Senaste kommentarerna i forumet

- vilken bra metafor med ägget. Jag visste hela tiden att vi har en bra substans, ett bra innehåll i vårt liv. Att vi hade en djup gemenskap - under skalet. Så för mig låter det fint att knacka på skalet och låta det brista.... Så bra att du går på anhörigmöten. Fortsätt med det och att hålla fokus på dig. Var stolt över dig och din nykterhet. Den är din! Kramar och ha en fin dag du också / mt

Vad underbart härligt det låter 2 år. Jag vet inte om vi tillsammans kommer så långt mannen och jag. Allt känns som ett äggskal.
Knackar man lite går det sönder. Visserligen är mannen nykter nu, och jag är så trött. Har varit på anhörigmöten och det ger mig
mycket. Självkänslan växer i alla fall, och det är gott nog. Man är inte ensam. Just nu har jag inga svar på hur vi ska kunna gå vidare.
Tiden får utvisa och jag måste komma tillbaka mentalt. Förr hade lösningen varit alkohol för mig, men inte idag.
Ha en fin dag
Kram Konstnären

Det är en samling energitjuvar dom bara tar och tar, ger aldrig något tillbaka. Man kan ätas upp in på bara benen om man inte
lägger om sitt fokus på sig själv. Försök med det, jag håller själv på med det.
Konstnären

Äntligen har jag lyckats trassla mig in här igen. Jag är inget tekniksnille men fick hjälp. Har saknat er och jag börjar tro att
jag är riktigt beroende av det här. Synd att säga men bra är det inte. Mannen har snurrat runt i vårdsystemet, men i morgon
ska han till en alkoholläkare så får han se. Han är nykter ännu men om det är tillfälligt vet bara han. Han mår skit och jag
försöker och försöker att ställa mig utanför. Vet inte hur det blir känner mig tom som sagt var. Men jag har inte fallit ännu
och det är ju helt underbart. Men det är mycket som gått sönder under denna vandring, från att jobba med mig själv för att
hålla mig ifrån. Sedan se mannen som nästan gått under denna gång. Det har blivit för mycket och just nu bor jag vid en sten
vid havet och tänker mig bort. Men allt måste fungera och det gör det men trögt.
Många kramar
Konstnären

Sant jag lägger otroligt mycket tankar i hur han tänker, va han ska göra, va han väljer osv osv istället för att lägga fokus på mig. För som du skrev hans val är hans.
Jag har snöat in mig länge i denna man... o märkt så många gånger att han kommer inte förändras...
men jag måste förändra mitt sätt, sluta ge o ge till han, försöka hitta ett sätt i vardagen att få sinnesro, att få tillbaka mina egna tankar på mig.. det känns skrämmande men en viss längtan till mig..

Kära vän, så skönt att höra att maken äntligen slutat dricka! Jag hoppas verkligen att det är för gott den här gången!
Jag blir glad av att läsa att du går på möten och att du blir hjälpt av det! Jag tycker att du är helt otroligt duktig på att hantera situationen! Jag tror inte att jag någonsin lyckades upprätthålla sån livskvalitet som du gör, du är så bra på att ta tillvara på det som är bra runt omkring dig!
Förnuftigt att du inte lägger dig i makens process nu. Jag tror faktiskt att man till och med hjälper mer genom att ta ett steg tillbaka och låta dom sköta det själva. Dessutom lägger man på det viset hela ansvaret på dom själva vilket innebär att dom inte har några ursäkter, ingen att skylla på eller ljuga för annat än sig själva. Det är en ensam tillvaro som jag inte tror att någon vill befinna sig i...
Stora kramar till dig min starka vän!

2 års nykterhet, det är den 1 juli han ser som sin "nykterhetsdag" - vet inte vad han skulle kalla det. Då hade han en avgörande insikt. För mig är hans verkliga vändning 2 månader tidigare. Dessutom har han ytterligare ett datum som är väldigt viktigt för honom, det är något över 200 dagar nu. Dessa olika märkesdagar belyser bra den långa vägen från beroende till frihet, vi har många gånger talat om att nykterhet är långt mer än att sluta dricka. Eller rättare sagt, att sluta dricka är bara en del av att leva ett nyktert liv. En nödvändig men inte tillräcklig del - kanske är det inte så för alla men för mig är det så klart att det är så. Det är tre år nu sen vi hade den första (i det närmaste) alkoholfria sommaren. En sommar jag både hade det mycket bra och ändå tidvis tungt och osäkert. Sommaren två år tidigare var kanske den tyngsta där en familjeangelägenhet hejdade mitt uppbrott, dvs jag lät angelägenheten hejda mig. Året emellan var uppfyllt av annat. Men nu är livet gott. Så gott. Oändligt tacksam är jag. / mt

