Senaste kommentarerna i forumet

För här kommer att behövas mer stjärterum innan vi är klara! Choklad och salta fiskar, ja tack. Har satt mig själv på en nedtrappningsplan nu för det här måste ta stopp nu innan det tar en ände (ända) med (till) förskräckelse!

Det här ska man inte berätta för folk egentligen men ni vet ju inte vem jag är (och var så god och glöm bort detta nu tills vi ses i kollektivet ;-) : varje eftermiddag måste jag gå till 7 Eleven och köpa ett antal sockerbitar, center och salta fiskar. Det måste vara lika många center som sockerbitar eftersom man skall stoppa en av varje i munnen samtidigt. Sedan måste det vara ett lämpligt antal salta fiskar också eftersom man tar en fisk emellan varje Center/sockerbit. Det blir ju både mycket pengar och mycket ända så detta måste som sagt få ett slut. Idag var jag nere på 15 st. Center/sockerbitar och 7 fiskar. Jisses, hade någon berättat det där för mig hade jag ju tittat lite snett på henne!

Nåväl, kunde varit värre, kunde varit vinflaschor, flaskor menar jag (rap).

Min läkare sade att det kommer när man vill. I samband med min nynykterhet så insåg jag att jag inte kunde...fast doktorn sa ju att jag inte ville. Inte med J iaf. Kan det vara så enkelt? Ibland växer man fast vid varandra så mycket att psyket
kanske uppfattar inbördes sex som incest? Kan det vara så? Att ni är för nära varandra? Nu blev jag ju hemskt personlig...men det känns som du öppnade dörren. Har jag helt fel så be mig fara och flyga. Iaf blev det så för mig. Jag tände på J lika mycket som jag skulle ha tänt på hunden...eller en persienn.

Nu är det ok igen...småkåt hela tiden. Men ingen att agera ut det på. Men jag ser hur L ser ut på morgonen när hon tassar in i köket iförd trosor och t-shirt. Självklart agerar jag inte...det sista flickebarnet behöver är en gammal kåtgubbe. Men jag är glad över att apparaturen funkar, satan så sköra vi (jag) människor är.

Det är iaf. min tanke. Kanske är det inte ngt fel på vare sig dig eller maken...kanske står ni varandra för nära? En tanke bara... Och jag har tänkt längre...hur vissa män i min ålder (44) gifter sig med flickor/kvinnor från tredje land. Jag tror (tror!) att det kan vara ett symtom på samma problem. Man väljer ngn man inte kan komma nära...då språk och seder bryter. Givetvis bara en tanke så ingen behöver bli sned.

Kram (utan baktanke) /R

Hittade en bra bok på loppis. Den har titaln "Det ska aldrig få hända mig!" av Claudia Black!
förlag: Natur & Kultur ISBN 91-27-03233-7
Den handlar om barn till alkoholister, även "vuxna barn" till alkoholister.. Efter att ha läst den, insåg jag att det faktiskt handlar om dysfunktionella familjer!
Själv är jag uppvuxen i en familj med aggressions-problematik och det är bara "flaskan" som fattas, så hade mycket i boken stämt in på min uppväxt (ingen av mina föräldrar är eller har varit alkoholister)
Det dracks ingen alkohol i mitt barndomshem, men det fanns samma "psykiska" terror, som i missbrukarfamiljer..
En bok jag varmt rekommenderar! (kanske går att hitta på bibloteket)

det här med att kunna vara på jämt. Jag är lyckligt lottad så jag har inte haft några problem med detta på många herrans år även om jag är 55+. Men det har inte alltid varit så. När jag var yngre så kunde jag tex oroa mig för förtidig utlösning, vilket fick mig att sloka direkt och det var ju ingen höjdare. Med åren så har jag blivit mer avslappnad och tar inte allting så allvarligt och det inverkar ju även positivt på samlivet. Min fru är ganska krävande, men jag tar det med en klackspark och lite humor numer, och då funkar det bra.

Jag tror att din man känner press på sig att prestera och det är inte de gynnsammaste förutsättningarna för att det ska fungera. Jag tror ni skulle må bra av att bara kunna gosa med varann kravlöst emellanåt och blir det någonting mer så blir det. Annars är det inget att göra så stor affär av, och jag tror att när man igen börjar vänja sig vid närhet så kommer resten av sig själv. Nu låter jag som värsta sex terapeuten men detta är bara reflektioner som jag gör utifrån min egen erfarenhet.

