Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog chansen och hoppade på den här undersökningen, allt som kan hjälpa mig borde ju vara positivt! Så nu är jag på g och har redan gjort första uppgiften.
Spännande!

Tusen tack!
Idag är en ganska lugn dag, än så länge.
dag 10...kommer klara denna också!

ha det gott!

Måndag idag. 10 dagar.
Idag har varit bra, än så länge, har haft att göra hela dagen samt tagit en långpromenad.
Mot kvällen (nu) börjar dock tankarna igen, fan vaD jag hatar detta.
Ni som vet, blir det lättare? Slutar man tänka så här mycket på det HELA TIDEN?

Det som är bra är att jag verkar ha lämnat min ständiga irritation, förut blev jag irriterad på nästan allt, blev helt
gråtfärdig och arg så fort något inte gick min väg (alltså när jag var nykter mellan berusningen), detta verkar sakta har släppt, vilket
är otroligt skönt!

Återkommer säkert här igen senare, men nu väntar en grym paj i ugnen! Se där! Köpte ingredienser till en "lyxig" matpaj istället
för att spendera på massa öl, bra där!

Tjipp!

I dag har 8 nyktra dagar gått och idag är kroppen full av oro. Som att en liten känsla av hopp gör mig räddare för ny besvikelse. Som att fallet blir högre på nåt vis fast allt bara är samma. Min sambo var iväg och pratade om sitt drickande. Nästa träff om två månader. Herregud vad långt det kändes när han sa det. I min hjärna kändes två dagar mer rimligt :) Eller så spelar det ingen roll, antingen har han bestämt sig eller ej. Och bara tiden kan ge mig svaret. Försöker jobba vidare med min ro en vecka till.. En dag i taget.

Känner igen situationen och känslorna det väcker. Jobbigt.

Vänta i alla fall med ultimatum tills du är beredd att gå hela vägen med det. Kanske ska du inte göra någonting åt det som hände idag? Jag själv kan se i backspegeln att det bästa många gånger hade varit för mig att vänta några dagar med att ha "snacket". Ofta var jag alldeles för ledsen/arg för att kunna hantera ett sådant samtal dagen efter. Det rådet skulle jag ha gett mig själv där för ett år sedan, att ta lite tid för mig själv för att tänka och känna efter ordentligt vad jag ville ha sagt och hur jag skulle förmedla vart mina gränser gick. Det kan också hjälpa att skriva ett brev till henne (som du inte ens behöver ge henne) för att sortera ut vad det är du egentligen vill säga, hur du vill ha det i framtiden och vad du är beredd att göra för förändringar.

Har läst en del i din tråd och tycker den är genomsyrad av förstånd. Ni har ju säkert rest en hel del, och är säkert rika på upplevelser. Bungalow.... låter som värme och hav. Har du ännu inte upplevt det som finns under ytan? Om det är så kan jag varmt rekommendera att dyka - funkar vare sig om man är lullig eller bakis, och framför allt; den som ännu inte upplevt det har ju liksom missat "halva jorden". Inget vidare filosofiskt inlägg, men kanske ett tips? Bungalow är ju ungefär som en kolonilott, och det gick ju fint :-) Nu iväg och hämta barn..

för välkomnandet Pellepennan!
Känns verkligen som att jag är bambi på hal is just nu...
Hur utelämnande som helst att ta detta steg och erkänna ett problem.

Tanken hur många som var inne som "gäster" och inte var registrerade användare. Säkert en och annan som jag som tidigare läst utan att ta det aktiva steget in i forumet, men som just i detta nu är på väg att blir "möra" Som papegojan säger till Pippis pappa när han sitter fången. Har själv för tillfället inga svar att ge, men är övertygad att du snart kommer att få besök av andra som skriver "klokheter" här i din tråd.
Välkommen!

Tack Santorini och mt som inte betvivlar mitt förstånd. Men andra gör det och just nu även jag själv. Min man har ordnat en överraskning som jag av misstag fick reda på. Jul-och-nyårshelgen/ledigheten betyder inte bara just det i år. Utan jag fyller jämnt. 50! (ooops, hur gick det till?).

