Senaste kommentarerna i forumet

ÄR krävande oavsett ålder :-))
Tack för uppdateringen och glöm inte dig själv ♥

att höra av dig viktoria♥! Lilla R, drakbarnet, måste vara 2½ månad nu? Förstår att en sån liten kan vända upp och ner på det mesta i tillvaron. Du finns ofta i mina tankar. Vi är på väg norrut i oktober, ska bevista en konsert med BAO och Gunnar Idenstam i Piteå. En resa jag ser mycket fram emot, vi ska köra och bara vara ostörda med varandra flera dygn. Jag berättar för mullegubben att du "återvänt" till forumvärlden - varmaste hälsningar från oss båda! / mtA

Hej vänner, glömda är ni inte...aldrig! Jag har för en stund klivit utanför min babybubbla och bestämde mig för att logga in. En hel del nya systrar och bröder på beroendesidan verkar det vara, såg att fina Måne och Fenix också är här vilket glädjer mig (förstå mig rätt). Jag har inte läst ikapp i trådarna där som jag brukar, behöver det inte nu, och får inte känslan av att behövas där heller. Är för långt ifrån - det blir inte trovärdigt eller nära, enda sättet att beskrivadet just nu.
Tankar på att dricka slår mig fortfarande då och då. Men jag försöker vara tillåtande och låta dem få finnas. Ung som: jaha, du är här nu igen. Därefter tvingar jag mig att tänka hela scenariot till the bitter end - från första glasen till fylla till pinsamheter, bakfylla, ångest osv. Där lämnar tanken på möjligheten att...Maken håller sig till någon drink eller ett par öl ett par ggr i månaden. Inte något att larma om enl andra, men jag tål det inte, och kommer nog aldrig att vara tillfreds med det mer.
Annars är jag på väg tillbaka till livet efter veckor av amningsstrul och alldeles för lite sömn för en 38-åring. Hon är fin men krävande, lilla R. Kramar, en särskild till dig Mt/A♥

Hej

Jag är ny här och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag blir stärkt av alla som skriver hit.
Har varit nykter 5 veckor idag. För fem veckor sedan var jag totalt nedsupen, fick läggas in
på psyket i 2dygn. Försöker ta en dag i sänder för man mår ju så himla bra utan alkoholen.

Men jävulen uppe i hjärnan försöker fresta mig att ta BARA ETT GLAS VIN, men han har inte lyckats ännu.
Haft sju återfall på drygt ett år. Trott varje gång att jag kan dricka 2,3 glas vin och sedan
lägga ner. Men det är bara att inse att jag inte kan det.
Villinte ha tillbaka den hemska ångest jag får när jag lägger ner skiten. Sista gången skakade
jag i hela kroppen innan dom gav mig stesolid. Ändå kan jag sakna min kära vän, men jag vet ju så väl
att det bara är en stunds avkoppling.

Kram från Kia

Hej Tilde,

Det har varit precis detsamma för mig. Mitt okontrollerade drickande började på allvar efter att jag tagit mig igenom en hel del väldigt tunga händelser. När allt var över! Jag tror att så länge man är inne i det där jobbiga så är man väldigt stark hela tiden för att man måste, då hinner man inte känna sorgen utan måste bita ihop och kämpa.

Efteråt kommer känslorna som har varit där hela tiden men inte fått ta utrymme eftersom man var tvungen att "kriga färdigt" först. Jag har tänkt många gånger att det är märkligt att jag tyckte mig må bättre när jag befann mig mitt i det där kaoset. Att jag var starkare, friskare, piggare och mer klartänkt. Jag kan återuppleva den känslan när jag hamnar i en svår situation, har ett problem att lösa.

Men man blir väldigt trött av att kriga också och förr eller senare behöver man känna känslorna och läka. Det var där det brast för mig, jag hade inte förmåga att ta hand om mig under tiden som följde efteråt. När alla efterverkningar skulle bearbetas och tas om hand. Då började mitt drickande eskalera istället.

När jag drack vågade jag känna många av de jobbiga känslorna, men de förblev ouppklarade ändå - de blev bara marinerade i alkohol istället.