Herregud var kass man var när man var yngre. Det är så man fortfarande skäms. Tänk om man kunde vrida klockan tillbaka och samtidigt ta med sig sin erfarenhet.

Det här med kommunikation är svårt. Min före detta lämnade mig för en annan, (men det var faktiskt något jag i hemlighet hade sett fram emot), och i början var vår kommunikation väldigt bra men efter det att jag själv hade inlett ett nytt förhållande så blev allt pest. Hennes förhållande tog slut och mitt eget var väldigt bra. Efterhand så blev kommunikationen väldigt ensidig typ: "Hej" - Hej - "Du, jag skulle behöva lite mer pengar för.........." - Jaha, och hur mycket rör det sig om? - "Bla Bla Bla"" - Ok, jag skall se vad jag kan göra - "Bra, hej då" - Men? - Tut, Tut, Tut.

Ha det Gött

Försökte på ett snyggt sätt utan att gorma, konfrontera gubben med hans smygande..
Jodå, först kom förklaringen : Det e ju bara 33:or, jag brukar ju dricka halvliters...(han tyckte att "mängden" var det som räknades..
Sedan blev han sur, och tyckte givetvis att jag "snokade"..
Varpå jag sa, att jag inte behövde snoka, för att räkna burkar på en hylla i källaren, det räcker med att öppna dörren och kika in.
Men herregud, ska man inte få njuta lite i livet, du börjar ju låta som Xet, kom det sedan..
Då tog det hus i helsicke på mig. Jag deklarerade att jag inte tänkte dricka på ett tag och att jag tyckte att han har problem.
Då blev han alldeles tyst. Den beryktade tryckta västernstämningen infann sig och mannen gick och lade sig tidigt.( han grälar aldig nyker, utan drar ner järnridån)
Själv satt jag kvar med en bok och en stoooor klump i magen... Ska jobba i helgen, då får vi se hur det går... Det är nog en fifty - fifty, att jag möter en aspackad man när jag kommer hem.
Bestämde mig för att inte försöka diskutera något med honom om han är full (den utloggade hjärnans princip)
Klumpen i magen känns hanterbar idag, men det är svårt att veta vad jag känner innerst inne. Ska nog sätta mig vid spegeln och ta en förhandlingsrunda med mig själv..
Må väl vänner!

Ja du Petterpanna... Ställ dig frågan, varför du måste vara full?
I min ungdom, så gick drickandet inte ut på att det var gott, utan att bli FULL.
Skit samma vad man drack det var "yrsla" man var ute efter...
Jodå, jag hade kompisar som drack "rävgift" (busgrogg) för att bli fulla..
Kan det vara så, att du känner dig utanför, om du inte är full?
Det brukar vara så, att det är de fulla, som har svårast med nyktra personer på fester, eftersom de innerst inne vet med sig att de blir otroligt löjliga, störiga och gör bort sig å det gruvligaste..
Ta en ordentlig funderare (och var ärlig mot dig själv) över VARFÖR du dricker alkohol!
De flesta människor, tycker sig må bra vid en promillehalt som ligger på max 0,55!
Inse att den når du nästan på dina 8cl. Tippar du över gränsen, och det gör du efter din andra 8:a, så har du inte längre någon koll på ifall du ballar ur eller ej!
Mellan dessa 0,5 - 1 promille, loggar ditt förstånd ut!
Själv kommer du naturligtvis att tycka att du mår som en prins, är jättetrevlig, en riktig "tjej-magnet". Och att alla som tycker du har fått tillräckligt att dricka, är idioter!
Egentligen hoppas jag att slippa se dig som beroende på det här forumet, men du är välkommen att diskutera.
Och skulle du, mot förmodan, hoppas jag, trilla dit, så kommer du att få hjälp här!
Bara det faktum att du frågar, gör att jag tror att du själv börjat fundera över dina alkoholvanor.
kram och lev väl/trollet

Hon är lite bitsk frk Ribbing. Hur har du det brorsan? Glad över din tur på sjön...mera sånt. Visst är det skönt att sitta i sina egna tankar och kanske fiska lite. Jag hoppas verkligen att vi kan ses irl och sitta på bryggan. Vi kan tala om nykterhet och knasiga kvinns. Lär ju behövas...en del av kollektivet lär äta som hästar. Choklad? Men vad är det för fel på brännässlor? Nu satan i gatan ska jag jobba. Hård machokram/R

Då var ongar på väg till skolan (ja, den lokala Stigsdotter) och meningen är att jag ska jobba hemifrån idag...och det kommer nog att ske....om en stund.

