Senaste kommentarerna i forumet

Jo medicinen hjälper, men sorgligt är det då heller inte givande att dricka. Men för att klara en jobbtillställning till exempel är det ju bra.
Tror tyvärr att medicinen spär på min depression, hoppas detta går över

M

Var den bra eller dålig, i ett rolighetspersketiv eller ur ett nyttighetsperspektiv?
Allting är inte roligt i en jämförelse, det finns alltid de som har haft det roligare.

Men hur många har haft en helg med alla sina sinnen i lag, och kännt att detta....var en bra helg?

Jag har...

Och vad är hemligheten, att inte sätta för höga förväntningar, utan att leva kvar i varje händelse, jag upplever detta just nu, därför att.......?
Kanske är svaret så enkelt att jag just....upplever det och inte befinner mig någon annanstans.
Jag är här och jag är nykter därför att....jag vill det, och kanske mest stolt över att jag KAN det, inte måste det.

Vi var under gårdagen på ett dop med några gamla vänner som vi umgicks med för 20-25 år sedan, deras dotter hade nu föryngrat sig.
Vi var alldeles för uppklädda med våra kostymer, hamnade i hörnet för gamla måste-bjuda-in-gamlingarna, kände oss helt off.
Dresskoden var möjligen kavaj med slitna jeans, blekt eller färgat svart hår i en slarvigt uppsatt svans, både för killar och tjejer.
De var taggade över hela kroppen och hade sina örhängen i näsor, kinder och ögonbryn.
Vår gamla vän stank gammal fylla och beklagade sig över att hon hade fått gått upp i ottan för att göra i ordning kaffelokalen, det var kl 10!
Smålog lite för mig själv och tänkte, här hade ingenting förändrats, full rulle på helgerna, supa bakfull, supa bakfull.
Skillnaden är att det syntes så väl på henne, hon var helt tydligt märkt av sitt leverne, sliten men försökte hålla en god min och en falsk fasad.
Det finns inget spackel i världen du kan täcka dina fåror och mörka ögonhålor, hyn är söndersolad av alla dina fyllsomningar i solstolarna på charterresorna genom livet.
Kände bara att vi inte spelade i samma division längre, vi hade på något sätt accepterat våran ålder och ville inte försöka hålla krampaktigt kvar i ungdomslivet på samma sätt som hon och hennes nyblivna kompisar.
Hennes x fanns med bland dopgästerna, far till hennes dotter, minns bara hur deras lägenhet brukade se ut på söndagsförmiddagarna när vi umgicks.
Det bar spår av slagsmål, utslagna glas, hål i dörrar och gipsväggar, hemskt hur de kunde låta alkoholen driva dem till vansinne.
Ja de levde ett starkt känsloliv, kort och intensivt.

Nu sitter man med gamla uvarna nästan lite på undantag ifrån ungdomarna, men det kändes ändå bra, livet har lugnat ner sig och vi kände oss ändå som de stora vinnarna.
Vi åkte hem och brallade på en jättefin middag hela familjen, slappade slött i soffan och tyckte nog att det kändes bra för att vara en vanlig lördagskväll.
Inga sightseeingturer med nattbussen, inga överraskande krognotor, ingen säng som snurrade runt, utan bara en skön säng att sakta törna in i.

Idag tog vi och åkte till ett katthem som hade öppet hus, ett bra sätt för mig att få gosa av mig på lite katter, frugan hade inte hjärta att vilja tjata på mig att åka hem utan lät mig få ta den den tid jag behövde.

Så skulle någon fråga mig hur min helg har varit, så blir det tipp-topp.
Frågade de mig sedan varför, så skulle jag nog inte berätta om innehållet, utan jag skulle nog säga att jag hade den under kontroll hela tiden, att jag var med hela tiden, att jag njöt av att få var med de jag älskar allra mest, och att jag gjorde saker som jag gillar att göra...
Det är vad som ger livet ett substantiellt innehåll, inte fylla med en massa fylla, det känns som stoppningen i en nallebjörn, mjuk och gosig på utsidan, fylld med ingenting på insidan utan bara något som tar en en massa luft i anspråk.

