Senaste kommentarerna i forumet

utan att kontakta eller försöka hitta vägar till att kolla om han for på jobbet,dricker eller inte.Nu får det vara nog.
Så många timmar av min dag går åt till att fundera,klura eller på annat sätt hålla kvar den icke existerande relationen i huvudet.Kunde inte hålla mig utan åkte ned igår.Ställdes inför halvnykter karl som troligen hunnit ta återställare på morgonen.Han är nu helt i alkoholens våld.Han hade inga som helst problem,isåfall var problemet jag.

Han ska och jobba läs idag och var onykter mindre än 24 timmar han skulle gå på ett tungt arbetspass på 25 timmar nästan utan sömn.Han satte dock huvudet på spiken.Nu kommer du att undra om jag dricker mer idag eller om jag kommer att klara mig till jobbet i morgon och försöka kontrollera det.
Jodå var jag ju tvungen att erkänna det var nog alldeles sant.Och frågan är ju förstås,varför det?Varför gör jag så?
Jag kan ju ändå inte stoppa honom från att dricka eller gå in och göra jobbet åt honom om han är hemma och på fyllan.Men om jag får visshet så får jag också någon sorts ro vare sig det är en obehaglig eller behaglig ro.

Sen läste jag i carina bångs förnämliga bok om livsrum,dvs att jag så gärna och utan betänkande gärna kränker hans och i viss mån andras livsrum.Så nu mina damer och herrar har jag alltså varit medberoendenykter en dag.Mitt medberoende har inte fått sin tillfredsställelse idag.Jag har inte en susning om han drack eller inte(troligen!!) klarade sig till jobbet eller inte(troligen inte..)Det gnager förstås men tack vare hans kommentarer som ju förstås träffar mitt i prick och tack vare boken så kände jag på kvällen att nu får det vara nog.Jag fick också svaret på att han fortfarande älskar mig efter 20 år.
Vissa delar av hans uppförande har fått mig att tvivla :)

Det gav mig styrka att ändå säga att: Om jag inte älskade dig så skulle jag bara gå rakt ut genom dörren och inte vända mig om.Men det kan jag inte då jag fortfarande älskar dig.Men jag väntar inte för evigt.En dag kommer jag att ha fått nog av att vänta.
Förmodligen kommer jag att vänta förgäves och måste därför påbörja min avvänjning utan att bli "onykter" igen.Så ska jag tackla det här problemet,lilla guppet på vägen och ha kontroll på mig själv i min alldeles egna lilla värld.

Kämpa så går det. Jag äter antabus nu så jag kan inte dricka. Druckit på antabus en gång och höll på att dö. Smart va? Alkoholen ställer till med mycket skit och vi som har sjukdomen måste försöka att behandla den med allt. Starkt att hå på AA. Jag skämdes när jag kom dit men skrattade när jag gick därifrån. Vilka härliga människor. Samma sak hsr de gjort som jag. Smygdruckit, gömt sprit kan skrtta åt det idag. Du är inte ensam om fetta men jag vet hur du känner dig. Skam och skuld är inte kul.

Vad som är nog är bara du som kan avgöra. Din fru är inte ärlig mot dig och har gjort dig medberoende. Anser din fru att hon dricker för mycket? Vad säger hon om det hela? Är hon genuint ledsen eller är det en nonchalans? Om jag tolkar det du skriver verkar hon inte vara direkt ångerfull. Du måste vara självisk i detta och tänka på dig själv. Du har också ett liv att leva. Du måste kunna känna glädje och livslust. Ställ ett ultimatum tycker jag. Välj mig eller flaskan. Förklara att du inte vill komma tvåa bakom alkoholen. Väljer hon alkoholen så har hon inga känslor för dig. Låter hårt men jag tror du förstår vad jag menar. Du förjänar kärlek, ärlighet och omtanke. Det har du visat henne viljet tyder på stor ömmhet och vilja

Hej och tack! Jag är ganska ung (30) och gick till AA redan när jag var 25 och finner nästan inga ord för hur fint det var och hur mycket det gav mig. Sen flyttade jag och trodde allt var bra men nej. En gång alkoholist... Har nu druckit i tre år och i helgen spårade det ur totalt. Jag är yr. Idag är första dagen jag ser lite hopp och nu ska jag söka upp AA igen. Alkohol ska inte få knäcka mig. I söndags var allt jag tänkte: jag ser ingen annan utväg än döden.