L är ute med hunden. Givetvis stannar hon. Mitt beslut/min tanke att kasta ut henne igår var väl en sån där magkänsla man ska reagera på. Men när det kommer till kritan så kan jag inte. Vart ska hon ta vägen? Så hon stannar. Som ni ser så lever jag inte som jag lär. Nu har jag en bonusdotter :)

Annons inne idag. Ska nog hitta ett redigt fruntimmer som kan ta hand om ongar och barnflicka. Hade ett långt snack med L igår kväll...hon får stanna om hon inte låter mina barn se att hon nyttjar A. Inte kommer hem på fyllan...men ändå ringa mig om hon känner att det spårar ur. Velig är mitt mellannamn.

Lägenheten vi/jag har hyrt är bautastor...men det börjar redan bli trångt. Nu är vi sju i familen med djur och barnflicka inräknade. Men detta är en tillfällig lösning. Jag vill ha ett hus. Spoild? Kanske det, men jag saknar känslan av att kunna kliva ut genom dörren och känna natur.

I helgen blir det Elba med hela klanen. En favvo ö som ni inte får missa. Sen på måndag blir det Kina, ett land ni skall undvika. Jag vill inte såra ngn kines på forum. Men fy fan: Folket är ok, men regimen, maten och spottandet passar inte mig.
10 dagar där...men nyktra är de iaf. de flesta.

Så om ni inte hör av mig på ett tag...så har jag inte tagit till flaskan...utan uppkopplingen kommer att vara skit. Mina böcker är iaf. här. Fick en avi igår och L ska hämta ut dem nu på morgonen. Spar dem till Kinaresan...då kvällar och nätter kommer att bli ever so lonely...för nej! Ngn kinesisk hustru skall inte släpas hem.

Nu satan ska jag jobba lite...hoppas jag. Ta vara på er/R

PS: Lusekatten har inget namn än. Arbetsnamnet är Lucy...men jag tänker Stigsdotter. Helt fel? Men katter reagerar på S. DS

Kära Stigsdotter! Man måste få överlägga med sig själv, men man måste också vara ärlig mot sig själv!
När man tar ett beslut, så är det alltid det rätta beslutet, på grundval av den information man har just då!
Man kan få ny information bara någon dag senare, som får en att ändra beslutet.
Då är beslutet du tog tidigare fortfarande rätt, För den information du fick senare, hade du inte tillgång till, när beslutet togs!
Och man kan som du skriver, "bädda om", dvs, ta ett nytt beslut!
När vi lägger ut rutten i våra liv, är det som när vi börjar en lång resa med karta och kompass.
Precis som en orienterare, behöver vi stanna upp, kolla om vi är där vi ska (på rätt väg) och korrigera kursen, om vi inte är på väg mot målet.
Det finns ingen orienterare, som vid start, bara tar EN blick på karta & kompass och sedan springer sträckan raka vägen in i mål..
Fast det är väl det här som är så svårt för oss människor, som ska vara så perfekta och duktiga.. Vi vill kunna ha rätt genast. Vi vill inte göra några misstag.. Men om vi inte gör några misstag, så lär vi oss inget heller...
Kom ihåg, att det är tillåtet att välja mellan Aftonbladet och Expressen, Det är tillåtet att gå därifrån och låta bli att välja för stunden också..

sorg och saknad efter en kär vän som gått bort är naturligt och ett led i vår utveckling.

Liksom vid självömkan är det viktigt att inte stanna för länge i känslan utan jobba på att gå vidare. Jag själv har svårt att riktigt beskriva sorgen eftersom jag inte själv har upplevt den. För min egen del var det så enormt skönt att vännen sen många år hade kapitulerat och slutade terrorisera och våldgästa mig.

Jag och min kompis alkoholen har gjort mycket skoj genom åren, vi har varit riktiga bröder som visste precis hur vi skulle göra så vi mådde bra. Då.

