Senaste kommentarerna i forumet

att tacka för engagemanget, speciellt till er som själva har alkoholproblem. Varje ord från er är värt guld, ni har insikter i en problematik som kan vara svårt att helt sätta sig in i när man inte upplevt det själv.

Visserligen har jag varit en tobaksfri nikotinist under många och fick ett återfall i somras vilket har följts av flera, ungefär varje gång jag tycker synd om mig själv. Beteendet kan nog liknas vid en alkoholists. Jag köper cigaretterna i en affär där jag vanligtvis inte handlar. Smyger ut och smygröker utanför huset bakom en buske så att ingen ska se mig ( om ingen vet så har det inte hänt), förnekelsen; jag är inte rökare det är bara nu, en engångsföretelse( trots att det är 20 st i paketet). När jag väl har ett paket så lämnar det mig ingen ro utan jag planerar typ, när dottern går in i duschen hinner jag gå ut och röka. När jag köper ett paket tänker jag att jag bara ska ha en cigarett men det händer aldrig, ibland har jag slängt paketet bara för att ett par dagar senare köpa nytt... ja ni ser beteendet har jag och det måste jag ta tag i innan det blir varjedagrökning för jämnan här..

Jag kan inte komma ihåg när jag höll uppe från alkoholen såhär länge..
Undra om jag nånsin gjort det vid närmare eftertanke?
Nej... Jag tror inte det.

Skönt känns det i allafall.
Känns som den här tunga ryggsäcken jag gått och släpat på i så många år börjar på bli lättare igen.
Jag börjar kunna andas in livet och allt som varit i skuggan av vindrickandet.

Ser tillbaka på mitt första inlägg...
Vad illa däran jag var.

Jag som är en utåt sett ordnad person, sköter mitt jobb, har ett fint hus och ordnad ekonomi.
Inte kunde väl nån se hur jag mådde.
Att jag var nära på att stryka med pga mitt drickande.
Att jag hade ofrivilliga ryckningar, skakade så jag inte ens kunde hålla ett vattenglas, hörde konstiga ljud när jag skulle sova,
För att inte tala om svettningarna och panikångesten.

Jag sjukskrev mig från jobbet och sökte hjälp.
Det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jag vill aldrig hamna där igen... Aldrig.
Har så mycket jag vill leva för.
Känns ändå bittert att alkohol har tagit så mycket av min dyrbara tid.

Så här är jag nu.
En alkis som insett faktum.
Tar fortfarande en dag itaget, och är lika stolt över mig själv varje kväll.
Vaknar fortfarande nöjd över att jag inte är bakis..
Tänker sväva på den känslan och tänka tillbaks på den när det känns tungt.

För det är himla skönt att vara nykter.

Kram alla kämpare där ute! <3

Hej Fia!
Jag önskar dig en lycklig och bra resa!
Det är klokt sv dig att testa din reaktion på atarx redan nu eftersom det kan vara olika. Jag känner inte riktigt igen det markatta beskriver.
Min erfarenhet är denna:

Jag har enbart använt den som lugnande i samband med läggdags, som ett komplement till imovane, en insomningstablett. Dessa två preparat har jag tagit varje kväll , utom de då jag i stället druckit vin,under lång tid.
I början tog jag bara imovane, på den tiden räckte det.
Men då min sömnproblematik och min ångest i samband med att sova blev värre , fick jag även atarax, för dess milt lugnande men inte beroendeframkallande effekt. Det jag märkt är att då jag tar atarax blir jag seg och trög långt in på dagen. Känner inget konstigt när jag tagit den, blir något lugnare (numera inte tillräckligt för att somna) men får inget obehag.
Däremot kan jag ha svårt att orka vakna, och känner mig som sagt seg och lite avtrubbad långt in på dagen. Det kan jag tycka är en tråkig biverkan, jag gillar inte den segheten alls!
Men, jag blir inte konstig och sluddrar inte, funkar normalt fast segare.
Hoppas du får en bra effekt av dem och slipper biverkningar! Förstår verkligen att det måste vara så jobbigt att vara flygrädd!
Kram och lycka till!

