Senaste kommentarerna i forumet

Om man undviker att göra något man vill men inte vågar, då tycker jag absolut att man ska fundera på om man kanske inte ska ta det där klivet iallafall och passa på att jobba med sig själv. Men om man känner att man inte vill, att man går emot sin magkänsla så tror jag man måste lita på sig själv och säga nej. Och man får fler chanser om man är öppen för det. Livskvalitet för mig är att välja, att inte hoppa på varenda tåg som rusar förbi. Intalar jag mig nu. Är nästan sjukligt rädd för döden, har varit det sedan jag var riktigt liten. I perioder har jag varit medveten om den i varenda steg jag tagit, vilket inneburit att jag levt ganska stressigt. Måste hinna uppleva allt innan det är för sent ungefär. Men det går ju inte att leva så, allt blir en enda röra. Visst har man roligt under tiden men det blir ju ingen riktig substans i det man gör, och jag orkar inte riktigt längre. Därför påminner jag mig då och då om att man inte måste göra allting samtidigt, att den här chansen kommer komma igen. Vet inte riktigt varför jag skrev detta, det bara kom :-)

Livet flyter på, känns riktigt bra nu. Firade årsdagen med pojkvännen i helgen och fick champagne i present av ett par vänner, med alkohol till honom och utan till mig. Kändes faktiskt bra, inte konstigt alls. Glad över gesten. Sedan var vi ute och åt och jag kan ärligt säga att det varken bekom mig att de andra drack eller att jag drack vatten, tänker knappt på det längre. Otroligt skönt, det var hit jag ville! Ibland dricker jag alkoholfri öl, ibland föredrar jag vatten eller läsk. Kan inte säga att jag tycker att ölen triggar igång något, ibland är det gott och ibland kvittar det.

En i sällskapet blev lite slirig, men det gjorde mig ingenting alls. Jag vet att jag kan gå hem om det blir för mycket, sitter inte kvar för att "vara trevlig". Och på något sätt har jag accepterat att alkohol är olika för alla, hon har inte problem så det är okej. Och har hon det är det hennes problem, inte mitt. Att gå och hata alkohol, som jag gjort emellanåt, tar bara energi. Folk dricker, så är det bara. Och man måste inse att ALLA inte har problem, att andra kan sköta det. Bara acceptera att jag inte kan.

Slutade förresten röka för ett par dagar sen, vet att man inte ska utsätta sig själv för stora förändringar första nyktra året, att ta en sak i taget, men nu var jag så förbannat trött på det. Kan ju alltid börja igen om jag nu skulle känna mig för duktig. Men det är så himla skönt att kunna ta djupa andetag och framförallt att få känna sig fri. Ibland får jag samma lyckokänsla som jag hade i kroppen när jag precis bestämt mig för att sluta dricka, ett lugn som sprider sig. Det blir väl så när man gör sig fri från ett tvång. Hur kommer det sig förresten att vissa blir beroende av precis allt? Jag har alltid varit sån, druckit för mycket, rökt mycket, ätit mycket socker, dricker mycket kaffe. Är min hjärna annorlunda? Dålig självdiciplin?

Nä på tal om kaffe, ska nog ta mig en kopp till. Önskar er alla en fortsatt skön söndag!

Instämmer med tidigare talare.

Ha inte sex med honom om du inte vill!

En aktiv alkoholist har en enda sak för ögonen: att kunna dricka så mycket som möjligt, så ofta som möjligt. Han kommer att ta till vilka argument som helst för att få dig att fortsätta låta honom dricka. Han har ett övertag när det gäller det här med sexet, och du måste ta dig ur den rävsaxen.

Det handlar om vad som är orsak och verkan i ditt ultimatum, tänker jag. Det är DU som dikterar villkoren nu, inte han. Alltså måste det vara i den här ordningen:

1, han slutar dricka (sätt upp ett mätbart mål, så att det inte blir en diskussion om att han bara har druckit lite eller inte på flera dagar, eller så. Ett förslag kan kanske vara ett halvår eller nåt sånt. Och då är det noll som gäller under den tiden. Inte kompromissbart.)

