Senaste kommentarerna i forumet

Försök att inte ta ett glas, men jag vet hur jävla svårt det är när
man har hemma...
Ha det gott och en fin kväll!

Har du brutit din konsumtion? Hur?
Har nyligen hällt upp ett glas vin...
Känner mig ju inte så himla nöjd med det...

Och toppenbra att skriva här istället! Känner igen mig i din konsumtion, men det går att bryta - lycka till, och håll ut utan vinet ikväll.
/m

Så är det nog. Jag var jättearg första veckan. Oavsett orsak... Vinet har ju haft den finurliga inverkan att det luddat in allt, både ilska, oro, glädje - ja, det mesta. Har lite svårt vissa dagar att vänja mig vid livet utan filter, men mestadels är det helt klart positivt! Håll ut!

PMS, gnälliga och sura barn, försenad middag och så jag i köket klamrandes fast vid en alkoholfri öl och bara så JÄVLA ARG. Där funkar vinet fint, jag slipper vara arg. Slipper känna ilska. Gottar mig då i stället i självhat och ångest. Ska man behöva känna allt annat nu också? ;) undrar varför jag är så rädd för min egen ilska, varför den är så skrämmande för mig?

Jag vill fortsätta på min nyktra väg, utan Antabus och har på Beroendemottagningen gått på bra förläsningar om alkoholens förödande konsekvenser m.m. Även träffat en alkoholterapeut, som är bra.
Nu när jag inte tar Antabus (som för mig var ett bra sätt att bryta helt i början), men som för mig började kännas som en "krycka", som gjorde att jag var "spritfri", men inte nykter i rätt mening. Vet inte om ni förstår vad jag menar???

Så då tänkte jag att jag kanske skulle prova att gå på AA-möten, som en stöttning fortsättningsvis. Sagt och gjort, har både provat på enbart kvinnomöten och blandade möten. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga...AA har ju hjälpt så många, men det jag saknar är att få feedback, då jag har "delat", för man ska ju inte avbryta eller kommentera någons delning. Som här på Forumet, så bollas det ju tankar, någon skrivet nåt, någon annan svarar, man får ett gensvar. (Ja, nu har ju inte jag bollat så mycket här, mest varit en tyst läsare, men ändå)

Jag vet ju att Adde rekommenderar AA, visst är det så, Adde? Men är det någon annan som har den där känslan att det "fattas något"? Eller är det bara jag? Ni får gärna svara på det :)
Jag ska ge mötena några chanser till, när jag ändå inte har nåt bättre för mig på kvällarna...

//Cookie

Det är nästan en månad kvar till Jul.
Varje dag har nog med sina bekymmer, vill jag minnas att någon klok person skrev här på Forumet.
Alltså kan vi bara fortsätta med att ta en dag i taget.
Och inte ta ut någon oro i förskott.
Det räcker med den oron som kommer när helgerna väl är här.

Kanske lätt för mig att skriva då helgfirandet blir tvärtom för mig.
Ska resa till Sverige och fira tillsammans med flera barn och barnbarn.
En del av barnen vill inte ha någon alkohol alls i samband med helgerna.
De andra är mycket restriktiva med drycken.

Alltså, om jag vill ha någon snaps får jag köpa den själv och sen se om jag lyckas bjuda någon annan.
Detta tänker jag inte göra i år.
Är helt inställd på julmust och alkoholfri öl.
Hoppas det ska gå bra!
Både för mig och för er!

Ha en fin kväll!
Kram
Tanten

Utanför hemmets väggar. Hotell.

Det betyder fri spelplan! Autopilot på!

Sluta jobba tidigare. Snabb resa till bolaget, inhandla en hela Fågel. Smyg ner den i packningen lite fint.
Puss & hej, vi ses om några dagar. Tråkig resa till orten för uppdraget, väntar på att få komma fram. Snabbt stöka över de allra nödvändigaste sociala förpliktelserna.

Äntligen själv. Bam! Bam! Två snabba 6:or, sedan det sköna buzzzet inom 5 min. Skööönt. Packa, upp duscha och sedan väntar två långsamma njutningsfyllda 6:or till.
Inte mer, det är den noggrant utprovade mängden som gör att jag kan fungera direkt på morgonen, låt vara med visst obehag under förmiddagen. Men det fungerar, ett pris jag kan betala...
Samma sak nästa kväll, ser redan fram emot det!