Jag ska vara med på anhörigveckan om jag får. Tror verkligen att jag behöver det. Hans resa mot nykterhet har nyss börjat och jag ser ju att det jag trodde skulle bli hans livs utmaning också verkar bli min..

samtidigt som det du skriver naturligtvis inte är ett skämt. Jag uppskattar verkligen de kommentarer ni alla skriver och nej mulletant du är inte hård. Det är så sant det som skrivs och jag är glad att jag då och då kan gå in och läsa era kommentarer en gång till och hämta styrka. Att spara en tia i månaden är ingen dum ide :) Det är lite liknande det råd jag fick av en väldigt uppskattad väninna ( hatad av min ex så klart) när exet, innan han lade in sig , under flera dygn sände en massa hot om självmord och till sist ett sms där han bad mig att lägga ett rep utanför hans dörr . Jag var utmattad och orolig men hon svarade mig bara att " åk dit med ett rep men se till att det är starkt nog och glöm inte en kraftig krok och plugg, för säkerhetsskull tycker jag att du ska lägga en borrmaskin där också, skriv ditt namn på den så kan du kräva den tillbaka av dödsboet".. Jag ska inte neka att det nästan frestade i det läget. Ibland kan den sortens kommentarer göra att man öppnar ögonen då man blir avväpnad av humorn.

Jag har tänkt lite under dagen på hans " kärlek" till mig. Jag börjar undra om det inte egentligen handlar om att han innerst inne inte helt har gett upp alkoholen och därför är viktigt för honom att ha en möjliggörare som väntar. Om jag försvinner så står han där med valet att gå under eller hålla sig nykter. Jag svarade på hans sista meddelande med i princip en upprepning av vad jag hade sagt ett par dagar tidigare i telefonen, så här skrev jag ;

"Jag är glad att du sökt hjälp och ser fram emot att träffa dig igen men jag vill inte att du ska ha falska förhoppningar.Du har tagit ett stort steg mot ett nyktert liv men det är bara början på en lång och mödosam resa. Du kommer att vara i en process där du känner sorg och saknad av din stora kärlek alkoholen, den processen tar tid. Du måste lära dig ett nytt förhållningssätt till tillvaron. Det tar flera år innan du är väl förankrad i ditt nya liv och att skaffa barn i det läget är väldigt riskfyllt och leder inte till något bra, allra minst för barnet.Jag vet hur viktigt barn är för dig och hoppas verkligen att du får chansen att förverkliga den drömmen. Jag är mycket tveksam till en gemensam framtid även om vi bortser från din barnlängtan. Vi har problem. Du med alkoholberoende och jag med medberoende. Du beskrev hur din vän alkoholen sviker, för mig är den vännen alkoholisten. Allt det alkoholen har gjort mot dig har du gjort mot mig. Du menar att om det varit en mänsklig vän som orsakat så mycket problem så skulle man be den att fara och flyga. Varför har inte jag gjort det? Ser du att jag har problem? Din väg till ett bra liv går ut på att göra dig fri från alkoholen, min på att göra mig fri från alkoholisten. Du måste hålla dig borta från flaskan ,så länge den innehåller alkohol, för att inte gå under. För mig är du flaskan.
Vänskap är också vackert, om den är äkta och ärlig, endast då. Vi har varsin kamp vi måste gå igenom och den måste vi klara på egen hand. Om vi inser det kan vi stötta varandra och kanske bli starka tillsammans men först måste vi lära oss att bli starka på egen hand. Annars riskerar vi att dra in varandra i de invanda mönster vi har vant oss att leva i. Kämpa på,jag är stolt över dig! Försök också du att vara stolt över min kamp. "