2, han söker hjälp för sitt beroende och tar emot behandling

3, du stannar i relationen under tiden och när du känner dig redo för sex så är det DU som tar initiativet till det. Han får snällt vänta.

Och om inte 1 och 2 uppfylls, så gäller inte 3 heller.

Men lova honom inte att du kommer ha sex med honom om han slutar dricka! Och framför allt inte i omvänd ordning, dvs att han skall sluta dricka om du har sex med honom. Det kommer inte att fungera, och under tiden gör du våld på dig själv!

Var rädd om dig, vännen!
/H.

PS. Jag har skrivit ganska mycket om det här med ultimatum i min tråd (Vägen vidare), du hittar en liten sammanställning en bit ner i tråden.

Tack alla för att ni finns, får tårar i ögonen när jag läser era inlägg, tänk att det finns tröst, hopp och inspiration för just mig bara några knapptryck bort. Det betyder så oerhört mycket. Har alltid varit oerhört hård mot mig själv och det är en lång väg att gå för mig att vara snäll mot mig själv. Men jag har i alla fall börjat och ni ger mig kraft att kämpa vidare! Idag ska jag bara göra saker jag gillar och mår bra av, nu far jag till färgaffären och köper mer oljelasyr, sedan ska jag stå på altanen och slipa gamla bord så det ryker om det (i solen till och med!!). Kanske jag sätter på hårdrock på högsta volym som jag älskar! Sedan är det 40års kalas på eftermiddagen och då har jag en lögn klar om det finns A nämligen att jag behöver åka till en jobbarkompis och fixa en grej inför i morgon (vilket faktiskt skulle kunna bli sant). Jag känner att ni håller tummarna för mig på kalaset och att ni ser mig "in full action" på altanen!! Kram och tack igen.

Sluta skämmas! det är jättemodigt att våga ta itu med sina problem. Rom byggdes inte på en dag, och som beroende, tror jag inte att allt bara försvinner på ett par månader.
Jag tror inte att AA är för de redan frälsta, för i så fall skulle de inte behövas på samma sätt! Det vore ju som att vi inte skulle våga gå till doktorn när vi är sjuka, utan först när vi känner att vi håller på att bli friska.. Som en sorts "duktighets-syndrom", om du förstår vad jag menar?
Själv ska jag kontakta antingen AA eller alanon efter helgen.
Jag har egna problem och medberoendeproblematik.. Jag har bestämt mig för att söka för min egen skull, i första hand! Det vore förmodligen lättare(mindre skämmigt) att söka för medberoendet, men då skulle jag nog ljuga för mig själv..?
Oj vad jag har fått titta på mina egna rädslor och fördomar sista veckan och jag är jätteglad att det finns så många kloka människor här på forumet, som vågar berätta utan omskrivningar om sina egna problem (och misslyckanden)
Det gör att man slipper vara duktig och "perfekt"
Fortsätt skriv, jag tror att vi är många som stöttar varandra
kram "trollet"

Jag tar absolut dina ord som omtanke.
Men är riktigt, riktigt rädd för att gå dit.
Är så pass rädd för det så att bara rädslan gör
att det blir lättare att hålla mig nykter.

Åh åter igen så är jag övertygad över att AA är
något helt fantastiskt som har hjälpt så många.

Men jag har gått igenom så mycket detta året, med
soc, och att jag berättat om mina alkoholproblem,
att min ena son har samma sjukdom som jag, att
min andra son lider av depression. Så mycket
rädslor, sorg och skam. Så just nu orkar jag inte
ta ett så stort steg som AA är för mig.

Kramar TP

över din tid TP. Från mitt håll är det en möjlighet att AA finns - att du inte ensam skulle behöva "klara av" att hålla dig nykter. Att du skulle ha en plats där du kan dela kampen och där du skulle känna gemenskap och stöd.
Allt gott! / mt

Ge mig en månad....åh har jag inte klarat av hålla mig nykter under den tiden så kommer
jag att kontakta AA. Det är ett löfte! åh faller jag
tillbaka så ska jag kontakta AA. Kommer vara fullständigt ärlig! Finner liksom ingen
anledning till att försöka lura någon här.

