Senaste kommentarerna i forumet

Vill börja med att tacka för raderna du skrev om ilska, jag är en person som lätt triggar igång den där "sölkorven-i-kön-ilskan" och behöver ständigt påminna mig om att tagga ner. Så tack igen för det, ska strax gå från jobbet och då är det som värst, då retar jag mig på allt. Ska andas i fyrkant hela vägen hem.

Trist att läsa om din situation med din man, relationer är banne mej det svåraste som finns tror jag. Att veta om man ska stanna eller lämna...jag är egentligen fel person att komma med råd, är en sån som alltid velar, går och studsar tillbaka som en jojo tills jag till slut får tummen ur att lämna på riktigt. För det är så jäkla svårt att veta om man gör rätt. Och så vill jag alltid ha en liten glimt av framtiden, är gräset verkligen grönare? Kommer jag leva ensam i en stuga i skogen med 28 katter om tio år?

En väninna frågade mig i veckan om jag tror på ödet, om saker som händer har samband och kan visa hur man ska agera. Jag svarade att jag tror på tecken, om man vill se dem. Om jag har ett beslut att fatta men inte riktigt vågar, är det lättare att tänka att det var ödet som bestämde åt mig. Så får jag en liten gratisskjuts framåt. Nu köper du ju inte flummet rakt av som du skriver, men du verkar ändå vilja ta något beslut, eller få någon slags vägledning? Jag förstår dig, det där velandet skapar ångestklumpar i magen! Du undrar varför det är så svårt att ta till sig sin magkänsla. Jag tror att det kan bero på att man är van vid att smita undan ifrån den, eller att man inte riktigt litar på att man känner rätt. Men det är ju det vi håller på att komma tillrätta med nu när vi inte dricker. För varje dag växer självkänslan lite, och jag vet att du så småningom kommer att komma fram till ett beslut. Det kanske behöver få ta lite tid bara?

Skäms inte för att du snokat, har tilliten fått sig en törn innan är det väl inte så konstigt att du försöker försäkra dig om att det inte händer igen? Jag kom på min förra pojkvän med en massa trams i och med att jag snokade i hans telefon och det är jag glad över att jag gjorde, vill inte slösa bort mitt liv på en idiot! Sen får det ju finnas gränser naturligtvis, men att man ser om sitt hus tycker jag inte är konstigt alls.

Jag vet inte alls om det jag skriver ger något, försöker att inte styra åt något håll, det är ditt beslut. Men så vill jag bara säga en sista sak: att du står och gråter i duschen...känner så väl igen känslan. Ta den känslan på allvar, sopa inte bara undan den med ett "överkänslig" eller "PMS" eller liknande.

Kram på dig!

Jodå, man FÅR vara arg... egentligen är det ju sig själv man är arg på eller skäms för..
Det är inte så himla lätt, det där med tilliten.. Speciellt inte om man blivit förd bakom ljuset några gånger.. (då skäms man ÄNNU mer, eftersom "alla andra" visste men inte jag)
Man tycker att andra skrattar bakom ryggen åt en, men så tror jag faktiskt inte att det är i verkligheten!
Vill också tacka för kommentaren om alkodansen! känns skönt med "okända" som bryr sig! Tack hjärtat, det värmde!!!!
Ta du nya tag, vi är här tillsammans och måste inte vara så förb*t perfekta och duktiga hela tiden.
Själv har jag stunder då jag vill be alla "klämkäcka" dra så långt pepparn växer.. Tills jag inser, att det är för att jag trycker ner mig själv, som "alla andra" verkar klämkäcka...
Strunta i att vissa saker verkar flummigt, en bön från hjärtat sätter igång, om inte annat, ens egen inre kraft..
Visst, ingen kan bevisa att Gud finns, MEN det finns ingen som med säkerhet kan bevisa att hen INTE finns heller..!
kram trollet

Känns skönt att läsa och skriva här på forumet igen, har inte hängt här så mycket senaste dagarna, det är ju så mycket som måste fixas med småttingar i skolan och ambitiösa chefer.

