Senaste kommentarerna i forumet

God morgon och tack snälla du för dina ord till mig. Igår i nyktert tillstånd grep mannen telefonen till sin terapeft som
han har varit hos en gång. Nu är det upp till honom hur han ska ha sitt liv. Vet inte när dom ska träffas och jag vill inte
veta. Som du säger måsälte jag flytta fokus tillbaka till mig själv, har ju själv nästan druknat i detta. Medb.möte i kväll
och det ser jag fram emot. Blir starkare av det. Som sagt fokus på mig själv och min egen nykterhet som jag inte vill släppa
ifrån mig. Trött och sliten nu men jag känner ändå en spirande lycka inombords som ingen ingen får stjäla.
Önskar dig så en fin dag mulletant och tack
Kram Konstnären

Hej igen haft fullt upp med allt möjligt,och glömt bort att gå in på alko,h .
1 månad nu utan Alcohol Yeeeesss!!!!.
Det har inte varit lätt som en plätt fester midsommar mm,,men fan va glad jag är trosts lite bråk med sambon.
Hade lovat göra nåt tex åka till stockholm på en hotell natt eftersom vi ställt in alla midsommar bjudningar.
Fick en depp och sket i allt stanna hemma och kolla på fotboll,där av lite bråk men allt löste sig.
Fan va man glömmer fort att man haft Jätte ÅNGEST ågren svettningar socialt livrädd.mm ,mm,mm,mm,mm,mm
Klart att allt de finns nu också men i små portioner man kan typ hålla i dom.
Tror att de är livsviktigt att komma ihåg.
Nu måste jag vidare till jobb snart skriver mer igen snart.
Äter mina antabus som min sambo alltid påminner mig om ,ler sen går jag på samtal med en alkoholspeciallist på kommunen som ska göra
ett program för mig som jag ska gå på i 10 veckor med henne,det handlar om att inte trilla dit igen,
ses Kram
ps fan va jag skiver dåligt,sorry alltså punkt ,komma,mm

skrev jag till flygcert och något viktigt till mig själv:

Jag minns

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

att du hade en advokatvän... och jag minns, igen, den där rädslan och oron. Din och vår oro. Och så tänker jag på dina ord att du blev ledsen över att bli påmind... att det inte känns som ditt liv. Ändå är det en del av ditt liv - men bara en del. En del som du "lyft ut" och gjort dig fri ifrån... Ett mörkt inslag i din livsväv, ett inslag som kom och som du lämnade men som för alltid finns kvar... på gott och ont... Gott som dina/era tjejer :) och gott som all den självinsikt du skaffat dig. Vilken resa du gjort flygcert, vilken resa! Så modigt du mött dig själv och så modigt du handlat när du varit rädd!

Om mig: Det är tidvis-och-delvis plågsamt att se tillbaka och se vad jag funnit mig i, låtit utsätta mig för. Vad jag underlåtit att göra för min egen skull. Jag vet. Men jag kunde inte bättre då. Jag tänker att det är viktigt att jag förlåter mig själv... Och just nu i skrivandets stund inser jag att det lärde jag mig... det förstod jag på djupet nyligen i en Alanon-text, på ett Alanon-möte... om åttonde steget. På listan över dem jag ska gottgöra finns jag själv. Överst.

Tack för ditt inlägg flygcert, tack för att du hjälper mig att lära mig om mig! Kram och allt gott / mt

