Senaste kommentarerna i forumet

Vädret ja... avskyr att frysa och har ofta tänkt att jag bor i fel del av världen.
Men jag satte i alla fall igång med en arbetsuppgift som hängt över mig ett tag och när den var gjord kändes allt genast mycket bättre.
Firade med att inviga min nya juicemaskin och åstadkom en riktigt god frukt/grönsaksdrink med den.
Ibland behövs inte så mycket för att det ska vända :)

Är det inte så att du precis som så många andra känner av vädret? Den där längtan till sommar, spring i benen på barn, skolavslutningar, midsommarkransar, doften av blommiga ängar, känslan av att sitta ute en kväll med knappt några kläder på sig och njuta av en varm sommarbris... jag tycker mig se att folk byggde förhoppningar där runt valborg och som sedan bara grusades. Efter en mörk, grå, kall vinter så betyder ljus och värme så mycket för oss nordbor.

Jag känner mig trött, uttråkad och har tappat lite av min kreativa anda. Behöver få en dag med soooooooool, så jag kan åka och sätta mig på en klippa vid vattnet.

Håll ut HelenaN, oavsett vad som är orsaken bakom, så snart vänder det och vi börjar sprudla igen!

.... att bara få öppna den ventilen också. Släppa ut sådana känslor. Det är ok att gråta och dra täcket över huvudet ibland, kan mer kännas förlösande efteråt. Som en ny människa.
Mitt sovrum är inrett lite för mörkt, med svart panelvägg och svart gardin. Jag ska transformera det till lila nu. Inte tjejlila som är rosa/vinrödaktigt, utan killila. Mera blå ton. Lila är jag och lila får symbolisera en nystart.

Behöver du inte MER sömn människa!?! :) .. jag hade varit sugen på precis allt om jag sovit så pass lite. Eller ja, det gör jag ibland också och det påverkar mitt behov av stimulantia dagen efter, helt klart. Fast i ditt fall låter det som att du är för trött för att bli sugen, hah.. tänk bara på att det är också lite risky för hälsan kanske. Önskar dig riktig VILA och god natts sömn nu! Plus att jag vill också ha rapport på kajaken!

Det är en så jobbig känsla att känna sig ensam. Ibland känner jag att jag inte orkar med det här men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag finner inga lösningar, det känns som jag sitter fast. Jag skulle vilja åka o hälsa på min nya "vän" men jag vet inte om jag vågar det, är så rädd för vad alla ska tycka. Är rädd för hur barnen ska reagera o att de ska ta avstånd från mig. Även fast de har sagt att de vill att jag ska träffa nån. Det känns som jag måste anpassa mig till andra hela tiden o vågar inte ta några egna beslut. Jag känner att jag måste fråga andra om lov vad jag än gör. Jag är rädd för vad mitt ex ska säga o göra om han får reda åå att jag träffar någon annan. Hur länge ska man vänta? Jag vet, det finns väl inget riktigt svar på den frågan. Till midsommar har "han" väntat ett år på mig o jag känner att jag kan inte be honom vänta längre. Jag känner starkt för honom o tror att det skulle kunna bli nåt. Men jag vet inte om jag vågar, om jag riskerar att kontakten med barnen blir sämre. Usch vad snurrig jag är, behövde bara skriva av mig lite.

... med ett gäng Kleenex och, ändå - mitt i all bedrövelse - ett grattis till 17 dagar. Grattis, Helena! :)

Det är jobbigt att stå ut när det känns jobbigt. Men du, kanske kommer en kanondag i morrn? Vi håller tummarna för det. Dyker upp här på forumet i morgon kväll med nöjda flin och stora kviddevitt.

Läste ditt senaste inlägg precis innan jag loggade ut. Du fångade precis min känsla också. Jag tycker det svåraste såna här gånger är att ha lite is i magen, att veta med sig innerst inne att även denna sinnesstämning kommer att passera. Tror jag ska testa den här PAUS-metoden som Fenix tipsade om för ett tag sen. Påtala (vad känner jag), acceptera (det är som det är), uppmärksamma (hur känns det här) och släpp taget.