Sitter med jul-och-nyårschemat på jobbet igår. Åtar mig att jobba bägge helgerna när en arbetskamrat kikar över axeln och säger; "Men då ska du ju vara på/i Xland?".

Det visar sig att min man har gått bakom min rygg och talat med min chef, utverkat en månads ledighet och beställt en födelsedagsresa. 50 år - en gång i livet. Låtsas på jobbet att bli glatt överraskad när de försa sig men mitt inre kokar (Tack antabus, igår gjorde du ditt). Jag är ställd i ett hörn, jag måste resa. Reser jag inte så förlorar jag mannen (som jag just nu inte kunde bry mig mindre om i fall det händer, men jag inser att han tror att detta var en kärleksförklaring), men även mitt ansikte på jobbet. Det jobb som har hjälpt till med att bygga upp min självkänsla.

Så jag räknar iskallt med att i mitten av Januari är jag på dag 1- igen! Visst skulle jag kunna vara en hjältinna och stå emot. Men fyra veckor i bungalow med en man som inte är nykter? Fan, jag är realist. Ska dock kämpa imot så länge jag kan. En del skulle råda att; Gör slut! Men jag kan inte. Han är den vackraste och intelligentaste man jag mött. Inte speciellt smart när det kommer till min sjukdom (som jag öppet deklarerat) men i allt annat så både roar och utmanar han mig. Jag är ställd. Jag inser att en del kanske tolkar mina problem som lyxproblem. Men jag gör det inte!!! Och det är väl ändå jag som räknas i min kamp? Så förvirrad. Så arg. Så kränkt?

FuriousFia

Hej Johanna 2013! (Och Hej Tilde, lånar din tråd lite men jag tror inte att du misstycker). Välkommen hit! Denna tråd är vettig, denna site är vettig. Du kan få hjälp med att säta.ord på de där svåra tankarna och riva lite i de tilltrasslade nystan som ett alkoholmissbruk kan skapa. (Jag är ingen expert, men har nu försökt vara nykter i tio månader, med en hel del återsteg). Så välkommen hit. Starta gärna upp en egen tråd. Och jag måste säga att det var starkt av dig att aktivt söka hjälp. De flesta av oss vågar inte det. Av rädsla för att lämna ut sig eller att bli dåligt bemötta (Adde?). Hoppas du fortsätter att skriva här. Gärna i en egen tråd (så att min alkoholskadade hjärna kan hitta/följa dig). Mig hittar du under tråden "FylleFia" (Ja, det var ett olyckligt val, men när jag startade här kände jag så).

Hör av dig. Stanna kvar! Fia

Hej Tanten! Med risk för att låta naiv så vill jag ändå påstå att du kämpar på bra. Mot en massa odds. A i lokala supermarketen. Ett liv i solen. Nu vet jag ju inte hur ditt liv där ser ut, men om du umgås mestadels med andra "flyttfåglar" så tror jag att det kan vara ännu tuffare att hålla sig nykter än i Sverige. Flyttfåglar tycks föredra alkohol när det kommer till dryckesbiten. Men hur som helst så tycker jag att du jobbar på bra. Denna tråd heter "Förändra sitt drickande", den heter inte "Bli kritvit på en viss tid". Därför är jag lite skeptisk mot dem som deklarerar kommande vita perioder. En dag, en vecka, en månad. Ja, en dag kanske jag kan köpa. Just idag.

Men du Tanten gör faktiskt framsteg. Att vara full en eller två dagar i veckan är en stor skillnad mot att vara lite salongsberusad dygnet runt. 24-7 och där är du inte idag! Men att nyktra till för gott tror jag är tufft. Jag vet inte ens om jag är redo för den resan. Jag kan inte tänka så långt. Just nu går det bra. Begraver mig i arbete och böcker. Men imorgon? Nästa vecka? Nästa ÅR? Ingen aning.

Tänk på myrstegen och klappa dig själv på axeln eftersom du trots allt var vit/oförgiftad större delen av veckan.