Svaret jag fick var att han fått hjärtproblem. Sedan total tystnad hela dagen idag. Det är skönt att få det lugnet i och för sig men ibland säger tystnad mer än tusen ord. Han är inte intresserad av mitt mående eller vad jag går igenom. Han ger fullkomligt sjutton i om jag behöver stöd precis som han alltid har gjort. Han kunde ju bara ha skickat ett kort " jag förstår" eller liknande men inte. Om han ,verkligen på allvar, älskade mig så borde han tänka att vänskap är bättre än inget och att han med tiden kunde vinna tillbaka min kärlek men det är inte det han tänker på. Nu är jag i hans ögon förbrukad i och med att jag inte tänker vara en möjliggörare längre.

Det är inte förvåning jag känner, inte heller besvikelse eftersom det aldrig har hänt att han vare sig stöttat eller engagerat sig i mina problem, han har bara flytt in i fyllan och sedan hotat med att göra mitt liv till ett helvete och i de flesta fall också lyckats, i alla fall för en tid. Nej, det jag känner är mer bekräftelse på att jag gör rätt och inte behöver känna mig usel som lämnar honom. Han får klara sig själv, nu försvann även chansen till vänskap.
Han har nästan som ett mantra upprepat för mig under hela vårt förhållande att han finns för mig , alltid. När jag har behövt stöd har han aldrig funnits där, han orkar inte ens lyssna om jag berättar något som inte har direkt koppling till honom. Vad han menar är att han finns där för mig så att jag kan ställa upp på honom...

Var inte meningen att skrämmas, ville bara säga att bieffekterna på "ofarliga" piller ibland kan vara jobbigare än de beroendeframkallande. Men det är ju individuellt. Det jag skrev var bara min upplevelse.

Benzo eller Bensodiazepiner är ett samlingsnamn för en sorts lugnande, oftast tabletter. Typ Valium och Rohypnol är nog de kändaste men inte de mest använda i Sverige. Var inte meningen att slänga mig med uttryck som du inte kände till. Det är nog mest folk som tagit eller knarkat dem som kallar det benzo egentligen.

Du är inte feg Fia. Du värnar om ditt sinne och din kropp. Det är bra.

Kram

med Kalla, hon gick raka vägen i alla fall. Maria vet jag är okej. Det är bara så att man går vidare helt enkelt. Det är helt sunt, man vill kanske inte glömma men inte vara nykter alkis heller. Bara vara. Sen, för all del, finns det säkert många som försvinner för att dom fallit tillbaka i missbruket. Kanske kommer igen senare.

Är inte uppvuxen med en alkoholiserad förälder, men har på senare år sett hur min pappa fastnat i alkoholen. Vad är ett Vuxet Barn?
Vet bara att jag alltid varit världens mest anpassningsbara person i hela mitt liv.

tänker ofta på dem som försvann. En del av dem har jag sporadisk kontakt med över facebook - med Stigsdotter är det bra. Dompa har inte synts till på ett tag men kanske till jul... Kalla och Lilja saknar jag och Mammy Blue. Och många, många fler som passerat här under mina tre år. Så viktigt att hålla forumet vid liv och i det är alla lika viktiga. Det är (ännu) "magrare" på anhörigsidan - där det borde vara långt fler är det mycket färre... Kanske för att många av oss medberoende är så trötta. Jag vet inte. Det är bra att slå följe med någon - det var ett fint gäng med santorini, Maria och Kalla(?) som följdes åt länge.
Håll tag i varandra - och er själva - och håll forumet vid liv. Det betyder, som mullegubben brukar säga.
Kram på er / mt

Hej Askan! Jag tänkerockså ofta på de som försvann. På det forum som de skapade. NyMan(kvar) och Santorini (kvar) men även på de som "bara" försvann. Kalla, Lilja Stigsdotter, Tilde (delvis kvar) och mina favvos Dompa och och hans (delvis) spydige vän Villervalle. Det skulle vara så fint att höra hur de har det idag. Jag tänker ofta att nu måste vi skapa ett nytt forum. Låta legenderna vandra vidare. Förhoppningsvis mer eller mindre nyktra. Jo jag tror faktiskt det.

