann som att en del verkar tända på sovande kvinnor (som inte tjatar eller ställer krav vare sig på hur livet skall levas eller hur hon skall tillfredsställas), kanske andra tycker det verkar praktiskt med en kvinna som man dels inte kan kommunicera helt med på grund av språkliga begränsningar, dels att hon är mer "utlämnad" ut en själv på grund av att hon lämnat sämre förhållanden i sitt hemland till exempel.

Närhet. Lite tråkigt tycker jag om det är detta som skrämmer. Jag tycker ju tvärtom att närhet är någonting positivt. Det är klart att om närheten innebär att man blir som syskon då är det ju något fel men då handlar det ju inte om att man är för nära utan om att man slutat känna den nödvändiga attraktionen för varandra. Eller, så är man nöjd med det, men då ska man vara gammal tycker jag. Nu får ni ursäkta men jag är för ung för att sluta kn_lla!!!

På tal om en helt annan sak: ska vi köpa vin till imorgon? säger karlsloken. Vi ska ha lite vänner hemma på middag. En av dem är muslim så hon dricker inte alls, en annan börjar jag faktiskt misstänka ha alkoholproblem (händer att han somnar i vår bastu när det är fest här hemma). Och så jag då. Jag tror att han är för feg för att ha en alkoholfri middag just för dessa vänner (som väl i och för sig har sett mig bete mig så de lär ju inte bli förvånade när de märker att jag inte dricker).

Äsch, jag blev bara så irriterad. Öh, ja jag dricker ju inte, så köp vin om du känner att vi måste ha det annars strunta i det. Men det ska inte finnas kvar något sedan la jag till.

Idag på tunnelbanan, alltså klockan tidigt imorse, satt det två fyllon och stank. Ett par, han med solglasögon. Jag tyckte så synd om dem, de såg nästan sjuka ut. Vet ni, numera tänker jag inte (jo, nu ljög jag ibland gör jag det, men inte så ofta) stackars mig som ALDRIG mer får dricka ett gott glas vin!!! Numera tänker jag att vad skönt, jag kommer aldrig mer vara sådär sjuk som man ibland kan bli dagen efter. När jag såg paret imorse så stärktes den tanken lite. Vad skönt att slippa!!!


skrev Stigsdotter i Nu börjar min resa!

13 sockerbitar/center, 6 fiskar. (+ en bonusfisk som jag hittade här bland pappren på skrivbordet!)

Eftersom middagen igår innehåll alldeles för stor creme brulée till efterrätt borde dagens godisintag ha reducerats till noll. Men eftersom jag har något slags idé (läs illusion) om att om jag bara klarar av att låta bli att handla godis på måndag så kommer jag klara mig resten av veckan. Och tvärtom: köper jag på måndag måste jag även köpa på tisdag. Jobbig jag känner mig. Lägger ju nästan ned lika stor tid på detta som alkoholplanering ;-)

Kram på er, jag önskar att ni får en skön helg.


skrev kalla i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Det är bara att erkänna det är inte kul att sluta dricka, men alternativet är sämre. Att humöret pendlar får man ta och sen kommer man nog in i ett normaltillstånd. Att ha tråkigt är ju inte farligt, många av oss har nog använt A till att ställa till lite drama i våra liv och nu är den ventilen stängd. Så det blir att lära om och hitta nya vägar//Kram Kalla


skrev höst trollet i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Tja, tacka din tillfälliga personlighetsklyvning, för att du inte tog till A ialla fall :-)
Om den gjort dig så ambivalent, blir du kvar i soffan (orkar/hinner inte till bolaget)till "anfallet" gått över..
Inte för att vara ironisk eller dj*lig, utan för att försöka se någon sorts poäng/mening även med det trista i tillvaron!
Ha en superbra helg!
kram trollet


skrev höst trollet i Det här är höst trollet..