Kram Fia

Helgen har varit bra om vi bortser från att jag drack alkohol igår.
Usch!Jag blir så trött och besviken på mig själv.
Lyckas oftast bara att hålla mig nykter i ca 4 till 5 dagar och sen trillar jag dit.
Nej, inte trillar, utan jag tar ett återsteg och dricker mig berusad.
Så nu sitter jag här igen på ruta ett igen.
Skäms och har ångest.

Är imponerad av dig som klarat en så lång period.
Du är värd all respekt!

Idag ska jag i alla fall vara nykter!

Ha en fin dag!
Kram
Tanten

Att du lunkar på i nykterhetens tecken och att det går över förväntan.
Du är värd all respekt!
För mig går det inte lika bra, brukar hålla mig nykter i 4 till 5 dagar och sen är jag där igen.
Blir, eller rättare sagt dricker mig berusad.
Skäms, får ångest och sen följer de där nyktra dagarna igen.
Varför är det svårt.
Svårt att helt och hållet avstå från vinet.

Idag ska jag i alla fall vara nykter!

Önskar dig också en riktigt fin dag!
Kram
Tanten

Så känner jag när jag läser mig igenom din tråd! Så bra och härligt skrivet, och vilka framsteg. Även om jag inte ska sitta här och läsa hela dagarna, skulle verkligen vilja läsa mera. Så det blir minst sagt lite tomt i magen när inläggen tar slut...
Låt inte tråden vänta så länge som jag gjorde, det är ett insider "stalltips"

Sitter du kvar på tåget såhär efter den efterlängtade helgen?
Klarar du dina delmål? Det är en skumpig resa vi göra allesammans och man kan falla emellanåt.
DET är jag ett levande bevis för.
Föresatserna är goda, men ändock är det en lååååång startsträcka för mig.
Men nu är det längsta uppehållet sedan.......???? Vet ej.
Men ingen månad inte, men två veckor.
Jag hälsar dig varmt välkommen hit !

Stanna här och läs läs läs, skriv också det är bra. Och framför allt stärkande.
Men att rekommendera är att skriva i din egen tråd så blir det lite av en dagbok i att inte dricka.
Och lättare att hålla koll på vad som sagts etc.

Du skall se att det kommer gå fin fint!

//A

Att du hittat hit! Välkommen in. Missade att någon skrivit här i tråden, ursäkta för det :-) Nu när du hittat hit, är det en superidé att hålla sig kvar. Läs runt, skriv där du vill. Det ger både tröst och kanske bygger det den motivation som krävs att lägga dagar med nollor i protokollet till varandra. Det finns så mycket bra att läsa här så man behöver inte uppfinna hjulet själv, det är bara att haka på!

Så ser dagens löp ut! Men som så ofta är det bara halva sanningen man läser där, eller hur?. Lever.... Jo det gör jag, och ganska bra faktiskt. Semester..... Nej det är lögn och förbannad dikt. Det är min lever som har semester, och en ganska skön och lång sådan. Skönt för den att resan inte gick till en "all inclusive" resort.

Hoppas solen skiner på er med idag!

Har precis lyssnat på My Skarsgård hos Malou. Ville bara
tacka dig för inlägget hade själv inte sett det. Jag blev
alldeles tagen det var ju jag upp i dagen. Stark kvinna
Jag lunkar på i nykterhetens tecken svårt ibland men för
det mesta går det över förväntan.
Hoppas det går bra för dig.
Tack och ha en bra dag.
Denna fina soliga dag ska det inte bli något första glas
Kram
Konstnären

God morgon
Ja en helg till har gått för även mig. 2 månader och två veckor i morgon.
Fattar knappt att jag klarat mig så här långt. Är som du rädd att jag ska
prova i framtiden kan gå och grubbla på en sådan skitsak, lägga energi.
Men jag tar en dag och bara en dag i taget. Blir liksom lättare då kan
inte tänka att jag aldrig mer får dricka blir så tungt och svart då. Har
gjort som du dragit mig lite tillbaka med mitt älskade rödvin och funderat
över livet. Men nu får jag fundera utan den där dimridån och det går för det
mesta bra. Vill ju inte må som jag gjorde i september, jag var så full av
ångest oro och planering inför nästa dag. Vi pratade om juleni går och min
man frågade om han kunde ta ett par snapsar, visst sa jag, jag kan ju inte
bestämma över honom trots att han har samma problem som jag. Inte lätt när
man lever ihop. För min del får det bli julmust har gett mig fanken på att
det ska gå bra. Tänk att vakna juldagen pigg och alert försöker jag intala mig.
Får ta min älskade hund på långa julpromenader om maken skulle bli överförfriskad.
Så fort han tar något blir jag superstressad kör igång något i hjärnan nästan
kontrollerar honom.
Lite måndagsbabbel
Önskar dig en skön dag
Konstnären