Det första var till Promille och det andra till LoLo. Tror jag gjorde lite fel :)

Ditt temperament kan bero på alkoholen. Den sätter hjärnan ur spel. Ofta dricker vi för vi har problem av något slag. Kan cara beroende, ekonomiska problem, flykt man vill fly från sina problem. Jag har haft väldigt svårt att inse alkoholism som sjukdom men förlikat mig med tanken. Det här med gräns mellan redlös och inte är ju hårfin men jag tror att du liksom jag dricker just för att bli redlös. Har vi kontroll över alkoholen hade det inte hänt. Alkoholen tar kontroll över oss. Du fixar detta men inte själv.

Åh... Det är klart att du är en bra mamma, men du har det jobbigt och svårt pga alkohol och det får dig att må uselt - precis så som det är för mig... Du förtjänar att må bra och din dotter förtjänar att ha en mamma som mår bra och det vet du ju redan :) Det kan bli bättre, jag lovar. Har du provat AA? Jag har gjort det tidigare i mitt liv. När man ligger i alkoholångest tror man att man är ensam och den enda som är så "usel". På AA träffade jag helt underbara människor som alla berättade helt galna historier om vad de gjort påverkade av alkohol, man blir inte sig själv när man är fast i alkohol, men det går att ta sig ur det. DET GÅR. Jag ska. Är inne på fjärde nyktra dagen, första dagen jag känner lite ljus. AA är så bra tycker jag just för att alla sitter i samma båt. Soc är tyvärr inte alltid bra och jag förstår din rädsla, den rädslan får bara inte hindra dig från att söka hjälp!!! Stor kram.

Jag vill så gärna komma i från helvetet men det känns så stort och omöjligt. Det är en sån långdragen process som jag inte vet om jag orkar med. Bara att hålla upp två tre dagar är fruktansvärt smärtsamt. Jag kan inte begripa var ni andra får styrkan. Jag vill men jag skulle behöva någon familjemedlem som hjälper mig men eftersom jag är ensamstående med en dotter på 9 år så är det svårt. Kram till alla som läser och lämnar kommentarer.

Du förtjänar att må bra hur usel du kanske än känner dig. Du är klok och du har problem med alkohol, det har jag också. Alkohol är farligt och skadligt och beroendeframkallande. Det är därför man får problem med det. Du skriver "kräftskiva" och det ordet får en vulkan av ångest att pulsera upp i min kropp när jag tänker på förra årets kräftskiva och hur full jag blev då. Man kan kalla det öl&nubbe-skiva med kräftor i skålar. Usch vad sorgligt och jag som älskar kräftor. Lyd mitt råd till dig & mig: nykter kräftskiva nåt annat är vi inte värda. Kram

Och börjar så smått att känna mig lite bättre. Hur kan man vara så dum att man utsätter sig för sånt här frivilligt. Jag förlorar så stor del av mitt liv när jag måste ligga en hel dag bara för att jag druckit dagen innan. Så många dagar bara försvinner i månaden. Jag har en dotter som är 9 år och hon har i princip aldrig haft en nykter mamma för jag började dricka ungefär samtidigt när hon föddes. Pappan lämnade mig under graviditeten vilket förmodligen är anledningen till att jag började dricka. Jag är skyldig min dotter ett bra " normalt" liv. Hon har börjat förstå att jag dricker för mycket. Jag brukar dricka på kvällarna och nätterna så hon har inte märkt så mycket av det tidigare mer än att jag är " sjuk " dagen efter. Jag har gått upp minst 15 kilo i vikt. Innan var jag en sportig person och nu orkar jag inte springa längre. JAG MÅSTE ordna upp mitt liv innan det är för sent men det känns som det är omöjligt. Det känns som jag är fast i detta helvetet. Har varit 2 gånger på avgiftning (5 dgr per gång) men har gått direkt till systemet vid utskrivningen. Suget var outhärdligt. Jag är rädd för att få hjärtattack av att sluta utan medicinering. Vill inte bli inlagd igen för avgiftning för jag fick lite problem med socialen under en lång tid sist. Är rädd för att förlora min dotter. Trots allt är jag en bra mamma och min dotter har det bra. Tack alla som läser det jag skriver och lämnar kommentarer. Kram Lolo