Det var min helg, inget att skryta med på fikarasten på jobbet, men för mig var den viktigt, och alla behöver inte fatta vad det var som var så viktigt.
Huvudsaken var att den blev det för mig.

Det är något som nykterheten har gemensamt med alkoholen, den är självisk, men på ett helt annat plan, ja t.om på en helt annan planet.

Berra on the move...

härligt att du hade en bra dag. Vill också kolla om det är dig jag hittat på Wordfeud att spela med:-) I så fall väntar en tuff kamp.

Bra jobbat MåBättre! Skönt att klara utlandsresan. Känner igen mig hur det är att ha en sambo som är ointresserad av alkohol. Det hjälper så enormt mycket!

En fundering: har du ventilerat dina framtidstankar kring alkoholen på din behandling? Att du kanske vill börja dricka igen? Vad säger de om ditt resonemang? Är lite nyfiken bara, inte dömande eller så på något vis! Känner igen mig mycket nämligen som du kanske minns från min tråd :)

Ha det gott! Kram

Idag har jag varit nykter i 56 dagar och sorgen över att aldrig dricka igen har varit från varande sedan sist jag skrev. Jag har känt ett lugn i mitt avstånd från alkoholoch jag blir starkare i mitt beslut ju längre det går. Även fast det är jobbigt emellanåt. För jag har ju trots allt inte utsatt mig för jobbiga miljöer i situationer där jag måste befinna mig mitt i en festlig miljö där alla jag umgås dricker. Den dagen kommer och jag hoppas jag ska klara det också..

Idag har jag varit på min andra träff för min tolvstegsgrupp som anhörig till alkoholist. Det positiva är att materialet är uppbyggt utifrån aa:s material varav alkohol och sinnesförändrande substanser också gås igenom. Det blir otroligt naket, man blottar verkligen sitt innersta i detalj. Men det känns bra. Även fast det är jobbigt att prata om det jobbiga i uppväxten: livet med en alkoholiserad mamma, en "styvpappa" som supit, slagit mamma och försökt få tag på mig, både på det ena och andra sättet. Jobbigt att blotta den maktlösa känsla jag haft som barn och känslan av att mina känslor inte är viktiga. Att allt är mitt fel. Samtidigt vet jag att allt det obehagliga måste upp till ytan. Jag måste rensa själen och det känns bra att jag börjat den här resan. Bra att jag är nykter under min själsliga resa. Det kommer nog göra det hela äkta ända ut i spetsen.

Reflekterar under mötet idag hur något så trasigt också kan sluta i något så vackert! En grupp att dela sitt innersta med, människor jag inte känner men ändå känner igen mig i. En slags kärlek som är underförstådd i oss emellan i gruppen. Det är otroligt vackert i allt det jobbiga.

Kram på er allihopa!

29 nyktra dagar
Gud vad jag ältar mitt mantra- en dag i taget :) Jag har börjat en egen tråd nu för att kunna skriva ner alla "konstiga" tankar jag har kring detta med alkohol. Skriv gärna där om du/ni vill. Känner mig glad för varje dag jag är nykter och inte sitter med a i glaset framför tv. Somnade alltid tidigt och såg aldrig klart en film. Igår var jag vaken till 01 och kände mig pigg. //mod60

Jag gav mig skälv fritt fram igår. På en fest där vi hade 2 lådor prosecco, 50 öl och 2 flaskor vin.
Det gick bra! Drack 1 glas bubbel och 2 folköl på hela dagen. Och då var det öppet hus från 15.00-23.30.
Allt slutade så skönt. Världens stoj i köket, min son höll på att somna i soffan, jag lyfte honom till badrummet och borstade tänderna. Sen smög vi insäng och somnade som 2 sillar i en burk. Så skön känsla att kunna erbjuda honom en härlig dag av fest och kärleksfulla vänner med en mamma som är skärpt och visar föredöme. Han är 8 år förresten.