Och det är dit vi ska Askan. Inte nödvändigtis bli legendariska. Men bara nyktra till. Det kan vi. Sämre kvinnor har lyckats.

Fia

Tack markatta och Pellepennan. Jag har faktiskt googlat Atarax (jag som avskyr att googla och alltid tycks hamna på flashback). På nätet jämförs Atarax med sockerpiller. Lite ofarligt så där. Men här är det en annan nivå på trådar och text. Jag är inte alls bekväm med detta alternativ när du markatta beskriver dess biverkningar. Men jag är redo att testa allt, för jag är rädd för att flyga. Skiträdd. Jag skulle kunna skylla på att det var därför jag drack under förra semestern. Men det skulle inte vara sant. Precis som Pellepennan beskriver så snarast ökar ett alkoholintag min ångest. Och ångest har jag. I somras blev det så olyckligt att jag fick se piloten genom fönstret när jag gick genom gaten. Han såg inte frisk ut. Ett antal kilos övervikt och en osund grå hud. Jaha, i denna människas händer ska jag alltså lägga mitt liv? En människa som inte ser ut att kunna ta hand om sig själv? Antagligen hade han full koll eftersom jag överlevde resan.

Men jag är flygrädd och idag ska jag pröva Ataraxen för mitt förnuft säger mig att pröva för första gången på flygplatsen kan bli fel. Sluddra och känna av en bakfylla som inte finns?

Jag vet att jag är löjligt rädd för piller. En asperin (och en antabus) kan jag ta men resten av skalan är jag feg inför. Jag ser hur en del andra här på forum slänger hit och dit med benzo. Ska sanningen fram så har jag ingen åsikt. Jag vet inget om det. Tabletter?

Joho Markatta, jag tror visst att du har ett "normalt" förhållande till dem. Du har ju tagit dem. Till skillnad från dem som bara avskyr (sorry Adde).

Så ikväll ska jag ta en Atarax. Se vad det gör för mig. Men jag är feg. Ser det lite som att ikväll ska jag skjuta heroin. Som att ta det där första glaset. Ett medvetet val. Och jag kommer att överleva. Min läkare hade aldrig skrivit ut det annars.

FegaFia

Trodde naivt nog att jag skulle kunna gå på födelsedags kalas och se alkohol..men nu har jag låst in mig på toa för jag får abstinens och panik..utanför står det konjak öl och vin på bordet. Har inte druckit ännu men känns svårt. Nu..några råd, tack???? Blir tacksam för det...

Titta på denna Askan

http://www.upworthy.com/these-kids-finally-say-what-they-really-think-a…

Tänkte att jag som gammal pillertrillare ska dela med mig av min erfarenhet av Atarax. Jag fick detta utskrivet före det att läkaren började skriva ut benzo till mig. Ett riktigt rävgift är det(för mig alltså). Visst, det är inte vanebildande och det dämpar ångesten något, på så sätt att man inte orkar känna oro. Har aldrig känt mig så trött och utmattad som när jag fick atarax, sluddrade som jag vore aspackad. Trött men kunde inte alls sova på grund av myrkrypningar i benen som värkte. Enorm baksmälla dagen efter, overklighetskänslor.

För mig var i alla fall bieffekterna asjobbiga, behöver ju inte vara så för dig. Jag rekommenderar att du provar någon gång före flyget i så fall.

Bara för att jag är gammal benzomissbrukare så är jag faktiskt inte anti alla piller. Jag är anti kring att det ofta saknas uppföljning och att många läkare skriver ut något som ska vara en akut lösning men att det långsiktiga arbetet saknas och ersätts av tabletter. Jag tycker till och med det var rätt av läkaren att skriva ut benzo till mig första gången eftersom det var en akut situation. Det som var fel var att jag sedan fick vänta ett år på den långsiktiga behandlingen, som jag då hade ännu svårare att ta till mig för att jag redan var fast i ett missbruk.

