Senaste kommentarerna i forumet

läser ditt svar så ser jag att du har lösningen klar för dig. Jag kan också känna en oro för att det är du som står i vägen istället för en kökslucka nästa gång. Riskera inte det !

Varför bo kvar hos en person som riskerar att skada dig både fysiskt och psykist ? Al-anon, kvinnojour, beroendecentrum....ta hjälp !

Kram !!

Torsdag idag. Ska ha lite samkväm på jobbet ikväll och det kommer att finnas alkohol. Känner ingen oro eller sug efter det, och det känns skönt. Dagarna går och suget efter vin är i stort sett obefintligt. Tänker inte heller att jag vill prova, rädslan för att trilla dit igen är alldeles för stor.

Påminner mig om det positiva med att vara nykter:
- med utlovad storm är det helt ok att tänka att jag kan ta bilen hem ikväll
- att sova utan att vakna vid 4-5-tiden och känna att hjärtat slår, huvudet känns tungt och torr i munnen
- att kunna träna när jag vill
- att inte behöva läsa om samma sidor i boken varje kväll
- att känna mig stolt över mig själv, inga skuldkänslor
- inte behöva planera besök på bolaget

Jag har berättat att jag numera inte dricker någon alkohol i några sammanhang. Får frågan "hur länge ska du hålla uppe"? Svarar att jag vet inte, så länge det känns bra. Får bara positiva reaktioner, att jag är duktigt, starkt gjort, skulle nog inte jag klara osv. Och jag kan säga att ingen av dem vet om konsumtionen tidigare, har dolt det bra tror jag.

Måste sluta nu, ha en bra kväll...

Tack för era vänliga kommentarer, Pellepennan och Konstnären.

Jag törs inte gå ner till 10 cl/dag så här i början utan jag har startat på 20 cl/dag och minskar 1 cl var 3:e dag

Läste på forumet eller i en undersökning, kommer inte ihåg.
MEN... skall man bryta sina dryckesvanor skall man hålla upp i 90 dagar.
Detta för att hjärnan skall glömma?
Då räknar jag ner nu då! Halvvägs till målet med mina 45 dagar.

Ha det - Kämpa på!

...i det du skriver. Jag är också delägare i min sambos företag som är otroligt misskött ekonomiskt. Ingen f-skatt eller moms är inbetald sedan starten. Han skyller på mig, att det är jag som inte "sett till" att det blivit betalt. Men hur skulle jag ha kunnat, när han i samma ögonblick som pengarna från kunder kommer in, tar ut dem så fort det bara går. Pengarna har använts. Förbrukats. Till spel, kläder, utekvällar, någon hotellövernattning med mig osv. När han har pengarna i handen är han kung. Jag har en klump i magen och försöker le och vara tillags, låtsas vara glad och tacksam samtidigt som jag känner att det är så fel! Om jag säger något om vad pengarna borde gå till istället så är jag så tråkig och att jag inte ska lägga mig i vad han gör med sina pengar. Sina pengar? Det är företagets pengar! Jag är så orolig för det här och jag vill bara ut ur företaget så fort det bara går, men jag vågar inte ta upp det med honom. Är rädd för hans reaktion... Inte så att han slår mig, men hans ilskeutbrott och explosivitet ändå! Jag är rädd då. Jag blir som en liten våt fläck när han mal på och det är en vidrig känsla. Jag är ingenting då.

Han har nu sökt hjälp för alkoholen. Men det tar tid. Han har varit nykter sedan i fredags, en vecka imorgon! Han mår inte alls bra och jag väntar bara på att det ska dra igång igen. Jag har en plan nu. Det känns tryggt mitt i allt. Lägenheten är uppsagd. Han vet inte om det. Kanske fult av mig, men jag har valt att göra så. Bara två hyror kvar att betala, sen flyttar jag till en kompis. Jag får bo där om det skulle bli aktuellt redan innan dess, om han faller tillbaka igen. Jag har bara lovat honom denna sista chans. Jag känner mig tom på känslor, vet inte om jag älskar honom längre. Men jag ser det som positivt, det gör mig starkare i förhållande till honom. Jag vill verkligen klara av det den här gången.

Nu babblar jag på om mig själv, det var inte meningen. Jag kände bara igen mig så i det du skrev. Jag hoppas att du genom att läsa mycket här och lära dig mycket om det här med medberoende, kan få verktyg som gör dig starkare och som hjälper dig vidare. Det finns en sådan gemenskap här trots att vi inte känner varandra, men det är otroligt hur lika våra liv är på många sätt. Alla är i olika fas och har kommit olika långt, men det sker en utveckling hela tiden - för alla!

