skrev santorini i Att ta ett steg i taget

Det är upp och ner för oss alla, bättre dagar och nätter. Sånt är livet och sist och slutligen är det ju trevligare för alla så här. Jag har varit stressad och irriterad idag på jobbet men som jag skrev i min tråd så tar ett rejält zumbapass bort det och man blir slut i kroppen istället. Jag sover så mycket bättre nu. Vaknar flera gånger men somnar genast om, det gjorde jag inte förut. Då kunde jag ligga vaken flera timmar på morronsidan. Det är ju bevisat att sömnkvalitén blir sämre med alkohol i kroppen. Man somnar lätt men vaknar igen.


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

att vara stressad och irriterad! Men jag var på ett 1,5 timmes zumbapass och efter det orkar man inte vara sur längre! Nu dricker jag mineralvatten och kollar lite på datorn, sen blir det väl sängen rätt snart. Grattis Maria till din viktminskning! Jag ska också ner men tror inte det hänt så mycket ännu. Borde köra GI-rivstart, det funkar. Men jag ska inte ta i för mycket nu utan ta en sak i taget. Jag har kommit igång med både promenader och zumba så det är ok tillsvidare. Och jag tillför ju inga vinkalorier längre.


skrev Lelas i Känner mig så ledsen

Hej, hurblevdet!

Ja du... det här med ultimatum är inte enkelt.

Men jag tror att det handlar om att vi medberoende, precis som de beroende, måste nå vår botten för att ta oss ur "träsket". Någon beskrev det som att man måste nudda botten i sjön när man hoppar från en trampolin - det är först då man får kraft för att skjuta ifrån och stiga upp mot ytan igen.

Jag menar alltså att när man kommer till punkten då man ställer sitt ultimatum och verkligen menar det, då handlar det inte om att välja mellan att stanna kvar i en halvkass relation eller att lämna. Det handlar om att jag inte står ut längre, och om han väljer bort mig till förmån för flaskan så är det ändå en enklare väg och en känsla som är mindre smärtsam än att stanna...

Jag har funderat massvis på det här med ultimatum - du hittar en liten sammanställning av det i min tråd som heter Vägen vidare, men du måste bläddra/läsa en bit ner för den kommer inte på första sidan.

Fortsätt skriva och läsa här, det hjälper!
/H.


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Ja kan du tänka dig, dag !7 känns så jäkla bra. Och som du säger man är inte alltid på topp och sådant är ju livet, men jag tycker nog att jag är på bättre humör nu än lite halvbakis och trött. Sen får man räkna med att man tycker det är lite tråkigt ibland och att man saknar det ibland, men jag hoppas så att jag skall komma ihåg hur det är att vakna med ågren, bakfylla även när det gått en tid. Så jag hoppas att ni alla har en bra kväll, kram på er


skrev Maria42 i Måste bli ett slut på detta!

Men det har jag helt glömt bort, däremot var jag och handlade rätt mycket kläder till mig själv i söndags. Har gått ner lite i vikt och tänkte att jag var värd nya kläder för en gångs skull. Dessa pengar hade jag annars bara druckit bort. Idag är en bra dag! Kram!


skrev Maria42 i Vägen tillbaka till mig själv

Vi har sprit hemma men vi köper inte hem något vin som vi alltid druckit tidigare. Min man dricker inte heller nu, men han dricker alltid lite så för honom gör det inget. Skulle vara klart mycket svårare för att säga nästan omöjligt för mig att sluta om han satt och drack vin på helgerna. Men så funkar jag, Kram!


skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget

Tack, jag sov gott inatt och idag känns det mycket bättre. Man är ju inte alltid på topp och alla dagar är inte roliga. Det är en del av min problematik att jag har svårt för den tråkiga vardagen. I min värld blev då att ta vin efter jobbet ett sätt att få lite festkänsla på en annars trist vardag. Det blev ju oftast inte så roligt spec inte för familjen som hade en stupfull mamma/fru på kvällarna. Usch så hemskt, nej då är det bättre att ha lite tråkigt ibland men lugnt och skönt. Kram på er alla som kämpar!!