Jobbig dag. Sug. Uppå det komplicerade saker omkring som även påverkar. Men jag ska i alla fall inte dricka för det. I alla fall inte idag. På det kräftskiva på fredag. Då kommer i alla fall min man att dricka. Hur ska jag vara stark?

Du har tagit det svåraste steget, att erkänna dina alkoholproblem. Du har mycket att leva för, dina barn och dig själv. Man kan ta sig upp ur skiten men man behöver hjälp, jag vet. Öppenvård eller någon att prata med. Familj och vänner förstår tyvärr inte detta med alkohol. Jag har varit i botren men tagit mig upp och det klarar du också. AA är faktiskt en bra grupp att komma till. Trevöiga människor som har svårt med alkoholen. Är inte gamla människor som sitter på bänken. Medicin för att inte kunna dricka?

Hej på dig! Det är inte något som är enkelt och lätt när det kommer till alkoholism tycker jag. Det är hemskt & sorgligt. Jag är själv alkoholist och har två gånger varit otrogen när jag har varit jättefull. Så fruktansvärt onödigt för det var verkligen inget jag ville. Det var bara förnedrande för mig själv och förstörde mitt förhållande. Jag tycker att du ska sätta ner foten, kan din fru inte sluta dricka, så rädda dig själv! Det räcker med att hon mår dåligt av alkohol, låt det inte bryta ner och förstöra dig också. Det kanske låter hårt men alkoholdjävulen är just en djävul. Har du försökt allt, separera och även om du tror att hon då kommer supa ihjäl sig så är det inte ditt fel. Nyktra alkoholister brukar ofta tacka dem som var hårdast mot dem, för det var de som hjälpte dem att stoppa det hela, något de såklart inte ser förren striden mot alkoholen är över.

"gick runt i cirklar och käkade riskakor" Helt otroligt, detsamma gjorde jag i söndags och jag hade Sveriges största ångest. Fy fan, just det där om att prata med folk man inte står ut med nykter. Ångest, ångest, ångest. Jag är livrädd för alkohol. Livrädd. Den kan göra vad som helst med mig. Jag hade kunnat vara död.

Ta all hjälp du kan få. Jag har själv varit så långt nere man komma. Inte ska du dö. Försök att gå ut en stund, livsfarligt för psyket att
inte göra något. Det blir bättre.
Kram konstnären

Gör det! Och skriv och läs här. Här är de ju många som kämpar tillsammans. Har också varit på AA ett antal gånger men inte känt mig helt hemma där. Möjligt är nog ändå att jag testar igen. Försökt hålla upp och trillat dit rejält igen. Flera gånger. Nu tänker åtminstone jag ge detta med nykterhet en rejäl chans. Men jag är också svag och brottas med tankar och sug. Ta till allt som kan hjälpa att stå emot!

Att sluta så många gånger men jag är inte stark nog ensam. Jag skall gå till länkarna i morgon. Har provat AA men tycker inte om deras sätt.

Att sluta så många gånger men jag är inte stark nog ensam. Jag skall gå till länkarna i morgon. Har provat AA men tycker inte om deras sätt.

Nej Lolo, inte dö! Läs några trådar här om vad andra människor gått igenom. Det finns mycket visdom. Råd. Och hopp. Jag kämpar också. Med dig.

Har just läst din tråd och är grymt imponerad! Grattis till dina 2 veckor. Att klara av sjöslag till fiskeresa och munhugg med hustru utan att trösta sig är verkligen starkt.
Ha en bra dag

Tog i alla fall tag i den gigantiska disken. Och på det blev det kokt ägg och espresso. Men tungsintheten – eller kanske snarare oron sitter i. Denna oro består i ångest av vad jag tidigare borde ha gjort och vad jag inte borde ha gjort samt oro för framtiden. Och hur jag ska klara detta. Ja, faktiskt oro över det mesta. Inte bara alkoholen. Men jobb, relationer till vänner, fritidssysselsättningar. Vet att detta blir bättre efter några dagar. Har ju hållit upp förr. Senaste året dock inte mer än kanske 5 dagar i sträck. Men nu vill jag att det ska bli annat. Det måste bli annat. Det måste bli lääänge. Helst för alltid.