När den sen tog över hela mitt liv kom jag i ett helt annat förhållande och jag blev fast i en väldigt dålig relation och förlorade hela min bestämmanderätt. Precis som Jonas Inde beskrev så bra igår kväll i tv-programmet "Jonas Löfte" så har jag bara beslutanderätten över det första glaset, sen tar "kompisen" över.

Numera känner jag en enorm lättnad över den börda som lyfts från mina axlar men livet är inget självspelande piano utan jag måste jobba lite själv för att det ska knalla på. Jag har mina upp- och nergångar men jag blir glad över dina reflektioner och funderingar och att du söker svar på dina frågor. Jag blir också glad över att Jonas för budskapet vidare och att han lärt sig att ta sitt beslut varje morgon om att hur han än mår under dagen ska han inte dricka.

Idag är jag en stolt nykter alkoholist som tagit mitt beslut för dagen. Det kommer att bli en bra dag idag.

Hmm, skrev ett långt inlägg igår som verkar ha flugit iväg? Skrev jag i någon annans tråd kanske? Skitsamma.

Idag saknar jag alkohol. Pratade med en vän i telefon, pratade relationer och problem och jag kände en sån sorg över att aldrig mer få dricka. Eftersom vi pratade så länge hann jag liksom inte tänka tanken färdigt som jag brukar, utan satt bara och kände saknad. Inte efter att dricka tror jag, utan att fly. Ta den "enkla" vägen. Sluta ta allt så förbannat allvarligt. Sedan sörjde jag ännu mer över att det faktiskt en gång var kul att dricka, innan det blev ett problem, och de gånger det funkat.

Jag vet att jag mår bättre utan, kan ha roligt/roligare utan, att jag troligtvis alltid haft problem och att denna plötsliga A-saknad förmodligen har ett samband med att jag är inne i en ovanligt självkritisk period. Och jag vet att A inte är en quick-fix, att det bara är en utopi. Men jag tänker samtidigt att det får vara okej att vara lite ledsen över att det är som det är. Eller är jag på väg åt fel håll?

Ha haa, så skönt.
Ett kollektiv med kattant och godisrumpor...

Men TP,
må bra snart... viktigast.

Kära fru Ledsen! Kollektivet är inte glömt. Vi har bara varit lite upptagna med annat. Dompa flyttade till Italien, TP blev sjuk och Stigsdotter har fått en låt på hjärnan "Should I stay or should I go?" . Men var lugn, din kaftan ska nog komma till användning. (Vilken färg valde du förresten
?). Jag hoppas TP frisknar till snart, för han måste nog börja bygga om vi ska få tillräckligt med utrymme. Dompa håller på att bli någon slags kattant/cirkusdirektör så hans familj utökas hela tiden med diverse vinddrivna existenser. Men men, vi har hjärterum! (Skjärterum vete sjutton då både jag och Stigsdotter hamnat i snask-träsket sedan vi slutade med A. Jag vet inte hur du har det med choklad och salta fiskar?

Plower power på er!

Tänk vad nykterheten gör med oss, att bli sur/förbannad är sunt. Du är en riktigt ansvarstagande förälder som tänker på din nykterhet och dina barn.
När vi satt i soffan med vårat A var vi inte det. Kram på dig!

Nä samma gamla Dompa var inte riktigt rättvisande. Uppgraderad Dompa snarare. Och teatersällskapet har utökats med finsktalande rumlande aj-pair. En uppgradering även där. Det måtte vara en stor lägenhet du hyrt? Och vad blir det härnäst? Skäggiga damen? En knivkastare eller kanske en ormmänniska?
Jag tror faktiskt inte det är helt omöjligt att få tag i någon äldre au-pair. För några veckor sedan läste jag en artikel om en nybliven pensionär som jobbade som au-pair i Barcelona och stortrivdes med det. Du kan ju alltid annonsera efter finsktalande, helnyktert faktotum. Men se upp! Det kan bli något riktigt rivjärn med sisu som börjar styra upp dig också :-)

Visst känns det bra att vara nykter förälder! Det är så härligt att kunna ge den tryggheten. Jag minns ett annat tillfälle när min yngsta dotter frågade om jag kunde komma och hämta henne ifall festen hon var på skulle bli stökig. Det kändes bra att svara ja.

Ja och vad gäller exet tror jag att han är lite för glad i alkohol. Det var tillsammans med honom som jag lärde mig att
alkohol var ett måste i alla möjliga sammanhang. Men jag var ju snabb att haka på. Lika glad som han i att dricka. Så vi triggade varandra.

