Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att du "lärt dig läxan" ;-D
Tycker att du har blivit riktigt bra på att både peppa och komma med råd till andra!
Du har ju varit där, så du vet verkligen vad det är fråga om.
Lycka till-kram / trollis

Treo, ger som "abstinens-symptom", just huvudvärk, så att man hamnar i ett ekorrhjul..
Dvs, man tar en Treo mot huvudvärken, och sedan får man huvudvärk, om man inte tar någon Treo.
Läste i en dagstidning för många år sedan ett reportage från en beroendemottagning för kvinnor (tror den låg i Örebro).
Där berättade de, att många kvinnor sökte för att de utvecklat ett beroende för just Treo! Det enda som låg "högre", var vid den tidpunkten diazepamer (ingår i sömn- och lugnande medel)och alkohol..

Det kvinnorna skämdes mest över, var inte alkoholmisbruket, utan just att de var beroende av vanliga huvudvärkstabletter..
Kanske, för att den traditionella vården inte såg det som ett egentligt problem...
/ trollis/

Starkt att förändra så mycket i sitt liv VV!
Det du gör är helt rätt och visst vore det bra om fler såg över hela sitt liv..
Men kruxet är att vi är individer, inte en homogen grupp som liknar dig..
De flesta har ingen firma att sälja, de kan inte sälja sina jobbiga släktingar till lägstbjudande..

Frun/mannen och ungarna finns där fortfarande ( fast man kanske närt en önskan att få vara själv..)

Kanske väljer man då, om man blivit medveten om sina alkoholproblem att börja med just dessa?
Kanske får jobbet, skilsmäsan och bodelningen komma senare..?

För en del, är det inte förän de slutat dricka alkohol, som de blir till fullo medvetna om de andra delarna som "skaver" i livet..
Och har de inte tagit itu med det ena, orkar de inte ta itu med det andra..

Sedan tror jag faktiskt att du, även om du är med oss på forumet, tillhör den lilla gruppen som KAN dricka mer "socialt".

Jag har en bekant, som höll sig nykter i 8 år. Han berättade, att det räckte med ETT glas, för att han skulle vara helt tillbaks på precis samma ruta, där han slutade..

Han hade också inbillat sig, att efter 8 år, skulle det inte vara någon konst att dricka "normalt" (som alla andra..)
Efter "återfallet", förlorade han i rask takt frun, jobbet och körkortet.. Idag, sitter han bokstavligt på parkbänken och har inte vare sig ork eller längtan därifrån.. Ganska sorgligt egentligen..

Som han själv beskriver det: Nu finns det ju i n g e n t i n g som hindrar mig att supa hur mycket jag vill, möjligtvis bristen på pengar..

Så var stolt VV över att du orkat göra alla dessa förändringar, men "hacka" inte på dem som inte hunnit lika långt. En del behöver "klang & jubel-kören" och att få känna sig lite "nyfrälsta" ( det går över..)
för att fortsätta i den riktning de stakat ut..
Kram på dig! / trollis

Tänkt på dig, var du till läkaren? Fick du bra hjälp?
Kram!

Se på dig själv med kärleksfulla ögon.
Du ser allt klarare nu, även det som inte är positivt.
Bry dig om dig själv. Du har tvättat de där kläderna. Din son bör respektera det arbete du lagt ned.
Respektera dig själv.
Strawberrys iakttagelse var nog riktig även om det fanns en liten baktanke där.
Du behöver ha kul och för det behövs nog avlastning.
Hembiträde? Städhjälp? En fördel är att de inte behöver flytta hem till dig.
Vad tyckte du var roligt då innan du började dricka? Gör det igen! Gör något kravlöst.
Dans?
Kram NN

Underbart att se ett livstecken!
Jaha, du har "kramat igelkottar"? Hoppas att att prognosen ser bättre ut än förut!
Här går det sin gilla gång, vi småkivas men trivs på forumet..
En del nya, en del som "tagit paus" och flera gamla välkända "syskon", som gör sitt bästa för att komma med stöttning och råd..

