Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny på forumet, men "suget" du skriver om, kallas "betingad reflex". Om du hört talas om exprimentet med Pavlovs hund (i skolan) så förklarar det hur det gåt till.
Man programerar nämligen sig själv, omedvetet, att göra vissa saker i vissa situationer..
Det är därför, t.ex. rökare tvångsmässigt går ut varje paus och tänder en cigg, vid seminarier, studier, föredrag, reklampauser på tv etc..
Kom på mig själv, en kväll när jag råkade tittade på en kanal med bedrövligt mycket reklam.
Jag brukar röka sådär en gång i timmen, klockan var rätt mycket och jag hade 6 cigg kvar.. Rätt vad det var, insåg jag att det bara var EN kvar..
HUR hade nu detta gått till? Jo, reflexmässigt, gick jag ut och rökte vid varje reklampaus, trots att jag egentligen inte behövde..
Vad säger oss detta nu ;-) Jo, att om vi har ett beroende, så måste vi (om inte ändra på) bli medvetna om vilka vanor som hör ihop med vårt drickande!
Det kan vara allt ifrån det där glaset vin, när man kommit hem, sparkat av sig skorna och sjuker ner en stund i fotöljen före middan..
Mansitter där och "njuter". Det är klart att en sådan "positiv"(missförstå mig rätt!) kick sätter sig som en reflex.. Det räcker i stort sett att tänka på fotöljen, så startar suget..
Så roa dig istället med att skaffa lite nya goa vanor!
Kram "trollet"

Jag hade just en revolutionerande tanke för mig. Vaffö då då...som rumpnissen skulle säga...varför har jag inget sug förrän det är dags att åka hem från jobbet...och inget sug alls om jag har andra saker som pågår efter jobbet när jag inte åker hem....hmmmmmm....det är intressant med suget. Intressant hur det passar in precis när det passar sig. Inget sug på morgonen. Inget sug när jag handlar. Inget alls...bara när jag är på väg hem....Så skall man väl kunna överlista det eller sig själv tycker jag. Ja i vilket fall så ser jag alla kommentarer om hur andra hanterat sig. Det skall bli skönt att vara fri och skönt att ha börjat på rätt väg! Den är insikten kom som en blixt från klar himmel och var stor för mig. Om man kan fortsätta vilke insikter kommer komma då.....Whohooo....man får spänna fast säkerhets bältet. : )

Då var den stormen över. Men det gav mig en tankeställare. Nu får vi ta och staga upp oss TP så det inte blir våra barn som i framtiden kommer att må lika dåligt över vårt agerande som comegetsome gör över sin fars.

Måste bara klargöra en sak. Jag menade inte att du skulle må bättre av en kvällskurs...jag tänkte att du kunde hitta lite nya nyktra vänner (läs: damer)där.

Hoppas du får en bra dag. Håller både av och om dig! /R

Jag tror (tror!) att du måste erkänna snoket för honom. För att kunna konfrontera honom och ge honom en chans att ändra på sina datavanor. Du mår ju inte bra av situationen och han bör ju få veta det för att eran relation skall kunna förändras. Skäms inte för att du har snokat. Håll huvudet högt...nu är du nykter. Du är ingen tokig "fyllkaja" som överreagerar och blir hysterisk.

Om du inte kan leva med porrsurfande så ska du inte behöva göra det. Nej, när det gäller det moraliska så har jag inga invändningar. Tror en viss del porr kan vara livsnödvändig...för t ex. handikappade och loonies som aldrig skulle få ngt annars. Men lever man i en relation så bör båda tycka att det är helfestligt.

Jag är så glad att din resa närmar sig och du får din ensamtid till att tänka efter hur du verkligen vill leva ditt liv. Tror också att det är sant att man oftare ångrar det man aldrig gjorde än kanske de felval man har gjort. Jag tycker inte om att du delvis tar på dig skulden...vilken skuld? Vad har du gjort? Det är enbart hans beslut!!! Vad han väljer att göra.

Nu blev det djävligt virrigt men jag är hemskt trött. Ta till dig det som Tilde och mt skriver här ovan. Kramar om dig, lilla fina dufvan. /R

att späda på skammen men det är intressant läsning :-)

http://www.bittensaddiction.com/

Och när jag var på Gunillas föreläsning så var det nog inga problem med att se att det var mig hon pratade om ! Ok, jag har väl inte kommit dit än att jag gömmer godis men jag har nog varit på väg i den riktningen :

http://vittbegar.blogspot.se/

härligt med vänner! Osedda och välkända faktiskt... Ni är så viktiga och nära vänner för mig och du hör absolut hit Stigsdotter.

