Senaste kommentarerna i forumet

att ditt liv rör sig i en konstruktiv riktning, åt "rätt" håll för din del. Skriv några rader när du har kraft och ork. Kram, kram / mt

Jag börjar få lite kläm nu på mönstret.Förbannad med all rätt.Irriterad och klarsynt.
Sen kommer då de andra insikterna.Men han är ju sjuk,han rår inte på det osv.
Men det förändrar ändå inte ovanstående fakta.
Åsså blir det frontalrkock.Sen slänga på lite medberoende och kärlek i soppan också och krydda med dålig självkänsla.
Inget vidare välsmakande pyttipanna..

så omtänksamt! Och ja, det är så skönt att dela svårigheter och uppleva lättnaden och befrielsen. Hoppas framstegen fortsätter i er familj också. Allt gott! / mt

Dagarna går och ingenting händer. Suget efter en öl kommer och går men för tillfället har jag faktiskt inga problem med det. Jag vet att jag kommer bli illa tvungen att ta ställning till det snart. Vintern är på väg och mörkret med den. Mörkret är i och för sig redan här. Krigar med tankarna om att ta en öl i helgen och att bara få känna mig normal för en stund. Ta en öl och bara låta det vara sen. Jag känner mig illa till mods när jag är i festsammanhang och jag inte dricker. Känner mig som killen i hörnet med en dumstrut på sig. Varför kan inte jag som alla andra. Fick nästan en panik attack för några veckor sen när jag var uppe och dansade nykter. Ville bara fly egentligen men stod kvar och dansade med alla som var fulla. Kände mig så jävla bortgjord även om det var mer än uppskattat.

Måste lära mig att handskas med situationer där alkohol är med i bilden och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra det. Oavsett vad jag säger så känns det som att folk måste ha en bättre förklaring. Och jag själv känner mig precis lika dum när jag säger det. Hur fan gör man? Jag kommer vara i sammanhang där det dricks alkohol och jag vill inte vara den felande länken. Det är lika dumt nykter som när jag är full. När jag är full känner jag mig iakttagen av allt och alla. När jag är nykter känner jag detsamma. Den enda fördelen med det när jag är full är att det släpper efter ett tag.

Tankarna kommer som vanligt om att jag faktiskt kan ta en öl och så är det bra sen. Börjar jag med det igen så vet jag att någonstans längre fram på vägen kommer det att spåra ur igen. Min flickvän vill att jag ska bearbeta mitt problem mer men jag vet faktiskt inte hur man gör. Går ju fan och bearbetar det varje vaken sekund känns det som. Det finns ju alltid med mig, även om jag absolut inte pratar så mycket om det med andra så finns det ju alltid där med mig. Jag har prövat psykolog och jag kände att det faktiskt inte gav mig så mycket.

Hmm, Mycket funderingar och jag blir absolut inte klokare idag. hittade dock en låt precis som jag verkligen känner igen mig i för tillfället. Kanske kan användas i ett framtida filmprojekt. Vem vet =)
För den som vill lyssna och känner sig lite vilsen för tillfället =)
http://youtu.be/_wVRgFU23SU

Tack och en stor kram till er alla därute !

Det är alltid roligt då npgon berättar att den läst vad jag skrivit. Och extra mycket tack för boktipset, kollade upp den på nätet och beställde ett exemplar på direkten. Låter som en perfekt bok för mig.

Absolut, alltid tyckt att det varit roligt att pyssla med. försöker bara avsätta mer tid för det nu. Kul att höra och fortsätt kämpa. Det kommer förhoppningsvis en dag för oss alla då vi känner att vi äntligen kan hantera skiten på ett eller annat sätt.

Alkoholen har några korta positiva bieffekter och det kan vara lyckorus, mer energi. Din kropp håller på att avgifta sig. Alkoholen är ju som sagt ett cancerframkallande nervgift och det blir mest farligt när kroppen bryter ned alkoholen till metylpentoat tror jag det heter. Då mår vi dåligt och är bakis. Du och din sambo dricker så pass mycket att ni riskerar ett beroende och ni har också fått din kropp att bli beroende. Det är ett jättebra beslut att hålla upp. Jag vet hur svårt det är. Visst man kan dricka med måtta. Är du säker på att du kan dricka kontrollerat en dag i veckan? Om du ska rannsaka dig själv vad blir svaret på den frågan? Om någon dag till kommer din kropp att vakna upp och du kommer känna dig bättre än någonsin. Håll bara ut lite. Ha en fin jkväll.