Inom AA talas det om harm, att man harmas över någonting. Ofta en annan människa. Man kanske irriterar sig på alla idioter som står på fel sida i rulltrappan (om man är 08:a ;-) eller på sölkorvar i kassan på Ica. Det var faktiskt först nu i helgen som jag riktigt insett varför man pratar om detta och om sinnesro, vad viktigt det är och vad sådana känslor gör med dig. Som alkis måste man vara aktsam, man har inte råd att tillåta sig för mycket av vissa känslor, t.ex. ilska, eftersom de ofta triggar igång ett sug efter alkohol. Åtminstone får man inte låta känslorna härja fritt, man måste ge akt på dem, släppa fram dem och släppa iväg dem (alltså, detta är min egen tolkning av sinnesro osv. baserat på lite mindfulnessflum inser jag nu).

I helgen blev jag arg, ledsen och besviken på min man. Där var också känslor av skuld eftersom jag gjort något man egentligen inte ska göra (snokat). Men när alla känslor virvlade runt där när jag gått och ställt mig i duschen, gnisslade tänder av ilska och grät över allt som inte är bra, så kände jag att "fasen vad gott det skulle vara med ett stort glas vin nu". Till och med tanken att "det är ju ingen idé att jag ändrar mig och blir nykter, det gör ju varken till eller ifrån för allt det här dåliga" flög förbi, och slutsatsen av den var ju naturligtvis att jag ju lika gärna kunde dricka något.

Som tur är kan jag numera tänka tanken ut: ja och på vilket sätt skulle alkohol hjälpa? osv. Varje gång jag känner ett sug så kommer det ett rungande "nej tack!" i tanken strax därefter. Ibland blir det jobbigt för det dyker ju bara upp ett nytt "dryckesargument".

Men, de går att avfärda de tankarna. Värre är det med de ledsna och arga tankarna.

Varför är det så svårt att ta till sig sin egen magkänsla? Som ni vet har ju jag funnit att AA är bra för mig. Det är, kan man väl säga, ett andligt handlingsprogram som handlar mycket om att "lämna över sig". Att bli, och fortsätta vara, nykter är inte alltid något man klarar av själv utan det krävs hjälp av en "högre makt". Låter lite flummigt men alla medel är tillåtna tänker jag och har därför köpt detta. Eftersom jag ju redan är medlem i svenska kyrkan så har jag tänkt att jag ju kan passa på att utnyttja medlemsskapet fullt ut: jag försöker lära mig att be och ta till mig lite av kyrkans budskap (alltså, som jag ser det är det väldigt mycket samma-samma i olika religioner, filosofier och livsmetoder (yoga, mindfullness, buddhism, kristendom you name it) - det handlar om att lyssna inåt och att öppna sitt sinne utåt. Och det fungerar ju. Min vilja att dricka blir mindre och mindre. Jag känner mig rofylld och glad på ett sätt som jag inte gjort på länge!! Inte jämt förstås, men ofta. Jag försöker känna tacksamhet, jag känner en glädje när jag vaknar på morgonen och inte är bakfull.

Nå, det jag nu har gjort är rent konkret, ja ja, konkret, men ni fattar. Jag har bett att få bli vägledd. Det handlar om mitt äktenskap. Det är så mycket som inte är bra, mycket som skulle kunna vara bra. Jag inser att jag ju inte bara ska lägga benen på ryggen för det är ju aldrig ens fel att två träter. Visst. Jag har bett att få bli visad hur jag ska göra, eller snarare vad jag vill. Att jag bestämmer mig för vad jag vill och inte bara låter tiden gå. Att inte agera är också att acceptera. Livet blir vad man gör det till. Lever jag det liv jag vill leva? Och så vidare... Jag glömde för en stund bort att det ju är det här jag ska fundera över på min kommande resa, fick visst lite bråttom där ;-)

Nå, kort därefter fick jag för mig att jag skulle göra det där som man inte ska göra (snoka). Jag har inte gjort det på ett tag, jag har bestämt mig för att lite på min karl, jag har talat om för honom vad jag tycker om det och, vad viktigare är, jag har sagt till mig själv att händer det igen så vill jag inte mer, då släpper jag honom, i vart fall om det inte sker samtidigt som det skett en förbättring i vår relation i övrigt eller han inte visar vilja att förbättra. Men, nu fick jag alltså plötsligt för mig att göra det igen, och fick då bekräftat att han inte har upphört med det. Några förbättringar i övrigt har inte skett annat än att vi bråkar mindre vilket jag tror är en följd av att jag inte drar igång gräl på samma sätt, dessutom sätter jag ned foten på en gång när jag tycker han beter sig illa eller grälsjukt. Numer kan jag göra det för jag behöver inte skämmas för mig längre, jag behöver inte oroa mig för att jag sagt något som jag inte kommer ihåg osv.