Jag försöker också hitta en glädje och stolthet i det jag de facto har tagit mig igenom, istället för att leva kvar i någon slags ständig beredskap av gammal vana.

Vill bara säga att jag känner igen mig i din busshistoria Askan. Har även kommit fram till att jag ständigt tänker tio steg framåt. Om jag äter tänker jag på att ställa in disken, om jag jobbar tänker jag på vad vi ska äta ikväll. Och så vidare. Som om känslan man har efter ett glas vin (tanken på nästa, nästa och nästa glas) har överförts på precis allting i mitt liv.

precis där han vill ha dig. Han måste ha ett extremt högt självförtroende när han tror att är den positionen att han kan ställa ett motultimatum; " Om jag ska sluta dricka då skall jag ha sex i stället". Det låter ju inte riktigt klokt, och är väl knappast något man säger till en person som man älskar. Jag behöver väl knappast tillägga att sex är något som kommer sig naturligt när allting stämmer i en relation. Det är också intressant att se hur fyndigt han kan få till det när han säger att det till stor del är på grund av dig som han måste supa när han jagar.

Du se väl själv hur dumt allting låter, och det kommer bara rulla på år efter år.

Ha det Gött

Hej allihop,

Och tack för alla tankar som ni delat med er av!

Det går bra (i betydelsen av: jag har fortfarande inte tagit det där första glaset). I natt drömde jag dock att jag var på en fest och av misstag drack ett pyttelitet glas med starkglögg innan jag kom på mig själv. I drömmen var min första tanke: "Innebär det här att jag måste skriva på forumet att jag har tagit ett återfall, räknas ett halvt glas glögg!?" Forumet (ni) måste ha gjort ett stort intryck med tanke på att ni till och med finns i mina tankar när jag drömmer! :)

Det var min första dröm om att dricka sedan jag slutade faktiskt. Men i drömmen så ställde jag ifrån mig glaset omedelbart när jag insåg vad det var jag drack, och fortsatte sedan att vara social på festen - utan alkohol. Så det var på det hela en bra dröm, tror jag.

Nu är det fullbokad helg med barnen och barnaktiviteter.

I torsdags fick jag en sådan "Nära alkoholen-upplevelse" då jag tänkte att nej, nu sätter jag mig på en uteservering och äter en bit mat (läs: tar ett glas vin). De senaste dagarna har jag känt mig "dimmig" - hittar inget ord för att förklara det. Med latent malande ångest, avskärmad och konstig. Har även dragit på mig en jobbig förkylning som säkert gör sitt (och som jag inte har kurerat bort symptomen av med "en whisky").

Första veckan var självförtroende mer på topp bara på grund av stoltheten att vara nykter. Nu är den närmast obefintlig igen, men jag kämpar på precis som ni och försöker låta tiden gå.. Jag är bara rädd för att bli handlingsförlamad på något sätt. När jag drack gjordes saker mer effektivt - jag fick passa på under bra och pigga dagar så att jag sedan kunde få dricka igen!

Vad gäller sambon så har han inte heller druckit en droppe sedan jag lade av. Bara en sån sak. Det känns bättre mellan oss än för några dagar sedan - jag är inte riktigt lika irriterad. Men det ligger och pyr lite under ytan på mig.

NyNykter: Jag uppskattar också att läsa, men just nu verkar det omöjligt för mig att varva ner och fokusera på en god bok utan att känna mig stressad. Får hoppas att det kommer.

Stigsdotter: Ser fram emot ett inlägg om relationer från dig :)

Om osande vet jag inte så mkt...anar att min fru osade ibland...men eftersom jag var salong så kände jag det inte. Men jag känner igen det från arbetslivet...det där missnöjet som vissa människor sprider omkring sig utan att ens behöva uttala ett enda ord. Är väl ett slags osande.

Hippieklänningar därmot kan jag tala om i timmar! Hade jag inte haft ansvar för alla dessa barn och djur, räkningar och mat på bordet. Ja, då hade jag föblivit den flummande hippie jag var i min ungdom (Nu tror jag ju inte att NN menade att du skulle tända haschpipan samtidigt som du drog på dig klänningen ;-)). Tycker iaf. att du ska ha både stråhatt, utsläppt hår, hippieklänning och osminkat. Släpp ut Stigsdotter!!! Om så bara för en vecka! Om du vill så kan jag lära dig hur du tillverkar dina egna smycken av snäckor och två andra saker som jag lovar att du har i ditt hem!