För barnens skull o för mon egen men det är svårt! Är så rädd att jag ska bli sjuk av all stress så , känns som jag är på väg in i väggen, men det får inte hända. Vem ska då finnas där för barnen!! Det verkar som att man har som nå slags reservkrafter kvar ändå som du skriver Flygcert . Men det som är jobbigast är när barnen mår dåligt o man känner sig så maktlös. Man vill så gärna göra nåt för att de ska må bättre men vet inte hur. Och så har man en alkis hemma som inte bryr sig om nåt , jag känner mig så ensam! Ja man får ta en dag i taget något annat orkar jag inte. Tack för att ni stöttar mig<3

TACK TACK innerligt TACK!!! FRÅN MITT HJÄRTA RAKT IN I DITT! Dina ord VÄRMER mig!

Tack LP och Tjalle för svar. Så skönt att veta att jag inte är ensam i att bli så arg. Allt retar mig nuförtiden. Från mindre mentalt bemedlade arbetskollegor till Svenska spel ( Nej, jag spelar inte mycket) Från den unge snygge (!) grannens dunk/white trash musik på nätterna till den andre grannen (polis till yrket) som på fullt allvar tycks tro att jag vill låta mina lakan tumla omkring i hennes hundhår. Clean the torktumlare vill jag sätta upp. Men jag jag gör det inte då jag är väluppfostrad. Inga lappar.

Tack Steglitsan. Jag blev rörd och generad. Jag/Fia förebild? Trasigare människa får man leta efter? Men jag blev också glad, jag betyder och jag förstår vad du menar. Läste .ånga trådar själv innan jag vågade kasta mig in.

Så nu kommer vi till vardagen. Jag mår inte bra i mitt beslut om skilsmässa. Varken jag eller maken vill inte skriva under. För vi älskar ju varandra och givetvis finns det ekonomiska skäl bakom. Vem ärver när vi dör? Ingen av oss har barn.

Känner mig konstant stressad. Avskyr livet just nu. Vill helst slippa. Men slavar på för vad är alternativet? En fylla? No way Jose'.

En rapport från inte en städhink utan ett nedslag i vardagen som nykter.

FallingFia

...det är frågan. Bra funderingar det där! Jag har faktiskt läst en del om det, bl.a. en bok som heter "Sober for good". Det är en amerikansk författtare som gjort omfattande studer och till slut samla ihop 225 (tror jag) kandidater med olika alkoholproblem och historier. Hur de lyckats slut, vad som hjälpt dem på vägen, om de fått återfall, om de idag kan dricka eller har varit tvungna att ge upp sitt förhållande med alkohol för gott. Det finns alla möjliga historier! Det fanns t.o.m. någon som varit nykter över 10 år, men som sen bestämde sig att börja dricka igen och nu dricker ca 3 ggr utan att gå bananas och utan att öka den nivån på 5 år. Allt är möjligt! Eller allt är möjligt om vi samla ihop alla möjliga persontyper. I slutändan måste man själv komma fram till vilken kategori man tillhör. Jag har länge intalat mig själv att jag kan fortsätta med socialdrickandet, men jag har till sist kommit fram till att nej, jag är en allt eller inger-människa TYVÄRR! Jag tror att de flesta har gjort försök och provat sig fram, därav dessa otaliga återfall. Hoppas du är en av de lyckligt lottade som faktiskt kan dricka utan risk att återgå till gammalt missbruk!

Vill även passa på att säga att det är härligt att läsa alla dina inlägg! Bra jobbat! Jag är med dig även om du inte ser eller känner mig! För mig är det en månad idag!! Be aware, jag är hack i häl! :)

..vad duktig och stark du är! Du har bestämt dig. You go girl!! Du inspirerar mig med din vilja! Jag har också varit stark i början, men sen mattas det ut med tiden och "vips" så är jag tillbaka på noll igen. Men vet du, av det har jag lärt mig jättemycket till nästa gång och nästa, och här är jag nu, på sista gången med en massa lärdommar med mig :). Du är fantastiskt bra som alldeles själv har insett och gjort någonting åt ditt missbruk, utan att någon har påpekat det. Kanon!! Barnen är ju verkligen en underbar sporre också! Fortsätt så, så kommer även ångesten släppa. Jag går hos en psykolog som menar att "de riktiga" känslorna kommer tillbaka efter en tid utan alkohol. Ångest kommer dämpas, precis som eventuell tomhetskänsla. Sen tror jag även att man lär sig hantera sin ångest på ett annat sätt, när man inte längre har alkoholen till hjälp för att försöka få bort den. Alkohol är ju dessutom en depressiv drog. Träning hjälper också till! Du gör allt enligt konstens alla regler och du gör det jäkligt bra!! All eloge till dig!