Ja jag håller med om att det nog är jag som ska bestämma om flytt och bostad.
Det är så skönt att få bekräftat att jag inte tänker fel bara.
Jag har nog alltid försökt att anpassa mig efter andra och haft svårt att ta egna beslut.
Så har det nog alltid varit och det är min sambo som alltid har tagit beslut så jag är inte van att göra det men det här måste jag bestämma själv.
Det att jag fått känslor för någon känns fantastiskt härligt men också väldigt farligt. Det här är ju helt emot mina principer!
Det är nog så som du skriver att jag måste arbeta med mig själv först och försöka ta reda på vem jag är för det vet jag inte.
Jag känner mig mer levande nu, jag visste inte om jag kunde känna sådana känslor för någon.
Har varit nästan helt blockerad länge och har haft så svårt att känna glädje och sorg.
Jag har nästan inte kunnat gråta skrika bli arg och visat mina känslor för det har liksom inte gjort någon nytta.
Jag har varit i något slags apatiskt tillstånd hela tiden.
Vi får se vad som händer men jag är ändå glad för att jag hade känslor långt därinne!
Det är så underbart att känna att man blir sedd!
Tack Mt jag tar till mig det du skrivit till mig .
Varma kramar

Känner igen mig.

Visst kan jag ibland göra fina saker med min mamma men sen faller ändå allt. Vet precis hur du menar. Det är en tomhet. Och alla andras tjat om sina mammor. Bilder på fb på "min fina älskade mamma". Allt sånt. Hur må ga ggr har man bara inte önskat att man hade det där enkla som alla andra verkar ha?

Hej på dig, jag läser dina ord och lider med dig i din maktlöshet. Jag har varit i din fars situation för ett par år sedan.
Min son upplevde det du upplever nu, detta helvete går att ta sig ur, men det krävs att din far tar hjälp av någon beroendeklinik typ Nämndemansgården, valet mfl.

Mitt råd är att du skriver ett brev till din far, där du ärligt talar om hur du påverkas av hans missbruk och att du saknar den far han en gång var innan han blev alkoholist. Jag har varit i hans sitts och vet hur det funkar, det finns en bra bok som heter Jaget&missbrukaren av Craig Necken som beskriver just detta du talar om, hur missbrukspersonligheten tar över det riktiga jaget. Tar han hjälp och slutar dricka får du tillbaks din riktiga Pappa igen.

Det finns hopp för er men du måste nå ut med ditt budskap att du.lider pga hans missbruk, ta detta när han är bakfull, störst chans att nå hans känslor då.
Det är tyvärr enorma krafter i ett beroende som kidnappar hjärnans logik och synda förnuft, tom känslor blockeras till dom vi älskar, hoppas det går bra för dig och din far.
Vänligen jörgen nykter akkoholist seda ett par år.

jag har tänkt mycket på vad jag ska göra för att hjälpa pappa. men inget verkar hjälpa. jag som är 18 år funderar på att supa ner mig nåndag när han är nykter och så ska jag börja bråka med han så som han alltid gör. så ska jag se hur han reagerar. för jag vet att när hans sambo va full en gång när han inte va de så såg jag på honom att han fattade hur jag har det och han sa till mig att han inte vill ha det så men han kommer med ursäkter hela tiden för att få dricka. hjälper det att hälla ut allt så fort man ser spriten eller gömma det eller blir de bara värre? jag vet inte vad jag ska göra! jag har förlorat min pappa för han är inte samma person längre. jag kommer kämpa med att hjälpa pappa tills det funkar eller tills han dör.

Det var väl nästan tur att det inte var ett kanonvin? Då hade man längtat till det sedan, eller hur?!

Det blir tufft imorgon men det kommer gå bra och du klarar det!

Jaha, så är allt vin slut och inget blev roligare eller bättre av att jag har druckit upp det. Det "fina" vinet smakade inte ett dugg bättre än box-vinet, tvärtom. Jag hade så stora förväntningar, men blev nästan besviken.
Ikväll har jag suttit och läst igenom min egen tråd här på Forumet och ser hur jag sen i november förra året har gjort fyra riktiga försök att sluta med alkohol. Som längst har jag klarat fyra veckor, som kortast två dagar. Tidigare i livet klarade jag sju år och jag hoppas att jag någonstans under dessa uppehåll har lärt mig något!? Om man inser att det är en sjukdom som man måste besegra och inte får falla för frestelsen, då bör det gå. Om jag låtsas att det är en elakartad sjukdom som kommer att ta död på mig (behöver jag låtsas?), så måste väl hjärnan förstå att alkohol är rena döden för mig?
Imorgon börjar mitt nya liv utan alkohol och nu tar jag en dag i taget!

