Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir helt matt när jag läser om din situation. Svårt att kommentera, på något vettigt vis, mer än att jag hoppas för din och din mans skull att han tar sig ur detta.
Det jag tänker när jag läser om dina tankar om bostadssituationen är att - varför är det så självklart att det är du som ska flytta från er lägenhet, om det kommer dithän? Den andra tanken jag har är, att finns det någon annan i hans omgivning - släktingar, barn, syskon osv som du kan kontakta? Inte för att lämpa över ansvar, ansvaret för hans liv måste ju vara hans eget!

Jag hoppas verkligen att du finner en lösning,
stor kram m

Tack förvirradkille för din kommentar. Bra om resorna vi gör kan inspirera varandra. Jag själv har haft oerhört stor nytta av att läsa om andra som det gått bra för. Att det finns en väg framåt och en bra dessutom. För bra är det.

Midsommar gick bra. Kunde dock iaktta supandet (ett ord jag sällan använder, men här finns inget annat som passar) runt omkring oss. I vårt sällskap var det lugnare, även om det var ett par som "passade på", vilket jag har lite svårt numera för att fatta. "Passa på" brukar ju innebära något positivt, passa på att njuta av vädret, passa på att ta det lugnt innan kaoset bryter ut, osv. Men "passa på" att dricka sig berusad, så att man blir trögtänkt, fumlig, spilla, ostadig på benen, yr i huvudet, + att "passa på" att förstöra dagen efter - nej, det är inget för mig längre. Vid en hundpromenad fram på tidig kväll utanför stugområdet mötte jag och mannen en man i 40-års åldern, snygg skjorta och shorts och en cocker spaniel med sig, som hade stora svårigheter att gå framåt. När hans hund ville hälsa på vår höll han på att snubbla omkull. Då var klockan 18. Tänkte på hans ev familj, och honom själv. Det var säkert inte de planerna han haft för kvällen. Kanske hade frun skickat ut honom på tillnyktringspromenad... vad vet jag? Tragiskt att se. Själv var jag helt slut tidigt på kvällen, vi gick hem tidigt och kollade på fotboll och bara varvade ner. Maken var mycket måttlig med alkoholen. Han påtalar ofta hur mycket bättre även han mår utan de mängderna som det blev tidigare. Märker att jag blir trött av tillställningar med mycket alkohol runtomkring. Är lite på min vakt, tacka nej tar på krafterna, hålla god min när andra kommenterar om man tackar nej...

Annars, i vardagen, vanliga helger osv finns inga tankar på att dricka, inget sug, eller knappt några tankar. Är iväg ensam nu, på jobb på annan ort, långt hemifrån. Blev bjuden på ett glas vin när jag kom fram, redan upphällt, men tackade nej, utan någon förklaring. Hade annars kunnat vara en lätt sak att prova då. Ingen som känner mig, ingen som behövt veta... men känns helt uteslutet, och är faktiskt inte sugen. Känner inget sug efter ruset, har känt den där värmen efter att ha druckit någon 2,25 cider, men det känns mest obehagligt. Tänker att det skulle kännas som när man tar en cigarett efter ett långt uppehåll (slutade röka för 10 år sedan), att man mår illa så man inte vill ha mer. Men jag vet inte, och har inga tankar på att testa.

Enda tillfällena jag tänker att jag inte vet hur jag ska hantera, eller som jag kan sakna med vinet är de där kompis/väninnekvällarna dela på en eller två flaskor vin och bara babbla. Det blir inte riktigt samma grej om jag dricker alkoholfritt... blir inte heller riktigt samma grej med te. Även resor framöver med mannen. Vi har ju gjort en resa, men då var barnen med. Men logiken säger att det inte kan vara rimligt att må dåligt 365 dagar om året för att kunna må bra en kväll med en kompis, eller en vecka utomlands. Dessutom blir ju inte de där sakerna dåliga utan vinet, mer annorlunda. Nu är läget som det är, och jag är glad och tacksam att jag är där jag är.

Ha en bra lördag alla,
m

Ja, så ska jag tänka när/om suget kommer, bara vänta 20 minuter och då har det förhoppningsvis gått över. Än är det dock ingen fara med något sug, har ju bara gått en dag. Men den dagen gick jättefint och jag har sovit gott i natt, så gott att jag inte hört om det har åskat eller regnat. Däremot ösregnar det nu och här i Halland har det varit så torrt ute att regnet är välkommet och välbehövligt. Gräsmattan är alldeles gul o bränd, får hoppas den vaknar till liv igen nu när den får regn.
Ha en skön och nykter helg alla!

och välkommen hit! Ditt inlägg är en ledsam berättelse om svek, löften, hopp och besvikelse, nya försök och nya svek... Samma berättelse som återkommer gång på gång här. Om jag förstår rätt så skriver du att det tog slut häromdagen - och det är bara att gratulera dig till det valet - även om jag förstår att är sorgligt och gör ont. Din f.d kille verkar ha mycket långt kvar till sin insikt och ett verkligt val till ett nyktert liv. Du har gjort en sorglig erfarenhet om alkoholens/missbrukets makt över människan - ta den erfarenheten med dig i livet, det finns alltför många som drabbas. Allt gott till dig! Sommarkram / mt

Tröstens ord och det värmde! Be om hjälp säger du men av vem? Förutom beroendeenheten?

