Senaste kommentarerna i forumet

så duktig! På alla sätt.

Lite av det, efter att ha läst allt dravvel jag plitar ner.
Är exakt det ni borde ta er OCH försöka att göra.

För ännu är loppet inte kört.

det kan rinna mycket vatten under broarna, det viktiga är att DU känner att ni verkligen försökt.
Och att den underbara frun verkligen VILL!!!!
Ta lapparna och skriv såsom Lelas sade.
Ja-Du- VI.

Och sammanfatta det med mina idéer så skall du se att det blir åka av............... eller du fattar?
My best wishes!
//A

Med Bull så menade jag ett annat ord eller det svenska ordet för tjur.
Klart du skall ut på gröngräs, känner du själv att du är mogen och klarar det så go ahead!
Jag har dessvärre inte känt dig mer än ca en månad då min insikt slog till som en bila i en halshuggarapparat eller mojäng. Ja ni vet vad jag menar?

Du ger ett väldigt moget och sansat intryck. Och jag är helt övertygad om att du vet gränserna.
fast gräns och gräns, när suget sätter in så gäller det att använda huvudet. Och då rätt huvud.
Men jag tror och hoppas att om det gör din lyckligare så givetvis.

-Varför inte?

Du är en man såklart, med ongar så det vet hur det går till.
Och nu när motorcykel ligger runt hörnet så kan det bli åka av på fler än ett sätt.

Men kör med rätt huvud, det är så fruktansvärt lätt att det går snett.
Med dessa ord vill jag bara förstärka, då jag kört mycket roadracing på bana.
Och att det kan gå snatt är jag ett levande bevis på.
Min vänsterarm är ärrig och krokig, kan inte röra vänsterhandens alla fingrar + att jag inte kan sträcka ut armen helt då den är tillbakaopererad i leden. Som om det inte räckte...........

Jag har även legat 9 veckor i respirator med isblock runt kroppen då jag även fick lunginflamation i respiratorn.
Frontalkrockade med en 76 årig farbror som körde bil på fel sida av vägen i en kurva, vilken han strax innan kört om en dam med barnvagn. Hon skrev i polisrapporten att även om hon inte hade körkort så VISSTE hon att efter en omkörning skall man gå tillbaka till sin sida av vägen.
Men det hade inte denna billist gjort.

Körde inte fort så det var inte det som det berodde på.
Har nästan 20 års träning till att ta mig tillbaka till livet igen. Fortfarande så lider jag av sviterna. Men vafaaan.......

INGEN BLIR GLAD ÖVER EN SUR GAMMAL GUBBE!!!!!!!

Klart du skall ut på grönbete, ut och dejta. Dansa ha kul, drick sena kaffelatte sjung under stjärnorna.
ta damen med storm, klättra sedan ned från hennes balkong mitt i natten för att nästa dag möta upp med cykeln(motorcykeln)
Så skall du se att det blir åka av!!!!!!
jag litar på att du fixar biffen Dompis!
//A

mt - Kram tillbaka till mulleholken! :-)

Jag läste just en artikel ur Café som jag vill dela med mig av till er. Mycket tänkvärd, om att alkoholism drabbar vem som helst och om hur det är att gå på ett AA-möte:

http://cafe.se/till-botten-med-spriten/

Läs den.

Jag hittade också avsnitten ur serien Jonas löfte - dem skall jag se en annan dag, men jag tipsar redan nu om sajten:

http://www.ur.se/Produkter/170672-Jonas-lofte

Godnatt, vänner!
/H.

Hej Dompa-gullet!

Vi är dina människor. :-) Du är vår människa också.

Jag tänker på det "klassiska" rådet som gamla nyktra rävar ger till nykomlingar: ändra inget under det första året. Och då betyder det saker som handlar om arbete, boende, relationer...

För under det första året finns det en stor risk att den typen av förändringar är en flykt undan det oundvikliga: att möta sig själv, sina spöken. Och att fly är inte hållbart i längden, utan det kommer ganska snabbt att spåra ur igen.

Men. Samtidigt är det ju viktigt att göra saker man mår bra av. Samma gamla rävar säger: det måste vara ett bra liv att vara nykter, så att man inte längtar tillbaka till flaskan.

Det är en svår balansgång det där. Eller hur?

Hur som. Kram kram!
/H, som följer din tråd som den enda här på "den här sidan staketet" - för att du är speciell för mig. :-)

Hej igen!

