Senaste kommentarerna i forumet

eller har jag fel hade för mig att det var den 10 för dig oxså.
Tack snälla pp. Visst är vi ena kämpar. Regntunga moln här idag på
morgonen, men men har vaknat utan baksmälla.
Den där gojan ska läggas på grillen så snart som möjligt. Visst blir
det en annorlunda sommar jag kommer knappt ihåg den förra, då åkte jag
verkligen berg och dalbana. Har faktiskt tittat tillbaka hela denna veckan
för att påminna mig och förstå hur mannen mår. Han har inte lagt ner ännu
efter 10 dagar. Funderar mer och mer på ett litet krypin där jag kan andas.
Det är svårt efter 14 år, och hemska tanke tänk om jag börjar dricka i min
ensamhet. Jag tror ju inte det men tanken har föresvävat mig.
Idag är det i all fall lite fest för mig. Min syster har bjudit mig på middag.
Hon har varit nykter i 16 år efter sitt lika tunga missbruk som jag.
En skäggig lullande Gagarin släpps inte in i hennes hem. Hon är fruktansvärd
arg på honom och menar på att jag måste flytta. Denna staden är nästan omöjlig
att få tag i lägenhet i. Men jag har en son här som har kontakter inom näringslivet.
Får se.
Sant att man får sina dippar men vi kan ju hantera dom nu. Tycke jag har hittat
ganska bra rutiner nu. Men min utmaning blir sommar och sol. Dumt egentligen, varför
då. Det är så inristat i själen att det ska vara hej och hå på sommaren.
Ska bli spännande att möta det okända.
Idag inget första glas chianti
Du är en kämpe du med
Konstnären

att den dagen kommer snart - jag hoppas det för din och barnens skull och även för mannens. Livet är inte bra för nån av er som ni har det nu. Faktum är också att inte alla som lever i missbrukets helvete tar sig ur det, många går under, mer eller mindre under tiden man väntar på att förändringens stund ska komma. Jag vill aldrig ge råd... jag går tillbaka och ser hur du skrev: när det känns rätt så bara vet man en dag att nu är det dags att gå! Var öppen och vaken för den känslan, jag tror att den dagen är mycket nära för dig och er. Styrkekram / mt

Hoppas det känns bättre nu, jag tror att det gör det. Jag tror också att det är rätt att barnen får veta, att de får ord för det de sett och känt länge och det de ser och känner nu när de hör hans röst påverkad, ser honom och inte känner igen sin "riktiga" pappa när de möts. De behöver få veta att det som förändrar och förstör deras pappa är en sjukdom och att ni inte kan hjälpa honom, att det inte är deras ansvar. I september kommer ett program, en serie på tre tror jag, om medberoende på SVT. Tvivla aldrig på att det är rätt att du och barnen har ett lugnt liv utanför livet med alkoholisten. Ta hand om er på bästa sätt, sörj det som inte blev och är som du/ni skulle önska och gläds åt att ni har varann! Lördagskramar! / mt

Och jag hoppas du får ha den på ett fint sätt, och i nyktert och
glatt sällskap! Fick själv en riktig dipp idag. Är väl så det ska vara
förmodar jag. Men drickat står orört. Kanske borde man ge bort det som finns,
men det känns knasigt det med. Det är vi som bestämmer, och där med basta!
Jag får göra som du skrev och sätta fjutt på gojan nu när grillsäsongen startar.

Till den säsongen ska jag för övrigt hitta på nya rutiner. Något nytt att göra medans
man grillar. Något annat än att dricka.

Ha en fin dag, du är en sann kämpe!

//PP

Har lagt mig mellan iskalla lakan i stugan igen, har haft hela bilen full av projekt att fullända här ute, vet inte hur tiden ska räcka till.
Ölkylen är fylld med dricka, varav en tredjedel med mina grejor, ett nytt vitt favoritvin heter Billabong och där finns två flaskor istoppade.

Förra gången vi lämnade stugan fick vi åka i kornsnöstorm, det blev ingen trevlig båtfärd i en öppen båt, då önskade man att man hade haft vinterhandskarna på sig.
Allt blev blött och det blev imma i bilen på rutorna, då kändes det skönt att komma hem till civilisationen igen.