Egentligen blev jag väl bönhörd där. Jag har ju nämligen sagt till mig själv att händer det igen så går jag. Men eftersom jag ju faktiskt är en skeptiker kan jag inte bara köpa det där flummet rakt av utan tänker naturligtvis det ena och det andra som kastar skuld dels på mig själv, dels ursäktar honom, och, den här var ny - tanken att det kanske är ett beteende som han inte kan sluta med, för att han är beroende eller sjuk.

Varför kan inte livet vara enkelt? skulle vi tröttna på det med kanske? Tack till den som eventuellt orkade kämpa sig igenom detta som jag inser att snudd på obegripligt eftersom jag skäms för mycket för att skriva i klartext. Suck.

...sa han som låg under tåget. Förlåt. Den bara poppade upp här i skallen när du citerade min morfar, Dompa! Lilla morfar som nog drack för mycket han med. Mormor gjorde det definitivt. Hon tuggade nejlikor för att det inte skulle märkas. Men å vad jag saknar mormor. Jag förstår inte riktigt hur jag kan sakna henne så mycket eftersom hon dog när jag bara var två-tre år gammal. Men jag kommer ihåg hennes kärlek och värme, jag minns många saker som vi gjorde tillsammans. Konstigt.

Ja nu blev det ju himla muntert här i din tråd! Det var ju inte riktigt meningen... Det finns inga gemensamma mallar skulle jag ju säga, bara ett gemensamma problem.

Det är härligt att läsa att du har kommit i ordning med minibalkong och lusig katt. Hur blir det med ongarnas skolgång, får de börja i lokal skola eller hur gör ni?

Tillit är bra. Jag som inte trodde att mina barn märkte så mycket har insett att de vaktar lite på mig när de frågar, vad är det där, kan barn dricka det? och pekar på mitt glas. Det är otroligt skönt att kunna räcka fram glaset och säga "javisst, vill du smaka?".

Varma kramar till dig, snart får jag också åka till varmare breddgrader!!

Det gör mig ont att se att du mår så dåligt, men samtidigt glimtar det ju till av den friska, humoristiska TP:n mitt i allt. DET är gott!

H*n den där griniga personen som krälade in i din tråd har rätt om en sak: "Anledningen till alkoholistens övertalningsförmåga ligger i rädslan att se sanningen inombords. Den är för otäck för att se i vitögat så skämten, lögnerna och ironin är en försvarsmekanism för att slippa se vem man är." Ja, alltså, det där med övertalningsförmåga begriper jag inte riktigt men visst är det så att vi som har problem med alkoholen inte gärna vill se det. Det är det första steget man tar i ett s.k. 12-stegsprogram, t.ex inom AA: Att erkänna att man är maktlös inför alkoholen, att man har tappat greppet helt enkelt, att man inte själv bestämmer.

Den arga människan fortsätter i din tråd: "Det tar många år att tappa hoppet till att förändra en alkoholists prioriteringar. För anhöriga är det svårt att inse att alkoholen har mer betydelse än dem själva. En alkoholist kan aldrig förändras och kommer inte att sluta dricka. Om de väl gör det så beter de sig som frälsta individer som genomgått självransakan. Tråkigt nog så innefattar denna självransakan inte förståelse för vad de har utsatt sina närmaste för." Detta är just en del i den s.k. självrannsakan ju, att inse sina egna fel och brister. Ofta kokar dessa fel och brister ned i rädslor. Det är lite som en arg hund som bits (eller en forummedlem som skäller) det är för att den är rädd. Bättre att låtsas farlig!

Att man är alkoholist betyder inte att man aktivt värderar alkoholen mer än familjen - man har inget val helt enkelt!! Så arg som jag har varit på min egen far som valde flaskan istället för mig och mamma. Sen ringde han packad mitt i natten och ville tala om hur mycket han älskade oss och vi slängde på luren! Nu fattar jag ju, det var inte han som bestämde!

En alkoholist kan sluta dricka. Alla kan sluta att dricka. Det svåra är att inte börja igen.