Jag vet inte mycket om alkoholism och tabletter. Vissa menar ju att det räcker med EN tablett benzo för att väcka upp alkoholdjävulen. Atarax är ju inte benzo däremot, men påminner, enligt mig, än mer om en fylla(dålig sådan) än benzo.

Kanske blev du inte klokare av detta och kanske räknas jag heller inte in i kategorin "normal relation till piller". Anywho, hoppas verkligen du får en underbar resa. Det förtjänar du!

Så j-a bra jag är som har klarat en hel vecka o lite till utan en enda droppe vin eller annat alkoholhaltigt. Nu kan jag till o med tycka att eftermiddagarna går bra och att det känns så skönt att inte vara smålullig redan vid femtiden på eftermiddan. Kanske tur det, för lilla valpen får riktiga bus-ryck framåt kvällen och vill busa och bitas och då är det skönt att vara helt nykter och kunna hantera det på ett bra sätt. Risken fanns ju annars att jag skulle brusat upp och blivit irriterad på henne.
Jag försöker läsa i alla andras trådar också, även om jag inte skriver något där. Men förstår att man lär sig mycket av att se hur andra har gjort och klarat svåra perioder, när suget blir stort. Lite svårt att tacka nej till glögg, när man blir bjuden av grannar, men jag säger att jag har en vit period för att klara att gå ner i vikt och det accepteras utan tjat. Att den vita perioden förhoppningsvis kommer att vara resten av mitt liv, behöver man ju inte gå in på nu.
Ha en skön och nykter lördagskväll alla!

Välkommen hit!
För mig var det väldigt bra att börja skriva här, det hjälper på riktigt.

Att få skriva av sig om både bra och dåliga saker tror jag stenhårt på.
Båda sidorna av myntet hjälper, både för dig och andra som kommer att läsa.
Ha det gott!

Buzzz

Den gör ingen åtskillnad på människor.
Inte på rika eller fattiga, högutbildade, "lågutbildade", glada, ledsna, fula, snygga, tjocka, smala...
Hudfärgen spelar inte heller någon roll.

Alla förvandlas.

Var för ett tag sedan på min första "fest" sedan jag slutade dricka. Den var inte privat utan tilldrog sig på allmän lokal.
Min första fältstudie så att säga. Där fick jag chansen att se förvandlingen som inträffar redan efter någon enstaka snaps och en öl.

Gemytligt ,mysigt, lugnt, civiliserat och trevligt till en början, sedan en alltmer stigande ljudnivå som slutar framåt ett-snåret med att man måste skrika rakt ut för att kunna göra sig hörd.
Hemligheter och pinsamheter som alldeles säkert inte var avsedda att ens uttalas avhandlas högt och ljudligt för alla att höra.
På vissa håll blir det smågrinigt.
En dam som var väldigt proper, fin och glad när hon kom, får vinglande och ledsen ledas ur lokalen.
En man sitter och gråter ljudligt inne på en toalett när jag besöker den.
Sentimentala samtal om hur mycket man egentligen gillar varann men inte törs säga nykter.
Smågruff utanför vid hemgång, höga röster och knuffar, kanske mellan arbetskamrater?

Sorgligt att se, lämnar en besk eftersmak, men gör mig ännu säkrare på att jag valt rätt.
Att efter en sån kväll få vakna av sig själv, pigg, hungrig och utvilad går inte att beskriva hur skönt det känns.
Knalla ner i köket och koka lite gröt, göra lite kaffe att sitta & smutta på, hur underbart är inte det?
Slippa alla funderingar på vad jag har sagt. Slippa skämmas för vurpan nerför trappan. Slippa upptäcka nerspillda och trasiga kläder. Slippa ont i kropp och psyke. Slippa illamåendet.