Men nu gav vi stugan en chans igen denna helgen med ungar och allt, mellan regnskurarna, ser fram emot mellon.
Pulled beef i burritos med grönsaker satte pricken över kvällen medans vi ömsom frös och ömsom svettades framför kaminerna.
Golven är kalla och taket är varmt, men ändå så ger det en hög mysighetskänsla i vår trånga stuga.
Morgondagen bjuder på en massa arbeten, men jag ser fram emot dem i alla fall, en frusen kran i bastun bjöd på översvämning förra helgen,
Så det blir rörmokeri med en ny kran och en massa andra pryttlar.
Hoppas bara vädret håller sig schysst, men känner jag mig själv rätt så är det ingen ursäkt, jag kommer i så fall bara bli blöt och kall....
Förra helgen gick jag upp tidigt för att hinna med alla måsten, det lär nog bli så denna helg också, lite lättare när man inte har druckit kvällen innan.

Har läst runt lite bland våra nya medlemmar på forumet, känner ingen mycket av frågorna och inläggen, för mig blir det bara en upprepning av vad jag tidigare har skrivit, det är liksom redan sagt på något vis.
Försöker istället berätta om vad som ger mig frisk energi i det nyktra livet, det där som man kanske hade glömt bort när man var bunden till sitt beroende.

Tänkte lite på hur det är med vår andra drog, nikotinet, där passar man alltid på att t.ex röka när det går.
Ska man till bilen, puff, ut med soporna, puff, gå till garaget ..puff, snackar med grannen över staketet, puff.
På något sätt gör man stundens möjlighet till en "för en säkerhets skull", när man ändå är ute kan man passa på och röka minsann.
Det sker ju även om man inte är sugen på att röka, man gör det för säkerhets skull ifall man skulle bli det senare, typ.
Det är en grej som jag kan bli otroligt irriterad på mig själv över, varför röker jag när jag inte behöver, eller ens när jag är sugen.
Och då tänkte jag, är det lite granna samma sak med drickandet?
När det är helg så har man en möjlighet att dricka, och så gör man det på ren rutin ifall man skulle bli sugen, det är liksom lika bra, eller?
Det har jag gått och funtat på under veckan, kan de ha samma drogbeteende?
Det finns ett sorts beteendemönster upplagt redan i grundstommen för oss beroendepersonligheter, vi gör det vi inte vill men gör det för säkerhets skull.
Och även om det inte för någon nytta för stunden, så ökar det bara på beroendet på sikt..

Det tåls att fundera vidare på...

Nu skall jag låta natten få göra sitt intågande även för mig i denna tysta stuga, utanför blåser det i trädkronorna och stilla ska det ljudet få vyssa mig till sömns.

God natt moder jord, imorgon är det en annan dag, jag gav dig den bästa av förutsättningar, jag kommer att vakna utan bakrus.

Berra

Kram till dig, jag är också en ensam tjej.

Kramar!!

Hur har veckan varit Kastellen? Har funderat hur och vad du kom hem till i söndags? Hoppas det går bra och att du kanske är tillbaka
i stugan med barnen? Har själv, som från klar himmel haft en riktigt jobbig dag. Konstigt hur det kan dra över en utan förvarning.

Men imorgon vaknar man till en ny nykter dag, den bär säkert ny positiv energi med sig

Ta var på dig!

//PP

Det låter som att du har en hel del att bearbeta. Startade alla de jobbiga känslorna i och med separationen eller fanns de i bakgrunden även tidigare men att relationen hindrade dig att fokusera på dem?

Vi är nog många som känner igen oss i att handla öl på olika ställen för att slippa skämmas :) Jag bor i en storstad med massor av småbutiker i närheten och även många systembolag men ändå var jag välkänd för min höga folkölskonsumtion på de närmaste ICA-butikerna.

Sömnen brukar bli bättre och mer normal efter en periods nykterhet. Alkoholsömn kan kännas bra för stunden men är av sämre kvalité än "riktig" sömn då kroppen och hjärnan inte återhämtar sig på samma vis.

Jag har varit nykter idag och det börjar redan kännas lättare. Imorgon ska jag nog ge mig ut på en tur i skogen vilket är något jag varmt kan rekommendera. Jag brukar känna mig stärkt och liksom tröstad av att gå omkring i fin natur. Man kan också tänka och få perspektiv på sitt liv och sina känslor.

Försök att ta hand om dig och göra något du tycker är roligt på helgen! Det är viktigt att börja fylla på livet med positiva saker och nya hälsosammare rutiner.