Hej Trojja, så bra att du har hittat hit!
Jag känner igen mig mycket i ditt sätt att tänka dvs du fokuserar dina tankar och energi på det enda du inte kan förändra, mannen...
Jag gjorde och gör till viss del det fortfarande.
Med hjälp av forumet och möten via al anon samt mycket läsning på internet mm så har jag ändå kommit en bit på väg.
Det du beskriver är inte ovanligt och jag tror att du kan finna mycket stöd genom att läsa på anhörig sidorna.
Jag har haft stor hjälp av att läsa Sinnesro bönen om och om igen. Ta till mig orden och låta innebörden sjunka in.
Flytta fokuset från alkoholisten och tillbaka till mig själv. Fokusera på mina val, vad jag vill och väljer istället för på honom. Hans val får han själv ta hand om!
Var ärlig mot dig själv, är det här verkligen mannen du vill dela ditt liv med? Vill du verkligen ens ha honom som vän? Vilka minnen vill du blicka tillbaka på, vilka minnen vill du skapa?
Framtiden ligger för dina fötter, äg den!
Kram

Varmt Grattis! Det låter verkligen som att ni är på rätt väg! Kramar till er båda /mt

Hej, känns som en evighet sedan jag pratat med er på forumet!
Dagarna har varit fyllda av fotbolls matcher, cuper och gäster. Mycket trevligt och roligt men också uttröttande!
Samtliga dagar har tillbringats i nyktert tillstånd för både mig och maken! Även gästerna har fått nöja sig med alkoholfritt men ingen har klagat. Helt otroligt hur tillvaron kan förändras, jag fortsätter att vara ödmjukt tacksam för nuet också medveten om att förändring till det sämre kan ske lika snabbt som det förändrades till det bättre...
Maken fortsätter att gå på behandling samt möten. Han säger att det går bra och att han inte upplever någon abstinens vilket i sig oroar mig lite. Går det för lätt? Innebär det ökad risk för återfall eller att insikten om graden av alkohol problemet uteblir?
Nu behöver ju jag uppenbarligen lägga mer tid och energi på att jobba med mig själv och att vara här och nu! Sinnesro bönen behöver planteras djupare tror jag så jag behåller rätt fokus...
Framtiden vet vi ingenting om så varför oroa sig? Det jag vet är att när maken och jag själv för den delen väljer bort alkoholen så finns det en framtid för oss! Hur den sen kommer att se ut är ju till största del upp till oss själva!
Konstnären när maken slutade att dricka så vet jag inte riktigt om han hade nått botten men han säger själv att han kom till en punkt där han ifrågasatte vad han själv höll på med. Han säger att han ställde frågor till sig själv, typ, hur vill jag leva mitt liv? Hur vill jag att framtiden ska se ut och vad vill jag egentligen? Han säger att han insåg att han inte skulle kunna få det liv han vill ha så länge alkoholen är inblandad. Han säger också att han insett att han tagit till drickandet som en flykt undan problem och det jobbiga i verkligheten och att han nu bestämt sig för att sluta fly och istället ta tag i problemen.
Dessutom berättar han att han även druckit av ren tjurighet efter att jag slutade dricka, i ren protest för att visa att han bestämmer själv. Detta har han också insett det barnsliga i.
Jag ska säga att jag är enormt stolt över honom! Hans beslut innebär att vi har en framtid ihop men också för att han verkligen går all in! Han går på behandling och möten men dessutom så läser han massor av litteratur och verkar ta till sig och även ifrågasätta det han läser. Han läser dessutom AA 's Stora boken.
Jag själv har varit sämre på att jobba med mig själv sista veckan och mer eller mindre bara ångat på, glömt bort att stanna upp och reflektera...
Mera läsning, möten och reflektion finns det behov av känner jag!
Jag har en lugn känsla i magen och känner ingen oro för att resa tillsammans med maken i sommar. Passar mig dock för att bli för trygg så jag har reserver om det går åt pipan.
På söndag bockar jag av ett nyktert halvår, minus min återfalls helg i januari förstås men jag vägrar räkna den som dag 1. Beslutet var taget och processen igång, i mitt sinne kommer det alltid att vara trettonhelgen som var den avgörande vändpunkten!
Ett halvår! Tiden går fort men ändå är det inte så länge sen... Jag inser hur skört det är och jag är tacksam över att jag klarat det så här långt trots en svår tid i äktenskapet.
Livet kan med andra ord bara fortsätta bli bättre!
Kram till er alla, fortsätt kämpa!

lyfter din tråd och ser vad som händer :) / mt

Kiruna...? Hopplöst med autokorrekt!! KUNNA!!