Jag tror jag sagt det till dig förr TP: anonymiteten är oerhört viktig inom AA. Man påminner om den regeln vid varje möte. Aldrig, aldrig att man berättar vem man träffar där eller vad som sagts. Jag läste en intervju med Suzanne Reuter i helgen. Hon berättade om hur hon insett att hon var alkoholist och gick på möten på söder här i Stockholm. Jag brydde mig inte om att alla visste vem jag var, sa hon. Hon går fortfarande dit ibland. Det finns öppna möten dit alla som vill får gå och så finns det slutna möten. På slutna möten går bara de som själva vill sluta dricka alkohol. Om de ser att du är där så är de själva ju där av samma anledning. Förresten brukar det finnas mansgrupper också, där man slipper kärringarna som kan ha ett eget möte att tjöta på. Jag brukar gå på möten med bara tjejer i ibland, det är ett annat stuk på de mötena, man kan mötas på en annan nivå. Ibland går jag på blandade möten, de är också bra.

Apropå deppighet. Det var ju så det började för mig. Ville inte vara deppig och oföretagsam längre. Det fattade ju jag också att jag förmodligen skulle må bättre om jag gick en kvällskurs och lärde mig något roligt men jag liksom orkade inte. Jag kunde sitta hemma i sköna läsfåtöljen och bara glo på alla bra böcker där i hyllan som jag inte iddes läsa.

Jag har insett att det är alkoholen som gör mig sådan! Det blir en ond cirkel! För mindre än ett år sedan fick jag börja äta Sertralin som är ett antideppressivt läkemedel. Jag vill egentligen inte äta tabletter och en annan läkare sa att det är inte någon idé att äta sådana så länge du dricker. Men, jag träffade en läkare på en alkoholmottagning som menade att jag inte skulle orka ta mig uppför den nedåtgående spiralen av egen kraft (eftersom det ju inte bara är att sluta dricka). Han menade också att medicinen ska man inte äta hela livet. Det är ett tillfälligt hjälpmedel.

För 2 veckor lade jag av med tabletterna, efter lite mindre än ett år. Jag räknar den 28 maj som mitt nykterhetsdatum även om jag har druckit vid 2 tillfällen sedan dess. Idag mår jag bättre än vad jag gjort på mycket länge. Jag tror att det är AA:s förtjänst faktiskt. Det ger så otroligt mycket att träffa andra människor i samma sits. Forumet i all ära men att sitta bland människor av kött och blod, och så mycket olika människor. Det är ärrade knuttekisar, slipsnissar, byggjobbare och fina dräkt-damer, olika åldrar. Och det är en sådan värme i den gemenskap som finns. Nu låter jag som Adde känner jag men det är verkligen så. Det brukar inte kramas så mycket på de möten jag går på ;-) (om inte någon behöver det förstås).

Och det Dompa syftade till här ovan var något jag skrev till en annan forumkompis som var orolig för sjukdom, att hon, liksom du, behöver all kraft och energi för att bekämpa sjukdomen. Alkoholen är ett gift som är så farligt att kroppen måste prioritera nedbrytning av det i första hand. Sen blir det kanske inte så mycket energi kvar till att bekämpa den andra sjukdomen som bryter ned kroppen din.

Hoppsan, blev lite långt och ostrukturerat detta :-O Nå, det jag vill säga är i alla fall: var rädd om dig, se till att du får all hjälp du kan få från vård, AA och allt du kan hitta på. Alla medel är tillåtna bara du inte tar det första glaset.

Du har kommit rätt :-)

Hej på er alla. Jag har sökt ett forum där jag kan finna hjälp när jag känner mig "down"! Hoppas jag äntligen har kommit rätt?

Alkoholist eller inte alkoholist, så är vi alla individer.
Tycker det är synd att du gör ett sådant personangrepp. Men inser att du har haft
det tufft och förmodligen skulle behöva en hel del
hjälp själv.
Att skriva som du gjorde till mig leder inte till
något direkt konstruktivt. Du vet inge
t om mitt liv,
lika lite som jag vet om ditt, förutom det faktum då
att du är en bitter människa. Kanske med all rätt.

Jag försöker göra något åt min situation, gör du?

Jag har alkoholproblem, och det är åt helvete.
Finns inget snack om saken. Men jag är inte din
pappa.

Försök istället skriva med dem i detta forum som
har samma erfarenhet som du. Det kanske får dig att må bättre!

Är ändå glad att det va just till mig du skrev, för det
kunde ju varit någon som tog riktigt illa vid sig.

ääFörmodar att du inte är så gammal, så försök att
vända på ditt liv till något bra. Bitterheten kommer
äta upp dig inifrån.