Det som vill.sluta skriver får mig att tänka på något som min terapeut sa en gång. Hon sa att de relationer som klarar sig igenom den här kampen är de som där båda parter tänker Jag-Du-Vi.

Båda personerna i relationen måste alltså tänka, och i den här ordningen:

- Jag. Vem är jag? Vad vill jag? Hur mår jag?

- Du. Nämen, hej! Där är ju du! Vem är du? Vad vill du? Hur mår du?

- Vi. Nu när jag vet vem jag är och vem du är, så vill jag satsa på vårt gemensamma vi.

Visst är det lite tänkvärt? Kram!
/H.

Hej! Ja, det är ju så.... det är svårt att få rätsida på sina tankar.

Jag skulle säga att även det där med att inte vilja dricka själv är en medberoende-fälla. När din man säger "jag vill inte dricka själv" och du säger "då dricker jag med dig" så hör han dig säga "det är ok att du dricker".

Och där har du ju egentligen en öppning för att påverka honom. Om han inte vill dricka själv, och du låter bli - låter han också bli då?

Fortsätt stå på dig och markera dina gränser, det är det enda vi kan göra. Kram!
/H.

Hej vännen!
Vill bara säga att det är härligt att läsa att du rör dig i rätt riktning. Även om du känner dig förvirrad och kanske stundtals mår väldigt dåligt, så är du på rätt väg. Du börjar se klarare på situationen och göra val som är bra för dig.

Kram, var rädd om dig!
/H.

Skickade iväg maken själv på festen, och njuter av att vara ensam, inte behöva höra papegojan och bara njuta av egentid.
Sa som det var till maken och han reagerade först med att säga -Vad ska dem tro?, tänk om de redan gjort placering vid borden?. What!!! Frågade honom om det är viktigare att inte bordsplaceringen blir förstörd än att jag mår bra! Och det var det inte sa han, men han kände sig ledsen för min skull och förstod inte att det var så illa.
Försökt rannsaka varför det blev så jobbigt, det var min syster med familj som var här, och hon och jag har alltid varit jättenära. Vi har bott ihop när vi var yngre, vi reste alltid tillsammans, hon är min bästa vän. Våra makar trivs ihop och vi har rest mycket ihop. Eftersom de mycket väl vet mitt dilemma så var det oerhört måttligt men de drack vin under kvällarna, ingen som blev berusad.

Men vi har så mycket minnen ihop och det blev sådan sorg att det aldrig kan bli likadant, för det är inte likadant nu. Jag vill så gärna vara som dem, och det kom så starkt denna önskan att också sitta med ett vinglas och prata och skratta och bli lite småfull och lite party som vi haft så många gånger ihop. (Sedan ibland blev det inte så kul när jag blev kanon, men det hände inte alla gånger) det var mer på slutet, i många år har vi haft det jättekul.

Märker att maken inte förstår, och jag vet att han inte kan förstå, försökte förklara att bara för att jag fått insikten att jag inte kan hantera alkohol automatiskt gör att jag inte vill ha vin längre, utan att jag denna helg fått verkligen kämpa varje sekund för att inte fylla ett glas med vin och känner mig helt slut. Han förstod väl så gott han kan och åkte själv.

Jag kanske är hemskt, men jag känner att jag egentligen inte bryr mig om han förstår eller inte, han är ingen hjälp för mig. Nu var jag tvungen att lägga ner lite energi på en förståelse för att jag skulle slippa åka. Han vill väl, men det hjälper inte mig just nu.

Har dessutom haft huvudvärk nu i 3 dagar och känner mig som om jag vore bakis framför allt när jag vaknar. Googlat på det och förmodligen är det sockret som gör det, har fullkomligt vräkt i mig godis när de varit här. Ngn annan som märkt samma sak?

Idag håller jag helt LCHF och har nu lite huvudvärk förmodligen pga abstinens från socker.

Jaha, det här lät ju pessimistiskt känner jag när jag läser igenom det, men just nu mår jag bra. Ingen papegoja utan lugn och ro.

Kram mina vänner!

Till ditt halvår, oerhört bra gjort.

Kram!

Det kan bara du göra, känner du för att dejta så är du säkert mogen för det. Hoppas att det blir lyckat, och blir det ett magplask, so what då får du se det som en lärorik kväll. Förstår att du vill bli bekräftad som man, tycker inte att det är konstigt. Vad är rätt och fel?, visst man kanske inte ska göra stora förändringar första året utan bara fokusera på sin nykterhet. Det stämmer säkert på många men du har redan gjort jättestora förändringar och det funkar för dig ändå. Gör det som du känner att du mår bra av, då blir det bra.