Vi HAR saknat dig TP, så det känns härligt som sagt att få ett litet livstecken ;-)
Många krya-på-dig-kramar! / trollis

på ett sätt eftersom man slutar dricka helt. För mej och många andra här finns inget alternativ. Att försöka dricka "lagom" när jag kommit så här långt blir alldeles för jobbigt. Det skulle säkert kunna gå men jag skulle inte kunna tänka på annat. Det känns så mycket enklare att klippa av helt. Att man söker sej till detta forum Alkoholhjälpen säger ju att man upplever problem med sitt drickande. Jag tror inte mina "normala" vänner hänger här:-) Att sluta dricka är i högsta grad en definition på att Förändra sitt drickande.
Jag önskar er alla en trevlig dag i höstmörkret. Nu ska jag cykla iväg på jobb och vara tacksam för att det inte regnar just nu + att jag inte är bakis och plufsig och orolig att lukta bakfylla utan rätt fräsch faktiskt:)

och jag vet att det inte är enkelt att förändra sitt drickande. Vad jag har försökt göra är att steg för steg plocka bort saker som har påverkat mig negativt. Tidigare vaknade jag nästan jämt med en känsla av oro i kroppen och tankarna började mala om saker som jag borde ta itu med under dagen. Det kunde vara ekonomin eftersom jag nästan alltid försatt mig i situationer som inneburit ansvar. Företag, husägande, dåliga relationer etc. Nu är företaget sålt, huset sålt och jag har istället en slant på banken. Dåliga relationer jobbar jag med fortfarande, men har knoppat av jobbiga kompisar och jobbiga anhöriga. Därför mår jag bättre än jag gjort på mycket länge och jag tänker fortsätta på den inslagna linjen.

När jag nu dricker så vaknar jag sällan upp med ångest eftersom att bli lite full har varit ett medvetet val och inte bara något som hände, med undantag av superfyllan jag hade i Juli som var ett resultat av oinfriade förväntningar.

Har man familj och små barn är det naturligtvis svårare, men jag tror att det alltid finns något man kan förändra i sin livssituation istället för att bara trampa på i dom gamla hjulspåren och då kommer det finnas mer utrymme i huvudet för positiva saker istället.

Kram Tillbaks!

VV

men faktum är att jag blivit nästan otäckt hälsosam nu när jag har dragit ner på min alkoholkonsumtion. Jag tar nästan aldrig några värktabletter längre, (gjorde nästan aldrig förut heller om jag inte hade bakrus), och dricker sällan varken kaffe eller te, (kaffe var ett måste på morgonen tidigare). Däremot sover jag som en stock och vikten har rasat från 97 till 89 kg på bara 7 månader.

OK, Jag får väl erkänna att jag alltid en flaska Pepsi hemma och dricker ett glas eller två per dag när jag blir sugen på något att dricka, (innehåller väl lite koffein kanske) och så snaskar jag väl lite godis emellanåt, men inga större mängder.

VV

Går sakta men säkert framåt....Har legat inne och agerat nåldyna under en period.

Tänker på er och hoppas allt går bra!

Kramar TP :-)

att vara fanatisk. De flesta av oss har försökt att dra ner på drickandet men när man misslyckas med detta gång på gång och med tråkiga konsekvenser till följd, så måste man ju fråga sig om det är värt det. För min del var de negativa konsekvenserna av mitt drickande så smärtsamma att jag till slut var tvungen att inse faktum. Jag klarade inte av att bara dra ner. Jag kunde dricka "lagom mycket" vid några tillfällen, men den där gången jag inte klarade det kom alltid för eller senare. Dessutom njöt jag aldrig av de gånger jag kunde hantera drickandet, jag var hela tiden så fokuserad på att hålla lagom takt, inte dricka mer än andra och så vidare att jag helt enkelt inte kunde slappna av och ha roligt. Jag skulle mer än gärna kunna dricka "normalt", men för mig liksom för de flesta (inte alla) alkoholister, så är detta ett val som helt enkelt inte finns.
Jag håller med om att man kan tolka "att förändra sitt drickande" som att det innebär just att bara förändra (inte sluta) och många av oss har väl en eller flera gånger försökt att göra just bara det, men slutligen kommit fram till att det inte fungerar. Jag vet att det finns de som lyckas att dra ner och dricka på ett socialt acceptabelt sätt, men de är inte så många och därför upplever du dig förmodligen ganska ensam här...