Tack för din tanke.. Det kanske blir någon sorts protest..(trotsåldern vid 60+*fniss*) Själv är jag faktiskt inte alls sugen just nu. Konstigt egentligen, men jag känner att jag distanserar mig mer från gubben, när han har druckit.
Det blir nästan jobbigt med alla kramar och omtänksamhet, när jag märker att han tagit några pilsner.
Eftersom jag kommer att ha fullt upp, så kommer jag inte att ha tid att ens tänka på A.
Jag har nog varit mer en periodare, men tack vare gubben, så har perioderna blivit längre och mängden större..
Rätt skönt med ett krävande jobb i vissa lägen, då hinner man varken känna eller tänka!
Lev väl vinter och ta hand om dig!
kram trollet


skrev Vinter i min trädgård i Det här är höst trollet..

Vad jobbigt att ha alkohol framför näsan på sig sådär när man själv inte vill dricka! Kan du, istället för att påpeka hans problem, argumentera utifrån dig själv? Att du tycker att det blir svårt med alkohol i hemmet just nu, och att du inte mår bra av att bli "frestad"?

Kanske skulle han inte gå lika mycket i försvarsställning då? Bara en tanke.

Jag slog verkligen bakut de gånger sambon påpekade att jag kanske drack lite väl mycket, det triggade mig faktiskt att dricka ännu mer "bara för att" ;)


skrev Vinter i min trädgård i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Hej,

Vad fina ni är <3

Faktum är att det kändes en aning bättre efter att jag skrivit ned hur trist allting var. Borde nog ha gjort det för flera dagar sedan istället för att gå omkring och "pysa" med mitt missnöje.

Det är kanske sant att det svåra är att börja leva igen. Ibland känner jag mig helt handlingsförlamad. Visst har jag tiden och möjligheten nu, men VILL jag göra någonting då? Det är lusten jag har problem med.

Vad gäller "on the edge"-biten: När jag drack fanns en lättnadskänsla när jag lyckats genomföra saker utan att någon upptäckt mitt drickande, skulle jag tro. Mina fylle-rejder var någonting jag kunde ägna mig åt på egen hand, som en hemlig mörk sida som fick komma fram då och då, där jag bara släppte allt. Jag kanske har lite problem med att acceptera vardagen, att se de små miraklen så att säga.

Vet inte hur jag ska förklara detta med att inte ta världen på allvar. Kan det vara en slags försvarsmekanism? Jag "drabbas" till och från av en stor cyniskhet vad gäller tillvaron. Samtidigt kan jag bli väldigt berörd också, det är lite motsägelsefullt men jag har ingen bra förklaring! Och det är ganska jobbigt att ha båda sidorna i sig - som att vissa dagar se allt i svart/grått, andra dagar i färg, och inte riktigt veta vilket som är verkligt - vilket som är "JAG".

I onsdags kväll planerade jag att dricka under ett par timmars tid, men kunde inte förmå mig att genomföra det. Frustrerande att den universallösningen inte längre känns som ett vettigt alternativ! Jag visste hur besviken jag skulle känna mig om jag drack när jag nästan är uppe i en månad.

En vuxen röst i mig säger: "men gör någonting - gå ut på en promenad, gå och träna, laga en god middag" men det tjuriga barnet sitter kvar i soffan och är sur för att det "inte HÄNDER någonting ROLIGT"!

Jag vet att den enda som kan bryta den här handlingsförlamningen är jag själv, men jag själv har lite samarbetssvårigheter just nu *harkel*

Idag öser regnet ner och det är grått ute på riktigt, vilket på sätt och vis får mig att trivas lite bättre. De senaste dagarna har jag till och med varit irriterad på det fina vädret! Väldigt moget måste jag säga.

Kramar till er alla kämpar!


skrev höst trollet i Det här är höst trollet..

Eftersom jag ska jobba i helgen, har jag beslutat mig för att skjuta på ett längre samtal med min man.
Han har varit lite slokörad och sanningen att säga, går vi som katter runt het gröt.. Precis som jag skrev förut, Många av oss är otroligt duktiga på att peppa andra och att ge råd.. Sedan när det kommer till kritan, står vi med skägget i brevlådan..
Nåväl, då jag ännu inte blivit skäggiga damen,har jag börjat samla argument, att framföra i jag-form..
En bekant till mig, sa att jag inte skulle gå på för fort eller hårt, utan låta vissa saker sjunka in.. Din man är säkert medveten om att han dricker, men han vill inte veta hur mycket han dricker egentligen.
Funderar på att be honom ha allt sitt dricka i köket, om inte annat, kanske det blir en sorts ögonöppnare för honom, när han ser hur många öl han tagit egentligen?
Om han är öppen, så slipper ju jag "snoka"..? Fast det innebär ju i princip att jag skiter i hur mycket han häller i sig eller..
Nej, nu blir jag som katten.. torrisar eller burkmat? Aftonbladet eller Expressen? Tja, idag blir det nog att packa jobbväska och fundera tills nästa vecka ;-)