Ja, han verkar vara nykter, lite svårt å riktigt lita på vad han säger. Men han ringer, han har varit och hälsat på,. Vi har kunnat ringa en fredag, lördag kväll å han har då låtit nykter. Man vill ju inte hoppas på för mycket. Sist vi prata så berätta han om julfesten jobbet skulle ha, å han var inte så intresserad av att fara å de är ju bra :D Han var så stolt när dom hade haft anhörig veckan å han hade fått läsa upp brevet jag skrev till han. Dom som var samtidigt som han på behandlingshemmet, ville läsa de själv fast han hade läst upp det.

Tack så mycket!

Hej nu är jag tillbaka här. Hösten har varit bra och dålig. Det där med att låta bli alkoholen har det blivit litet si och så med. Det har varit några helt vita veckor och där emellan vin. Nu känner jag att det börjar att bli litet för mycket vin igen. Därför har jag bestämt mig för att ta en vit månad med början i dag. Jag tror att det ska gå bra. Men sänd mig gärna en tanke. Det går lättare om man får litet stöd. Ha en bra dag!

lilla Anna

Här är du i alla fall inte ensam. Tänker på dig.

Hej alla! Och tack för GRYMMA kommentarer. Jag håller mig fortsatt nykter och ska på första besök hos doktorn på en beroendeklinik imorgon. Jag mår bättre och har faktiskt börjat träna. Jag äter och sover! Underbart för lilla kroppen som under flera års tid ätit för lite, sovit för lite och DRUCKIT för mycket. Men lätt är det inte. När jag mår lite bättre ligger ändå ångesten på lur. Den frågar mig: hur ska jag nu BELÖNA mig själv när jag inte kan dricka? Den frågar också hur jag ska TRÖSTA mig själv nu när jag inte ska dricka. VEM ÄR JAG utan alkohol? Är jag lika rolig och charmig utan? Sådana här frågor dyker upp i huvudet och HÄRJAR med mig. MEN JAG VET. Att det finns MILJONER bättre sätt att trösta sig på, belöna sig med. Och jag vet att JAG ÄR MER MIG SJÄLV utan den förbannade alkoholen. JAG KÄMPAR. JAG KÄMPAR MOT ÅNGEST. LOCKELSER till att börja dricka. MEN JAG SKA ÖVERVINNA DETTA. HEJA! HEJA! HEJA! ALLA FINA MÄNNISKOR SOM HAR LIKNANDE PROBLEM SOM JAG SJÄLV. VI KAN KLARA DETTA!

"än så länge har jag det under kontroll"
Har du det verkligen under kontroll?
Jag tycker inte att det känns som så på din beskrivning och jag känner igen det tänket från mig själv och mitt tänk som jag hade när jag drack.

När man smyger, gömmer, dricker blir man så fylld av skam och skuld och min erfarenhet säger mig att man blir lätt paranoid och fylld av en inre stress.
Nu tänker jag på din rädsla och oro gällande Soc om du skulle våga be om hjälp.

Det är en obefogad rädsla om du kan se på det hela med öppna och "friska" ögon.
Man är inne i ett sådant feltänk när man dricker för mycket, ett feltänk som gör det ännu svårare att bryta mönstret och våga be om hjälp.

Själv har jag stor hjälp av AA och många med mig, Vi skrattar ofta på möten åt vad vi innan vi visste bättre trodde att AA var, många trodde att det var "nån himla sekt".
Jag tror inte på Gud.
Men jag tror på AA för det hjälper mig på riktigt.

Klokt av dig att skriva här och erkänna hur du har det.
Ett steg i rätt riktning.

Och insåg nu att jag inte varit helt nykter mer än 2 veckor. Fortfarande alkoholisten i mig som talar och försöker försköna historian *hrm*.

..."tog lite för illa vid sig av min alkoholkonsumtion" ska det givetvis vara, inte leverkonsumtion :P

Hej alla,

Liten uppdatering. Får ursäkta att jag är så seg på att svara! Började med att hålla upp med drickandet med fler och fler dagar emellan för att sedan sluta helt. Dock bara varit helt nykter i några få veckor så det är ju ingen större bedrift än så länge men det känns ändå så himla skönt! Underbart, sådan himla befrielse. Droppen kom när jag fick klådan från helvetet (som pågick i ca 3 veckor trots allehanda tillhyggen för att försöka lugna den) tack vare att min lever tillslut tog lite för illa vid sig av min leverkonsumtion. Insåg då att vad fan håller jag på med, klådan är såååå inte värd att dricka för, och att det faktiskt är min HÄLSA som står på spel. Då blev jag lite skraj. Har såklart haft tusen anledningar att sluta innan också, men detta var det som verkade bita.