Pazzikapell och Arno låter ju inte så pjåkigt. Jag har svårt att toppa det. Men jag återkommer när jag är hemma. Är på kurs i huvudstaden den här veckan.

Kram från Nynykter

Börjar i vanlig ordning att jag skratta när jag läser om dina upptåg, du hamnar i de mest konstiga situationer.
Vem anställer en 23årig tjej, som man tar till Italien och inte tror det blir fest när hon är ledig? Tycker du är lite hård, ta du farmor till att passa alla barnen och barnflickan så blir det nog ordning på torpet :D Finns säkert en anledning till att barnflickor brukar vara ledig en dag i veckan och det brukar vara söndag.
Hoppas det ordnar sig för dig och att du hittar någon som du kan lita på//Kalla

För varje dag som går känns det som att jag kommer på fler saker som "är jag". Det kan vara allt från kläder och färger till böcker och mat. Låter kanske skumt men jag har svårt att förklara det.. Men det är en sådan skön känsla och kanske en dag kan jag tycka om mig själv på riktigt. Såg precis "Jonas löfte" på TV och det är en skrämmande bra dokumentär. Så mycket av det han säger är så sant och så hemskt. Det kändes som att han pratade om mig när han beskrev känslan av att A gjorde att han inte dömde och vår hård utan att A var kärlek för honom. Ett ställe där tankarna var stilla. Måste nog titta på det en gång till.

Ni är så kloka. Givetvis skall jag sluta slå på mig själv. Inte heller ska jag skälla på L...däremot avskeda henne. Jag vill inte ha alkohol i hemmet just nu. Även om det bara är i form av en bakfylla. Nu känner jag mig oerhört hycklande....men om detta hände efter en vecka? Trots samtal om A. Vad händer inte nästa månad?

Nääääe, nu blir det farmor (som trollet sa: gamla tanter är sega;-)) Sen får det bli ett rejält fruntimmer.

Lätt att skriva ner. Ok att genomföra...men innerst inne, med en gamla fylleDompa bara några månader bort: Vem fan är jag att fördöma L? Jag känner mig hycklande, falsk...yep. /R

Eller en hund till sina spyor. Jag bara återvänder till gamla tankar och repeterar dom. Magkänslan som all skriver om är viktig.

Se på mannen när han sover. Känn efter: Är detta den person jag vill vakna brevid resten av livet?

Om svaret är ja: Så kämpa med näbbar och klor. Om svaret är nej: Agera innan för många år har blivit till spillo, livet är så satikens kort.

Jo,jo...det är lätt att råda andra tänker du. Helt sant...när det gäller mitt eget liv har jag ju gjort ett tusentals felval. Men jag tror ändå på magkänslan. Älskar du gubben så slåss för han. Slå honom också om det behövs. Om inte...gå

Som vanligt....mycket snurr...lite substans. Men du fattar vad jag menar. Kram dufvan /R

Hej trollet och stort tack för din kommentar! Jag läste vad som händer i hjärnan när man druckit vissa mängder alkohol, vilket var mycket intressant - tack för tipset.
Jag hade tänkt tillämpa följande strategi för att klara av att inte överskrida min gräns men ändå kunna dricka som "normala" människor:

Jag dricker max 8 cl alkohol per timme
Jag dricka max 4 st. konjak eller annan starksprit per kväll.

Om jag går över gränsen en gång till => minska till 6 cl alkohol per timme och max. 3 st. konjak eller starksprit per kväll

Om jag går över gränsen två gånger till => minska till 4 cl alkohol per timme och max. 2 st konjak eller starksprit per kväll

Om jag går över gränsen tre gånger till => Sluta helt och hållet med alkohol.

Hur låter detta tycker ni?

Jag har som tanke att det allra skönaste skulle vara att kunna bli lite berusad och inte behöva vara rädd att det går över gränsen. Om jag kan hålla mig till dessa begränsningar så borde det välan lyckas?

Jag tycker själv att jag inte brukar få något större sug efter alkohol på fester i normala fall så om jag inte dricker så snabbt från början så borde det inte vara några problem, tror och hoppas jag. Suget kommer kanske om jag dricker snabbt från början med målet att bli full snabbt, vilket inte kommer att ske i framtiden, det är alldeles säkert.