skrev höst trollet i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Hoppas att ni mår bättre idag! Det kan faktiskt finnas en medicinsk förklaring till att livet för en period blir gåare än grått!
Jag träffade, genom en gemensam bekant, en man som varit både alkoholist och narkotikaberoende.
Han berättade för mig, att det jobbiga för honom inte var att lägga av, utan att börja "leva" igen..
Han är idag väldigt påläst, och brukar hålla föredrag på skolor, både för elever, lärare och föräldrar.
Han sa, att alkohol (och andra droger) förändrar hjärnans kemi, så att halterna av lust/må bra- ämnen ökar. Man vänjer sig vid dessa förhöjda nivåer ( de blir ju "normala" för en missbrukare). När man sedan slutar med A eller vad det nu kan vara, så sjunker naturligtvis halten av dessa ämnen, så att vardagen tycks ännu gråare.
Det är då, risken för att man tar sig ett "återfall" är som störst. Han påängterade, att återfall, inte är något som "händer", utan att man på sätt och vis själv planerar in dem. Man är rastlös, har tråkigt, vill belöna sig, eller tycker att livet har ju ändå blivit så trist, så det kvittar...
Snälla medsystrar! Om det blir "gråare", så sök hjälp. Det kan vara en depression i antågande! Jag trodde själv inte på det här med piller, men den här mannen övertygade mig om att ibland, kan det vara befogat, tills man hittar tillbaks till livet igen!
Ha det gott! kram/trollet


skrev Sommar12 i Nu börjar min resa!

och säga att Stigsdotters godisätande fick mig att le från öra till öra, du är för härlig och inte alls knäpp. Nu kommer jag att ha något att le åt hela dagen. Alltså inte skratta åt utan le för att det var så himla gulligt på nåt vis!! Kram


skrev Sommar12 i Steget

Uppe tidigt, ensam i köket med en stor balja kaffe, tända ljus och köksklockans tickande. Just nu känns det som att jag varje dag letar efter något att göra annorlunda. Brukar sova så länge det går och ta med smörgåsen och kaffet till jobbet och äta där vid skrivbordet medan jag "landar". Men idag när jag vaknade extra tidigt (kanske för att jag gick och la mig med gräslig huvudvärk kl 21 igår) så tänkte jag: åhh en kopp kaffe ensam i köket med en liten titt på forumet, det vill jag göra!! Jag vill landa i dagen själv, hemma och inte på jobbet. För när dörrarna öppnas på jobbet så landar jag - eller snarare kastas jag in vare sig jag vill eller inte. Så nu sitter jag här och det är - som askungen säger - alldeles, alldeles underbart! Ska gå och väcka "ongarna" med många mammakramar! Är ensam i helgen då mannen är bortrest. Har en väninna som så fort jag är ensam genast kommer sättandes med en BIB i näven och vill umgås = vi sitter i köket och dricker och barnen ligger i soffan och tittar film och äter godis och ska inte störa oss. Gillar egentligen inte den här väninnan särskilt mycket, men vi har umgåtts mycket tillsammans med BIB:en och nu när vi träffades drack inte jag och då blev sanningen som jag försökt att förtränga mycket tydlig. Jag har ju bara umgåtts med henne för att hon alltid har hela skåpet fullt av A. Känner mig inte redo för att berätta hur det är riktigt än, men har redan planerat in vad jag ska säga om BIB:andet kommer på tal. Det är nog väldigt viktigt för mig just nu att ha planen redo så att jag slipper fatta ett beslut just då, utan bara säga det jag liksom övat in... Hoppas ni alla som läser får en bra helg och om ni som jag brukar drabbas av "fredagskänslan=åkatill bolagetkänslan", sväng in på affären och köp det godaste godiset istället! Vet att jag äter för mycket godis just nu men i "Jonas löfte" berättade ju han om sin natta-mat (en stor schweizernöt) så jag tänker att det är nog så det får vara just nu... Åhh vilken bra start på dagen detta var!


skrev Nynykter i Dompa!!!

