Senaste kommentarerna i forumet

Men du har ju din strategi klar! En liten liten stund i taget.

Heja heja dig!!!

Åh vad skönt att höra, säger jag med!

Du inger ett sådant hopp, LenaNyman!!! Sluta aldrig med det, är du rar <3

Jag har lagt på mig många kilon tack vare alkoholen. Det blir massor av kalorier i veckan av 5 flaskor vin+ att jag blir så hungrig dagen efter.
Tänk så olika det kan vara i kropparna.
Vi har ätit köttbullar och makaroner, spagetti och köttfärssås, fiskbullar och potatis mm alltså sådan mat som jag inte förknippar med vin eller alkohol
Hoppas matlusten kommer snart. Småät så du får i dig näring iallafall.
Kram på dig!

Att det går, att det blir lättare! Att min hjärna inte kommer att tänka alkohol en gång i minuten resten av livet.

det går ju inte att redigera, blev lite fel i början.

Härligt, det går programmera om hjärnan!

nej,känner igen en uppväxt där alla sätter sina egna regler, det enda är att byta ut bondvischan mot miljonprogram. att ett lulligt tillstånd hela tiden blir det normala, känner jag &så igen.

ta hjälp, medicinering, vad jag kanske borde, blir nervös när jag tänker på det bara.

syftet var faktiskt att minska ner, det har gått sådär. jag ska tänka på saken. .tills helt nyligen trodde jag faktiskt inte jag skulle ha det minsta svårt att sluta.

Veckorna går så fort numera. Jämfört med i höstas är det enorm skillnad. Då var det måndag, och "jag SKA INTE dricka", tisdag till torsdag likadant, sen kom fredag och "jag får ABSOLUT INTE dricka", likadant resten av den veckan. På så sätt sniglade tiden sig fram.

Den här gången funkar det lite annorlunda. Det är måndag och jag dricker inte. Sen faller sig resten av veckan på ungefär samma sätt. Inga transportsträckor att ta sig igenom längre. När helgen kommer och det känns som att nåt saknas så tänker jag mig att jag är liten igen. Ni vet, när det var lördag och man hade sin påse med lördagsgodis och det räckte?

Det är skönt med veckor som håller ihop. Jag är tacksam för att det känns just så.

Hmmm... Ingen kan väl förbjuda dig att irritera dig, men man kan väl fråga sig om något blir bättre av det? Knappast blir du gladare i alla fall. Om de en gång har orsak att sjukskriva sig (är sjuka), så är det väl deras sak om de dricker eller inte.

Att gå bakfull på jobb är förresten i många fall betydligt värre än att sjukskriva sig. Men det beror naturligtvis på arbetets natur.

att du inte känner att du kan äta ordentligt :( Smoothies kanske kan fungera? Som du laddar med fet yoghurt eller kokosmjölk och mycket frukt och bär. Chiafrön är också bra att ha i.

Tycker inte att du ska stressas så mycket av kroppen just nu, du kämoar redan en tuff kamp. Samtidigt fattar jag att det måste vara panikartat att tappa mycket i vikt men täbker också att det kanske balanserar upp sej efter ett tag.

Just nu får det kanske vara så här, du genomgår en stor förändring och kroppen har ett enormt stresspåslag medan du kämpar. Att din mormor var ett benrangel kan vara en målbild som förhindrar dig att dricka. Du har inte skrumplever och ascites, din kropp och ditt sinne kämpar en kamp. Om du inte får det att vända, köp näringsdrycker på Apoteket för att få i dig kalorier. Ät allt du kan komma på att du är sugen på för att få kroppen på rätt köl igen. I det långa loppet kommer inte den hör viktnedgången skada dig, inte så som alkoholen gör. Finns det någon mat som inte är förknippad med vin? Hoppas du hittar något, jag tycker du är så stark och modig som tar den här kampen! Styrkekramar