Tack igen för kommentaren! Mvh, Petter

Tack för dina värmande ord! Du är en av dem, som puffar, tjatar och speglar, när man känner sig villrådig.
Att ge andra råd, är inte lätt, men när det kommer till en själv, så är det svårare..
Det är så himla lätt att börja slå på sig själv, eller att skylla ifrån sig..
Jag VET att min man MÅSTE inse sina problem själv! Just nu, verkar det som han använder en gammal beprövad flyktväg - "huka dig tills det har blåst över" ...
Nåväl, ska klura lite på hur jag får hål på den.. Naturligtvis, kommer han att försöka neka till att han tagit några extra öl.. Flaskorna har ju stått där tidigare.. hmm... (tror inte det!)
Det jag är orolig för, är om han börjar gömma dem på allvar eller om han går över till starksprit.(mindre förpackning - enklare att dölja)
Tar ett djupt andetag, så får vi se hur det blir när han kommer hem..
Känner mig ändå rätt lugn inuti.. Kanske för att JAG har betämt mig ;-)

Tack för dina fina svar på mina inlägg. Nu läser jag din egen historia och den är, ja tyvärr, inte unik. Fasen vad den ställer till med den här alkoholen! Nu har du både dig själv och din man sittande där i fällan.

Viktigt är att du tänker främst på dig själv tror jag. Du kan berätta för honom vad du ser och vad det gör med dig/honom men såklart måste han ju själv inse att han har problem. Att smussla är väl ändå ett tecken på att allt inte står rätt till!

Vad bra att du hittat hit, vi hjälper varandra! Här finns många kloka människor och jag tycker att det är till ett stort stöd att skriva och läsa här!

Väldigt många au pairer är 23 år och söta, det ligger liksom lite i tjänsten. 30-40-50-åriga, visserligen kanske fortfarande söta, men ändå, tjejer, jobbar inte som au pair. Man är ju inte oduglig och oansvarig bara för att man är ung, men hon borde veta bättre nu när du dessutom informerade om A. Jag hoppas det löser sig för dig, min vän.

Jag ska sluta stimma ;-) Vet inte varför detta kom upp just nu. Precis som du skriver så är det ju flyktvägar och det enda som betyder något är ju vad jag innerst inne vill och känner. Men det är ju också så att jag vet att den där rätta känslan för en annan person kan döljas av sådant som ligger i vägen och döljer: vardagen, alla känslor som dras upp när man inte kan kommuncera ordentligt osv.

Jag är rädd för att ta fel och göra oåterkalleliga misstag. Eller? Kanske jag inte kan ta fel om jag verkligen, på riktigt och med uppriktighet mot mig själv - känner efter? Älskar jag honom? Svaret på den frågan idag är: jag vet inte. Jag är rädd att man kan lura sig själv, eller missta sig. Men det kanske inte går, egentligen, om man låter bli att vara rädd för det sanna svaret därinne? Ja, du hör ju, jag fortsätter stimma ;-)

Om jag känner att det är så många saker jag skulle vilja förändra för att han skall "passa" så är jag ju fel ute eftersom det bara är sig själv man kan förändra inte någon annan.

Ja vad var det som gjorde att jag fastnade för honom? Han var glad och kul, drog igång saker. Precis vad jag behövde som då kände att jag inte var så kul och alltför lat, behövde någon som var lite min egen motsats. Han gjorde mig glad i magen. Nu är han inte sådan längre och jag blir sällan glad i magen när jag ser honom (även om det, trot eller ej, kan hända, någon av de få gånger jag ser honom le och skoja). Sedan kan jag fastna i väldigt destruktiva tankar som t.ex. att det kanske är mitt fel att han inte längre är sådan?

Ja, ni hör ju, det är inte konstigt att jag ville fly undan med vinets hjälp! Sedan sätter ju Hösttrollet fingret på något viktigt och det är ju det där gamla "man vet vad man har...". Är man en fegis så är det väl lätt att fastna där, i synnerhet som det är "dyrt" att skiljas, ekonomin blir ju inte bättre direkt (fast jag vet att det ju bara är en undanflykt, man anpassar alltid mun efter matsäck (vart kommer alla dessa gamla ordspråk ifrån?). Ja, ja, som man bäddar får man ligga...nä, man kan faktiskt bädda om!

...när vi ska välja boende osv så finns det hur mycket som helst som man kan gräla om så där måste vi verkligen kunna prata!