Känns bra.

Varit på konsert i kväll och det känns bra att uppleva saker nykter. Känner mig lite lättrörd. Lycklig över en fin vinterdag så att jag nästan gråter. Vet inte varför jag är så gråtmild. Finns en sorg därinne som har att göra med all tid jag lagt på alkoholen. Så jäkla onödigt.....

Hej!
Verkar som du håller dig till ett nyktert liv.
Tack för att du delat med dig och återkommer och berättar efter så många månader att det går bra. Det ger mig styrka. Jag har varit nykter i 20 dagar!

Jag kände igen mig här på slutet ang det här med bilen, vad skönt det är att vara alltid "körklar", förut oroa det jag mig för hur mycket jag hade "kvar" i kroppen, eller anpassa tiderna efter körningar, ja, ni vet, struligt.

Sara

Hej Patsy!
Känner igen mig...
Har du egen tråd? Undrar om ditt kommande beslut. Jag r inne i samma tankar, vill gärna fortsätta nykter tid efter en månad. Jag vet att beslutet ligger i mina händer.
Du kan läsa min tråd och kommentera där, eller här, så flera kan ta del.
Var finns en "bra alkoholterapeut"?

Och till Trollnäsa; hur går det?

Hade inte hunnit läsa ditt urdrag, säger igen som andra!
MODIG
KÄMPE

;-)

Jag gillar ditt mod, att du har berättat för dina vänner, och att du går på AA-möten. Och vilken respons du har fått på din tråd.

Jag är ny här, räknar också dagar... 20 nyktra och behagliga dagar... Jag har varit "duktig" i perioder innan, det funkade väldigt bra när jag var gravid (2006-2007 och 2010-2011), och jag drack lite när jag ammade.

Nåväl, jag vill vara öppen och säga:
1. jag drack för mycket, det känns skönt att inte göra det länge!
2. jag hade ju provat att minska tidigare, men det fungerade inte riktigt som jag ville!
3. vad roligt, vad mycket jag har fått gjort den här tiden; ingen ångest för när jag dricker eller om jag dricker, eller om jag inte får dricka,
4. vin, öl, sprit... det kostar pengar att dricka för mycket, nu kan jag använda dem till annat; såg t ex Gardells "Hela mitt liv" i fredags (dyr biljett) med gott samvete (och jag minns varje detalj, och blev inte kissnödig trots att showen var 2 timmar lång!)
5. fysiskt och emotionellt välmående generell och diffust ;-)

Kämpa på... så hjälps vi åt här på forumet!

Sara

Hej!

Snart tre veckor utan att dricka, helgen har gått bra, och veckan också, trots många middagar med vänner (utan alkohol) och nu i helgen fint väder och "en öl" i solen-varning!

Min man säger att han också har varit vit hela tiden (även under min resa), han är ju nykter nu, det märks... och jag märker också en känsla av att det är lite bättre tonläge.
Absolut inte lika "taggit" som sista veckorna innan beslutet (alltså november och mitten av december). Det flyter på bättre även med andra och inte minst med barnen.

Jag tog mod och började prata med honom igen om alkohol och hur jag känner, samt min önska att förlänga den nyktra tiden. Vet inte om jag får med mig honom i detta, hoppas det. Tydligt var det (och viktigt att få veta) att han inte gillar att snacka om att vi inte dricker, att han tycker att det är jobbigt att ta upp ämnen, att tänka på alkohol. Han förklarade att han helst inte vill tänka alls på det, att han låsas som att det inte finns att tillgå, och att eftersom nu börjar kroppen att inte "längta" så är det väl dumt att minnas (så tolkar jag hans ord i alla fall). Vet inte om låtsas-metoden är något som NÅGON har provat; lite svårt här och nu där alkoholen är så pass tillgänglig (den bästa alkoholfrizonen vi har är hemma just nu).