Jonna! Känner igen mig mycket väl i din beskrivelse om hur du "diskuterar" om och med alkoholen. Det verkar alla ha gjort här, mer eller mindre. Jag är på min första dag och har ett hopp om att jag ska klara det lääänge. Helst för alltid. Också ett hopp om att få uppleva det andra skriver om att detta avtar med tiden. Alltså att tanken på alkohol sakta tynar bort och blir mindre och mindre. Hur går det för dig?

Haft två riktiga pissdagar rent ut sagt. Bokat tid för hälsoundersökning nästa vecka.

Starten på den här tråden blev ganska spontan, frustrerad och ostrukturerad. Men jag ångrar den inte. Här kommer ett mer nyktert inlägg (i dubbel bemärkelse).

Jag måste motiveras av något positiva drivkrafter för förändring. Det handlar inte om att sluta dricka utan det handlar om att börja leva (vara en bättre make, bättre förälder, göra ett bättre jobb, träna mer, ta hand om relationer och fastigheter, träna, undersöka livets små och stora mysterier). Kort och gott: göra allt det där som jag, hittills, mest pratat om (ofta överdrivet förhärligat i berusat tillstånd). Förstå mig nu rätt: jag vill inte springa omkring som galning och brinna ut på nolltid, men jag vill inte heller sluta dricka och inte ha tankar om vad jag ska fylla min nyvunna fritid med. Det handlar om att förändra mitt liv, och jag vill inte ta bort utan att lägga till något

Jag har oftast haft det lätt för mig och det innebär att jag har svårt att forcera svåra hinder eller genomföra krävande förändringar. Jag har definitivt underskattat begäret och den makt som A har över en. Jag trodde att det gick att fixa med vänsterhanden, samtidigt som jag klarar av att genomföra ett flertal andra förändringar (som om man renoverar ett rum ungefär, ett par arbetsdagar och sen är det klart). Att jag förmodligen kommer att kämpa med detta begär under lång tid, kanske resten av mitt liv, har inte gått in. Men nu ska jag ta kampen.

Som så många andra är umgänget med A för mig till stor del förknippat med avkoppling. Jag kommer att ha svårt att koppla av utan A. Jag vet att det kommer att vara som värst under de första dagarna. Jag vet att min kropp är van vid belöning med A när jag genomfört ett stort eller litet projekt. När det bara handlar om mig är relativt enkelt att ersätta A med något annat (för mig funkar t. ex alkoholfri öl bra), det är värre när det är tillsammans med andra, t. ex. hustrun som dricker ungefär lika mycket som jag. Då blir det liksom att sätta sig utanför den gemenskap vi haft att inte dricka med henne, och jag blir påtagligt ofta irriterad på henne för att hon dricker. Här kämpar jag med att sluta och så kan hon inte "sluta med mig". Slutledningen blir alltsomoftast att det är hennes fel att jag inte kan sluta, vilket ju är helt åt skogen. Men det är ju så att det inte är bättre av att vi dricker, det är bara att minnet av alla blunders, gräl och oförrätter inte syns i alkoholdimmorna. De (få) dagar jag har varit nykter och hon druckit så kommer ja ihåg hur det är. Jag ser det sjuka med vad vi håller på med. Jag älskar verkligen min fru och vill leva ett gott liv med henne, inte som vi har det nu, och jag inbillar mig att jag måste vara stark och först ta mig ur As begär och sedan försöka stötta henne.

Tack för peppningen Villamåbra! Ska i alla fall ge det en ärlig chans. Måste för att orka reda upp saker och ting och för att kroppen och själen ska orka överleva. Har i alla fall lyckats ta mig an att koka lite gröt. Sen ska jag läsa lite mer här på forumet och kanske skriva något mer.