Kram/Maria

Jag har haft en fantastisk vecka på anhörigbehandling. Jag har lärt mig mycket och också fått bekräftat att jag gjort rätt när jag lämnat mannen som inte tar ansvar för sin sjukdom. Vi har ju inte haft så mycket kontakt på några veckor och jag har mått bra i det och det har också hjälpt mig att släppa taget och låta honom ta ett eget ansvar. Men när jag sitter här och är på väg på anhörigveckan, supernervös och lite rädd så finns det bara en person jag behöver och det är samme person som jag valt bort och då ringer jag till honom och han kommer och ger mig både tröst och peppning. När han sedan ringer mig i veckan och berättar att han beslutat sig för att gå på ett AA möte så blir jag väldigt glad eftersom han tidigare varit helt passiv. Det här gör ju att jag åter igen börjar känna hopp och när han på fredagen bjuder mig på mat så åker jag dit och tillbringar resten av helgen i hans sällskap. Det tar mig exakt 15 timmar innan jag är tillbaka på ruta ett. Jag börjar hoppas på oss igen och jag börjar tala om för honom vad han behöver göra och hur han ska tänka etc. Ja helgen har ju ändå varit bra och vi har varit i ett lugn på något vis men varvat med mitt nötiga medberoende som inte blir bra. Det blir en ond cirkel, ju mer jag pratar ju tystare blir han. Han har fortfarande inte förstått att han är beroende och på något vis fastnat i andra förklaringar som för mig är oförklarliga utifrån att han faktiskt varit helt mentalt besatt av alkohol under flera år. Medan han fastnar i det så fastnar jag i att till varje pris få honom att förstå att han måste kapitulera och ta emot hjälp. Jag är så rädd för att allt ska behöva rasa innan han förstår och då menar jag jobb, hem , körkort och rubbet. Jag vet ju att jag inte kan förändra honom, att jag bara kan förändra mig själv och ändå så faller jag tillbaka så fort vi får kontakt igen. Vilket skit det här är jag vill ha honom nära men behöver bryta om vi ska kunna bryta det här destruktiva mönstret. Han vill ha mig hos sig för att lättare klara av att vara nykter och jag hamnar bara fel om jag finns där och tror inte att det hjälper någon av oss egentligen. Fy vilken soppa det här är och jag vet varken ut eller in just nu. Vill att det ska bli bra för oss båda men hur?

Jag har också tagit mkt treo, pga huvudvärk när man varit bakis.
Märker nu att jag blir oerhört pigg och ligger sömnlös den natten om jag tar det på kvällen.
Ska försöka undvika treo, men ibland är det bara det som hjälper mot h-värk.
Har tyvärr mkt huvudvärk fast jag inte är bakis.

Det att han förminskar dej, det är en väldigt vanlig härskar- teknik! Genom att skylla allt på dej, ser han till att du får dåligt samvete och HAN får övertaget. Låt inte honom få det, genomskåda honom!

Styrkekramar!

Förr drack jag Treo jämt i samband med alkohol. Som prevention innan jag gick och lade mig, och för att inte bli bakis dagen efter, eller bota huvudvärken. Men några av de vanliga biverkningarna (hos fler än 1 av 100) är oro, sömnlöshet och darrningar. Jag har märkt att jag får en massa av dessa "bakissymptom" om jag tar Treo även idag då jag är nykter. Nu händer det att jag tar Alvedon, men inte alls lika ofta, och inga biverkningar.

Hur har du märkt det? Och hur reagerar du?

Ja, jag menade ju såklart inte att du måste gå i kloster. Bara att du ska tänka på dig själv nu i första hand. Men klart du behöver ha roliga saker i ditt liv också!

Visst sköljer det över en en massa sköna insikter helt plötsligt? Jag är fortfarande ganska upptagen av att analysera kring min nykterhet, men minns att det var nästan dygnet runt i början. Bra att få allt på pränt här i din tråd. Jag fick mycket ut av att nyss läsa min tråd från start till mål för första gången. Mycket man glömt, många processer som var bra att påminnas om. Kör på bara!

Ringde exet för att jag vill ha mina saker som är kvar hos honom. Har tidigare bett om mina saker över sms, han har då svarat att jag måste ringa om jag vill något. Samtalet tog en vändning som jag inte alls önskade.

Han ville ha en ursäkt för att jag kränkt honom på senaste tiden, skrek, krävde, vägrade svara på när/hur jag kan hämta grejerna, ville inte ha någon kontakt med mig alls om jag inte ber om ursäkt.
Han har ju rätt i att jag har kränkt honom. Jag har varit en riktigt jobbig person som har öst ur mig elakheter. Men jag kan inte be om ursäkt, inte än i alla fall.