Nu är klockan kvart över sju.

Tidigt, kanske men om man som jag i flera års tid gått upp kl 01:55 så är det sovmorgon att få sova till sex.
Att sedan kunna lägga sig igen när ungarna gått till skolan är riktigt lyxigt.

Att även världens bästa oxå är ledig känns helt ok.

Stunder som denna för att jag inte drack igår eller i helgen som var, är såååå lätta att acceptera.
På en gång känns det meningsfyllt livet.

Var så skönt när jag i lördags tog bilen hem.
Som sagt, man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.

Och idag dricker vi inte.
Godmorgon alla!
/A

för att du berättade. Vi har också varit öppna med barnen och "tagit hand" om dem då de kommit hem i lulligt tillstånd. Helt enligt tanken att det viktigaste är att de alltid kan komma hem / söka hjälp om de har bekymmer eller har ställt till det.

Min far var, som du vet, alkoholist och i dog i konsekvenserna av sjukdomen. Mullegubbens 3 syskon har alla haft betydande alkoholproblem även om de skött sina jobb. Även farfar drack alkohol. Hans far var skötsam och ytterst måttful man. Från våra mödrars håll är alkohol inget problem men i båda familjer har alkohol ingått i kulturen.

Fint att du fortsätter skriva här! Det är så hoppfullt i början att få levande bevis på att det är möjligt att sluta och ha ett bra liv! / mt

Du skriver så himla bra! Sitter här själv mitt i natten och småskrattar! :)
Tack för ett bra avslut på den här dagen, detta är min 10 e dag som helt nykter, dock har tankarna HELT
snöat in på alkohol, ta i trä att det släpper.

Och hoppas även jag på mer rader från dig

God natt på dig och alla andra härinne!

Vi har en väldig öppenhet i vår familj, har pratat mycket om alkohol och sexdebut osv.
Vi vet att de kommer börja, men vill inte traumatisera upp det för mycket, vi gjorde det i smyg med allt vad det innebar när vi var tonåringar.
Vi pratade om det innan, efter och under tiden med våra barn, som den mest naturliga delen i livet.
Jag har berättat om min erfarenhet med alkoholen, inte allt men varför jag slutade, och vad de behöver hålla koll på.

Grabben kom hem en kväll på sensommaren betedde sig "konstigt" tyckte jag när han gick direkt i säng, och larmade huset innan han kollat om alla var hemma osv.
Jag gjorde gesten med handen om att han hade druckit till frugan, hon tittade oroligt på mig men sa att det var lugnt.
Väntade några dagar, och sedan kröp det fram ett erkännande vid matbordet, pappa jag har inte varit helt ärlig mot er?
Jag lät honom berätta utan att avbryta eller förebrå honom, frågade hur det kändes utan att anklaga honom.
Han sa att det var först lite kul efter att ha smakat vodka av en klasskompis i skogen vid en lägereld, men att han sedan tyckte det blev obehagligt
Och sedan gick hem, han skämdes över att han hade pratat med främlingar och blivit väldigt på, han som annars är en blyg kille.
Han hade Ågren för vad de skulle säga i plugget på måndagen, det skrämde honom mest.
Han var också tacksam att vi var sådana förstående föräldrar, och att det skulle nog dröja väldigt länge innan han provade igen,
Trots att det hade varit lite kul till en början...