Styrkekram till dig och lycka till!

Är heller ingen läkare. Men jag håller med pellepennan, försök minska till 10 cl första
dagen. Har bara erfarenhet från mig själv, men kom i håg det då hade jag druckigt
dygnet runt nästan i månader, men jag fick kramper i hela kroppen när jag slutade
tvärt. Det blev fyra dygn på medecinavd. för avgiftning.
Jag vill inte skrämma upp dig jag bara talar om hur det var för mig. Det är aldrig
fel att söka proffs dom är vana vid det mesta.
Hoppas det går bra för dig
Konstnären

Välkommen hem och jag håller tummarna för dig. Vad underbart med
en liten ny familjemedlem. Själv har jag en labrador som har hjälpt
mig fantastiskt mycket. Hon tyckte absolut inte om när jag var full.
Inte för att jag var elak men lukten och mitt sätt att röra mig reagerade
hon på. Nästa vecka 3 månader.
Hoppas du får en bra hemresa
Du fixar detta
Konstnären

det är nog så att det är svårt att inse sin egen maktlöshet. Man är van att försöka fixa och lösa allt. Ekonomin är självklart ett jättestort problem som jag inte har en aning om hur jag ska kunna lösa. Jag kan nog inte ens lösa det tillsammans med honom. I så fall måste jag härifrån, bo ensam (och billigt) för att kunna reda ut allt utan inblandning.

På något sätt känns det som om jag har släppt taget om honom lite. Jag ser och observerar det som händer med honom, men jag känner ingenting. Jag har ingen tilltro alls till att han ska kunna fixa det. Han ska visserligen till läkaren idag för sjukskrivning, samtal och läkemedel (tror jag att det blir). Men jag har ju varit med förr...tror att det som vanligt kommer att gå max ett par veckor innan han tycker att han mår så bra att han kommer att klara det utan hjälp. Och sen är det kört. För då kommer han att tycka att han kan ta ett par öl en kväll - för att han är vuxen, har slitit så mycket idag så att han är VÄRD det... Och jag kommer att låta tveksam på rösten, varpå han blir provocerad av det och tycker att han är vuxen (igen) och bestämmer själv. Och så är det igång igen. Jag vet. Sen blir han överdrivet kärleksfull, senare en massa misstolkningar av vad jag säger, kalla mig för en massa onämnbara saker och därefter ilskeutbrott, krossade glas, kanske en trasig skåplucka osv osv. Känns som om jag bara väntar på att det ska hända, att jag släpper taget nu och bara låter det ske. För jag vet vad jag kommer att göra då. Jag lämnar honom. Jag vet att han inte tror att jag kommer att göra det på riktigt den här gången. Han har lyckats manipulera mig varje gång. Jag har trott och hoppats varje gång, och han vet det. Men jag tror inte ens att jag hoppas längre. Det känns nästan som att jag hoppas att det ska hända, för jag är så trött nu och vill ut från det här. Jag känner mig helt avstängd.

så väl igen den där ilskan. Första gången blev jag rädd för den, bli arg på en död människa ?? En ilska för att vännen svikit sina egna löften och kanske också för att jag känner mig sviken själv ? Idag kan jag mera förstå min reaktion när jag ser felvalen som leder till stupet. Jag har precis avslutat en morgonchatt med en vän som har 4 dagars nykterhet men som ännu inte vill/kan/törs göra valet som leder till frihet. Jag har slutat att bli arg i det fallet och bara accepterat att jag inte kan påverka, ibland känns det som hjälper till att förlänga lidanet aka medberoende.

När min senaste vän dog hängde jag kvar på fb-sidan tills begravningen var över, sen tog jag bort den. För mig blir det en symbolisk handling .....acceptera det jag inte kan förändra...

För mig har ilskan senare vänt till en förebrående sorg, varför ??, för att ytterligare senare bara övergå till saknad.
Jag saknar min väns telefonsamtal fast det ibland bara varit av hövlighet jag svarat när fyllan har trängt igenom. Innerst inne är vi alla lika och jag vill ju behandla alla med samma respekt.

Ta hand om dig fina du som kan känna smärta och saknad över andra ♥

Ps Är det inte så att stjärnorna finns här ? http://www.youtube.com/watch?v=cB1nKe4oy-c Ds

till nya livet :-))

vilken kraft det finns i dig. Urkraften! Kramar i natten / mt

av en felringning och nu kan varken katterna eller jag somna om.... Sänder dig varmaste kramar hur många som helst. Såklart du inte kan sova... och att det är så som du beskriver. Livet är så ofattbart och oförutsägbart... finns inga ord. / mt

http://www.youtube.com/watch?v=xGadLs4BMKc

Jag gör det jag ska och funkar "normalt" på dagen. Men när det är dags att sova så ser jag bara min vän. Ser problem under mitt ögonlock.
Kollar hans facebooksida om och om igen bara för att se allas inlägg om hur mycket de saknar honom, för att få det bekräftat att han är död. Som att jag inte kan fatta. Jag vill inte acceptera det här.