Ja, så såg det ut förut, men inte nu. Inget jäkt hem, inget smygande, inget hej då med tankarna någon annan stans, inget lätt illamående varje förmiddag!
I stället ett riktigt farväl, en avslappnad resa och förväntan över att ligga och slappa, kolla Tv, läsa lite.
Livet KAN vara gott!

Weekend: Kul att du hittade hit du med. Snart en månad! Strongt.
Kände som dig viss ångest över att se bakåt, men släppte det. Ser framåt nu!

Ha en skön kväll alla!

Buzzz

Skriver ju nästan aldrig här, men blev medlem i augusti, (har nu varit nykter i 15 veckor precis idag, - numera utan Antabus)

Läste väldigt mkt i Forumet i början, och tittar in nån gång i veckan fortfarande, detta har hjälpt mig oerhört mycket, och gläder mig nu åt dina framgångar, vill.sluta! Det är skönt att du mår toppen.
Det var ju rätt turbulent ett tag, och du fick ju även "en liiten känga" av mig med, vet inte om du kommer ihåg.
Vill bara säga att jag är så glad för din skull, saker o ting verkar ha fallit på plats och jag hoppas verkligen att du klarar av den där wiskyprovningen!!! För det måste ju verkligen vara en prövning om någon!
Håller tummarna för att allt går bra.

//Cookie

Jag vet hur jobbigt det är att inte kunna sova. Långt innan jag började överkonsumera alkohol, så hade jag sömnproblem.
Då fick jag utskrivet Propavan, vilket INTE ska vara beroendeframkallande och som är en sömntablett, alltså inte som Imovane, som ju enbart är för insomning.
Tyvärr kan Propavan ge "restless legs", alltså myrkrypningar i benen, vilket jag fick och det är ju inte så angenämnt. Men om man inte får den biverkan, så sover man väldigt bra på Propavan, men man ska se till att ta den i god tid innan läggdags, för den kan ha en viss "hangovereffekt" dagen efter. Jag vet att denna rekommenderas till alkoholister, så kolla med din vårdcentral.

Hoppas att det löser sig för dig och nu har du något fint att se fram emot, att bli mormor igen!

//Cookie

Jag är rädd för Jul och nyår jag med.
Jul är en stor fest med all familj och släktingar.
Nyår brukar vara ganska lugn dock med lite folk, men ändå dricka.
Hoppas att detta ska gå vägen.

Lycka till ni andra!

Hej Moderjord!

Jag känner igen mig väldigt väl i det du beskriver. Min pojkvän har aldrig varit otrogen, men jag har många gånger fruktat att det ska hända för att resten av det du skriver stämmer verkligen in. Han är också någon typ av frontfiguren i sitt kompisgäng, den roliga, den som blir fullast, gör galna grejer, alltid är på att hitta på saker och alltid på festhumör. Min pojkvän har samma problem, dvs han dricker inte varje dag, är inte beroende på det sättet, men i sociala sammanhang är han beroende av att dricka och när han väl börjar så finns det inget stopp!

Vad våra män också verkar ha gemensamt är att dom inte inser själva att dom faktiskt har ett alkoholproblem, inte beroendemässigt, men ändå ett problem. Dom kan helt enkelt inte dricka alkohol utan att bli otrevliga, elaka, våldsamma eller göra dumma saker. För mig och min pojkvän kom vändpunkten i somras då en vild festnatt slutade med att han pissade i sovrummet och tog stryptag på mig i sängen. Då bestämde jag mig för att det var slut på eländet. Jag satte mig på tåget och åkte raka vägen hem till mina föräldrar som bor i en annan stad, sade upp mig från jobbet och gjorde slut med pojkvännen. Senare åkte jag och min far och hämtade mina saker och nu bor vi inte längre tillsammans.

Dock insåg jag snart att min pojkvän verkligen är den jag älskar och jag vet att han älskar mig också, så vi bestämde oss för att prata om saken. Lösningen blev att vi fortsatte vara tillsammans, men som särbos och att vi skulle hitta på olika saker för oss själva en tid tills han kommit till rätta med sitt liv och ändrat sitt beteende. Sedan den dagen i somras har han inte druckit, men han har en lång väg kvar att gå och även om det oftast känns hoppfullt så kan jag ibland ändå vara orolig och tvivla på att han verkligen kommer palla det här i längden. Han har trots allt förlorat kompisar och sitt huvudsakliga fritidsintresse på grund av att han slutat dricka.