Jag svarade med mina egna erfarenheter och berättade att så kommer det att vara resten av livet, men miljöerna förändras med tiden.
Ångesten kommer alltid att finnas där och när den blir dig övermäktig, så kommer du troligen till samma punkt som jag i livet,
Farfar var kanske inte utan anledning en nykterist genom hela livet...

Ser lite av hur historien upprepar sig i nya generationer, tycker lite synd om barnen att de har fått en fyllångest i arv, men det kanske gör dem gott
I slutänden, hoppas bara inte de är en berondepersonlighet också och måste kämpa mot den under många herrans år.
Jag fick ingen normal alkoholuppfostran eftersom alkoholen var förbjuden i min familj, fick skapa min egna erfarenhet,
Men det som började som en revoltär mot min pappas stränga uppfostran visade sig i längden också vara den riktiga,
Ingenting med alkoholen har medfört någon som helst positiva saker i mitt liv, bara en massa jobbiga motgångar.
Säger som grabben gjorde, det var lite kul i början, men sen blev det mest bara jobbigt, sen mycket värre, unde lång tid.

Glad åt att jag ännu en söndag kan avsluta en helg med ett förnöjt leende på min mun, det blev ingen massakering av mitt inre,
Ingen plågsamt tänkande på allt dumt som jag kunde ha gjort med alkoholen som orsak, en befrielse i min mening.

Glamouriseringen runt alkoholen är falsk, det har jag lyckats förstå nu, och har ingen längtan dit längre.

Berra

För två veckor sedan på söndag kvällen så här vid tio rycket, låg jag som nu i sängen. Då lite smålullig och hade just hittat tillbaka till forumet. Under eftermiddagen och kvällen hade jag med hjälp av några folköl byggt om dom tre starkars "kompisar" som var kvar efter helgen, till en sisådär 6 normala starköl. Det var lite så som "snillet" i mig spekulerade, samtidigt som jag funderade på att göra ett nytt försök, ytterligare en vit period, lite vila innan dom stora helgerna. Tänkte på om jag skulle våga ta upp min gamla tråd. Det skulle´behövas ett par dagar till av våndan innan jag skulle ta mod till mig, för när jag slutligen klev in här igen så ändras något för mig själv. Trots anonymiteten kan jag berätta för mig själv och er andra hur det egentligen ligger till, och nu är jag inte helt ensam med sanningen... Det är både läskigt och skönt.

Jag minns exakt hur jag tänkte då. För är det något som blivit bättre under dom sista veckorna så är det minnet. Jag har varenda morgon sedan dess kunnat redogöra för mig själv hur gårdagskvällen faktiskt var. Bara en sådan sak är ju helt fantastisk!

jag nått min botten, är som sagt bara trött på skammen som jag självmant ger mig. Fredagen blev knappast som jag tänkt mig, maken kom hem med två av mina absoluta favoritdyrviner och var uppspelt och glad. Dessa var alltså inte tänkta för ögonblicklig konsumtion (fast så tänker ju jag) men jag vet att jag inte klarar av att ha kylt vitt vin hemma så någonstans så gjorde jag en överenskommelse med mig själv om att ge upp under kontrollerade former och såg till att vinet försvann. Dvs vi drack upp det. Men det fanns något storstilat över det hela måste jag säga och det gjorde att jag kunde ha det där riktigt allvarliga pratet i går om att jag faktiskt inte kan låta bli om det finns här. All annan alkohol kan jag låta bli men vitt vin är mitt valda gift och jag vågar inte kämpa mot det riktigt än. Det blev en trevlig fredagskväll och jag drack lite mer än en halv flaska (som en normal person! :)) eller snarare 2/3 och med det sa jag adjö.
Det finns inget i mig som känner att det skulle vara en förlust att vara nykter i resten av livet. Tvärtom ser jag fram mot det. Men än är jag inte redo för att brottas med vinet i min egen kyl och nu har vi kommit överens om att det inte ska finnas vitt vin hemma här på ett tag. Otroligt skönt att vara helt obakis i dag på söndagen och kunna vara ute i trädgården och hålla på, inte pga dåligt samvete och en panisk längtan efter botgörelse utan bara för... ja. För att.
Nästa vecka kommer bli en bra en.