Antingen så väljer du att se det jag skrivit som
välmening och ett gott råd. Om du nu kan ta det
från en fet alkoliserad nolla. Eller så fortsätter du
att leva ett lika destruktivt liv som en alkolist.

Utan ironi! Mvh TP

Gått av efter alldeles för många pass på jobbet, men solen skiner och det är en fantastisk höstdag så det är bara att njuta.
Förr hade detta varit en dag då jag druckit mig full tidigt på dagen för att kunna koppla av, men nu är ryggsäcken packad och skogen väntar så spöket får fladdra vidare.
Men det är konstigt hur gamla vanor kan sitta så hårt, för igår på jobbet så tjatade spöket rätt bra. Klart att du måste kunna koppla av, du har ju jobbat dygnspass och då hjälper vinet till när du går av.
Tur att jag fortfarande inte har något hemma för det skulle vara så lätt att falla, tackar Adde som lärde mig HALT det har hjälpt mig många gånger.

Hoppas att ni alla har det bra där ute, så går vi vidare med styrka, stolthet på vår stig//Kram Kalla

Har jobbat många nätter på raken och har då läst igenom många av våra trådar och inser att vi växt som människor och hur otroligt mycket klokare vi är idag. Så var stolt över dig själv och betrakta din resa med mycket stolthet//Kram Kalla

Att ta till våld eller uppmana till våld löser inga problem.. Skulle det vara en veklighet,( att alkoholister över en natt t.ex. skulle vakna med blått hår..) så skulle många bli förvånade över antalet människor, som har alkoholproblem och som trots detta fungerar hyggligt i vårt samhälle!
Det går i många fall inte se VEM som är alkoholist eller har missbruksproblem.
Oftast är det bara de väldigt grava missbrukarna vi ser ute i samhället. Många har både jobb och familj. Ibland har de t.om. förvånansvärt höga poster i samhället och är dessutom respekterade i sin proffesion.
Jag kan förstå, att förtvivlan, besvikelse och vanmakt gör att man blir arg, bitter och hatisk, men hatet skadar bara dig själv!

Det står dig fritt att tycka att människor som dricker för mycket inte kan förändras till det bättre. Det låter som att det är den erfarenhet du har. Nog har man rätt att vara arg och ledsen när andra har betett sig illa. I synnerhet om det är ens föräldrar. Samtidigt har jag svårt att förstå varför du vill delta i ett diskussionsforum om du inte tycker det borde finnas och du inte tror att det kan hjälpa någon?

Ett par fakta om alkoholberoende / alkoholism:
Trots att det har man har forskat på det i många år så har man inte kunnat visa att personer som dricker för mycket eller är alkoholister är psykologiskt annorlunda än andra när det gäller att ljuga, skämmas eller inse sina egna brister.

De stora majoriteten människor som någon gång har uppfyllt kriterierna för att räknas som alkoholberoende slutar. Många slutar på egen hand och för att dom själva vill det.

Det ska vara så fritt som möjligt att diskutera här och dela med sig av sina egna upplevelser och åsikter. Alkoholhjälpen är till för att människor ska kunna hitta stöd för att förändras. Därför skulle jag önska att du inte hoppar på andra användare eller talar om för dem att de inte kan förändras. Att uppmana till våld är inte ok, i synnerhet eftersom du menar att man inte ska tolka det du skriver som skoj. Därför har jag tagit bort delar av ditt meddelande.

/magnus
alkoholhjälpen

"Bota varje alkoholist med en kula." Jaha, det var tufft besked och naturligtvis helt felaktigt. Man kan förstås resonera som du, men det är att förenkla verkligheten. Visst kan man använda en kula, men det blir inget bra samhälle. Det blir i så fall många som kan tänkas bli skjutna förutom alkoholister, såsom knarkare, socialbidragstagare, fetknoppar, politiker, zigenare, journalister, kommunister, sverigedemokrater, fattiga, sjuka, fula etc. etc. Listan kan göras nästan oändlig och bli ännu längre än de listor Hitler och Stalin förmodligen hade.

Alkoholister kan bli nyktra och sålunda fungera precis som alla andra. En del av det du skriver håller jag med om, exempelvis att alkoholister alltid väljer drickat i första hand och att de hänsynslöst skadar sina nära och kära med sitt beteende.

Själv har jag slutat att dricka sedan några månader och det går utmärkt. Suget är borta och min familj och jag själv är nöjda och mår bra. Visserligen var (är) jag nog ingen hard core-alkis, men tillräckligt för att det skulle bli problem.