Jag lyssnade på dig, maken på 40-årsfesten, själv myser jag ensam hemma och tar hand om mig, för det är jag värd.
Stor kram R och lycka till!

Din analys är nog väldigt nära, även om jag försöker avhålla mig från att analysera mina egna texter för ingående. Uppgivenhet & styrka, framtidstro & uppgivenhet, ljus & mörker, dag & natt... Precis som livet självt, eller hur. Spriten och dess påverkan på själen finns nog också med där i märgen, tror jag.

Kul att du gillade låten (för det är en låt, musiken blev "klar" idag) Ska kanske publicera nåt mer härinne vad det lider. Den som har en lever får se...;-]

KRAM!

Därför tycker jag att dina tankar kring ovanstående verkligen hör hemma härinne, för här finns ju en del av, hoppas jag, dina bästa kompisar som du inte möter IRL. Vi är ju inte främst alkisar, utan först och främst människor som, har det visat sig, är synnerligen intresserade av att kompisarna mår så bra som möjligt och att det går framåt och vidare i deras liv. Jag säger så här: Kör på, livet är kort och man kan alltid sitta och försöka vänta ut rätt beslut eller rätt val/väg, men jag har erfarenheten att då händer det inte mycket, varken good or bad. Tryggt och invant, men om jag har lärt känna dig lite grand härinne, DompaKompis, så tror jag att du blir uttråkad av att leva så... Så, kör så det ryker! Egoboost är bra, vilket ju även är bra för henne. Om hon är ute i datingdjungeln vet hon säkert spelreglerna. Utvärdera får du sätta dig ner och göra när du har något att utvärdera!

Lycka till kompis och tänk inte så mycket!

PS. "Ni är mina människor." Tittar du på Greys Anatomy möjligtvis...?

Jag fattar faktiskt inte riktigt varför, eller på sätt och vis fattar jag. Jag behöver bekräftelse...att bli sedd för mer än farsan, den som styr upp allt. Kvinnan i fråga är givetvis attraktiv i mina ögon...men tror jag innerst inne att det ska leda till ngt? Nej! Så varför gör jag detta...jo, jag vet; Egoboost...men på vems bekostnad. Hoppas bara hon tänker detsamma. Jag vill verkligen inte utsätta vare sig henne eller mig för kränkningar.

Vet kanske inte riktigt vad jag vill med detta. Nej! Det är inte sant...vad jag vill är att ni bekräftar att det är ok att göra "fel" ibland. Ja, det var mitt fulaste jag...igen.

Ledsen att detta inlägg kanske hör mer hemma i ngt slags livsforum...men för mig är detta just det...just nu. Däremot är jag hundra på att inget alkoholhaltigt ska intas ikväll. Och (min gamla svenskalärare talade om att man aldrig börjar en mening med och...men jag antar att tiderna har förändrats) hur ni än väljer...man behöver inte svepa vare sig dunk eller flaska. Drick...försiktigt! /R

PS: Är det för tidigt att dejta? Ni är mina människor. Räknar iskallt med ärliga svar. DS

Tack för dina kloka ord! Det låter så logiskt allt du säger, men det känns ändå svårt. Han har börjat få ångest nu och vill ha öl, eftersom systemet är stängt får det bli folköl. Det känns så löjligt att säga nej till att dricka folköl tillsammans, han vill inte dricka själv. Har sagt att han själv får köpa vad han vill, men att det inte är säkert att jag tar något.

Att gå ut och äta är nog ingen bra idé...
Vi ska ha gäster imorgon.
Kram, Miss K

Jag läser in så mkt i texten. Saker jag väljer att se. Skrev ngt liknande en gång sjäv...fast utan rytmen och utan de rätta orden. Din text får mig att tänka på "Comin' back to me" en favvo med Jefferson Airplane. Jag läser in uppgivenhet samtidigt som jag läser in styrka. Kanske läser jag bara det jag själv vill se? Vackert var det hur som helst! Du har en gåva...utnyttja den...ja, nu var jag krass ;-). /R

PS: den där personen med "Drick med förstånd" är faktiskt inte så klok...där fattas mycket. Men man kan alltid bygga vidare? DS

ahh, my bad. var lite för snabb med mitt svar. :)

Att bara du och frun gör något BARA ni?
Res iväg gör en lite smekmånad i repris, hitta tillbaka till varandra. Vad var det du samt din fru såg hos varandra som gjorde att ni föll så pladaskt.
I en tid när ALLT kretsar runr barn barn barn så är det lätt att NI tappar bort er själv.
Visst ni går i terapi eller kanske inte?????