Har så mycket mer energi, är så mycket gladare och sysselsätter mig med massa annat på dagarna och se på fan till och med börjat hänga en hel del med mina kompisar igen samt håller (äntligen) på att avsluta renoveringen i lägenheten :) Har även varit sjukskriven men är nu superpepp på att börja jobba så sitter och söker jobb dagarna i ända. Operation viktminskning är också på G då jag i min depression/ångest/noll motivation/noll energi/tröstätande och suping gått upp massa onödiga kilon senaste året.

Som sagt, ropar inte hej än, men har en good feeling so far =)

Hur går det för er andra?

Välkommen på forumet. Jag har själv samma inställning, som du om AA. Vet att massor av mänskor får hjälp där, men de känns bara fel för mig. Det går egentligen djupare än bara till "tro på en högre makt", deras tänk strider mot min livsfilosofi.

De mängder du beskriver är inte stora, men beteendet skriver beroende, med stora bokstäver. Du kan nog få det betydligt svårare med åren, om du inte gör något nu, så det låter bra till mig att du är här. Det här stället har varit en källa till hjälp och stöd för många, men just nu verkar här vara litet tyst. Kanske det är Novembermörkret? Din oro för soc förstår jag inte riktigt. Visst vet jag att ni har hårdare inställning till A (jag bor i Finland), men om du söker hjälp för att bli av med ett relativt måttligt alkohilbruk, så visar det ju bara ansvarstagande.

Mest fundersam blir jag över det att du smugit med din sambo, där har du nog något att tänka på. Mitt råd skulle vara att ta ett rejält samtal med sambon och förklara vad du gjort och hur du nu mår och känner dig och att ditt mål nu är at bli av med ditt beroende. Det borde åtminstone hindra henne att locka dig tillbaka, av ren ovetskap.

Som sagt, välkommen hit. Här är litet tyst nu, men jag har sett några nya också. Skriv i varandras trådar, så kan ni stöda varandra. Läs också gärna gamla trådar från början, så hittar ni texter från bersoner i samma situation som ni.

Så bra att du skriver, här är vi många som vet vad missbruket kan ställa, och ställer till med. Det viktigaste jag vill säga dig är att det är DU som ska leva DITT liv och nu har du inga barn att ta ansvar för längre (många tänker att man ska hålla ihop familjen för barnens skull). Ingen annan än du kan veta hur du haft det, vad du tänkt och känt under den långa tid du hjälpt till att hålla makens drickande dolt. Och ingen kan veta hur du har det nu inom dig. Du äger rätten till dina känslor, dina önskningar och förhoppningar om hur du vill leva ditt liv. Det är inte ditt ansvar att han fortsatt dricka under så lång tid. Hans liv är hans ansvar och han behöver säkert stöd för sin egen del i sin nynykterhet och sin sorg och förtvivlan över det han förlorat. Det låter sommar han är nykter med "vita knogar ", ungefär som en påtvingad nykterhet även om valet är hans. Har du föreslagit att han kan gå till AA? Men det måste ju vara hans val. Du kunde gå till Alanon några gånger och kanske bara lyssna på andra och känna igen dig i andras erfarenheter. Fortsätt skriva här om hur det går för dig. Och kom ihåg att du har rätten att välja ditt liv! / mt

Du var en stor förebild för mig när jag började min vita period i början av augusti. Du är den som lyckades med konststycket att vara nykter under ett fylleslag med jaktkompisarna, du är en företagsledare med ett hektiskt liv som lyckades sluta dricka utan att sluta driva.

När jag läser dina senaste inlägg så inser jag precis som du själv och Stingo att det är det du vill vara, den som lyckas med bedriften att genomföra något, men som sedan snabbt tröttnar när det blir vardag. Du tycker helt enkelt inte att det ger dig några kickar längre att inte dricka, så du har börjat skåpsupa av och till (inga rejäla slag) och undanhåller det för din fru. Och gör det med invändningen att tillvaron är tråkig. Jag förstår dig och jag håller med dig, ingen blir lyckligare av att inte supa. Utan det är vad du gör med ditt liv istället för att supa som är intressant, och att inte dricka öppna upp möjligheter för en massa andra saker. Du verkar inte lycklig, du har byggt upp en fantastiskt företag som blomstrar, du har god ekonomi (minst sagt), du har en familj som du älskar (men som du verkar ha problem med hur du ska förhålla dig till), men ändå är du inte lycklig. Varför är det så?