Comegetsome, vadan denna syn på alkoholister. Har du själv erfarenhet av alkoholister i din närhet? Om forumet hjälper människor som har problem, vad skulle fördelen vara att lägga ner det?

Mr. Dry

Här är det också katten och kaffe ;-p Läste om vinet i kylen, och känner mig träffad... Jag har också en flaska.. Dividerar med mig själv, om det är för att jag är snål (avskyr att kasta saker) eller om jag har den som en nödfallsutväg.
Ja du vet som när man ska sluta röka och sparar en nödfallscigg..?
HÅller tummarna för oss båda! Jag har lyckats avstå, trots att gubben tog en öl igår och "frestade".. Typ: du kan ju ta ett halvt glas "för sällkaps skull"...
Jag orkade inte kommentera hans öl (och det blev bara en, åtminstonde i min åsyn) utan tog en loka-vatten istället och kände mig skitduktig inuti.
Ha en underbar dag!
kram trollet

Jo, jag är av den åsikten att rehabilitering utav alkoholister inte fyller någon funktion. Dessa rehabiliteringar där de avsäger sig alkoholen tjänar enbart som en källa av besvikelse för deras anhöriga. Någonting som verkar stämma utifrån din egen tråd.

Likt andra alkoholister, som oftast brukar vara snabba i käften, så skojar du givetvis bort detta. Lite ironi och lite humor så står snart folket på alkoholistens sida. Anledningen till alkoholistens övertalningsförmåga ligger i rädslan att se sanningen inombords. Den är för otäck för att se i vitögat så skämten, lögnerna och ironin är en försvarsmekanism för att slippa se vem man är.

Det tar många år att tappa hoppet till att förändra en alkoholists prioriteringar. För anhöriga är det svårt att inse att alkoholen har mer betydelse än dem själva. En alkoholist kan aldrig förändras och kommer inte att sluta dricka. Om de väl gör det så beter de sig som frälsta individer som genomgått självransakan. Tråkigt nog så innefattar denna självransakan inte förståelse för vad de har utsatt sina närmaste för. Därför blir jag inte glad när en alkoholist slutar dricka, de förstår inte vad de har gjort och känner ingen genuin ångar. De kommer undan på deras villkor.

Så lägg ned forumet [redigerat].

Kaffe och tystnad, bara jag och katten är vaken.
Idag tar jag inte det första glaset.

Det är ju ett fantastiskt inlägg! klokt och genomtänkt in i minsta detalj.
Tror näst intill att vi kan lägga ner hela forumet nu.

Tackar dig av hela mitt hjärta att du delade med dig av din visdom och framåtanda.
Känns även härligt att få förmånen om än bara genom ett forum få kontakt med en högpresterande
människa som du.

Du har min eviga tacksamhet att genom dessa ord så har du nu fått mig att förstå allt.
Nu förstår jag att jag inte ska dricka alkohol mer.

Tack för denna feedback!

Med vänliga hälsningar från en mycket tacksam TP

Grattis till dina 2 veckor! Bra jobbat, förstår att det var tufft
med vin i kylen det skulle inte jag klara. Ha det gott/ kram V

Du kommer inte gilla det här men du ska få en spark i baken. Som vanligt så sitter alkoholisten och beklagar sig över sin situation och inte riktigt vågar ta itu med problemen. 1.5 år och ingenting har hänt. Måste kännas bra att andra alkoholister sitter och klappar dig på ryggen så att du åtminstone känner dig duktig av att inte ha gjort någonting. Svåra saker det där som att söka vård och ringa ett samtal. Vet du vad jag åstadkom under samma tidsperiod? Jag vet inte om jag har plats för den utläggningen men jag kan lova dig att jag åtminstone inte är en fet, alkoholberoende nolla.

Att din son har samma problem som dig och din andra son lider av depression. Det är ditt fel. Du har förstört dina barns liv med ditt drickande. Det räcker att du har druckit i deras närvaro för att de ska påverkas. Hur känns det? Jag undrar om ens det kan få dig att sluta suga på flaskan. För alkoholisten så kommer ju faktiskt barnen i andra hand efter spriten.