För varje dag som går, kommer du att må bättre och bättre! Semestern blir vad den är tänkt att vara. Tid att ladda om, inte ladda ur.

Jag var lite nervös över att ha alkohol hemma. Men jag kunde inte kräva ett alkoholfritt hem, det finns ju andra hemma som klarar av att dricka ett glas vin och låta det vara bra med det. Kände att jag var tvungen att lära mig hantera det.
Det har inte varit något större problem faktiskt, snarare tvärtom.

Efter ett tag med nykterhet gick jag och skruvade av korken och luktade på en av de Kära Whiskyflaskor som jag gladeligen halsade klunkvis ur innan.
Det luktade allt annat än gott...
Fattar inte hur jag klarade att dricka det ungefär som vatten?
Snacka om sjukt beteende. :-(

Bra jobbat i alla fall!

//Buzzz

... alltså inte mitt "riktiga" ombud, utan just min vän som är advokat.
Vi är inte så nära varandra, men hon har flera gånger varit min klippa i den här röran (den här röran som inte känns som mitt liv). Hon sa till mig "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." och syftade på mitt första samtal till henne om allt detta. Jag visste inte vem jag skulle vända mig till - jag vågade inte ringa någon av mina få vänner, för jag kände mig så himla dum för att jag stannat i en relation som höll på att förgöra mig, och då ringde jag Advokat-vännen - vi pratar inte speciellt ofta, så det måste ha varit en chock att jag plötsligt ringde upp henne och sa ungefär "Hjälp mig, bara hjälp mig - jag vet inte vem jag ska ringa, så nu ringer jag dig för att jag hoppas att du kan ge mig råd, men att du aldrig berättar för någon det jag kommer berätta nu..." - och sedan kom ett par timmars gråtande, osammanhängande berättelse om mitt liv, och hon upprepade lugnande ord, stöttade, påtalade att man inte får behandla någon så, att jag inte behövde acceptera något sådant, lyssnade och bara sa att jag kunde ringa precis när som helst...
Och när hon igår sa "Tänk när du ringde till mig den där kvällen..." så var det som att trycka på "ledsen-knappen" - jag blev så ledsen! Det var som om jag återigen stod ute i mörkret, utan jacka (eftersom jag inte vågade ringa inne så att exet kunde höra så hade jag sagt att jag skulle gå ut med soporna, och det var så kort att jag gick utan jacka så att han inte skulle ana något, men sedan var jag borta i ett par timmar, frös och var rädd att han skulle höra mig), och pratade med henne, alla tårar... Det känns sannerligen inte som mitt liv...

Vill bara att du ska veta det!

Hoppas att du är ok, är orolig för dig!

Kram

Förstår att du är fruktansvärt orolig för din pappa! Så starkt av dig att du sökt så mycket egen hjälp så att du har någon att prata med. Du ska inte vara ensam i detta!
Tyvärr tror jag, utan att vara proffs,att det är väldigt begränsat vad vi som anhöriga kan göra om den som dricker inte vill ha hjälp. Jag antar att du redan försökt prata med din pappa. Jag tror på att vara rak, säga att du ser problemet, att du inte mår bra av detta och att han borde söka hjälp. Där tar det sen stopp om inte den som dricker inser och vill. Fortsätt söka egen hjälp och stöd från människor som du får energi av.

Har man och barn så jag är inte ensam hela tiden men just nu har bara jag semester och ändå har jag lyckats hålla mig borta :-)

Se det inte som en konflikt. Säg bara rakt vad du har sett och att det inte är ok för dig. Håller tummarna för att ni kan få till ett samtal. Kram

Har iaf lyckats hålla mig i 2 dagar nu trots öppnad bag-in-box hemma! Lite stolt faktiskt :-) små steg i rätt riktning...