Men vad var det som gjorde att din fru föll för dig?
Hur var du, vad gjorde du. VEM är den där Medardus?

På samma sätt , varför älskar du duin fru. Vad ser du för gott i henne?

Skriv ned varsin lapp med tio bra saker om den respektive, som gjorde att det var det! som jag föll för. Och det är det som gjort att jag stannat.

Och utifrån dessa lappar GÖR NÅGOT HELT FANTASTISKT som bara ni delar och vet om.

Jag hoppas att detta kommer lösa sig tillslut och att ni hittar tillbaka till varandra IGEN!
Och åldras tillsammans under fantastiska förhållanden.
Kramas mycket, pussas mycket, tala om för varandra hur mycket ni håller av varandra.
(det tröttnar jag aldrig på att få höra)
Gör saker för varandra, inte bara materiella saker ska man ge. GÖR vardagliga saker FÖR HENNE!!!!!

Även om ni inte bråkat inför barnen så är det kanske det som fattas.
även barbnen måste få höra att ett äktenskap är som en bergf och dalbana.
Minabarbn har fått höra när det stormat utav bara den här hemma. Men aldrig att jag varit nedlåtande eller kränkande mot min underbara (ibland extra mycket) fru.

Livet är inte en tågfärd rakt fram, det är den värsta bergodalbana
Lycka till

//A

Jag och barnen åkte i måndags till min bror för att stanna i några dagar. Jag hade under dessa 4 dagar som jag skulle vara där bokat in ett möte hos min terapeut och planerat att gå på ett al-anon möte. Det var skönt igen att träffa min samtalskontakt och hon tycker att jag gjort framsteg om man jämför med första gången jag var där. Det känns ju bra att höra- samtidigt skrämmande för jag känner mig helt vilsen.
På kvällen gick jag på ett al-anon möte......det var ett "ovant" möte för mig. Känner mig inte helt bekväm i detta med "hej, jag heter... och jag är medberoende- Hej ....". Efter första mötet kan jag väl inte säga att det gav mig så mycket så att det är värt att åka 30 mil i veckan för att träffa gruppen i 1,5 timme. Jag ska gå dit igen men vet inte när....
I tordags var jag på en föreläsning med bla. Carina Bång där hon belyste anhörigas situation i missbruksfamiljer. Detta var väldigt bra att lyssna till och tårarna brände bakom ögonlocken många gånger under föreläsningstimmarna.
Dagen innan föreläsningen så frågade min sambo när vi pratade i telefonen vad det var för föreläsning jag skulle på. Jag hade berättat men berättade det igen. Vad han svarar mig är: "jasså tycker du att du behöver gå på sånt du, det gör du bara för att vara elak mot mig!" Sedan följde alla predikningar om att jag inte vill göra något med honom, att jag inte vill ha sex med honom, att han mår dåligt när jag ska ut på fest, att jag aldrig finns där för honom.... Jag försökte säga att det inte bara är ens fel att två träter och att jag har sökt hjälp för min egen skull och att jag är ledsen över att han inte frågat mig en enda gång hur jag mår.... Han lyssnade inte och samtalet bröts. När jag senare skulle försöka prata vidare med honom så svarade han inte.
När jag och sonen sedan kom hem efter vår lilla tripp så hade sambon dragit på jakt vilket jag inte visste att han skulle göra redan på torsdagen, jag visste inte heller att han tagit ledigt på fredagen... Jag vet ingenting! Så nu har jag inte sett honom sedan må morgon en snabbis och inget hat blivit sagt, jag påpekade återigen att jag behöver prata med honom så det kanske var därför han stack utan att ens hunnit träffa sonen.
Detta är så himla sjukt och absurt.
Jag läste en dikt i mulletantens tråd som jag skrivit ut och som berättar i vilket läge jag befinner mig, den är skriven av Viktoria och jag ska läsa den om och om igen.
Tack för den!

Så snabbt jag kunde. Och nu kan jag inte gå in och redigera texten jag skrivit.
Men jag skickade in en rättelse ögona böj!

JAG TYCKER HAN ÄR SUPER S T R O N G som för det första kommit hit.