Om du nu ska åstadkomma en förändring så se till och gör det för i helvete. Förstå att ditt drickande har konsekvenser för andra människor. Du förstör deras liv och du går och är rädd för att söka hjälp. Patetiskt. Fungerar det inte att sluta dricka med ren vilja så finns det en permanent lösning på problemet.

idag!
Varit en jobbig helg med vitt vin ståendes i kylen. Var tvungen att gå upp och gråta en skvätt och sen gick det över. Känna känslorna var det ju, inte döva dem.
Men nu är vinet slut och jag har varut den som utan gnäll hoppat upp vid sju varje morgon. Sömnig - ja, men inte vresig och fylld av ångest och självhat.
Nu ska jag lägga mig med mina kursböcker och invänta nattens barnvandringar.
Imorgon ännu en icke bakfull dag! Bara det är värt ett stort hurra och en källa till glädje. Det finns hopp om livet.

Samma gamla Dompa? Men NN...jag tycker ju att jag har växt det sista halvåret framför allt. Jag mår bra nu....har nästan förlåtit mig själv för mitt patetiska återfall i sommras. Men du kanske har rätt...visst är jag fortfarande jag. Men ett gladare, piggare, bestämdare jag...om det går att förstå?

Nej, från min balkong ser jag inte Brunelleschis kupol, men bor dock ett kvarter ifrån ett av hans mindre kända verk: Capella de' Pazzi, tröstar mig med det. Från balkongen ser jag ut över Arno och Oltrarno...det får duga. Balkongen är sketaliten...men nu har du en ny bild. Beskriv hur du har det när du skriver...lite kinky? Oh yes ;-).

De där tvärsäkra uttalandena har också fått mig att backa ibland. Men som Stigsdotters morfar sa: "Var och en blir salig på sitt". Men visst är det ledsamt att även vi som kämpar mot detta konstiga behov...även vi ska passas in i en mall? Det var ju kanske inte exakt samma anledning till att vi hamna i missbruk? Då känns det lite skevt att botningen (finns det ordet? Boten?) ska vara exakt den samma....tänker jag.

Trist att exet tar till flaskan en vanlig vardagskväll? Var det så när ni var gifta? Eller märkte du inget? Nu kanske jag är för personlig? Men visst var de skön känsla att kunna sätta sig i bilen och plocka upp dotra? Det är det jag vill ge mina ongar. Tillit...
Ja, lusekatten går på luskur just nu...jag må vara alkis...men inte helt koko ;-)

Paron; Inte har du svikit ngn...annan än dig själv ett tag kanske. Den där förrädarhjärnan du skriver om...kanske var det första tricket att låta dig tro att du är klar nu? Skönt att ha dig tillbaka.

Sammanfattning: Jag mår ta mig fan OK! Mkt jobbig vecka med allt nytt, mycket trassel rent tekniskt, lite sömn...men jag fixar det eftersom jag varje tidig (!) morgon vaknar upp och är om inte jätteskärpt men iaf. inte bakfull och grinig. Good enough for me.

Drick med förstånd/R

Klart att vi vill.

Kram!
/H.

Ville bara säga att jag läser allt ni skriver och jag tar åt mig och tänker och tänker....
Ni har så rätt!
Känner mig just nu ganska tom. Jag återkommer. Tack för att ni tar er tid att reflektera över mitt dilemma. Tänk att ni vill det...

tar sig olika uttryck av nån anledning. Vetenskapen är inte riktigt på det klara varför vissa blir beroende av exvis mat-sex-spel-alkohol-narkotika-piller-jobb-socker mm mm.

Gemensamt för oss alla är att vi hela tiden kräver högre och högre doser av vår stimulantia.

Jag har valt bort alkohol och tobak men är helt klart stundtals oerhört sockerberoende.

Ibland känner jag mig väldigt besvärad av suget efter socker, då företrädesvis choklad, men samtidigt går det i skov och är jag i varm solig miljö så är det helt borta. Och jag har dessutom en tendens att trösta mig med mat om livet kärvar.

Medveten om detta ser jag ju att jag är en beroendeperson och att jag har verktygen att göra något åt det men.....:-))) Motivationen är försvinnade låg så än har jag låtit det vara och njutit av min godispåse utan skamkänslor :-)

Lite skyller jag på att det är bättre att jag är fet än full men det finns ju gränser :-)

Förrädarhjärnan var här ett par gånger i går och ville att jag kunde i minstånde ta ett glas vin till maten och en Visky till kaffet.
Satan vad jag var nära att låtas övertalas.
Det gäller att vara på tå när förrädarhjärnan är på G den är så jäkla duktig på att övertala.

Kämpa på och passa er för förrädarhjärnan //Paron//