Jag tror hur som helst att det viktigaste för oss som lever med dessa människor, är att vi hittar styrkan och värdet hos oss själva. Att vi inte hänger upp hela vårt liv, våra drömmar och framtidsplaner på pojk/flickvännen som har alkoholproblem, för gör vi det så blir det bara svårare att gå när det väl kör ihop sig. Jag har bestämt mig för att jag aldrig mer vill se den blicken som min pojkvän får när han är full, vill aldrig mer se den där vidriga människan ragla i säng, för det är inte min pojkvän. Jag finns där och stöttar och hjälper honom så gott jag kan, men i slutändan så är det HANS liv och HANS beslut om hur han vill leva det, det kan jag inte göra åt honom även om jag vill. Och det kan inte du göra åt din pojkvän heller.

Mitt råd till dig är att söka stöd hos vänner, familj, fritidsintressen, sätta upp mål och drömmar som INTE inkluderar din pojkvän. Säg till honom att du finns där när han behöver dig men att du också behöver leva ditt liv. Detta tror jag är jätteviktigt! Jag och min karl har nu haft distansförhållande i ett halvår och jag ska snart åka utomlands för att jobba och göra något för min egen skull. Jag tänker att om han är den killen jag tror att han är så kommer han fortsätta kämpa med sig själv även när vi inte kan ses på ett tag, men tar han tillfället i akt att börja supa igen så är han helt enkelt inte den man jag önskar mig. Och skulle så vara fallet så blir nästa steg inte långt att ta eftersom att jag redan är därifrån.

Lycka till och jag hoppas du finner styrka att klara dig utan din pojkvän om det visar sig att han inte kan ändra sig.
Kram

Hejsan.

Jag blev just medlem här på forumet för att jag letade efter människor som är i liknande situation som jag själv och jag känner igen mig väldigt väl i mycket av det du skriver.

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 2 år och det enda vi egentligen har bråkat om under dessa två år är hans förbannade alkoholvanor. I början när vi träffades tyckte jag att det var spännande att festa tillsammans med honom och hans smått galna vänner, men det gick snabbt upp för mig att han hade problem. Hans problem liknar dem som du beskriver hos din flickvän, dvs han dricker inte varje dag eller så MEN han älskar att dricka öl och tar gärna varje chans han får att göra det. Och det riktiga problemet är att det inte finns något stopp när han väl börjar, utan han slutar först när det är slut, men även då fortsätter sökandet efter alkohol dvs, man "går vidare" och detta festande håller oftast på fram till tidig förmiddag. När han blir full blir han dessutom väldigt otrevlig, oresonlig och elak, vilket nästan uteslutande drabbat mig som är den som står honom närmast. Det värsta är nog att han, liksom din flickvän aldrig låtsas om något dagen efter. Jag vet inte om det beror på att han helt enkelt inte minns alla elaka saker han sagt och gjort eller om han förtränger och förnekar för att slippa inse sina problem. Han har även kört med taktiken att skuldbelägga mig, dvs intala mig att han inte hade gjort si om inte jag först gjort så, att jag försöker kontrollera honom. U name it.

Första gången han slog mig på fyllan så intalade jag mig själv att det delvis var mitt fel också, eftersom att vi bråkat och jag hade provocerat fram hans ilska. Andra gången var hemma hos hans pappas familj på midsommar och efter en natts festande vaknade jag på morgonen av att han stod i sovrummet och pissade. Han var så väck att han inte visste vad han gjorde. Jag blev ju fly förbannad eftersom att jag skämdes något fruktansvärt över hans beteende och var livrädd att hans familj skulle se hur han höll på. Bråket eskalerade och det slutade med att han tog strypgrepp på mig i sängen och sa att jag kunde dra därifrån, att det var slut och att hans familj skulle ställa sig på hans sida osv.