Vad bra att du pratade med L! Nu får hon en chans att växa och ta ansvar.
Bra också att du har dina böcker. Jag har varit på jobbresa i Kina en gång och då slogs jag av att middagarna stökades av ganska snabbt. Så det blev många kvällstimmar på hotellrummet. Just det kinesiska köket har även jag lite svårt för trots att jag brukar vara väldigt nyfiken på utländska kök. Jag kände mig hela tiden lite "rädd" eftersom jag inte visste vad det var jag åt. Och när jag frågade de kinesiska värdarna visste de inte heller...
Jag önskar dig en god resa. Må censuren vara nådig mot dig och makterna bevara dig från fårtestiklar och paddägg!
Kram från en bitsk men nykter fröken


skrev Nynykter i Nu börjar min resa!

Åh vad GOTT det låter! Jag blir riktigt sugen. Men nu har jag satt mig själv på en ge-sjutton-i-tomma-kalorier-plan. Som du säger, det går inte längre. Jag tror man kan programmera om hjärnan både när det gäller socker och alkohol, men då är det nog avhållsamhet som gäller. Jag är helt fascinerad av det rituella inslaget i ditt godisätande :-). Nedtrappningen kan ju bli matematiskt korrekt med det upplägget. Gör ett excel-ark vetja! Jag tycker INTE att du är knäpp! (Dompa antyder däremot nåt i den vägen, att vi skulle vara knäppa. Hmmpppfff! Fast han är nog bara sur för att jag skrev att han höll på att bli en kattant)
Kram från Nynykter


skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv

Ja det är ett känsligt ämne. En känslig process också det här med att känna lust och få till det. Det är både kropp, hjärta och hjärna.. Jag tror att det är för lite närhet som får oss att tända av. Ilska och irritation kommer i vägen. Kanske brist på beundran och respekt? Att man slutar se varandra, blir för van? Allt sådant tror jag hindrar lusten. Det blir till en ond spiral. När vi är sura på varandra vill vi inte ha sex och då går vi miste om alla de hormoner som utsöndras när vi har sex och som gör att vi binder oss mer vid varandra. Och när vi inte har sex blir vi ännu surare på varandra.. Så närhet tror jag inte är ett problem. Däremot måste det finnas lite lagom olikheter för att attraktion ska uppstå, men jag tror det kan räcka ganska långt med de olikheter som finns naturligt mellan man och kvinna...
Jag såg förresten ett program om kärleks-hormoner. En forskare sa att man ska akta sig för att ha sex med någon som man inte gillar eftersom de hormoner som utsöndras vid sex kan få oss att bli väldigt förälskade i fel person och hamna i en destruktiv relation... Så, be careful out there!
Nynykter


skrev Askan i Sunday morning comin´ down

här. Varje dag, flera gånger. Är supertrött och stressad men nykter som den dag jag föddes och Gud ske pris för det. Eller JAG ske pris för det borde jag skriva. Bra jobbat av mig!
Nu ska jag gå och lägga mig fast klockan inte ens är halv tio.


skrev Askan i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Hej du,
jag har tänkt på dig!
Det här: "Jag tror att det har fungerat som en stor motivationsfaktor för mig att leva lite "on the edge"." Vad är det som har gjort att det har motiverat dig? Och med on the edge, syftar du bara på drickandet på eller är det även på andra plan? Och på vilket sätt menar du "ta livet på allvar"?
Jag vill verkligen veta.

Att livet suger och att du känner dig frånkopplad känslomässigt låter ledsamt, vad är det som gör att du har "checkat ut" tror du?

Och jag vet hur det känns när livet plötsligt har blivit så tråkigt att det kryper i hela kroppen och man bara vill skrika nåt förbannat primalskrik rakt ut, men det där går ju i vågor. Eller hur? Resten av ditt liv kommer knappast bestå av enbart av dagar som känns som denna.