Nåväl, jag vill vara öppen och säga:
1. jag drack för mycket, det känns skönt att inte göra det länge!
2. jag hade ju provat att minska tidigare, men det fungerade inte riktigt som jag ville!
3. vad roligt, vad mycket jag har fått gjort den här tiden; ingen ångest för när jag dricker eller om jag dricker, eller om jag inte får dricka,
4. vin, öl, sprit... det kostar pengar att dricka för mycket, nu har jag använt dem till annat; såg t ex Gardells "Hela mitt liv" i fredags (dyr biljett) med gott samvete (och jag minns varje detalj, och blev inte kissnödig trots att showen var 2 timmar lång!)
5. fysiskt och emotionellt välmående generell och diffust ;-)

Sara

Tack för svaret! Jag får ofta höra av min vän som är Nykter att han har en enorm rädsla inför sklismässaan att han hellre lever i en känslokall relation än våga gå vidare. Jag tror att man riskerar återfall om man fortsätter leva känsloisolerad fast man längtar efter kärleken...har jag rätt i det tror ni?

Glad jag blir för dig cissi1!! :)

Jag hoppas att det ska ge dig det stöd du behöver för att kunna värdesätta dig själv och att kunna hantera det som händer och förstå bättre varför vissa saker inträffar.

Hoppas vi får höra fortsättningen!

Allt gott!

Jag blev med andra ord inte nykter för 5 veckor sedan då sist flaskan gömdes.. Oh no.. Jag var nykter en vecka och sen skulle jag bevisa för mig själv att jag kunde dricka normalt. Köpte in alkoholfritt till nyår (hade middag hemma) och skulle vara så civiliserad och duktig.
Slutade med att jag sprack runt 14tiden på Nyårsafton, var dyngrak runt 21.00 (minns inte att jag åt varken huvudrätt eller efterrätt), däckade runt 01.00 med kläderna på och 11 gäster i huset.. Bra värdinna.
För att döva missären dagen efter så gick jag upp i ottan för att städa (drack jag rödvin till frukost och tömde alla flaskor med "left overs" från kvällen innan inne på köket). Gömde även undan lite ölburkar och vinflaskor till senare (ville inte att sambon skulle se dessa.
Sen fortsatte spektaklet tills jag ringde AAs hjälplinje 3 dygn senare och gick på mitt första möte (var btw full på det mötet så minns det knappt).

Så för att svara på din fråga Fransmannen, varför går man från AA till Puben? För att vi är sjuka och totalt maktlösa när det kommer till alkohol. Vi har inte en chans. En droppe alkohol är allt som behövs och sen är vi igång igen :(

Skickar en stor kram till dig !

Adde - jag har också hört detsamma från alla håll och kanter. Kommer från en läkarfamilj och det de ser och upplever inom vården är tragiskt. Har en syster som senast förra veckan hade en patient som var gul som en ostbåge pga alkoholism och som bara var 42 år gammal. Han kommer inte leva mer än 1-2 månader till. Han hade så mkt vätska i kroppen att han måste tömmas flera ggr per dag och levern är helt kaputt.
Det är vidrigt och sinnessjukt att alkohol kan göra en så trasig :( 42 år är ingen ålder...