Eller så låter jag bara tårarna rinna. Det kanske bara är så det är just i dag.

Kram!

Har också en låg dag i dag och skulle inte ha något emot ett brungrönmurrigt ide att krypa in och ligga och gråta i...
Kram!

Men som så många av oss så griper vi den där lilla luckan av lögn för att bygga upp vår sanning som känns bättre att luta sig mot.Varför vi gör så vet jag inte.
Men kanske alla dammluckor öppnas då och det vill vi för all världen inte.
Hålla emot lite till med allt vad vi har tills den alldeles av sig själv ramlar.

Kan du avstå att åka dit?
Du vet troligen innerst inne att han kommer att vara onykter och att mötet inte blir som du vill att det ska vara.
Kan du med detta avståndstagande visa just baksidan av din rygg för en gångs skull.
Och om du måste åka, kan du göra det på något villkor som känns bättre för dig än att låta hans drickande eller inte drickande vara det som bestämmer hur du ska agera?
Dvs kan du i förväg bestämma dig för ett scenario där du spelar huvudrollen istället för han?

Dag 17 idag, men jag förmår inte riktigt glädja mig åt att jag faktiskt klarat mig så här långt. Det känns plötsligt bara tråkigt och meningslöst med det mesta. Har ingen energi att ta itu med saker och har svårt att koncenterar mig på det jag ändå försöker göra. Tror inte att det har med alkoholen att göra egentligen, men jag tror att det är ett typiskt läge där jag använt alkohol som tröst och flykt. Blir sugen nu när jag tänker på det... Så skönt det vore att bara dricka sig full och sedan somna!
Men det kommer jag ju inte att göra! Tror jag behöver stå ut med att livet känns tråkigt och meningslöst ibland helt enkelt. Visst var det du Valeria som skrev något om det häromdagen? Tror det ligger mycket i det.

... så känner jag mig beige. Eller grå. Feeling blue. Kanske är det förkylningen som är på ingående. Hursomhelst har jag nära till tårarna och vill egentligen bara byta huvud med nån som inte tänker så jäkla mycket precis hela tiden.

Det verkar som att du gick in i den här resan på alla tänkbara sätt, med alla sinnen och öppet hjärta. Förstår att du är utmattad nu. Men alltså, vilken seger. Storartat gjort, framför allt detta att du avslöjade din dolda agenda och kom till en viktig insikt. Stort grattis till klarsynen!

Yoga och meditation dagligen, jäklar så bra! Och det övriga, jaja, kommer tid så kommer ... mer tid. Skönt att du slipper alkosuget.

Jag känner av en begynnande förkylning och känner mig rätt låg överlag. Kliver inte upp med ett piggt litet kviddevitt om morgonen direkt. Men det tuffar på. Lycka till med kajakandet om vi inte hörs innan. :)

Sitter och försöker finna ord men jag är tom på ord. Vet inte hur jag skall formulera mig, men är det sanning eller lögn som kommer från hans mun nu.
Hans pappa och bror kommit fram efter kört lång sträcka. De har kommit för att fira hans dotter som tar studenten på fredag.
Igår pratade vi och han ville att jag och barnen skulle komma och hälsa på hans pappa som jag inte träffat än. Ja vi kan komma och säga hej sa jag. Så det bestämde vi.
Idag lät det något annat. Jag ringer och säger att vi är på väg snart om det är ok?
Nä, säger han det är så himla mycket jag måste fixa innan studenten och jag måste fixa klart bilen, typ lacka den så den inte rostar nu när den skall stå ute. Den har stått i garaget och gästerna skall sitta i hans stora garage så då måste han köra ut bilen. Så visst den hinner säkert rosta på några dagar..... (det är en gammal Amazon han grejar med)
Så det är hans orsak att vi inte kunde komma helt plötsligt för han måste lacka och köra ut Amazonen från garaget och då behöver han hjälp från sin bror och far. Men att vi skulle säga hej en liten stund var plötsligt inte så viktigt.
Eller är det så att det är drickandet som blev viktigare. Hans bror vet jag redan vilken mängd han dricker och den är inte nådig. Ja vad skall jag tro. Bilen som måste fixas här och nu.... eller var det "firandet" att bror och pappa som kommit som han inte sett på ett år??!
Sanning......eller lögn....jag vet inte??!! :-(