När jag läste dina rader som börjar "I mitt fall är det ju också för att jag så gärna vill att det skall vara bra i kombination med att jag vet att jag ju har del i skulden." och vidare hur du beskriver dig som velpotta... att du snokat och försöker döva magkänslan så tänkte jag att du skriver som en riktigt genuint äkta medberoende. Och varför skulle du inte vara det med dina erfarenheter från uppväxten? När jag kom till den smärtsamma sanningen (för visst gör det ont att avslöja honom, väcker alla möjliga svåra känslor?) tänker jag att han är sexberoende, på sitt sätt. Ursäkta, kära syster, ifall du tycker att jag är helt på fel.

Jag ursäktar inte honom på minsta vis vill bara dela mina tankar. Vårt vanligaste svar på medberoendesidan är kort sammanfattat - säg vad du ser, kräv att h*n söker hjälp, ställ inget ultmatum innan du är säker på att du orkar genomföra det och har din plan konkret och klar. Om du inte läst "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken - gör det. Han beskriver processen i missbruket oberoende vad som missbrukas. Jag kan föreställa mig (ursäktar inte) att din man känner stor skam både när han syndar och när han inte "kan". Styrkekram från din syster! / mtA

Hej alla...ja det är lite upp och lite ner...men tack för kommentarerna och HALT är ju lite förnuftigt ser jag. Ja jag har en till sak som hjälper mig. Om det är seltzer vatten...som Ramlösa typ så går det bättre....det är skönt att läsa alla kommentarer. Ni är alla fantastiska som har erfarenheter med svåra saker. Det blir inte alltid perfekt för mig men ibland blir det det och jag är så glad att ni skriver!!!! Att gå och jogga verkar också en bar grej. Jag skall prova i morgon innan alla vaknar!! Ibland blir det jobbigt med alla tryck och tjat...hemskt själviskt...men ha lite tid skulle vara BRA! Tack alla gonatt!!! Att läsa om era tankar är verkligen viktigt. Goda tankar till alla och internet kramar!

Nä, nä, inte kasta sådant som är dugligt nej. Men handen på hjärtat: spelar det egentligen någon roll om vi häller vinet i oss eller i slasket? Resultatet blir ju detsamma, eller hur? D.v.s. vinet tar slut. Nä nu ljög jag, resultatet blir ju SÄMRE om vi häller vinet i oss själva för då mår vi dåligt eftersom vi egentligen inte vill dricka! Slasken får det bli!!

Och Askan, jag tror att du skulle ha lite nytta av den där sinnesrobönen som man läser inom AA: Gud (eller vad som helst), ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (bussdjäveln åkte förbi), mod att förändra det jag kan (gå upp tidigare?) och förstånd att inse skillnaden. Den, och att andas i fyrkanter som jag just lärt mig om, tror jag kan, nej, VET jag kan vara mycket användbart för duktiga tjejer som stressar upp sig oftast helt i onödan.
Det är mycket skönt att strunta i det kan jag vittna om. Häromdagen hade vi sönder en lucka till frysen utan att jag fick ett anfall av ånger och ilska. Konstaterade bara helt lugnt att se där, där gick den i golvet och sprack sönder, men titta det går ju att använda den ändå! (att maken sen blev jättearg, antagligen mest över min "du engagerar dig inte i någonting längre"-reaktion bryr vi oss inte om ;-)

Kram på er!

inne och skriver men nu ta mig tusan...
Du söta fina stigsdotter så skriver jag till dig.

DU ÄR VÄRD BÄTTRE!!!
Ang ditt senaste inlägg.

Kramar Tilde

Det är rätt häftigt faktiskt vad bra det kan kännas att ha en massa osedda och så gott som okända människor som sina vänner.

Jag tar till mig Hösttrollets kommentar om gudsbevis, om vi inte kan bevisa att han inte finns så finns det en chans att han lyssnar. Om inte annat så sätter en bön från hjärtat som sagt igång den egna inre kraften. Och MissH, jag tror också att vi, kanske de flesta av oss faktiskt, är vana att smita undan magkänslan. Vi som dricker dränker den lilla rösten som försöker göra sig hörd.

I mitt fall är det ju också för att jag så gärna vill att det skall vara bra i kombination med att jag vet att jag ju har del i skulden. Men, jag kommer mer och mer fram till tanken att jag kanske inte längre vill eller orkar försöka Fast sen säger jag ju till mig själv att jag inte har försökt. Eller har jag det? Ni hör ju vilken velpotta jag är. Men precis som Askan säger så blir det ju så att om man väljer att lyssna på den lilla rösten så måste man ju själv ta ansvaret för beslutet. Tänk om det blir fel beslut? Fast var det inte någon som sa att man aldrig ångrar det man gjorde bara det man inte gjorde?