Fransmannen - varför gör man så? Bra fråga. Varför har jag förstört nästan alla mina vänskapsrelationer och valt alkoholen före mina vänner? Varför har jag föredragit att sitta hemma och skåpsupa framför att komma ut i världen och njuta/fånga dagen?! Varför har jag försökt få kontroll över mitt drickande 1000 ggr och misslyckats 1001 gånger?? Jo, för att alkoholen är listig, falsk och über jävlig... Den är allt för lättillgänglig och vi alkisar är allt för naiva och duktiga på att intala oss själva att "man måste ju få leva lite, ha lite kul".. plus att vi alltid vill bevisa för oss själva att vi kan dricka normalt.
Vilket bull shit!
Det är nu 5 veckor sedan jag gömde min sista spritflaska i garderoben (vin var inte tillräckligt starkt). Hur hamnade jag där? I have no clue. Idag är jag 22 dagar nykter... Har inte varit nykter 22 dagar i sträck sedan 2005/2006. Bara det i sig är ju tragiskt.

Idag är det 50 nyktra dagar utan något hjälpmedel såsom antabus eller liknande. Jag går ju dock på behandling så det måste man ju säga är ett ganska kraftigt hjälpmedel men ändå..!! Känns bra! :) Känner dock ändå inte ett jag är helt övertygad att jag är alkolist och att jag vill leva resten av mitt liv nykter. Får dock lämna den tanken (som vanligt) och leva dag för dag.

Trivs rätt bra just nu tycker jag, har börjat träna regelbundet och älskar tanken av hur jag bygger istället för river, grymt!! :D

Har varit borta från behandlingen 1 vecka pga utlandssemester, gick bara finfint. Mkt pga att min partner inte är speciellt intresserad av att dricka och att det bara var vi. Välbehövligt för vår relation, helt klart!

Imorgon är det dags för behandling igen och jag skall redovisa konsekvenser inom familj/socialt, fysiskt/känslomässigt, ekonomiskt, etiskt, lagligt och sexuellt. Blir nog lite tufft men jag är mest nyfiken på att höra gruppens åsikter/funderingar.

Hoppas det är okej med er här på forumet och att folk vågar/vill fortsätta skriva oavsett hur bra eller dåligt det går.

Kram!

Jag har inget underlag för det här, men jag tror inte att man generellt kan säga så. Det är så väldigt individuellt. Många nyktra alkoholister har lärt sig massor om livet och om sig själva och snarare blivit starkare personer.

Nedan radar jag igen upp det brev som terapeuten bett mig skriva och som jag lydigt plitat ned.
Sen ska jag författa vad jag innerst inne upplever och känner,få se hur mycket det skiljer sig åt.
Kära xx
Vi har nu levt åtskilda i 9 månader.Du har druckit mer än nånsin och förmodligen mått sämre än nånsin.I våras när du flyttade ned så var du så full av tillförsikt att detta skulle bli bra.
Du såg tom fram emot detta och jag satt mittemot och kände mig förkrossad inför hur du kunde känna såhär.Själv var jag förtvivlad övergiven och sorgsen.
Sen kom och gick sommaren och hösten och även en stor del av vintern.Nu sitter vi här fortfarande på varsin plats och du mår ju inte bättre och inte jag heller.
Jag för att jag inte kan släppa taget om dig och du för att du fortsätter att dricka för att du inte kan låta bli.
Jag vet att du är sjuk,jag vet att ditt känsloliv är förmörkat och sjukt av ditt drickande.
Ändå måste jag ju ta till mig ditt agerande och det som kommer ur dig i form av sanningar:
Jag vill inte mer,vårt förhållande är inte roligt längre.
Jag vill leva själv och bygga upp mitt liv och börja må bättre.

Jag kan inte annat än ta dig på orden och säga att jag beklagar att det är så du känner och tänker.
Jag känner annorlunda än dig.Jag älskar dig fortfarande,djupt trots att jag inte borde.
Detta rår jag inte över och min enda chans till återhämtning och tillfrisknande är att bryta helt med dig.

Kanske är det vi som ska leva tillsammans i framtiden,kanske inte.
Men här och nu måste jag vända dig ryggen och fortsätta mitt liv och bygga upp min verklighet utan dig.
Jag önskar dig all lycka till och vill dig verkligen allt väl.
Jag tackar dig för dessa 20 år som vi delat men nu säger jag adjö.