Jag är så arg att han fattade så många dumma beslut med alkohol och droger. Så arg att jag inte vet vart jag ska göra av min ilska. Jag vill ringa honom och skrika på honom; varför gjorde du så här. Men det går inte.

... jag håller alla mina tummar och tår - jag måste vara stark, nu gäller det!!! Efter alla dessa gånger då jag tänkt att jag ska lämna och sedan inte vågade, alla dessa gånger då jag ringde polisen men sedan inte vågade anmäla, alla dessa gånger då jag sett barnen fara illa och alla gånger barnen berättat om saker efter att jag lämnade - nu har jag satt ner foten.
Jag är rädd, och han är arg... väldigt, väldigt arg och beskyller mig för alla möjliga saker... Men - jag står upp, jag är rädd och han ser det på mig, men denna gång viker jag inte. Nu är det inte längre mitt beslut, nu har myndigheter kopplats in, men jag hoppas att det märks - jag har inte ljugit, jag har inte överdrivit; jag har berättat en bråkdel av alla upplevelser och hoppas att det ska gå fram.

Är tillbaka i vårens märkliga känsla av konstant hjärtklappning, nervösa skakningar och svårt att äta, men de tär helt ok - jag vet att det kommer gå över. Kom igen bara, jag vet vad vi varit med om och han kan skrämma mig, men han kan inte skrämma mig till tystnad längre.

Nu ska jag snart sova och mina små änglar ligger och sussar gott, inatt ska jag sova ordentligt! Dörren är låst och jag bor i mitt eget hem, ingen kan ta sig igen, ingen kan väcka mig mitt i natten och vara galen-arg. Jag kan vara lugn!

Välkommen hit! Bör ju inte ge några medicinska råd, så ta detta med en nypa salt. Jag tror nog du kan minska lite tuffare än så.... Men jag är övertygad att någon som har bättre koll snart skriver här i tråden. Kanske finns det någon läkare här som har problem med drickat, som kan vara behjälplig :-)

Fint att du hittat hit, du har nog kommit rätt!

Sitter i mörkret förutom levande ljus och värmen från brasan, och så datorn förstås:-) Ute sliter kulingen i adventsbelysningarna och man riktigt känner att en vinterstorm är på väg. De är skönt när man får en stund av att inget fattas. Extra fint är det att det kan vara så här när man är helt nykter. Det ska jag försöka tänka på när frestelser kommer igen. Funderar på om jag ska plantera flera svartvinbärsbuskar till våren? Saften tryter redan....

Jag håller helt med dig,hur kan ens värderingar totalt fallera när man har alkohol i sig? Jag är så glad att jag inte skadade någon!Jag är livrädd för att få fängelse för den skammen skulle vara så oerhörd tung att bära!Jag hoppas att jag går starkare ur det här när allt är klart.

Jag är så oerhört tacksam över att jag inte skadade någon o som du säger,hur tusan kan man helt tappa sina värderingar när man är onykter?? Det ska bara inte hända igen!!! Jag är livrädd för att få fängelse,den skammen skulle bli så tung att bära men jag hoppas dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna o att jag aldrig har blivit straffad förut.Ju nu har jag svårt att se nån ljusning men jag ska göra allt för att bli hel igen!

Jag är så oerhört tacksam över att jag inte skadade någon o som du säger,hur tusan kan man helt tappa sina värderingar när man är onykter?? Det ska bara inte hända igen!!! Jag är livrädd för att få fängelse,den skammen skulle bli så tung att bära men jag hoppas dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna o att jag aldrig har blivit straffad förut.Ju nu har jag svårt att se nån ljusning men jag ska göra allt för att bli hel igen!

Hej Pellepennan!Tack för välkomnandet! Ja,mitt liv är inte lätt just nu men jag känner att skammen o skulden lindras när man ser här på forumet att man inte är ensam utan det finns fler i samma sits!Jag har oxå lovat mig att aldrig mer köra bil berusad o jag hoppas att jag kan hålla det.tyvärr körde jag in i en refug innan polisen kom o det blev grovt fylleri,jag hoppas att dom kan ta lite hänsyn till omständigheterna omkring o att jag inte är straffad förut,men jag är livrädd för att bli dömd till fängelse.