Jo det stämmer Dompa att det behövs en heltid på
mitt jobb...men de gjorde klart för mig att de anställt en annan på min tjänst....eftersom
de vet att det kan ta år att bli frisk igen
Men försöker se det som så att det nog kommer leda till nått bättre i längden....
Är bara självkänslan som saknas just nu...egentligen så vet jag att jag
att jag har kompetens att klara av många olika arbeten

Livet ska ta mig fan bli bra! TP

Maten från grillen blir ju så mycket godare om kocken är nykter också! För mig var det också så att jag först inte riktigt såg tjusningen med att grilla om man inte fick öla. Nu grillar jag på precis som förr, bara det att maten nog blir godare.

när hela kollektivkören tar i för full hals!

Måste tillägga några rader om att bo i den lilla, lilla staden där alla känner alla.

Om du har läst min tråd Att vara medberoende så vet du hur hårt Adde och Lelas låg på mig om att söka professionell hjälp. Det har inte känts realsitiskt eftersom jag varit en del av och nu jobbar i gränsområdet av vårt närområdes professionella nätverk. Vi har båda ett slags offentligt synliga arbeten. Jag var till en proffskontakt som kändes möjlig och det var okej - men jag har fått bättre hjälp på annat sätt. För mannen var den professionella möjligheten en mycket avlägsen, för att inte säga omöjlig tanke. Nu har han en bra kontakt med sin personalläkare. AA kan jag knappt finna ord för hur avlägset eller omöjligt det kändes. Kanske TACK VARE hans återfall på valborg att han tog steget dit - första gången i en någorlunda närbelägen storstad och i tryggt sällskap. Jag vet att det kräver ett oerhört stort mod att ta steget dit men alla som är där sitter ju i samma båt, nu ler jag... det var ett oavsiktligt ordval... men, de som är på AA har alltså haft modet att ta steget från bryggan ner i båten. Kan du göra ett första AA-besök någon annanstans än på på din närmaste ort? Jag skulle önska dig att uppleva gemenskapen som jag hört beskrivas av flera som går på AA. / mt

Om jag inte redan hade hund, katt och en drös med ongar hade jag anmält mig! Men du kanske hade tänkt dig ngt vänare?

Jobbet: Kan det vara så att du blivit "degraderad" då du "bara" jobbar deltid just nu? Att till din förra tjänst så kanske det behövs en heltidare? Om inte...så är det för djävla taskigt. Är du med i facket?

Kram igen brorsan! Nu ska jag rodda för dagen...har nog tagit på mig ganska mkt...men det är självvalt (flytt med allt vad det innebär, hela tiden saknas det saker!) och självförvållat (alla dessa barn, inga knypplingskurser för mig. Är rädd för konsekvenserna avmötet mellan man och kvinna). / R Lejonhjärta

Jag håller med...vilken fantastisk läkkraft där finns. Även när jag söp som värst hade jag bra värden...men jag mådde inte bra. Alltid trött och oftast lite småarg. Nu kan jag ta en sömnlös natt eftersom jag vet att nya nätter kommer att komma och att inte ha sovit ut är inte hela världen så länge man inte är bakis.

Grattis till din seger över både spöke och energitjuv! Men det är klart att du fixade det...för du har ju byggt upp din styrka nu ett bra tag! Visst kan spöket ta vem som helst av oss. Men vi orkar slåss nu på ett annat sätt. Spring vidare Kalla! Godmorgon kram (men du sover väl)/R

Har ni funderat på körslaget? ;-).

Jag har lagt korten på bordet på fullt allvar till läkare. Ska dit nu igen i veckan som kommer.
Åh mina blodprover lär ju visa vad jag pysslat med.

Jag började äta antabus, vilket i mitt fall var totalt
förkastligt...för det gick alldeles utmärkt att festa
på dem (OBS! kan innebära livsfara för någon annan)

Jag tror verkligen att jag hade klarat detta denna
gången om jag inte blivit så jävla sjuk. För jag var
verkligen på gång denna gången! Finns alltid ursäkter jag vet...men det har inte direkt
underlättat mitt liv.