Den morgonen tog jag mina saker och åkte raka spåret hem till mina föräldrar i en annan stad där jag fick mycket stöd från min närmaste vän och senare även från familjen sedan jag vågat berätta för dom. Jag gjorde slut med min pojkvän men efter några dagars tänkande bestämde jag mig för att ändå ge honom en chans om han var beredd att ändra sig. Vi är nu tillsammans, men som särbos och jag kommer snart att flytta utomlands ett tag för att inte riskera att vi faller tillbaka i gamla spår. Lösningen just nu går ut på att vi är tillsammans så länge han håller sig nykter och aktivt jobbar med sina problem, jag finns där för honom i telefonen och när vi träffas, men det är hans uppgift att reda ut sitt liv och utröna vad han ser som viktigt i livet.

Just nu har jag hopp om framtiden för att han verkar vilja ändra sig, men oron kommer alltid ligga i min mage och vänta på att något ska gå fel. Jag vet inte om den permanenta, långsiktiga lösningen är att bara sluta dricka, utan jag tror att man behöver göra mycket mer. Det är ju en hel livsstil och livsåskådning, en attityd man behöver förändra och det händer inte över en natt eller en vecka eller månad.

Jag är absolut ingen expert på området, utan kan bara tala av egen erfarenhet. Men jag tror att det är viktigt som anhörig att bestämma sig för vad man själv vill och sedan vara rak, ärlig och handlingskraftig. Att stå på sig. Jag vet att det inte är lätt att bara gå, men då kanske man kan hitta en väg där emellan. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte bestämt mig för att det var nog på midsommar, eller om jag inte hade haft min familj och vänner som hjälp. Antagligen hade jag inte insett allvaret i situationen och antagligen inte min pojkvän heller.

Ursäkta min långa uppsats. Jag vet inte om något var svar på dina frågor, men vi är fler. Det är bara det jag vill säga.
Lycka till.

Det kanske går med myrsteg men jag tycker oxså det går åt rätt håll.
Vi ska inte slå på oss själva vi gör så gott vi kan eller hur.
Jag tror inte heller att man ska glömma sina framsteg här och nu.
Tittar jag tillbaka blir jag förskräckt.
Jag kan bara inte få denna jul ur huvudet att det ska snapsas och
glöggas, blir så trött på mig själv när dessa tankar. Vill jag
verkligen sitta här och vara full i jul, nej.
Jag kallar mitt nyktra liv en krokig stig, ser den framför mig,
men en dag i taget BARA EN DAG I TAGET FÖR MIG.
Solen skiner här idag man får vara glad för det lilla.
Ha en bra dag
Konstnären

Tar inte så lång tid och manar lite till eftertanke. Dock har jag slarvat på sista tiden med att göra registreringar.
D.V.S. när och om jag känt sug, hur starkt i så fall, känslor och sånt som ev. påverkat suget, drack jag i den situationen, hur många glas i så fall och om jag inte drack, vad gjorde jag istället.
Tycker du ska pröva, om det inte ger något är det bara att sluta delta.

Lycka till!
Tanten

Ni gjorde mig på riktigt gott humör.
Jag kämpar på och har precis som ni skriver, gjort framsteg, mot hur det var tidigare.
Får inte glömma det.

Jo, här ska fortsättas att tänka på myrstegen, för så länge de tas åt rätt håll så fungerar de också.

Önskar er en riktigt fin dag!
Kram
Tanten

Känner så väl igen mig i din fråga, då jag själv var ute för exakt samma dilemma för många år sen.

Har också haft stora sömnproblem och fått alla möjliga sorters preparat utskrivna. En period ordinerades jag t.ex. 2 ggr. 7,5 mg. Imovane (Zoplikon) samt en Stilnoct precis innan läggdags. Jag sov i alla fall inte. Kroppen bygger snabbt upp en tolerans mot dessa preparat.
Detta gäller alla hel eller halvbenzo mediciner. De slutar hjälpa efter en period.

Atarax och dess släktingar inom hel eller halvneuroleptika gruppen fungerar inte på samma sätt, men de har en fruktansvärt lång halveringstid och man blir väldigt trött dagen efter.

Hoppas jag inte låter allt för bezzerviktig, men nu har jag inte ätit någon sömntabblett på ca 4 år. De hjälpte ju ändå inte. Övergick precis som du till att dricka vin oftare och tyckte jag sov bättre. Kändes som mitt enda alternativ till sömn.
Nåja, mitt vinpimplande blev till ett problem som jag först nu har erkänt för mig själv.

Sov väldigt lite de första nyktra nätterna, men upptäckte snabbt att sömnkavaliten blev betydligt bättre. Har inte några som helst problem med att somna längre. Tvärtom.