Kära xx
Jag ser dig i dig nya hem som delvis är torftigt och antagligen mycket ensamt.Du framhåller ofta skenet av att du är nöjd i din ensamhet och att ingen tränger sig på/behöver dig.Jag vet hur social du innerst inne är.Pratsam och glad med alla som vill låna dig en stund.Själv klarar jag ensamheten långt bättre men har ändå efter brytningen med dig öppnat upp för många nya kontakter.Du försöker hålla masken.
Att ditt liv är under kontroll.
Att jag inte fattas dig.Men igår så bröt det igenom igen,trots ditt pokerfejs.
Jag såg hur du ville ta i mig,nå fram till mig men du valde att inget säga eller göra som vanligt.
Jag åkte hem,la mig och längtade så det gjorde ont efter dig.Du fattas mig varje dag,varje timme och mitt liv är inte komplett utan dig.
På ytan fungerar allt bättre och bättre.
Min vardag med alla måsten rullar på och min fritid har blivit mycket rikare.
Men allt det skulle jag kasta bort i en handvändning och släppa om jag trodde att det skulle räcka för att vi skulle hitta varann igen.
Så sorgligt ensamt är mitt innersta jag som inte är ett dugg intresserad av att möta någon ny man eller starta upp ett nytt liv som ju redan är påbörjat.
20 år där vi ständigt funnits för varann,du praktiskt jag känslomässigt.Jag känner mig stympad och svag utan dig.
Men utan tillfrisknande från din sida så finns det inget vi.Kanske inte ens med det,du kanske väljer din egen väg ändå.

Ja,ett troget hjärta har jag i alla fall.
Just nu känns det inte som någon större tillgång.

Det är trist när ens nära och kära dör ifrån oss alldeles för tidigt. Sök hjälp, gör som Adde säger, bli inte fångad i denna sjukdommen. Ju tidigare du får hjälp desto lättare är det. Sök också prof. hjälp, du bär på alldeles för mycket bagage. Kram:-)

du skyller barnen att se till att dom har det bra. Stannar du i en hopplös relation så sviker du barnen och dig själv. Ni mår alla dåligt av att ha det så här. Dina barn måste komma i första hand.

Det är hans sjukdom som pratar, och den bara ljuger. Ingen kan få någon annan att dricka, det är ett val man tar själv. Och skulle det vara så att han tycker du är så oduglig på relationer (vilket bara är lögn och en ursäkt från hans sida för att rättfärdiga sitt drickande) så blir han ju överlycklig om du lämnar honom. Då behöver du inte känna några skuldkänslor för honom i varje fall. Ditt självförtroende har fått sig en knäck, jobba med att bygga upp dig själv, sök stöd hos människor i din omgivning och ge inte upp. Var öppen om att han dricker, du ska inte skämmas. Om du inte kan stå på dig för din egen del, gör det för barnens skull. Låt dom bli din motivation att kämpa kanske ditt livs kamp. Det blir inte lätt, men du får det bättre i slutändan, barnen också. Trygga dig själv och barnen, sök hjälp hos ett kriscenter e.l. Ta kontakt med Al-Anon osv. Kräv att han söker hjälp för sitt drickande och ge dig inte, vill han inte inse vad han måste göra så måste du lämna honom. Skriv ned vad som är viktigt för dig, skriv ned dom olika situationerna som kan uppstå om du stannar, lämnar, från det värsta till det bästa. Planera hur din framtid ska se ut om 1 år, 5 år och 10 år. Hjälp finns, så ge inte upp! Och klarar du inte att hitta styrkan och själförtroendet så 'fake it til you make it'. Du är värd mer och och barnen är värda mer än att leva som gisslan under hans drickande och förgottbefinnande. Kram till dig:-)

Gick från AA till Puben...ville bevisa att jag kan dricka som folk. Det gick inte. Varför gör man sånt?