Kram på dig min dufva, som snart ska ut på flygtur. Slänger in en näspuss med! Din Dp

Bara; Skriv ner för din egen skull hur du mår. Stigsdotter har rätt: Om det skulle vara det värsta så måste du vara avgiftad i möjligaste mån för att kroppen ska kunna orka kämpa. En krma får du iaf. /R

Stolt ska du vara min vän..."djävliga motgångar har mottagits utan flykt". Är det bättre nu? Hur har du det? Hur känns det inför hösten? Närgången?

Kramar till dig, fina, roliga E! /R

Visst tar jag din hand...men tyvärr är det bara du som kan kliva ner i båten. Men nog tycker jag att din resa har börjat...du har ju tagit dig ut på bryggan. Tanken finns där. Målet på resan...ja, du...tänk om vi inte når det förrän vi dör? Kanske är allt en resa...där vi byter transportmedel ibland. Missar ett och annat tåg? Kliver av på fel station?

Det gör mig så ont att du har det så tufft. Jag önskar verkligen jag kunde tipsa om en mirakelkur som tar bort både sjukdom och alkoholbegär. Men jag vet inte. För mig hjälpte det oerhört att skriva här. Vara aktiv, se att det inte bara var jag som hade det svårt. Inte så att jag gottade/gottar mig åt att andra också lider...men jag fick lite perspektiv. Men det är jag det...din resa kan se helt annorlunda ut.

I vilket fall som helst så blir jag alltid glad när du totar ned ngt. Och vad du totar ned...du är en poet min bror. Utnyttja det! Kramar/R

Det är som att läsa om en helt annan karl än han som gick in här i maj. Killen som tagit sig en fylla varje helg i 35 år! Ja, visst fan gör detta forum underverk...och sanna kompisar finns här också. Så sant!

Den där tanken om att "Nu kan jag detta, nu fixar jag det utan forum. Behöver det inte mer". Den har jag också haft...men det funkade ej för mig heller. Längtade tillbaka till (Som Maria skrev: "De enda som verkligen förstår")

Önskar dig en fin dag Paron...trots den kalla, mörka höstmorgonen. /R

Jag har varit på en resa sedan sist. Veckovis utan vin och utan ångest, den bästa tiden. Vid några tillfällen återigen provat dricka vin, för att det är så mysigt med det där glaset vin i kvällningen. Kanske går det bra ibland och är verkligen så där mysigt som det kunde vara förut, för några år sedan.
Har nu sedan några dagar förstått precis hur det hänger ihop med mig. Då jag börjar dricka vin sätts en spiral igång, ett plötsligt behov av att döva en oro/ångest. Jag måste döva oron nästa kväll igen o så nästa... Den mysigheten med vinet är ju det onda som skapar min inre oro, en oro som sedan är ganska svår att bli av med. Onödig oro skapas av mig själv som jag ser det nu. Jag gjorde det igen...

Jag har precis som de flesta andra, saker som gör ont i livet, som är ganska tunga. Till stor del består min oro av gamla bekymmer som faktiskt är över o förbi (eller förändrade i alla fall) på ena eller andra sättet, men jag har på något sätt levt kvar i dem, inte kunnat kravla mig upp ovanför kanten och tittat ut. Nu måste jag upp och se vad som finns där och inte gräva i gammalt som jag o andra med mig faktiskt fixat.
Tog min ork slut när jag löst saker o ting? Varför kunde jag inte njuta av resultatet? Kanske är det så, nåt slags utmattningssyndrom... spelar ingen roll kanske vad det var.

Nu ska jag vidare, se det som är bra o göra det bästa av det som går att göra något åt.