Nu har jag inte varit lika "duktig" på att sluta helt med vinet som med sömntabbletterna.

Precis som övriga skribenter tror jag inte att det är någon fara att sluta tvärt med vinet. Du har ju inte druckit dagligen.

Hoppas det går bra för dig!
Ta gärna kontakt med vårdcentralen. Äter du t.ex. någon antidepressiv medicin? Kan annars vara värt att pröva då den tar udden av den värsta ångesten.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten

Läste och skrev i din andra tråd. Kände inte att jag ville "leka doktor", och skull ge dig tips. Jag var själv orolig för detta. Hade svårt med nedtrappning av skäl som många känner igen. (Det där med första glaset osv.)

Pang på, blev det då, och från en period av ganska gediget drickande. Jag förstod av att läst på medicinska sidor att det trots allt är ganska ovanligt med fullt utvecklad "dille". Fast om det inträffar är det naturligtvis inget bra direkt... Jag skulle nog, om jag var du våga testa. Om du bestämmer dig för det så kanske det är vettigt att tänka på att dricka bra, äta sunt och dutta i med lite extravitaminer.

Och sist men inte minst. Du har ju din make hos dig om något. Behöver inte ligga själv och vara rädd, i den jobbighet som kanske kommer ett par dagar.

Heja på mormor!

Så peppigt kan man ju ta för vana att börja dagen! Ni vet, som Robin Williams började dagarna i filmen från "helvetet" i Vietnam?

Nej, ett rent helvete är det inte, men det går upp och ner. För varje dag lite mera upp. Det är inte alltid lätt, men det blir lite bättre och bättre.

Ni vet som när man hittat en gammal halvrutten lök - den sista - som gömt sig under "morötterna" i kylen. Man behöver löken och tar av det första, lite grönslemmiga lagret, och anar hopp om att den kan gå att använda. Så känner jag mig idag. Jag tycker mig ana att det lönar sig att skala vidare...

Det konstiga med lök är att man sedan kan få fram, låt säga två fräscha skikt, för att sedan plötsligt hitta ett ruttet igen. Efter det kommer en pytteliten frisk lök fram. Ska bli spännande att se vad som kommer fram när dagarna går och jag skalar vidare på mig själv, och om det finns en frisk kärna?!

Till oss alla ett "peppigt" Goood Mooorning!

Funderade på dina planer du skrev om häromdagen ABC du vet... Du skrev att du landat i C, för att din vackre man inte var redo för B. Och att alfabetet ju är långt, osv. Jag misstänker att även "mannen" i ditt liv är en ganska intellektuell person? Borde han ju vara efter att ha "stått" ut med dig i alla år :-) För det är väl inte enbart med hjälp av spriten han klarat det? Jag hoppas - och tror - att han inte bokat "paradiset" i fyra veckor, bara för att dricka gammal rom och röka Cohiba´s? Det är nog inte så att samtalsämnena riskerar att ta slut under den långa flygresan. Kanske han är mogen för B nu, och inte begär av dig att gå tillbaka till A?

Så på Nyårsdagen ser jag Fisk-Fia göra "OK tecknet" till den vackre mannen vid hennes sida (med snorkel i munnen istället för drinksugrör) på 15 meters djup. Kanske ett "Julklappstips"?

Snipp snapp snut....

...eller nödraketer som jag brukar kalla dem, haha!

Jo, du har en poäng, men för tillfället är jag nöjd med att sippa i mig två st. 3,5:or i stället för 6-7 starköl. Jag vaknar pigg och nykter och behöver inte fundera på om jag kan köra eller inte. Gott så.
Det har kommit till den gränsen där jag faktiskt börjar att överväga att låta bli t.o.m 3,5:orna, eftersom de inte ger någon rusningseffekt att tala om... Jo, det är klart att om man trycker i sig ett sexpack blixtsnabbt så snurrar det ju till, men det har jag slutat med.
I måndags blev det lite mer och som ett brev på posten så kom bakfylla och ångest och då var det ändå inga mängder att tala om. Två starköl och tre glas vin... fast jag hade pga jobb i helgen inte sovit speciellt mycket, cirka 4-5 timmar per natt och då sänks fylletröskeln.