Hoppas du hittar styrkan att hitta tillbaka till nyktra dagar. Här vet vi nog alla hur svårt det kan vara i början och hur lite som krävs för att man fattar beslutet att det kan vara ok att ta ett glas eller två. Det blir längre mellan dom riskmomenten och det bästa av allt är att jag tycker dom går fortare över. Men dom kommer tillbaka och jag har själv idag haft något verkligen jobbigt som jag var tvungen att hantera. Efteråt var jag liksom helt tom och tanken kom över mig - vad ska allt kämpande egentligen tjäna till?! Jag vet att det går över, men vad jag inte vet är hur nära jag kan vara i det läget att falla igenom. Har jag god marginal eller är det riktigt farligt nära? Svårt att förklara men det är som om man inte kan bedöma faran, en fara som man känner i hela kroppen, men man ändå inte kan bedöma om och hur nära den i så fall är.

Men som sagt, den lägger sig och imorgon kanske jag har turen att vakna med ny och fräsch kraft. I övermorgon är det sen ett helt halvt år, så jag tycker egentligen att jag förtjänat att slippa den här skiten snart ;-)

Ta vara på dig, och försök att skippa drickat imorgon!

//PP

Och lite värre!! Här sitter jag nu själv i soffan efter att lugnet har lagt sig
Luften har gått ur mig och jag känner mig apatisk på nåt vis. Svårt att förklara.
Vi han knappt börja äta för en det var i full gång!
Han kunde inte prata ordentligt så full var han. Vi blev så arga på honom och ifrågasatte honom men det går ju inte så bra när han druckit!
Gap , skrik och hårda ord blev det och nu har han lagt sig för vi ville inte ha honom där.
Jag känner precis som du Flygcert att det känns så skönt när han sover borta någon gång för då är det som att lugnet lägger sig och man kan slappna av och andas ut.
Just det att man inte behöver gå på tårna hela tiden och tänka på vad man säger. Man kan bara vara.
Nej man kan inte heller se fram mot helger, semester högtider för då vet man att han dricker.
Man ska inte vara så hård mot sig själv och jag ska försöka att tänka på att inte vara det fast det är svårt.
Det kanske är som du skriver att när det känns rätt så kanske man bara vet en dag att nu är det dags att gå!
Kram

Återigen måste jag säga att jag blir förvånad över hur lika våra beteenden är.
Daenerys, kryssen i almanackan, har för mig vart hjärtan de dagarna jag varit nykter! det har gett mig så mycket motivation, vill komma tillbaka dit. Och situationen då man tror man har tagit kontrollen. Som till exempel efter 5 nyktra veckor, två glas vin på en begravning, ledde till att jag nästa dag gick direkt till systemet....och var tillbaka på ruta ett..suck! Måste ju ändå vara positivt att man ser sina mönster och att man förstår problemet. Sen är det ju en kamp att förändra det.
Som jag skrev för några dagar sedan har mitt missbruk återigen eskalerat.. jag var tvungen att stanna hemma från plugget ett par dagar nu i veckan, då jag hade så fruktansvärt ont i magen.. ångestrelaterat antagligen. Jag blir så arg då jag lovat mig själv att mitt missbruk inte ska få påverka mina måsten som skola eller jobb.. trött, sliten, bakfull går jag för det mesta ändå. Men nu i torsdags blev det omöjligt, vilket också påminner mig om att jag måste förändra mitt beteende.
Jag vill förändras mer än något annat! Ändå väntar jag på den där stunden då jag känner att NU måste jag.. och som alla andra gånger när man är tillbaka i helvetet är det svårt att ta sig ur det!
På nått sätt är det en befrielse att läsa vad ni skriver.
När jag läser andras trådar här blir jag så ledsen av all skit A har åstadkommit och kan relatera det till mina egna problem. Men samtidigt gläder det mig hur mycket styrka det också givit, och den samhörighet man kan känna här! Helt otroligt hur mycket stöd och kärlek som finns och som delas!
Minz, du är en otroligt stark kvinna och du ger mig motivation!
Konstnären! Det är skrämmande att det gick så långt, men dina ord om livet värmer! Du är en kämpe och jag ser verkligen upp till det!
Även om jag önskar att jag kunde göra mer av era ord, finns de iaf alltid där som ett stöd!

Tillsammans kan vi!
TACK igen, era ord är ovärderliga!