Ja, a-fria drycker kan nog vara förrädiska ibland... Har testat hemma nu när jag lagade mat men då längtade jag bara efter the real deal. Tror jag ska använda det som substitut i festliga sammanhang, känns bättre än att bara dricka vatten. Har huvud/nack/ryggvärk som vägrar släppa... Vet att det är stress men hjälper inte att veta det. Har läst igen... Märker att den där rösten som finns i mitt huvud om att man nog ska kunna dricka lite sen, den som förhandlar finns hos de flesta här. Om jag är ärlig har jag dock gått på den många gånger... Jag hade inte varit här om jag inte försökt otaliga gånger. Det var som någon skrev i en tråd, först blir det ett glas eller en folköl men det är ju inte nog utan undan för undan trissas det upp, allt eskalerar... Tills det tar stopp, man inser att det inte funkar och så kör man allt ännu ett varv... T o m när jag skriver detta och på ett intellektuellt plan vet det så viskar den där rösten någonstans.... Jag fattar inte hur ni som har partners som är i ett aktivt bruk/missbruk klarar det.. Min livlina (och den jag ser som ett hinder när rösten är igång) är min man som inte ställer upp på detta. Om jag inte hade haft den spärren hade det varit så mycket svårare... Och ibland förbannar jag det, men det är den sjuka delen som talar. Jag är så oerhört glad att jag har honom.

Den här veckan känns lättare än förra. Suget kommer ibland men jag har vant mig vid det så det känns inte som ett hot just nu. Nu är det jag som hånler mot Sir Väs när han kommer. ;-)

Det största problemet är att jag inte har någon matlust och går ner i vikt i en rasande fart. Minst 2 kg på dessa 9 dagar och jag känner mig svag i kroppen. Min" träningshysteri" har inneburit att jag sprungit en runda varje dag men egentligen borde jag gå till ett gym och bygga lite muskler istället. Känner bara att jag vill ha lite endorfiner i kroppen och det får jag ju inte av att köra lägsta belastning på maskinerna på gymmet precis.

Nästan all mat är förknippad med rödvin för mig så det är därför jag inte kan äta tror jag. Samma sak med choklad, ost och sånt, det bara kryper i kroppen och jag vill inget annat än att få dricka mitt goda vin.

Jag är redan lite underviktig så jag måste få stopp på detta innan jag blir ett benrangel. Min mormor var ett riktigt benrangel och hon dog av levercirros efter ett helt liv av hejdlöst supande. Jag kommer ihåg att hon var helt gul som en kyckling och hade stor mage pga ascites av leversvikten och så de mest pinnsmala ben och armar som man kan tänka sig. Ingen rolig målbild precis.

Datorn håller på att kollapsa precis som jag,den lever sitt eget liv.....har beställt en ny....

Admi tog bort de dubblerade inläggen// Li-Lo Alkoholhjälpen

Hur fasiken ska man ta sig ur den?Har varit ensam ett par veckor och iom att vi eldar med ved så tog varmvatten slut.....försökte elda men det bara rök in som bara den.Ringde till mannen och bad honom att komma och fixa så jag får det ordnat....for och handlade och när jag kom hem så kommer han ut och for sin väg tillbaka till hemgården som han håller på att rusta upp.....inte ett ord från honom.Blir tokig.......tar mig så klart tröst i vinet.....

du ser du reagerar med reptilhjärnan och agerar på den.Du är alltså mänsklig.Döm inte dig själv så hårt utan se det som det återfall det är.Dra åt tumskruvarna lite hårdare på dig själv så du kan avstå nästa gång impulsen kommer.Till slut så upphör impulserna.Eller du måste i alla fall inte följa dom som du tycker att du "måste" göra i nuläget.

Jag är en person som inte så ofta går på stora fester innehållande alkohol, mitt umgänge är inte riktigt sånt. Men bara för att jag bestämt mej för att ta det lugnt med alkoholen så har det varit 3 såna fester inplanerade (en avklarad där jag drack måttligt utan problem)

Nu är det alltså två såna kvar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra? Har ju aldig haft något problem med att dricka måttligt på tillställningar. Samtidigt är jag ju inne i en process nu, då jag inte dricker. Min tanke har hela tiden varit att dricka lite, smutta men nu vet jag inte längre? Det är ändå lockande att vara helnykter. Samtidigt vill jag inte känna mej annorlunda. Fast jag är ju annorlunda. Åååh!