Och Adde, det där med att behålla byxorna på är inget problem. Snarare är det det som är problemet. Att jag får behålla byxorna på medan maken roar sig framför datorn när andan faller på. Om andan faller på med mig så kan han inte. Varsågod nu fick ni veta mer än ni ville :-o Och Askan, ja jag har gjort klart för honom att jag inte accepterar detta. Problemet är ju att han inte vet att jag vet att han återupptagit denna sysselsättning efter ett tag nu. Och för att förekomma eventuella funderingar om det moraliska kontra omoraliska angående porr så vill jag bara meddela att det finns grader i helvetet... man måste ha sin gräns någonstans. Äsch... jag kanske hör hemma i forumet Familjeliv istället...

Nå, vad som än händer så tänker jag inte dricka! Så det så.

Haha, hellre fet än full, den kanske ska få bli nya mantrat på badrumsspegeln?

Funderade över min sockerkonsumtion och blev ganska paff när jag insåg hur den liknar mitt alkoholmissbruk, det är ju som du säger. Allt eller inget på nåt sätt. Har inga problem att avstå under perioder men börjar jag väl äta finns ingen botten, kände mig som en slags sockerknarkare sist när jag stod och åt kaka direkt ur kylen, med sked, och lovade att varje tugga var den sista. Skrämmande! Funderar över om det var likadant innan jag blev nykter eller om jag liksom bytt beroende, men jag minns inte riktigt...kanske spelar det ingen roll heller. Har nog iofs alltid haft svårt att låta bli om det finns hemma, har aldrig kunnat ha bullar i frysen, då äter jag dom istället för mat tills dom tar slut. Vet inte hur många gånger jag slängt godis i ett slags försök att få slut på mitt beteende...kan tom erkänna att jag smygätit, och smygÄTER emellanåt för att jag skäms över min svaghet.

Någon som känner igen det här beteendet..? ;-)

Du gjorde fel som snokade. Tydligen har du haft anledning och då finns ingen tillit, den får man förtjäna. Vet ej vad han gjort men bara du kan göra bedömningen om det är ngt du kan acceptera eller ej. Tänker på dig, Kram!

Har inte gjort på flera år, känner också nu när jag är trött. Förut satt jag uppe sent varje kväll för att hinna dricka så mkt som möjligt, kände inte tröttheten. Nu går jag o lägger mig, ligger i sängen o läser eller läser här från mobilen. Skönt!

Tack!
Du är absolut förlåten! Blev uppriktigt glad för det
du skrev nu. Förstår din frustration!!!
Människor som kan säga förlåt är stora människor!

Hoppas du får må bra och att du kan hitta en väg
ut ur det som är jävligt och jobbigt!

Mvh TP

Jadå det känner jag igen! Föreställer mig att det är alla undanträngda känslor som kommer ikapp, visst är det skönt? Jag har också börjat drömma mer än tidigare, tror det är samma där. Mitt riktiga jag som börjar ta plats :-)Härligt att höra att du njuter av din nykterhet, och bra jobbat!

Har läst dina inlägg, förstog att du inte mådde så bra på ett eller annat sätt.
Vill bara säga att det var bra gjort av dig comgetsome att be om ursäkt, kan till viss del förstå att du var frustrerad och
Inte brydde dig om vem som fick dina hårda ord.
Ta hand om dig och hoppas det löser sig för dig också!

Du har helt rätt TP. Jag vet ingenting om ditt liv och jag gjorde dig en stor orätt att skriva som jag gjorde. Jag är uppriktigt sagt väldigt ledsen att jag skrev till just dig och ber ödmjukt om ursäkt för det. Det var inte menat till dig.

Förklaringen, eller anledningen var att jag träffade min alkoholist som rev upp mycket gamla sår och tack vare situationen så kunde jag inte ställa till en scen med att säga vad jag tyckte. Istället så jag letade upp första bästa person med barn, som hade problem med sitt drickande och dumpade allt hat jag kände inombords mot alkoholister.