Har börjat jobba deltid, och fick veta första dagen att jag blivit totalt degraderad. Hade kunnat ta
det om jag visste med mig att jag tidigare gjort ett
dåligt jobb...Men en mer lojal slitvarg än jag får man
leta efter. Så lusten och kärleken till mitt arbete är
som bortblåst.

Skulle behöva komma bort från allt här hemma ett tag,
bli ompysslad och lite bortskämd! Nån som anmäler sig frivilligt
att ta emot mig med öppna armar och skämma bort mig? ;-)

Kvällskurs kanske inte är någon dum idé. Ska göra något
sådant när jag har lite mer ork....Vad tror ni om knyppling..
eller korsstygnsbonader ;-). Skämt o sido, det va en bra idé!

Tack mina fina för att ni bryr er och för att ni ger mig
er tid och kloka ord.

Kramar TP

Vilket knas...med din ångest när du var sjuk. Men nog håller jag med de andra (alltid lite efter): Din reaktion var en flashback från alkoholtiden. Att känna skuld och skam för att min inte arbetar. Att vara rädd för att telefonen ska ringa. Men du hanterade det ju bra i slutändan...och nästa gång du blir sjuk har du ett problem mindre! Hoppas du har det bra nu. Godmorgon kram!!!

Välkommen litemolnigt! Stanna här hos oss, det hjälper så mycket mer än vad man tro. Som du märker så har vi olika problem...men de är ändå så lika. Även jag började varje kväll hemma hos familjen med en (ha,ha) whisky innan maten. Sedan rullade det på. Nu är jag nog nykter - tror jag - och med bra draghjälp från forum. Så stanna här.

/R

Påminner mig om när jag återerövrade grillen och gjorde den till ett matlagningsredskap. Varken grill- eller musikspisande kräver några starka drycker! Mycket snyggt jobbat...som du själv beskriver det: En milstolpe!!! /R

Ja, det var lite otäckt...att läsa min och NNs text och se att vi sjöng så lika. Att vi båda hänvisade till mt:s klokhet och Stigsdotters ord. Kanske ligger det ngt i vår sång ;-)

Nu kanske du tycker att jag är en ren idiot. Men gå en kvällkurs i ngt som du kan uppbåda minsta lilla intresse för. Där träffar man nyktra nya personer och väljer du inte att meka med motorer så kan det ju även finnas kvinnor där. Kvinnor som får se en nykter TP som är en snygg, smart kille.

Haha! Som du märker har jag och Dompa bildat en liten morgonkör som sjunger peppningssånger med snarlika texter :-) Vi håller takten väldigt bra. Fler stämmor är välkomna!
Nynykter

Det är skönt att höra av dig även om det gör mig betryckt att läsa om hur tungt det är för dig just nu. Ta dig tid att fundera över mulletants frågor! Hon är en klok och erfaren kvinna, det vet vi ju!
Och att vi alla skulle födas med samma förutsättningar är ju inte riktigt sant, eller hur? Inte minst har vi olika ärftliga anlag att släpa på, där risken för att bli alkoholist finns med. Och som Stigsdotter brukar säga: alkohol är ett gift. Det är väl inte konstigt om både kropp och själ tar stryk av att marineras i gift? Ibland blir vi deprimerade av giftet. Det tar tid att läka.
Nä du, TP, livet är inte slut vid 40. Jag förstår att du idag kan känna att du inte befinner dig där du skulle vilja vara i livet och om du är deprimerad kan det vara svårt att se att det kan komma en ljus morgondag, men det kan det och det ska det! Sök all hjälp du kan få TP! Lägg upp alla korten på bordet och kräv hjälp av sjukvården!

Jag tror på dig!

Håller om dig

Nynykter

Gomorron brorsan! Jag tycker mt ställer relevanta frågor. Har du på riktigt sökt hjälp för alkoholen irl? Jag tänker på ngt Stigsdotter skrev till en annan forummedlem: Att när man slåss mot en sjukdom så går det bättre om kroppen är avgiftad. Detta var inte hennes ord men innebörden tror jag att jag fick till rätt. Samma sak tror jag gäller för det psykiska...att bekämpa ev. växande depression och livsleda...ja även där mår man nog bättre utan quickfixen A.