Hej m-m! Har fått tag på en psykolog som jag ska få komma till om en vecka o det känns bra.Känns skönt att hitta det här forumet,ett ställe man vågar säga sanningar o prata om skammen o jag kommer att ta till mig alla råd jag får på vägen!Jag är som sagt livrädd för att få fängelse,den skammen kan jag inte bära känns det som.

Du har helt rätt,uppvaknandet kom som en orkan,men för första gången i mitt liv vågar jag säga till släkt o närmsta vänkretsen att jag inte orkar vara stark längre o responsen blev helt annan än vad jag trott.Dom säger att det inte var konstigt att jag till slut gick helt ner till botten efter år av katastrofer i mitt liv o nu vågar jag äntligen vissa min svagheter!. Dom säger att jag varit stark för länge o det ligger det något i.Jag är så fruktansvärt orolig för vad straffet blir men, jag hoppas att rätten trots allt tar lite hänsyn till omständigheterna som föregick brottet.

ingen egen erfarenhet av spelmissbruk men jag har hört andra på AA som haft det också. Lite verkar det som att förnekandet är minst lika svårt att nå igenom som för tablettberoende. Jag hade en granne för många år sedan som spelade bort hela villan de hade, det kom som en chock för hans fru när karln bara försvann och det visade sig att han helt sonika hade gömt sig i ett uthus bara för att slippa se kravbreven. Typ : Det som inte syns finns inte.

Ärligt tror inte jag att han självmant kommer att prata om sitt spelande. Men om du tipsar personalen innan så kan de förbereda sina frågor utöver spritsnacket.

Det svåraste för en medberoende är nog att inse sin egen maktlöshet. Valet att förändra livet måste komma från mig själv som beroende, lite kan du ställa krav...OM du klarar att hålla dina krav ! För varje gång du ger med dig tar jag det som en acceptans för att jag kan fortsätta på den destruktiva vägen. Jag var som aktiv alkis en mästare på att manipulera alla i min omgivning så jag fick vara ifred med min kära alkohol. Glöm inte att vi beroende sätter alkoholen (eller spelet) i absolut första rummet. Kärleken kommer alltid på plats 2.

Tala om hur du tänker göra (och var också beredd att sätta din plan i verket) om han inte ändrar sitt liv. Men återigen....sök egen hjälp ! Allt blir så mycket lättare om du har nån att prata personligt med.

Ta hand om dig !!

Detta är sista dagen på Kanarieöarna imorgon åker jag hem och då ska jag sätta min plan i verket. Lite orolig är jag för om jag säkert klarar av det. Det har varit alldeles för mycket alkohol i veckan och jag hoppas att det ska gå bra att sluta. Men jag tror att min beslutsamhet och glädjen att få hem min lilla valp, ska göra att det fungerar. Så är ju dottern där också som en extra spärr för mig. Plus att jag efter en veckas semester har en hel del jobb att göra. Håll alla tummar för mig och önska mig lycka till.
Det ska bli skönt att komma hem och få skriva på en vanlig dator och inte på en liten läsplatta. Semestern har varit lite si och så, inte så mycket sol men skönt ändå. Med det ohälsosamma leverne jag levt, för mycket alkohol o fel sorts mat, så mår kroppen inte så bra, så nu faktiskt längtar jag tillbaka till Sverige och ett bättre liv.

att ha min egen ekonomi...bara så svårt att klara alla utgifter själv när hans pengar går till annat än våra gemensamma utgifter. Min lön är slut vid månadsskiftet och då är jag helt beroende av honom. Ja usch, ekonomin är ett kapitel för sig. Men hans spelande är för honom på något sätt känsligare att prata om än alkoholen. Han kan inte gå med på att det är ett problem. Men jag ser ju att han ibland spelar istället för att dricka, för att få ett lugn i kroppen. Sen blir det oftast att han dricker ändå, men det märks särskilt tydligt när han inte druckit på ett par dagar, när han blir rastlös och orolig i kroppen, när jag känner att det är på gång igen...

Hur får man honom att ta upp detta med spelet samtidigt som han pratar om alkoholen? Kommer de ställa frågor om det?
Jag har så mycket frågor, nya dyker upp hela tiden.
Ja, jag ska söka hjälp själv. Ska ringa till Beroendecentrum och fråga vilka möjligheter som finns.

Det jag funderar över mer är ju hur jag kan hjälpa honom. Jag vill ju finnas där när han ber om hjälp men det är svårt att veta vart jag ska dra gränsen och hur jag ska bemöta det.

Tack för ditt svar! Det är ovärderligt att få reflektera kring detta! Jag har ingen som jag kan prata med om det här så det känns jättebra att ha hittat hit.