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Heja dig, visst är det skönt att ha någon att prata med. Vi har tagit bort all alkohol hemma, jag vet med mig själv att jag inte klarar av att ha det hemma. Jag har väl inte krävt det, men om han hade vägrat hade jag nog gjort det. Min man har resér mycket i jobbet så baren var väl fylld men just nu går det inte för mig att ha det hemma, vid för mycket stress vill jag bara fly in i dimman och det skall inte vara så lätt.
Tycker att det är konstigt när man lever nära någon och är medveten om problemet och inte vill ställa upp. Jag tycker vi är så bra som kämpar på och då måste dom nära ställa upp och stötta och underlätta så mycket som möjligt. Jag tycker du skall tala om hur du känner och att du behöver stöd under den här tiden. kram på dig


skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget

har för mig på senare tid även inneburit att mina barn slipper en alkoholdoftande andedräkt från mig(klart de märker att något inte är som det skall, eller hur). Det är nästan så att jag flåsar lite extra på dem när vi läser godnattsaga - känner mig stolt över att det inte luktar (man får vara glad för det lilla ;-)

Hellre sur o tvär än onykter och bakfull - det är riktigt det. Vi måste lära oss att leva med och hantera, alla de där känslorna. De är ju en del av livet, eller hur?!!

Kram på er alla, hoppas ni får en skön kväll.


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Datera argt-humör-toppar / sug och ät mer choklad.

Nej det är bra att inte sluta med allt på en gång. Dessutom är det väldigt mycket kalorier i alkohol så man kan väl säga att vi har lite till godo när vi inte dricker?

Jag har gått ned ca 8 kg det senaste halvåret "utan att göra något" - antagligen beror det på att mina gallstenar har gjort så att jag blivit snabbare mätt = inte ätit lika mycket och stora portioner som tidigare. Egentligen är det ju då ganska enkelt att gå ned i vikt - bara äta mindre!

Ytterligare kom i håg: inte börja äta mycket nu igen, vore ju bra att bli av med lite till!

Jag har en kär vän som jag inte träffar så ofta, hon bor utomlands. Igår ringde hon till mig och jag berättade hur det ligger till med allt. Jag visste att hon skulle förstå och kunna stödja då hon själv för flera år sedan slutade dricka eftersom hon helt enkelt inte kunde hantera alkoholen.

Det här var ju länge sedan och jag har ju haft henne i tankarna ofta, tyckt att hon varit väldigt stark och duktig, tänkt att man nog märker INNAN det går så långt att man känner att man har ett problem. Naturligtvis gör man inte det.

Nå det känns skönt att kunna prata om detta med någon som känner mig. Dock var vi inte ense på en punkt: hon tycker att jag kan kräva av min man att vi inte skall ha alkohol hemma. Jag som grälade med honom under graviditeten om detta - jag tyckte han kunde sympati-avstå drickandet medan han förstod inte vitsen med att vi båda skulle "lida" - ids inte ta den striden nu.

Faaast, hon har ju rätt som säger att han har klagat på mitt drickande, då borde han också ställa upp på att vi skall ha ett alkoholfritt hem. Min man har alkohol som hobby (ha, ha, det kan man väl säga att vi alla har, han på parkbänken med =) nej, men han håller på att samla ihop folk och köper whiskytunnor från Skottland o så.