Jag känner SÅ igen mig i det du skriver! Jag har en sambo som är åt det hållet, fast en karl. Jag har inga direkta råd till dig så, för jag sitter själv så djupt i skiten och vet inte vad jag ska göra. Någonstans vet jag att det inte kommer bli bättre, en gång missbrukare, alltid missbrukare.
Kanske är det enda rätta att lämna? För alla i samma sits. För tilliten är ju helt borta, kontrollbehovet kommer man väl aldrig våga släppa heller, och det är inte meningen att man ska gå runt med en knut i magen varje dag.
Rädslan att åka iväg, rädslan att ens komma hem, för man vet ju inte vilket skick man ska hitta sin partner i osv osv.. Listan kan ju fan bli en mil lång, minst!

Vi har oxå barn, en grabb på ett och ett halvt. Jag vågar knappt lämna honom ensam med sin pappa, för han dricker (inte mycket, men han dricker) när han är ensam med grabben. För hans del räcker det med 2-3 öl för att däcka som en klubbad säl och inte vakna om sonen skulle vakna om natten, eller ja, på morgonen dagen efter med. det är ett heltidsarbete att se till att han inte dricker, stuva och planera lediga dagar långt i förväg för att förhindra superi. Utmattad blir man. Jag vet iaf att jag måste lämna, jag måste göra det, jag ser ingen ljus i tunneln alls!
Men jag vet inte om jag kan, inte just nu, jag behöver någon med erfarenhet vid min sida som stöd.

Kanske det är något du behöver oxå? kanske inte för att lämna, om du inte vill, men att ha det stödet från någonannan?
Men tänk även på eran dotter, ä det värt att hon ser mamman i ett sådant skick?

Ta hand om dig

Än har det inte hänt så mycket. Kajakandet ska ske om några dagar om inte nåt kommer i vägen. Kollegan ligger jag lågt med. Har inte hittat nåt bra ingångsläge än. Mindfulnessen däremot fortskrider. Jag kör yoga och meditation i stort sett varje dag. Problemet är att jag aldrig kommer i säng på kvällarna, så meditationen brukar avslutas med att jag nickar till och vaknar nån gång i slutet. När det är så här ljust vill jag ju orka vara uppe längre men jag behöver tydligen fem- sex timmars sömn även den här årstiden. I dag är en dag när jag skulle vilja ha en liten koja o krypa in i bara för mig själv. Sova och bara vara. Vila både öron och ögon. Så än är jag inte så mindful:). Men jag jobbar vidare på det. Alkoholsuget är noll dock och det får jag väl tacka tröttheten för. Det är ju positivt fast jag just nu känner mig som hundra år. Hur är det själv, LN? Allt väl?

Det tar tid men vill man så går det...
:)

Grymt bra gjort,jag är inne på andra helnyktra dygnet..inte druckit varje dag men kanske fyra gånger i veckan..nu snart på väg till studentmottagning ..blir alkoholfritt till 100orocent

Jag känner igen det där med att mer eller mindre undermedvetet ladda för att dricka. Då behöver man ha såna som inte håler med utan säger ifrån. Då är forum bra för här kan man vara öppen, det var inte jag i verkligheten.
Jag minns när jag varit nykter i drygt ett halvt år och skulle åka till Egypten på semester. Jag började fundera om jag skulle kunna ta lite Fernet Branca på mornarna som magmedicin för att förebygga magproblem. Jag menade att det smakar så illa, som Underberg eller Gammeldansk, att det aldrig skulle bli tal om att dricka mer än lite. Som medicin tänkt. Men då fick jag ett ganska brutalt svar här då jag tog uåpp frågan i forum. En svarade mej att det bara var svepskäl för att få dricka! Jag minns att jag blev lite stött, så var det ju inte alls, men när jag tänkt igenom saken så insåg jag att det var det nog. Det hade kunnat leda rakt åt skogen. Så istället tog jag probiotika flera veckor före och under resan och klarade mej utmärkt!
Det gäller att genomskåda alkoholdjävulen!