"Förändra sitt drickande" heter denna avdelning i forumet. Mjo, jag vill nog påstå att det har blivit förändrat. Jag föredrar att må bra framför det andra alternativet. Den där paniken du beskriver när det inte finns något hemma, den har jag inte längre. Å andra sidan så är jag ett för stort kontrollfreak för att missa bolagets öppettider, haha.

Jag dricker mig inte onykter längre såvida jag inte är ledig på helgen och jag jobbar fler helger än jag är ledig, så tillfällena är inte så många.
På vardagarna blir det som sagt inte mer än folköl, eftersom ungarna behöver skjuts tidigare nuförtiden än tidigare, så det är ingen vits att kröka.

En sak till - Hösten... kallt, mörkt och blött... det i kombination med för mycket alkohol får mig ur balans. Detta vet jag om av erfarenhet och bara det gör att jag drar mig för att supa, eftersom min ångest brukar övergå i en mildare depression då. Varför utsätta sig för det när man med facit på hand vet hur det brukar arta sig? Otroligt dumt. Verkar som att jag slipper detta även i år och det gör mig lite stolt faktiskt.

Nåja, kampen fortsätter, sköt om er och kram på er allihop! :)

Tjena WT
Det kommer, inom en snar framtid, att finnas andra tankar i huvudet än spriten.
Glöm inte att det är en vansinnig vana som skall brytas. Vanan är bästa vän med det värsta giftet.
Det gör dig upprymd till en början men lotsar dig säkert mot ruinens brant.

Välkommen i de nynyktras skara!
Det blir bara bättre!Ett helt nytt "vaket" liv väntar runt hörnet.
Kämpa på!

Det är absolut inget lyxproblem. Klart du blir förvirrad, arg och orolig (och kanske liiite glad eftersom han gjort det av välmening och kärlek). Du har haft din väg så tydligt utstakad och följt den, klart det blir svårt nu när allt ställs på ända. Har inga råd att ge tyvärr mer än att försöka göra ditt alla bästa dessa veckor, försöka i möjligaste mån att undvika a. Jag är också bortrest ett par veckor och det får bli även mitt mål, göra mitt allra bästa under omständigheterna. Men precis som du är jag realist. Jag tror ändå din tid som nykter gett dig styrka och hindrar dig från att falla tillbaks dit du var förut, det tror jag verkligen.
Försök nu ändå att njuta lite av tanken på vita stränder och turkost vatten, planera in saker att göra (i den mån det går, dyka/utflykter tex)och köp upp dig på massa bra böcker att ta med.
Kram Anli

Tjena Buzzz
Tror det är en bra grej att skippa tidsgränsen. Gjorde det förra året vilket resluterade i ett år med ännu hårdare drickande efter "due date".
Belöningen var ju på sin plats efter ett såååååå lååååångt uppehåll.
Förmodligen (lite fegt, reträtten måste ju finnas)skall vi spola för gott och inte inbilla oss att den gyllene medelvägen väntar runt hörnet.
Men precis som du Buzzz så börjar jag (efter 27 nyktra dagar) att se annat än fyllet som det optimala livet. VILKEN jävla god känsla.
Sova....fy fan va gött. Vakna utvilad...!
Med sorg i sinnet kan jag konstatera att snudd på 10 års kvällsaktiviteter och tidiga helgaktiviteter är.....väck!
Kämpa på Buzzz!

Grattis till dina 27 dagar starkt gjort. Själv har jag varit
nykter 2 månader plus 2 veckor idag, det är noga med tiden
för mig. Trodde aldrig det skulle gå men mycket jävlar anamma
står jag här idag, pigg utsövd och utan krav att inhandla giftet.
Suget har liksom bleknat ner med tiden tänker inte som första
två veckorna då jag bara hade vin i huvudet. Det var jobbigt,
satt en goja på axeln nästan hela tiden och sa, visst kan du
ta ett par glas vin. Men jag kan inte det vill bara ha mer när
jag sitter med första glaset. Tror jag nådde min botten 10 september
jag orkar knappt tänka på vilken spillra jag var, men jag har varit
tvungen att ta fram det bit för bit för att orka gå vidare.
Ångesten jag hade höll på att kosta mig livet med sjukhusvistelse
Nej det vill jag inte komma tillbaka till. Nu lever man ju även
om man har många funderingar. Det var någon som skrev i jul blir det
järnrocken på och det är samma för mig.
Ha en skön dag
Konstnären