Hej!
Läste din tråd igen i dag och undrar hur det går för dig?
Du har ju varit så otroligt stark, och det är lätt att få ett baksug. Snälla skriv av dig om du mår dåligt! eller om du mår bra också så klart:)
Tänker på dig
Kram filosofen

Lider med dig idag Izzy. Jag vet inte hur du har det, men av dina ord att döma så är inte helgerna fantastiska...
Jag träffade en vän i veckan. Hon bröt upp från en relation liknande min för läääänge sedan och är lite av min mentor i detta (lärde känna henne i samband med separationen), och hon fick mig att plötsligt inse något som jag faktiskt inte tänkt på förut: Gud, vad jag INTE gillade helger, högtider, längre ledigheter, semester osv - det var ju då jag var tvungen att se till så att exet inte skulle bli för full, att han inte blev för arg på mig, att jag skötte mig, att jag inte sa fel saker osv. De bästa tillfällena var när han var iväg på olika resor som gjorde att han var borta i 1-8 nätter i rad, åh, vad härligt och lugnt barnen och jag hade det då....

Var inte så hård mot dig själv - jag vet att det är lätt att bli arg på sig själv och tycka att "jag borde göra något åt detta", men det är ju inte så lätt - det är en enorm sorg att det man hoppats skulle vara för livet faktiskt inte blir det, det är en sorg att man kämpat så oerhört och det inte hjälper, det är en sorg att man skyddat någon så mycket att det känns som att ingen skulle förstå varför man lämnar osv...

Försök istället tänka på hur du vill ha det, vad du vill ha nu, vad du önskar dig i framtiden! En dag kommer du att vara redo - när du känner att allt känns rätt, när du har magkänslan med dig! Men försök att inte vara så hård mot dig, det är lätt att vara det, men det gör det ännu jobbigare för dig! Tvärtom - ge dig själv en varm kram och många fina ord - Du gör allt du kan, och du har kämpat - det är också värt mycket!! Genom att ha kämpat så hårt så kommer du alltid att veta att DU gjort allt du kunnat, du gav inte upp, och det kan ingen ta ifrån dig!

Men, ja, det kan verkligen ordna sig!
Om du ska vara kvar när barnen flyttat, det är bara du som kan avgöra det, men det är aldrig för sent att bestämma sig!
Stor kram

Allting började för 3 år sedan i samband med en separation. Då jag flyttat kände jag bara en stor fruktansvärd tomhet, kryddad med hypokondri, dödsångest och depression. Av en slump drack jag ett par öl en kväll då jag var ensam, mina barn var hos sin mamma, och det kändes som en oerhörd befrielse. Jag fick fly undan och slippa känna alla de intensiva känslor jag hade och det var skönt.

Innan jag visste ordet av det konsumerade jag öl varje kväll efter arbetet. Till en början rörde det sig om cirka 3 st per kväll, för att med tiden bli ytterligare några till. Sedan när helgen kom var jag i princip full från fredag till söndag konstant. Förutom varannan vecka då mina barn var hos mig. Då drack jag vardagarna, fredag och lördag kväll och försökte hålla söndagen vit.

Har använt alla tricks och lögner som finns för att dölja mitt beroende. Första gången jag blev skraj var när jag var på Systembolaget och en anställd sa till mig att jag druckit mycket öl på sista tiden, när jag skulle betala. Jag höll på att sjunka genom marken av skam och skuld. Löste problemet genom att åka till olika Systembolag, så långt som 5 mil bort för att inte riskera att utsättas för det igen. Började även köpa plattor med öl av en kompis som är i Tyskland ganska ofta. Ville på så sätt minimera risken för att någon skulle fatta att jag är alkoholist.

Om jag visste att någon skulle komma hem till mig placerade jag ut öl på diverse ställen, såsom badrumsskåpet, garderober etc. så jag kunde smita undan och halsa en öl utan att någon skulle veta om det.

Nu vankas första helgen utan alkohol och det kommer sannerligen att bli en prövning. Veckan har gått hyffsat bra och jag har tack och lov kunnat sova ordentligt.

Orkar inte skriva mer nu, utan fortsätter om ngn dag igen.

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

Hej mama.
Precis som du så är ja oxå en mamma.. vet inte om det är till någon hjälp men har varit nykter en dryg vecka nu o det är mycket tack vare att ja tvingar mig, till viss del genom att va inne här, att påminna mig om mina problem om Varför ja dricker o hur ja Inte vill se tillbaka på mig själv från framtiden. Mitt mål är att ha ett "normalt" förhållande till alkohol.. Tolkar det som att du dricker för att dämpa ditt mående? Kanske kan du börja jobba i den änden? Ångesten o ensamheten känns möjligen inte lika jobbig när du dricker men alkoholen ger bara mer ångest efteråt ist är min erfarenhet.. Vet din man om att du dricker som du gör?