Jag tror inte du GÖR ditt liv krångligt och komplicerat. Du är alldeles för smart för det. Däremot tror jag att du är ledsen...och det är ett farligt tillstånd om det pågår för länge. Du måste försöka hitta ngt som ändrar ngt lite. Vad fan som helst. Prata med din läkare...prata med soc, ta emot all hjälp du kan få. Jag vet att du är lite halvkändis på orten...men skit i om det läcker ut att du har A-problem. Nu talar vi om ditt djävla liv.
Om detta fortsätter kanske du hamnar på parkbänken till slut...och tro mig: Då kommer alla att veta.

Beta av problemen ett i taget. Du kan inte bli fysisk frisk, få en vettig relation till A och bli glad/pigg i samma andetag. Du måste ha en agenda...även om du knappt orkar ta dig upp ur sängen. Du har två killar som älskar dig. Du har oss på forum. Utnyttja det och använd oss som bollplank.

Var inte ledsen, bli arg istället! Vad är det för djävla sits du hamnat i. Förtjänar du att må som du gör? Fan heller! Snälla TP gör ngt för att kliva i båten. Jag vill att du ska må bättre. Gomorron machokram!!!

Jag har gått hos en behandlingsassistent.
Har även berättat för min läkare.

Ja jag lider enormt mycket av ensamheten, så
spriten blir mitt sällskap på helgerna.
Jag har nu druckit varannan helg ett tag och håller
mig till det. Är väl kanske i mångas ögon inget fel
eller ovanligt. Men för mig är det inte ok, för jag
mår verkligen inte bra av det!

Jag behöver min energi för att bli frisk inte till
att kroppen ska behöva återhämta sig efter en fylla.

AA känns främande för mig...inte pga att jag inte
tror att det skulle hjälpa. Utan för att jag bor i en
stad där de flesta vet vem jag är...vilket resulterar i
att jag helt enkelt är för feg för att ta kontakt med
dem.

Jag har berättat för alla i min närmsta krets om mitt alkoholproblem.
Men kan säga att jag är grymt besviken. Stödet jag
fått är i princip obefintligt.

Men jag SKA klara av detta. Önskar bara att jag
slapp att slåss emot en sjukdom som förändrat och slagit ut min kropp totalt.

Sen önskar jag ju att jag hade haft någon att
dela allt med. Någon att hålla om när allt känns
så här tungt. Tror det hade varit lättare då.

Skönt att höra att det går så bra för din man :-)
Det ger hopp!

Kramar TP

- du som fanns med när jag började min resa här. Det gör ont att läsa om din stora trötthet och din ensamhet(?) - jag uppfattar att du känner dig ensam.

Jag vill fråga dig några frågor och du väljer själv om du vill svara. Har du "på riktigt" sökt hjälp irl för ditt alkoholproblem? Talar du om det med din behandlande läkare? Och - har du prövat på AA och gett det en chans? Kanske det är AA som gav och ger den avgörande kraften till min man som efter ett-och-ett-halvt års påtvingad nykterhet nu är nykter av egen vilja. Från att ha sökt formuleringar och undanflykter varför han inte dricker har jag nu hört honom berätta vid flera tillfällen och för olika människor att han slutat dricka alkohol, att han går på AA och mår så bra. Vi har också konstaterat att för en del människor är det en total överraskning att det funnits alkoholproblem i hans/vårt liv MEN också att det funnits fler än han trott som anat. Från en del av dem som anat utan att han/vi förstått det, har han fått stort och varmt stöd när han berättat att han nu är nykter. Jag har inga illusioner om att livet att alltid ska vara garanterat enkelt men förändringen är genomgripande. Jag hoppas och önskar att du hittar modet och kraften att vända ditt liv! Kram / mt

Jag är vaken och störtförkyld - dricker honungsvatten och förkylningsmedicin och har läst tillbaka i din tråd.