Tack för att du påpekar att man andas possitivitet.
Dt måste man annars skulle alla glas vara halvtomma när dom i själv verket är halvfulla.
Det skulle näst intill spöregna vid mulet istället för att det håller på att spricka upp och solen landar med sina strålar strax.

Finns ingen som blir go och glad av att vara deppig och nedåtgående.
Nä, upp med blicken på med leendet och tänk!
Vad mycket människor som har det bra mycket värre än dig själv medans du sitter med alla iandsproblem.............

Live and let die you know½!!!!!
//A

Vad roligt att läsa, detta är du väl värd.
Jag kommer efter i hasorna, ca sex månader ca men jag ger inte upp så lätt.
Ni ger vi detta en ordentlig chans tycker jag!!!!!!
//A

Underbart att läsa, själv har jag mina timmar på gymmet med att rycka och dra i allehanda vikter osv.
Min historia kommer nog framöver om jag hinner och orkar.
Och några vilkl eller orkar läsa såklart!!!?????
Du är grym!
Ta hand om lillen nu.........
//A

...ska det vara, sundown. Andreas går in med den rättelsen i sitt andra inlägg strax efter det första. Ser du? A är alltid väldigt positiv och uppmuntrande så jag fick inte ihop det riktigt med hur du hade uppfattat det, därför läste jag lite mer noggrant än vad jag hade gjort första gången. Det var hans "korvfingrar" som hade ställt till det på mobilen, efter vad jag förstod. ;-]

till ditt halvår... jag förstår dig så väl när du skriver att du känner dig starkare och inte lika rädd för livet längre. Jag är där nånstans också, har börjat sätta gränser och ta itu med känslor som "legat nere", i mitt fall på grund av att jag lastat på mig för mycket och inte orkade ta emot.
Nu går det framåt sakta men säkert...
Och gamla sura oförrätter, skulle man helst bara stoppa i en stor säck och slänga för det som är gjort det är gjort. Och som du skriver... det går över.
Jag känner igen mig...
...och, det enda vi kan påverka är ju det som händer nu och därigenom skapa en framtid vi vill ha. Och säga "nej tack" till både människor som suger vår energi och handlingar vi ogillar. Sätta gränser. Det som var igår är redan gjort. Ingen ide att älta (men svårt ibland).

Vilken resa du gjort!!!
Var stolt över dig Miss H.

ja, jag håller med dig om att de flesta förmodligen inte bryr sig. det är mest vi som blåser upp det hela.

däremot tycker jag inte att jag är supersting (antar att du menar känslig) ifall jag blir irriterad om någon ifrågasätter mitt val och försöker pusha mig till att dricka. har läst väldigt många berättelser här på forumet om hur otroligt jobbigt det kan vara för den som blir utsatt för detta tryck. "ett glas kan du väl dricka, det är väl inte farligt?".

att jag sen blir irriterad betyder inte att jag skäller ut personen .. ;)

Sitter och återhämtar mig från 6km löpning. Strax över 5min/km och det kändes som om det var ett helt ok tempo. Är ju inte precis i någon kanonform utan betalar fortfarande för Förfallet... Meeen, jag orkade hela rundan. Psyket är mycket bättre och mer pålitlig och på ryggen satt "Den Goda" och pumpade in positiv energi och uppmuntrande tankar. Jag ÄR en annan varelse i själen, eller kanske jag ska säga att jag blivit tillbaka till den jag är, om nu det kan finnas vara begripligt. Jag skrev i mitt första inlägg i min tråd att jag hade träffat mig själv och nu gör jag det igen på fler och fler "arenor". Muskik- och låtskapandet har vaknat till liv igen (det finns ju en myt inom kretsarna att det aldrig har skapats någon bra musik i ett nyktert tillstånd, men det behandlar jag som just en myt... Så mycket skräp jag har kasserat när jag nyktrat till, som har kommit till under vinets "underverkan"... Fy fan vilka pekoral!)

Och nu ska fysiken, konditionen och formen få en chans att hitta tillbaka till min kropp igen. Har ju faktiskt varit i ganska god form under, ialla fall de första tre fjärdedelarna av mitt liv, så det kan inte vara en omöjlighet att, med lite god vilja, målmedvetenhet och engagemang, trimma maskinen tillbaka i någorlunda shape.

Nu ska jag ut med lille och träna honom på att cykla. Vi la stödhjulen förra veckan och man ser hur han lär sig mer och mer för var gång vi är ute.

Ha en bra efftermiddag, allehopa, så hörs vi igen ikväll! Drick med förstånd, som en klok person här inne brukar skriva!/NM