Hur tänker ni andra om detta och hur har ni gjort hemma?


skrev Gäst i Känner mig så ledsen

Hur är det möjligt att ställa ultimatum, med risk att bli bortvald?
Försöker hitta alla negativa aspekter för att klara av att eventuellt klara av att bortvald.
Försöker förstå hur det kunde bli så här. Hur är det möjligt att jag inte sätter stopp, att jag låter alla lida. Jag vet att det inte är jag som dricker men jag är inte kapabel att sätta stopp heller. Om det vore än vän som berättat det som jag är med om hade jag tveklöst försökt få vännen att sätta stopp.
Hur gör man?????


skrev barbalala i Att skapa ett nytt liv

Jag funderar mer och mer på mitt eget förhållande till alkohol. Jag växte upp i ett helt alkoholfritt hem. Därför blev det en ganska sen alkoholdebut och jag hade inte så många referenser kring mycket och lite, att förlora kontrollen... När jag flyttade dröjde det inte länge innan jag träffade Alkoholisten. Med honom drack jag nog ganska mycket i början, men med alla otrevligheter som följde blev det mindre och mindre intressant och ganska snart slutade jag helt att dricka tillsammans med honom. Därmot längtade jag efter att få "släppa loss" med mina kompisar ibland.

Min gissning är att om jag inte träffat honom så hade jag antingen träffat någon annan missbrukare eller hamnat i ett eget missbruk. Jag känner också att jag idag, om jag inte arbetar med det bakomliggande mönstret, mycket väl kan hamna i det ena eller andra igen.

I morgon ska jag till soc som ska kolla av om de behöver göra en utredning angående mina barn :(

/ M


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Vad gott Maria att det kändes bättre igår kväll, hoppas du fått sova riktigt gott, kramar


skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget

Nej, ingen bra dag idag. Känns dock bättre nu när jag sitter i soffan och kvalitetspratar o myser med ena dottern, har inte hänt på länge. Vid den här tiden har jag varit full. Ni är underbara, imorgon känns det nog bättre, Kram


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Lite är det väl så att man lärt sig dränka stress, problem ooch allt annat i livet med alkohol. Jag tror att vi får lära oss leva med en del av det här suget tills vi lärt om. Tråkigt att du inte mår bra i dag, men du gör rätt i att gå och lägga dig tidigt och sova. För kroppen drabbas ju av stress när man tar bort något som den är van vid och det påverkar ju humöret. Men häng i nu, för det här klarar vi. Skickar många kramar till dig!


skrev santorini i Att ta ett steg i taget

än onykter och bakfull imorron eller hur?


skrev santorini i Att ta ett steg i taget

att du känner så idag. Jag förstår vad du menar, visst kan vardagar ge sug, absolut. Så var det ju för mej förut men nu tycker jag det går bättre med dom. Men mina barn är stora och utflugna så jag har inte sån vardagsstress som ni andra. Håll ut och gå och lägg dej tidigt så är det säkert bättre imorron.


skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget

Som idag, sov dåligt, stressigt på jobbet det är då jag verkligen var värd lite vin ( 2 flaskor) så man äntligen fick slappna av. Haft en sådan dag, är på väg hem o känner mig irriterad och sugen, arg för att jag inte kan. Det är sådana dagar som är värst, får gå och lägga mig tidigt idag, känner redan nu att annars är jag bara sur och tvär.


skrev santorini i Vägen tillbaka till mig själv

härligt att du är tillbaka! Jag visste det. Jag tillåter mej själv att äta lite godis nu om jag är sugen fast jag borde gå ner i vikt. Men jag tycker att det är så bra att jag slutat med vinet så jag kan få behålla chokladen ett tag till. Inte sluta med allt på en gång. Jag brukar alltid ta i för häftigt så det brakar ihop så nu ska jag ta en sak i taget.