Så idag har jag bestämt mig, nu är det total nykterhet som gäller. En dag i taget.
Tilde

numera oftast med mannens sällskap. Många vardagsrutiner som jag (särskilt jag) aktivt jobbade på att förändra under vita-knogar-tiden har lagt sig tillrätta och hittat nya former nu. Former jag trivs med.
Kollar min ramsa på skoj när jag plötsligt kommer ihåg den... 24+53+15+173+60+179(---)+130 igår. En lång tid: 6.12.2010-8.9.2012. Det är min resa. Han är således på dag 70 idag eftersom han räknar från sin "omvändelse" 1 juli.

Vi dricker numera alkoholfria drycker av olika slag och hittills fungerar det helt fantastiskt bra. För honom betyder det jättemycket, säger han, att kunna dricka nollöl och även alkoholfritt vin till maten eller vid andra tillfällen. Han upplever inget sug och inga svårigheter "ens att se GT:n" i butiken. I början kände jag obehag av att se en ölburk men det har avtagit. Vi har pratat mycket om det och om alkohol överhuvudtaget. Jag håller på att återerövra en del vardagsgörande som jag tappat bort under de senaste kanske 7 åren. Först pga missbruk-medberoende och de senaste två åren har jag ägnat mycket engagemang åt att läsa och skriva här. Det senare har varit värt all tid!!! / mt

vad jag tänker - lite mer brutalt och rakt på bara. / mt

därför är det så bra att skriva. Jag tror du har svaren själv, att du ser den "dubbla knuten" du beskriver. Kanske jag har fel men när jag läser ditt inlägg får jag bilden att du fortfarande försöker rädda honom. Har du läst tillbaka i din tråd? Är det så att du går runt, runt... Hur vill du ha ditt liv? Vad tänker du göra för att komma dit?
Åh, jag vet så väl hur svårt det är... En avgörande insikt (en av flera) för mig var att jag inte kunde hjälpa honom. Det sa jag också "jag kan inte hjälpa dig, jag har gjort allt jag kan och det har inte hjälpt". Vägen dit var lång och insikterna måste komma inifrån. Läs här och skriv, skriv... Styrkekramar! / mt

dricker för att han är alkoholist men han lägger skulden på dig för att flytta fokus från sig själv.

Och du ska självklart inte ha sex enbart för hans skull. Han kommer att dricka i alla fall oavsett hur mycket sex ni har.

Det är ju ett rent hot mot dig om han säger att han måste ha sex för att inte dricka.

Låt han dricka istället !!

den :-))
http://urplay.se/170673

En kopp java, har varit min frukost i många år... Jag var nykter igår, trots att gubben tog ett par öl. Gudskelov stannade det vid 2!
Han påstår att han kan ransonera..Vi får väl se? Jag har inte lust att ens prova, för jag är rädd att det är första steget tillbaks till gamla hjulspår!
Sköt om dig, hoppas du får en toppendag!
"trollet"

Blir betryckt när jag läser ditt inlägg, vill att du ska känna dig stolt över dig själv, vilken resa du gjort och fortfarande gör. Bakom fasaden med grannarna är det säkerligen någon fler där som har vårat problem och mår pyton idag. Det slipper vi!!
Många börjar plötsligt äta massa godis när de slutar med A, det är inte så konstigt Socker och alkohol är utbytbart, det korsreagerar och tillfredställer samma begär.
Jag var nykter några månader 2011 på våren och åt då kopiösa mängder godis, jag brukar aldrig äta godis (jag drack vin), med den följden att jag gick upp ännu mer i vikt. Sen började jag dricka igen och hösten 2011 var nog den värsta.
När jag slutade 1 jan ville jag inte fastna i godisfällan igen så jag började samtidigt med LCHF och det funkade, nykter och inget godissug. Nu visar alla studier att den dieten inte är bra för hjärt/ kärl och jag har fått högt kolesterol som jag nu får medicinera mot men jag spädde verkligen på med grädde, smör osv.
Nu äter jag mer efter LCHQ som även den håller borta sötsuget, jag blev rejält trött första veckorna men det var övergående, nu springer jag flera gånger i veckan och har gått ner 16 kilo sedan 1 jan. Det kan vara värt att prova för dig om du vill komma bort från godiset.
Kram och hoppas din lördag blir bra!