Jag ska inte skriva mer i den här tråden, och jag ska definitivt inte hoppa på dig något mer. Återigen, jag är mycket ledsen över att jag skrev till dig. Det svarta hatet jag kände var tio års ilska som kom till ytan på samma gång och som var tvungen att ta vägen någonstans. Normalt sett så beter jag mig aldrig så respektlöst mot någon. Jag hoppas du kan finna det i ditt hjärta att ta emot min ursäkt.

mig som katten Gustaf och hatar måndagar. Jösses vad hela familjen var trött, det gastades ända in i sömnen ikväll. Nåja. Jag gastade inte utan behöll mig själv så lugn och redig. Tycker mycket om att jag fått tillbaka mitt gamla tålamod med barnen och inte går omkring och är konfliktsökande och grinig. Usch, blir ledsen när jag tänker på det.
DET är förresten en annan sak jag lagt märke till och undrar om det är likadant för någon annan.
Jag har blivit så blödig! Går inte en dag utan att mina ögon tåras vid ett par tillfällen. Huden är så skör på något sätt.
Allt går rakt in.
Det är väldigt olikt mig men inte heller det tycker jag särskilt illa om, snarare tvärtom. Jag gillar att inte vara den isdrottning jag alltid varit. Någonstans längst inne har jag nog alltid vetat om att jag är en mjukis men bara jobbat så väldigt hårt för att förneka det. Nu förstår jag inte längre varför.
Och angående vinet i kylen, inte var det mitt. Vi hade folk på middag igen och om de inte hade druckit upp den under kvällen hade jag hällt ut den. Släng din flaska, höstiga lilla troll! Bättre att inte ha den där nu när ingen ska dricka den eller hur?
Imorgon är det tisdag och jag har slutat räkna dagar och räknar istället veckor. Längtar tills det blir månader.
Kämpa på mina vänner.

andning :-))

Frågar man inte får man inget veta! Det är en andningsteknik man använder vid ångest tex. Man letar upp en fyrkant, kan vara ett fönster kanske, och så följer man varje sida av fyrkanten medans man andas in-håller andan-andas ut-och håller andan. Är du riktigt vass kan du bara visualisera en fyrkant.

Jag har egentligen ingenting att tillägga, jag vill mest säga att jag tänker på dig.
Du ska inte skämmas för att du snokat och du ska inte skämmes för att du inte vågar lita på din magkänsla utan ber om ett tecken.
Att gå på magkänslan innebär ju att man måste stå till svars alldeles själv och bära allt på sina axlar och det är för tungt ibland. Be om hjälp, vägledning, tecken - innerst inne (i själen om man så vill) så vet man nog redan, precis som du skriver.
En liten fråga bara, vet maken om att du ogillar det han gör så till den milda grad att det kan vara det som kostar honom hans äktenskap?
KRAMAR!

Om skorna skaver så ska du ta av dig dem! Yep! Bara rakt av... (Återkommer om detta som är ett mkt intressant och smärtsamt problem, men nu ska jag utfodra flocken). Du ska inte behöva gråta i duschen. Kram och så/R

med relationer första året är att de stjäl fokus från mig själv och min nykterhet.

Jag var/är ju gift (fortfarande :-)) ) och jag hade inte tid med att kolla min fru och det var så kymigt att jag runt första årsdagen funderade över varför vi egentligen var gifta. Jag hade en egen relationskris där ett tag innan jag blev överens om att detta var min alldeles egna lilla fru som jag faktiskt älskade. Och gör så fortfarande. Hon var omedveten om min lilla kris och jag är glad för att jag inte drog in henne i den.

Det finns ju en anledning till att man rekommenderas att hålla byxorna på första året men i en fast relation kan ju det bli lite knepigt. Jag själv hade inga som helst problem med att leva i celibat första året för jag hade mer än heltidsjobb med att jobba med mig själv och upptäcka den man som jag faktiskt är. Och hustrun gick igenom ungefär samma utveckling så när vi återigen förenades så var vi som 2 fjortisar första gången.

Men jag förstår dig Stigsdotter och problemet kan växa och bygga bo i skallen så......vanliga rekommendationen............gå på möte och häv ur dig.

Var försiktig nu vännen ♥

Ps Hur gör man för att andas i fyrkant ?? Svar till En som aldrig frågat förr :-)) Ds

Du behöver verkligen komma iväg och tänka på hur DU vill ha det. Ibland lever man med en en fantasi om hur bra det var förr, men tittar man på det så är förr också en fantasi.
Finns ingen som kan råda dig och tecken kan man tyda hur man vill, så ta dig tid under din resa att hitta dig själv och ta fram målbilden hur du vill att livet skall vara.

Skickar kramar, styrka och lite sund ilska//Kalla

Åh vad härligt det låter med skogsutflykt! Såg ett program på tv för längesen som handlade om hur viktigt det är för kroppen att få vara ute i naturen, eftersom den då slipper vara i ständig beredskap. Är alldeles för många intryck i stan för våra stackars små hjärnor tydligen...Känner att det är dags för en hjärnsemester för mig också snart, har hört att trattkantarellerna är på väg?

Kramar!