Och priset man får betala för de där intensiva något mer glittrande timmarna är alldeles för högt. Man slipper vara närvarande under några tråkiga timmar för att sen ha ångestens intensiva närvaro i flera dagar. Usch.

Så här skrev du i din trådstart:
"Sedan tänker jag på hur mycket jag hade kunnat göra här i livet om jag inte hade behövt lägga såhär mycket energi på att dölja hur mycket och ofta jag dricker.. om jag inte behövt bygga upp vardagen igen efter varje dricka-period"
Nu har du den tiden, nu har du ÄNTLIGEN den möjligheten. Vad är det du vill göra med allt? Du behöver inte virka fula små grytlappar som någon här skrev, det finns annat, men något måste du göra. Något roligt, något bra, något som kan fånga dig.
Äh, vad vet jag. Jag hoppas du mår lite bättre nu ikväll, kanske att du och din sambo gör något trevligt när barnen somnat, att du fått skratta en gång. Köp nu Caitlin Morans bok, jag lovar att du kommer fnissa och det behöver du.
Kram
/Askan


skrev Gäst i Rädd för att dricka, rädd för att inte dricka

Vet du, jag har också en jäkla skitdag idag. Eller egentligen inte, okej på jobbet, trevlig fika med vänner. Men så kom det bara över mig ikväll, retlig, grinig, alldeles för självkritisk. Och rastlös, "men HÄND nåt då" går jag och muttrar. Har ingen sexlust jag heller. Men så kommer men:et; jag vet att det knappast blir bättre av att dricka. Jag mår sämre och får ännu en anledning att kritisera mig själv. Det vet jag.

Jag tror det går över, tror du inte? Att du har en glasvägg mellan dig och andra är väl för att du har fokus inställt på dig själv? Det måste man ha tror jag när man står inför stora förändringar, jag tror det går över. Precis som det här trista, gråa. Likt en bångstyrig unge har jag skickat mig själv i säng alldeles för tidigt. Hoppas på en bättre dag imorgon. Godnatt!


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Fattar inte att man är så programmerad på alkohol, för jag saknar fortfarande helg känslan med middag och ett glas vin. Att det är så lätt att glömma hur hemskt det var den sista tiden, idag har jag haft ett långt samtal med mig själv ute i skogen för att komma ihåg hur hemskt det var.
Denna gången skall jag inte låta mig själv glänta på dörren till helvetet igen och då måste jag ibland när jag känner mig för säker påminna mig om hur det var.

Jag mår ju 100 gånger bättre idag och älskar mitt nya liv, men ändå kommer tanken på alkoholen ibland och att nu kan jag nog ta ett glas.

Men efter några timmar i svampskogen och efter ha spelat upp filmen i huvudet (oklippta versionen) hur det var och ett långt samtal med spöket. Flaxar det iväg igen och jag går hem med min svampkorg, så ser du en kvinna i skogen som pratar med spöken kanske det är jag :-)
Så till er alla som kämpar på skickar jag styrka, stolthet och kramar//Kalla


skrev kalla i Dompa!!!

Trodde du hade förlorat ditt hjärta, skönt att höra att du inte kastade ut flickan :-) Hon kanske växer med tiden och lite ansvar. Så med stort hjärta får du styra din växande familj//Kram Kalla


skrev Gäst i Glad men rädd

Tack för ditt svar Adde. För mig är det ju samma sak, efter första glaset är det kört, allt eller inget. Har som jag tidigare skrivit dubbla tankar om A, riktiga och romantiserade. Det är som att jag VET att det inte funkar att dricka, men jag KÄNNER att jag vill. Måste komma åt den där känslan på nåt sätt. Är irriterad, röksugen och ölsugen idag. Kan förresten varna för Loka lakrits som ger en eftersmak av öl, var ingen hit för mig idag. Gissar att ölsuget bottnar i irritationen, vill väl fly eller dämpa. Låter det värka ut istället, blir tidigt i säng med bra bok. Tänka HALT var det va? Sov dåligt inatt, det är ju klart att suget kommer nu när flera trådar är lösa! Japp där har vi det. Natti natti ;-)