Hej Konstnären! Hoppas att det går bra där hemma för dig. Hoppas att du orkar hålla fokus på dig själv och att mannen håller sig nykter. Själv klarade jag att min man drack igår kväll. Hällde upp rosé framför mig. Det var tufft först, men inte sedan. Sedan var det bara skönt att vara nykter!!! Det gäller alltså att Kiruna stå emot det där goa i början. Sedan är det liksom lugnt.

Största kramen till dig!

Hej! Ja det var lite nytt här och tar väl ett tag att vänja sig (som vanligt med nyheter). Livet har fungerat alldeles utmärkt, även utan Forumet. Men skönt att det är tillbaka igen. Hur har det gått för dig? Jag har inte hunnit läsa nya inlägg ännu, det får bli lite senare idag. Det är sjätte dagen idag och fortfarande har jag inte en enda gång funderat på att bryta min nykterhet. Är jätteglad för det, men vet ju av erfarenhet att man måste passa på sig själv. Det kan gå på en minut att tanken helt plötsligt ändras till att jag bara MÅSTE ha lite vin. Men jag har skrivit ner på ett papper varför jag inte vill eller ska dricka och jag läser igenom det flera gånger om dagen och då är jag så glad att jag äntligen har slutat. Snart en hel vecka!

Skriver lite funderingar

ja vet inte om nån annan känner som jag, men på nåt sätt känns det som att jag som suttit fast i hoppet om en sund relation med en som missbrukar verkar nästan ha det svårare, det är jag som blir sårad, jag som kämpar, jag som måste tänka på hur jag ska vara, o göra...

det känns som att det är jag som har problem... han åker bara med på att nu är vi bara vänner, o ska inte vara tillsammans som ett par längre, deg är ju jag som måste ta beslutet, för det kan inte han....
jag vill inte låta ego eller dum på nåt sätt men det känns som jag måste vara stark... ja klarar fortfarande inte tala om för våra vänner att det är slut, jag har sagt så förr, men då har vi vart ihop igen....

Onsdag morgon!

Ny sida... Jag lyckade nästan radera min profil!! Är väl inte den mest tekniska personen...

Hur har du haft det?

Kram

Sitter o tänker på hur en sund reaktion vore, hur det skulle kanske låta om själva mannen/kvinnan kunde resonera... vi skriver, eller i alla fall jag, hur mitt ex säger en sak men gör tvärtom

Ett exempel i en situation då vi båda pratar om gårdagen...
varför gick du ut igen, du visste jag skulle bli ledsen... då han ser allvarlig ut o säger ja vet, men varför ska du bråka, de va du som började...
ja va konstigt, vi har ju pratat om det här så många gånger... han fortsätter o säger.... ja ja är dum i huvudet, ja vet inte varför ja gör så där

samma exempel fast hur det skulle kunna vara om han va med på att reparera....
varför gick du ut igen, du vet jag blir ledsen.... du trojja det här är inte bra, att jag sårar oss, va tycker du vi ska göra, kanske ja behöver hjälp? Ja kan tydligen inte gå ut på ett tag, eller vi kan göra det tillsammans o ta en middag!

Behöver nog stöttning, för ja vill vi ska få det bra...

jag vet inte hur ni andra får höra de dagen efter, men det som är förvirrande i min situation, är att mitt ex sagt flera gånger dagen efter lite av de sunda exemplet med men inte handlat efter det, så ja trott på det flera gånger, o då har det gått flera gånger med me besvikelse osv

Ja det är jobbigt... men inser att det tar för mycket kraft för mig att hoppas på han ska komma insikt.... de går inte att jobba i en relation alldelles ensam, de måste komma från missbrukaren med...

de blir bara tjat o som en stoppkloss i deras värld... inget ja vill vara längre

Har blivit så tjurig. En riktig surtant. Ibland undrar jag om jag ska börja dricka igen för att bli mitt normala glada jag. Känner vissa rökare som blir sura när de försöker slutat röka men har aldrig sett alkoholberoendet så kraftigt. Eller mitt beroende kanske är större än jag trodde!? Nej, jag söp inte varje dag men gärna lätt berusad var 3:dje dag plus en rejäl fylla varannan helg. Känner inte heller något uppenbart sug. Det är bara humöret som är totalt uppochner och det spelar ingen roll om jag har pms eller inte.