Och allt detta fina bara för en enda sak.

Jag drack inte.

Ha en riktigt skön helg.
Buzzz

P.S Har nu uppdaterat länken till Boken "Anfäkta" i 7:de inlägget uppifrån. Nu fungerar den.

som Berra skriver... så är det. / mt

Tack för länken! Känner mig än mer övertygad om att mina kids inte ska få mobiltelefoner förrän de förstår att de inte behöver dem...

Flykt, säger du? Javisst handlar det om flyktbeteende och att klara av att skola om sin hjärna och sin själ, den dag man inte vill fly längre. Jävligt spännande - och extremt jobbig - resa som är, enligt mitt sätt att se det, livslång. Man kan ersätta ett flyktbeteende med ett annat, fast då kommer du finna dig själv fortfarande springandes runt, letandes efter gömställen. Och de är många...

Hoppas du får en jävligt go' helg, Askan! Utan flykt! Själv ska jag på fest ikväll, utan flyktmedel. Tänkte istället starta igång en diskussion om det behövs bedövningsmedel för att orka leva ett riktigt plastigt och innehållslöst liv, som definieras av alla Facebookuppdateringar... eller.. jag får se om jag gör det.. pratar kanske om något annat - finns alltid samtalsämnen...

Ha det gött!/NM

Jag kan ta det lita på det! Kanske var det i och för sig tankar formulerade i lite allmän grinighet ;-)
Att det finns vidriga forum på nätet, och även jag är stolt över att tillhöra den här brokiga skaran, även om det hade varit bättre om vi inte "behövt" stifta varandras bekantskap.

Kan väl säga så att även på den värsta möjliga "resa" finns det underbara ljuspunkter, och du är en av dom!

Träffade för övrigt härom sist schyssta killen jag lärt känna som jobbar på bolaget, fast på Coop ;-). När han frågade hur läget var, råkade jag svara något i stil med:

- ganska bra, och ännu bättre om jag slipper se din nuna på ett tag...

Nåväl, han garvade lite ansträngt, och det var relativt klart vad jag syftade på, och klart att han fattade direkt vad jag menade.

//PP

Klokt, insiktsfullt och berikat med väl beskriven livserfarenhet. Jag håller med dig angående bilden av det här landets tillstånd och analysen av vad det gör med oss; det "fria folket" i nationen. Barnen/ungdomarna har inte så jävla stor frihet i den här upphaussade och hysteriska helgen. Jobbar ju med dylika varelser och märker vilket stresspåslag som drabbar många när vi nu börjar närma oss... Men, men. Deras föräldrar kan ju försöka köpa sig fria ifrån skammen och skulden som bakfyllan ger.
Jag tror på din uppdelning, denna treenighet, av människors förhållande till alkohol och försöker ta snacket kring hur det ser ut (i mina ögon) och varför det gör det - här, i min del av världen.
Däremot, precis som du påpekar, alla måste finna sin egen väg, sin egen relation till etanolen: Blir du lycklig av att dricka och slipper avbetalningarna i efterhand - Fine! Drick, för satan! Men det funkar inte för mig, så respektera det!
Liknelsen mellan trafikdöden och alkoholens "accepterade" skadeverkningar är nog på pricken. Finns ju inget som kan få svenskar mer förbannade än om man skulle börja peta på och ifrågasätta deras relationer till Den Stora A-guden. Varenda tradition i detta kalla nordliga land, är ju helt upphängd på och besudlad av alkohol. Fest=sprit - sprit=fest?? Ja, jisses...
Önskar i vart fall er båda, Berra och MT, en härlig, avslappnande jul med massor av tid för familjeaktiviteter och eftertankar. Förmodar att den kommer att firas vit i våra stugor och att vi kommer att vara närvarande hela helgen.
KRAM!/NM

Och grattis till tråden! Här behöver du ju verkligen inte skryta. Det är ju det som är så bra! Öppet, hjärtligt och för alla är det här.