Vet inte om det var ett sätt för honom att känna att han har kontrollen, att det är han som inte vill ha kontakt med mig och egentligen borde det ju inte spela någon roll då ingen av oss mår bra av att ha kontakt.
Han säger jag måste ta itu med mina kontrollproblem, att jag är sjuk i huvet, och det har han ju rätt i men jag vill inte ge honom det. Hoppas hitta styrka på al-anon mötet ikväll.

Att jag har gjort honom så illa gör verkligen ont. Han har såklart gjort mig illa också men jag vill liksom inte tävla i vem som sårat vem mest. På något barnsligt sätt kändes det bättre förut när det var jag som sa att jag inte ville ha någon kontakt, att få höra det ifrån honom gör ont. Min självkänsla har varit så beroende av hans bekräftelse förut att även nu, när jag vet att jag mår dåligt av att vara med honom, så blir jag så oerhört påverkad av att höra att han inte vill vara med mig pga hur mycket jag sårat honom och att jag inte är tillräckligt rolig och intressant för honom att stå ut med mina dåliga sidor. Jag skäms så över hur jag har betett mig och han säger att alla hans vänner, hans terapeuter, alla i gruppen(terapi för våldsutövande män) säger att jag är farlig för honom och att jag skadar honom. Det var väldigt hårt att höra och i den här lilla stan vågar jag knappt möta någons blick längre.

MB>> När du skrev att du läst hela min tråd så blev jag ganska paff. Det slog mig dessutom att jag aldrig läst igenom den själv. Men nu är det gjort. Jättejobbigt att läsa inlägget där jag berättade om att jag tänkte börja dricka igen, och inläggen som följde där jag tyckte det gick ganska bra. Sedan det starka inlägget från den 25:e juni där jag erkänner för mig själv och hela forumet att jag inte kan dricka, någonsin igen. En bra erfarenhet.

Jag har köpt boken jag skrev om i början, Medveten Närvaro av Sylvia Boorstein. Den betyder mycket för min växande harmoni. Att lära sig meditera är mitt mål just nu. Jag har fortfarande problem att hålla koncentrationen mer än några sekunder, men jag blir bättre och bättre. Mer och mer skicklig.

Jag har lagt till ytterligare en sak till preparat som gör mig nedstämd eller ur balans: Treo.
Så nu ser listan på saker jag bör undvika ut så här:
* Alkohol
* Pollenmedicin
* Treo

Jag skulle kunna lägga till kaffe. Men det är ett gränsfall. Jag blir inte direkt nedstämd av kaffe, men får huvudvärk av att hoppa över en dag, och så blir jag mer speedad än jag vill vara.

tack men ja förstår va du menar ja själv råder andra att inte göra så men just nu gör ja det för att få det där sexuella behovet av en annan än han...

det där andra med att bekräfta sig själv kommer säkert sen =)

det känns orättvist att du ska behöva skämmas nu för nåt du gjorde då men jag förstår precis hur det kändes. Usch, men det kanske inte gör nåt med en påminnelse heller. Det kan fortfarande dyka upp såna tillfällen, jag hoppas jag slipper:-).

Jag är också en vinmänniska men visst hände det att jag tog whisky i kaffet nån gång när vinet tog slut för tidigt. Men jag var så fiffig så jag fyllde på med vatten! Det går ju bara till en viss gräns, haha! Ja herregud vilka tider! Stigsdotter, min man har heller inget hemma nu, köper bara det han vill ha till helgen. Då är det förstås ett annat problem om han köpt en flaska whisky och dricker upp den och naturligtvis blir för full. Men de senaste två helgerna har han bara köpt vin, vilket han tål och inte blir full av. Så det går åt rätt håll här hemma.

Nu förstår jag varför mina inlägg försvinner. Måste spara först:)
Kram

och lämnar lite styrkekramar här nu när jag läst ikapp trådens för mig 69 nya inlägg :-O Känns härligt att läsa era funderingar - de kunde varit mina. Jag känner igen den där kittlande snabba tanken du, Sommmar 12, hade imorse också. Visst är det frihet! Det är dit vi strävar: vi kan dricka om vi vill, men vi vill inte!!

Kram i all hast, måste rusa!

jag menar verkligen inte att ta någon glädje ifrån dig men tänk dig för både en och två gånger innan du ger dig in i en ny relation bara. Att söka bekräftelse ifrån andra kan ibland vara "den lätta vägen", däremot att få den av sig själv, att känna att man duger som man är och att lära sig tycka om sig själv är svårare, men viktigast.

Kramar!