Trojja det låter som du haft det väldigt jobbigt. Så starkt att du slitit dig loss. Håll fast vid det som är bäst för dig.
Jag läste boken "Jaget och missbrukaren" i veckan. Den ger en förklaring/beskrivning till missbruksbeteendet som du och vi andra beskriver. Stor igenkänning. Det betyder inte att vi ska acceptera det men boken ger en ökad förståelse. Rekommenderar till alla.

Känner igen det ni sagt...
slitit mig loss från en som förstör oss med att dricka...

han vet också han gör mig illa, så han va med på att vi ska separera, men för nån dag sen sa han att han knte vill släppa hoppet på att de ska bli vi nån dag, sdn igår gick han o drack sig full.... olika ord o handlingar ger de tyvärr...

Vill skriva ner mina tankar nu

han drack igår med, de tog slut för nån dag sen, o jag har problem med att han gör som han gör...
kom hem kl halv 4 på natten...

jag tänker att nej jag ska inte bry mig, men ja tycker han gör sig själv illa.... dåliga ursäkter till att gå ut med... ja har ont i höften l om jag dricker känns det inte....

tycker det är konstigt att det hela tog slut pga det här o han vill inte det, o ändå går han ut o dricker...

ja vet det är inget ja kan göra längre, det är bara det att det påverkar mig

Vad glad jag blev av att både LillPer och MB har lämnat spår här. Att ni lever och lever gott. Ja även väninnan konstnären (Som ju mest skrev till LillPer denna gång).

Med mig är allt bra. Dvs. Jag har lyckats hålla mig nykter trots makens ständiga drickande varje kväll och varje eftermiddag när vi återkommer från beachen ska det vara en öl eller två. Nämnde jag luncherna? En öl då med och lite vin till maten. Men jag har lärt mig lite här på forum. Dels av Santorini - Jag kan leva med en man som dricker. Dels av anhörigsidorna - Min man är inte elak. Så jag härdar ut. Sysslar med mitt. Kelar med katter och övar på min grekiska med lokalbefolkningen. Nu har vi en månad kvar i paradiset. Maken talar och drömmer om att köpa hus här. " Är du galen?" Tänker jag. Inom ett år hade han nog supit sig förbi det där "normala svennedrickandet" och druckit sig sjuk. Jag är givetvis orolig och det är därför jag hittat hit igen.

Det är mycket med det jordiska. Önskar alla en bra sommar.

Fia

Vi kommer att träffa personal som är vana vid att arbeta med barn som lever med separerade föräldrar, missbruk, aggressioner... Åh, det gör ont i mig - att mina barn skulle hamna i detta...

Ja, mulletant - har läst delar av bloggen du länkade till... Jag är snabb med att tänka "ja, stackars henne, men hon hade det ju så illa, jag har ju inte alls haft det så illa"... Måste stärka mig i att jag hade det tillräckligt illa - det finns grader i helvetet, och det räcker att det inte är bra, man ska inte behöva leva så...

Ja, Adde... ledsen-knappen är bra, men den är så jobbig ibland... Jag känner mig så mycket starkare nu för tiden, men så ibland kommer de där minnena och det gör så ont... Men jag vet att det går över...!
Det låter nog rätt bittert av mig att jag skriver att jag önskar att människor omkring honom förstod hur han varit mot mig... Men ibland gör det så ont - alla som tycker att han är så trevlig och bra - de har ju inte levt med honom när han gapar och skriker, hotar, skrämmer, gör sönder saker osv osv... Men jag ska försöka tänka som du skriver Adde: jag har gjort en bra resa!!!! Jag är inte kvar längre!! Jag är fysiskt oskadd, jag har ett tryggt, eget boende som bara är MITT och barnens och jag har förutsättningar att forma MITT liv.

"Du är bra och duktig.Väldigt bra och duktig."
Tack Adde, för dina fina ord, jag suger till mig som en svamp - jag tog mig ur det, och jag har det bra idag, barnen har det bättre än innan och jag kämpar!!
Pratade med dem som ska träffa mig och barnen - jag blev ledsen när jag beskrev varför jag kontaktat dem, och jag sa att jag kanske överdriver och kvinnan jag pratade med sa "om du överdriver så är det ju bra för då har inte barnen det så jobbigt som du tror, men jag tror inte att du överdriver, kom och träffa oss så pratar vi lite och ser hur vi kan finnas här för er"... Alla dessa varma, fina människor som finns där - så fint att det finns hjälp... och samtidigt så sorgligt - att de behöver finnas...

Kramar ♥

processen seperation är igång.

jag skäms, aldrig skämts för det tagit slut. vet det är bra beslut men känner skam