Är euforiskt :-) testa. En helt annan upplevelse. Du är närvarande hela filmen och får in alla detaljer.

Ja, du har en poäng där med att våga låta vardagen vara grå också. Livet är och ska inte vara euforiskt hela tiden.
En "oj"-reflektion där på att du har fått ett sådant starkt band till A, att den molekylen har hängt med på bio rentav.

Det där var ord direkt på dina tankar och känslor. Å vet du, man är inte svag för att man erkänner att man behöver hjälp och stöd. Det är snarare som så att vi som befinner oss här har först och främst uppvisat en styrka i att erkänna att vi i huvud taget har ett problem eller är på gränsen till att utveckla ett problem.

Jag formligen älskar din 1-0 förklaring där! Ha bara i åtanke vad som hände med Tyskland efter att ledde över Sverige med 4-0 och svenska supportrar i ren protest lämnade matchen vid halvtid. Tyskarna lutade sig tillbaka och.... matchen slutade 4-4, efter den kanske mest magiska upphämtning som jag någonsin sett i en fotbollsmatch. Ge inte A en chans att kvittera! Kämpa på! =)

för dina kloka ord! Visst skulle jag kunna hitta på något trevligt, men jag ids inte. Jag måste inse att vardagen är grå ibland och det måste jag stå ut med. Ett annat bekymmer är att allt roligt hänger ihop med alkohol för mig. Har under många år inte ens gått på bio utan några glas i baren vid bion.

Det var en bra skrivelse du fick till där egentligen. Bara för att livet ibland bjuder på en nedförsbacke så innebär det inte att det bara är att åka med. Ibland måste man trampa också.

Först av allt så vill jag vara fräck nog att påstå att loppet inte alls är kört och att det absolut finns hopp. Men, ett stort men, alkoholen är och kommer alltid att förbli en otroligt destruktiv ingrediens till en relation som är lite spänd. Alkoholen är inte känd för att skapa duktiga problemlösare tyvärr, snarare tvärtom att man tenderar att bli mer primitiv. Det är lätt att någon säger något man inte menar, att man förstärker den andres ord i onödan, att man överreagerar eller feltolkar.

Jag tänkte nästan säga att en grundregel om man har en relation och är påverkade och en konflikt uppstår, så borde det vara så att man faktiskt parkerar konflikten med hänvisning till att man inte är i sina sinnes fulla bruk. Kort och gott "det här tar vi och pratar om imorgon när vi båda är nyktra, så släpper vi det här och nu". För er relations skull, så försök undvika konflikterna när en eller båda har druckit.

Å för blommans egen skull så låter det verkligen som om alkoholen är en riktig bov överlag. Du verkar som att du vill så mycket och har drömmar som du vill uppfylla, där man hur man än vänder och vrider på det så är A det som faktiskt står i vägen. Även om du inte upplever dig som en Lara Croft till det yttre för stunden, så betänk att just Lara Croft är en hjältinna även på insidan. Där är du fortfarande en Lara Croft. Du har det i dig. Det är dags att sätta hårt mot hårt mot A. Bortom där finns så mycket positivt att hämta igen.

Det kan slå en i nacken när som helst. Å visst är forumet bra, så man får lite distans till vad som faktiskt skulle hända om man dukade under för den frestelsen igen. Bort med A, fokus på allt det andra i ditt liv nu! Kanske äta något riktigt gott med karln din i eftermiddag? Överraska barnet med något bus? Gör något oväntat och skoj som får denna onsdag att bara bli världens bästa dag - utan A.