Det måste kännas skönt att han går med på det och går på möten!'
Det verkar ju som han inser att han har problem iallafall fall.
Tiden får väl avgöra hur du känner och om du vill och orkar vara kvar.
För det tar verkligen död på känslorna att leva med någon som inte är snäll.
Jag önskar dig all lycka hur du än beslutar dig för att göra.
Du ska göra det som känns rätt för dig och ta ingen mer skit för det tänker inte jag göra heller .
Bra att du gör sådant som du mår bra av :)
Ha en fin helg <3

Hej Coffee,

Jag är numera inne här rätt sällan. Går på mina AA-möten, pratar med min sponsor. Jag har ätit campral ett tag nu. Hade inga biverkningar. Tycker att suget känns mer hanterbart, men vad som är hönan eller ägget vet jag inte. Vet att jag har väldigt god hjälp av AA. Men kan säga så mycket att när jag för antal veckor sen tänkte att nu köper jag folkis i affären samtidigt som jag handlar, så glömde jag bort att köpa den.
Kämpa på - du kan, men försök be om hjälp.

Och nu vill jag bara fortsätta att dricka. Som förlorad. Trots att huvudet värker. Men jag vill ju inte. Vill vakna nykter i morgon. En bra tanke.

Jag gjorde god mat. Och dessert. Men jag minns inte den. Desserten alltså. Att jag gjorde den, ja, och serverade men sen är det tomt.. Stackars min familj... Jag kvicknade till någon timme senare. Kokade te som om inget hänt. Vill inte ha det så här... Varför är det så svårt?

Efter inlägget åkte jag direkt till bolaget och köpte rosé och rött. Det var trevligt, gott och det värmde varmt i bröstet..... Men känner att jag faktiskt inte vill vara här, i det här bomullsruset. Har nog kommit en bit på väg ändå. Ska anmäla mig till någon sorts terapi till hösten. Nu mår jag som bäst, bomullsruset avtar och jag vill inte dit i morgon.

Mycket inspirerande läsning m-m och ni som skriver i tråden. Förändring är verkligen möjlig men man måste verkligen va beredd att kämpa för att upprätthålla den! Vad glad jag blir av att din man är så stöttande, m-m. Det är en otroligt viktig del att ha det stödet. Jag vill gärna läsa mer och höra hur midsommaren gick. Hade själv en nykter midsommar i goda vänners sällskap. Kom hem trött men nykter!!

Grattis till att det går så bra för dig! Det glädjer mig verkligen! Bra jobbat!

Kram och lycka till med fortsättningen

Hej Coffee! Välkommen hit! Tänker som Buzzz här. Kanske inte så många som vet... Men nu har du i alla fall fått kontakt med Mischa. Välkommen du också!

Fortsätt gärna och skriv här. Det hjälper! Du är heller inte ensam här!!

Kämpa på!

Hej! Känner igen mig i dina allmänna beskrivningar! Jag vill också kunna dricka ibland men önskar att jag kunde dra ner på mängd och tillfällen. ..
Angående mediciner. Jag provade först naltrexon, blev rätt kass och fick sluta. Ovanligt dock sa min läkare. Började därefter med campral. Inga biverkningar i början men sen blev magen halvkass mest hela tiden. Jag stod ut i 4 veckor. Vet inte om de hjälpte för jag var samtidigt mer motiverad att sluta rent psykiskt så kanske hjälpte kombinationen av medicinen och min vilja?? Skulle vilja säga att det är absolut värt att prova!! Kanske går jag på dem igen?! Enligt min läkare ska man dock helst äta dessa två nämnda mediciner i kombination. Lycka till! Hörs kanske igen? /M

Det kan ju vara så enkelt att inte så många här har erfarenhet av just den medicinen du frågar om, och att det är därför ingen har svarat ännu.

Häng kvar här så får du säkert svar så småningom.
Passa på att läs lite i de många trådar som finns här så länge. Massor med erfarenhet och bra tips här.

//Buzzz

Jag fortsätter min monolog. Jag har nu kommit till 3 Stora whisky, försöker hålla igen för mina barn men det går inte. Jag bara dricker, ingen ser. Jag dricker just då. När ingen ser.. Så ensam.. Är det så enkelt?

det fungerar nog inte att göra så. Har man ett missbruksproblem och det har ju du eftersom du är här och satsat på nykterhet, då är det nog svårt att göra som du föreslår. Jag kan ju inte säga säkert hur det är för dej men jag har under tidigare nykterhetsperioder trott just så. Att man kan dricka en semestervecka utomlands för det är en så avgränsad tid och plats så det behöver inte räknas. Man återgår till nykterheten igen när man kommer hem. Det gick inte alls. Det är så oerhört svårt att ta nya tag och när man dricker är man genast tillbaka i sitt missbruksbeteende och det eskalerar. Det är inte värt det, tro mej.