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

det rullar på som vanligt in i vardagen igen. Skönt. det är lättare med vardagar. Lite trött ikväll, ska gå tidigt isäng. Men känner mej nöjd och tillfreds med mej själv. Kommit en bra bit på vägen nu när två helger är avklarade. Ju längre tiden går desto tristare skulle det vara att ramla dit. Det tänker jag inte göra. Jag trivs så bra med det nykta livet där jag vet vad jag sagt och gjort. Jag behöver inte längre kolla mobilen på morronen och se om jag talat med nån och glömt det. Sånt har hänt. Jag lägger pengar i en sparbössa varje lördag nu också, de pengar som skulle gått till vin i mitt tidigare liv. Det kommer att bli en rejäl slant när året är slut.


skrev santorini i Att ta ett steg i taget

det tycker jag med även om vardagarna inte heller var alkoholfria på sistone. Men det känns lättare i alla fall. Det mera "hör till" att man ska dricka vin på helgen, då var det tillåtet (på vardagarna hemligt...). Jag är ensam hemma den här veckan men det är inga problem ändå. Jag har verkligen bestämt mej nu så. Det finns inget hemma heller. Håller med om att det är skönt med stöd på den här sidan. Vi har ingen svårighet att hålla koll på dagarna heller, vi som slutade vid nyår. Jag är trött ikväll, har lite huvudvärk också och tänker bara ta det lugnt. Gå tidigt isäng. Men jag säger som du, i det stora hela är det toppen!


skrev ÄnnuEnVindåre i Vägen tillbaka till mig själv

Hej min gyndoktor menar att det är mera regel än undantag att kvinnor runt och efter fyrtio får det besvärligt med PMS:en. När har frågade om det och jag svarade att jag märker nog av lite skillnad (jämfört med knappt ingen alls PMS förut) så sa han: på vilken nivå vill du lägga medicineringen? :)

Jag har flera väninnor som varit ok tidigare i livet som nu äter prozak 8 dagar i månaden. För att typ inte döda sina anhöriga. Så galna har de blivit. Så ja, tycker du att det är värre har du förmodligen rätt.

Vindåren


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Har varit en bra helg, men det känns lättare ändå lättare när det är vardag. Man har ju lite helgvanor som man skall brytas eller helg, har väl haft dåliga vanor även när det varit vardag. Är väldigt skönt att ha er på den här sidan, man känner sig inte så ensam och får ett otroligt stöd i att läsa att även andra tampas med samma problem.
Nästa vecka skall mannen ut och resa så då kommer en ny prövning, men har täkt boka upp massa aktiviteter under kvällarna, lite träning och ett biobesök för att hålla tankarna istyr.

Håller på med mina övningar i huvudet, pratade med en kompis som är brandman i dag om detta att vara förberedd på alla situationer. För att jag kan nog hålla mig om jag bara kan behålla lugnet och inte försöka fly från livet. Tänker ibland att jag skulle gå till läkaren, men är så rädd att bli beroende av tabletter istället. Så jag skall försöka hålla ut ett tag till och hoppas att stressen ger med sig. Så nu kör vi med långa promenader och sen gymet, så får jag väl se om ett tag.

Men i det stora hela är livet toppen, så vi vandrar vidare på stigen!


skrev Stigsdotter i Vill inte - kan inte

...vet inte folk redan att du inte dricker Fenix? På mitt jobb blir det tydligt då vi relativt ofta har tillställningar där det serveras alkohol. Och privat, ja, där märks det ju såklart.

Jag har ju i och för sig kunnat skylla på mitt magrabalder när jag inte dricker. Det har jag inte gjort men folk antar att jag inte dricker för att jag har problem med olika saker i maggen.

Nu när det är bra igen så undrade en kollega häromdagen om jag ska dricka nu igen och då sa jag helt enkelt att "nej jag har bestämt mig för att inte göra det, jag tror jag mår bra av att inte dricka, det är lätt att det blir för mycket". Detta bemöttes med ett litet erkännande av att hon bestämt sig för att inte ha Bib:ar hemma - "blir lätt för mycket då" sa hon. Och, ja, det kan jag ju skriva under på ;-)

Idag berättade jag för en annan kollega att jag bestämt mig för att inte dricka alkohol och då berättade hon att hon hade flera vänner som gjort just detta "och de verkar ju ha kul ändå på fester osv". Jamen visst är det så!