Ditt nick har en hoppfull underton, jag hoppas verkligen att du hittar kraften och modet att förändra din livssituation. Så här skrev du i februari: "Jag vet att jag skulle må bäst på sikt (tror även att han skulle göra det) av att flytta och skaffa mig ett eget liv med barnen men det är SÅ SVÅRT att ta steget. Jag är så rädd för alla praktiska problem med huslån, billån osv. Tänk om han vägrar samarbeta, jag har inte råd att betala två hyror!Tänk om han tar sitt liv, tänk om han fortsätter supa när han har barnen och jag inte får reda på det. Jag vill inte att mina barn ska ta mer skada än vad de gjort pga vårat dysfunktionella förhållande pga alkoholberoende och medberoende. Fan vilken dålig mamma man är som är så velig och har så svårt att fatta beslut. Jag har tvekat och vacklat i säkert 6 år på riktigt, varför gör jag inget???? Det stora kärnproblemet har funnits ända sedan vi träffades för 13 år sedan, då jag trodde att allt skulle bli bättre och att jag skulle kunna rädda världen/honom."

Varifrån, av vem kan du få stöd så att du vågar ta språnget? När jag läser vad du skriver nu, efter sommaren och semestern får jag känslan att du nästan går tillbaka, inåt i cirklarna. Fundera över om det kan vara så och prata med någon du verkligen litar på om hur du har det. Någon du litar på att har mod att möta dig ärligt - som inte "bara" tröstar och slätar över. Jag tror att du måste våga ett uppbrott, att det inte finns någon annan väg till förändring - fast det är så svårt och fast du är rädd för så mycket. Så klart du klarar dig! Du har jobb, du har familj och vänner. Du kommer (långsamt) att hitta tillbaka till dig själv och hitta din livsenergi. Din man tvingas till ett ställningstagande - ställ de krav, det ultimatum som du vill ha och behöver för att du (ens) ska överväga att fortsätta leva med honom. Om det alternativet finns? Det är också hans chans att förändra sitt liv och bryta det mönster han är fångad i sen generationer tillbaka. Massor av styrkekramar! / mt

Jag vill verkligen förändra mitt liv. Men vet inte hur jag ska bära mig åt! Har tappat gnistan totalt!

Det måste på något sätt vara jag som gör mitt
liv krångligt och komplicerat. För vi föds ju alla lika.

Sen att jag har en sjukdom som tar bort all min
kämparglöd gör inte saken bättre. Min kropp
saknar startmotor. Kommer inte vidare.
Börjar bli en bitter människa och det är de sista jag
vill bli! Men vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Känner mig som en levande död.
Vill inte ha det såhär mer!!!!!!!

Kram från trött o ledsen TP

Välkommen Kia!
Jävulen i Hjärnan känner vi alla till. Yterligare ett namn på den har jag fått lära mig här på forumet,Förädar Hjärnan! För det är precis vad det är någon som övertalar en att det är lugnt ta du dej ett glas eller 2 och vad händer vipps så har den där jävla förädar hjärnan fixat så att man smygit i sig både det ena och andra..

Hjärn Jävulen/Förädar hjärnan/hjärnspöket. dom måste vi få bukt med!

//Paron//

Igår upplevde jag något härligt. Strax innan jag blev nykter i december förra året så köpte jag en LP-spelare för vinylskivor och plockade fram min back med gamla plattor. Jag ölade och spisade gamla godingar.

Men efter att jag blev nykter så har jag inte plockat fram skivorna igen. Jag tänkte att nostalgibehovet av att spela LP-skivor var alkoholframkallat. Musiken kan jag ju leta fram på Spotify lika gärna liksom.

Men igår hände något. Jag tände ljus (exakt 24 stycken) och gjorde drinkar till mig och dottern på ICA:s päron/äpple-bubbelvatten och apelsinjuice. Sedan var jag DJ och familjen hade en mysig stund i soffan med några bräd- och sällskapsspel.

Det där lär jag göra om. LP-skivorna är inte längre alkoholbetingade!