Förstår din känsla. Jag hittade ett utmärkt rosevin på Systemet, Torres Natureo Free. Både det röda och även det vita vinet av det märket är helt ok men rosevinet gav mej en riktig sommarkänsla. Du kan fortfarande bjuda vännerna på vin och tapas och själv dricka 0,5% natureo rose. Väcker inget begär efter mer hos mej. Gör dej själv den tjänsten och stanna kvar i nykterheten. Det du drömmer om är en illusion, en hägring.

Är inne på andra veckan av sommarlovet och mår inte bra.
Vill bara dricka.
Vill bara att allt ska vara som förut.
Jag älskade sommaren, levde upp och njöt.
Bjöd grannar på kallt rosé och goda små tapas före maten.
Fortsatte med nybakt bröd och makens grillade rätter till, med rödvin såklart.
Vet att jag ser allt i ett förhärligande skimmer men just nu är det det enda jag vill ha.
Lyckas inte få ro, allt känns meningslöst.
Kan man bestämma sig för att återuppta drickandet under en sommar så här, och acceptera att det kommer bli för mycket men att det kanske kan vara värt det?
Drack sista gången 4 augusti 2012 och tog mig sedan ett återfall en januari kväll nu för några månader sedan.
Återfallet varade en kväll, kräktes hela natten och fick för första gången sjukskriva mig en dag från jobbet.
Men innan det gick åt h-vete var det ljuvligt.
Vill bara vrida tillbaks klockan och få tillbaks livet som var.

Jag vet inte om jag gör fel eller helt enkelt ingen som kommenterat, men det står "ej tillgänglig". Undrar varför?
Nå jag skriver ändå, bra att få ur sig.
Det är fredag och jag har varit på systembolaget inför kvällens middag. Köpte en whisky för jag vet att maken gillar det. Jag med, tyvärr. Känner redan att jag kommer hälla i mig. Som om jag inte styr själv. Vill ju bli fri. Vara självständig och bara dricka när jag vill!

Tror det var Kastellen som skrev till mig att inte dricka på impuls. När suget kommer, ge inte efter utan vänta 20 minuter. När tiden gått, känn efter igen. Är suget kvar? Skjut upp beslutet att dricka i 20 minuter till. 20 minuter kan man väl klara. Lagom länge för hjärnan. Tills slut har man "lurat sig förbi" ett återfall!

Heja dig!

Jag känner mig enormt taggad och glad över mitt nya liv som börjar idag. Att solen strålar och det är ett enormt fint väder, gör ju inte saken sämre. Har bestämt mig för att ta fredag till söndag som riktiga vilodagar och göra så lite som möjligt. Sitter o njuter i solen och funderar över vad jag ska hitta på när sug o dumma tankar kommer, för det vet jag ju att det händer så småningom. Hoppas bara det dröjer länge, så att jag hinner ställa mig in på mitt nya liv.

Hej Lexi! Hur är det idag? Grattis till att det idag är resten av ditt nyktra liv! Du kommer att må så oerhört mycket bättre! Kram

Kommenterar ditt inlägg i min tråd. KRAM ♡

PS. Inget j-vla rosé här idag heller!!!

Tack söta du. Ja, jag ska ta hand om mig själv. Nu ska jag följa mitt spår och mannen sitt.
Han hade kontakt med någon i går. Och nu är det upp till honom hur det ska gå med honom. Varken kan vill eller
orkar engagera mig just nu. Tiden får utvisa för honom. Har glömt bort mig själv ett bra tag nu. Men nu är jag
tillbaka mentalt och fokuserar på just nu, här i ögonblicket, detta enda liv.
Jag var iväg hela dagen igår och anhörigm. på kvällen, och han var nykter när jag kom hem, även om han knappt går
att känna igen. Hoppas det går bra för dig lilla Anna.
Jag blir varm rörd till tårar av all omtanke som finns här inne.
Kram
Konstnären

jag tror jag nästan bor på den solsäkraste platsen i vårat avlånga land. Ska pysa ut lite luft
ur lungorna, jag blir så lugn när jag har skrivit av mig en del.
I går ringde mannen till sin kontakt och vad dom har bestämt varken vill jag veta eller vara med i.
Nu får han sköta allt själv. Ingen underlättning från min sida. Han är mycket skakig i kroppen, nervös
och just nu en liten människa. Jag får inte tycka synd om honom det vore förödade. Min starka man har
blivit en spillra av sitt forna jag. Osäker och frågar om allt. Igår var jag borta större delen av dagen.
Vill tacka alla för erat stöd till mig här inne. Det är ovärderligt att ha er. Så jag stannar kvar här.
Känns nästan som att komma hem när jag är här.
Fin dag alla
Inget rose idag
Kram
Konstnären