Ikväll ska jag ställa honom mot väggen, jag måste.. Förklara för honom att jag vet vad som pågår och att jag inte mår bra av situationen som den är nu.. Skäms för att erkänna detta men jag har kartlagt hans drickande ett tag och siffrorna är skrämmande.. De senaste två veckorna har han hävt i sig 145(!!) burkar starköl.. Summan är så absurd så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Men en sak vet jag säkert; mina pojkar ska inte behöva växa upp i den här skiten.. Giv mig styrka snälla ni! Är så dålig på att ta konflikter, har alltid varit den fogliga lilla tapetblomman som tigit och tagit hand om allt och alla.. Men nu är det dags att stå upp för mig själv, jag har också ett värde!! Kramar till er alla

Ursäkta stavfelen. Skriver via mobilen.

Hmmm... Håller med Buzzz med det där att dricka i ensamhet. Inte bra! Helt utan kontroll! Jag VET att det hade gått helt åt skogen om jag varit singel eller mycket ensam kvällstid. Att vara bland folk eller familjen medförde någon form av spärr i drickandet. Men om jag haft möjlighet hade jag absolut tutat på själv. Stark varningsklocka, även om jag hade turen och inte hamna där. Kämpa på!!!

jag har gjort allt jag kan. pratat med skolans kurator och på ungdomsmottagningen och socialen men de har inte blivit bättre. jag vill ha tips om vad jag kan göra här hemma för att hjälpa pappa. igår anklagade han mig för att ha druckit upp hans whisky men jag såg att han satt med hela flaskan dagen innan. jag vill att pappa ska inse att han inte kan hålla på så här längre. han kan ju supa ner sig totalt nåndag och bli allvarligt sjuk eller dö.

Ett första steg är ett steg på väg åt rätt håll!
Just att man dricker i sin ensamhet (som jag själv gillade bäst att göra) lär ju vara ett ganska allvarligt varningstecken.
När jag drack så försökte jag skärpa till mig om det var ute bland andra, det lyckades ju naturligtvis inte alla gånger.

Men när det var helg eller annan ledighet och man kunde vara själv kändes det bäst. Då fanns det inga hämningar vad gäller mängden man kunde svälja.
Och just där tror jag en stor fara finns, man bygger upp en stor resistens mot mängden som behövs för att uppnå "rätt" berusning.
Jag menar, när det krävs 4st snabba sexor starksprit för att känna sig så där skön och smålullig är man ute på riktigt djupt vatten.

Klarar du att uppnå den styrka som behövs för att bara dricka vid festliga tillfällen tillsammans med andra är ju mycket vunnet.
Bara inte de festliga tillfällena blir för många och långdragna.

Hur som helst bra att ha tagit ett beslut!
Stanna kvar här och dela med dig.

//Buzzz

Haha, jag kunde inte annat än skratta åt både din text och åt mig själv. Fira min kommande nykterhet med en flaska vin!!! Håller med om att det låter hur dumt som helst. Men istället säger jag att jag tar farväl av alkoholisten i mig med en flaska vin och imorgon ska jag fira med ett stort glas Cola Zero istället.

Tack för att ni orkade skriva :-)
Har bestämt mig nu iallafall att mitt första steg mot ett litet hälsosammare liv ska bli att ALDRIG mer dricka i min ensamhet! Har väl varit det som varit mitt största problem för då dricker jag alldeles för mycket. Klarar jag av det så tror jag iallafall att jag kommit en bit på vägen. Vill ju kunna ta en öl eller ett glas vin till maten men då måste jag också "offra" något.

Den ro du känner bottnar sannolikt i att du innerst inne vet att du gör rätt. Lycka till!