En bra dag till dig!

Hallo Fia!

har själv ingen erfarenhet av någon form av lugnande i samband med flygresor. Tycker inte att det är ett tecken på feghet. Att se det som feghet, kanske mer är ett tecken på att du vill ha fullständig kontroll? Lite samma sak som att man tycker det är läskigt att lämna sitt liv i någon annans händer när man flyger? Naturligtvis irrationellt, men så vanligt.

Har som sagt ingen erfarenhet av lugnande medel, men däremot alkohol och flyg. Faktum är att jag (som har en gnutta olustkänsla) när jag flyger, faktiskt känner mindre av det när jag är helt nykter, än "lite" påverkad. I mitt läge är det så att jag varit tvungen att dricka ganska mycket både före och under resans gång för att stänga av oro och känna lugn. Det är ju jobbigt på ett längre flyg. Har jag druckit lite - har det bara förvärrat stressen, så satsa på ett litet "avstängarpiller" och stäng av att det skulle vara svagt.

Ska bli kul att höra hur det går om du kommer åt internet! Glöm inte packa fenorna till dina snygga fötter!

//PP

Afghanistan? Jag gillar att du tänker Pellepennan. Och jag har googlat, fast jag inte gillar det. Det finns så oerhört mycket skit på nätet. Som jag faktiskt inte vill ta del av. Googlade även Expressen och avpixlat. Där hamnade jag på en tråd som verkligen inte är som våra trådar. Så hatfyllda och ett sånt språk. Men ändå givande då man fick "se" människor i deras yttersta ynkedom. Men för att återvända till Afghanistan kontra missbrukshjälp. Jag tror att det är två olika agendor där. Att få höra Carl Bildt tala om missbruksvård får vi nog vänta länge på. Vissa frågor är helt enkelt inte rumsrena. Det är därför detta forum är så bra. Att man kan visa upp sin byk i dess ynkedom. Missfärgade trosor, trasiga kalsonger. Vi har alla det och undrar om vi är konstiga. Nej, det är vi inte. Vi är hober ;-), inte så mycket på ytan men med en jävla kraft på insidan. Jag är som NyMan skrev i en annan tråd - lite stolt över att höra till dena skara tilltuffsade! (PiL?)

Jaha, detta var ju ett konstigt inlägg. Bara en massa tankar. Du kan ta det!

Fia

...det är så vårat forum fungerar, vi är som en stor familj, utan ansikten och med varierande antal medlemmar.
Den som öppnar sig och berättar sin story på sitt sätt har alltid en lyssnare här.
Det finns de som känner igen sig i dina valda ord, som har upplevt något liknande.
De som känner ett förtroende och vill dela det med dig, utveckla en konversation med att svara.
Återkommande inlägg från samma person gör att vi som läsare tycker oss kunna känna igen den som en återkommande vän,
Vi kommer ihåg din story och vi kan återknyta till den genom att vandra ner lite längre ner i inläggen.

Ibland får man inget svar, och tycker att det här. Ar ju en skitsajt!
Man kan använda den som en sorts dagbok, varje dag kanske inte är intressant för alla...
Men om man ändå fortsätter att skriva av sig och vågar utlämna sig ännu mer, då kommer svaren..
Den som ger något, får något, den som ger mycket, får också mycket...tillbaka.

Och du skrev väl antagligen de bevingade orden och lyckades intressera mig, Adde Mulletant mfl.

Och sen en annan viktig sak, bara för att man inte får ett svar, betyder ju inte att ingen har läst dem.
De kan bero på att man inte alltid har ett svar, inte kan ta sig tid att svara, eller att man antar att det där kommer någon annan att svara på.
Vissa är bättre på vissa saker såsom känslor, förhållande, reaktioner, stöd, tips, länkar, tröst, osv.
Det är som en blandsallad, alla tycker inte om allting, men det går att plocka ur det gottaste för var och en.

Berra