När man försöker sluta med något, så ersätter man det i regel med något annat.. Jag tror att "socker" sätter sig på samma receptorer i hjärnan som alkohol, så det är inte ditt fel.
För min del, när jag insåg att jag var sockerberoende också (inte bara nikotin, alkohol och "snabba kickar*ler*)så började jag med att byta ut all läsk mot typ lika-vatten istället.
Jag sneglade på LCHF, och trots att jag inte förljer det slaviskt, (ingen ska vara slav under något)så har det hjälpt mig ur åtminstonde mitt sockerberoende..
det blir massor av protein och fett istället.. Tunnskivad salami som godis ät toppen för mig iaf. Trots ett högt kilopris. Och ett hg riktigt tunna skivor räcker otroligt länge..
Tycker att du är jätteduktig och modig som går vidare med dig själv!
kram "trollet"

kramar till dig. Båda sakerna har ju att göra med att döva ångest. Båda grejerna fungerar kortsiktigt och förstör långsiktigt. Jag blir ledsen att höra att du är så hård mot dig själv när det gäller maten, försök vara lite snäll mot dig själv i början och slå inte så hårt på dig.
Å andra sidan om du märker att du äter på ett helt nytt sätt (sätter bokstavligt talat i dig allt i skafferiet kanske till och med saker du inte tycker är goda) så kanske det hade varit bra att tänka övet det.
Men att bara tröstäta på ett "vanligt" sätt är väl inget att prygla upp sig själv för. Det är ditt sätt att trösta dig själv, sen kommer du hitta andra sätt att trösta dig själv. Gud vet hur men jag är säker på att du hittar ett sätt.

Kram igen
Askan

Jag har också frågat mig många gånger genom åren vad det var som gjorde att vi blev ett par. Med tiden har det klarnat för mig mer och mer att jag trodde att jag skulle kunna rädda honom från alkohol och det sätt han levde/lever. Jag trodde att om jag som är en människa utan alkoholproblem och med, vad jag tycker själv, sunda värderingar skulle få honom att leva ett mera "normalt liv". Trodde att vår kärlek skulle övervinna alkoholen och allt skulle bli bra....ack så fel jag hade.
Tänk att jag trodde att jag skulle kunna rädda honom redan då, för snart 14 år sedan...fy vad åren går.

Jag har ett annat dilemma som jag skulle vilja att någon gav sin syn på. Om jag ställer ultimatum på honom och säger att han måste sluta dricka annars blir inget annorlunda och jag måste gå min egen väg för att jag håller på att gå under.... Då vet jag att han kommer att kontra med att han måste ha sex för att må bra. Hur ska jag kunna ge honom det utan att känna det som ett tvång och ändå ge honom en chans....Gud vad konstigt det låter men jag vet att han kommer att ta upp detta. Jag har ingen lust till sex och jag vet att det är ett problem för honom. Enl honom även en orsak till varför han dricker.
Ett annat dilemma är. Han är ju på jakt och han har druckit i princip varje kväll i en veckas tid och jakten fortsätter en vecka till. Jag har inte velat ringa på kvällarna för jag blir bara irriterad och ledsen när jag hör att han har druckit. Jag förklarade för honom igårkväll att jag mår dåligt och är orolig över detta men han sade bara att jag inte inte behöver vara orolig....jag känner att han aldrig kommer att förstå min oro. I detta fall vet jag att när jag tar upp detta med honom när jag kommer hem så kommer jag få tillbaka det när jag ska ut igen nästa gång eller nåt sånt eftersom jag sårat honom när jag var otrogen den där gången....

Gud vad det låter hopplöst, jag ser det själv när jag skriver.
Kram, kram

Hej Paron!
Vaknade jättetidigt och sitter i soffan och tycker synd om mig själv, så läser jag ditt inlägg i Dompas tråd och ler stort över hela ansiktet åt det du skriver! Det är ju precis det jag gör, dricker dyngstarkt java i svinottan och är nykter och klar i knoppen så varför tycka synd om mig själv? Du fick mig att nynnandes gå och göra mig en ostmacka och återvända leendes med den till soffan. Tänder några ljus och ska såklart njuta av den här stunden och se fram emot en ledig dag som inte ska genomlidas tills det är dax att ta första glaset. Tack för det Paron