Skönt ändå, att höra att värsta tröttheten går över. Just nu låter faktiskt 0-nivå lockande :)

Ja, så är det säkert: Jag har dövat så mycket stress och trötthet med alkiool att kroppen alldekes säkert har en hel del sömn att ta igen. Och ja, faktiskt, som du skriver: Även om jag är trött så känns kroppen redan lite bättre och smidigare :)

Tack Melina. Jag har läst dina inlägg och känner igen mig i mycket. Vi måste kämpa för barnens skull, inte låta det här knäcka oss. Många skrivet att det är bäst att lämna. Skulle det inte vara för barnen skulle jag dey. Jag vet mitt värde, jag klarar mig utmärkt på egen hand. Men mina små älsklingar. Hur än jag tänker på det då skulle det vara sämre för dem på alla sätt om jag splittar familjen. Då tar jag heller alla smällar. Jag kan inte bara ge upp.

Jag var övermäktigt trött de första dagarna, om det var kopplat till mitt beslut eller vad vet jag inte, men just nu är det typ på nollnivå, jag känner mig varken supertrött, superpigg eller supermänniska. Vissa nätter sover jag bra, andra är åt hvete

Aeromagnus, du skriver att det skulle kunna vara du. Du verkar kunna relatera till min man. Har du varit i hans situation? Hur kom du till insikt om ditt problem? Jag känner inte att jag vill blanda in hans arbetsgivare. Däremot funderar jag på hans mamma. Hon lämnade hans pappa på grund av alkoholproblem när han var liten och uppfostrade barnen på egen hand. Hon skulle nog bli förtvivlad om hon fick reda på det här. Hon skulle nog ha svårt att tro på mig. Det här märks inte utanför hemmet. Jag är medberoende eftersom det har styr min vardag och tar så mycket av min kraft. Jag är inte intresserad att rädda honom. Det är barnen jag tänker på hel tiden. Hur ska jag göra för att de ska ha det bra. Han är en underbar pappa och barnen älskar honom. Jag känner att alkoholen har varit ett problem i vårt äktenskap under många år. Han tycker att problemet finns någonstans i mitten mellan oss. Jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda när barnen kom. Skulle jag ha hittat barnvakter och lämnat vårt nyfödda barn och 3 åring för att festa med med honom. Skulle jag har öppnat vårat hem för att det skulle vara öppet hus/ fest dygnet runt. Hur än jag tänker så känner jag inte att jag har gjort något fel. Nu är barnen lite större och vi hade kunnat börja göra saker lite på egen hand men jag har ingen lust. Är arg och ledsen över allt jag har fått genomlida. Känner mig som att jag har varit en dörrmatta som han har avreagerat sig på innan han har rusat ut för att umgås med vem som helst istället för mig. Nu är han inte ute lika mycket men dricker hemma istället. Igår blev det en halv flaska vin. Idag lär han dricka upp restan. Imorgon blir det öl och vin igen eftersom det är fredag och lördag. Just nu visar han mig att han dricker måttligt men att vara utan allohol är inget alternativ för honom.

tänka på eftermiddagen utan att det knyter sig i magen och jag får hjärtklappning.
Jag måste vara här och nu. Skulle jag tänka 90 dagar drabbas jag av panik.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill tillbaka till där jag är och har varit.
Jag måste framåt och just nu är det total nykterhet som gäller torsdag 9 juli kl 11.51.
Jag har inget vin hemma och jag kommer inte trigga mig med alkoholfria alternativ.
Minut för minut tar jag mig framåt. Jag är i en undersökningsfas där jag försöker ta reda på varför jag har hamnat här, på botten.
Jag tror att alla hittar sina egna strategier som funkar.

Kramar till dig Platina!

Jag gäspar dagarna i ända. MEN jag sover sååå mycket bättre! Jag tänker att kroppen kanske har en och annan sovtimme att ta igen, efter år av dålig sömnkvalitet? Och även om jag är trött på dagarna mår min kropp så väldigt mycket bättre, den känns lättare och starkare och inte alls lika seg. Mindre svullen, bättre hy, inga påsar under ögonen.

Kanske har du varit supertrött förut också, men med en flaska vin lite då och då så dämpas ju de flesta känslor och intryck... Nu när du inte har alkoholfiltret på kanske du noterar andra saker än tidigare?