Min uppfattning är att du behöver stanna upp och fundera på vad du gjort och vad du lyckats med, vad du fått som du kan vara tacksam för och vad du vill göra nu. Jag gissar att du har haft mål som du har uppnått och att du behöver sätta nya som tänder dig och ger dig utmaningar.

Här kommer några tips som jag själv jobbar med för att få ett bättre liv och som jag tycker fungerar för mig (detta framstår säkert som präktigt, jag vill verkligen understryka att jag JOBBAR med det. Ibland går det bra, ibland går det åt h-e, men jag JOBBAR med det och ger INTE UPP):
- Var tacksam för vad du gjort och vad du har. Jag har två barnkullar, den första kullens småbarnstid "försvann" i bråk med mamman, karriär, lite mycket alkohol etc. Den andra kullen ville jag vara nära, älska, se utvecklingen (i detalj), göra roliga saker med etc. Det är en otrolig skillnad. Jag är så enormt tacksam för att mina barn finns och det fantastiska i att jag kunnat "startat om" och få en andra chans med egna barn . Detta har också "spilt över" på hur min relation till mina stora barn är idag. Jag driver också ett företag, det går absolut inte lika bra som ditt, men jag är glad och tacksam för att jag fått chansen, att jag har haft turen och förmågan att jag tagit den och jag vill definitivt fortsätta att utveckla det.
- Sätt mål som har med utveckling att göra. Inte mål som handlar om att sluta dricka, tjäna mer pengar, köpa ett nytt hus. Utan som handlar om att lära dig segla, träna till ett marathon, utveckla ett nytt företag som gör något helt annat, etc . Att sätta mål för tillvaron har jag brottats mycket med under mitt liv och gör fortfarande, nu har jag kommit in i en trall där jag agerar för några saker 1) "företaget ska växa" 2) "Jag ska må bra fysisk och psykiskt" 3) "Jag ska ha bra relationer till de av mina nära och kära som jag älskar" 4) "Jag ska förbättra min privatekonomi så jag kan resa mer". Här finns inte "sluta dricka med", inte heller "betala av på lånen", men de finns med som strategier eller aktiviteter för att uppnå målen.
- Styr relationerna åt det håll du själv vill. Stingo var inne på det, skaffa en barnvakt om du vill träna en lördag när frun jobbar. Du blir säkert en bättre pappa om du får utrymme att göra det. Det är tillåtet att göra på sitt eget sätt. Jag älskar mina barn på mitt sätt, du älskar dina på ditt sätt och vi kommer kanske aldrig att mötas och förstå varandra i det. Det viktiga är att vi gör på ett sätt som känns bra för oss själva.
- Var glad för det lilla. Det är ett äventyr att fika på dagis när det är föräldrafika, om man tar sig tid att göra det och vara med barnen. Om man bara ser det som jobbigt för att det är svårt att hinna med så kan man lika gärna strunta i det. Jag tycker det är fantastiskt trevligt att klippa gräset, jag får en timme när jag kan få plugga in gammal favoritrock i lurarna och bara vara i det. Utan plikter. Jag hittade glädjen något som egentligen är förbannat tråkigt.

Hoppas tipsen kan vara till någon nytta.

Du ska veta att dina bravader i augusti och september här på Forumet har betytt mycket för mig. För mig är du alltid en hjälte, Calle

/A

Han har gett mig samma budskap i flera år,alkoholen är viktigare.
Än sen att det är en sjukdom.Jag har gjort fullständigt klart att jag inte klarar att leva i relation med honom om han dricker.Även om jag just nu gjort en tillfällig tillbakablick i hopp om att väcka honom.

Han har valt att bli nykter på eget bevåg en gång förut och klarat det i alla fall ett halvår.Men det var tydligen inte värt det.
Var är mina skyldigheter mot mig själv?
Mot mitt liv,med vad jag behöver.
Nedspolat i toaletten för tillfället.
Dags att vakna upp lite.
Om jag då skulle gå vidare
Och gud förbjude upptäcka att livet utan honom faktiskt tom skulle kunna vara bättre.
Vad händer då?