Tror du är på rätt väg eftersom du faktiskt hittat hit:)
Hälsningar
Fågel blå

välkommen till forumet.

Det låter som att du verkligen vill sluta, och har startat resan för att göra det med flera försök och nu ett nytt steg: att skriva här. Du ger dig inte utan fortsätter kämpa, och du byter strategi när det du provat inte fungerar eller räcker! verkligen klokt! och oumbärligt viktigt när det kommer till att lyckas med att förändra sina alkoholvanor.

Det låter också som du verkligen önskar få kontakt med andra och få stöd. Starkt av dig att börja skapa möjligheter till att få det genom att skriva här! Ju fler försök desto fler chanser att få kontakt. Hoppas du fortsätter skriva, förr eller senare brukar någon haka på och kommentera. Många som skriver här tycker också att själva skrivandet i sig är hjälpsamt.

Karin, Alkoholhjälpen

Det vet man aldrig, fast de brukar inte skilja sig allt för mycket åt faktiskt.
Usch jag blir så jäkla arg på mig själv!! Varför gör jag inget? Jag bara går här och tycker synd om mig själv och barnen.
Fast jag kan ju faktiskt göra något åt det, jag behöver inte vara kvar här , jag kan faktiskt säga att nu har jag fått nog!
Jag kan inte säga att jag stannar får barnens skull för de är så stora nu o äldsta dottern har flyttat hemifrån och min yngsta blir nog inte kvar hemma så länge till heller.
Det har inte varit bra för dem att växa upp med en pappa som dricker för mycket så det hade varit bättre att jag skulle ha lämnat honom för länge sen.
Jag vet att de skulle förstå men ändå kan jag inte göra nåt.
Det är som att jag har blivit alldeles handlingsförlamad!
Jag tänker på när vi blir själva han och jag när barnen har flyttat, kommer jag fortfarande vara kvar då?
Jag vet inte? Men jag hoppas verkligen inte det!

att det kan ordna sig när man går! Att det som man är orolig för antagligen löser sig. Det är så otroligt starkt gjort av dig Flygcert att du har kommit dit du är i dag! Du ger mig kraft att tro att det kan vara möjligt för mig med att ändra min situation.
Hoppas det kommer att funka bättre med barnen för dig också.
Måste vara jobbigt att oroa sig för att de far illa.
Ha en fin helg<3

filmen till slut, en bra tanke. Efter ett par kalla öl, som egentligen bara gör en simmig i huvet, så går resan utför.
Inget bra slut på den dagen, en värdelös början på nästa.
Så är det,
Fenix

på allvar är det nu för mig. Vill verkligen sluta varje dag, men lik förbannat går jag till bolaget innan stängning och köper det antal öl jag tror jag behöver.
Jag var nog 40 ungefär när jag började kampen och insåg problemet. Nu är jag över 60 och är riktigt orolig, slutar jag inte kommer förfallet kanske totalt utan att jag kan stoppa det.
Vill verkligen inte dricka, mår så djävla bra när jag är nykter på morgonen. Men nu är jag inne i en ond cirkel igen, och känner att det är allvarligt, kanske går det på riktigt mot parkbänken om jag inte klarar det här.
Inget att leka med, skiträdd är ordet. Varje morgon ska jag sluta, varje kväll sitter jag här med mina meningslösa starköl.
Hoppas du stoppar i tid, då har du många år som kan användas bättre.
Kram
Fenix

Jag har också skärpt till mig och varit nykter igen i två dagar. Det är bara så inte värt allt elände att trilla dit igen. Jag längtar till om några dagar när jag inte längre känner den obekväma, avdomnade och sega alkoholkänslan i kroppen. Detta att känna sig helt klar, skärpt och frisk är verkligen värt mycket bara det och något som i alla fall jag helt hade glömt hur det kändes innan min tidigare långa nykterhet!

Tack till Pellepennan för de vänliga orden ovan! Jag är tyvärr så socialt osäker att jag inte vågat mig på sådant som föreningsliv än. De intressen jag har tenderar att bli sådant som man gör bra ensam men det hjälper ju bra att fylla den tid som alkoholen tidigare tog vilket jag märker nu. Jag har skaffat mig andra vanor och intressen som gör att det inte finns plats för alkoholen helt enkelt.

Ska göra så. Vad skönt att det gick att spara så pass lätt.
Ta hand om dig och all lycka!

/M